Kategori: kriminalitet

De båda pandemiåren 2020-21 kommer att gå till historien som de blodigaste hittills i svensk fredstid vad gäller antalet personer som dödats med skjutvapen liksom som de dödligaste någonsin för landets invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund p g a viruset

Igår avled ännu en person av skottskador i Linköping vilket innebär att det andra pandemiåret 2021 i det närmaste är i nivå med det första pandemiåret 2020 vad gäller antalet personer som dödats med skjutvapen och sammantaget att de båda pandemiåren 2020-21 nu går till historien som de blodigaste hittills i svensk fredstid vad gäller antalet personer som avlider av skottskador:

År 2020 dödades totalt 48 personer med skjutvapen runtom i landet, vilket är en siffra som aldrig tidigare har uppnåtts i svensk historia under fredstid och i år har hittills 47 personer dödats med skjutvapen.

För landets invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund har de båda pandemiåren 2020-21 helt enkelt varit synnerligen dödliga och mer dödliga än någonsin tidigare: Igår konstaterade SCB att medellivslängden gick ned med hela ett år bland utrikes födda män med förgymnasial utbildning under pandemiåret 2020 p g a att så många invånare med utomeuropeisk bakgrund som bor och lever i miljonprogramsområdena gick bort p g a viruset under pandemins första år.

Det inte särskilt många vet är att SCB också har konstaterat att alltför många andragenerationare dör i förtid – faktum är att inrikes födda invånare med två utrikes födda föräldrar (d v s andragenerationarna) uppvisar den allra högsta överdödligheten av alla grupper i landet och fr a gäller det när andragenerationarna är unga vuxna.

Bland de unga vuxna andragenerationsmännen var till exempel dödligheten mellan 41-57% högre än för hela befolkningen i samma ålderskategori under åren 2014-18. Denna kraftiga och närmast osannolika överdödlighet bland andragenerationarna har då gällt åtminstone ända sedan 2000-talet och beror bl a på att 100-tals andragenerationare har dött p g a skjutvapen, bomber, sprängmedel och knivvåld under de senaste åren och både i Sverige, i Afrikas horn och i den s k MENA-regionen (d v s inräknat alla andragenerationare som har stridit och stupat för Al-Shabab och IS m fl organisationer) liksom att alltför många andragenerationare går bort p g a missbruk, dålig hälsa och i trafikolyckor och p g a ett (själv)destruktivt leverne i allmänhet.

85% av de som greps, häktades och dömdes för skjutvapenvåld 2017-21 hade utländsk bakgrund och majoriteten av dem har inte klarat grundskolan och uppvisar en obefintlig inkomst

DN:s Kristoffer Örstadius har undersökt samtliga misstänkta gärningspersoner (gripna, häktade och dömda) som har stått bakom skjutvapenvåld sedan 2017 och fram tills idag och bl a kommit fram till följande:

97% är män och medianåldern ligger på 23 år

56% har inte klarat grundskolan och gick ut årskurs 9/högstadiet med ofullständiga betyg

38% har pappor som någon gång har dömts till fängelse

27% har föräldrar som har varit eller är beroende av ekonomiskt bistånd

42% har föräldrar som tillhör den fjärdedel i landet som uppvisar den lägsta inkomstnivån

71% saknar inkomst eller uppvisar en obefintlig inkomstnivå (d v s de är s k UVAS:are eller NEET:are)

76% är tidigare dömda för något eller några brott

66% bor hemma hos en eller båda föräldrarna 

52% har växt upp med en ensamstående mor

49% är folkbokförda i de fattigaste och mest marginaliserade miljonprogramsområdena

85% har utländsk bakgrund (och 62% har bakgrund i den s k MENA-regionen och i subsahariska Afrika) av något slag och av dessa är:

41% utrikes födda (de vanligaste födelseländerna är Irak, Somalia, Syrien, forna Jugoslavien och Turkiet)

35% inrikes födda s k andragenerationare 

9% inrikes födda s k blandade eller mixade

(de vanligaste ursprungsländerna för de sk andragenerationarnas och de s k blandades eller mixades föräldrar/förälder är Irak, Libanon, Somalia, forna Jugoslavien och Turkiet)

”Sverige har gått från botten till toppen i Europa när det gäller dödsskjutningar. Men vilka är de dömda och misstänkta gärningspersonerna? Fakta i frågan har kartlagt alla som häktats, åtalats eller dömts för skjutvapenvåld sedan 2017. Många gemensamma mönster finns – här är vad vi vet.”

”432 personer ingår i DN:s kartläggning. Det är samtliga personer som har häktats, åtalats eller dömts i någon av de skjutningar som ägt rum i Sverige under perioden 1 januari 2017 till 31 augusti 2021.

■ Uppklarningen av skjutningar är låg. I 207 av 636 skjutningar har en eller flera personer häktats, åtalats eller dömts. För drygt två tredjedelar av skjutningarna saknar vi således kunskap om misstänkta förövare.

■ Att vi inte har data om så många skjutningar kan vara problematiskt. De förövare som polisen har pekat ut skulle kunna skilja sig från de förövare som polisen inte pekat ut. Enligt vår bedömning är dock den här undersökningen den mest heltäckande som går att göra med offentliga uppgifter.

■ Det kan ibland ta flera år från att brottet begås tills dess att någon lagförs och dom vunnit laga kraft. DN har därför även inkluderat personer som endast häktats eller åtalats för skjutningar. Det är med andra ord inte fastställt att just dessa individer är skyldiga till brotten (dömda). Det finns forskning som tyder på att vissa grupper kan ha högre risk att registreras som misstänkta när de begår brott, till exempel genom att oftare bli utsatta för poliskontroller. Att personer har varit misstänkta i utredningarna ger emellertid en tydlig indikation på gemensamma mönster för brottstypen. Kriminologisk forskning utgår ofta från just misstänkta gärningspersoner i den här typen av studier. För häktningar har vi begränsat oss till dem som häktats på sannolika skäl, den högre misstankegraden.

■ Gärningspersoner som är under 15 år ingår inte i DN:s undersökning eftersom de inte är straffmyndiga. Enligt data från polisen är andelen brottsmisstänkta under 15 år emellertid mycket få, cirka 1 procent av dem som misstänkts hittills i år.

■ Uppgifter om inkomster, bostadssituation, födelseland och föräldrar kommer från Skatteverket. Uppgifter om brottslighet kommer från domstolarna samt Åklagarmyndigheten. Information om skolgång kommer från respektive persons kommun under skoltiden.”

Den svenska s k nationella rörelsens martyrer

Idag trendade uttrycket/ordsammansättningen ”sverigehatare” på svenska/svenskspråkiga Twitter sedan förundersökningen rörande mordet på 19-årige Tommie Lindh har släppts som knivhöggs till döds i en studentlägenhet i Härnösand i maj i år och som i skrivande stund (och bl a på Twitter och Facebook just nu) har kommit att bli en samlande och mobiliserande person (d v s i form av ett brottsoffer för den s k ”svenskfientligheten” och den s k ”omvända rasismen”) och händelse (d v s mordet) för hela den svenska högerpopulistiska och högerextrema rörelsen från SD och AfS till NMR och de högerradikala alternativmedierna.

Ända sedan mordet på skinnskallen Ronny Öhman i Stockholm 1982 har den svenska s k nationella rörelsen omvandlat sympatisörer till eller aktivister inom rörelsen som mördats till martyrer såsom Mikael Krusell (1991), Daniel Wretström (2000), James Waite (2004) och nu även Tommie Lindh.

Skjutningarna har fortsatt under pandemin

Under pandemin har landets miljonprogramsområden både plågats av viruset, som proportionellt sett hittills har tagit många gånger fler liv bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund än bland majoritetsinvånarna (bland vilka överdödligheten ”omvänt” inte ens är mätbar/märkbar mätt i siffror), och av en explosiv och skenande arbetslöshet i spåren av pandemin som fr a drabbar just invånarna i miljonprogramsområdena vilka redan är arbetslösa, bidragsberoende, fattiga och marginaliserade i alltför hög grad (och tyvärr också och inte minst stigmatiserade) och som ”grädde på moset” (och på alla sätt och vis i negativ mening) har skjutningarna inte minskat alls bland de s k NEET:arna/UVAS:arna (d v s de s k ”andrageneration:arna” i ”Orten” vilka mer eller mindre har valt brottet och våldet som ”karriärväg” efter att ha misslyckats i skolan) utan antingen ökat (beroende på region) eller hållit sig på samma nivå som under tidigare år och efter att ännu ett oskyldigt offer nyligen dödades i norra Botkyrka (ett 10-tal som det verkar helt och hållet oskyldiga människor har hittills dödats av skott och/eller bomber/granater i samband med kriminella uppgörelser under de senaste åren) har lag- och ordnings- och trygghets- och säkerhetsfrågorna återigen hamnat högst på den svenska politiska agendan.
ddd.jpg
 
DN:s Ewa Stenberg skriver idag om att det s k svenska folket snart håller på att tappa tålamodet vad gäller skjutandet och bombandet bland de s k NEET:arna/UVAS:arna i ”Orten” och att SD på sikt kommer att gynnas av det och varnar för det nya förslag om ”hårdare tag” som SD, M, L och KD just nu försöker driva igenom:
 
 
”Sverige är numera ett av de länder i EU där flest dör av skjutvapenvåld. Vi plågas av inte bara av skjutningar på gator och torg utan också av sprängningar. Det har gett avtryck i väljarkåren.
 
År 2014 var det bara 4 procent som tyckte att lag och ordning var en av de viktigaste politiska frågorna. I den senaste SOM-undersökningen, gjord hösten 2019, var det 28 procent. Väljarna är oroliga för brottsligheten, och oron bidrar till att 61 procent numera anser att utvecklingen i Sverige går åt fel håll. Det är en dramatisk siffra som pressar alla politiker att agera.
 
Sverigedemokraterna har tagit över förstaplatsen när det gäller väljarnas förtroende för partiernas kriminalpolitik, visade DN/ Ipsos mätning i april. Förut stod M i topp.
 
Moderaterna, SD, L och KD försöker nu köra över regeringen i riksdagens justitieutskott och stifta lag utan att det finns något regeringsförslag. Partierna vill att livstid ska bli normalstraffet för mord kopplade till organiserad brottlighet, en utökning av en nyss genomförd straffskärpning som regeringen lagt fram och genomfört.
 
Men riksdagen är inte organiserad för att formulera lagtexter, sådant brukar skötas i regeringskansliet. Detta blir ett test om det tål att upprepas. Det tar tid att stifta lagar, utbilda fler poliser, åklagare, advokater och domare, liksom att organisera om myndigheters arbete.
 
Och väljarkåren ser ut att tappa tålamodet. Det ökar risken för hastigt framtagna och ogenomtänkta lagförslag. Straffsatser kan skärpas med ett klubbslag i riksdagen, men att öka rättsväsendets förmåga att klara upp brott eller att få skolan att fungera bättre är mer komplicerat.
 
Mordet på Karolin Hakim i Malmö är fortfarande ouppklarat, i likhet med mordet på den 15årige pojke som sköts utanför en pizzeria i samma stad i november. Ingen är dömd för Ndella Jacks tragiska död. Under perioden 2015 till och med 2018 klarades vart tredje mord med skjutvapen i kriminell miljö upp i Göteborg. I Malmö var det bara vart tionde, enligt en studie från polisen. I Stockholm klarades 18 procent upp. Och åker ingen fast spelar ju straffsatsen mindre roll.”

Det dramatiskt öka(n)de antalet sprängdåd och bombattentat är just nu tyvärr på väg att likna den situation som tidigare rådde i Baskien, Nordirland och Korsika

Medan ”pangandet” verkar ha stabiliserat sig på ungefär samma (höga) nivå som under tidigare år mätt i antal dödade, antal sårade och antal skjutningar, vilket har gjort att våra svenska barn, ungdomar och unga vuxna (för det är då i huvudsak de som skjuter och även blir skjutna) har satt Sverige på kartan som det land i Europa där det idag skjuts allra mest per capita bland barn och unga, så har ”bombandet” ökat kraftigt och mångdubblats på senare år mätt i antal sprängdåd och bombattentat och är nu på god väg mot de nivåer som tidigare gällde i Baskien, Nordirland och Korsika trots att det inte pågår någon väpnad konflikt i Sverige, d v s om det nu råder en viss tvekan om att våra svenska barn, ungdomar och unga vuxna kanske och trots allt ändå inte leder ”skytteligan” i Europa så är det med all säkerhet så att de nu med råge gör det vad gäller ”bombligan” för 257 sprängningar under 2019 går då verkligen inte ”av för hackor” om en säger så.
 
Varför våra svenska barn, ungdomar och unga vuxna skjuter på varandra och bombar varandra så till den ”milda grad” att Sverige nu intar guldplatsen i Europa i både ”skytteligan” och ”bombligan” råder det dock delade meningar om och buden är som bekant många för att inte säga mängder: Segregation och diskriminering, trångboddhet och tristess i miljonprogramsområdena, psykisk ohälsa och diagnoser, fattigdom och skolavhopp, populärkulturens och dataspelens inverkan, extremt ”uppumpade” och närmast atavistiska maskulinitetsideal, en lukrativ drogmarknad, en hög tillgång på vapen och sprängmedel o s v.
 
 
”Polisen och övriga myndigheter är tagna på sängen över utvecklingen av sprängningar i landet. Brottsförebyggande rådet, Brå, visar att det skett 257 sprängningar under 2019. 2018 var det 162 fall under hela året.
 
– Tidigare såg vi att handgranater användes. Nu ser vi hur man istället använder hemmagjorda laddningar som vapen i konflikter, säger Stefan Hector, operativ chef vid Nationella operativa avdelningen, Noa.
 
Linköping den 7 juni i år, två minuter över nio på morgonen briserar en sprängladdning som hörs över hela staden.
 
Sprängladdningen som enligt utredningen var på mellan 15-20 kilo sprängämne var placerad i en lådcykel som ställts utan för huset. Explosionen var så kraftig att också hus i närheten fick allvarliga skador. Ett tiotal personer skadades, men som genom ett under dödades ingen.
 
Det är ett av alla sprängdåd som ägt rum i Sverige det senaste året. Den senaste statistiken från Brå visar att det skett 257 sprängningar under kalenderåret 2019. 2018 var det 162 fall under året.
 
År 2020 har också inletts med uppmärksammade sprängningar, bland annat i Stockholm. I mitten av januari inträffade en sprängning på Östermalm och veckan därpå två sprängningar samma natt i Kista och Husby.
 
Stefan Hector är operativ chef vid Noa. Han menar att utvecklingen har blivit grövre inom kriminella kretsar.
 
– Tidigare såg vi att handgranater användes. Nu ser vi hur man istället använder hemmagjorda laddningar som vapen i konflikter. Antingen för att skadas eller att skrämmas, men med en ny hänsynslöshet där man spränger där allmänheten vistas och är likgiltig inför att de kan komma till skada, säger Stefan Hector till SVT Nyheter.
 
Polisen och övriga myndigheter är tagna på sängen av utvecklingen och vet inte varifrån alla sprängmedel kommer.
 
– Fenomenet med explosivämnen som vapen inom konflikter är relativt nytt. Det gör att vi har betydande ovisshet varifrån delarna till sprängladdningarna kommer, säger Stefan Hector till SVT Nyheter.”

Kommer 2020-talets Sverige att bli ”gangsterns decennium”?

DN:s Erik Helmerson varnar idag för att 2020-talets Sverige kan komma att bli som 1920-talets USA, d v s när en hedonistisk, konsumistisk, individualistisk och sexualliberal och på sin tid mycket välmående majoritetsamerikansk urban medelklass (som dansade till jazz) slukade och sörplade i sig enorma mängder alkohol under ”the jazz age”, art déco-perioden och ”the roaring 20s” och under den amerikanska förbudstiden vilket skapade en dynamisk men också extremt våldsam amerikansk gangstersubkultur bland fr a italienska, irländska, judiska och svarta amerikaner som kom att överleva i generationer och delvis ända in i modern tid.
 
Det mesta tyder då på att den extremt våldsamma svenska gangstersubkultur som just nu håller på att växa fram och i värsta fall permanentas i miljonprogramsområdena bland fr a de s k ”andrageneration:arna” med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund just närs av en kraftigt ökad konsumtion av droger av allehanda slag inom en hedonistisk, konsumistisk, individualistisk, sexualliberal och mycket välmående majoritetssvensk urban medelklass (som dansar till hiphop) samtidigt som 2020-talets Sverige sannolikt är världens mest drogfientliga land på samma sätt som att 1920-talets USA sannolikt var världens mest alkoholfientliga land.
 
På 1920-talet var dessutom också över 15% av USA:s totalbefolkning utrikes född och åtskilliga av de s k förstageneration:arna och även andrageneration:arna i dåtidens USA var generellt rejält marginaliserade och bodde och levde i utpräglat segregerade områden och sammanhang. I 2020-talets Sverige är då närmare 20% av Sveriges totalbefolkning utrikes född och åtskilliga av de s k förstageneration:arna och även andrageneration:arna i dagens Sverige är då generellt rejält marginaliserade och bor och lever i utpräglat segregerade områden och sammanhang.
82217857_10157048855055847_8025139241455452160_n.jpg
 
”Kanske kommer vi att se på det svenska 2010-talet som man i dag betraktar USA:s 1920-tal: Som gangsterns decennium.
 
Likheterna är många. En stor invandring med bristande integration. En bristande tilltro till rättsstaten som gjort att man förlitar sig på de egna reglerna, det egna kvarteret, den egna klanen. Ett överskott på vapen. En hårt reglerad marknad för rusmedel där tillgången kraftigt understiger efterfrågan och där det följaktligen finns stora pengar att tjäna.
 
Decenniet avslutas signifikativt. Nya rubriker om våld. Två män, ”kända av polisen”, skjutna i Biskopsgården i Göteborg. Kraftig ökning av sprängningar. Uppgörelser med skjutvapen vanligare även i mindre städer. Att annan brottslighet minskar är viktigt att hålla i huvudet men ingenting som gör att vi kan se lättare på gängvåldet.
 
Det mest frapperande är att ingen vet vad det beror på. Invandring? Finns även i övriga Europa. Utsatta områden likaså. Många skjutvapen från Balkan? Malmö ligger 130 mil och en bro längre från Sarajevo än vad en storstad som Wien gör.”

Ingen verkar fortfarande veta varför det skjuts och sprängs mer i Sverige per capita än i flertalet andra länder i Europa

DN fortsätter idag att försöka förstå det under 2010-talet kraftigt (för att inte säga dramatiskt) ökande antalet (döds- och skade)skjutningar och (döds- och skade)sprängningar/bombningar och frågar idag experterna och forskarna om hjälp, som inte heller verkar veta varför det numera skjuts, sprängs och bombas mer i Sverige per capita bland våra svenska barn, ungdomar och unga vuxna än i något annat land i Europa (och möjligen i så fall på samma nivå som den som gäller bland barn, ungdomar och unga vuxna i Syditalien och Nordirland, och det vill tyvärr inte säga lite mot bakgrund av den mycket utbredda förekomsten av handeldvapen, bomber och sprängmedel i just Syditalien och Nordirland).
81299888_10157031476250847_7875676316584902656_n.jpg
 
Det enda som verkar vara bekräftat är att de som skjuter, spränger och bombar och de som skjuts, sprängs och bombas (med undantag av de oskyldiga offer som ibland ”stryker med” eller skadas i skjutningarna, sprängningarna och bombattentaten) nästan alltid har växt upp i och/eller bor i miljonprogramsområdena och har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund (utöver att de nästan alltid är småpojkar, tonårsgrabbar eller unga karlar). Min egen hemmasnickrade hypotes säger då att det kan finnas en koppling till det exploderande antalet NEET:are/UVAS:are i landet i den meningen att en tredjedel av alla barn, ungdomar och unga vuxna per årskull/generation numera slås ut från och misslyckas i skolan och i miljonprogramsområdena och bland barnen, ungdomarna och de unga vuxna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund så är då denna proportion tyvärr än mer förhöjd (d v s NEET:arna/UVAS:arna utgör numera helt enkelt en formidabel jättearmé av 10 000-tals och åter 10 000-tals fr a unga män med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund i landets miljonprogramsområden och naturligtvis skjuter, spränger och bombar inte alla som har misslyckats i skolan och som saknar arbete men tyvärr gör nog en del av dem det):
 
antal dödsskjutna:
2018: 45
2019: 38 (fram tills den 15 december, för sedan dess har då tyvärr ännu fler dödsskjutits)
 
antal skadeskjutna:
2018: 135
2019: 112 (fram tills den 15 december, för sedan dess har då tyvärr ännu fler skadeskjutits)
 
antal skjutningar mot person (d v s ej mot djur) på allmän plats:
2018: 306
2019: 312 (fram tills den 15 december, för sedan dess har då tyvärr ännu fler skjutningar ägt rum)
 
antal sprängningar och bombattentat på allmän plats (d v s ej i gruvor, i samband med väg- eller husbyggen eller när militären övar eller testar nya vapen)
2014: 97
2016: 158
2018: 162
2019: 236 (fram tills den 15 december, för sedan dess har då tyvärr ännu fler sprängningar och bombattentat ägt rum)
 
”Politikerna strider om vad som ligger bakom skjutningar och bombdåd och hur utvecklingen ska vändas. Men experterna vet inte säkert varför gängvåldet ökat de senaste åren.”
 
 
”Skjutningarna och sprängningarna har satt fyr på en högljudd politisk debatt under hösten. När statsminister Stefan Löfven i en intervju i SVT:s ”Agenda” inte ville koppla ihop det ökade gängvåldet med migrationen eskalerade kritiken mot regeringen.
 
Vid sidan av utspelen och förklaringsmodellerna står ett häpet forskar-Sverige.
 
”Slutar aldrig förvånas över att så många är så tvärsäkra. På att dom själva har rätt. Eller att andra har fel. Hur vet ni det?” skrev kriminologiforskaren Manne Gerell vid Malmö universitet på Twitter, dagen efter att intervjun sänts.
 
Det Manne Gerell och några av hans forskarkollegor faktiskt har kunnat belägga är att det finns en koppling till utsatta områden.
 
– Men nästa steg, varför har vi fått en framväxt av kriminella nätverk i utsatta områden där unga män är involverade i väldigt grovt våld har jag inga svar på, säger han.
 
Ett antagande är att det är flera faktorer tillsammans som skapat förutsättningarna.
 
– Jag tror att någonting kring invandring och migration bör vara en faktor som är relevant att ta upp men det har säkert också att göra med saker som lagstiftning, politik och hur polisen arbetar. Man kan se skillnader mellan olika länders lagstiftning som kan ha bidragit. Det är många små pusselbitar som tillsammans kan förklara hur det ligger till, säger Gerell.
 
Amir Rostami är kriminolog vid Stockholms universitet och forskar på gängkriminalitet. Han anser att en viktig aspekt är att titta på vad som lockar individer till gängmiljöer. Det forskningen vet är att det delvis handlar om sökandet efter skydd och säkerhet i en osäker miljö.
 
– Andra faktorer kan vara önskan om en gemensam social identitet och ekonomiska incitament samt att dessa fenomen uppstår i samhällsekonomiskt missgynnade områden, säger han.
 
Erik Nilsson, utredare på Brottsförebyggande rådet och en av personerna bakom intervjustudien ”Skjutningar i kriminella miljöer”, menar att i de intervjuer han gjort visar att sättet att konkurrera i den kriminella miljön har förändrats.
 
– Det har blivit allt viktigare att ha en rykte om sig att vara kapabel till grovt våld. Man beskriver att det krävs mer och grövre våld för att ”vara någon”. Det tycks också hänga samman med att gängen eller nätverken är väldigt instabila. Man tycks inte behöva bli en fungerande del i en organisation, därigenom öppnas möjligheter för individer att snabbt avancera genom att skjuta.”

Ny registerstudie av 15 000 individer som ingår i kategorierna våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet

Institutets för framtidsstudier färska rapport ”Våldsbejakande extremism och organiserad brottslighet” bygger på registeruppgifter rörande sammanlagt 15 244 individer (och varav en hel del har hunnit mördas, ”försvinna” eller gå bort) som var misstänkta för minst ett brott vid minst ett tillfälle mellan 1995-2016 och som ingår i följande kategorier: nätverk (5094 individer), partiella organisationer (719 individer), gatugäng (776 individer), MC-gäng (5693 individer), maffia (486 individer), fotbollsfirmor (835 individer), islamistisk miljö (785 individer), autonom miljö (193 individer), vit makt-miljö (382 individer) samt övriga extremister (281 individer).
 
 
Även om både urval och kategoribeteckningar/indelningar kan ifrågasättas så visar registerstudien bl a följande:
 
– medelåldern är 26 år vid misstanke om brott och den vanligaste åldern (typåldern) är 19 år
 
– 92% är män och kategorin fotbollsfirmor har lägst andel kvinnor (0,7%) medan den autonoma miljön och kategorin övriga extremister har högst andel kvinnor (18,1% respektive 18,5%)
 
– 46% har gymnasieutbildning eller en högre utbildning än så (8 %) och den autonoma miljön har den högsta andelen högskoleutbildade (19,7%) följd av den islamistiska miljön (9,4%)
 
– 67% är födda i Sverige men andelen utlandsfödda varierar från 3% i vit makt-miljön till 72% i den islamistiska miljön och den autonoma miljön, vit makt-miljön, och fotbollsfirmorna liknar varandra då mellan 87–97% av individerna i dessa miljöer är födda i Sverige
 
– inräknat även de blandade och ”andrageneration:arna” så har hela 98,1% i den islamistiska miljön utländsk bakgrund medan exempelvis 13,1% i vit makt-miljön utgörs av blandade liksom 15% i den autonoma miljön
 
– 19% har varit föremål för socialtjänstens insatser under uppväxten och medan endast 7,3% i den autonoma miljön och 11,1% i fotbollsfirmorna har varit föremål för socialtjänstens insatser så gäller siffran 26,8% för gatugäng-kategorin
 
– allvarligare psykiatriska tillstånd är ovanliga och minst psykiatriskt belastad är den islamistiska miljön och mest psykiatriskt belastad är kategorin övriga extremister: 6% i vit makt-miljön är diagnosticerade med psykos, 24,4% i den autonoma miljön har ångestsyndrom och 11,6% i kategorin fotbollsfirmor har alkoholproblem
 
– lägst andel misstänkta återfinns bland övriga extremister och i den islamistiska miljön där 68,3% respektive 69,7% har varit misstänkta för brott medan 78,3% i vit makt-miljön har misstänkts för brott och i den autonoma miljön är andelen 83,9%: högst andel brottsmisstänka återfinns inom kategorin fotbollsfirmor (92,8%)
 
– vit makt-miljön uppvisar högst andel interna relationer (69,3%) medan 22,9% i den islamistiska miljö uppvisar interna relationer och 58,1% i den autonoma miljön (d v s nära relationer sinsemellan)

Blev den svenska drog- och narkotikapolitikens chefsideolog och ”hjärna” Nils Bejerot högerradikal på äldre dar?

SvD har idag ett långt reportage författat av Adam Svanell som handlar om den svenska drog- och narkotikapolitiken och om dess chefsideolog och ”hjärna” Nils Bejerot liksom om Sveriges förste ”knarkkung” Mustafa Boztepe som ledde den s k ”Turkligan” som opererade i Stockholm i samband med den s k 68-revolutionen då den svenska drog- och narkotikapolitiken föddes som just en reaktion på det s k 68-upproret:
 
 
Den gamle kommunisten, läkaren och socialmedicinaren Nils Bejerot använde sig av i det närmaste rashygieniska argument i sitt livslånga krig mot narkotikan och drogerna. Bejerot förde även ”krig” mot amerikansk populärkultur och särskilt mot tecknade serier vilka han betraktade som ett ”mentalhygieniskt” problem, d v s de som läste serier var underförstått lågbegåvade alternativt att de blev det ”på kuppen”.
 
Bejerot tillhörde den krets av svenska vänsterintellektuella som attraherades av och anammade en liknande typ av både rastänkande, kultursyn och (vänster)nationalism som deras i övrigt och på alla sätt och vis ideologiska motståndare inom borgerligheten och extremhögern var anhängare av – d v s droger var för Bejerot ”kulturellt främmande” för svenska folket och svenskarna och svenskheten skulle skyddas från amerikansk (och även brittisk) populärkultur och den s k 68-revolutionen var för Bejerot i själva verket ett ultraliberalt och hyperindividualistiskt egouppror som ledde till oansvarigt och gränslöst sex, till en populärkulturell explosion och inte minst till en ”drogepidemi” som riskerade att förstöra både svenskarnas kroppar och hjärnor och svenskheten som sådan.
 
På 1970-talet inledde Bejerot en brevväxling med den svenska fascismens ”grand old man” Per Engdahl som också han avskydde narkotika och droger och den anglo-amerikanska populärkulturen (inklusive tecknat) utifrån en högernationalistisk och rasideologisk ståndpunkt och löste även en prenumeration på Nysvenska rörelsens tidning Vägen Framåt och 1987 höll Bejerot föredrag för ”överklassnazistiska” Ungsvenska klubben samtidigt som han var krönikör för vänstertidskriften FiB/Kulturfront och vars medlemmar annars hatade en marxist som Bejerot men i hatet mot den s k 68-revolutionen och i försvaret för en s k sund svensk folkkropp och för ett s k stabilt svenskt folkhem så kunde Bejerot förena sig med extremhögern och den mörkblåa delen av borgerligheten och lägga grunden till en drog- och narkotikapolitik som av de allra flesta anses vara fullständigt unik i ett jämförande internationellt (samtida) sammanhang:
 
”Nils Bejerot ansåg att brukaren utgör ”den sista länken”. Att stoppa smugglare, langare och producenter gör bara skillnad på kort sikt, menade han, eftersom de snabbt ersätts av någon annan. Därför måste samhällets insatser rikta in sig på droganvändarna själva. Om ”smittan” inte stoppades hotade det moderna svenska samhällets undergång. Och det enda sättet att stoppa den var nolltolerans: att skapa ett helt narkotikafritt samhälle.
 
Följaktligen började förekomsten av narkotika i Sverige – trots att den kunde kopplas till en bråkdel så många dödsfall som trafik eller alkohol – betraktas som ett avgörande hot mot välfärdsstaten.
 
Kring årsskiftet 68/69 inledde den svenska polisen en massiv insats. Poliser instruerades att prioritera narkotikabrott före annan kriminalitet. Rikspolischef Carl Persson beskrev aktionen som ”en stor landsomfattande mordutredning” och gav samtidigt Nils Bejerot ett stående uppdrag att utbilda blivande poliser om narkotika.”

Nästan 95% av de mest s k grovt kriminella i Stor-Stockholm har utländsk bakgrund

Expressen går nu i Dagens Nyheters spår och redovisar för första gången någonsin (även för DN:s del var det första gången någonsin) andelen med utländsk bakgrund bland huvudstadsregionens s k tyngsta, ledande och mest brottsbelastade s k yrkeskriminella:
19598922_10154823490815847_8368255945189948209_n
 
DN visade för någon månad sedan att 90% av alla som skjuter på andra (d v s på människor, d v s inte på djur och andra varelser och väsen) på allmän plats har utländsk bakgrund och varav nästan alla har bakgrund i Afrika och Asien och nu visar EP att 94,5% av Stor-Stockholms ledande ”yrkeskriminella” har utländsk bakgrund inräknat både de som är utrikes födda och de som är födda i Sverige med en eller två utrikesfödda föräldrar och varav merparten har bakgrund i Afrika och Asien och är födda i Sverige (d v s de är s k ”andrageneration:are”) precis som i DN:s kartläggning:
 
 
Själv är jag ju också för denna typ av redovisning samtidigt som att jag är medveten om att de allra flesta av landets antirasister är av den åsikten att så länge SD är så stora som de är och dessutom fortsätter att växa så ska sådan här särredovisad och ”spec:ad” statistik undvikas till varje pris och inte minst då landets utomeuropéer och miljonprogramsområden redan är tillräckligt stigmatiserade och demoniserade.