Kategori: klass

Icke-vita adoptivbarn fortsätter att signalera och kommunicera både (raslig) mångfald och (majoritetssvensk) övre medelklass på en och samma gång i den svenska visuella samtidskulturen

Kan konstatera att utrikes födda utomeuropeiska adoptivbarn fortsätter att signalera och kommunicera både (raslig) mångfald och (majoritetssvensk) övre medelklass på en och samma gång i den svenska visuella samtidskulturen:

Den myckna och frekventa förekomsten av utomeuropeiska adoptivbarn i svensk bildkultur är då nästan bara gångbar i Sverige eftersom den ”kräver” att de som tilltalas och adresseras av dessa annonser och denna reklam (i form av majoritetssvensk övre medelklass) dels omedelbart förstår att det är adoptivbarn det handlar om och inget annat och dels känner till att adoptivbarnen oftast är de enda som ser annorlunda ut i sina (övre medelklass-)miljöer.

Grundförutsättningen för att denna visuella kommunikation överhuvudtaget ska kunna fungera, accepteras som realistisk och ”träffa” rätt – d v s hitta sina kunder och klienter (i form av majoritetssvensk övre medelklass) – är kortfattat följande:

1, En mycket kraftig demografisk densitet av utlandsadopterade per capita som bara går att hitta i de skandinaviska länderna Sverige, Danmark och Norge (plus i den amerikanska delstaten Minnesota) och som gör att nästan alla invånare i dessa tre länder (och i denna delstat) både känner till och känner igen att utlandsadopterade existerar som en egen demografisk kategori vilket gör att de därmed intuitivt klarar av att särskilja adopterade från invandrare och deras barn.

2, En mycket kraftig socioekonomisk dominans av akademiker och högutbildade bland de som adopterar, d v s bland adoptivföräldrarna och adoptivfamiljerna, som gör att nästan alla invånare i ovanstående tre länder (och i ovanstående delstat) känner till att de utlandsadopterade i huvudsak står att hitta inom SACO-gruppen.

3, En mycket kraftig etnisk-raslig strukturell segregation inom bostadssektorn, i skolan, i arbetslivet och i samhället i stort liksom på fritiden och på livets alla områden som gör att nästan alla invånare känner till att de utlandsadopterade i huvudsak växer upp bland majoritetsinvånarna och bor och lever med och bland majoritetsinvånarna även som vuxna till skillnad från invandrarna och deras barn.

Det är då bara om dessa tre demografiska, socioekonomiska och strukturella villkor uppfylls som den strida strömmen av bilder som med all sannolikhet ska föreställa utomeuropeiska adoptivbarn ens kan fortsätta att produceras och distribueras. Denna typ av fotografier och bildkompositioner är sammanfattningsvis helt enkelt inte socialt, kulturellt, semiotiskt, diskursivt, kommersiellt eller kommunikationsmässigt gångbara i några andra länder på jorden än i Sverige, Danmark och Norge (och i den amerikanska delstaten Minnesota).

Den svenska arbetarklassen är idag kraftigt präglad av invånare med utländsk bakgrund medan både den svenska lägre medelklassen och övre medelklassen präglas av majoritetsinvånare och särskilt gäller det den övre medelklassen

Mycket oroande siffror för den svenska fackföreningsrörelsen och för de svenska fackförbunden i en ny Arena-rapport:
 
På grund av många år av kraftigt fallande födelsetal bland majoritetsinvånarna och många år av mycket stora pensionsavgångar bland majoritetsinvånarna kommer merparten av invånarna i s k arbetsför och s k produktiv ålder att snart utgöras av utrikes födda och minoritetsinvånare (och fr a gäller det de invånare i landet som har utomeuropeisk bakgrund och det är högst sannolikt att det är de som uppvisar den allra lägsta organisationsgraden) men om denna katastrofala trend håller i sig för den svenska modellen, det svenska arbetslivet och det svenska samhällsbygget så kommer Sverige mycket snart att uppvisa en mycket låg facklig organisationsgrad från att tidigare och under decennier ha uppvisat den högsta fackliga organisationsgraden i hela världen bortsett från de kommunistiska länderna.
 
”På 13 år har fackliga organiseringsgrad bland utrikesfödda sjunkit med dubbelt så mycket jämfört med inrikes födda, visar ny rapport från Arena idé. »Allvarligt för fackförbunden då nästan hela den framtida sysselsättningsökningen kommer ske bland utrikes födda« säger Anders Kjellberg.”
 
 
”Sett över åren 2006 till 2019 sjunker dock organiseringsgraden bland både tjänstemän och arbetare. Tappet är störst inom LO-förbunden. Mest dramatiskt är förändringarna av den fackliga anslutningsgraden bland utrikesfödda sett över tid. Från att ha legat på samma nivå, 77 procent, för både inrikes och utrikes födda år 2006 till att 2019 ligga på 51 procent för utrikesfödda.
 
– Sedan 2017 har organisationsgraden sjunkit fyra gånger mer för utrikes födda arbetare än för inrikes födda, säger Anders Kjellberg.
 
Det är allvarligt av flera skäl enligt Anders Kjellberg. Många utrikes födda har svag anknytning till och jämförelsevis mindre kunskaper om svensk arbetsmarknad. Många utrikes födda arbetar också inom sektorer som redan idag har låg organisationsgrad och dåliga villkor.
 
– Dessutom kommer så gott som hela den framtida sysselsättningsökningen ske bland utrikes födda. Om fackförbunden inte lyckas rekrytera dem kommer det bli mycket svårt att höja organisationsgraden. Om organisationsgraden för facken sjunker allt för mycket i vissa branscher så kan frågan resas om allmängiltigförklaring av kollektivavtalet i dessa branscher, säger Anders Kjellberg och tillägger att det egentligen bara kan bli en realitet om även arbetsgivarsidan är dåligt organiserade.
 
Allmängiltigförklaring innebär att staten bestämmer att kollektivavtal skall gälla för en hel bransch, även de företag och anställda som inte är organiserade. Det vore att frångå den svenska modellen.”

Mycket oroande siffror för den svenska fackföreningsrörelsen och för de svenska fackförbunden i en ny Arena-rapport:
 
På grund av många år av kraftigt fallande födelsetal bland majoritetsinvånarna och många år av mycket stora pensionsavgångar bland majoritetsinvånarna kommer merparten av invånarna i s k arbetsför och s k produktiv ålder att snart utgöras av utrikes födda och minoritetsinvånare (och fr a gäller det de invånare i landet som har utomeuropeisk bakgrund och det är högst sannolikt att det är de som uppvisar den allra lägsta organisationsgraden) men om denna katastrofala trend håller i sig för den svenska modellen, det svenska arbetslivet och det svenska samhällsbygget så kommer Sverige mycket snart att uppvisa en mycket låg facklig organisationsgrad från att tidigare och under decennier ha uppvisat den högsta fackliga organisationsgraden i hela världen bortsett från de kommunistiska länderna.
 
”På 13 år har fackliga organiseringsgrad bland utrikesfödda sjunkit med dubbelt så mycket jämfört med inrikes födda, visar ny rapport från Arena idé. »Allvarligt för fackförbunden då nästan hela den framtida sysselsättningsökningen kommer ske bland utrikes födda« säger Anders Kjellberg.”
 
 
”Sett över åren 2006 till 2019 sjunker dock organiseringsgraden bland både tjänstemän och arbetare. Tappet är störst inom LO-förbunden. Mest dramatiskt är förändringarna av den fackliga anslutningsgraden bland utrikesfödda sett över tid. Från att ha legat på samma nivå, 77 procent, för både inrikes och utrikes födda år 2006 till att 2019 ligga på 51 procent för utrikesfödda.
 
– Sedan 2017 har organisationsgraden sjunkit fyra gånger mer för utrikes födda arbetare än för inrikes födda, säger Anders Kjellberg.
 
Det är allvarligt av flera skäl enligt Anders Kjellberg. Många utrikes födda har svag anknytning till och jämförelsevis mindre kunskaper om svensk arbetsmarknad. Många utrikes födda arbetar också inom sektorer som redan idag har låg organisationsgrad och dåliga villkor.
 
– Dessutom kommer så gott som hela den framtida sysselsättningsökningen ske bland utrikes födda. Om fackförbunden inte lyckas rekrytera dem kommer det bli mycket svårt att höja organisationsgraden. Om organisationsgraden för facken sjunker allt för mycket i vissa branscher så kan frågan resas om allmängiltigförklaring av kollektivavtalet i dessa branscher, säger Anders Kjellberg och tillägger att det egentligen bara kan bli en realitet om även arbetsgivarsidan är dåligt organiserade.
 
Allmängiltigförklaring innebär att staten bestämmer att kollektivavtal skall gälla för en hel bransch, även de företag och anställda som inte är organiserade. Det vore att frångå den svenska modellen.”

 

ARENA
Uppemot en tredjedel av den svenska arbetarklassen (LO-kollektivet eller kroppsarbetarna) består idag av utrikes födda och inräknat de s k ”andrageneration:arna” har uppemot hälften av landets alla arbetare numera utländsk bakgrund och alltmer fr a utomeuropeisk bakgrund, visar en ny rapport från Arena som publicerades idag.

 

Andelen utrikes födda skiljer sig dock åt betydligt mellan olika branscher och sfärer – endast 17% av de anställda inom byggbranschen är exempelvis utrikes födda medan 24% är det inom (tillverknings)industrin och hela 52% inom hotell- och restaurangbranschen. Av alla arbetare som har en anställning inom den offentliga sektorn är vidare 33% utrikes födda att jämföra med 28% inom den privata sektorn. Vad gäller specifika fackförbund så har Hotell & Restaurang 47% utrikes födda bland sina medlemmar följt av Fastighetsanställdas förbund med 45% och Livsmedelsarbetareförbundet med 42%. För Kommunal gäller procentsiffran 32% och för Transport 21%.

 

Endast 16% av alla lägre tjänstepersoner (TCO-kollektivet eller den lägre medelklassen) är utrikes födda och samma siffra gäller även för alla högre tjänstepersoner (SACO-kollektivet eller den övre medelklassen). Endast 7% av alla högre tjänstepersoner (SACO-kollektivet eller den övre medelklassen) är dessutom födda utanför Norden. Vad gäller TCO-förbund är 16% av ST:s medlemmar utrikes födda att jämföra med 10% av Vårdförbundets medlemmar och vad gäller SACO-förbund är 29% av Läkarförbundets medlemmar utrikes födda att jämföra med 5% av DIK:s medlemmar.

 

Hela 32% av samtliga utomeuropeiskt födda som förvärvsarbetar är idag tidsbegränsat anställda att jämföra med 14,7% av samtliga inrikes födda som förvärvsarbetar. En hög andel och möjligen merparten av alla inrikes födda som är tidsbegränsat anställda är s k ”andrageneration:are”.

 

Vidare står 100 000-tals utrikes födda och 10 000-tals s k ”andrageneration:are” helt och hållet utanför den svenska arbetsmarknaden och ingår vare sig i arbetarklassen, den lägre medelklassen eller den övre medelklassen utan utgör i stället en mycket stor underklass och på sin höjd en slags lägre och flytande ”daglönar”-arbetarklass och de är ej medräknade i ovanstående siffror då de saknar reguljär anställning och dessutom i stort sett aldrig är fackanslutna trots att det är de som verkligen borde vara fackligt anslutna.

 

Samtliga ovanstående siffror gäller för 2019 och tyvärr har sedan dess och med all sannolikhet 10 000-tals och åter 10 000-tals utrikes födda, s k ”andrageneration:are”  och minoritetsinvånare blivit av med sin anställning under den rådande pandemin och/eller deklasserats ytterligare och knuffats ned till den lägre arbetarklassen eller t o m till underklassen.

Det svenska klassamhället igår och idag

Lyssnade idag på den smått legendariske sociologen och marxisten Göran Therborn som besökte Karlstads universitet idag och som är en av endast en handfull av Sveriges samhällsvetenskapliga och humanioraforskare som också är ett namn utanför landets gränser och det är inte utan att en känner att detta är ungefär hur klassformationerna och klassamhället har sett ut i Sverige under 1900-talet och fram tills idag utifrån Therborns presentation:
60143963_10156439192645847_8008890164698939392_n.jpg
 
ca 1918-50: Efter det demokratiska genombrottet tog socialdemokratin och arbetarrörelsen gradvis över landet och de allra flesta av landets invånare kom under denna tidsperiod att ”förvandlas” från bönder och jordbruksarbetare som var bosatta på landsbygden till urbana (industri)arbetare.
 
ca 1950-85: Under efterkrigstiden och Kalla kriget genomförde socialdemokratin en mängd olika progressiva reformer som innebar att mycket höga procentandelar av befolkningen kunde göra en slags klassresa från arbetar- till medelklass och vid 1980-talets början bestod Sverige av en relativt stor och bred medelklass som dessutom levde i världens mest jämlika land (så är då inte fallet idag).
 
ca 1985-: Efter Kalla krigets slut har avregleringen och privatiseringen som har drivits på av finanskapitalismen och nyliberalismen mer eller mindre ”omskapat” stora delar den infödda majoritetsbefolkningen och fått den att bli kapitalägare åtminstone ”på pappret”. Idag äger uppemot 80% av alla infödda majoritetsinvånare sitt boende i en eller annan form och kring 85-87% (och båda könen dessutom) förvärvsarbetar inom samma befolkningssegment och vilket gör att flertalet majoritetssvenskar har det bra materiellt sett medan fattigdomen har rasifierats.
60882629_10156439192810847_255881897953984512_n.jpg
 
Möjligheten till en socialistisk (mass)klassmobilisering av 1900-talssnitt är därmed rejält försvårad idag när så höga andelar av majoritetsinvånarna numera äger sitt boende och har blivit kapitalägare samt innehar fasta heltidstjänster medan flertalet av landets invånare med fr a utomeuropeisk bakgrund inte är kapitalägare och inte äger sitt boende samt saknar arbete och är beroende av bidrag och en minoritet av de som förvärvsarbetar innehar ett fast heltidsjobb.

Den tidigare så stora, breda och välmående västerländska medelklassen smälter just nu bort och allra snabbast går denna process i Sverige

En ny OECD-rapport (be)visar nu att den tidigare så stora, breda och (tidigare mycket) välmående västerländska medelklassen, som skapades och ”stampades fram” under efterkrigstiden tack vare ”alliansen” mellan de socialistiska (och arbetarklassbaserade) och de liberala (och medelklassbaserade) partierna (vilka tillsammans ju också hade fått igenom den allmänna och lika rösträtten under 1900-talets första hälft), håller på att smälta bort sedan 1980-talets nyliberala privatiseringar och avregleringar (och efter 2008 års finanskris så går denna process allt snabbare) medan överklassen (och just i Sverige är överklassen till överväldigande delen vit) blir allt rikare samtidigt som underklassen blir allt fattigare (och just i Sverige är underklassen till överväldigande delen icke-vit) och på senare år har medelklassen minskat allra snabbast just i Sverige.
Topp.jpg
Att vara medelklass definieras i OECD-rapporten som att vara medelinkomsttagare och denna definition inbegriper därmed höga procentdelar av LO:s övre skikt och betyder så klart inte detsamma som att ”leva borgerligt” eller att ha ”medelklassvärderingar” o s v utan det handlar enbart om inkomstnivån. OECD konstaterar dessutom att medelklassen kommer att fortsätta att smälta bort då ”nyrekryteringen” till medelklassen bland de unga invånarna i västvärlden hela tiden minskar och vilket innebär att den välmående västerländska medelklassen numera i hög grad utgörs av äldre medelålders och pensionärer.
UNG.jpg
”Utvecklingen är densamma i samtliga avancerade ekonomier, konstaterar organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) i en ny rapport. Men extra påtaglig i länder som Sverige där medelklassen har varit och fortfarande är stor i en internationell jämförelse. Vid 80-talets mitt tillhörde i snitt 64 procent av befolkningen i OECD-länderna medelklassen. Sedan dess har gruppen krympt med tre procentenheter. Att jämföra med Sveriges medelklass som gått från att utgöra 72,6 till 65,2 procent under samma period – en minskning med 7,4 procentenheter.”

Inkomstskillnaderna och klyftorna i ekonomisk standard fortsätter att öka och klass är numera alltmer detsamma som ras i dagens Sverige när de icke-vita invånarna sackar efter alltmer

SCB:s nya rapport om inkomstskillnaderna och skillnaderna i ekonomisk standard i Sverige som publicerades idag visar tyvärr det som OECD och andra överstatliga aktörer har påpekat på senare tid – inkomstskillnaderna har ökat kraftigt i landet sedan 1991 (fram tills 1991 var Sverige möjligen världens mest jämlika land sett till inkomster, standardnivåer och förmögenheter) och ökar mer i Sverige än i andra OECD-länder (beroende på att Sverige fortfarande är mer jämlikt än nästan alla andra västländer och i-länder, d v s utgångsläget sedan 1991 ser annorlunda ut i Sverige än i andra s k utvecklade länder) och tyvärr är det utomeuropéerna (och fr a de som är födda i Afrika och Asien) som blir allt snabbare omsprungna av majoritetsinvånarna och av de invånare i landet som har bakgrund i övriga Norden och tyvärr är det som allra värst för de utomeuropeiska barnhushållen (samtliga siffror i rapporten härrör från inkomståret 2016 och tyvärr tyder det mesta på att det snarare har blivit värre än bättre sedan dess för utomeuropéerna):
 
”År 2016 hade de utrikes födda en ekonomisk standard som motsvarade 77 procent av den ekonomiska standarden för personer födda i Sverige. Andelen har dock varit i stort oförändrad sedan 2010. År 1991 var motsvarande andel 90 procent, det vill säga skillnaderna har ökat mellan utrikes och inrikes födda personer.”
 
Namnlöst.jpg
 
Invånare födda i Sverige har i genomsnitt en betydligt högre inkomst än invånare födda utomlands: För födda i Sverige låg medianvärdet 2016 på 325 000 kronor men för utrikes födda var beloppet 231 000 kronor. Det betyder att utrikes födda uppnådde 71 procent av inrikes föddas inkomst. För kvinnor var andelen 69 procent och för män 72 procent. Personer födda i övriga Norden ligger på ungefär samma nivå som personer födda i Sverige medan personer födda i Asien och Afrika hade en medianinkomst på 54 respektive 46 procent av vad personer födda i Sverige hade.
 
Av de utrikes födda invånarna hade personer födda i Oceanien (inkluderar Australien och Nya Zeeland) allra högst ekonomisk standard 2016: De låg på nästan exakt samma nivå som personer födda i Sverige. Lägst ekonomisk standard hade personer födda i Afrika och Asien, 61 respektive 69 procent av den standard som personer födda i Sverige uppvisar. Även bland invånare födda i Afrika och Asien som har bott i Sverige i över 20 års tid så uppvisar en fjärdedel en låg ekonomisk standard.
Namnlöst 2.jpg
 
År 2016 hade utrikes födda barn en ekonomisk standard som låg på 58 procent av vad barn med föräldrar födda i Sverige hade och allra lägst ekonomisk standard hade de barn som är födda i Afrika och Asien.
 
OBS: Naturligtvis finns det också fattiga danskar och australiensare och alla chilenare, etiopier, irakier, turkar, afghaner, vietnameser och kineser är inte fattiga och inte alla utomeuropeiska barn förstår heller att de är fattiga och lider inte heller nödvändigtvis av att de är det och att ha en fast heltidstjänst och en skapligt hög inkomst och en skapligt hög ekonomisk standard som de allra flesta majoritetssvenskar trots allt har idag betyder inte automatiskt detsamma som att vara vare sig lyckad eller lycklig.

Den svenska klasstrukturen uppdelad på inrikes och utrikes födda

Nya siffror om den svenska klasstrukturen uppdelade på inrikes och utrikes födda och hämtade från den socialdemokratiska tankesmedjan Katalys rapport ”Klasstrukturen i Sverige” och vilka bl a antagligen ”förklarar” varför LO:s lägre skikt (d v s ej facklärda arbetare, d v s de med de allra sämsta anställningsförhållandena och de allra lägsta lönerna) numera är så starkt präglat av utomeuropéer samt varför LO:s övre skikt (d v s facklärda arbetare, d v s de som har fasta heltidsanställningar och de som har de högsta arbetarlönerna) utgör SD:s kärnväljargrupp – bl a sympatiserar då 31,7% av alla förvärvsarbetande facklärda arbetarmän med SD jämfört med 29,8% som sympatiserar med SAP.

Namnlöst .jpg

Namnlöst.jpg

När blev SD egentligen ”det nya arbetarpartiet?

Åtminstone just nu och tre månader innan valet i september verkar ingenting kunna hejda SD:s fortsatta tillväxt på bekostnad av SAP (d v s SD ”äter” och ”slukar” för närvarande 100 000-tals arbetar- och lägre medelklassväljare som tidigare röstade socialdemokratiskt) och nästan 30% av samtliga manliga väljare sympatiserar idag med partiet motsvarande långt mer än en tredjedel av alla vita män i landet och SD detroniserar dessutom även M och är därmed det näst största partiet i SVT/Novus undersökning.

 

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/svt-novus-sd-nast-storsta-parti-nara-ga-om-s

När blev SD egentligen ett (så utpräglat) arbetarparti (d v s SD är verkligen ”det nya arbetarpartiet” till skillnad från vad M en gång i tiden sade sig ha blivit och inget annat parti är idag så proportionellt ”proletärt” och ”folkligt” och LO- och arbetarklassbaserat som just SD)?
 
När SD grundades 1988 och under 1990- och 2000-talens ”kampår” och i samband med SD:s ”långa marsch från gatorna till riksdagen” hittades representanter från alla samhällsklasser från disputerade och högutbildade till TCO-lägre medelklass och kroppsarbetare bland dess medlemmar när partiet fortfarande bara räknade några tusen medlemmar och när bara några ynka procent stödde SD.
 
Det var inte förrän 2011 som SCB för första gången ”registrerade” att SD hade uppnått över 5% inom LO-kollektivet (OBS: bland män) i sin fortfarande trovärdiga partisympatiundersökning. Efter 2011 har SD:s exponentiella ökning inom LO-kollektivet varit fullständigt formidabel samtidigt som inbrytningar har gjorts även inom TCO- och SACO-grupperna på senare år. Det var m a o någon gång mellan 2012-2014 när rasstereotypdebatterna pågick och under och efter det s k flyktingkrisåret 2015 som SD verkar ha börjat bli Sveriges nya arbetarparti.
 
stöd för SD bland LO-anslutna (OBS: bland män):
2011 5,9%
2012 9,5%
2013 11,3%
2014 13,7%
2015 20,3%
2016 24,3%
2018 28-29%?
 
stöd för SD bland TCO-anslutna (OBS: bland män):
2014 3,4%
2015 9%
2016 14,8%
2018 16-17%?
 
SD bland SACO-anslutna (OBS: bland män):
2015 5%
2016 6%
2018 8-9%?

Ny studie visar att det var ras snarare än klass som avgjorde Trumps seger i presidentvalet

Det var inte i första hand klass utan ras som gjorde att Trump segrade skriver The Atlantic och refererar till Diana C. Mutz studie ”Status threat, not economic hardship, explains the 2016 presidential vote” och som gör att så höga procentandelar av de vita väljarna alltmer röstar på högerpopulistiska partier i hela västvärlden – d v s det handlar i grunden om en existentiell och raslig ”vithetsångest” och om en slags kombinerad vit sorg, vit längtan och vit nostalgi (över 1900-talet) mer än om en ekonomisk oro eller ett klassuppror mot den vita eliten från de vita arbetarnas och den vita lägre medelklassens sida och samma slutsats drog Charlotte Hyltén-Cavallius och jag i vår studie om de vita svenskarnas situation i södra Botkyrka (https://www.opensocietyfoundations.org/reports/white-working-class-communities-stockholm) liksom Catrin Lundström och jag i vår gemensamma artikel om den vita svenska melankolin (https://www.eurozine.com/white-melancholia):
 
 
”After analyzing in-depth survey data from 2012 and 2016, the University of Pennsylvania political scientist Diana C. Mutz argues that it’s the latter. In a new article in the Proceedings of the National Academy of Sciences, she added her conclusion to the growing body of evidence that the 2016 election was not about economic hardship.
“Instead,” she writes, “it was about dominant groups that felt threatened by change and a candidate who took advantage of that trend.”
 
“For the first time since Europeans arrived in this country,” Mutz notes, “white Americans are being told that they will soon be a minority race.” When members of a historically dominant group feel threatened, she explains, they go through some interesting psychological twists and turns to make themselves feel okay again. First, they get nostalgic and try to protect the status quo however they can. They defend their own group (“all lives matter”), they start behaving in more traditional ways, and they start to feel more negatively toward other groups.
 
This could be why in one study, whites who were presented with evidence of racial progress experienced lower self-esteem afterward. In another study, reminding whites who were high in “ethnic identification” that nonwhite groups will soon outnumber them revved up their support for Trump, their desire for anti-immigrant policies, and their opposition to political correctness.”
 
(…)
 
”These why-did-people-vote-for-Trump studies are clarifying, but also a little bit unsatisfying, from the point of view of a politician. They dispel the fiction—to use another 2016 meme—that the majority of Trump supporters are disenfranchised victims of capitalism’s cruelties. At the same time, deep-seated psychological resentment is harder for policy makers to address than an overly meager disability check. You can teach out-of-work coal miners to code, but you may not be able to convince them to embrace changing racial and gender norms. You can offer universal basic incomes, but that won’t ameliorate resentment of demographic changes.
 
In other words, it’s now pretty clear that many Trump supporters feel threatened, frustrated, and marginalized—not on an economic, but on an existential level. Now what?”

Födda i Asien, Afrika, Sydamerika och övriga Europa är massivt överrepresenterade inom arbetaryrkena medan födda i Nordamerika och Oceanien är massivt överrepresenterade inom tjänstemannayrkena

För alla som undrar vilka som idag bemannar de svenska arbetaryrkena (”kroppsarbetarna” eller ”handens arbetare” eller ”blue collar”-arbetare) respektive de svenska tjänstemannayrkena (”kontorsarbetarna” eller ”hjärnans arbetare” eller ”white collar”-arbetare): Födda i Asien, Afrika, Sydamerika och övriga Europa är massivt överrepresenterade inom arbetaryrkena medan födda i Nordamerika (d v s invandrare från USA och Kanada) och Oceanien (d v s invandrare från Australien och Nya Zeeland) är massivt överrepresenterade inom tjänstemannayrkena.
 
OBS: I nedanstående siffror ingår enbart de som är anställda och som förvärvsarbetar – d v s landets 100 000-tals utomeuropéer som inte ens har något arbete och någon sysselsättning finns inte ens med i nedanstående siffror.
 
procentandelar anställda män inom arbetaryrkena efter födelseland/region/kontinent 2016
andel anställda män inom arbetaryrkena: 53%
födda i Sverige: 51%
födda i övriga Norden: 52%
födda i övriga Europa: 64%
födda i Nordamerika: 43%
födda i Oceanien: 37%
födda i Asien: 66%
födda i Afrika: 78%
födda i Sydamerika: 65%
 
procentandelar anställda män inom tjänstemannayrkena efter födelseland/region/kontinent 2016
andel anställda män inom tjänstemannayrkena: 47%
födda i Sverige: 49%
födda i övriga Norden: 48%
födda i övriga Europa: 36%
födda i Nordamerika: 57%
födda i Oceanien: 63%
födda i Asien: 34%
födda i Afrika: 22%
födda i Sydamerika: 35%
 
procentandelar anställda kvinnor inom arbetaryrkena efter födelseland/region/kontinent 2016
andel anställda kvinnor inom arbetaryrkena: 44%
födda i Sverige: 41%
födda i övriga Norden: 40%
födda i övriga Europa: 55%
födda i Nordamerika: 38%
födda i Oceanien: 32%
födda i Asien: 62%
födda i Afrika: 80%
födda i Sydamerika: 60%
 
procentandelar anställda kvinnor inom tjänstemannaryrkena efter födelseland/region/kontinent 2016
andel anställda kvinnor inom tjänstemannayrkena: 56%
födda i Sverige: 59%
födda i övriga Norden: 60%
födda i övriga Europa: 45%
födda i Nordamerika: 62%
födda i Oceanien: 68%
födda i Asien: 38%
födda i Afrika: 20%
födda i Sydamerika: 40%

Klassdistans och klassantagonism har i dagens Sverige ersatts av en låg samhörighet baserad på etnicitet, religion och kultur

Idag är det inte längre klasskillnader utan skillnader i etnicitet, religion och kultur som skapar en hög nivå av främlingskap och en låg nivå av samhörighet (och tyvärr nog också en viss grad av antagonism) bland svenskarna:
 
Den senaste SOM-undersökningen handlar bl a om hur hög samhörighet svenskarna känner med Sverige och med det svenska samhället (och vilket hela 95% gör rakt av) men också med vilka grupper i samhället som svenskarna känner mest respektive minst samhörighet med:
 
 
Historiskt har klasskillnader präglat svenskarnas syn på samhörighet liksom de allra flesta andra s k utvecklade länders befolkningar: Tidigare var det de med en helt annan utbildning och de med en helt annan (privat)ekonomi än dem själva som invånarna i landet kände minst samhörighet med och sannolikt gällde det både den s k socialgrupp 3 och den s k socialgrupp 1, d v s både arbetarklassen/underklassen och den övre medelklassen/överklassen har nog tidigare känt ett rätt så stort främlingskap gentemot och en rätt så låg samhörighet med varandra (liksom en viss grad av antagonism dem emellan).
 
Idag är det dock inte längre klass som skapar minst samhörighet och mest avstånd (och mest antagonism) i det svenska samhället utan skillnader i etnicitet, religion och kultur:
 
Idag svarar nämligen hela 76% av de som har deltagit i SOM-undersökningen att de känner mycket eller ganska stor samhörighet med de som har en helt annan utbildning än dem själva och därefter följer i fallande skala de som har en helt annan ekonomi än dem själva, de som hyser helt andra politiska åsikter än dem själva och de som har en helt annan sexuell läggning än dem själva (variabler vilka alla uppnår över 60%). Tidigare var det nog inte särskilt ovanligt att den heterosexuella majoritetsbefolkningen kände en ganska så liten samhörighet med och ett ganska så stort främlingskap gentemot de icke-heterosexuella minoriteterna men så är med andra ord inte fallet längre.
 
I botten hamnar i stället numera de som har en helt annan etnicitet än dem själva, de som har en helt annan religion än dem själva, de som har en helt annan livsstil än dem själva samt de som har en helt annan kultur än dem själva vilka ”omvänt” mellan 47-54% känner ingen eller inte särskilt stor samhörighet med alls.
 
Sedan finns det så klart fortfarande åtskilliga marxistiskt pålästa, socialistiskt övertygade och djupt klassmedvetna s k jobbare vilka odlar och hyser ett brinnande klasshat gentemot överklassen och de s k dirrarna, grevarna och kapitalistsv-en och likaså finns det självklart fortfarande gott om heterosexuella homofober i landet vilka känner en mycket liten samhörighet med icke-heteros men i mångt och mycket är det nog tyvärr numera variabelkomplexet etnicitet, kultur och religion som har kommit att ersätta klass som den största och viktigaste antagonismkatalysatorn inför framtiden.