Kategori: klass

Födda i Asien, Afrika, Sydamerika och övriga Europa är massivt överrepresenterade inom arbetaryrkena medan födda i Nordamerika och Oceanien är massivt överrepresenterade inom tjänstemannayrkena

För alla som undrar vilka som idag bemannar de svenska arbetaryrkena (”kroppsarbetarna” eller ”handens arbetare” eller ”blue collar”-arbetare) respektive de svenska tjänstemannayrkena (”kontorsarbetarna” eller ”hjärnans arbetare” eller ”white collar”-arbetare): Födda i Asien, Afrika, Sydamerika och övriga Europa är massivt överrepresenterade inom arbetaryrkena medan födda i Nordamerika (d v s invandrare från USA och Kanada) och Oceanien (d v s invandrare från Australien och Nya Zeeland) är massivt överrepresenterade inom tjänstemannayrkena.
 
OBS: I nedanstående siffror ingår enbart de som är anställda och som förvärvsarbetar – d v s landets 100 000-tals utomeuropéer som inte ens har något arbete och någon sysselsättning finns inte ens med i nedanstående siffror.
 
procentandelar anställda män inom arbetaryrkena efter födelseland/region/kontinent 2016
andel anställda män inom arbetaryrkena: 53%
födda i Sverige: 51%
födda i övriga Norden: 52%
födda i övriga Europa: 64%
födda i Nordamerika: 43%
födda i Oceanien: 37%
födda i Asien: 66%
födda i Afrika: 78%
födda i Sydamerika: 65%
 
procentandelar anställda män inom tjänstemannayrkena efter födelseland/region/kontinent 2016
andel anställda män inom tjänstemannayrkena: 47%
födda i Sverige: 49%
födda i övriga Norden: 48%
födda i övriga Europa: 36%
födda i Nordamerika: 57%
födda i Oceanien: 63%
födda i Asien: 34%
födda i Afrika: 22%
födda i Sydamerika: 35%
 
procentandelar anställda kvinnor inom arbetaryrkena efter födelseland/region/kontinent 2016
andel anställda kvinnor inom arbetaryrkena: 44%
födda i Sverige: 41%
födda i övriga Norden: 40%
födda i övriga Europa: 55%
födda i Nordamerika: 38%
födda i Oceanien: 32%
födda i Asien: 62%
födda i Afrika: 80%
födda i Sydamerika: 60%
 
procentandelar anställda kvinnor inom tjänstemannaryrkena efter födelseland/region/kontinent 2016
andel anställda kvinnor inom tjänstemannayrkena: 56%
födda i Sverige: 59%
födda i övriga Norden: 60%
födda i övriga Europa: 45%
födda i Nordamerika: 62%
födda i Oceanien: 68%
födda i Asien: 38%
födda i Afrika: 20%
födda i Sydamerika: 40%

Klassdistans och klassantagonism har i dagens Sverige ersatts av en låg samhörighet baserad på etnicitet, religion och kultur

Idag är det inte längre klasskillnader utan skillnader i etnicitet, religion och kultur som skapar en hög nivå av främlingskap och en låg nivå av samhörighet (och tyvärr nog också en viss grad av antagonism) bland svenskarna:
 
Den senaste SOM-undersökningen handlar bl a om hur hög samhörighet svenskarna känner med Sverige och med det svenska samhället (och vilket hela 95% gör rakt av) men också med vilka grupper i samhället som svenskarna känner mest respektive minst samhörighet med:
 
 
Historiskt har klasskillnader präglat svenskarnas syn på samhörighet liksom de allra flesta andra s k utvecklade länders befolkningar: Tidigare var det de med en helt annan utbildning och de med en helt annan (privat)ekonomi än dem själva som invånarna i landet kände minst samhörighet med och sannolikt gällde det både den s k socialgrupp 3 och den s k socialgrupp 1, d v s både arbetarklassen/underklassen och den övre medelklassen/överklassen har nog tidigare känt ett rätt så stort främlingskap gentemot och en rätt så låg samhörighet med varandra (liksom en viss grad av antagonism dem emellan).
 
Idag är det dock inte längre klass som skapar minst samhörighet och mest avstånd (och mest antagonism) i det svenska samhället utan skillnader i etnicitet, religion och kultur:
 
Idag svarar nämligen hela 76% av de som har deltagit i SOM-undersökningen att de känner mycket eller ganska stor samhörighet med de som har en helt annan utbildning än dem själva och därefter följer i fallande skala de som har en helt annan ekonomi än dem själva, de som hyser helt andra politiska åsikter än dem själva och de som har en helt annan sexuell läggning än dem själva (variabler vilka alla uppnår över 60%). Tidigare var det nog inte särskilt ovanligt att den heterosexuella majoritetsbefolkningen kände en ganska så liten samhörighet med och ett ganska så stort främlingskap gentemot de icke-heterosexuella minoriteterna men så är med andra ord inte fallet längre.
 
I botten hamnar i stället numera de som har en helt annan etnicitet än dem själva, de som har en helt annan religion än dem själva, de som har en helt annan livsstil än dem själva samt de som har en helt annan kultur än dem själva vilka ”omvänt” mellan 47-54% känner ingen eller inte särskilt stor samhörighet med alls.
 
Sedan finns det så klart fortfarande åtskilliga marxistiskt pålästa, socialistiskt övertygade och djupt klassmedvetna s k jobbare vilka odlar och hyser ett brinnande klasshat gentemot överklassen och de s k dirrarna, grevarna och kapitalistsv-en och likaså finns det självklart fortfarande gott om heterosexuella homofober i landet vilka känner en mycket liten samhörighet med icke-heteros men i mångt och mycket är det nog tyvärr numera variabelkomplexet etnicitet, kultur och religion som har kommit att ersätta klass som den största och viktigaste antagonismkatalysatorn inför framtiden.

Om den förhöjda dödligheten bland landets ”andrageneration:are” – än en gång

Jag kan inte släppa detta med att de s k ”andrageneration:arna” dör i förtid (och naturligtvis också i onödan) i högre utsträckning än både (de jämnåriga) majoritetssvenskarna och deras (invandrade) föräldrar:
 
Rakt av så är överdödligheten 20% bland de kvinnliga ”andrageneration:arna” och 35% bland de manliga ”andrageneration:arna” och bland de ”andrageneration:are” som har bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika ligger överdödligheten möjligen på 30% respektive 45%.
15317804_10154169006825847_7467894550232640359_n
 
Vad gäller överdödligheten bland ”andrageneration:arna” så är den som mest påtaglig bland de kvinnliga ”andrageneration:arna” i åldrarna 20-29 år samt bland de manliga ”andrageneration:arna” i ålderskategorierna 20-29 år samt 30-39 år. I dessa unga vuxna-ålderskategorier handlar det då om en överdödlighet som är högre än 20% respektive 35%.
15317824_10154169006830847_4507036285185442733_n15326452_10154169006835847_6057618570218662570_n
 
Tyvärr så sammanfaller ålderskategorin 20-29 år med den alltför snabbt växande gruppen NEET:are/UVAS:are i landet som domineras av utomeuropeisk bakgrund-unga vuxna och vilka inte har klarat högstadiet och därmed saknar gymnasie- och högskoleutbildning och vilka vare sig arbetar, studerar, gör praktik eller deltar i några arbetsmarknadsåtgärder överhuvudtaget och uppemot 80% av dem är tillika ”nolltaxerare” (OBS: naturligtvis inte som nolltaxerarna bland majoritetssvenskarna – d v s de äger absolut inte några fabriker i Kina och inga hus i Florida och de lever inte på några räntor från fonder i Centralamerika) – de utgör idag sammantaget närmare 170 000 individer, deras antal växer stadigt för varje ny(tt) år(skull), de utgör snart en egen veritabel ”miniarmé” av en icke-vit unga vuxna-underklass och de är fr a starkt koncentrerade till miljonprogramsområdena.
 
Den förhöjda dödligheten bland ”andrageneration:arna” tas upp i en ny SCB-rapport om livslängden i landet men som ännu inte några medier har ”snappat upp” eller intresserat sig för. SCB-rapporten har visserligen ”citerats” rätt så flitigt av exempelvis olika tidningar runtom i landet men då har det handlat om skillnader i livslängd mellan olika län – typ ”så här och så här länge lever normalöstgöten jämfört med medelskåningen” o s v – ingen har m a o hittills uppmärksammat överdödligheten bland landets ”andrageneration:are” och möjligen av respekt för och av hänsyn till att inte ytterligare strö salt i såren på och stigmatisera invandrarna och deras barn och miljonprogramsområdena.
 
Det som gör överdödligheten bland ”andrageneration:arna” så obehaglig är inte minst att bland första generationen, d v s bland deras föräldrar och bland de riktiga (och de enda) invandrarna, så uppvisar de som är födda i Afrika, Asien och Latinamerika (förutom de adopterade) i stället en betydligt lägre dödlighet än de inrikes födda och den överdödlighet som föreligger bland de invandrade hittas främst hos invandrare från Norge, Finland, Öst- och Centraleuropa o s v, d v s den rör nästan enbart europeiska invandrare och är dessutom inte lika påtaglig och extrem som överdödligheten bland ”andrageneration:arna”.
 
SCB utgår från att överdödligheten nästan helt kan förklaras med klass och låg utbildningsnivå och dödsorsakerna handlar antagligen om alltifrån övervikt och diabetes och andra typer av sjukdomar som inte ”tas om hand” ordentligt till olyckor av alla de slag och fr a trafikolyckor samt även om överdoser, drog- och alkoholmissbruk och tyvärr även om mord och dråp och våldsamma dödsfall av olika slag som både kan äga rum i och utanför landets gränser och som så klart kan bero på alltifrån s k ”hederstänk” och s k ”extremism” till kriminalitet. Min kvalificerade gissning säger slutligen att det nog inte handlar om självmord i någon särskilt stor utsträckning såsom är fallet bland de adopterade utan just om andra (men självklart likaledes onödiga och våldsamma) dödsorsaker.

Ny studie om adopterade utmanar både vänsterns och högerns syn på social klassreproduktion

En ny amerikansk registerstudie baserad på samtliga adopterade födda i Sverige på 1950-, 60- och 70-talen OCH deras biologiska föräldrar OCH deras adoptivföräldrar OCH deras biologiska syskon OCH deras adoptivsyskon (d v s biologiska barn till adoptivföräldrarna) visar med all önskvärd tydlighet att materiell välgång (d v s rikedom) förvärvas via klass och miljö, d v s ej via genetik och arv: http://www.theatlantic.com/business/archive/2015/07/rich-people-raise-kids-family-wealth/399809/?utm_source=SFFB

Studien inbegriper 100 000-tals ”informanter” (OBS: sådana här enorma ”totalstudier” på ett helt befolkningssegment kan bara göras i Sverige och i ett fåtal andra länder på jorden som har ett befolkningsregister och ett folkbokföringssystem baserat på unika personnummer), och denna epidemiologiska populationsstudie, som det heter, bevisar m a o att medel- och överklassen (för att förenkla det) reproducerar sig själv i huvudsak genom överföring av kapital och egendom (”richer parents gift their children with more money and less debt”), och slår därmed hål på både den socialistiska myten som säger att skatte- och omfördelningspolitik och välfärdstransfereringar kan bryta upp klassamhället och skapa social mobilitet liksom den liberala myten som säger att materiell rikedom enkom beror på den enskilde individens färdigheter, flit och framgångar.

Just sådana här register- och populationsstudier baserade på adopterade är f ö för mig bland de mest vetenskapliga studier som går att göra överhuvudtaget (bredvid motsvarande studier baserade på tvillingar): särskilt är denna typ av forskning mer än någon annan väl skickad att undersöka både korrelationer och utfall som rör stora samhälleliga kategorier som klass, ras och kön, liksom ålder och region, och naturligtvis då vad som är arv och vad som är miljö.

Sedan ska det tilläggas att det även finns sådana här omfattande registerstudier baserade på samtliga adopterade i Sverige som är utlandsfödda, och som tyvärr har visat att särskilt icke-vita adopterade med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika, men också i Östeuropa, ”utsätts” för en massiv deklasseringsprocess som vuxna jämfört med både deras (vita svenska) adoptivföräldrar och deras (vita svenska) adoptivsyskon (d v s biologiska barn till adoptivföräldrarna) liksom de (vita svenska) generationskamrater från samma sociala bakgrund som de växte upp med (generellt ”socialgrupp ett:are”, för att förenkla).

Dessa populationsstudier om de utlandsadopterade har i stället resulterat i hypotesen att låg IQ och genetiska ”Tredje världen-defekter” parat med preadoptionsfaktorer i ursprungsländerna (undernäring, modersdeprivation, ”Tredje världen”-mat o s v) sammantaget kan förklara de vuxna utlandsadopterades deklassering och kollektiva (och fatala) misslyckande att kunna reproducera sina adoptivföräldrars sociala position och klasstatus (som då generellt handlar om SACO-gruppen, d v s de ”fina familjerna” och det övre skiktet i landet).

I stället har jag argumenterat för att de epidemiologiska registerstudierna om landets alla utlandsadopterade snarare bör jämföras komparativt med och sättas i relation till just motsvarande studier om landets alla (vita) svenskadopterade, som just (be)visar att den svenska under- och arbetarklassens barn (i huvudsak härrör de svenskadopterade biologiskt-genetiskt från LO-kollektivet och de lägre skikten i landet) i de flesta fall och utan problem kan reproducera sina adoptivföräldrars klasstatus, och vilket då uppenbarligen de utlandsadopterade inte ”klarar av”, vilka generellt har samma biologisk-genetiska bakgrund som de svenskadopterade i sina ursprungsländer i Afrika, Asien och Latinamerika (d v s de utlandsadopterade härrör fr a från den postkoloniala världens under- och arbetarklass till skillnad från många invandrare som snarare var medel- och överklass i hemländerna) trots att de har adopterats av och hamnat och växt upp i adoptivfamiljer med likartad klassbakgrund (generellt TCOs övre skikt och SACO-kollektivet).

Det som då skiljer svenskadopterade och utlandsadopterade åt är då den kategori som i alla fall jag föredrar att kalla ras, d v s påtagliga och tydliga visuella kroppsskillnader och utseendemarkörer, och det är för mig i huvudsak ras som just förklarar varför de utlandsadopterade ”misslyckas” så kapitalt med att stanna kvar i de övre skikten i det svenska samhället som vuxna då just det övre skiktet i Sverige är extremt homogent, d v s vitt.

Denna mina egen tolkning av dessa registerstudier om både svensk- och utlandsadopterade betyder då inte att Sveriges alla SACO-människor och ”socialgrupp ett:are” skulle vara rasister rakt av jämfört med den stora massan av ”svensssonsvennesvennar” – snarare handlar det om ett mycket komplext orsakssamband som både indikerar hur verksam kategorin ras faktiskt är än idag i Sverige särskilt i kombination med en högre klasstatus och pekar mot sådana mer ”självklara” förklaringsmodeller som brist på icke-vita förebilder inom den svenska eliten samt en närmast biologisk nätverksrekrytering och kanske fr a en biologiskt-genetiskt blodsbaserad gemenskap som särskilt den svenska SACO-gruppen nog kännetecknas av i en långt större utsträckning än ”LO-svenskarna”.