Kategori: Italien

Den världsberömde italiensk-amerikanske musikern och artisten Chick Corea har nyligen gått bort som möjligen märkligt nog är en sentida ättling till Europas första ”adoptivbarn” från Korea vars ”adoptivpappa” märkligt nog var den som införde chokladen till Europa

Den världsberömde italiensk-amerikanske musikern och artisten Chick Corea har nyligen gått bort. Corea är märkligt nog en sentida ättling till Europas första ”adoptivbarn” från Korea vars ”adoptivpappa” märkligt nog var den som införde chokladen till Europa.


Den italienske adelsmannen markisen Francesco Carletti från Florens är mest känd i den gastronomiska kulturhistorien för att han introducerade chokladen till Europa. Det är t ex därför som det bl a finns ett danskt godisföretag som heter Carletti – d v s företagsnamnet är helt enkelt en hyllning till den italienske markisen.
Spanjorerna hade kommit i kontakt med kakaoplantan efter Hernán Cortés erövring av Aztekerriket i nuvarande Mexiko. Spanjorerna behöll dock ”upptäckten” av denna växt för sig själva som en slags ”lyxhemlighet” i sina kolonier i ”Nya världen”. Tack vare Carletti som smugglade med sig ett antal exemplar av kakaoplantan efter att 1606 ha besökt de spanska kolonierna i Centralamerika så kom sedan européerna att få ta del av chokladen.


Francesco Carletti seglade dock inte bara västerut utan också österut. I samband med ett besök i Japan köpte den italienske markisen en koreansk slavpojke som hade tagits som krigsfånge i samband med den japanska invasionen av Korea på 1590-talet.


Carletti döpte den koreanske pojken och gav honom namnet Antonio Corea i den portugisiska kolonin Goa i Indien och han tog sedan med sig honom hem till Europa där han avled 1626 i den italienska byn Albi i Kalabrien som stamfader till familjen Corea efter att också ha stått modell för konstnären Peter Paul Rubens. På 1600-talet fanns det nämligen oerhört få (nordost/sydost)asiater i Europa och det är därför högst troligt att Antonio Corea orsakade mycket stor uppmärksamhet bland dåtidens européer.


Chick Coreas far Armando Corea som utvandrade från Kalabrien till USA ska då ha varit en sentida ättling till Antonio Corea.

Är den italienska situationen med ett SD och ett AfS som tillsammans samlar 40% av väljarkåren även övriga Europas framtid?

DN:s Björn Wiman skriver idag om den speciella och inte minst oroväckande politiska situationen i dagens Italien mot bakgrund av att det var där allting började både 1922 med fascismen och efter Kalla kriget med den klassiska höger-vänster-skalans kollaps (vilket öppnade upp för populismen) – d v s det som händer i Italien händer tyvärr ibland i övriga Europa några år därefter.

Det politiska landskapet präglas numera av ett högerpopulistiskt parti – Matteo ”Il Capitanos” Salvinis Lega (ca 25%) – som kan sägas motsvaras av svenska SD OCH av ett högerextremt parti som är direkt arvtagare till Mussolinis parti PNF via efterkrigstida MSI – d v s Giorgia Melonis Fratelli d’Italia (ca 15%) som kan sägas motsvaras av svenska AfS.

Paradoxalt nog har SD dock snarare och inte minst på sistone under pandemin haft kontakt med högerextrema Fratelli d’Italia – bl a har Åkesson och Meloni samtalat med varandra om den svenska respektive italienska pandemipolitiken – medan AfD ”omvänt” har haft kontakt med högerpopulistiska Lega och åtminstone under 2018 års valkampanj när en representant från Lega talade på AfS avslutande valmöte i Kungsträdgården i Stockholm.

https://www.dn.se/kultur/bjorn-wiman-du-kommer-att-bli-chockad-over-hur-det-kan-handa-har

”Fyra partier dominerar det politiska landskapet: ett ansvarsbärande men tynande liberalt/socialdemokratiskt parti (PD), ett högerextremistiskt parti (Lega), ett parti av etablissemangskritiska missnöjespopulister (Femstjärnerörelsen) och så – på starkast frammarsch av dem alla – ett parti som bildats med hjälp av renodlade fascister (Italiens bröder). Det sistnämnda har i dag stöd av var sjätte italienare.

Hur har det blivit så? Hur har fascismen, som drev hundratusentals italienare i döden, kunnat återuppstå med en sådan kraft i det land där den en gång fick sitt namn? En av förklaringarna är just bristen på nationell självuppgörelse. Också i Italien är det chockerande hur mycket som aldrig tycks ha hänt. Landet där diktatorn Benito Mussolini på 1920-talet blev föregångare för de tyska nazisterna och visade hur en våldsam minoritet kan få den politiska makten har aldrig varit i närheten av att göra upp med sitt svarta förflutna.

I stället etablerades efter kriget den officiella bilden att italienarna varit skyddslösa offer för de tyska nazisterna. Man klamrade sig fast – som författaren Géraldine Schwarz skriver i boken ”Medlöparna” – vid de nazistiska brottens monstruösa karaktär för att glömma sina egna. De blodiga kolonialkrigen med kemiska stridsmedel i Libyen och Etiopien, som vissa historiker jämställer med folkmord, förträngdes och tystades ner. Massakrer på civila i Grekland och Jugoslavien sopades under mattan. I Italien hölls aldrig någon motsvarighet till Nürnbergprocessen, där de fascistiska brottslingarna blev dömda.

I stället beviljades de straffrihet och gjorde karriär. Också den neorealistiska filmen, som förvisso fördömer den totalitära ideologin, frikänner den ”vanliga” italienarens roll under fascismen. Först senare med Ettore Scola och Pier Paolo Pasolini kom en ansats till verklig självreflektion. I dag blir det en allt vanligare uppfattning att raslagarna, som infördes på ett ganska sent stadium, visserligen var förfärliga men att fascismen utan dem skulle ha varit inte bara acceptabel, utan rent av bra. Det är därför man i dag ser Mussolinisouvenirer i vanliga affärer och ledande politiker som får pluspoäng när de citerar Il Duce.

Men om Italien hade gjort sitt minnesarbete – hade då så många italienare relativiserat och till och med hyllat extremism och fascism? Om de ansvariga hade ställts till ansvar, hade då inte dagens generationer varit bättre rustade för att stå emot föraktet för demokratin och dyrkan av våldet? Samma fråga kan ställas på många platser. En nation som inte har modet att skapa klarhet kring sitt förflutna kommer aldrig att vara rustad för att möta framtiden.”

Igår ”skrällde” högerextrema Fratelli d’Italia i det italienska regionalvalet

Igår ”skrällde” högerextrema Fratelli d’Italia i det italienska regionalvalet och partiet, som är den direkta arvtagaren till ”Il Duces” Partito Nazionale Fascista (PNF), var tyvärr det enda som gick framåt i samtliga regioner och har nu ”sprängt sönder” centrala Italiens röda bälte:

https://roma.corriere.it/notizie/politica/20_settembre_21/meloni-fratelli-d-italia-ha-fatto-massimo-possibile-voto-anticipato-serve-ancora-piu-prima-dc478168-fc45-11ea-aca9-16c79fac234d.shtml

Högerpopulisterna (i form av ”Il Capitanos” Lega) och högerextremisterna (i form av Giorgia Melonis Fratelli d’Italia – FdI) lyckades igår ta hem Ligurien, Venetien och det annars så röda Marche och särskilt i den sistnämnda regionen ”skrällde” högerextrema Fratelli d’Italia med närmast osannolika 18,66% (i det senaste italienska parlamentsvalet 2018 erhöll detta extrema och då lilla parti endast lite mer än 4%) vilket inte var särskilt långt efter den högerpopulistiska allianspartnern Legas 22,39%.

Högerpopulisterna och högerextremisterna har nu erövrat över hälften av Italiens 20 regioner och den sittande regeringen lyckades ändå behålla makten i Toscana som har styrts av vänstern i 50 år ”på raken” men högerpopulisterna och högerextremisterna gjorde tyvärr mycket bra ifrån sig även där med sammanlagt 40,45% och högerextrema FdI lyckades tyvärr kapa åt sig hela 13,5% i det röda Toscana.

Centrala Italiens röda bälte är m a o tyvärr ”söndersprängt” nu och även i Puglia gjorde FdI tyvärr rejält bra ifrån sig med 12,66% och blev där t o m större än Lega.

Nu verkar både Första och Andra världskrigen vara tillbaka liksom inte minst mellankrigstiden

Nu är både Första och Andra världskrigen ”tillbaka” liksom (inte minst) mellankrigstiden och det var då vare sig de s k ”vänsterliberalerna”, ”kulturmarxisterna”, ”islamiseringen” eller (den utomeuropeiska) ”massinvandringen” som knäckte den svenska samhällsmodellen utan ett virus som inte ens går att se med blotta ögat:
 
Under vissa dygn dödades/dog det kring 6000 människor runtom i Europa under Första världskriget och i/för vissa länder kunde det handla om mellan 5-1000 döda per dygn såsom i samband med vissa extremt blodiga slag: Igår avled närmare 500 personer bara i Italien och sannolikt kommer dödssiffrorna per dygn att stiga rejält i fr a det tättbefolkade Sydeuropa under de kommande dygnen och inte minst då flertalet länder i Sydeuropa (liksom än mer i Central- och Östeuropa) numera är s k ”extremely aged societies” där snart uppemot 1/3 av fr a de infödda majoritetsinvånarna är över 65 år gamla p g a kraftigt fallande fruktsamhetstal bland i huvudsak den infödda majoritetsbefolkningen åtminstone ända sedan Kalla krigets slut.
 
Under vissa år under Andra världskriget ställdes flertalet internationella, allvästerländska och paneuropeiska evenemang, festivaler, utställningar, toppmöten och tävlingar in på obestämd tid: Igår ställdes Eurovision Song Contest i Nederländerna in och sannolikt kommer Sommar-OS i Japan snart att ställas in.
 
Den svenska samhällsmodellen och samhällsbygget har på gott och ont sedan 1930-talet byggt på kollektivavtal vilket antagligen förklarar varför de extrema klasskonflikter och den klasskrigsliknande situation som rådde i Sverige efter Första världskriget aldrig resulterade i vare sig politiskt våld och politiska mord i massiv skala, revolutioner eller statskupper såsom var fallet med flertalet europeiska länder som antingen togs över av höger- eller vänsterradikaler: Igår ställdes årets avtalsrörelse antagligen in på obestämd tid, som i förlängningen berör miljoner och åter miljoner svenskars löner och arbetsvillkor.
Och när nu t o m Huset Windsors årliga ”royal garden party” på Buckingham Palace i London igår ställdes in har sannerligen ett historiskt skifte ägt rum, d v s när något sådant ställs in i västvärldens kanske mest traditionstyngda, klassmedvetna och hierarkisk-konservativa land så går det utan problem att säga att en förändring verkligen har ägt rum.

Ett järtecken som heter duga: När extremhögern ”skräller” i val i både Italien och Tyskland

När extremhögern ”skräller” (d v s i fria och demokratiska val) i både Italien och Tyskland och dessutom på en och samma dag (d v s i söndags) känns det faktiskt på alla sätt och vis som ett dåligt omen inför (den nära) framtiden och som ett förebud om vartåt åtminstone stora delar av Europa är på väg just nu inklusive vårt eget land där SD:s formidabla exponentiella framväxt i både valresultat och opinionsundersökningar numera bara kan jämföras med den explosionsartade framväxt som kännetecknade SAP under 1900-talets första decennier:
KARTA.png
 
I söndags lyckades tyska AfD mer än fördubbla sig i delstatsvalet i Thüringen och komma tvåa med 23,4% (jämfört med 12,8% i 2014 års val) medan NPD (d v s den efterkrigstida fortsättningen på ”Der Führers” NSDAP) erhöll 0,5% av rösterna och samma dag så lyckades italienska Lega i det närmaste tredubbla sig och ta hem guldplatsen i regionalvalet i Umbrien med 37% (jämfört med 14% i 2015 års val) medan FdI (d v s den efterkrigstida fortsättningen på ”Il Duces” PNF) erhöll 10,4% av rösterna.

Idag genomförde de italienska högerpopulisterna och högerextremisterna en slags andra Marsch mot Rom

CASA.jpgDen 28-29 oktober 1922 genomförde Benito ”Il Duce” Mussolini och 25 000 fascister den berömda Marcia su Roma eller Marschen mot Rom och inledde därmed det första av tyvärr alltför många fascistiska maktövertaganden i dåtidens Europa.
BILD 1.jpg
Idag 97 år senare samlade Matteo ”Il Capitano” Salvini 10 000-tals högerpopulister och högerextremister på Piazza San Giovanni i Rom i en ny slags Marcia su Roma som samlas under slagordet ”orgoglio italiano” eller ”italiensk stolthet”.
EHPRFp4XUAAL8Wb.jpg
Salvinis parti Lega, som är Italiens största oppositionsparti och Västeuropas mäktigaste högerpopulistiska parti bredvid franska RN och brittiska BP och som erhöll över 34% i vårens EU-parlamentsval, hade chartrat åtta tåg och 100-tals bussar för att under parollen ”tutti a Roma!” (”alla till Rom!”) kunna transportera sina tusentals smått fanatiska sympatisörer, medlemmar och aktivister till Rom från fr a Norditalien.
CASA.jpg
Utöver Lega deltog också anhängare som tillhör Silvio Berlusconis parti Forza Italia i massmötet liksom Giorgia Melonis högerextrema Fratelli d’Italia och fascisterna i CasaPound. Den gigantiska manifestationen riktade sig både mot Italiens nya premiärminister Giuseppe Conte och mot Roms nuvarande borgmästare Virginia Raggi som tillhör regeringspartiet M5S. Även om Salvini utmanövrerades från regeringsmakten i somras så har han och Lega fortsatt att vara Italiens mest populära ledare och parti i de italienska opinionsmätningarna.

Om ”Il Capitanos” osannolika valseger

DN:s Peter Loewe om ”Il Capitanos” osannolika valseger i helgens EU-val:

 

 

I 2014 års EU-val erhöll Lega 6,2% och betraktades då som ett extremt parti i Lombardiet som ”gapade” om utomeuropéerna men efter 2019 års EU-val är ”Il Capitanos” Lega nu Italiens största parti med 34,3% och förklaringen stavas det s k flyktingkrisåret 2015, en ständig fysisk närvaro under valkampanjerna och ett användande av den nya tekniken (internet och sociala medier).

 

I 1928 års tyska riksdagsval erhöll NSDAP 2,6% och betraktades då som ett extremt parti i Bayern som ”gapade” om judarna men efter 1932 års val blev ”Der Führers” NSDAP Tysklands största parti med 37,3% och förklaringen stavades börskraschen 1929, en ständig fysisk närvaro under valkampanjerna och ett användande av den nya tekniken (radion och filmen).

 

 

https://www.dn.se/nyheter/varlden/peter-loewe-darfor-blev-salvini-sa-stor-i-italien

 

 

”Salvinis stora valseger är en överraskning endast för dem som inte velat se verkligheten, säger hon. Detta är en arbetsseger för Matteo Salvini. Han har agerat som om han var mitt uppe i en valkampanj. Detta sedan han tillträdde som vice premiärminister och inrikesminister i juni 2018. De senaste sex månaderna har han besökt landets alla regioner och hållit hundratals valtal. Hans spinndoktor Luca Morisi har hela tiden funnits vid hans sida. Salvinis twitterkonto glöder. 700 inlägg på en timme!

 

Och han har marginal att växa. Salvini skulle till exempel kunna alliera sig med postfascistiska Italiens bröder. Det enda parti i Italien lett av en kvinna, Giorgia Meloni, som i valet fick 6,4 procent. En allians som Femstjärnorna troligen inte skulle acceptera. Men Salvini har redan flirtat med fascismen. På bokmässan i Turin för ett par veckor sedan skulle biografin ”Jag Matteo Salvini” presenteras. Förlaget Altaforte står mycket nära det nyfascistiska partiet CasaPound. Presentationen drogs tillbaka, men blev av senare på en annan plats.”

 

(…)

 

”I dag röstar en av tre väljare på Salvini. Den italienska republiken har sedan 1946 aldrig sett en liknande högervridning av politiken. Inte ens under kristdemokraternas mest dominerande år under 1950- och 60-talen. Och inte heller under Silvio Berlusconis stormiga regeringsår, med många skräddarsydda lagar för att ge honom juridisk immunitet. Salvini är nu i en position där han kan göra nästan vad han vill. Det är lätt att föreställa sig ett regeringsmöte med en leende Salvini som säger: ”Nu gör vi som jag vill”. ”

 

Ska Italiens nya ”Il Duce” Matteo ”Il Capitano” Salvini lyckas ena den paneuropeiska högerpopulismen och extremhögern i samband med dagens massmöte i Milano som äger rum på samma plats där fascismen föddes för 100 år sedan?

För 100 år sedan föddes en ny politisk rörelse i Milano i Italien som självbenämnde sig som fascistisk medan dess anhängare kallade sig fascister. Även om dessa beteckningar föll ur bruk som just självbenämningar efter 1945 för att till slut omvandlas till rena skällsord och även om denna rörelse levde på sparlåga under efterkrigstiden, även om ett visst uppsving ägde rum i form av den s k anti-68-rörelsen som uppstod på 70-talet som en reaktion på den s k 68-revolutionen, så var det först på 90- och 00-talen och än mer just nu på 10-talet som dess direkta eller indirekta arvtagare började göra sig gällande igen i form av allt mer anmärkningsvärda valresultat och numera också i allt fler regeringar runtom i Europa.
 
Piazza_san_sepolcro_1919.jpg
Den 23 mars 1919 bildade Benito ”Il Duce” Mussolini Fasci italiani di combattimento på ett möte på Piazza San Sepolcro, som är beläget bara några kvarter från Milanos stora Il Duomo eller katedral, och som sedermera kom att utvecklas till det italienska fascistpartiet Partito Nazionale Fascista (PNF) som styrde landet mellan 1922-43. Mellan Piazza San Sepolcro och Il Duomo hittas f ö Palazzo Castani som under ett antal år fungerade som PNF:s partihögkvarter och därefter som Partito Fascista Repubblicanos (PFR) partihögkvarter, som var det parti som styrde den norditalienska fascistiska s k Salò-republiken mellan 1943-45.
facciata-palazzo-castani.jpg
 
Idag möts representanter för ett dussintal högerpopulistiska, högerradikala och högerextrema partier på Piazza del Duomo i Milano, d v s på på alla sätt och vis historisk (fascistisk) mark där Mussolini gärna arrangerade gigantiska massmöten. De har sammankallats av den paneuropeiska högerpopulismens nuvarande ledare och ”whizzkid” Matteo ”Il Capitano” Salvini som leder Europas största högerpopulistiska parti Lega och som de facto numera också är Italiens ”starke man” och nya ”Il Duce” och därtill har han stöd av både Trump och Putin (liksom av Bannon) vilket inte säger lite.
 
 
maxresdefault.jpg
Lega har på bara några ynka år gått från 4% till över 30% och partiet har därmed upprepat samma typ av osannolika för att inte säga surrealistiska tillväxt som tyska NSDAP upplevde en gång i tiden och som inte minst svenska SD har fått uppleva på sistone. Även Mussolini bildade f ö en paneuropeisk ”international” vid namn CAUR (Comitati d’Azione per l’Universalità di Roma) som arrangerade flera konferenser som bl a svenska Sveriges nationella förbund (SNF) och Nationalsocialistiska blocket (NSB) bevistade.
60267800_2363949406981305_7144022942584668160_n.jpg
Dagens massmöte på Piazza del Duomo i Milano, som har kallats för något av den paneuropeiska högerpopulismens kollationering och generalmönstring (OBS: självklart handlar det vare sig om en föreställning eller om en armé), syftar till att inför EU-valet bilda en ny jättelik partigrupp som om möjligt samlar samtliga högerpopulistiska, högerradikala och högerextrema partier som kommer att komma in i EU-parlamentet i Bryssel och vilka sammantaget förväntas ta hem åtminstone kring 160 mandat och vilket är långt fler än den socialistiska partigruppens förväntade resultat och i det närmaste vad den sedan tidigare största konservativa partigruppen också väntas vinna.
 
fascismo.jpg
Faktum är att ett högerpopulistiskt, högerradikalt och högerextremt parti ser ut att komma att bli det enskilt största partiet i ett 10-tal EU-medlemsstater och det näst största eller tredje största partiet i ytterligare 6-7 länder inklusive i Sverige.
 
De partier som väntas ansluta sig till ”Il Capitanos” nya partigrupp European Alliance of People and Nations (EAPN) för att fronta mot utomeuropéerna, ”mångkulturalisterna”, ”globalisterna”, ”kulturmarxisterna” och ”vänsterliberalerna” är bl a finska PS, danska DF, tyska AfD, österrikiska FPÖ, holländska PVV, franska RN, belgiska VB, slovakiska ĽSNS, tjeckiska SPD, bulgariska IMRO, estniska EKRE samt ett flertal andra partier vilka tillsammans representerar tiotals miljoner europeiska väljare (och inte minst miljontals unga majoritetseuropeiska män) medan det fortfarande är oklart om de polska och ungerska regeringspartierna PiS respektive Fidesz kommer att delta p g a den så splittrande Rysslandsfrågan.
 
A00021320.JPG
Att vara pro-Trump är så klart inget som helst problem inom denna partifamilj men att vara pro-Putin är då fortfarande känsligt i de länder som historiskt ser Ryssland som en fiende och förtryckare. Detta gäller även Sverige som ju också traditionellt ser Ryssland som en fiende och svenska högerextremister strider exempelvis mot Putin i Ukraina medan större delen av den europeiska extremhögern annars stöttar Putin och inte Ukraina.
 
SD har fram tills nu deklarerat att partiet inte kommer att samarbeta med ett pro-Putin-parti i EU-parlamentet men samtidigt står SD i praktiken redan mycket nära den pro-ryske Nigel ”Mr Brexit” Farage, som leder det nya Brexit Party som f ö kommer att bli Storbritanniens enskilt största parti, och Åkesson har också i veckan uttalat sig rejält positivt om ”Il Capitano” och hyllat denne för att temporärt ha lyckats få stopp på den utomeuropeiska invandringen om än med hårdhänta medel och med en brutal retorik.
 
A00068299.JPG
Om SD inte ansluter sig till ”Il Capitanos” nya partigrupp EAPN, och då Storbritannien (och därmed också ”Mr Brexit”) snart kommer att lämna EU, så innebär det att det polska regeringspartiet PiS och SD tillsammans kommer att utgöra stommen till en anti-rysk eller åtminstone icke-pro-rysk högerpopulistisk partigrupp i det nya EU-parlamentet och såsom situationen ser ut just nu inför dagens på alla sätt och vis historiska massmöte i Milano så är sannolikheten nog stor att två stora högerpopulistiska partigrupper kommer att bildas efter valet.

Salvini som har stöd av både Trump och Putin är på väg att inte bara bli Italiens ”frälsare” utan även Europas och kanske också Sveriges ”frälsare” mot bakgrund av att Åkesson nyligen uttalade sig positivt om denne

SvD:s Teresa Küchler skriver idag om den paneuropeiska högerpopulismens och italienarnas nya ”Il Duce” (för allt börjar som bekant alltid i Norditalien och Centraleuropa) Matteo ”Il Capitano” Salvini som både stöttas av Trump (och Bannon) och Putin och som ”vår egen” Åkesson nyss uttalade sig ganska så rejält positivt om p g a att Salvini på ett synnerligen hårdhänt sätt har stoppat utomeuropéerna från att få gå i land i de italienska hamnstäderna för ”Italiens frälsare” vill då också bli ”Europas frälsare” och just ”frälsa” Europa från utomeuropéerna:
 
(början på Åkessons citat som är hämtat från tisdagens SvD)
 
”Lega är ett förhållandevis nytt parti, i den bemärkelse att det tidigare närmast varit en liten separatiströrelse i norra Italien. Nu är det ett regeringsparti som utvecklas i rätt riktning… Jag tycker att Salvini har fått saker uträttade kopplat till Medelhavet och invandringen, det får man ge honom. Det är också lovande att man frångår den här outsiderpositionen han haft, till att ta ansvar i regeringsställning. Jag tror att det är ett parti som kan utvecklas i rätt riktning.”
 
(slut på Åkessons citat som är hämtat från tisdagens SvD)
 
 
”BRYSSEL ”Han är den viktigaste personen i Europa i dag”, sa den ungerske ledaren Viktor Orbán i en intervju i tidningen La Stampa nyligen.
 
Orbán hade precis träffat Matteo Salvini – politikern som ”bara” är inrikesminister men som räknas de facto som Italiens premiärminister, eftersom det är hans stämma som ljuder högst från Rom i dag.
 
På mötet bullrade Salvini och Orbán i skratt och samförstånd inför tv-kamerorna, och antydde att de borde samarbeta efter EU-valet, kanske bilda en allians. En propå som väcker mardrömmar i Europas mer salongsfähiga höger.”
 
(…)
 
”Han har lanserat samarbetsgruppen ”Allians av Europas fädernesländer”, med mer eller mindre likasinnade partier – de placeras av den politiska mitten olika högt på ”respektabilitet-stegen”, och är EU-skeptiska, EU-kritiska eller rentav EU-hatare av olika grad.
 
I Frankrike har Marine Le Pen, partiledare för högerextrema Nationell samling, redan anslutit sig till Salvinis initiativ, och låtit trycka upp valaffischer med en bild på henne själv jämte italienaren och texten: ”Våra idéer tar över”.
 
Andra europeiska partier som räknas till italienarens bundsförvanter är Alternative für Deutschland och belgiska Vlaams Belang, Frihetspartiet i Nederländerna, som leds av den islamfientlige Geert Wilders, och Frihetspartiet i Österrike, som leds av Heinz-Christian Strache, en Wienpolitiker med ett väldokumenterat förflutet i paramilitära nazistiska förband. Men också SD:s nordiska syskonpartier Dansk Folkeparti och Sannfinländarna.
 
Salvini talar om en nära föreståndande ”europeisk vår”, och en ny politik för hela kontinenten som understryker Europas ”kristna rötter”, försvarar ”nationell identitet” och förespråkar en mycket restriktiv migrationspolitik.
 
Den skäggige 46-åringen, som hellre bär jeans än Armani på sina kampanjresor, ses av sina anhängare som Italiens frälsare: ”Salvini rädda oss!” lyder ropen i landet som i åratal lidit av kronisk hög ungdomsarbetslöshet, skenande statsskuld och svajiga finanser. Nu vill han rädda Europa, säger han.”

Snart intar en andra Mussolini sin plats i EU-parlamentet

När spöken från Europas blodiga 1900-tal går igen och tyvärr ser Caio Mussolinis parti Fratelli d’Italia ut att erhålla kring 5% i det italienska EU-valet vilket kommer att innebära att det är andra gången som en Mussolini tar plats i EU-parlamentet i Bryssel (d v s efter Alessandra Mussolini, som även hon valde sin anfaders politiska väg) och denna gång tillsammans med den största samlingen högerpopulister och högerextremister någonsin:
Caio-Giulio-Cesare-Mussolini.jpg
 
 
”Caio Giulio Cesare Mussolini, kandidat till EU-parlamentsvalet och barnbarnsbarn till den italienske fascistdiktatorn Benito Mussolini, har hamnat i blåsväder sedan han försökt nyansera sin gammelfarfars tid vid makten.
 
Under en presskonferens i Rom sade Caio Giulio Cesare Mussolini att fascisttiden ar en ”väldigt komplicerad, komplex period” som ”inte går att beskriva i termer av rätt eller fel, bra eller dåligt”. Barnbarnsbarnet sade visserligen att de anti-judiska lagarna som diktatorn införde 1938 var skamliga, men att fascistregimen lämnat sina spår på andra sätt, till exempel genom sitt vägnät.
 
Caio Giulio Cesare Mussolini kandiderar för det högerextremistiska partiet Italiens bröder (Fratelli d’Italia). Det är brottsligt att försvara fascism i Italien.
 
Benito Mussolini var Italiens premiärminister, och tillika diktator, under åren 1922-1943, och tog landet in i andra världskriget på axelmakternas sida. Han avsattes 1943 efter de allierades invasion av Italien och dödades 1945 av italienska motståndsmän.”