Kategori: krig

När den gamla världen gick i graven

Idag för 108 år sedan vaknade svenskarna och hela den dåvarande världen till denna nyhet – en medlem av Europas på sin tid finaste furstehus hade mördats dagen dessförinnan i en avlägsen habsburgsk provins på den gudsförgätna Balkanhalvön:

I och med mordet på Österrike-Ungerns tronföljare inleddes början till slutet på den gamla (belle époque-)världens fullständiga undergång inklusive fyra europeiska imperiers och dynastiers (Romanov, Hohenzollern, Habsburg och Osmanoğlu) fall och det formidabla blodbad som Första världskriget innebar liksom i stort sett alla krig därefter inklusive Andra världskriget, Kalla kriget, kolonialkrigen och både kommunismens och fascismens uppkomst liksom det pågående kriget i Ukraina vars historiska bakgrund också går att härleda till det där fatala skottet i Sarajevo som både förstörde och förändrade en hel värld.

Ännu ett foto som påminner om Ukrainas koreaner

Ett symboliskt gruppfoto som Mykolaiv-provinsens vid det här laget världsberömda guvernör Vitaly Kim, vars far är korean och mor ukrainska, nyligen postade i sociala medier och som föreställer fyra ukrainska koreanska män vilka alla strider mot ryssarna i det pågående kriget och vilka alla dessutom bär familjenamnet (eller snarare klannamnet) Kim, som är det vanligaste familjenamnet (eller just snarare klannamnet) bland koreaner världen över inklusive i både Nord- och Sydkorea och så även bland Ukrainas koreaner.

I Ukraina finns det idag runt 50 000 personer som har någon form av koreanskt påbrå och de är i stort sett alla ättlingar till de koreaner som Stalin 1937 lät deportera från den östligaste delen av dåvarande Sovjetunionen till Centralasien och vilka därefter har kommit att spridas för vinden till hela det f d Sovjet inklusive till dagens Ukraina.

Sedan den ryska invasionen inleddes för över 100 dagar sedan har flera ukrainska koreaner utmärkt sig i striderna och även i flera fall stupat och den mest kända av dem alla är då Vitaly Kim som för några veckor sedan överlevde ett ryskt bombanfall tack vare ren tur medan hela hans kontorsbyggnad samtidigt lades i ruiner.

Fotot ska antagligen kommunicera att Ukraina är ett på alla sätt och vis mångkulturellt land och inte ett land som styrs av ”nazister” som Moskva påstår, att Ukrainas koreaner också är 100% ukrainare samt att de trots den rasism som en del minoriteter i Ukraina tyvärr ibland utsätts för är beredda att helhjärtat strida för och ge sina liv för landet.

De allra flesta av Ukrainas koreaner är koncentrerade till den södra delen av landet och till just Mykolaiv-provinsen och har traditionellt varit sysselsatta inom jordbruket och de flesta av dem har förlorat det koreanska språket men i övrigt behållit de koreanska efternamnen och många är blandade eller mixade. Mykolaivs guvernör, som just är blandad eller mixad, uppges dock kunna tala och förstå koreanska någorlunda väl vilket anses ovanligt.

De sista ukrainska soldaterna som försvarar Mariupol är inget annat än hjältar

Idag började detta på alla sätt och vis symboltyngda fotografi att spridas i medierna och i sociala medier. Fotot är taget av Dmytro “Orest” Kozatskyi, som verkar vara den f d Azov-bataljonens fotograf, och kan antagligen tolkas som ett slags svar på att en av Kalush Orchestras bandmedlemmar vädjade till världen (och konkret till 10-tals miljoner barn, ungdomar och unga vuxna runtom i Europa som följde finalen i direktsändning) att rädda Mariupol i samband med att bandet tog hem guldplatsen i Eurovisionsfestivalen i italienska Turin nu i helgen.

Fortfarande strider då möjligen runt 1000 ukrainska soldater i tunnlarna under Azovstal som är ett av Europas största fabrikskomplex trots att Mariupol i övrigt är förlorat och numera helt i ryssarnas händer.

Tyvärr är delar av vänstern och kanske också högern fortfarande emot att den f d Azov-bataljonen ser ut att faktiskt vilja strida till siste man i Mariupol och just försvara Azovstal tills ingen av dem längre bokstavligen kan stå upp men oavsett om Mariupols och Azovstals sista aktivt stridande soldater är högerextremt lagda eller ej så är de trots allt hjältar efter att ha hållit ut ända sedan den ryska invasionen inleddes den 24 februari i år (för på samma datum inleddes nämligen belägringen av Mariupol).

Tyvärr var det t ex budskapet från en av talarna på 1 maj-mötet vid La Mano-monumentet på Söder i Stockholm som samlar merparten av den samlade arbetarrörelsen och vänstern i huvudstadsregionen (SAP, V, LO, SAC o s v) – d v s att det är fel att som antifascist stötta Ukraina då nazister försvarar Mariupol och har grävt ned sig under Azovstals fabriksruiner och vägrar ge upp och denne 1 maj-talare fick tyvärr en hel del applåder efter att ha framfört det budskapet.

Är den svenska ”skulden” till Ukraina nu betald?

Det ”svenska stålet biter” (och just än en gång på ryssarna…) som Esaias Tegnér en gång diktade i sin berömda nationalromantiska hjältedikt över krigarkungen Karl XII:

Nu tackar Ukrainas regering Sverige och svenskarna för att ha skänkt landet världens antagligen mest effektiva pansarbrytande handeldvapen och som hittills har dödat 100-tals om inte 1000-tals ryssar mot bakgrund av att Ryssland vid det här laget har förlorat långt över tusen pansarvagnar inklusive troligtvis större delen av desammas besättningar.

Ukrainas regering publicerade samtidigt igår ett filmklipp som visar hur det svenska ”supervapnet” som tillverkas i värmländska Karlskoga spränger sönder en rysk stridsvagn och det var på många sätt historiens vingslag som hördes igår:

Den svenska vapentillverkningen anses för det första ha hållit högsta klass ända sedan stormaktstiden (och bl a i form av den av kung Karl XI designade och synnerligen brutala huggvärja som masstillverkades i 100 000-tals exemplar utanför Norrtälje liksom i form av de fruktade svenska kanonerna som tillverkades i östgötska Finspång) och ”tack vare” Nobel är stora delar av den svenska vapenindustrin förlagd just i Karlskoga medan svenskarna och ukrainarna för det andra har stridit sida vid sida i flera tidigare krig och inte minst i trakterna runt Charkiv där Poltava är beläget.

År 1709 valde dock svenskarna att lämna ukrainarna åt sitt öde genom att fly till den turkiske sultanen, som Karl XII var lierad med, men år 2022 väljer Sverige att skicka vapen till Ukraina så kanske är 1709 års svek nu återgäldat.

SD:s kräftgång fortsätter i opinionsundersökning efter opinionsundersökning ”tack vare” viruset och Ryssland

”Tack” viruset och ”tack” Ryssland även om det naturligtvis är en fullständigt morbid tanke att tacka en sjukdom som har skördat miljontals döda världen över (inklusive 15 000 svenskar) och en invasion som har resulterat i antagligen 10 000-tals dödsoffer vid det här laget:

Här handlar det enbart om att konstatera att SD:s kombinerade kräft- och nedgång efter pandemins utbrott och krigsutbrottet helt enkelt fortsätter med oförminskad styrka i opinionsundersökning efter opinionsundersökning. 

Månaderna innan pandemins utbrott i början av 2020 låg SD på runt 25% i flera opinionsundersökningar och partiet var ibland jämnstarkt med eller t o m större än SAP medan Åkesson åtnjöt ett stort eller mycket stort förtroende hos uppemot 35-40% av svenskarna och han var tidvis den näst mest populäre partiledaren samtidigt som 35-40% av svenskarna ansåg att SD hade den allra bästa migrations- och integrationspolitiken.

Idag har samtliga dessa toppnoteringar sett sina bäst före-datum och den triumfatoriska ”vår-tid-är-nu”- och ”vi-är-det-nya-arbetarpartiet”-känsla som SD:arna fick uppleva vintern 2019-20 när uppemot 40-50% av de majoritetssvenska männen antingen sympatiserade med SD eller hade ett stort eller mycket stort förtroende för Åkesson liksom för partiets migrations- och integrationspolitik är nu historia.

Så här i efterhand står det nämligen utom allt tvivel att SD ”peak:ade” någon gång mot slutet av Trumps sista månader vid makten när skjutningarna och sprängningarna och miljonprogramsområdenas och utomeuropéernas prekära situation var i det närmaste totalt mediefokus och det ska nu till ett ”mirakel” om SD ska lyckas uppnå över 20% i riksdagsvalet i september och antagligen räcker inte de s k påskupploppen utan något mer måste sannolikt till för att detta ska kunna ske (OBS: det är inte på något sätt något som jag önskar personligen lika lite som att jag är tacksam på riktigt för viruset och Putin). 

En kombination av att åtminstone tidigare ha stöttat Trump och Putin, av att inte ha kunnat hantera pandemins utmaningar annat än att ha attraherats av antivaxxrörelsen och härja om Löfvens och Tegnells påstådda ”massaker” på majoritetssvenska åldringar och sist men inte minst av både Trumps och nu senast Le Pens valförluster har kort och gott gjort att 100 000-tals arbetare har vänt SD ryggen och återvänt till SAP sedan början av 2020.

SD fortsätter att tappa i trovärdighet och förtroende

Det kanske inte är rätt att sparka på den som ligger och att gotta sig åt andras olycka men ibland är nog ändå skadeglädjen trots allt den enda sanna glädjen (i alla fall vad gäller SD och den svenska s k nationella rörelsen): SD fortsätter att tappa i popularitet och stöd vad gäller att anses vara det parti som har den bästa politiken rörande migration, integration och kriminalpolitik.

Tidigare innan pandemin utbröt och innan den ryska invasionen av Ukraina inleddes tävlade SD med S om att vara Sveriges största parti i opinionsundersökningarna när allt fokus i den politiska debatten var på skjutningarna och på miljonprogramsområdena och deras invånare men sedan dess har SD tappat 100 000-tals arbetarväljare vilka har valt att gå tillbaka till S.

Detta är den fjärde eller kanske t o m femte undersökningen som visar att både partiet (d v s SD) och dess ledare (d v s Åkesson) tappar i förtroende hos den svenska väljarkåren: Innan pandemin kunde över 35% av svenskarna ange att de hade ett stort eller mycket stort förtroende för Åkesson och 35-40% kunde uppge att SD har den allra bästa invandrings- och integrationspolitiken men efter pandemin och kriget i Ukraina har dessa procentsiffror stadigt minskat och fortsätter just nu att gör det.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/BjKlLe/det-ryska-kriget-slar-hart-mot-sd

”Sverigedemokraterna anses för närvarande ha den bästa politiken på tre områden: invandring, lag och ordning och integration. De anses ha de tredje bästa lösningarna på ytterligare fyra områden (se grafiken). När det gäller resterande politikområden hamnar de längre ner på listan. Men på alla de sju områden där de finns med på topp-tre tappar Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson stöd för sin politik. De största tappen görs dessutom i partiets paradgrenar, invandring och lag och ordning. Minskningen är också stor när det gäller försvaret och Integrationen. Det understryker allvaret i situationen för Sverigedemokraterna. De har jobbat målmedvetet för att tvätta av sig bilden som en hop skränande rabulister. De vill framstå som ansvarstagande och pålitliga. Men förvandlingen har inte gått tillräckligt långt för att stå pall för ett ryskt anfallskrig. Då minskar väljarnas stöd för SD:s lösningar.

Bästa politik vad gäller invandring

Sverigedemokraterna: 37 procent (–6)

Socialdemokraterna: 20 (+3)

Moderaterna: 11 (Oförändrat)

Bästa politik vad gäller lag och ordning

Sverigedemokraterna: 26 procent (–5)

Moderaterna: 25 (+1)

Socialdemokraterna: 20 (Oförändrat)

Bästa politik vad gäller integration

Sverigedemokraterna: 30 procent (–4)

Socialdemokraterna: 19 (+2)

Moderaterna: 12 (Oförändrat)”

Om att ETC har avskedat Kajsa ”Ekis” Ekman och om den påstådda orsaken till beslutet 

För alla som undrar så är det lika bra att berätta hur ETC anser att det gick till liksom vad ETC hävdar är orsaken och hur jag ser på saken:

Att Kajsa ”Ekis” Ekman fick sparken igår från ETC har säkert inte undgått någon vid det här laget och ETC hänvisar lite vagt till att det beror på Kajsas kommentarer om RT (Russia Today) i sociala medier. Det handlar konkret och specifikt om en replikväxling som Kajsa och jag hade på mitt Instagram-konto i samband med att jag återigen och för femtielfte gången kritiserade och påminde om att så många SD:are genom åren har deltagit i rysk regimmedia och dit räknar jag RT.

Kajsa menade dock att RT är ungefär lika mycket/lite lite vinklad som t ex CNN och denna replikväxling ägde rum i förrgår, d v s en dag innan ETC publicerade Kajsas artikel om Kyiv Independent som ETC fortfarande står bakom om jag har förstått det rätt.

Jag tror för det första att ETC ljuger – d v s jag tror inte att det handlar om vad Kajsa skrev på mitt Instagram-konto utan om att ETC hamnade i ett sådant blåsväder för att inte säga ”shitstorm” efter att ha publicerat Kajsas artikel om Kyiv Independent att tidningen riskerade att börja lida rejält ekonomiskt och kanske upplevde ETC i förlängningen t o m att tidningens själva existens var hotad och i panik sparkades därför Kajsa.

Jag tycker för det andra inte att det är rätt att göra som ETC nu har gjort trots att Kajsa och jag inte är överens i synen på RT. Jag har själv genom åren både fått sparken och blivit utfryst, isolerad, marginaliserad och hårt stämplad och massivt stigmatiserad av olika anledningar och vid ett alltför stort antal tillfällen och vet därför av egen erfarenhet att det inte är särskilt behagligt och sällan rättvist.

https://www.svt.se/kultur/dagens-etc-bryter-med-kajsa-ekis-ekman

”Dagens ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson menar dock att kritiken mot Ekmans text i Dagens ETC inte är skälet till att tidningen bryter med skribenten, som skrivit i Dagens ETC sedan 2014.

– Det kom till min kännedom i dag att Kajsa Ekis Ekman i sociala interaktioner har bagatelliserat Russia Today och vad de sysslar med i världen och där går min gräns, säger han. Russia today, RT, är en rysk statskontrollerad tv-kanal och den ”sociala interaktionen” har ägt rum i ett kommentarsfält på Instagram.”

Ofrivilligt barnlösa ryssar kommer snart att kunna adoptera ukrainska barn som har transporterats till Ryssland av den ryska invasions- och ockupationsarmén

Att krig och konflikter i fattiga länder (och Ukraina är då ett fattigt land) nästan alltid leder till utlandsadoptioner till Väst inklusive till Sverige är en regel som nästan inte har något undantag sedan den internationella adoptionsverksamheten såsom vi känner den idag föddes och uppstod i kölvattnet efter Koreakriget på 1950-talet.

Ukraina har ända sedan Kalla krigets slut varit ett relativt stort adoptionsland för västerlänningar och svenskar liksom också ett relativt stort land för surrogatmödraskapsarrangemang för samma västerlänningar och svenskar vilket också har framkommit i medierapporteringen vid ett flertal tillfällen. I Kiev finns just nu t ex ett helt rum fyllt med nyfödda surrogatbarn vars beställare i Väst (och i Sverige) just nu inte kan hämta barnen som de redan har betalt för och det har också rapporterats om att västerlänningar som har adopterat barn från Ukraina inte har kunnat åka dit och hämta barnet ifråga p g a kriget.

Rädda barnen har vidare krävt att samtliga västerländska adoptionsbyråer och adoptionsförmedlare slutar att adoptera barn från Ukraina så länge kriget pågår och mig veterligen kan i alla fall svenskarna inte längre adoptera barn från landet just nu och inte heller beställa några nya surrogatbarn.

Så så långt är allt gott och väl om det nu går att säga så under ett krig (d v s jag är då helt och hållet för att svenskarna just nu inte kan adoptera några ukrainska barn eller beställa några nya surrogatbarn från landet ifråga) men nu visar det sig att av de över 600 000 ukrainare som den ryska armén har tvångstransporterat till Ryssland är runt 120 000 barn och just nu förbereder den ryska duman (d v s Rysslands motsvarighet till riksdagen) en lag som ska göra det möjligt för att dessa ukrainska barn ska kunna adopteras av ofrivilligt barnlösa ryssar.

Detta är helt i linje med den ryska politiken som syftar till att russifiera det ukrainska folket för dessa ukrainska barn som snart kommer att adopteras av majoritetsryska adoptivföräldrar kommer naturligtvis att bli som majoritetsryssar när de växer upp och blir vuxna precis som att utlandsadopterade i Sverige blir som majoritetssvenskar när de växer upp och blir vuxna. 

Detta är heller inte första gången som något sådant sker i närhistorien: Under Andra världskriget lade tyskarna beslag på runt 200 000 barn i Polen och i flera andra slaviska länder som Tyskland invaderade och ockuperade vilka sedan till stora delar blev adopterade av ofrivilligt barnlösa tyskar och än idag upptäcker personer som alltid har trott att de är tyskar att de i själva verket är biologiska slaver då de en gång adopterades av tyskar under krigsåren.

En ny, alternativ auktoritär och nationalistisk värld håller på att träda fram i kölvattnet efter den ryska invasionen

I kölvattnet efter den ryska invasionen av Ukraina växer nu en ny, alternativ värld fram som består av auktoritära och nationalistiska regimer, vilket DN:s Mia Holmgren rapporterar om. 

Det ska påminnas om att över 70% (d v s en absolut majoritet) av jordens invånare just nu bor och lever i ett land som styrs av en auktoritär och nationalistisk regim och de länder som vägrar ta avstånd från den ryska invasionen representerar tillsammans långt över hälften av mänskligheten. Under pandemin passade ett flertal redan auktoritära regimer på att dra åt tumskruvarna än hårdare och världen står just nu inför en allt snabbare avdemokratiserings- och autokratiseringsvåg som drivs på av länder som Ryssland, Kina, Indien, Saudiarabien, Iran, Turkiet och Brasilien och inom Väst drivs samma utveckling på av de högerpopulistiska och högerradikala partierna, ledarna och rörelserna. 

Det är helt enkelt ett faktum att de länder som för närvarande och hittills har infört sanktioner mot Ryssland (det handlar då om en liten minoritet av världens länder) är i det närmaste exakt samma länder som fortfarande styrs av än så länge någorlunda fungerande parlamentariska demokratier och ”peak-auktoritära regimer” har sannolikt ännu inte uppnåtts, d v s just nu har den globala avdemokratiserings- och autokratiseringsvågen ett ”perfect storm”-momentum och upplever möjligen tyvärr för närvarande s k orkanstyrka som en följd av pandemin. 

Sammantaget tyder allt detta på allt fler och alltmer extrema krig och konflikter, och kriser och katastrofer under den närmaste framtiden. ”Kina och Ryssland är på väg att skapa en ny ”multipolär, rättvis och demokratisk världsordning”, enligt ett uttalande från Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov.” 

”Kina och Ryssland är på väg att skapa en ny ”multipolär, rättvis och demokratisk världsordning”, enligt ett uttalande från Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov.”

https://www.dn.se/varlden/lavrov-i-kina-vill-skapa-tydligare-varldsordning

”Kinesiska UD:s talesperson Wang Wenbin säger att Moskva och Peking kommer att fortsätta ”utveckla global multipolaritet och demokratisering av internationella relationer”.

– Vår strävan efter fred har inga gränser, vårt upprätthållande av säkerheten har inga gränser, vårt motstånd mot hegemoni har inga gränser, sade Wenbin till journalister.

Från Kina reser Sergej Lavrov vidare till Indien – ett land som inte heller har tagit avstånd från Rysslands anfallskrig. Lavrov ska diskutera försäljningen av rysk råolja och möjligheten att skapa en betalningsmetod mellan länderna som fungerar utanför Swift-systemet, som Ryssland stoppats från genom sanktioner.

Sedan kriget började har flera indiska bolag köpt miljontals fat med rysk råolja till reapris. Detta samtidigt som många andra länder försöker fasa ut olja och gas från Ryssland.

Indien och Ryssland har starka band när det gäller handel, inte minst vapen och försvarsmateriel där mer än 50 procent av Indiens import kommer från Ryssland.”

Håller Dugins vision om ett eurasiatiskt Ryssland på att realiseras i detta nu?

Håller Rysslands högerextrema chefsideolog Dugins vision om ett extremnationalistiskt, genomauktoritärt och fr a eurasistiskt Ryssland faktiskt på att realiseras i detta nu?

Det talas som bekant numera ständigt om att Ryssland just nu är på väg att bli som Nordkorea fast i jätteformat men snarare är det nog så att det ryska samhället i rask takt är på väg att bli som Kina med allt vad det innebär av (själv)censur, (statlig) propaganda, en stark (polis)stat och drakoniska straff och samtidigt ytligt sett ett ”normalt” modernt samhälle (d v s Nordkorea är något helt annat och fr a något mycket mer extremt enligt min mening).

Framför allt så håller Ryssland i rasande takt på att kasta loss fullständigt från övriga Europa och västvärlden med allt vad det innebär och det är inte bara så att landet alltmer börjar likna det kinesiska samhället utan Ryssland och Kina är vid det här laget i det närmaste predestinerade för varandra inför den åtminstone närmaste framtiden, d v s två gamla imperier som just nu frossar ikapp i nostalgisk nystalinism respektive nymaoism och ständigt ältar gamla oförrätter som Väst anses ha åsamkat dem i (när)historien.

Iljins och Dugins högerextrema eurasiatiska ideologi som Putin visserligen tidigare har flirtat med men aldrig helt och hållet har omfamnat ser m a o ut att realiseras i detta nu p g a den ryska invasionen av Ukraina (och Västs respons på densamma) och oavsett om Putin är en anhängare av denna ideologi eller ej – d v s Ryssland lämnar nu definitivt övriga Europa och Väst bakom sig och orienterar sig österut och bejakar därigenom sitt (eur)asiatiska arv med full kraft.

Jag har själv genom åren både besökt Ryssland och Kina och flera gånger om dessutom och jag har alltid upplevt Ryssland som ett europeiskt land liksom som mer fritt än Xis Kina och långt mer ”normalt” i enlighet med mina referensramar (d v s de fortfarande skapligt fungerande parlamentariska demokratierna i Norden och Västeuropa) trots Putins regim men idag ser då situationen radikalt annorlunda ut o Ryssland vilket DN:s Rysslandskorrespondent Anna-Lena Laurén rapporterar om. Det är naturligtvis en fruktansvärd tragedi som just nu drabbar Ukraina men på längre sikt är det en gigantisk tragedi av ödesmättade proportioner att Ryssland i skrivande stund vänder Europa ryggen.

”Bankkorten fungerar inte. Det går inte att läsa BBC. Inte att öppna Facebook. Putinregimen har alltid varit en diktatur i grunden. I praktiken dock en slags halvdiktatur där medborgarna har kunnat inhämta information och resa fritt. Så är det inte längre. DN:s korrespondent som har återvänt till Ryssland rapporterar om det nya vardagslivet.”

https://www.dn.se/varlden/anna-lena-lauren-nu-marks-diktaturens-harda-karna-i-det-ryska-vardagslivet

”Messenger är kopplat till Facebook, och Facebook fungerar bara med vpn-uppkoppling i Ryssland nuförtiden. Min dotter får övergå till Whatsapp tills jag har skaffat vpn till hennes surfplatta. Inte heller Twitter fungerar utan vpn. Det går inte att läsa den ryska oberoende nätsajten Meduza utan vpn. Inte BBC. Den oberoende tv-kanalen Dozjd som jag dagligen tittat på har lagts ned. Visserligen är det bara att starta sin vpn-uppkoppling så kan man läsa allt som är förbjudet. Men Ryssland har aldrig haft de här begränsningarna, i motsats till Kina. Nu är de införda.

Att parlamentet duman nu planerar att förbjuda bruk av vpn är bara följdriktigt. Följande morgon skruvar jag av gammal vana på radion. Våglängden är inställd på oberoende Echo Moskvy – också den nedlagd. Nu har samma våglängd övertagits av det statliga propagandaorganet Sputnik. Mitt vardagsrum fylls av en hurtig röst som tillhör Tigran Keosajan, Kremltrogen regissör, gift med statskontrollerade Russia Todays chefredaktör Margarita Simonjan.”