Kategori: jämställdhet

Den politiska könspolariseringen fortsätter att växa bland ungdomar och unga vuxna

Den politiska könspolariseringen fortsatte att växa rejält (för att inte säga kraftigt) även under 2021 enligt den senaste Ungdomsbarometern, som bygger på enkätsvar från och intervjuer med 17 809 personer i åldrarna 15-24 år.

Jämfört med året dessförinnan (d v s ”BLM-året” 2020) då hela 35% av alla ungdomar och unga vuxna som deltog i 2020 års Ungdomsbarometer identifierade sig som antirasister så har denna andel minskat till 25% i år.

Likaså har andelen som identifierar sig som feminister minskat från 32% under 2020 till 30% under 2021 och andelen som identifierar sig som miljövänner har minskat från 22% under 2020 till 19% under 2021.

Denna minskning beror i huvudsak på en fortsatt mycket kraftig politisk könspolarisering då andelen flickor och unga kvinnor som ser sig som antirasister, feminister och miljövänner är fortsatt hög medan den har minskat rejält bland pojkarna och de unga männen.

andel som anser att miljö- och klimatfrågor är viktiga:

tjejer 58%

killar 38%

andel som anser att en ökad jämställdhet är viktig:

tjejer 64%

killar 21%

andel som anser att jämställdheten har gått för långt i Sverige:

tjejer 4%

killar 20%

andel som anser att arbetet med att motverka rasism är viktigt:

tjejer 46%

killar 23%

andel som anser att all invandring ska stoppas:

tjejer 25%

killar 56%

Endast 5-6% av tjejerna ser sig f ö som gamers att jämföra med över 35% av killarna.

Ovanstående siffror stämmer väl överens med den extrema partipolitiska könspolarisering som gäller idag bland tonåringar och unga vuxna där endast runt 10% av flickorna och de unga kvinnorna sympatiserar med SD att jämföra med 25% (och ibland mer än så) av pojkarna och de unga männen.

En högerradikaliseringsvåg utan dess like verkar just nu vara under uppsegling bland landets tonårspojkar och unga vuxna män vilka verkar vara ”trötta” på allt vad mångkultur, antirasism, jämställdhet, feminism, klimatkris och miljömedvetenhet heter. Denna högerradikaliseringsvåg gynnar fr a SD och inte minst SD:s framtida ”reproduktion”.

På 90-talet resulterade en liknande högerradikaliseringsvåg bland dåtidens ”grabbar” och unga vuxna män i att SD fick ett rejält fotfäste bland ett försvarligt antal årskullar som fortfarande har hållit i sig – det är då t ex den generationen som SD:s ledargestalter tillhör.

Idag sympatiserar f ö långt över 60% av alla pojkar och unga vuxna män (16-29 år) med SD, M, KD eller L.

Nu är antalet kvinnliga präster för första gången fler än antalet manliga präster

Nu har svensk (kyrko- och religions)historia skrivits och detta är då på alla sätt och vis ett tecken i tiden för inom yrke efter yrke och inom sfär efter sfär dominerar nu kvinnorna över männen och särskilt gäller det de gamla traditionella elityrkena och de yrken som kräver en lång högskoleutbildning. Idag finns det t ex fler kvinnliga rektorer än manliga rektorer och fler kvinnor än män tar idag ut en juristexamen liksom en läkarexamen och år 2019-20 gick kvinnorna om männen för första gången i svensk (högskole- och lärdoms)historia vad gäller att fler kvinnor än män antogs som nya doktorander:
 
110208324_10157689739375847_4490291820656970920_n.jpg
För första gången någonsin i svensk historia är antalet kvinnliga präster fler än antalet manliga präster även om de manliga prästerna dominerar bland de äldre och seniora prästerna medan kvinnorna generellt är yngre och juniora och vad gäller övriga anställda inom Svenska kyrkan så kvarstår det statistiska faktumet att kvinnor tenderar att arbeta som diakoner i mycket högre utsträckning än män.
 
År 1960 prästvigdes Sveriges och Svenska kyrkans första kvinnliga präst, år 1997 utsågs den första svenska kvinnliga biskopen och år 2014 valdes den första kvinnliga ärkebiskopen.
 
Den enda sfär och det enda sammanhang där de unga männen fortfarande håller ställningarna gentemot de unga kvinnorna är idag teknikområdet i bred mening och särskilt gäller det allt som rör IT- och datateknik då kvinnorna har knappat in rejält på männen på sistone även vad gäller ingenjörsyrket.
 
Männen håller i sin tur fortfarande ställningarna särskilt inom två högstatus- och elitbranscher – nämligen inom högskole- och forskarvärlden och inom industrin och näringslivet: Andelen män som är aktiva forskare, docenter och professorer är fortfarande massivt hög liksom andelen män som är ägare av, direktörer för och styrelseledamöter i landets storföretag och börsnoterade koncerner.

Bäst och värst på jämställdhet bland landets högskolor

Bäst och värst på jämställdhet enligt Allbrights nya rapport ”Vetenskapsmannen inte kvinna” som med hjälp av intervjuer och statistik undersöker jämställdheten inom den svenska högskolesektorn:
 
”Om du inte känner rätt person, eller om du inte har en professor som tar dig under sina vingar, är det gruvligt svårt att göra karriär. Vänskap verkar vara akademikerns bästa merit.”
56352729_10156353933965847_8279241146048184320_n.jpg
 
Göteborgs universitet
Örebro universitet
Stockholms universitet
Malmö universitet
Karlstads universitet
Umeå universitet
Karolinska institutet
Sveriges lantbruksuniversitet
Uppsala universitet
Linnéuniversitetet
Mittuniversitetet
Lunds universitet
Luleå tekniska universitet
Linköpings universitet
Handelshögskolan i Stockholm
Kungliga tekniska högskolan
Chalmers tekniska högskola
 
”Så här tio år senare när vi på Allbright kartlägger akademin visar sig nära inget ha förändrats. Studenterna vittnar om föråldrade strukturer där män står i rampljuset trots att de är minoritet. Kvinnor har sedan länge dominerat bland studenter, lektorer och docenter. Men i den allra yttersta toppen, på professorsnivå, återfinner vi plötsligt 72 procent män.
 
Arbetsplatskulturen inom akademin är under all kritik. Kvinnorna missgynnas till förmån för männens vänskapskorruption. Om du inte känner rätt person, eller om du inte har en professor som tar dig under sina vingar, är det gruvligt svårt att göra karriär. Vänskap verkar vara akademikerns bästa merit.
 
Om duckande rektorer bestämde sig för att sätta fart på jämställdhetsarbetet skulle kvinnorna sannolikt ta plats med stormsteg. I dagsläget flyr istället kvinnorna till näringslivet eller lämnar forskningen därhän för administrativa roller. Ett resursslöseri utan dess like med konsekvensen att samhället går miste om banbrytande forskning.
 
Landets akademi är därmed långt ifrån den framåtblickande kraft som medborgare, politiker och inte minst näringslivet borde kräva. Målet måste vara att skapa en meritokratisk akademi. Där kvinnor och män gör karriär på lika villkor. Där kvinnor är synliga bland undervisande personal och i litteratur. Där kvinnors innovation tas tillvara på. Och där kvinnor kan påbörja sin utbildning med en känsla av framtidshopp.”