Kategori: krig

Om ”Europas sista sommar” och Fellinis film ”E la nave va”

”Europas sista sommar” har sommaren 1914 kommit att kallas så här i efterhand och särskilt dagarna innan och efter skotten i Sarajevo den 28 juni liksom veckorna fram tills den 28 juli när Första världskriget väl bröt ut.


Den som möjligen har skildrat ”Europas sista sommar” och det gamla Europas undergång allra bäst på vita duken är Federico Fellini i filmen ”E la nave va” eller ”Och skeppet går” från 1983 som bl a sägs ha satt rejäla spår hos Roy Andersson.


Fellinis överdådiga kostymdrama skildrar ett aristokratiskt och högborgerligt sällskap som i början av filmen går ombord på en lyxkryssare i Neapels hamn för att tillsammans gravsätta askan efter en avliden operasångerska som de alla har dyrkat när hon var vid liv.


Under resans gång får tittarna bekanta sig med bl a en engelsk lord, en tysk hertig och en rysk furste innan belle époque slutligen går i graven när Österrike-Ungerns flottas flaggskepp plötsligt dyker upp någonstans i Adriatiska havet och som sig bör slutar allt i en total katastrof (d v s såsom verkligen skedde för 107 år sedan) efter att en serb har kastat en bomb mot österrikarna.

Idag den 29 april 1916 åsamkades Brittiska imperiet ett av sina största militära nederlag

Idag den 29 april 1916 åsamkades Brittiska imperiet ett av sina största militära nederlag i detta imperiums synnerligen blodbestänkta historia:


Efter att ha förlorat närmare 25 000 man under belägringen av Kut al-Amara eller al-Kut i dagens Irak, som hade pågått sedan december 1915 som en del av Första världskriget, kapitulerade de överlevande 15 000 brittiska soldaterna under ledning av generalmajor Charles Townshend för Osmanska rikets Halil Pascha på just denna dag för 105 år sedan.


Därmed misslyckades Tsar-Rysslands arméer i Kaukasus respektive i Persien (i dagens Iran) med att undsätta de belägrade och hårt ansatta Brittiska imperiet-trupperna i dagens Irak samtidigt som Osmanska rikets båda allierade Österrike-Ungern och Tyskland också hade trupper i Mellanöstern vilka bl a stred i Palestina på Osmanska rikets sida.


Samma dag kunde dock Brittiska imperiet glädjas åt att ha återerövrat Dublin från det som senare kom att bli IRA, d v s idag för 105 år sedan avslutades också det bland irländarna så mytomspunna Påskupproret på Irland med en brittisk seger över de irländska republikanerna efter att stora delar av Dublins innerstad hade lagts i ruiner under de våldsamma striderna.

Om våldet mot asiater i amerikansk historia

Den 21-åriga vita högerextremisten Robert Aaron Long som nyligen dödade 8 personer i och utanför Atlanta i Georgia i USA, varav 6 var asiatiska kvinnor och 4 koreanskor, var antagligen rasideologiskt och sinofobiskt-konspiracistiskt motiverad och att det därmed handlar om ett av de blodigaste hatbrotten mot asiater i modern amerikansk historia.

Hatbrotten och fr a det specifikt dödliga våldet mot asiater i USA kan kort historiskt delas upp i fem vågor:

Den första våldsvågen utspelade sig under 1800-talets andra hälft och 1900-talets första decennium och var den hittills allra blodigaste sett till antalet dödade asiater på amerikanskt territorium. Från 1870-talet till cirka 1910 dödades ett stort antal kinesiska och andra asiatiska invandrare i fr a Kalifornien och i de övriga västliga delstaterna och faktum är att några av dessa massakrer är de allra värsta hittills i USA:s historia vad gäller rasrelaterade massakrer men flertalet glömdes bort under 1900-talet i och med att den s k svart-vita dikotomin kom att närmast helt dominera de amerikanska rasrelationerna. 

År 1871 exempelvis dödades runt 20 kineser i Los Angeles av en mobb bestående av både vita och latinos, 1885 dödades åtminstone ett 30-tal asiater i Rock Springs i Wyoming och 1887 dödades hela 34 kineser i en massaker i Oregon som går under namnet Hells Canyon-massakern. Även i USA:s båda grannländer inträffade liknande våldsdåd såsom 1907 i kanadensiska Vancouver och 1911 i mexikanska Torreón där hela 300 asiater massakrerades.

People wait in line for their housing assignment at the Manzanar internment camp in the California desert in 1942. More than 110,000 people of Japanese ancestry were removed from their homes and placed in camps in several states during World War II

Den andra våldsvågen följde på Japanska imperiets attack mot den amerikanska flottbasen Pearl Harbor på Hawaii 1941 då ett flertal fr a japaner överfölls, misshandlades och även dödades och i både USA och Kanada internerades sammanlagt kring 140 000 japaner av rena rasskäl varav flertalet var medborgare i USA respektive i Kanada.

Den tredje våldsvågen inträffade i samband med Vietnamkriget när 10 000-tals vita och svarta amerikaner stupade i drivor i USA:s olika krig i Indokina vilket skapade starka folkliga anti-asiatiska stämningar i det amerikanska folkdjupet (redan under Koreakriget hade dessutom 10 000-tals vita och svarta amerikaner stupat för både koreanska och kinesiska kulor) och den fjärde våldsvågen hängde samman med Japans formidabla ekonomiska uppgång på 1980-talet som slog ut stora delar av den amerikanska tillverkningsindustrin vilket gjorde att flera asiater dödades och att hatbrotten mot asiater sköt i höjden i fr a USA:s industristäder.

Den fjärde våldsvågen sker då just i detta nu och hänger helt och hållet samman med pandemin och talet om ”det kinesiska viruset” som Trump har masspridit i USA och bl a Ebba Busch och Mattias Karlsson i Sverige. 

Landscape

Författaren Viet Thanh Nguyen som besökte Sverige för ett författarsamtal på Handelshögskolan i Stockholm strax innan pandemin har f ö kommenterat masskjutningen av de asiatiska kvinnorna i Atlanta på följande sätt – d v s han påminner om att asiatiska kvinnor är särskilt utsatta (för bl a en mycket våldsam och brutal form av orientaliserande objektifiering, sexualisering och exotisering), att icke-asiatiska amerikaner (d v s både vita, svarta och latinos) även tidigare har dödat asiater inom USA:s gränser samt att amerikaner (och återigen både vita, svarta och latinos) har dödat miljontals och åter miljontals asiater i en mängd olika krig som USA har utkämpat i Stillahavsasien/Nordost- och Sydostasien ända sedan USA erövrade Filippinerna från det då sönderfallande Spanska imperiet 1898 och vilka ofta har urartat i rena raskrig.

Idag för 78 år sedan den 31 januari 1943 kapitulerade den tyska 6:e armén i Stalingrad och därmed föddes de svenska ”roddarna”

Idag för 78 år sedan den 31 januari 1943 kapitulerade den tyske fältmarskalken von Paulus och den tyska 6:e armén innefattandes kring 100 000 man i den då smällkalla ruinstaden Stalingrad som vid det laget i det närmaste badade i blod och var översållad av lik efter ett förintelseliknande slag som hade pågått ända sedan augusti 1942 och därmed vände kriget även i Europa efter att kriget också hade vänt i Afrika (genom slaget vid el-Alamein) och i Asien (genom slaget vid Midway) året dessförinnan:


Slaget om Stalingrad var i mångt och mycket vändpunkten för den svenska extremhögern och för den pro-nazityska opinionen i Sverige – därefter gick det mer eller mindre utför för de öppet nazistiska partierna vilka året därpå utsattes för ett förödmjukande valnederlag – sammanlagt knappt 15 000 röster avlades på de svenska nazistpartierna i 1944 års andrakammarval. Det skulle sedan dröja hela 54 år innan den svenska extremhögern lyckades kapa åt sig mer än 15 000 röster i ett svenskt riksdagsval vilket skedde därefter först 1998 när SD erhöll närmare 20 000 röster.


Den pro-nazityska s k överklassnazistiska föreningen Riksföreningen Sverige-Tyskland, som 1938 hade räknat runt 400 prominenta grundademedlemmar och som 1942 kunde skryta med närmare 4500 medlemmar när Axelmakterna stod på höjden av sin makt efter att Japanska imperiet hade besegrat samtliga västerländska kolonialmakter i Asien (utom neutrala Portugal) på slagfältet ”på löpande band” medan Tyskland och Italien dominerade större delen av den europeiska kontinenten, tappade närmare 1000 medlemmar 1943 och än fler året därpå då den en gång så inflytelserika föreningen som fram tills 1942 kunde räkna långt över 200 direktörer, ett 40-tal präster, ett 50-tal höga jurister, 100-tals officerare, ett försvarligt antal kulturpersonligheter och ”kändisar” (författare, musiker, konstnärer, skådespelare o s v) samt ett 60-tal docenter och professorer bland sina medlemmar i stort sett smälte bort.


I ”folkmun”, d v s bland s k ”vanligt folk” i dåtidens Sverige, kallades särskilt Riksföreningen Sverige-Tysklands s k ”överklassnazister” som lämnade föreningen efter von Paulus kapitulation den 31 januari 1943 för ”roddare” och flera av dessa opportunistiska socialgrupp ett-”roddare” skulle sedan framåt krigsslutet t o m ”återfödas” som pro-allierade och under efterkrigstiden fr a göra allt de kunde för att skamlöst sudda i, manipulera och ljuga om sina biografier och CV:n så att ingen skulle få veta att de en gång i tiden och just innan den 31 januari 1943 hade stöttat Nazi-Tyskland och Axelmakterna.

Om två skivinspelningar med de båda operasångarna Set Svanholm och Birgit Nilsson

Kan musik döda? Åtminstone kan musik spelas när människor dödas såsom till tonerna (och rösterna) av två stora svenska operasångare – nämligen Set Svanholm och Birgit Nilsson:


En genomläsning av Alex Ross bok “Wagnerism: Art and Politics in the Shadow of Music” har fått mig att förstå att den skivinspelning som (nazityska) Reichsmusikkammer gjorde av Wagners Götterdämmerung i Bayreuth i juli 1942 då den svenske tenoren Set Svanholm uppträdde som den ”ariske” hjälten Siegfried och den skivinspelning som (brittiska) Decca gjorde av Wagners Die Walküre i en studio i Wien i november 1965 då den svenska sopranen Birgit Nilsson uppträdde som den likaledes ”ariska” hjältinnan Brünnhilde i båda fallen kan ha spelats upp (d v s på skiva) när människor dödats.


Götterdämmerung-föreställningen i Bayreuth ägde rum den 21 juli 1942 dagen innan Förintelsen i dess industriella skala igångsattes i och med att förintelselägret Treblinka öppnades och gettot i Warszawa tömdes och skivan som förevigade Svanholms röst kan mycket väl ha spelats i just olika läger och getton av kommendanter och SS-officerare under krigsåren.


Deccas Die Walküre-inspelning användes av Coppola i den kanoniserade flyganfallsscenen i Vietnamkrigsfilmen Apocalypse Now från 1979 och skivan och just stycket Valkyriernas ritt som inleder den tredje akten och där Nilssons röst hörs tillsammans med sina valkyriesystrar kom sedan att spelas på hög volym från luften när bl a USA invaderade Grenada 1983 liksom bl a även när USA invaderade Irak både 1991 och 2003.


Svanholm uppträdde i det s k Grossdeutschland (såsom på operahusen i Prag, Berlin och Wien och just även på Wagner-festspelen i Bayreuth) åtminstone ett 40-tal gånger och märkligt nog bl a på Berlinoperan i samband med den s k Kristallnatten i november 1938 samt på Wienoperan den 31 januari 1943 när fältmarskalk von Paulus kapitulerade i Stalingrad – d v s den svenske hjältetenoren hann med att ”pricka” in både Novemberpogromen, Förintelsen och när kriget vände i och med att ryssarna vann slaget om Stalingrad och han räknades som en av de högst betalda sångarna i Tredje riket tillsammans med sin landsmaninna värmländskan och populärkulturikonen Zarah Leander.


Efter kriget kom f ö både Svanholm och Nilsson att uppträda på ”överklassnazistiska” Hjälpkommittén för Tysklands barns välgörenhetskonserter 1948 respektive 1953 som bl a samlade in pengar till änkorna och barnen till de avrättade, suiciderade och stupade nazistledarna och SS-officerarna liksom till återuppbyggnaden av naziströrelsen bland de nazistiska flyktingarna i Spanien, Sydamerika och Mellanöstern och båda slutade dessutom som hovsångare respektive hovsångerska (och Svanholm slutade därtill som chef för det som idag är Kungl. Operan).

Den siste svenske SS-veteranen Jan Dufwa har nyligen gått bort i Uppsala

Den antagligen siste svenske SS-veteranen Jan Dufwa har nyligen gått bort i Uppsala i en ålder av 97 år och det känns aningen märkligt att författa Dufwas dödsruna 75 år efter Andra världskrigets slut.

Vi kommer nog aldrig att få veta det totala antalet svenska SS-soldater och allt beror också på hur en räknar: Inräknat alla utlandssvenskar och invandrarbarn/”andrageneration:are”, och fr a barn till tyska invandrare i dåtidens Sverige, så kan det ha handlat om uppemot 300 ”svenskar” medan det snarare handlar om kring 200 om en bara räknar de som var svenska medborgare. Dessutom tjänstgjorde ytterligare ett antal svenskar i t ex Wehrmacht, Luftwaffe och Kriegsmarine liksom i Gestapo och Organisation Todt samt vid Radio Königsberg.

antal identifierade svenska SS-frivilliga per SS-division:
Wiking: 98
Nordland: 77
Totenkopf: 20
Nord: 11
Leibstandarte Adolf Hitler: 5
Das Reich: 3
Hitler-Jugend: 2
Nederland: 2
Charlemagne: 1
Estland: 1
Florian Geyer: 1
Frundsberg: 1
Götz von Berlichingen: 1
Polizei: 1

Det är inte 100% säkert att Jan Dufwa är den siste ”svenske” SS-veteranen då det kan finnas någon estlandssvensk veteran som fortfarande lever men det är troligt – för 2-3 år sedan var det nog bara Dufwa och Tage von Rainals i Nacka som levde och efter von Rainals bortgång hette det att Dufwa var den siste svenske SS-veteranen vilket kan jämföras med att 41 svenska SS-veteraner levde så sent som 1999.

Dock hade jag fel i somras när Bengt Essén gick bort, som jag trodde var den siste av de närmare 10 000 svenskar som stred för Finland under Finska vinterkriget 1939-40 – det visade sig då att möjligen två svenska vinterkrigsveteraner fortfarande var vid liv efter Esséns bortgång så en ska aldrig vara tvärsäker i sådana här sammanhang. I alla fall var Dufwa antagligen en av maximalt ett 10-tal svenskar som stred som frivilliga i Andra världskriget som fortfarande levde under innevarande år.

Dufwa föddes och växte upp på Lidingö och både hans far, farbror och morbror var jurister (häradshövdingar) medan modern var tandläkare. Mellan 1938-43 var Dufwa medlem i det största svenska nazistpartiet NSAP/SSS ungdomsorganisation Nordisk ungdom med medlemsnummer 12 678 och även dennes farbror och bror var organiserade nazister.

Dufwa befann sig i februari 1943 på ett hotell i Grövelsjön i Dalarna för att studera inför sin studentexamen men tog sig då utan tillstånd och på eget bevåg på skidor till Norge via Trysil. Duwfa tog sig därefter till Oslo och enrollerade sig den 8 februari 1943 i Waffen-SS på SS värvningskontor i Oslo och utbildades sedan till pansargrenadjär i Sennheim/Cernay i nuvarande Frankrike.

Dufwa tjänstgjorde efter avslutad utbildning som pansargrenadjär i SS-Pz.Gr. A.u.E. Btl. 5 i SS-Panzer-Division Wiking i Österrike. Modern försökte via UD och utrikesminister Christian Günther få sin son hemskickad och Dufwa efterlystes samtidigt i Sverige för underlåtenhet att inställa sig till mönstringen.

Dufwa tjänstgjorde under sommaren 1943 i Kroatien vid 3./SS-AA11 i SS Freiwilligen-Panzergrenadier-Division Nordland där han antagligen deltog i partisanstrider och möjligen fick träffa självaste Himmler när denne kom på besök och inspekterade de svenska SS-soldaterna. Dufwa var i så fall fram till sin bortgång den siste svensken som hade träffat Himmler.

Dufwa besökte den 22 september 1943 svenska legationen i Oslo och lyckades därefter ta sig hem till Sverige.

Dufwa inkallades vid hemkomsten till militärtjänsten och förhördes av polisen den 9 december 1943. I februari 1945 flyttade Dufwa till Uppsala där han några år senare tog en juristexamen och i samma månad gifte han sig även. Efter att under 1940- och 50-talet ha flyttat runt i landet p g a olika tingstjänstgöringar utnämndes Dufwa till domare i Uppsala 1958 och han verkade sedan som domare i både Uppsala och Skövde fram tills pensionen 1988.

När Expressen skrev om de svenska SS-frivilliga på 1970-talet ringde Expressens reporter Dufwa som då hotade med självmord om tidningen skulle skriva om denne varpå Expressen avstod från det. Dufwa var i många år och fram till sin bortgång bosatt i en villa i Sunnersta i Uppsala och efterlämnar en son och en dotter och det finns ingenting som tyder på att han deltog i någon högerextrem politisk verksamhet efter kriget.

La vache qui rit-logotypen har sitt ursprung i den franska anti-tyska anti-Wagner-kampanjen under Första världskriget

Läser för närvarande Alex Ross tegelsten ”Wagnerism. Art and politics in the shadow of music” och inser att den både i och utanför Frankrike så välkända La vache qui rit-logotypen har sitt ursprung i Wagner och närmare bestämt i de fatala händelser som utspelade sig under sommaren 1914 samtidigt som det årets Bayreuthfestspel ägde rum och specifikt när Karl Muck dirigerade Wagners opera Parsifal.


En sedvanlig alleuropeisk överklasspublik bestående av bl a prins August Wilhelm av Tyskland, greve Fitz-James, fursten av Hohenlohe-Langenburg, grevinnan av Castlewellan, antroposofins grundare Rudolf Steiner och den franske symbolisten Joséphin Péladan var under den ödesdigra sommaren 1914 på plats i Bayreuth exakt samtidigt som Första världskriget utbröt och under pausen inför den tredje akten av Parsifal den 1 augusti 1914 förstod den illustra publiken äntligen att kriget var ett faktum.


Österrikarna och ungrarna hade redan börjat lämna Bayreuth och åka hemåt dagarna dessförinnan liksom även ryssarna och en hel del av britterna och enligt Péladans dagsboksanteckningar ska fransmännen och tyskarna ha blängt på varandra rejält efter att föreställningen väl var över.


Wagners musik och värld blev därefter omedelbart en del av Centralmakternas propaganda och krigföring och bara några dagar efter Parsifal-föreställningen i Bayreuth spelade en tysk musikkår stycken ur Parsifal i samband med erövringen av en gränsstad mellan Tyskland och Frankrike. Tyskarna skulle sedan bli närmast fixerade vid Wagner när kriget rullade på och bl a upprättades exempelvis försvarslinjen Siegfriedlinjen på västfronten 1916 medan en anti-Wagner-våg grep fransmännen liksom även italienarna och delvis också britterna och endast österrikarna verkar ha bibehållit någon slags neutral balans – också efter att Italien bytte sida och anföll Österrike-Ungern i ryggen fortsatte Verdi-operor att sättas upp i Wien kriget igenom.


I just Frankrike drog kompositören Camille Saint-Saëns igång en anti-Wagner-kampanj påhejad av den franska extremhögern och Action française-ledaren Charles Maurras och av de franska kulturpersonligheterna förblev mest bara Marcel Proust Wagner trogen som ett av få undantag.
Tecknaren Benjamin Rabier drogs med i den franska anti-Wagner-propagandan och ritade en teckning som föreställde en ko som skrattar som fick namnet La Wachkyrie som kan utläsas som just La vache qui rit som de franska soldaterna blev bekanta med då teckningen trycktes upp som en etikett som klistrades på den franska arméns nötköttleveranser till fronten.


Rabiers anti-Wagner-La Wachkyrie-teckning blev så populär att den kom att bli ursprunget till den logotyp för den ostprodukt som vi känner idag som just La vache qui rit när den lanserades 1921 och några år senare fick Rabier i uppdrag att modifiera och revidera den ursprungliga La Wachkyrie-teckningen vilket resulterade i den version som vi alla är vana vid att möta idag i våra livsmedelsbutiker.

Åkesson förklarar krig

Åkesson förklarar nu bokstavligen krig mot den sittande rödgröna regeringen efter att MP har lyckats få igenom vissa lättnader i den omdiskuterade så kallade gymnasielagen.

Detta är då inte första gången som den svenska s k nationella rörelsen förklarar krig mot ”systemet” – tidigare talades det exempelvis ofta om ett ”rasligt heligt krig” och om ”seger eller död” och om att ”segra eller dö” – och även om det inte sägs rakt ut så handlar Åkessons våldsretorik om krig i grunden om samma gamla vanliga fråga – d v s om den s k befolkningsfrågan som alltid har varit denna rörelses raison d’être.

Och tala om att begå ett s k copycat-”brott” (OBS: Kristersson är så klart inte kriminell):

Ända sedan SD bildades 1988 har partiet drivit frågan om en folkomröstning om invandringen och i flera val har SD talat om att valet ifråga just är en slags folkomröstning om invandringen samtidigt som SD-riksdagsledamöter regelbundet har krävt en folkomröstning om invandringen i flera motioner:

Idag sågade Ulf Kristersson den rödgröna regeringens lättnader i den s k gymnasielagen och hotade med att nästa val kommer att bli en folkomröstning om invandringen.

Om dagens svenskars syn på den krigstida samlingsregeringens eftergiftspolitik

I morse intervjuade P1/Sveriges Radio Oscar Österberg, forskningssamordnare vid Forum för levande historia, som presenterade en ny undersökning som visar att hela 2/3 av dagens svenskar (som deltog i undersökningen) anser att det var rätt av den dåvarande krigstida samlingsregeringen att låta tyska soldater passera genom Sverige på och via de s k permittenttågen för att strida mot Sovjetunionen (vid Ishavsfronten) samt att Sverige sålde (enorma mängder) och exporterade järnmalm till Nazi-Tyskland under i stort sett hela kriget medan endast 1/5 anser att det var fel.

https://sverigesradio.se/artikel/7555425

Den stora frågan som infinner sig (åtminstone hos mig) är då – går det att förstå detta (åtminstone för mig) oväntade resultat som ett utslag av dagens politiska situation? Det vill säga vilka är de där två tredjedelarna och vilka är den där femtedelen? Socialdemokrater som vill försvara Per-Albin Hanssons samlingsregering i efterhand (och som då ingår i de där två tredjedelarna)? Vänsterpartister som vill kritisera Per-Albin Hanssons samlingsregering i efterhand (och som då ingår i den där femtedelen)?

Och hur går detta (åtminstone för mig) oväntade resultat ihop med SD:s revisionistiska försök att skriva om historien och utmåla Per-Albin Hanssons samlingsregering som i det närmaste en pro-tysk regering? Det vill säga ingår sverigedemokraterna i den där femtedelen tillsammans med vänsterpartisterna?

Eller går det att förstå detta (åtminstone för mig) oväntade resultat som ett exempel på den typ av effekt som vi har sett under pandemin – d v s att stora delar av det s k svenska folket sluter upp mer eller mindre kvinn/mangrant bakom regeringen (oavsett regering) under kristider och kanske gäller denna typ av beteende även retroaktivt, d v s en stor majoritet av det s k svenska folket är beredda att även i efterhand stötta och stödja Per-Albin Hanssons samlingsregering?

För övrigt gjorde dåvarande Sifo sådana här liknande undersökningar en tid efter kriget har jag för mig – d v s Sifo frågade ett visst antal av dåtidens svenskar hur de ställde sig till olika omstridda aspekter av Per-Albin Hanssons samlingsregering men därefter har nog ingen gjort en sådan undersökning förrän nu år 2020.

Idag för 75 år sedan den 15 augusti 1945 avslutades Andra världskriget i Asien och Japanska imperiet gick under och därmed inleddes också den efterkrigstida avkoloniseringen

Klockan 12.00 (japansk tid – d v s klockan 4.00 svensk tid) den 15 augusti 1945, d v s idag för 75 år sedan avslutades världshistoriens hittills mest omfattande krig i och med att Japans dåvarande kejsare Hirohito offentliggjorde Japanska imperiets kapitulation via radio (för den som vill lyssna på denna historiska radioutsändning, se: https://en.wikipedia.org/wiki/File:Imperial_Rescript_on_the_Termination_of_the_War.ogg).
unnamed.jpg
unnamed.jpg

Den 15 augusti är sedan dess därför känd som Befrielsedagen i ett stort antal asiatiska länder vilka fram till dess antingen var japanska kolonier eller ockuperade av Japan medan dagen är känd som Victory over Japan Day (VJ Day) i Storbritannien och dess f d kolonier världen över.

1024px-Surrender_of_Japan_-_USS_Missouri
I och med kapitulationen gick ett av dåtidens största imperier under ”över en natt”, som under sin storhetstid täckte en försvarlig del av hela planeten och inbegrep en försvarlig del av hela mänskligheten, och därefter föddes det postkoloniala Stillahavsasien (Nordostasien/Sydostasien) och snart också det postkoloniala Sydasien och inget i Asien kom sedan någonsin mer att bli som förr för i och med Japanska imperiets undergång föll också snart de olika europeiska kolonialimperierna i Asien samman som ett ”korthus” (och därefter spreds i sin tur den antikoloniala rörelsen och avkoloniseringen likt en ”präriebrand” till Afrika, Karibien och Oceanien).
EfZKUXDUYAAQxmU.jpg-medium
Två veckor senare, den 2 september, undertecknade representanter för den japanska regeringen under ledning av utrikesminister Mamoru Shigemitsu kapitulationsdokumentet på det amerikanska slagskeppet Missouris däck i Tokyobukten utanför Tokyo och under närvaro av representanter för USA, Brittiska imperiet, Sovjetunionen, Kina, Nederländerna och Frankrike.
yun-bong-gil-5b04393a-7a66-46c3-9220-d0372f10d23-resize-750.jpg
Som varande korean är det f ö alltid värt att uppmärksamma att Shigemitsu bar käpp under ceremonin på grund av att den koreanska anarkisten, självständighetsrörelse-aktivisten och ”terroristen” Yoon Bong-Gil var nära att döda denne i Lu Xun/Hongkou-parken i Shanghai på kejsar Hirohitos födelsedag den 29 april 1932. Yoon lyckades dock bara skada Shigemitsu, som miste ett ben, liksom den senare generalen för Japanska imperiets mytomspunna Kwangtung-armé Kenkichi Ueda men han lyckades samtidigt döda general Yoshinori Shirakawa som ledde de japanska trupperna i Shanghai (koreanerna var/är då ö/kända för att ha dödat flest japaner i en mängd olika bombattentat, bakhåll, överfall, attacker och skottlossningar innan och under Andra världskriget).
NISI20200814_0000582684_web.jpg
Kejsar Hirohitos tal löd då som följer i engelsk översättning:
“After pondering deeply the general trends of the world and the actual conditions obtaining in Our Empire today, We have decided to effect a settlement of the present situation by resorting to an extraordinary measure.
 
We have ordered Our Government to communicate to the Governments of the United States, Great Britain, China and the Soviet Union that Our Empire accepts the provisions of their Joint Declaration.
 
To strive for the common prosperity and happiness of all nations as well as the security and well-being of Our subjects is the solemn obligation which has been handed down by Our Imperial Ancestors and which lies close to Our heart.
 
Indeed, We declared war on America and Britain out of Our sincere desire to ensure Japan’s self-preservation and the stabilization of East Asia, it being far from Our thought either to infringe upon the sovereignty of other nations or to embark upon territorial aggrandizement.
 
But now the war has lasted for nearly four years. Despite the best that has been done by everyone—the gallant fighting of the military and naval forces, the diligence and assiduity of Our servants of the State, and the devoted service of Our one hundred million people—the war situation has developed not necessarily to Japan’s advantage, while the general trends of the world have all turned against her interest.
 
Moreover, the enemy has begun to employ a new and most cruel bomb, the power of which to do damage is, indeed, incalculable, taking the toll of many innocent lives. Should we continue to fight, not only would it result in an ultimate collapse and obliteration of the Japanese nation, but also it would lead to the total extinction of human civilization.
 
Such being the case, how are We to save the millions of Our subjects, or to atone Ourselves before the hallowed spirits of Our Imperial Ancestors? This is the reason why We have ordered the acceptance of the provisions of the Joint Declaration of the Powers.
 
The hardships and sufferings to which Our nation is to be subjected hereafter will be certainly great. We are keenly aware of the inmost feelings of all of you, Our subjects. However, it is according to the dictates of time and fate that We have resolved to pave the way for a grand peace for all the generations to come by enduring the unendurable and suffering what is unsufferable.”
MAP 1937.jpg
INDEP