Kategori: Kina

Vila i frid Johanne Zhangjia Ihle-Hansen

Vila i frid Johanne Zhangjia Ihle-Hansen som adopterades från Folkrepubliken Kina till Konungariket Norge när hon var två år gammal och som i lördags mördades av sin högerextrema styvbror i en ålder av 17 år:
2f6c093a-c1f2-4714-8eec-ca3a8558531d.jpeg
 
 
”Neste uke skulle Ihle-Hansen begynne i annenklasse på Sandvika videregående skole. Slik ble det ikke.
 
Tirsdag er flagget utenfor skolen heist til halv stang, til minne for 17-åringen som ble drept tre dager tidligere.
 
Skolen holder nå åpent slik at elevene kan samles og møte profesjonelle ansatte ved elevtjenesten. Allerede før skolen rakk å sende ut invitasjonene, har flere ungdommer møtt opp for å minnes avdøde. Noen trøster og noen gråter.
 
På et bord har skolen satt fram et bilde av Ihle-Hansen, et tent lys og minneprotokoll. På første side står følgende skrevet:
 
«Takk for at vi fikk lære deg å kjenne».”
 
(…)
 
”Rektor Anne Hege Jerve forteller til VG at hun opplevde Ihle-Hansen som en blid og kjekk elev.
 
– Ifølge læreren hennes var hun en lojal, høflig og arbeidsom elev, som bidro godt til klassemiljøet.
 
Rektoren sier videre at det er viktig for skolen å støtte elevene etter det som har skjedd.
 
– I denne sammenhengen er det mange involverte. Vi har mistet en elev som har gått her hos oss i ett år. Mange har blitt glad i henne, og da må vi tilby et sted hvor man kan lage et fellesskap og vise hverandre kjærlighet og raushet. Og det får vi til her på Sandvika nå.
 
Jerve tror det viktigste skolen kan tilby elevene er trygghet, og et sted de kan være sammen i sorgen.
 
– Det har allerede kommet noen elever, til tross for at vi ennå ikke hadde sendt ut invitasjonene. De ble sendt ut akkurat nå på SMS til alle elevene i andre- og tredjeklasse, så det sier litt at flere ungdommer allerede er her. Det setter jeg veldig stor pris på. Det er kjempefint.
 
Ihle-Hansen ble funnet drept lørdag kveld, i boligen hvor både hun og terrorsiktede Philip Manshaus (21) hadde adresse. De to var stesøsken, og han er siktet for drapet. Etter det VG får opplyst ble hun drept med skytevåpen.”

Nu har också Alternativ för Sverige börjat närma sig Kina såsom EAP redan har gjort

Att åtskilliga av de svenska högerpopulistiska partierna, alternativmedierna, skribenterna, ideologerna, ledarna och aktivisterna står nära, ser upp till och/eller stödjer ett växande antal länder såsom Danmark, Italien, Polen, Ungern, Ukraina, Ryssland och USA är ju en trend som onekligen har blivit alltmer påtaglig och tydlig på senare år.
EAP
Att svenska högerradikaler skulle börja stödja Kina (d v s Folkrepubliken Kina eller fastlands-Kina, d v s inte Republiken Kina eller Taiwan som den svenska extremhögern tidigare alltid har stöttat) måste dock sägas vara en aningen mer otippad utveckling (i alla fall i min ideologisk-politiska värld) och kanske t o m en aningen riskabel dito (och nog både för dem själva och för alla oss andra som inte är högerradikalt lagda mot bakgrund av att Kina just är Kina och att Kina exempelvis i mycket hög grad stöttade och stod bakom framväxten av den nya Tredje världen-orienterade radikala vänstern på 1960- och 70-talen) för nu verkar Kina i form av den kinesiska ambassaden i Sverige inte bara ”frottera” och alliera sig med minipartiet EAP (Europeiska arbetarpartiet) utan också med AfS (Alternativ för Sverige) som ju trots allt är bra mycket större än EAP att döma av AfS’ vice partiordförande William Hahnes senaste tweet och nu dröjer det väl inte länge förrän också SD börjar approchera alternativt approcheras av Kina och av kinesiska ambassaden.

 

AfS Kina.jpg

Detta är då inte på något sätt första gången som företrädare för den svenska extremhögern i bred mening väljer att alliera sig med och stödja ett utomvästerländskt land för utöver Taiwan och självklart också Japan så har svenska högerextremister genom åren bl a stått nära Sydkorea, Sydvietnam, Chile, Angola, Rhodesia/Zimbabwe, Sydafrika, Indien, Irak, Syrien och Egypten men mig veterligen så är detta första gången som svenska högerradikaler öppet samarbetar med ett land som styrs av ett kommunistiskt och socialistiskt parti och en ”vild” men kanske också kvalificerad ”killgissning” säger väl att vad gäller just Kina så handlar det om en (svensk högerradikal) beundran av en auktoritär regim som också är en stormakt och som dessutom tar i med ”hårdhandskarna” mot landets minoriteter och inte minst mot muslimerna.

Den nyligen bortgångne Sven Lindqvist var tyvärr en Mao-apologet eller åtminstone någon som inte ville vittna om och behandla historiens största massmord som ägde rum i Kina i början på 1960-talet

Den nyligen bortgångne Sven Lindqvist var tyvärr en Mao-apologet eller åtminstone någon som inte ville vittna om och behandla det han och hans dåvarande fru Cecilia Lindqvist såg och upplevde i Kina i början på 1960-talet (även om Mao naturligtvis inte alltid gjorde fel och i revolutioner dödas och dör människor dessutom, och ofta just i mycket stora mängder) trots att Lindqvist kom att ägna stora delar av sitt liv och sitt skriftställarskap åt att just vittna om och behandla övergrepp, massmord och massakrer som har ägt rum i just den utomeuropeiska världen men han undvek och förbisåg då världshistoriens största katastrof i termer av antal döda/de trots att han själv var på plats (OBS: självklart var han och Cecilia inga förövare utan s k bystanders och just vittnen vilka då vägrade att vittna och berätta för både omvärlden och eftervärlden då de sannolikt trodde på den kinesiska revolutionen, var emot Väst samt satte sitt hopp till Asien och Tredje världen):
 
Stefan Jonsson hyllar idag i DN Sven Lindqvist som gick bort igår och som under många år var den förstnämndes mentor och båda har dessutom under många år varit anställda vid och knutna till DN:s kulturredaktion:
 
 
”Vägen mot sanningen gick för Sven Lindqvist genom den litterära gestaltningen. Resultatet var en essäistik som förnyade svensk litteratur. Den vann stora internationella framgångar, först i början av 1960-talet (med reportage från Kina), därefter i 1970-talets början (med verk om Latinamerika), slutligen från 1990-talet och framåt med fyra sammanflätade böcker – ”Bänkpress”, ”Ökendykarna”, ”Utrota varenda jävel” och ””Nu dog du” – där Lindqvist steg ned i sitt eget drömliv och samtidigt klargjorde ”den europeiska tankens kärna”. Sällan har västvärldens arv frilagts med en lika chockerande klarsyn.”
 
(…)
 
”Maos Kina var ett stängt land. Lindqvist tillhörde vid sidan av vännen och rivalen Jan Myrdal de första västerlänningar som rapporterade därifrån. Texterna utstrålade skarpt intellekt och glupsk nyfikenhet, men också en lyckokänsla – av att vara stadd i förvandling och spridas ut i världen och bland människorna.
 
Lindqvist förband den känslan med jämlikhet, demokrati och rättvisa. I ”Myten om Wu Tao-tzu” från 1967 uttryckte han saken i mötet med kollektiva livsformer. Berömd är scenen där han kliver ner bland kropparna i badhuset i Hai Dian och botas från sin individualism: ”Och inuti min unga, svenska, nybadade kropp medan den njuter av sin egen tyngd, känner jag ännu tyngden av en gammal kinesisk arbetares kropp.””
 
(slut citat)
 
Jonsson har naturligtvis helt rätt i att Lindqvist var en stor antirasist och antifascist som alltid stod till vänster och som var en av Sveriges största experter på och kännare av Kina och kineser tillsammans med bl a sin f d fru Cecilia Lindqvist.
 
Dock missar Jonsson att Lindqvist tyvärr indirekt försvarade eller i varje fall förstod historiens största planerade massmord på uppemot 40 miljoner människor som ägde rum i Kina under det s k ”stora språnget” mellan 1958-62 och därför väljer jag att citera ur en artikel av Staffan Skott som publicerades i UNT i maj 2008 för det är en sak att Lindqvist och 10 000-tals andra svenska vänsterradikaler valde att stå på den s k Tredje världens, de f d koloniernas, minoriteternas och de icke-vitas sida under Kalla kriget (d v s att stora delen av den svenska radikala vänstern valde antiimperialismen, antikolonialismen och antirasismen var inte på något sätt fel utan tvärtom var det rätt) men det är en annan sak att en del av desamma samtidigt valde att blunda för alla de övergrepp och massmord som ägde rum i den utomvästerländska världen under efterkrigstiden även om det kanske är fel att ”sparka” på någon som inte lever längre och när så många inom den svenska vänstern, antirasismen och kulturvärlden både hyllar och sörjer Lindqvist (och sedan gjorde inte Mao alltid fel så klart och det var självklart rätt av Mao att fronta mot Väst och att stötta och alliera sig med anti-västerländska regimer och rörelser världen över):
 
”Sven Lindqvist berättade om en diktatur med förtryck och likriktning och enkelspårig propaganda. Kineserna svalt, på den punkten var det ingen skönmålning. Men hans erfarenheter ”har kommit mig att inse den tragiska nödvändigheten i mycket av vad som sker i Kina” (Kina inifrån, s 124). Om man fick tro honom var den hårda ledningen ändå klok och human: ”Kadrerna var under stark press att uppfylla de statliga rekvisitionerna. De tog allt som kunde tas om bönderna skulle överleva. Det räckte ändå inte.” Räckte inte för att uppfylla rekvisitionerna, alltså.
 
Det här trodde vi på i Sverige när Sven Lindqvist skrev det. I själva verket konfiskerades alla livsmedel för många kinesiska bondefamiljer så att de inte överlevde. De svalt ihjäl. Tiotals miljoner dog av svält – för att man tagit maten ifrån dem. Om Per tar ifrån Pål maten, spärrar in honom och låter honom dö av svält är det mord. Trettio miljoner offer är låg bedömning, kan man lära av Jasper Beckers Hungry Ghosts: Mao’s Secret Famine (1996), ett epokgörande verk som ännu väntar på sin svenska förläggare. Kvalificerade kinesiska bedömare och andra talar om fyrtiofem miljoner eller fler. I alla händelser är det världens i absoluta tal största enskilda massmord.
 
Man kan inte anklaga Sven Lindqvist för att han den gången inte visste om det brott mot mänskligheten som pågick i det land som han vistades i och blev svensk expert på, och inte heller i boken Kina nu (1980) hade någon aning om. Som Jasper Becker framhåller är det märkligt hur detta massmord förblev okänt och gömt i tjugo år.
 
Den som sysslar med sovjetisk och rysk historia vet en del om totalitära regimers möjligheter att dölja och sprida desinformation om missförhållanden i sina stängda länder – av många skäl har Kina överträffat föregångaren Sovjet i denna färdighet flera gånger om. Men omständigheterna vid den framkallade svälten under ”det stora språnget” passar in i Lindqvists resonemang om ekonomiskt grundade folkmord, ty bönderna mördades därför att staten ville ha resurser i form av spannmål. Precis som de många miljoner som Stalin mördade vid tvångsförstatligandet, flest i Ukraina – han ville ha inkomsterna från spannmålsförsäljning till industrialisering av landet; och då fick folk på landsbygden dö.
 
Stalin och Mao mördade miljontals människor med ekonomiska motiv, så för dem gäller den förklaring som nog inte gäller som förklaring för varför Hitler lät genomföra Förintelsen. Jasper Becker drar i sin ovannämnda bok slående paralleller mellan Stalin och Mao: tvångskollektiviseringen i Sovjet och ”det stora språnget” i Kina, med miljoner svältmördade på båda håll, för att knäcka och suga ut landsbygdsbefolkningen; Stalins ”stora terror” och Maos så kallade ”kulturrevolution”, båda för att befästa makten när hatet och det outtalade ropet på hämnd växte i deras länder.
 
Varför tar inte Sven Lindqvist med Maos gärningar i sina böcker om folkmord? Lindqvist har nyligen i en intervju ”förtjust beskrivit glädjen i att sätta sig in i ett ämne, att lära sig något nytt varje dag, när han läser, gräver på bibliotek och museer hemma och utomlands, besöker platser, söker i dagboksanteckningar och egna minnen”. (SvD, 2/2 2008.) Han är ju i själva verket förberedd som ingen annan, språkkunnig och med bakgrundskunskaper. Det finns mycken ny litteratur att bygga på med. Utöver Jasper Beckers Hungry Ghosts har vi till exempel Changs och Hallidays Maobiografi, som finns på svenska, Maos livläkare Li Zhisuis memoarer. Varför sätter Sven Lindqvist inte in sig i senare litteratur och berikar sitt och vårt vetande med nya kunskaper? När Kina inifrån kom 1963 var han trettioett år. Hans tvärsäkra omdömen genom åren om Sovjet och den kinesiska ledningen visar upp en svensk vänsterintellektuell som fäller ogrundade, överslätande och ibland hårresande uttalanden.”

Om två Kinaforskare som har stått nära den kinesiska regimen

Att (kontinental/kommunist)Kinas hantlangare (d v s de två superrika affärsmännen) använde sig av Kinaforskarna Cecilia Lindqvist och Torbjörn Lodén som ”fasad” inför mötet med Sveriges ambassadör i Kina Anna Lindstedt, Gui Minhais dotter Angela Gui och Kurdo Baksi på Sheraton Hotel i Stockholm för knappt en månad sedan är naturligtvis inte en slump då de båda har stått mycket nära och även försvarat den kinesiska regimen i decennier och tidigare bjöd Lodén även in regimen till min gamla institution vid Stockholms universitet (d v s Nordeuropas största högskoleinstitution för asienstudier och asiatiska språk) i form av Konfuciusinstitutet som som ”tack” bl a passade på att registrera samtliga svenska studenter i kinesiska enligt uppgift från den nuvarande professorn i kinesiska Johan Lagerkvist (och själv deltog jag f ö sedermera i att ”hänga ut” min gamla institution just p g a att Konfuciusinstitutet hade bjudits in att flytta in dit).

 

Andra svenskar som ingår i den kinesiska regimens hantlangare i Sverige miljardären Kevin Lius krets är då bl a Ramon Wyss vid KTH, Niclas Adler vid Högskolan i Jönköping samt den sistnämndes affärspartner Fredrik Reinfeldt som Anna Lindstedt träffade i Kina dagen innan det vid det här laget världsberömda mötet med Kevin Liu på Sheraton Hotel i Stockholm som sedermera blev hennes fall.

Om Kinas kraftigt växande ekonomiska inflytande i Sverige

SvD:s Mikael Törnwall skriver idag att minst 60 000 anställda i landet numera arbetar för ett (större) företag som ägs av kineser (OBS: dock inte invandrade kineser som bor och lever permanent i Sverige) och vilket på alla sätt och vis är (världs)historiskt: Aldrig någonsin tidigare har en utomvästerländsk s k icke-kristen och icke-vit makt haft ett sådant inflytande på både den svenska ekonomin och på den västerländska ekonomin (och därmed även på världsekonomin) som Kina har idag (även om visserligen flera arabiska gulfstater plus Japan började investera i och köpa upp svenska och västerländska företag redan fr om 1970- och 80-talen, d v s innan Kina började göra det i större skala):
Kina.jpg
 
”Det är länge sedan den affärsmässiga relationen mellan Kina och Sverige byggde på att kinesiska arbetare tillverkade kläder och leksaker åt svenska konsumenter. Det kinesiska näringslivet har det senaste decenniet seglat upp som en av Sveriges viktigaste arbetsgivare.”
 
(…)
 
”Kina har på allvar utmanat USA om världsherravälde – och Sverige är en bricka i det spelet. Xi Jinping har snart lika stort inflytande över vår vardag som Donald Trump. Över 60 000 svenska arbetstillfällen är direkt eller indirekt beroende av kinesiska företag.”
 
23bf187f-c54c-4f38-a0cf-5ad0e994c312.jpeg
 
För bara någon vecka sedan firade Kina att landet började öppna sig för omvärlden för exakt 40 år sedan och under ledning av Deng Xiaoping efter att den s k kulturrevolutionen (som som bekant hade ”väckt” och medvetandegjort stora delar av en hel generation barn och ungdomar i västvärlden och fått dem att engagera sig för den del av världen som på den tiden kallades den Tredje världen) hade avslutats i och med Maos död 1976.
 
Sedan dess har i praktiken samtliga kommunistiska regimer (och de var då mängder på jorden fram tills 1989-91 när Kalla kriget avslutades) gått under utom världens fyra kvarvarande kommuniststater Kina, Vietnam, Laos och Nordkorea i Östasien (plus Kuba så klart) och samtliga dessa har numera mer eller mindre och i olika utsträckning kopierat Deng Xiaopings ”recept” från 1978.
 
Det som är speciellt i sammanhanget är väl också, förutom att den kinesiska ekonomiska expansionen i Sverige och i västvärlden (d v s förutom i Afrika, Latinamerika, Oceanien och övriga Asien) har gått så osannolikt fort, att för bara hundra år sedan så varnade västvärldens intellektuella, författare, forskare, generaler, företagsledare, ägarfamiljer, furstar och politiker för den s k ”gula faran” och nu verkar västvärldens dåvarande eliters dystopiska mardrömsfantasier om Östasiens ekonomiska uppvaknande i det närmaste ha besannats även om det kan låta märkligt.
 
Ett annat sätt att se på detta nya tillstånd är väl att Kina och Asien i stort helt enkelt bara är på väg att återta den dominans över den globala ekonomin som landet och kontinenten innehade innan den europeiska och västerländska världsexpansionen och världsdominansen inleddes och fullbordades på 1700-, 1800- och 1900-talen och som därmed så här i efterhand kanske mest bara kommer att betraktas som en historisk parentes i framtiden.

SVT gör en ”omvändelse under galgen” och ”kryper till korset” och ber om ursäkt till alla de som ”känner sig kränkta av vårt inslag” i Svenska nyheter

I veckan har nu historia skrivits två gånger om vad gäller svenska rasstereotyper av asiater: För första gången någonsin har en asiatisk ambassad kritiserat svenska rasstereotyper av asiater (d v s Kinas ambassad) och för första gången någonsin har ett svenskt medieföretag bett om ursäkt för att ha producerat och distribuerat svenska rasstereotyper av asiater (d v s SVT):
 
SVT ber nu om ursäkt via sin ansvarige utgivare programdirektör Thomas Hall efter inslaget med rasstereotyper av kineser och asiater i SVT-programmet ”Svenska nyheter” men inte till Kina som stat utan till de som ”känner sig kränkta av vårt inslag” (d v s i första hand till landets kineser och asiater).
 
Tidigare har SVT genom åren tvingats ”krypa till korset” och valt att be om ursäkt till andra minoriteter efter att ha sänt olika problematiska program och inslag som stereotypiserar och stigmatiserar dessa men aldrig tidigare har detta då hänt i relation till asiater även om detta visserligen och uppenbarligen är en ”omvändelse under galgen” efter den kinesiske utrikesministerns hårda kritik och så sent som 2015 försvarade samme Thomas Hall att SVT återsände (och även twittrade ut att den skulle sändas tillsammans med antirasisten Henrik Schyffert som också gjorde ”reklam” för sketchen här på Facebook) den visserligen oerhört folkkära och i praktiken kanoniserade Nile City-”gulinghumor”-sketchen ”Mina sjungande ko-l-eanska adoptivpä-l-on” med orden ”det här är väldigt skruvad humor och det finns ju så vitt jag kan se inte något kränkande syfte med sketchen, den snarare driver med schabloner”.
 
 
”Med anledning av de reaktioner som förra veckans episod av Svenska Nyheter har skapat vill jag som ansvarig utgivare säga följande:
 
Svenska Nyheter är ett satirprogram som ska kommentera aktuella händelser. Även om satirformen medger ett extra högt tak för vad som sägs så ska det vi gör vara försvarbart utifrån SVT:s övergripande principer och regler för programverksamheten.
 
Vår avsikt med förra veckans omdebatterade inslag var anti-rasistiskt. Udden var riktad mot en blind fläck i Sverige där rasistiska uttryck gentemot kineser av någon anledning ofta tillåts passera. Min uppfattning är att publiceringen var förenlig med de regler som vi har att följa på SVT. Jag är öppen för att det finns andra uppfattningar och att Granskningsnämnden kan göra en annan bedömning. Däremot kan jag konstatera att vi i den sketch som avslutar inslaget om Kina var okänsliga för hur det kunde uppfattas och det var fel av oss att klippa loss det ur sitt sammanhang.
 
Av den anledningen vill jag härmed framföra en uppriktig ursäkt till de enskilda individer som känner sig kränkta av vårt inslag.
 
Det är olyckligt när goda intentioner går förlorade längs vägen. Vi kommer att fortsätta att kommentera och belysa vår omvärld med rolig och begåvad satir såsom vi gjort i de 11 avsnitt och över 60 ämnen vi hittills sänt.”

Kinesiska ambassaden kritiserar SVT för ”gulinghumor”

Äntligen händer det – en asiatisk beskickning i Sverige (d v s kinesiska ambassaden) kritiserar och protesterar nu mot svenska rasstereotyper av asiater och mot den så älskade svenska s k ”gulinghumorn” (d v s detta har jag gått om väntat på i åratal då den asiatiska minoriteten i Sverige inte har en särskilt stark röst i den svenska offentligheten) som bl a SVT gärna både uppmuntrar till och (mass)sprider.
 
 
Visserligen har thailändska ambassaden tidigare protesterat mot den orientaliserande (hyper)sexualisering som thailändska och asiatiska kvinnor utsätts för särskilt i Sverige och visserligen styrs det s k fastlands-Kina eller den kinesiska folkrepubliken av en på alla sätt och vis problematisk regim men inte ens de syd- eller nordkoreanska, japanska eller vietnamesiska ambassaderna har tidigare vågat kritisera den svenska ”gulinghumorn” trots att jag själv titt som tätt har ”tjallat” och informerat desamma om den myckna förekomsten av rasstereotyper av asiater i Sverige (jag har t o m visat exempel på svenska rasstereotyper av asiater för sydkoreansk ambassadpersonal men då förgäves fram tills nu i varje fall).
Namnlöst.jpg
Jesper Rönndahl försökte sig på en slags postkolonial och antirasistisk metakritk av svenska rasstereotyper av asiater i ”Svenska nyheter” och visst var det vällovligt att försöka att få publiken att skratta åt sig själv men tyvärr så fick i alla fall jag känslan av att publiken ändå i första hand skrattade åt ”gulinghumorn”.

I år går Kina om USA som världens viktigaste ekonomi och därmed är Västs 250-åriga dominans och hegemoni som har gällt sedan ”the great divergence” nu över en gång för alla

DN:s Asienkorrespondent Torbjörn Petersson påminner om att i år så kommer Kina att med mer eller mindre all säkerhet gå om USA som världens största och viktigaste ekonomi och därmed kan Västs (världsekonomiska) dominans såsom den uppstod och växte fram under 1700-talets andra hälft snart sägas vara över och världen blir nu och framgent inte bara alltmer postkolonial utan alltmer icke-västerländsk (och naturligtvis även alltmer icke-vit) och kanske t o m även post-västerländsk – d v s från och med i år så kommer andra ekonomier, andra regioner, andra kulturer, andra religioner och andra civilisationer som inte är europeiska och västerländska (eller vita eller kristna) att betyda alltmer på planeten och för mänskligheten:
 
 
”Grafiken här nedan visar hur USA 1970 bidrog till världsekonomin med 21,2 procent, medan Kina, då mitt inne i den kaotiska kulturrevolutionen, endast medverkade till 4,1 procent. Förändringen började 1978 då Kina öppnade sig mot omvärlden och införde marknadsekonomiska reformer. Resultatet syntes nästan omedelbart på vissa platser inom landets gränser. På den globala scenen dröjde det till efter år 2000 innan det blev tydligt att Kina tog andelar av USA i den globala ekonomin. För två år sedan bidrog USA, enligt denna beräkning, med 16,7 procent, medan Kina gjorde det med 15,6 procent. Och 2018 är således året då den kinesiska andelen beräknas passera den amerikanska”
 
Kina (liksom Indien) dominerade antagligen världsekonomin en bit in på 1800-talet och hade gjort det under mycket lång tid tillsammans med övriga delar av Öst- och Sydostasien samt Väst- och Centralasien och delar av (norra och östra) Afrika men i och med den europeiska erövringen av de båda Amerika på 1500- och 1600-talen så började Europa att sakta men säkert utmana Öst (och Syd) till sin egen favör och någon gång mellan ca 1750-1800 så inträffade den s k ”the great divergence” som slutgiltigt (och för alltid, trodde nog många åtminstone fram tills alldeles nyligen) avgjorde Västs världsekonomiska dominans tack vare en kombination av den transatlantiska slavhandeln, industrialismen, högimperialismen och framväxten av det s k andra Brittiska imperiet (ca 1783-1965) och ända sedan 1910-talet och fram tills nu så har USA varit världens största ekonomi (och därmed också världens viktigaste och mäktigaste politiska och även kulturella makt på jorden) men från och med i år så kommer detta m a o inte att vara fallet längre, d v s den s k USA-imperialismens och den amerikanska kapitalismens sekellånga världshegemoni (som ju ersatte den brittiska dito) är över från och med i år och det är väl en historiens ironi att detta inträffar samtidigt som USA just nu styrs av en isolationistisk och (extrem)nationalistisk president som ju faktiskt vill påskynda den amerikanska reträtten från den övriga världen.

Napoleons profetia har nu slagit in

Den alltmer vacklande ”vita makten” (d v s president Trump) mötte nyligen den alltmer uppåtstigande ”gula faran” (d v s president Xi) i Florida, USA, och Napoleons och Hegels 200 år gamla profetia och Wilhelms II och Västs 100-åriga mardröm (d v s just den s k gula faran) har nu slagit in – ”när Kina vaknar kommer världen att darra”.