Kategori: kön

Endast 30 procent av kommunstyrelseordförandena är kvinnor men under 1 procent har utomeuropeisk bakgrund

SKL:s senaste rapport om jämställdheten i landets samtliga kommuner och landsting är fullmatad med könsuppdelad statistik (OBS: två könskategorier operationaliseras – kvinnor och män) och visar med all önskvärd tydlighet att Sverige ännu inte är ett jämställt land: Bland annat har endast 30 procent av samtliga landets kommunstyrelseordföranden (d v s en kommuns absolut ”tyngsta” post) under de senaste tre mandatperioderna varit (eller är) kvinnor.
 
Påminner samtidigt gärna om att endast 1 (SIC: en) procent av landets kommunstyrelseordföranden är utrikes födda och bara några procent av dem har sammantaget utländsk bakgrund överhuvudtaget och merparten av dem har bakgrund i Norden, Europa och övriga västvärlden medan andelen kommunstyrelseordföranden med utomeuropeisk bakgrund sannolikt understiger 1 procent.
 
Det verkar finnas en ”naturlag” i Sverige som ”säger” att när andelen kvinnor inom en viss yrkesbransch, ett visst samhällsområde eller en viss maktsfär uppgår till ynka 25-30 procent, och vilket med svenska mått mätt är en mycket låg procentsiffra, så verkar andelen med utomeuropeisk bakgrund inom samma bransch, område eller sfär uppgå till mellan 1-1,5 procent. Denna ”regel” gäller bl a och exempelvis för både högskole- och forskarvärldens professorer och för industrins och näringslivets styrelseledamöter: I båda fallen handlar det om mellan 25-30 procent som är kvinnor och mellan 1-1,5 procent som har utomeuropeisk bakgrund.
 
Sedan är det självklart inte på något sätt någon mänsklig eller medborgerlig rättighet att vare sig bli kommunstyrelseordförande, högskoleprofessor eller styrelseledamot i ett börsbolag, d v s att uppnå ”top of the tops” och ”eliternas elit”, vare sig det gäller (vita) kvinnor eller (icke-vita) utomeuropéer: Det handlar trots allt om ej mer än cirka 900 ordförandeposter i kommunerna under de senaste tre mandatperioderna, om ungefär 5500 professorer vid högskolorna och om knappt 2000 styrelseledamöter i bolagsledningarna.

Endast 25% av professorerna är kvinnor men högst en procent av landets professorer har utomeuropeisk bakgrund

På 1990-talet var ej mer än kring 10 procent av landets samtliga professorer kvinnor men idag handlar det åtminstone om en fjärdedel, d v s 25 procent, och numera är trots allt hälften eller 50 procent av alla de som antas och anställs som doktorander under ett visst läsår på samtliga högskolor i landet kvinnor:

 

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/skarpta-krav-for-jamstalldhet-bland-professorer

 

Påminner gärna om att ej mer än några promille av alla nyantagna och nyanställda doktorander som antas och anställs under ett visst läsår på samtliga högskolor i landet har utomvästerländsk bakgrund och är födda och uppvuxna i Sverige utan att på något sätt förringa de majoritetssvenska kvinnornas fortfarande på alla sätt och vis prekära belägenhet:

 

Läsåret 2012/13 antogs exempelvis ej mer än 2 (sic: TVÅ) doktorander på samtliga högskolor i landet som är födda i Sverige och som har två föräldrar födda i Afrika, ej mer än 13 (sic: TRETTON) doktorander som är födda i Sverige och som har två föräldrar födda i Asien och ej mer än 2 (sic: TVÅ) doktorander som är födda i Sverige och som har två föräldrar födda i Sydamerika.

 

Tyvärr finns det inga siffror på andelen professorer i landet med utomvästerländsk bakgrund men då kring 5,5 procent av Sveriges samtliga 29 000 högskoleanställda lärare och forskare verkar ha någon form av bakgrund i Afrika, Asien eller Sydamerika inkluderande hundratals gästlärare och gästforskare så säger en kvalificerad gissning att det bör handla om högst 1 (sic: EN) procent.

 

Sedan går det alltid att hävda (vilket alltför många gör numera) att landets utomeuropéer inte ”håller måttet”, att de har låg eller t o m mycket låg IQ, att ”förstagenerationens” Tredje världen-examina är undermåliga samt att ”andragenerationens” betyg är katastrofala och att endast några procent per årskull av ”andrageneration:arna” med utomeuropeisk bakgrund överhuvudtaget lyckas ta sig ur högskolan med en grundutbildnings- och/eller yrkesexamen vilket i sin tur resulterar i att det inte är särskilt många kvar (per årskull) som ens är kvalificerade för att ansöka till en doktorandtjänst.

Börsbolagen uppnår inte jämställdhetsmålet: Endast 30% av ledamöterna är kvinnor men endast någon promille har bakgrund i Afrika, Asien och Sydamerika

Dyster statistik för jämställdhetspolitikens mål: I de kommande styrelserna i landets samtliga börsbolag kommer 30% av ledamöterna att utgöras av kvinnor i höst, och vilket innebär att 40%-målet ej kommer att uppnås, och vilket i sin tur innebär att världens första och hittills enda feministiska regering kan komma att införa en könskvoteringslag (av norskt snitt) då villkoret för att inte göra det just var att börsbolagen själva och ”frivilligt” uppnådde 40%-målet ”av egen kraft” (och vilket då inte har gjorts):

http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3970630.ece

Påminner om att när SVT undersökte styrelseledamöterna i landets allra största börsbolag så hittade de en enda ledamot (SIC! -1) som hade utomvästerländsk bakgrund (och som dessutom intressant nog var en kvinna) och när Dagens Industri räknade samtliga svenska styrelseledamöter i samtliga börsbolag så hittade de totalt fem (SIC! – 5) ledamöter med bakgrund i Afrika, Asien eller Sydamerika (och varav tre intressant nog var kvinnor) och varav tre var på väg mot pensionen – de enda två som var ”något att räkna med” enligt tidningen var i praktiken en kvinna från Syrien och en kvinna från Iran. Dagens Industri kunde konstatera att det därmed handlade om någon promille som hade bakgrund utanför västvärlden och konstaterade att ”segregationen påminner mer om en golfklubb i Rhodesia på 1970-talet”.

Ojämställdheten bland pensionärer större i Norrort än i Söderort

Det är ytterst sällan som de proletära ”blattekommunerna” i huvudstadsregionen såsom Botkyrka, Södertälje, Haninge, Sigtuna, Huddinge, Norrtälje och Nynäshamn framstår i ”bra dager” i siffrornas och statistikens värld (som då också är de materiella kropparnas och samhällets värld, då varje siffra ju s a s motsvaras av en levande organisk människokropp) liksom att det är ytterst sällan som borgerliga ”svennekommuner” som Danderyd, Lidingö, Täby, Nacka, Vaxholm, Ekerö och Sollentuna framstår i ”dålig dager” i siffrornas och statistikens värld men vad gäller ojämställdheten i pensionärernas värld så är situationen faktiskt ”omvänd” och ”omkastad”.

Nu beror det så klart på att särskilt i de äldre generationerna bland de majoritetssvenska socialgrupp ett:arna och övre skikten så var det vanligt att kvinnorna var hemmafruar alternativt arbetade deltid (detta är då inte lika utpräglat bland de majoritetssvenska kvinnorna som fick uppleva ”68-revolutionen” – därefter exploderade då de majoritetssvenska kvinnornas förvärvsfrekvens) medan pensionerna samtidigt är de lägsta rakt av i de förstnämnda kommunerna där särskilt de minoritetssvenska kvinnorna och männen är fattiga rakt av (och detta tyvärr i alltför många fall vare sig de är pensionärer eller ej – d v s en hel del utomeuropeisk bakgrund-pensionärer i dessa kommuner kan tyvärr i alltför många fall uppvisa en högre inkomst än 20- och 30-åringarna med utomeuropeisk bakgrund).

Pensioner.jpg

 

Om köns(o)balansen bland landets invandrargrupper

Bland landets alla invandrargrupper är det ytterst få som uppvisar en ”normal” könsbalans, d v s antingen är det fler män än ”normalt” eller så är det fler kvinnor än ”normalt” som har invandrat till Sverige och som bor och befinner sig här i landet.
 
I huvudsak dominerar männen från västerländska engelsktalande länder, d v s från Storbritannien och Brittiska imperiets alla vita och kristna f d kolonier och bosättarstater såsom t ex Irland, USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland och även Sydafrika och likaså dominerar männen från Spanien och det gamla Spanska imperiets alla bosättarstater, d v s Latinamerika från Mexiko i norr till Chile och Argentina i söder. Männen dominerar vidare också från Karibien. Till exempel är 66,02% av alla britter i Sverige män liksom 62,54% av alla jamaicanska män.
 
Män dominerar likaså från subsahariska Afrika även om ”könsobalansen” inte är lika extrem vad gäller alla länder i subsahariska Afrika liksom bland invandrargrupperna från Mellanöstern, d v s från Nordafrika och Västasien, liksom även från Sydeuropa. Till exempel är 67,64% av alla libyer i Sverige män liksom 62,94% av alla italienare.
 
Omvänt är den ”onormala” kvinnodominansen kraftig bland vissa länder i Östeuropa men långt ifrån alla och framför allt är kvinnodominansen mycket kraftig eller t o m extrem bland invandrargrupperna från Sydasien och framför allt från Nordostasien och Sydostasien. Till exempel är 65,95% av alla ryssar i Sverige kvinnor liksom 78,24% av alla thailändare, 77,37% av alla filippiner, 71,41% av alla japaner, 64,16% av alla taiwaneser och 60,59% av alla sydkoreaner.
 
Med risk för att vara könsstereotyp så symboliseras de f d Brittiska och Spanska imperierna och fr a Angloamerika och Latinamerika liksom Oceanien av en man i Sverige och likaså är subsahariska Afrika en man liksom Karibien, Mellanöstern och Sydeuropa. Omvänt förkroppsligas delar av Östeuropa av en kvinna liksom Asien öster om Pakistan.
 
Dessa i många fall mycket extrema könsobalanser avspeglar i stort sett de hetereosexuella internationella, interkulturella och interrasiala intimrelationer som majoritetssvenskarna ingår i med människor från andra delar av världen: den vanligaste parkombinationen när en f d Brittiska imperiet-människa är involverad är en engelsktalande man och en majoritetssvensk kvinna, den vanligaste parkombinationen när en f d Spanska imperiet-människa är involverad är en spansktalande man och en majoritetssvensk kvinna, den vanligaste parkombinationen när en Mellanöstern- respektive Sydeuropa-människa är involverad är en Mellanöstern- respektive Sydeuropa-man och en majoritetssvensk kvinna och den vanligaste parkombinationen när en både Karibien- respektive subsahariska Afrika-människa är involverad är en Karibien- respektive subsahariska Afrika-man och en majoritetssvensk kvinna medan den vanligaste parkombinationen när en Östeuropa-människa är involverad är en östeuropeisk kvinna och en majoritetssvensk man och den vanligaste parkombinationen när en Asien-människa är involverad är en asiatisk kvinna och en majoritetssvensk man.
 
För övrigt och slutligen så finns det mycket som tyder på att av alla västerländska ”folkslag” på jorden så är det majoritetssvenskarna som ingår i intimrelationer med utrikes födda och icke-majoritetssvenskar allra mest rent proportionellt och statistiskt-demografiskt sett på samma sätt som att majoritetssvenskarna är det västerländska ”folkslag” i världen som ojämförligt och återigen proportionellt och statistiskt-demografiskt sett har adopterat flest utrikes födda barn. ”Beviset” för detta påstående är då att de ”blandade” är fler än ”andrageneration:arna” just i Sverige, vilket torde vara unikt i ett panvästerländskt perspektiv: Av alla invånare i landet som är inrikes födda och som har utländsk bakgrund är hela 58,66% ”blandade”, d v s de har en utrikes född och en majoritetssvensk förälder.

Om könsfördelningen bland landets utrikes födda

SCB har i dagarna utkommit med en rapport om könsuppdelningen bland landets invandrargrupper som visar att i stort sett ingen invandrargrupp uppvisar en ”normal”/”naturlig” könsbalans:
 
Medan män dominerar kraftigt över kvinnor från ”flyktingländerna” i Mellanöstern och Afrika så dominerar kvinnor kraftigt från ”intimrelationsländerna” och ”adoptionsländerna” i Nordost- och Sydostasien p g a äktenskap med svenska män och adoption av svenskar (av exempelvis 38 000 thailändare är 30 000 kvinnor) liksom också från flera östeuropeiska länder (främst Polen och Ryssland) p g a äktenskap med svenska män och omvänt dominerar män kraftigt från den engelsktalande världen med ursprungsländer som Storbritannien, Irland, USA, Australien, Kanada och Nya Zeeland liksom även från den fransktalande världen med länder som Frankrike, Belgien och Kanada p g a äktenskap med svenska kvinnor.
 
Totalt dominerar kvinnor ändå fortfarande över män bland landets utrikes födda även om det troligen snart tippar över åt andra hållet p g a de senaste årens mansdominerade flyktinginvandring. Bland de yngre ålderskategorierna är mansdominansen också påtaglig, särskilt bland utomeuropeisk bakgrund-invandrarna där manslverskottet är mycket stort, vilket innebär att hela 25% av alla yngre utrikes födda män är ogifta.
 
Utomeuropeisk bakgrund-invandrarna är också överlag påtagligt eller t o m extremt unga medan majoritetssvenskarna och de västerländska invandrarna är påtagligt äldre.
 
I rapporten framgår det också att invandringen helt och hållet har stått för den svenska befolkningsökningen åtminstone sedan 1970-talets början, vilket innebär att det absoluta antalet majoritetssvenskar inte har ökat nämnvärt sedan dess. Utan invandringen hade en närmast bisarrt hög andel av befolkningen varit över 65 år idag.
 
Det framgår också att totalt sett är det fler majoritetssvenska män som idag ingår i intimrelationer med utrikes födda kvinnor än omvänt, vilket var fallet under tidigare decennier, d v s det var de majoritetssvenska kvinnorna som var ”pionjärer” vad gäller att fr a ingå i intimrelationer med män från Afrika, Asien och Latinamerika på 1970- och 80-talen.