Kategori: Italien

Det röda och antifascistiska Italien är idag blott ett minne

SvD:s Rolf Gustavsson uppmärksammar idag att det inte bara var Italiens ”röda bälte” i Toskana och Emilia-Romagna som ”föll” för Fratelli d’Italia (FdI) i söndagens italienska parlamentsval (OBS: med några få undantag i bl a trakterna runt Bologna) utan också ”Italiens Stalingrad”, d v s den en gång så knallröda och radikala stadsdelen Sesto San Giovanni i Milano som under efterkrigstiden alltid har röstat kommunistiskt och socialistiskt och den som ”anförde” FdI, som är den direkta arvtagaren till Mussolinis gamla fascistparti PNF, var ingen mindre än Isabella Rauti som är dotter till den efterkrigstida fascistledaren Pino Rauti som i sin ungdom stred för Mussolinis sista rike den extremt brutala och blodiga Salò-republiken i Norditalien. 

I Sesto San Giovanni vann FdI och Rauti i söndags med närmast osannolika 45,4% att jämföra med DP:s och Emanuele Fianos 30,8% och symboliken blir knappast mindre av att Emanuele Fiano är en av landets mest framträdande judar i den italienska offentligheten och att hans far Nedo deporterades till Auschwitz och även om han överlevde så var han den ende i sin släkt som fick uppleva krigsslutet 1945 när Salò-republiken föll och när Isabella Rautis far Pino flydde till Francos Spanien.

Det röda och antifascistiska Italien är m a o ej mer på samma sätt som att det röda Norrland ”föll” för SD i det svenska valet och som det ”röda bältet” runt Paris har ”fallit” för Le Pen, den ”röda muren” i England för ett högerradikaliserat Tories, det ”röda Wien” för FPÖ och den vita amerikanska arbetarklassen i ”rostbältet” och Mellanvästern för de högerradikaliserade Republikanerna.

”Efter den överväldigande valframgången för Giorgia Meloni går mina tankar till Federico Fellini. Med karikatyrens tydlighet fångade han mästerligt de burleska överdrifterna i det italienska samhället.

I Rom finns det tre industrier, förklarade en gång Fellini. Vatikanen, regeringen och filmen. Alla tre bearbetar samma råvara: illusioner.

I den industrigren som kallas politik genereras illusionerna av folks misstro mot de styrande. Nu blir det Melonis uppgift att vända vrede till varaktigt förtroende.”

(…)

”Resultatet av årets nyval innehåller kontraster som de vore hämtade ur en film av Federico Fellini. Den allra tydligaste finner man i Sesto San Giovanni, en industriell förstad till Milano. Detta var en gång i tiden ett sådant rött fäste att staden kom att kallas Italiens Stalingrad. Här fanns den mest prosovjetiska falangen av det en gång så starka italienska kommunistpartiet (PCI). I enmansvalkretsens val till senaten ställdes två huvudkandidater mot varandra: Emanuele Fiano mot Isabella Rauti.

Emanuele Fiano, som tillhör vänstern och det Demokratiska partiet (DP), har under många år varit en mycket framträdande judisk aktivist. Hans far deporterades men överlevde Förintelsen.

Isabella Rauti, som tillhör Italiens bröder, är dotter till Pino Rauti, en grundare och ledande profil i det nyfascistiska MSI. Hon har i huvudsak följt sin faders hårda linje.

Det faktum att Isabella Rauti vann överlägset över Emanuele Fiano i det röda Sesto San Giovanni belyser vilken omvandling som skett i Italiens politiska landskap. Den gamla tradition som alltid åberopat antifascism som bärande värde i den italienska republiken verkar nu definitivt tillhöra det förflutna. ”

Italiens nya högerblock med FdI i spetsen vann igår en jordskredsseger

Idag vaknar italienarna till samma typ av valresultat som svenskarna vaknade till den 12 september under Europas ”bruna höst” (som pågår just nu): 

Ett nytt högerblock har segrat med 44,04% och Fratelli d’Italia (FdI), som är arvtagaren till Mussolinis gamla fascistparti PNF (FdI:s partisymbol står då för Mussolinis grav och minne), vann en jordskredsseger med 26,07% av rösterna och blir därmed Italiens enskilt största parti. 

Högerblocket tog hem hela Italien med undantag av Neapel och Valle D’Aosta medan FdI blev det största partiet i nästan hela norra och centrala Italien.

Tillsammans med de båda högerpopulistiska och ryssvänliga partierna Lega och Forza Italia vilka erhöll 8,88% respektive 8,28% innebär det en storseger över vänsterblocket som stannade på 26,02% och leds av socialdemokratiska PD som erhöll 18,97%. Därtill erhöll ytterligare ett antal högerpopulistiska och högerradikala småpartier tillsammans uppemot 3%.

Därmed har ett parti med ett fascistiskt ursprung vunnit ett val i Europa för första gången sedan Andra världskrigets slut och att det kan inte bli mer symboliskt att det sker i Italien – för nästan exakt 100 år sedan skedde världens första fascistiska maktövertagande just i Italien i form av Marschen mot Rom.

Högerblocket tog tyvärr även hem Italiens ”röda bälte” som sträcker sig över Toskana och Emilia-Romagna och som alltid har röstat massivt socialistiskt under efterkrigstiden även om PD knappt lyckades vinna över FdI i Toscana (med 26,39% jämfört med 25,95%) och med än mer än så i det röda Emilia-Romagna (med 28,10% jämfört med 25,02%). På ett liknande sätt lyckades ju SD tyvärr ”erövra” det röda Norrland i det svenska valet.

Högerblocket lyckades uppnå över 50% i bl a Venetien (över 55% och i Venedig med omnejd har FdI erhållit 32,24%) och i både folkrika och rika Lombardiet som är Legas stora fäste liksom i landskapet Lazio som omger Rom. I fascismens födelsestad Milano erhöll FdI 24,87% och i huvudstaden Rom tog FdI hem osannolika 29,95% av rösterna.

Möjligen kan utlandsitalienarnas röster komma att modifiera valresultatet under de kommande dagarna såsom utlandssvenskarnas röster gjorde för några veckor sedan men troligen handlar det bara om mindre justeringar.

Ett antal likheter mellan svenska SD och italienska FdI liksom mellan Jimmie Åkesson och Giorgia Meloni

Det ligger något djupt ödesmättat över Europas ”bruna höst” (som då infaller i skrivande stund):

Det finns till att börja med framför allt alltför många märkliga paralleller mellan svenska SD och italienska FdI (Fratelli d’Italia). Just nu nosar nämligen världens största parti med ett nazistiskt ursprung (d v s SD) och världens största parti med ett fascistiskt ursprung (d v s FdI) på makten på en och samma gång.

Aldrig tidigare i det efterkrigstida Europa har vidare ett parti med rötter i nazismen respektive i fascismen erhållit över 20% i ett fritt och demokratiskt val och dessutom med ynka tre veckors mellanrum (d v s i stort sett samtidigt).

Utan att vara numerolog så går det också att konstatera att det svenska valet ägde rum nästan exakt en månad efter att det första svenska nazistpartiet grundades för 98 år sedan (d v s den 12 augusti 1924) medan det italienska valet (som äger rum imorgon) kommer att äga rum nästan exakt en månad innan det första fascistiska maktövertagandet utspelade sig för 100 år sedan i form av Marschen mot Rom (d v s den 27 oktober 1922).

SD:s ledare Jimmie Åkesson och och FdI:s ledare Giorgia Meloni gick vidare båda med i sina respektive partier som 15-åringar (d v s märkligt nog när de var exakt lika gamla) när det ena partiet var kryptonazistiskt och det andra partiet kryptofascistiskt och leddes av en gammal nazist (d v s Anders Klarström) respektive av en gammal fascist (d v s Gianfranco Fini vars farfar f ö deltog i Marschen mot Rom 1922). 

Både Åkesson och Meloni har arbetarbakgrund och växte båda upp i en stad (d v s Sölvesborg) respektive i en stadsdel (d v s Garbatella i Rom) vilka båda traditionellt har röstat socialistiskt i decennier (d v s både Sölvesborg och Garbatella är arbetarstäder respektive arbetarstadsdelar) och de blev båda ledare för sina respektive partiers ungdomsförbund. Både Åkesson och Meloni valde sedan att som unga vuxna studera på universitet och de var båda under studentåren aktiva i sina respektive partiers studentförbund.

Både svenska SD och italienska FdI var tidigare anti-EU och ryssvänliga men har idag officiellt valt att säga nej till Svexit respektive Italexit. Samtidigt kan båda partierna inte släppa taget om sitt ursprung: Medan svenska SD envisas med att nostalgiskt hedra och manifestera sitt ursprung i den nazistiska skinheadsubkulturen genom att bl a ständigt låta Ultima Thule vara partiets inofficiella husband så envisas FdI med att nostalgiskt hedra och manifestera sitt ursprung i den italienska efterkrigstida fascistiska subkulturen genom att bl a ha bibehållit en partilogotyp som symboliserar Mussolinis grav (d v s som i praktiken är en hyllning till Mussolini).

SD erhöll slutligen den 11 september i år 20,5% av rösterna i det svenska valet och FdI kommer imorgon sannolikt att erhålla runt 23-25% av rösterna i det italienska valet och båda partierna har lierat sig med högerpartier för att kunna komma till makten.

Kommer fascismens och nazismens avläggare i Italien och i Sverige att båda komma till makten i september i år?

Det är en händelse som ser ut som en tanke att världens största parti med ett fascistiskt ursprung – italienska Fratelli d’Italia (FdI) – ingår i samma EU-parlamentsgrupp som SD och även leder gruppen ifråga – d v s ECR-gruppen – och bara några veckor efter det att det svenska valet har ägt rum i september i år så går Italien också till val och likt SD kan även SD:s syskonparti mycket väl komma till makten. 

FdI är den direkta arvtagaren till Mussolins gamla fascistparti PNF och ECR är en av två partigrupper i EU-parlamenter som samlar den europeiska högerpopulismen och extremhögern och den grupp som både FdI och SD ingår i och dess ordförande är FdI:s partiledare Giorgia Meloni som kan komma att bli Italiens näste premiärminister efter valet i september i år.

Och om så skulle ske så skulle m a o världens just nu största parti med ett fascistiskt ursprung och världens just nu största parti med ett nazistiskt ursprung båda komma till makten på en och samma gång. 

Jag är verkligen ingen numerolog men detta sker då exakt 100 år efter det första fascistiska maktövertagandet i Italien liksom i världen och nästan 100 år – 98 år för att vara exakt – efter det att både Sveriges och världens första nazistparti utanför den tysktalande världen grundades 1924 som SD indirekt är en arvtagare till.

Och att allt detta kan ske och kanske t o m kommer att ske samtidigt som 10 000-tals människor redan har dödats i ett fortfarande pågående och synnerligen blodig krig i Europa gör att framtiden i alla fall inte ser särskilt ljus ut just nu.

Extremhögern skrällde i valen i både Frankrike och i Italien

Marine Le Pens högerpopulistiska parti RN erövrade igår hela 89 mandat i den franska nationalförsamlingen från att tidigare endast ha innehaft 8 mandat och tillsammans med ytterligare två högerextrema mandat (som Debout la France vann – Zemmours Reconquête lyckades dock inte vinna ett enda mandat) innebär det fler mandat än någonsin tidigare i den franska radikalhögerns historia och mer än dubbelt så många som den högerpopulistiska Poujade-rörelsen lyckades vinna på 1950-talet samt tre gånger så många mandat som RN:s föregångare Front National innehade på 80-talet.



RN ”tog hem” större delen av Nordfrankrike, Sydfrankrike med rivieran och valkretsarna längs Garonne-floden liksom stora delar av centrala Frankrike.



För en vecka sedan hölls också lokalval i Italien i skuggan av den första omgången av det franska parlamentsvalet (som då avgjordes igår) och där lyckades högerextrema Fratelli d’Italia (FdI), som är den direkta arvtagaren till Mussolinis gamla parti PNF, åstadkomma en liknande närmast osannolik valframgång och fr a visa att ett högerextremt parti som FdI faktiskt kan bli större än Italiens annars dominerande högerpopulistiska parti Lega i flera av landets kommuner.



Bland anmärkningsvärda för att inte säga obehagliga resultat (jfr om AfS skulle erhålla 10-20% i flera svenska kommuner och där bli större än SD) för FdI kan nämnas 23,22% i Novara, 20,47% i L’Aquila, 12,63% i Como, 11,94% i Verona, 10,1% i Palermo, 9,33% i Genua, 8,27% i Padua och 7,46% i Parma.

Den världsberömde italiensk-amerikanske musikern och artisten Chick Corea har nyligen gått bort som möjligen märkligt nog är en sentida ättling till Europas första ”adoptivbarn” från Korea vars ”adoptivpappa” märkligt nog var den som införde chokladen till Europa

Den världsberömde italiensk-amerikanske musikern och artisten Chick Corea har nyligen gått bort. Corea är märkligt nog en sentida ättling till Europas första ”adoptivbarn” från Korea vars ”adoptivpappa” märkligt nog var den som införde chokladen till Europa.


Den italienske adelsmannen markisen Francesco Carletti från Florens är mest känd i den gastronomiska kulturhistorien för att han introducerade chokladen till Europa. Det är t ex därför som det bl a finns ett danskt godisföretag som heter Carletti – d v s företagsnamnet är helt enkelt en hyllning till den italienske markisen.
Spanjorerna hade kommit i kontakt med kakaoplantan efter Hernán Cortés erövring av Aztekerriket i nuvarande Mexiko. Spanjorerna behöll dock ”upptäckten” av denna växt för sig själva som en slags ”lyxhemlighet” i sina kolonier i ”Nya världen”. Tack vare Carletti som smugglade med sig ett antal exemplar av kakaoplantan efter att 1606 ha besökt de spanska kolonierna i Centralamerika så kom sedan européerna att få ta del av chokladen.


Francesco Carletti seglade dock inte bara västerut utan också österut. I samband med ett besök i Japan köpte den italienske markisen en koreansk slavpojke som hade tagits som krigsfånge i samband med den japanska invasionen av Korea på 1590-talet.


Carletti döpte den koreanske pojken och gav honom namnet Antonio Corea i den portugisiska kolonin Goa i Indien och han tog sedan med sig honom hem till Europa där han avled 1626 i den italienska byn Albi i Kalabrien som stamfader till familjen Corea efter att också ha stått modell för konstnären Peter Paul Rubens. På 1600-talet fanns det nämligen oerhört få (nordost/sydost)asiater i Europa och det är därför högst troligt att Antonio Corea orsakade mycket stor uppmärksamhet bland dåtidens européer.


Chick Coreas far Armando Corea som utvandrade från Kalabrien till USA ska då ha varit en sentida ättling till Antonio Corea.

Är den italienska situationen med ett SD och ett AfS som tillsammans samlar 40% av väljarkåren även övriga Europas framtid?

DN:s Björn Wiman skriver idag om den speciella och inte minst oroväckande politiska situationen i dagens Italien mot bakgrund av att det var där allting började både 1922 med fascismen och efter Kalla kriget med den klassiska höger-vänster-skalans kollaps (vilket öppnade upp för populismen) – d v s det som händer i Italien händer tyvärr ibland i övriga Europa några år därefter.

Det politiska landskapet präglas numera av ett högerpopulistiskt parti – Matteo ”Il Capitanos” Salvinis Lega (ca 25%) – som kan sägas motsvaras av svenska SD OCH av ett högerextremt parti som är direkt arvtagare till Mussolinis parti PNF via efterkrigstida MSI – d v s Giorgia Melonis Fratelli d’Italia (ca 15%) som kan sägas motsvaras av svenska AfS.

Paradoxalt nog har SD dock snarare och inte minst på sistone under pandemin haft kontakt med högerextrema Fratelli d’Italia – bl a har Åkesson och Meloni samtalat med varandra om den svenska respektive italienska pandemipolitiken – medan AfD ”omvänt” har haft kontakt med högerpopulistiska Lega och åtminstone under 2018 års valkampanj när en representant från Lega talade på AfS avslutande valmöte i Kungsträdgården i Stockholm.

https://www.dn.se/kultur/bjorn-wiman-du-kommer-att-bli-chockad-over-hur-det-kan-handa-har

”Fyra partier dominerar det politiska landskapet: ett ansvarsbärande men tynande liberalt/socialdemokratiskt parti (PD), ett högerextremistiskt parti (Lega), ett parti av etablissemangskritiska missnöjespopulister (Femstjärnerörelsen) och så – på starkast frammarsch av dem alla – ett parti som bildats med hjälp av renodlade fascister (Italiens bröder). Det sistnämnda har i dag stöd av var sjätte italienare.

Hur har det blivit så? Hur har fascismen, som drev hundratusentals italienare i döden, kunnat återuppstå med en sådan kraft i det land där den en gång fick sitt namn? En av förklaringarna är just bristen på nationell självuppgörelse. Också i Italien är det chockerande hur mycket som aldrig tycks ha hänt. Landet där diktatorn Benito Mussolini på 1920-talet blev föregångare för de tyska nazisterna och visade hur en våldsam minoritet kan få den politiska makten har aldrig varit i närheten av att göra upp med sitt svarta förflutna.

I stället etablerades efter kriget den officiella bilden att italienarna varit skyddslösa offer för de tyska nazisterna. Man klamrade sig fast – som författaren Géraldine Schwarz skriver i boken ”Medlöparna” – vid de nazistiska brottens monstruösa karaktär för att glömma sina egna. De blodiga kolonialkrigen med kemiska stridsmedel i Libyen och Etiopien, som vissa historiker jämställer med folkmord, förträngdes och tystades ner. Massakrer på civila i Grekland och Jugoslavien sopades under mattan. I Italien hölls aldrig någon motsvarighet till Nürnbergprocessen, där de fascistiska brottslingarna blev dömda.

I stället beviljades de straffrihet och gjorde karriär. Också den neorealistiska filmen, som förvisso fördömer den totalitära ideologin, frikänner den ”vanliga” italienarens roll under fascismen. Först senare med Ettore Scola och Pier Paolo Pasolini kom en ansats till verklig självreflektion. I dag blir det en allt vanligare uppfattning att raslagarna, som infördes på ett ganska sent stadium, visserligen var förfärliga men att fascismen utan dem skulle ha varit inte bara acceptabel, utan rent av bra. Det är därför man i dag ser Mussolinisouvenirer i vanliga affärer och ledande politiker som får pluspoäng när de citerar Il Duce.

Men om Italien hade gjort sitt minnesarbete – hade då så många italienare relativiserat och till och med hyllat extremism och fascism? Om de ansvariga hade ställts till ansvar, hade då inte dagens generationer varit bättre rustade för att stå emot föraktet för demokratin och dyrkan av våldet? Samma fråga kan ställas på många platser. En nation som inte har modet att skapa klarhet kring sitt förflutna kommer aldrig att vara rustad för att möta framtiden.”

Igår ”skrällde” högerextrema Fratelli d’Italia i det italienska regionalvalet

Igår ”skrällde” högerextrema Fratelli d’Italia i det italienska regionalvalet och partiet, som är den direkta arvtagaren till ”Il Duces” Partito Nazionale Fascista (PNF), var tyvärr det enda som gick framåt i samtliga regioner och har nu ”sprängt sönder” centrala Italiens röda bälte:

https://roma.corriere.it/notizie/politica/20_settembre_21/meloni-fratelli-d-italia-ha-fatto-massimo-possibile-voto-anticipato-serve-ancora-piu-prima-dc478168-fc45-11ea-aca9-16c79fac234d.shtml

Högerpopulisterna (i form av ”Il Capitanos” Lega) och högerextremisterna (i form av Giorgia Melonis Fratelli d’Italia – FdI) lyckades igår ta hem Ligurien, Venetien och det annars så röda Marche och särskilt i den sistnämnda regionen ”skrällde” högerextrema Fratelli d’Italia med närmast osannolika 18,66% (i det senaste italienska parlamentsvalet 2018 erhöll detta extrema och då lilla parti endast lite mer än 4%) vilket inte var särskilt långt efter den högerpopulistiska allianspartnern Legas 22,39%.

Högerpopulisterna och högerextremisterna har nu erövrat över hälften av Italiens 20 regioner och den sittande regeringen lyckades ändå behålla makten i Toscana som har styrts av vänstern i 50 år ”på raken” men högerpopulisterna och högerextremisterna gjorde tyvärr mycket bra ifrån sig även där med sammanlagt 40,45% och högerextrema FdI lyckades tyvärr kapa åt sig hela 13,5% i det röda Toscana.

Centrala Italiens röda bälte är m a o tyvärr ”söndersprängt” nu och även i Puglia gjorde FdI tyvärr rejält bra ifrån sig med 12,66% och blev där t o m större än Lega.

Nu verkar både Första och Andra världskrigen vara tillbaka liksom inte minst mellankrigstiden

Nu är både Första och Andra världskrigen ”tillbaka” liksom (inte minst) mellankrigstiden och det var då vare sig de s k ”vänsterliberalerna”, ”kulturmarxisterna”, ”islamiseringen” eller (den utomeuropeiska) ”massinvandringen” som knäckte den svenska samhällsmodellen utan ett virus som inte ens går att se med blotta ögat:
 
Under vissa dygn dödades/dog det kring 6000 människor runtom i Europa under Första världskriget och i/för vissa länder kunde det handla om mellan 5-1000 döda per dygn såsom i samband med vissa extremt blodiga slag: Igår avled närmare 500 personer bara i Italien och sannolikt kommer dödssiffrorna per dygn att stiga rejält i fr a det tättbefolkade Sydeuropa under de kommande dygnen och inte minst då flertalet länder i Sydeuropa (liksom än mer i Central- och Östeuropa) numera är s k ”extremely aged societies” där snart uppemot 1/3 av fr a de infödda majoritetsinvånarna är över 65 år gamla p g a kraftigt fallande fruktsamhetstal bland i huvudsak den infödda majoritetsbefolkningen åtminstone ända sedan Kalla krigets slut.
 
Under vissa år under Andra världskriget ställdes flertalet internationella, allvästerländska och paneuropeiska evenemang, festivaler, utställningar, toppmöten och tävlingar in på obestämd tid: Igår ställdes Eurovision Song Contest i Nederländerna in och sannolikt kommer Sommar-OS i Japan snart att ställas in.
 
Den svenska samhällsmodellen och samhällsbygget har på gott och ont sedan 1930-talet byggt på kollektivavtal vilket antagligen förklarar varför de extrema klasskonflikter och den klasskrigsliknande situation som rådde i Sverige efter Första världskriget aldrig resulterade i vare sig politiskt våld och politiska mord i massiv skala, revolutioner eller statskupper såsom var fallet med flertalet europeiska länder som antingen togs över av höger- eller vänsterradikaler: Igår ställdes årets avtalsrörelse antagligen in på obestämd tid, som i förlängningen berör miljoner och åter miljoner svenskars löner och arbetsvillkor.
Och när nu t o m Huset Windsors årliga ”royal garden party” på Buckingham Palace i London igår ställdes in har sannerligen ett historiskt skifte ägt rum, d v s när något sådant ställs in i västvärldens kanske mest traditionstyngda, klassmedvetna och hierarkisk-konservativa land så går det utan problem att säga att en förändring verkligen har ägt rum.

Ett järtecken som heter duga: När extremhögern ”skräller” i val i både Italien och Tyskland

När extremhögern ”skräller” (d v s i fria och demokratiska val) i både Italien och Tyskland och dessutom på en och samma dag (d v s i söndags) känns det faktiskt på alla sätt och vis som ett dåligt omen inför (den nära) framtiden och som ett förebud om vartåt åtminstone stora delar av Europa är på väg just nu inklusive vårt eget land där SD:s formidabla exponentiella framväxt i både valresultat och opinionsundersökningar numera bara kan jämföras med den explosionsartade framväxt som kännetecknade SAP under 1900-talets första decennier:
KARTA.png
 
I söndags lyckades tyska AfD mer än fördubbla sig i delstatsvalet i Thüringen och komma tvåa med 23,4% (jämfört med 12,8% i 2014 års val) medan NPD (d v s den efterkrigstida fortsättningen på ”Der Führers” NSDAP) erhöll 0,5% av rösterna och samma dag så lyckades italienska Lega i det närmaste tredubbla sig och ta hem guldplatsen i regionalvalet i Umbrien med 37% (jämfört med 14% i 2015 års val) medan FdI (d v s den efterkrigstida fortsättningen på ”Il Duces” PNF) erhöll 10,4% av rösterna.