Category: Korea

Museumbesök i Seoul

Besökte idag Koreas enda museum (i Seoul) för och om landets en gång både mycket aktiva och mångtaliga anarkister vilka bekämpade Japanska imperiet och organiserade antikoloniala gerillamilitärskolor och gerillaarméenheter och vilka låg bakom ett flertal bombattentat mot och mord på högt uppsatta japanska officerare och tjänstepersoner i både Korea, Japan och Kina samt även under en period (mellan 1929-31) styrde över en autonom frihetlig zon i Manchuriet som inbegrep 100 000-tals koreaner i exil och som på engelska ibland förkortas som KPAM (Korean People’s Association in Manchuria) innan några av de ledande anarkisterna tyvärr mördades av konkurrerande koreanska kommunister.
39050589_2053802178267449_640070180029857792_n
 
En av de koreanska anarkistgeneralernas son blev f ö den allra mäktigaste maffiabossen i Sydkorea medan en sonson till ytterligare en av de koreanska anarkistgeneralerna slutade som chef för den en gång så fruktade sydkoreanska underrättelsetjänsten KCIA.
39024261_2188981604715271_5887852799298895872_n
 
Idag är de koreanska anarkisterna vilka en gång i tiden publicerade flera dagstidningar symptomatiskt nog ihågkomna och hyllade som antiimperialistiska ”kommunister” i Nordkorea och som antikoloniala ”nationalister” i Sydkorea. Eftersom de var så många och satte så stora (och inte minst våldsamma) spår under kolonialtiden så kan de inte glömmas bort helt vare sig i Nord- eller Sydkorea men inte särskilt många vare sig i Nord eller i Syd vet idag var de egentligen stod politiskt – de var absolut emot imperialism och kolonialism och de var absolut pro-det koreanska folket och pro-de koreanska arbetarna och bönderna och därmed nationalister och socialister men de var också helt emot både de gamla konservativa adelsfamiljerna och klanledarna och de nya auktoritära elit- och avantgardetänkande kommunisterna.

Dubbel glädje

Dubbel glädje och dubbel seger för min egen del som svensk adopterad (syd)korean (och för en gångs skull för det händer väl i stort sett aldrig och vare sig tidigare eller igen i framtiden) när både svenskarna och (syd)koreanerna vinner över Latinamerikas respektive Europas annars kanske bästa fotbollslag och detta på samma dag och i det närmaste exakt samtidigt borta i Ryssland och dessutom vinner Sydkorea över det land som tidigare var exakt lika Kalla kriget-(upp)delat som Koreahalvön ju fortfarande är.

sydkorea-tyskland2-jpg

images.jpeg

Adoptionscentrum fortsätter att göra reklam för och marknadsföra s k ”Koreabarn”

Det är naturligtvis en grannlaga pedagogisk (marknadsförings)uppgift att försöka förklara för skapligt pålästa, medvetna och internationellt välorienterade (och högutbildade och höginkomsttagande) 70- och 80-talister (d v s de som adopterar internationellt idag) varför Sverige och svenskarna ska fortsätta att ta hit och adoptera ännu fler s k ”Koreabarn” (som om inte 10 000 s k ”Koreabarn” i landet räcker gott och väl liksom 200 000 s k ”Koreabarn” i hela västvärlden) trots att Sydkorea idag är en av världens största ekonomier och ett sedan 20 år tillbaka av Väst erkänt s k utvecklat i-land men Adoptionscentrum (världens näst största adoptionsförmedlare mätt i antalet genomförda adoptioner) gör ändå vad de kan för att slippa påminna alla prospektiva klienter och kunder om att den internationella adoptionsindustrins (glans)dagar är över nu och för att slippa säga var skon egentligen klämmer:
36222899_10155729993135847_4369697579466752000_n.jpg
 
Sedan den internationella adoptionen peak:ade globalt under den nyliberala globaliseringens guldålder på 1990- och 2000-talen (d v s innan 2008 års ekonomiska kris) så har mängder med västerländska adoptionsbyråer och adoptionsförmedlare gått i konkurs och de som är kvar i branschen och på marknaden blöder ymnigt p g a det kraftigt fallande antalet adoptioner (väst)världen över och för Adoptionscentrums del så är det därför absolut nödvändigt att nu en gång för alla försöka få förnyad fart på och återigen få snurr på (mass)beställningarna på s k ”Koreabarn” vilka inbringar 100 000-tals kronor per styck jämfört med de långt billigare adoptivbarnen från Östeuropa, Latinamerika, Afrika och övriga Asien innan även Adoptionscentrum tvingas stänga (barn)butiken och naturligtvis är det allra bästa sättet att göra detta på (åtminstone inför svenskarna) att kommunicera att (syd)koreanerna är kulturellt efterblivna (och primitiva p g a konfucianismen) och att de därför inte klarar av att ta hand om sina egna barn och därför måste de antirasistiska och feministiska svenskarna än en gång visa världen vad de går för (genom att fortsätta att adoptera s k ”Koreabarn”).

Sverige eller Sydkorea?

Den ständiga frågan som jag som utlandsadopterad alltid har fått både under uppväxten och i vuxenåren och främst från majoritetssvenskars sida (och säkerligen gäller det även en massa andra adopterade från Sydkorea) ställs nu slutligen på sin spets:
 
”Vilket lag skulle du heja på om Sverige och Sydkorea skullle mötas i en fotbollsmatch?” (min översättning: ”Ser du dig som svensk eller som korean?”)
 
Mitt standardsvar har då alltid varit ”jag vet inte riktigt” för att inte stöta mig med den som frågar (och i förlängningen gissar jag med majoritetsbefolkningen i landet) och jag tror att det fortfarande är det för svaret ”det skulle vara kul om båda vann” vilket jag nog egentligen tycker inom mig är ju inte särskilt realistiskt och framför allt inte ett svar som den som frågar nöjer sig med (men dock är det nog kanske ett rätt så svenskt ”kompromissvar” trots allt när jag väl tänker efter) men det måste ju ändå få vara ”tillåtet” att kunna heja på båda lagen samtidigt – d v s det måste få vara möjligt att vara svensk och samtidigt något mer än bara svensk på en och samma gång år 2018 och därtill utan att bli mindre svensk bara för det i majoritetsbefolkningens (och vice talmannens) ögon.
35476426_10155713097160847_6731529451638620160_n.jpg

Stort reportage om Sveriges 10 000 adopterade från Sydkorea i senaste numret av M-Magasin

Senaste numret av M-Magasin innehåller ett stort reportage om världens och historiens mest omfattande barnmigration (d v s de 200 000 barn från Sydkorea som adopterats bort till ett 15-tal västländer sedan 1953) och specifikt om Sveriges 10 000 adopterade från Sydkorea i senaste numret av M-Magasin: Bl a intervjuas ett av Sveriges första adoptivbarn från ett utomeuropeiskt och postkolonialt s k Tredje världen-land som kom till Sverige för 60 år sedan (Camia Yoon Ohlsson som 1958 adopterades till ett av västvärldens då allra mest homogena länder tillsammans med sin biologiska bror Young Man och de båda syskonen var också två av Sveriges allra första utomeuropeiska och asiatiska invandrare) liksom en pensionerad SAS-flygvärdinna som eskorterade och tog hand om 100-tals adoptivbarn från ursprungsländerna i Afrika, Asien och Latinamerika under de under Kalla kriget mycket långa flygresorna till Sverige och även världens äldsta förening för utlandsadopterade Adopterade koreaners förening (AKF som bildades 1986) omnämns.

 

33489577_10155661572480847_2483487160133484544_n.jpg

33313920_10155661572455847_8784569839701196800_n.jpg

Ytterligare en sydkoreansk ex-president döms nu i domstol

Så lagförs ytterligare en ex-president i domstol i Sydkorea, d v s det östasiatiska land som tyvärr inte alltid är särskilt fungerande och där presidenter, ministrar, direktörer, kapitalister, kändisar och elitföreträdare om och om igen både döms, dödas, begår självmord, går i exil eller går i tempel p g a korruption, girighet, klantänkande och sekterism (och p g a konfuciansk heder- och skamkultur) och i just detta fall p g a ett alltför intimt samarbete med en extremnationalistiska och högerradikal shaman.
30124030_10155557241205847_3409148033709899776_n.jpg
 
Sammanlagt har nu tre av landets ex-presidenter dömts till döden eller till fängelse, fyra har störtats i revolutioner och kupper, en har mördats, en har begått sjäkvmord, fem har utretts och misstänkts för korruption och nepotism och två har gått i exil i den före detta japanska kolonin som just i år blev en självständig stat för exakt 70 år sedan.