Kategori: Korea

Nu har ännu en ex-president i Sydkorea dömts till fängelse för korruption

De gamla kolonierna i den utomvästerländska världen fortsätter tyvärr (inte) att överraska – nu har ännu en (f d) president i Republiken Korea (d v s i Sydkorea) dömts till fängelse för korruption:
 
 
Republiken Koreas presidenter sedan landet blev självständigt 1948:
 
Rhee Syngman 1948-60: En högerextrem f d exilledare som både var auktoritär och korrupt och som störtades i en revolution och avled i exil.
 
Park Chung-hee 1961-79: En högerextrem f d japansk officer som var auktoritär och som mördades.
 
Chun Doo-hwan 1980-88: En högerextrem officer som var auktoritär och korrupt och som dömdes till döden 1996 och senare till fängelse för korruption.
 
Roh Tae-woo 1988-93: En högerextrem officer som var auktoritär och korrupt och som dömdes till fängelse för korruption.
 
Kim Young-sam 1993-98: En liberal president vars son dömdes till fängelse för korruption.
 
Kim Dae-jung 1998-03: En liberal president som misstänktes för korruption och bl a för mutor till Nordkorea.
 
Roh Moo-hyun 2003-08: En liberal president som begick självmord efter att ha misstänkts för korruption.
 
Lee Myung-bak 2008-13: En konservativ president som nu döms till fängelse för korruption.
 
Park Geun-hye 2013-17: En högerradikal president som redan har dömts till fängelse för korruption.

Call for Papers to the Fifth International Symposium on Korean Adoption Studies in Seoul, South Korea, July 31, 2019

Call for Papers to the Fifth International Symposium on Korean Adoption Studies in Seoul, South Korea, July 31, 2019
 
 
Submissions due by: December 1, 2018
 
Submit online: https://tinyurl.com/iskas2019 (please submit a 750-1,000 word abstract and 150-300 word bio, and selection notifications will be made by e-mail by February)
 
Questions? Please contact the symposium organizers Sara Docan-Morgan, Boon Young Han, Kimberly McKee, Anders Riel Müller, Eunha Na, and Elizabeth Raleigh at ISKAS2019@gmail.com.
 
The International Korean Adoptee Associations (IKAA) will convene the Fifth International Symposium on Korean Adoption Studies as part of the IKAA Gathering 2019. The field of Korean adoption studies is specifically concerned with international adoption from Korea including the experiences of overseas adopted Koreans, birth families, adoptive families, and the families of adoptees. We recognize and celebrate the interdisciplinary nature of Korean adoption studies. These scholars work at the intersections of Asian and Korean studies, postcolonial and cultural studies, and social and behavioral sciences. Their research is also engaged with issues of race and ethnicity, migration and diaspora, gender and family, and globalization and transnationalism.
 
The day-long symposium will bring together scholars from around the world who are conducting research in the field of Korean adoption studies. We also welcome submissions from scholars creating linkages between transnational adoptions from Korea and other sending countries such as China, Ethiopia, Colombia, and Ukraine. By bringing together a diverse group of scholars from multiple fields, we hope to build on the momentum of the previous Research Symposiums to further academic inquiry and strengthen the network of scholars tackling questions surrounding international adoption.
 
We encourage submissions from everyone, but will prioritize academic papers from those who have completed or are currently enrolled in a terminal master’s or Ph.D. program. All studies involving human subjects must abide by IKAA’s Policies and Guidelines for Conducting Scholarly Research, which can be downloaded by clicking HERE. We are particularly interested in research aligned with the IKAA Gathering theme, “Spanning Generations: Communities, Families & Leadership.” We seek presentations/papers on a range of topics that represent as many of the current research approaches on Korean adoption as possible. Suggested topics include (but are not limited to):
 
Adoptees’ political activism and political identities including the ways adoptee identity shapes political identifications and activities, and vice versa (e.g. activism of adoptees in Europe, North America, Australasia, and Korea; adoptees’ involvement with groups such as unwed mothers’ groups).
 
Adoption and immigration policies in sending and receiving countries (e.g. deportation; undocumented adoptees; adoption migration in times of anti-immigration politics, voluntary return migration).
 
Negotiating kinship and affective relationships (e.g. genetic testing, family formation, birth search and reunion, community building).
 
Adoptee intersectional identities (e.g. disability, sexuality, gender, race, class).
 
Changing representations of adoption in contemporary literature, drama, and performance, and popular culture.
 
Adoption and the biopolitics of post-war and post-colonial state formation in South Korea (e.g. social welfare policies, militarism, status of unwed mothers).
 
Ethics and positionality in Korean adoption research, imagining and researching adoption, including methodologies, disciplines and the politics of criticism.
 
 

Idag den 3 oktober firas den koreanska nationens ”grundandedag” som uppfanns av den koreanske anarkisten Shin Chae-ho så sent som år 1908

Idag den 3 oktober firar både nord- och sydkoreanerna ”kaech’onjol” eller ”den nationella grundandedagen” och vilket är ett s k skolexempel på hur en nation ”uppfinner” en grundandemyt (i avsaknad av en sådan) och det kanske märkligaste av allt är att det var en koreansk anarkist som ”uppfann” koreanernas ”nationella grundandedag”.
sin-chae-ho-all-people-photo-1.jpeg
1908 publicerade Shin Chae-ho (som dock enbart är hyllad och känd som nationalist i både Nord- och Sydkorea och i båda Korea finns idag statyer av och monument tillägnade ”nationalisten Shin”) boken ”Ett nytt sätt att läsa historien på” som bl a hävdade att just den 3 oktober år 2457 f Kr så öppnade sig himlen och himlens son Hwanung steg ned på jorden via Paekdu-berget i dagens Nordkorea (och därför hävdar Nordkorea f ö att Kim Jong-il föddes på Paekdu-berget) och efter att ha gjort en björnhona med barn så föddes sedermera den förste koreanen som fick namnet Tangun och som idag t o m är föremål för en religion i dagens Sydkorea medan Nordkorea t o m säger sig ha hittat Tanguns grav (d v s den grav där den förste koreanen vilar, som då var en halvbjörn).
tangun.jpg

Shins bok fick ett sådant genomslag i ett Korea som var på god väg att förlora sin självständighet och bli en japansk koloni (och vilket sedan skedde 1910) och som därmed var i desperat behov av en nationalistisk grundandemyt som inte minst föregick den japanska grundandemyten med åtskilliga århundraden (japanerna tror då att deras förste kejsare Jimmu besteg den s k krysantemumtronen den 11 februari år 660 f Kr och därför firar Japan än idag den 11 februari som sin ”nationella grundandedag”) och redan 1909 utsågs den 3 oktober därför till Koreas ”nationella grundandedag” (d v s ett helt och hållet påhittat datum och årtal förvandlades då till en helgdag och till den koreanska nationens ”grundandedag”).

220px-단재신채호.jpg
Efter att Korea blev en japansk koloni 1910 gick Shin Chae-ho i exil och engagerade sig helhjärtat åt den koreanska anarkiströrelsen som bekämpade japanerna med både gerillakrig, bomber, mord och bankrån (av alla de i det närmaste otaliga asiatiska s k folkslag som det Japanska imperiet en gång styrde över så heter det ibland att det just var koreanerna som lyckades ”ta kål på” och helt enkelt döda allra flest japaner i olika s k terroristattentat och det kan nog stämma) innan han tillfångatogs och slutligen avled 1936 i ett japanskt fängelse i Lüshun i nuvarande Kina efter att bl a ha författat de koreanska anarkisternas revolutionära manifest.

På konferens om hallyu- och K-pop-forskning i Seoul

Har idag deltagit i (och även presenterat ett eget paper om Sverige och svenskar) en internationell konferens om hallyu-forskning (hallyu = den sydkoreanska populärkulturvågen) och K-pop-forskning (K-pop = sydkoreansk popmusik) på Korea-universitetet i Seoul och efter att ha lyssnat på presentationer av forskare från bl a Spanien, Tyskland, Storbritannien, Rumänien, Israel, USA och Australien (liksom även från bl a Kina, Japan, Taiwan och Filippinerna) så står det rätt så klart att koreansk populärkultur har slagit igenom i i stort sett hela världen idag och denna utveckling har verkligen ägt rum i det närmaste på rekordtid trots att Korea fram tills alldeles nyligen antagligen var ett av Asiens minst kända länder (utanför Asien).
39557797_10155851001240847_6454436286462689280_n.jpg
 
Samtidigt är det inte riktigt möjligt att jämföra receptionen och konsumtionen av särskilt K-pop i Väst och i icke-Väst (d v s i övriga Asien, i Mellanöstern, i Latinamerika och i delar av Afrika och Oceanien där det också numera finns K-pop-fans) då både det kommersiella genomslaget och den demografiska räckvidden skiljer sig åt i grunden. Fortfarande är K-pop ett relativt marginellt subkulturellt fenomen i västvärlden med undantag för USA och möjligen också Frankrike (p g a de relativt stora asiatiska minoriteterna i dessa båda länder) och det som verkar vara gemensamt i de allra flesta västländer är i stort sett följande att döma av dagens presentationer:
 
En absolut majoritet av de västerländska fansen och konsumenterna utgörs av flickor och kvinnor och en hög andel av desamma tillhör olika minoritetsgrupper i respektive land (latinas och delvis även svarta i USA, palestinier i Israel, icke-vita andrageneration:are i Sverige, Storbritannien och Tyskland o s v).
 
Det finns en del som tyder på att K-pop-musikens popularitet kan ha uppnått sin maximala demografiska räckvidd just nu (d v s peak:en är möjligen just nu) p g a ett antal hinder som flera forskare identifierade idag:
 
Korea är fortfarande ett mycket ”udda” och ”konstigt” land för de allra allra flesta västerlänningar vilka i de allra allra flesta fall vet mycket mer om Japan, Kina och Thailand och t o m om Vietnam än om Korea.
 
39580482_10155851001200847_2179717072613801984_n.jpg
Det faktum att pop-musik alltid har setts som en ”feminin” genre (till skillnad från t ex rock och hiphop som alltid har setts som ”maskulina” genrer) plus det faktum att det handlar om ett (öst)asiatiskt land (d v s Sydkorea) innebär ett dubbelt hinder: Dels verkar det vara i stort sett omöjligt att attrahera fler pojkar och män som fans och dels verkar det vara i stort sett omöjligt att förändra de mycket negativa stereotyper av asiater som florerar i Väst och dessa två ”omöjligheter” gör att det helt enkelt finns ett visst socialt stigma kring att lyssna på K-pop (”bara tonårstjejer som vill verka speciella och unika lyssnar på K-pop”, ”asiatiska män är fula, löjliga, töntiga och feminina” o s v och den typ av estetik och maskulinitet som framträder inom K-pop-musiken blir i en västerländsk kontext och med västerländska perspektiv dessutom aningen kitsch, camp och queer och inte särskilt ”manlig”, ”macho” eller ”maskulin”).
 
Det faktum att hallyu och K-pop har lyckats bra eller t o m mycket bra i en del icke-västerländska länder liksom i en del central- och östeuropeiska länder verkar i mångt och mycket handla om en identifikation med och en uppskattning av de traditionella och konservativa ”icke-västerländska” värderingar som framträder i de sydkoreanska kulturproduktionerna och särskilt i tv-dramaserierna (ett essentialistiskt och ”klan:aktigt” blodstänkande, en strikt social hierarki, patriarkala könsrelationer, en institutionaliserad senioritetsprincip o s v). I flera presentationer som bl a byggde på enkäter och intervjuer framgick det exempelvis att minoritetsfans i olika västländer liksom fans i vissa central- och östeuropeiska länder verkar uppskatta just de ”konfucianska” aspekterna av koreansk populärkultur.
39751536_10155851001235847_3541344709014192128_n.jpg
 
Receptionen och konsumtionen av hallyu och K-pop i Nordost- och Sydostasien slutligen är mer komplicerad då den alltid också är och blir politisk: Många av de före detta kolonierna i regionen är mer orienterade gentemot sina forna kolonialherrar än gentemot sina grannar (t ex Filippinerna som gränsar till Sydkorea via en havsgräns men som trots detta identifierar sig mer med Spanien och USA än med sina asiatiska grannar), många av länderna är extremt nationalistiska och var fram tills nyligen relativt auktoritära (t ex Taiwan) och flera av länderna i regionen har antagonistiska och ambivalenta relationer till Koreahalvön och till koreaner (t ex Japan och Kina).
 
Fick idag dessutom också veta att min egen artikel om svenska s k hallyu-fans som publicerades för några år sedan i en s k akademisk tidskrift tydligen är en av de mer lästa och citerade inom fältet och antagligen för att det var en av de allra första studierna och publikationerna som genomfördes i och publicerades från ett (nord)europeiskt land (tydligen ”tvingas” t ex studenter i olika länder att läsa min artikel som kurslitteratur).
39700609_10155851001390847_6757308476709404672_n.jpg

En morgonpromenad i Seoul

En två timmars morgonpromenad genom de gamla västerländska kvarteren runt Toksu-palatset i Seoul är alltid lika fascinerande för den historiskt intresserade och postkolonialt engagerade: Här i kejsarpalatset (och inte minst i tronsalen som f ö även flera svenskar besökte på sin tid) samt i de omkringliggande västerländska ambassaderna avgjordes Koreas öde mellan 1894-1910 (d v s från det Kinesisk-japanska kriget via det Rysk-japanska kriget och fram tills den japanska annekteringen) och i ett av palatskomplexets västerländska byggnader undertecknades också det för alla koreaner (d v s i både Nord- och Sydkorea) famösa Eulsa-avtalet 1905 som de facto innebar att landet blev ett japanskt protektorat och därmed förlorade en av de allra sista av de stora icke-västerländska monarkierna sin självständighet (kvar var i stort sett bara – förutom Japan och Osmanska riket – Etiopien, Marocko, Persien och Thailand som någorlunda självständiga monarkier för 100 år sedan liksom ett antal mindre kungariken, lydriken och furstendömen i Afrika, Mellanöstern, Sydasien, Sydostasien och Oceanien vilka i stort sett alla var helt eller delvis beroende av västerlänningarna).

39565436_10155848568630847_3454524371782074368_n

 

39454054_10155848569545847_7868419531251646464_n

 

 

Museumbesök i Seoul

Besökte idag Koreas enda museum (i Seoul) för och om landets en gång både mycket aktiva och mångtaliga anarkister vilka bekämpade Japanska imperiet och organiserade antikoloniala gerillamilitärskolor och gerillaarméenheter och vilka låg bakom ett flertal bombattentat mot och mord på högt uppsatta japanska officerare och tjänstepersoner i både Korea, Japan och Kina samt även under en period (mellan 1929-31) styrde över en autonom frihetlig zon i Manchuriet som inbegrep 100 000-tals koreaner i exil och som på engelska ibland förkortas som KPAM (Korean People’s Association in Manchuria) innan några av de ledande anarkisterna tyvärr mördades av konkurrerande koreanska kommunister.
39050589_2053802178267449_640070180029857792_n
 
En av de koreanska anarkistgeneralernas son blev f ö den allra mäktigaste maffiabossen i Sydkorea medan en sonson till ytterligare en av de koreanska anarkistgeneralerna slutade som chef för den en gång så fruktade sydkoreanska underrättelsetjänsten KCIA.
39024261_2188981604715271_5887852799298895872_n
 
Idag är de koreanska anarkisterna vilka en gång i tiden publicerade flera dagstidningar symptomatiskt nog ihågkomna och hyllade som antiimperialistiska ”kommunister” i Nordkorea och som antikoloniala ”nationalister” i Sydkorea. Eftersom de var så många och satte så stora (och inte minst våldsamma) spår under kolonialtiden så kan de inte glömmas bort helt vare sig i Nord- eller Sydkorea men inte särskilt många vare sig i Nord eller i Syd vet idag var de egentligen stod politiskt – de var absolut emot imperialism och kolonialism och de var absolut pro-det koreanska folket och pro-de koreanska arbetarna och bönderna och därmed nationalister och socialister men de var också helt emot både de gamla konservativa adelsfamiljerna och klanledarna och de nya auktoritära elit- och avantgardetänkande kommunisterna.