Kategori: kön

Kön verkar alltmer trumfa både klass, ras/etnicitet och ålder vad gäller att hysa s k TAN-attityder

Kön verkar alltmer trumfa både klass, ras/etnicitet och ålder vad gäller att hysa s k TAN-attityder (d v s traditionalistiska, auktoritära och nationalistiska åsikter liksom att vara pro-protektionism och anti-heterogenitet):

I Expos rapport från igår, som bygger på en omfattande enkätundersökning, framgår det att 49% av alla manliga respondenter anser att feminismen har gått för långt i Sverige och för bara några dagar sedan visade det sig att 45% av männen har ett stort eller ett mycket stort förtroende för Åkesson i en partiledarförtroendeundersökning.

Att 40-50% av samtliga män i en viss undersökning numera uttrycker åsikter som åtminstone tidigare skulle ha kategoriserats som höger, d v s s k TAN-attityder, är ett faktum som säkert inte bara jag har noterat medan landets kvinnor omvänt antingen blir alltmer GAL:iserade eller åtminstone så hyser de fortsatt s k GAL-attityder (d v s gröna, alternativa och vänsterliberala åsikter liksom att vara pro-mångfald och pro-jämställdhet).

Då det med fog går att anta att både majoritetssvenska män och minoritetsmän i många fall delar liknande åsikter i sammanhanget – d v s både manliga majoritetsinvånare och männen med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena kan antas hysa liknande TAN-åsikter vad gäller fr a synen på kön och jämställdhet – så blir det alltmer uppenbart att könspolariseringen numera antagligen trumfar både klasspolariseringen liksom ras/etnicitetspolariseringen och antagligen också ålderspolariseringen mot bakgrund av att runt 60% av landets unga män numera sympatiserar med M, SD, KD eller L.

Vart denna maskulinitetens kris eller kanske snarare remaskuliniseringen av männen kommer att ta vägen går väl inte att sia om men mot bakgrund av att en absolut majoritet av alla människor är heteros så lär denna stadigt eskalerande könspolarisering ställa till det alltmer för relationerna mellan män och kvinnor och inte minst för intimrelationerna dem emellan.

Den politiska könspolariseringen fortsätter att växa bland ungdomar och unga vuxna

Den politiska könspolariseringen fortsatte att växa rejält (för att inte säga kraftigt) även under 2021 enligt den senaste Ungdomsbarometern, som bygger på enkätsvar från och intervjuer med 17 809 personer i åldrarna 15-24 år.

Jämfört med året dessförinnan (d v s ”BLM-året” 2020) då hela 35% av alla ungdomar och unga vuxna som deltog i 2020 års Ungdomsbarometer identifierade sig som antirasister så har denna andel minskat till 25% i år.

Likaså har andelen som identifierar sig som feminister minskat från 32% under 2020 till 30% under 2021 och andelen som identifierar sig som miljövänner har minskat från 22% under 2020 till 19% under 2021.

Denna minskning beror i huvudsak på en fortsatt mycket kraftig politisk könspolarisering då andelen flickor och unga kvinnor som ser sig som antirasister, feminister och miljövänner är fortsatt hög medan den har minskat rejält bland pojkarna och de unga männen.

andel som anser att miljö- och klimatfrågor är viktiga:

tjejer 58%

killar 38%

andel som anser att en ökad jämställdhet är viktig:

tjejer 64%

killar 21%

andel som anser att jämställdheten har gått för långt i Sverige:

tjejer 4%

killar 20%

andel som anser att arbetet med att motverka rasism är viktigt:

tjejer 46%

killar 23%

andel som anser att all invandring ska stoppas:

tjejer 25%

killar 56%

Endast 5-6% av tjejerna ser sig f ö som gamers att jämföra med över 35% av killarna.

Ovanstående siffror stämmer väl överens med den extrema partipolitiska könspolarisering som gäller idag bland tonåringar och unga vuxna där endast runt 10% av flickorna och de unga kvinnorna sympatiserar med SD att jämföra med 25% (och ibland mer än så) av pojkarna och de unga männen.

En högerradikaliseringsvåg utan dess like verkar just nu vara under uppsegling bland landets tonårspojkar och unga vuxna män vilka verkar vara ”trötta” på allt vad mångkultur, antirasism, jämställdhet, feminism, klimatkris och miljömedvetenhet heter. Denna högerradikaliseringsvåg gynnar fr a SD och inte minst SD:s framtida ”reproduktion”.

På 90-talet resulterade en liknande högerradikaliseringsvåg bland dåtidens ”grabbar” och unga vuxna män i att SD fick ett rejält fotfäste bland ett försvarligt antal årskullar som fortfarande har hållit i sig – det är då t ex den generationen som SD:s ledargestalter tillhör.

Idag sympatiserar f ö långt över 60% av alla pojkar och unga vuxna män (16-29 år) med SD, M, KD eller L.

Idag fyller genetikprofessorn Marianne Rasmuson 100 år – den sista svenska genetikern av rang som i decennier öppet har talat om genetiska skillnader vad gäller både raser och kön

Idag fyller genetikprofessorn Marianne Rasmuson 100 år och hon står med anledning av sin 100-årsdag bakom dagens understreckare i SvD (såsom hon f ö gjorde också när hon fyllde 95 år). 

Rasmuson föddes i det dåvarande Japanska imperiets metropol Tokyo där hennes far statsvetaren Rütger Essén då var stationerad som svensk chargé d’affaires. Essén kom sedan att bli högerradikala och pro-nazityska Sveriges nationella förbunds (SNF) mångåriga partiledare och Marianne växte upp inom faderns ”överklassnazistiska” SNF-miljö och hennes eget privatliv kom också att präglas av partiet: I maj 1945 publicerade exempelvis SNF:s dåvarande dagstidning Dagsposten hennes och hennes blivande make Bertil Rasmuson (som även han slutade som genetikprofessor och vars far också tillhörde samma pro-nazityska miljö som Mariannes far var en del av) lysningsannons.

I dagens understreckare tar Rasmuson avstånd från 1900-talets rastänkande genom att kort skriva följande: 

”Humangenetiken är av gammalt datum. En mörk sida av den är eugenik och rasläror som missbrukar idéer om ärftlighet genom att åberopa den som skäl för nedvärdering och förföljelser av individer och etniska grupper.” 

Samtidigt döljer hon idag i SvD det faktum att hon själv är Sveriges antagligen sista genetiker av rang som i decennier öppet har talat om genetiska skillnader vad gäller både raser och kön (och jag skriver då av rang då jag här utesluter en genetiker vid Södertörns högskola, som åtminstone tidigare kunde skriva ganska så nedsättande åsikter om högskolans studenter med utomeuropeisk bakgrund i ett digitalt diskussionsforum).

På 70-talet hävdade Rasmuson bl a att ”rasuppdelningen har en biologisk grund” i tidskriften Forskning & Framsteg och på 80-talet publicerade hon artiklar i både högerextrema SNF:s Fria Ord och i den högerextrema tidskriften Operation Sverige (varifrån citatet nedan är hämtat) där hon menade att den svenska jämställdhetspolitiken inte tog hänsyn till genetiken:

”Många vill förklara svårigheterna att förändra samhället mot större jämställdhet som följden av tradition och fördomar eller rent av aktivt motstånd mot jämställdhet från de privilegierades sida. Men fakta talar för att orsaken i första hand är skillnaden i fråga om förutsättningar av betydelse för yrkesval och samhällsroller, förutsättningar som till stor del är genetiskt-biologiskt betingade.”

År 1995 bjöd Svenska Dagbladet in Rasmuson för att hon skulle reda ut förhållandet mellan rasism och biologi för Svenskans läsare med anledning av att det under 90-talet pågick en nymornad debatt i Sverige om rasism (p g a att hela 90-talet präglades av en rasideologisk våldsvåg utan dess like, en nazistisk skinheadsubkultur och ett långsamt växande SD). 

Rasmuson tilldelades en helsida i SvD där hon fick lägga ut texten och hon menade bl a att rasismen är inskriven i generna och implicit att framgångsrika västerlänningar bör slå vakt om sin arvsmassa (och inte s k rasblanda sig) genom att hänvisa till Richard Herrnsteins och Charles Murrays ökända bok ”The bell curve” som driver tesen att vita är framgångsrika i USA p g a sina goda gener medan svarta misslyckas och är marginaliserade p g a sina dåliga gener.

Idag på Rasmusons 100-årsdag har SvD m a o återigen öppnat sina spalter för Rasmuson.

Om bara männen fick rösta skulle enbart SD och M tillsammans erhålla 49,9% och om bara kvinnorna fick rösta skulle S, V och MP tillsammans erhålla 48,1%

Under 1900-talet var Sverige, liksom västvärldens övriga parlamentariska demokratier, klasspolariserat och väljarna var i mycket hög grad både klassmedvetna och klassröstande.


Sedan Kalla krigets slut och fr a under 2000-talet har i stället kön kommit att betyda alltmer i svensk (liksom västerländsk politik) tillsammans med ras/etnicitet (majoritetsinvånare kontra minoritetsinvånare av olika slag) och region (storstadsbor kontra alla andra mer eller mindre) samtidigt som klassröstande alltmer har kommit i skymundan.


Novus dagsfärska opinionsundersökning visar tydligt hur könspolariserad den svenska väljarkåren numera är:
Medan 49,9% av männen säger sig stödja SD eller M har S, V och MP stöd av 48,1% av kvinnorna. Tillsammans med KD och L har TAN-blocket numera stöd av 56,4% av alla män medan 58,1% av alla kvinnor stöttar S, V, MP eller C.


Det finns en hel del som tyder på att det är minst lika polariserat även utifrån ras/etnicitet och region:


I landets miljonprogramsområden där invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund dominerar får nämligen enbart S och V tillsammans normalt mellan 45-55%, ibland t o m mer än så, i de olika valen och borträknat alla invånare i de tre storstadsregionerna så är det troligt att enbart SD och M tillsammans kan räkna in runt 40% av rösterna på landsbygden och i de mindre städerna.

Andelen högutbildade bland invånarna i arbetsför ålder utgör numera 29% och fler kvinnor än män är högutbildade särskilt bland unga vuxna medan vissa invandrargrupper utmärker sig som både hög- respektive lågutbildade

SCB har idag publicerat nya, färska siffror som visar totalbefolkningens utbildningsnivå såsom den såg ut under ”pandemiåret” 2020.


Totalt hade 29% av alla invånare i ålderskategorin 25-64 år en avslutad och uttagen (och därmed registrerad) eftergymnasial utbildning som var minst tre år eller längre år 2020. Dessa sammanlagt cirka 1,5 miljoner invånare utgjorde därmed de facto det svenska SACO-kollektivet under ”pandemiåret”.


Skillnaderna var dock stora mellan könen:


Fler kvinnor än män har en eftergymnasial utbildning och färre kvinnor än män har endast en förgymnasial utbildning som sin högsta utbildningsnivå. Däremot är det fortfarande något fler män än kvinnor som är forskarutbildade totalt sett.


Det är bland de yngre kvinnorna som försprånget gentemot (de yngre) männen är som allra störst:
Andelen högutbildade kvinnor uppgår till 37% i ålderskategorin 25–34 år och till 44% i ålderskategorin 35–44 år. Motsvarande andelar bland männen ligger på endast 23% respektive 29%. För närvarande är drygt 60% av de som är registrerade som studenter vid de svenska högskolorna kvinnor så denna könsskillnad kommer bara att fortsätta att existera och öka även i framtiden.


Flera invandrargrupper uppvisar vidare en högre utbildningsnivå än riksgenomsnittet:


Av dem som är födda i Indien i ålderskategorin 25–64 år har exempelvis hela 54% en minst en treårig eftergymnasial utbildning och bland personer födda i Iran handlar det om 37%, bland personer födda i Sydkorea om 44% o s v.


Vissa invandrargrupper uppvisar även en generellt låg utbildningsnivå: Bland invånare födda i Thailand har exempelvis endast 17% en högre utbildning bakom sig och bland invånare födda i Somalia handlar det om 6% och i Turkiet liksom i Syrien om 16%.


Ett urval högutbildade invandrargrupper – procentandel som hade en avslutad och uttagen eftergymnasial utbildning som var minst tre år eller längre bakom sig år 2020 i ålderskategorin 25-64 år:

Mexiko: 64%

Japan: 60%

Kina: 55%

Indien: 54%

Brasilien: 46%

Sydkorea: 44%

Iran: 37%

Ett urval lågutbildade invandrargrupper – rocentandel som hade en avslutad och uttagen eftergymnasial utbildning som var minst tre år eller längre bakom sig år 2020 i ålderskategorin 25-64 år:

Etiopien: 20%

Chile: 19%

Thailand: 17%

Marocko: 16%

Syrien: 16%

Turkiet: 16%

Afghanistan: 11%

Myanmar: 10%

Eritrea: 6%

Somalia: 6%

Ny uppsats visar att vita svensktalande män fortsätter att dominera totalt som experter i SVT: 77% av experterna är män och 90% är vita

En ny uppsats som nyligen lades fram inom ämnet journalistik vid Institutionen för kommunikation och medier vid Lunds universitet – Sara Manelius Larssons och Emma Wendels ”Vem får agera expert? En undersökning av mångfalden bland experter i SVT:s nyhetssändningar” – indikerar att vita svensktalande män fortsätter att dominera som experter i SVT:

”Resultatet visar att 77% (N =40 ) av experterna var män och att 90% (N=47) av dem var vita.”

https://lup.lub.lu.se/student-papers/search/publication/9035404

”Genom dels en kvalitativ innehållsanalys av totalt 25 sändningar av SVT:s nyhetsprogram, dels en intervjustudie med fyra journalister från SVT:s nyhetsredaktioner, har vi besvarat frågeställningar om hur mångfalden ser ut bland experter i SVT:s nyhetssändningar, samt vad som kännetecknar en typisk expert och vad som ligger bakom valet av vilka experter som får medverka. Under den konstruerade veckan medverkade totalt 52 experter i SVT:s huvudnyhetssändningar av dessa var 77 % män, 90 % vita, 92% talade flytande svenska och ingen uppvisade någon funktionsnedsättning. Att resultatet stämmer överens med såväl svenska undersökningar som internationell forskning stärker dess trovärdighet. Vi anser oss därmed kunna säga att mångfalden bland experter i SVT:s nyhetssändningar inte är tillfredsställande, då den varken motsvarar den mångfald som råder i samhället eller i expertgruppen.”

(…)

”Abstract

Syftet med denna uppsats är att undersöka dels hur mångfalden ser ut bland experter i SVT:s huvudnyhetssändningar, dels att skapa en större förståelse för hur journalister väljer ut experter till nyhetsinslagen och reflekterar kring mångfalden bland dessa. För detta genomfördes en kvantitativ innehållsanalys av Aktuellt , Rapport , Sportnytt och Kulturnyheterna och därefter intervjuer med en journalist från respektive redaktion. Analysen innefattade 25 sändningar i vilka det totalt medverkade 52 experter. Av dessa var 77 % män, 90 % vita, 92% talade flytande svenska och ingen uppvisade någon funktionsnedsättning. Följaktligen visar vår studie att den typiske experten som medverkar i SVT:s nyhetssändningar tillhör normen, det vill säga är en vit man i åldern 30-60 år som talar flytande svenska och inte har någon funktionsnedsättning. Genom intervjuerna framkom att journalisterna ofta hör av sig till samma experter som de vet har medverkat tidigare och har medievana. Varför det blir så beror främst på tidsbrist som tar sig uttryck i snäva deadlines. Det framkom även att journalisterna trodde att deras kollegor jobbar på ett liknande sätt med mångfaldsfrågor, vår studie visar dock att så inte är fallet. Med utgångspunkt från gatekeeping-teorin, medielogiken och ett intersektionellt perspektiv diskuteras resultatet i förhållande till tidigare forskning.”

Nu är antalet kvinnliga präster för första gången fler än antalet manliga präster

Nu har svensk (kyrko- och religions)historia skrivits och detta är då på alla sätt och vis ett tecken i tiden för inom yrke efter yrke och inom sfär efter sfär dominerar nu kvinnorna över männen och särskilt gäller det de gamla traditionella elityrkena och de yrken som kräver en lång högskoleutbildning. Idag finns det t ex fler kvinnliga rektorer än manliga rektorer och fler kvinnor än män tar idag ut en juristexamen liksom en läkarexamen och år 2019-20 gick kvinnorna om männen för första gången i svensk (högskole- och lärdoms)historia vad gäller att fler kvinnor än män antogs som nya doktorander:
 
110208324_10157689739375847_4490291820656970920_n.jpg
För första gången någonsin i svensk historia är antalet kvinnliga präster fler än antalet manliga präster även om de manliga prästerna dominerar bland de äldre och seniora prästerna medan kvinnorna generellt är yngre och juniora och vad gäller övriga anställda inom Svenska kyrkan så kvarstår det statistiska faktumet att kvinnor tenderar att arbeta som diakoner i mycket högre utsträckning än män.
 
År 1960 prästvigdes Sveriges och Svenska kyrkans första kvinnliga präst, år 1997 utsågs den första svenska kvinnliga biskopen och år 2014 valdes den första kvinnliga ärkebiskopen.
 
Den enda sfär och det enda sammanhang där de unga männen fortfarande håller ställningarna gentemot de unga kvinnorna är idag teknikområdet i bred mening och särskilt gäller det allt som rör IT- och datateknik då kvinnorna har knappat in rejält på männen på sistone även vad gäller ingenjörsyrket.
 
Männen håller i sin tur fortfarande ställningarna särskilt inom två högstatus- och elitbranscher – nämligen inom högskole- och forskarvärlden och inom industrin och näringslivet: Andelen män som är aktiva forskare, docenter och professorer är fortfarande massivt hög liksom andelen män som är ägare av, direktörer för och styrelseledamöter i landets storföretag och börsnoterade koncerner.

Genetikern Marianne Rasmuson publicerar en understreckare i SvD som 98-åring

Tydligen lever genetikern Marianne Rasmuson ännu, som är dotter till högerradikala Sveriges nationella förbunds (SNF) mångårige ledare och ideolog statsvetaren Rütger Essén, för idag står hon då som 98-åring bakom SvD:s ”streckare” vilket måste sägas vara både en bedrift och ett rekord:
 
Rasmuson 190515.jpg
 
Professorsparet Marianne och Bertil Rasmuson verkade vid Umeå universitet under Lars Beckmans tid som rektor. Beckman var också professor i genetik och den som byggde upp dagens Umeå universitet genom att vara rektor där under 20 år på raken och han var en av de sista som disputerade vid Statens institut för rasbiologi i Uppsala på en avhandling som handlade om att bl a försöka spåra finska (”mongoliska” s k ras)inslag hos det s k svenska folket.
 
Marianne Rasmuson kom att gå i sin fars (politisk-ideologiska) fotspår och skrev bl a på 1980-talet flera artiklar i högerradikala SNF:s tidning Fria Ord som hennes far hade grundat och som då hade agronomen Georg Frostenson (d v s Katarina Frostensons far, som f ö var vän med den legendariske ekonomen Friedrich von Hayek och introducerade denne i Sverige samt medlem i Mont Pelerin Society) och friherre Clas af Ugglas som redaktörer. Rasmuson förfäktade bl a i sina artiklar i Fria Ord att jämställdhetspolitiken var dödfödd p g a genetiska skillnader mellan kvinnor och män.
 
1995 publicerade Marianne Rasmuson sin första understreckare i SvD, som då hade den f d maoisten och historikern Anders Björnsson som redaktör som sedermera kom att bli skribent i högerradikala Samtidsmagasinet Salt.
 
SvD 1.jpg
I sin ”streckare” skulle Rasmuson enligt Björnssons ingress reda ut kopplingen mellan rasism och biologi (d v s genetik) mot bakgrund av att ämnet rasism debatterades flitigt i Sverige på 1990-talet. Rasmuson argumenterade för att rasismen är genetiskt betingad och att rasbaserade klasskillnader såsom de som gäller i USA går att förstå utifrån en genetisk synvinkel. Rasmuson stödde sig i sin artikel på Richard Herrnsteins och Charles Murrays bok ”The Bell Curve” som driver hypotesen att vita människor uppvisar en högre IQ-nivå genetiskt sett än svarta och andra icke-vita människor och därför bör vita människor helst inte blanda sig med andra s k rasgrupper (då de indirekt förlorar sina genetiska fördelar som vita människor om de s k rasblandar sig).
 
Marianne Rasmusson har också bl a haft uppdrag för Brottsförebyggande rådet (BRÅ) och författat rapporten ”Brottslighet och biologiskt arv” för BRÅ:s räkning och på 1990-talet fick Rasmuson i uppdrag att utreda om Sverige skulle avskaffa rasbegreppet i egenskap av att vara Kungl. Vetenskapsakademien-ledamot och hon författade bl a en skrift om ras som akademien publicerade.

Bäst och värst på jämställdhet bland landets högskolor

Bäst och värst på jämställdhet enligt Allbrights nya rapport ”Vetenskapsmannen inte kvinna” som med hjälp av intervjuer och statistik undersöker jämställdheten inom den svenska högskolesektorn:
 
”Om du inte känner rätt person, eller om du inte har en professor som tar dig under sina vingar, är det gruvligt svårt att göra karriär. Vänskap verkar vara akademikerns bästa merit.”
56352729_10156353933965847_8279241146048184320_n.jpg
 
Göteborgs universitet
Örebro universitet
Stockholms universitet
Malmö universitet
Karlstads universitet
Umeå universitet
Karolinska institutet
Sveriges lantbruksuniversitet
Uppsala universitet
Linnéuniversitetet
Mittuniversitetet
Lunds universitet
Luleå tekniska universitet
Linköpings universitet
Handelshögskolan i Stockholm
Kungliga tekniska högskolan
Chalmers tekniska högskola
 
”Så här tio år senare när vi på Allbright kartlägger akademin visar sig nära inget ha förändrats. Studenterna vittnar om föråldrade strukturer där män står i rampljuset trots att de är minoritet. Kvinnor har sedan länge dominerat bland studenter, lektorer och docenter. Men i den allra yttersta toppen, på professorsnivå, återfinner vi plötsligt 72 procent män.
 
Arbetsplatskulturen inom akademin är under all kritik. Kvinnorna missgynnas till förmån för männens vänskapskorruption. Om du inte känner rätt person, eller om du inte har en professor som tar dig under sina vingar, är det gruvligt svårt att göra karriär. Vänskap verkar vara akademikerns bästa merit.
 
Om duckande rektorer bestämde sig för att sätta fart på jämställdhetsarbetet skulle kvinnorna sannolikt ta plats med stormsteg. I dagsläget flyr istället kvinnorna till näringslivet eller lämnar forskningen därhän för administrativa roller. Ett resursslöseri utan dess like med konsekvensen att samhället går miste om banbrytande forskning.
 
Landets akademi är därmed långt ifrån den framåtblickande kraft som medborgare, politiker och inte minst näringslivet borde kräva. Målet måste vara att skapa en meritokratisk akademi. Där kvinnor och män gör karriär på lika villkor. Där kvinnor är synliga bland undervisande personal och i litteratur. Där kvinnors innovation tas tillvara på. Och där kvinnor kan påbörja sin utbildning med en känsla av framtidshopp.”

Socialstyrelsen öppnar upp för införandet av jämlikhetsdata vad gäller diskrimineringsgrunden könsöverskridande identitet eller uttryck

Socialstyrelsen påminner om att jämlikhetsdata just inte är en fråga om ”registrering” som tyvärr flertalet av det s k svenska folket uppenbarligen tror, tänker och tycker:
 
En hel del av Sveriges offentliga statistik härrör från större anonyma och frivilliga enkätundersökningar (som då just INTE är ”register”) och nu öppnar Socialstyrelsen för att börja fråga om ett tredje kön och stödjer därmed som första större myndighet i landet införandet av jämlikhetsdata i Sverige.
 
Könsöverskridande identitet eller uttryck är då en av de fem (av sammanlagt sju) diskrimineringsgrunder som det inte finns några som helst siffror och data om i Sverige trots att staten och myndighetsvärlden är ålagd att föra sådan statistik (de övriga diskrimineringsgrunderna som det också saknas statistik om är då etnisk tillhörighet, nationellt ursprung eller hudfärg, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning och tillgänglighet samt sexuell läggning och det saknas också siffror om de fem nationella minoriteterna vilka är definierade utifrån språk):
 
”Nu öppnar Socialstyrelsen för ett tredje kön i officiell svensk statistik. De vill att landets statistikmyndigheter ska diskutera om man kan införa fler definitioner än man och kvinna.”
 
 
”SCB, som är huvudansvarig för officiell statistik i Sverige, har föreslagit en uppdatering av sina riktlinjer när det gäller individbaserad statistik. Därför har den hämtat in remissvar från berörda instanser.
 
Socialstyrelsen har inga invändningar mot de föreslagna riktlinjerna, men väljer samtidigt att i sitt remissvar reflektera kring att ”kön är mer komplext än att dela in i grupperna man och kvinna”.
 
Lars Grönvik, enhetschef på Socialstyrelsen, säger att man vill väcka frågan om hur statistik kan bli mer inkluderande.
 
– Officiell statistik finns för att beskriva samhället på olika sätt. För att det ska vara relevant för samhället är det viktigt att alla användare kan känna igen sig i den. Ett binärt könsbegrepp som man och kvinna gör att alla inte kan känna igen sig, säger han.
 
Om ett tredje alternativ utöver man och kvinna ska användas i registerdata som exempelvis folkbokföringen krävs en lagändring. Men mycket officiell statistik bygger också på enkätundersökningar och där skulle det vara möjligt att tillämpa fler alternativ, enligt Lars Grönvik.
 
Nu vill han se hur frågan landar hos SCB och de andra remissinstanserna.
 
– Det viktigaste är att få en diskussion om vad vi kan göra för att statistiken ska vara relevant. Kan vi göra något utan lagändringar? Eller bör vi gemensamt verka för att det ska bli en förändring? säger Lars Grönvik.”