Kategori: kön
En psykoanalytisk studie i ”SD-mannen”
Kalle Segerbäcks fullständigt unika och även rejält intima dokumentärfilm ”Mattias Karlsson – året fram till valet” som SVT sände alldeles nyligen är (åtminstone för mig, som är intresserad av psykoanalytisk teori i relation till frågor om kön, maskulinitet, ras och vithet) på alla sätt och vis en närstudie i ”SD-mannens” psyke (SIFO:s senaste väljarbarometer gav då vid handen att 26% av alla män i landet skulle rösta på SD om det hade varit val i förra veckan och i vissa ålderskategorier så handlar det om uppemot 30% och översatt till majoritetssvenska män så bör det betyda att minst 1/3 av alla majoritetssvenska män numera är SD:are och just ”SD-män”) och här är åtminstone mina ”best of”-stillbilder från filmen.














LO:s nya rapport om anställningsformer redovisar klass och kön men utomeuropeisk bakgrund
Endast 30 procent av kommunstyrelseordförandena är kvinnor men under 1 procent har utomeuropeisk bakgrund
Endast 25% av professorerna är kvinnor men högst en procent av landets professorer har utomeuropeisk bakgrund
På 1990-talet var ej mer än kring 10 procent av landets samtliga professorer kvinnor men idag handlar det åtminstone om en fjärdedel, d v s 25 procent, och numera är trots allt hälften eller 50 procent av alla de som antas och anställs som doktorander under ett visst läsår på samtliga högskolor i landet kvinnor:
Sedan går det alltid att hävda (vilket alltför många gör numera) att landets utomeuropéer inte ”håller måttet”, att de har låg eller t o m mycket låg IQ, att ”förstagenerationens” Tredje världen-examina är undermåliga samt att ”andragenerationens” betyg är katastrofala och att endast några procent per årskull av ”andrageneration:arna” med utomeuropeisk bakgrund överhuvudtaget lyckas ta sig ur högskolan med en grundutbildnings- och/eller yrkesexamen vilket i sin tur resulterar i att det inte är särskilt många kvar (per årskull) som ens är kvalificerade för att ansöka till en doktorandtjänst.
Börsbolagen uppnår inte jämställdhetsmålet: Endast 30% av ledamöterna är kvinnor men endast någon promille har bakgrund i Afrika, Asien och Sydamerika
Dyster statistik för jämställdhetspolitikens mål: I de kommande styrelserna i landets samtliga börsbolag kommer 30% av ledamöterna att utgöras av kvinnor i höst, och vilket innebär att 40%-målet ej kommer att uppnås, och vilket i sin tur innebär att världens första och hittills enda feministiska regering kan komma att införa en könskvoteringslag (av norskt snitt) då villkoret för att inte göra det just var att börsbolagen själva och ”frivilligt” uppnådde 40%-målet ”av egen kraft” (och vilket då inte har gjorts):
http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article3970630.ece
Påminner om att när SVT undersökte styrelseledamöterna i landets allra största börsbolag så hittade de en enda ledamot (SIC! -1) som hade utomvästerländsk bakgrund (och som dessutom intressant nog var en kvinna) och när Dagens Industri räknade samtliga svenska styrelseledamöter i samtliga börsbolag så hittade de totalt fem (SIC! – 5) ledamöter med bakgrund i Afrika, Asien eller Sydamerika (och varav tre intressant nog var kvinnor) och varav tre var på väg mot pensionen – de enda två som var ”något att räkna med” enligt tidningen var i praktiken en kvinna från Syrien och en kvinna från Iran. Dagens Industri kunde konstatera att det därmed handlade om någon promille som hade bakgrund utanför västvärlden och konstaterade att ”segregationen påminner mer om en golfklubb i Rhodesia på 1970-talet”.
Ojämställdheten bland pensionärer större i Norrort än i Söderort
Det är ytterst sällan som de proletära ”blattekommunerna” i huvudstadsregionen såsom Botkyrka, Södertälje, Haninge, Sigtuna, Huddinge, Norrtälje och Nynäshamn framstår i ”bra dager” i siffrornas och statistikens värld (som då också är de materiella kropparnas och samhällets värld, då varje siffra ju s a s motsvaras av en levande organisk människokropp) liksom att det är ytterst sällan som borgerliga ”svennekommuner” som Danderyd, Lidingö, Täby, Nacka, Vaxholm, Ekerö och Sollentuna framstår i ”dålig dager” i siffrornas och statistikens värld men vad gäller ojämställdheten i pensionärernas värld så är situationen faktiskt ”omvänd” och ”omkastad”.
Nu beror det så klart på att särskilt i de äldre generationerna bland de majoritetssvenska socialgrupp ett:arna och övre skikten så var det vanligt att kvinnorna var hemmafruar alternativt arbetade deltid (detta är då inte lika utpräglat bland de majoritetssvenska kvinnorna som fick uppleva ”68-revolutionen” – därefter exploderade då de majoritetssvenska kvinnornas förvärvsfrekvens) medan pensionerna samtidigt är de lägsta rakt av i de förstnämnda kommunerna där särskilt de minoritetssvenska kvinnorna och männen är fattiga rakt av (och detta tyvärr i alltför många fall vare sig de är pensionärer eller ej – d v s en hel del utomeuropeisk bakgrund-pensionärer i dessa kommuner kan tyvärr i alltför många fall uppvisa en högre inkomst än 20- och 30-åringarna med utomeuropeisk bakgrund).