Kategori: Islamiska staten
En reflektion kring det symboliska i att Kristersson nu uttalar sig om de föräldralösa svenska IS-barnen
Det är något (tungt) symboliskt i detta färska uttalande och då menar jag inte att det handlar om att Ulf Kristersson är Moderaternas ledare utan att han är adoptivförälder och därtill västvärldens näst största adoptionsförmedlare Adoptionscentrums f d ”starke man” som under många år kampanjade för att öka de inhemska adoptionerna och vilket i praktiken innebär fosterbarn och insitutionsplacerade barn och vilket de facto innebär ”andragenerationsbarn” från miljonprogramsområdena vilka numera är de som i huvudsak omhändertas och placeras i familjehem eller på institution:
”– När det rör sig om föräldralösa barn som är dokumenterat svenska medborgare så har Sverige ett ansvar att hämta hem barnen. ”
”– Jag tycker att statens speciella ansvar ska riktas mot föräldralösa barn, svenska medborgare som är föräldralösa.”
På våren 1945 tog Sverige hem över tusen svenska kvinnor och barn från Tyskland – på våren 2019 verkar de allra flesta inte vilja ta hem ett hundratal svenska kvinnor och barn från Syrien
En liten påminnelse med anledning av Niklas Orrenius och Lotta Härdelins reportage i dagens DN som handlar om de 100-talet svenska kvinnor och barn som är kvar i Syrien efter att IS’ sista fäste har fallit:
I februari 1945 började Svenska Röda korset hämta hem samtliga svenska medborgare som fortfarande befann sig i Tyskland under krigets kaotiska slutskede och varav de allra flesta var svenska kvinnor som var tillsammans med tyska män.
Detta skedde med svenska regeringens och UD:s bistånd och välsignelse och fram tills april 1945 hade en bra bit över tusen svenska kvinnor och deras svensk-tyska barn kommit till Sverige men dock fick inte de tyska fäderna följa med i de fall då de fortfarande var i livet då de inte var svenska medborgare.
I Sverige visste de allra flesta inklusive den dåvarande regeringen att de svenskar som hade stannat kvar i Tyskland in i det sista trots de allierades massbombningar i hög grad var nazister eller åtminstone pro-tyska men trots det så hämtade Sverige hem sina medborgare (d v s de svenska kvinnorna som hade varit tillsammans med tyska män) inklusive 100-tals svensk-tyska barn och varav åtskilliga aldrig hade hunnit sätta sin fot i Sverige då de hade fötts och kommit till under krigsåren.
Efter 1945 tog Sverige också emot 100-tals s k ”nazistbarn” som hade kommit till inom det s k Lebensborn-projektet (d v s barn till tyska SS-män och kvinnor från fr a Norge och Danmark) vilka inte var svenska medborgare eller hade någon svensk anknytning överhuvudtaget liksom barn till suiciderade, avrättade och exilerade nazister vilka adopterades av svenskar på bl a USA:s inrådan. T ex hamnade SS-generalers och Gestapo-chefers barn i Sverige efter kriget liksom, sade ryktet på den tiden, barn till självaste nazisteliten såsom bl a en son till Reinhard Heydrich (sade då ryktet på den tiden i alla fall).
Estimerade siffror för de svenska IS- och SS-frivilliga
antal svenska IS-frivilliga 2013-19: ca 300 (kvinnor ca 25%)
utreseland för att ta värvning: Turkiet ca 50%
medelålder vid inträde i IS: ca 23 år (20-tal minderåriga)
klass- och familjebakgrund: över hälften är antagligen arbetarbarn och 70% är uppväxta i ett miljonprogramsområde
anslutna till radikala miljöer innan avresan: ?
hemort: 1/3 från Västsverige (ca 100), 1/4 från Stockholms län
utrikes födda: ca 60% (de allra flesta har dock i huvudsak växt upp i Sverige)
svenskt medborgarskap: ca 75-80%
äktenskap och barn med utlänningar under krigsåren 2013-19: ca 25%
antal stupade: ca 50
ännu levande 2019: ca 250 (ca 80%)
antal svenska SS-frivilliga 1939-45: ca 200 (kvinnor 0%)
utreseland för att ta värvning: Norge 40%
medelålder vid inträde i SS: 24 år (4-5 minderåriga)
klass- och familjebakgrund: 1/3 är arbetarbarn och 42% är uppväxta med en ensamstående mor
anslutna till högerradikala organisationer innan avresan: 50%
hemort: 1/3 från Stockholms län (54), 10% från Västsverige
utrikes födda: 11% (de allra flesta har dock i huvudsak växt upp i Sverige)
svenskt medborgarskap: 90%
äktenskap och barn med utlänningar under krigsåren 1939-45: 20%
antal stupade: ca 40
ännu levande 1999: 41 (ca 20%)
Och inga andra jämförelser i övrigt utöver ovanstående estimerade siffror för det är naturligtvis inte möjligt att jämföra den s k SS-staten och det s k Tredje riket med den s k Islamiska staten och med det s k Kalifatet och vare sig vad gäller förövare eller offer.
Av alla västländer har Sverige exempelvis ”skickat” flest IS-frivilliga till Västasien/Levanten per capita efter Belgien och i absoluta tal så kommer Sverige på fjärde plats jämfört med andra västländer medan de ca 200 SS-svenskarna utgjorde en försvinnande liten minoritet jämfört med exempelvis de 6000 SS-frivilliga som Norge ”skickade” till Östeuropa/Sovjet-Ryssland.
De överlevande IS-svenskarna förnekar nu redan IS krigsförbrytelser efter det s k ”Kalifatets” undergång
Just så här som den (av den syrisk-kurdiska armén tillfångatagne) svenske IS-terroristen ”Ibrahim” säger i SVT resonerade även de svenska SS-soldaterna efter kriget såsom exempelvis SS-veteranen Ingemar Somberg som efter kriget alltid och närmast rituellt tog avstånd från SS krigsförbrytelser och som alltid (och likaså närmast rituellt) påstod att han själv aldrig hade deltagit i några övergrepp och vare sig det stämde eller ej så ville vare sig han eller några andra av de svenska SS-soldaterna (med något undantag) berätta om hur andra SS-soldater faktiskt hade begått massakrer och dessutom skyllde både han och de andra svenskarna på att de bara hade varit en s k ”kugge i hjulet” och ”bara hade lytt order” precis som ”Ibrahim” gör.
Det ska dock påminnas om att Sverige och svenska UD faktiskt gjorde en hel del för att få hem alla de överlevande svenska SS-soldaterna efter Tredje rikets undergång 1945 såsom alla de som hade tillfångatagits av ryssar, britter och amerikaner och som efter kriget internerades i koncentrationsläger runtom på kontinenten och de sista svenska SS-soldaterna återvände också hem framemot 1940-talets slut från dåvarande Sovjet-Ryssland tack vare svenska statens hjälp. Ofta skedde detta f ö efter att föräldrarna till de svenska SS-soldaterna, vilka generellt var mycket unga, hade kontaktat UD.
Ett klargörande angående det drev mot mig som Hanif Bali fick igång idag och som går ut på att jag helt enkelt skulle vara en IS-apologet
Jag postade i morse följande inlägg på Facebook samt på Twitter som jag nu inser har misstolkats både medvetet och fullständigt och inte minst sedan Hanif Bali m fl har fått igång en åtminstone miniviral hatstorm mot mig som jag just nu märker av i form av exempelvis mängder av meddelanden från privatpersoner liksom ett stort antal inlägg på Facebook och Twitter.
Jag menade då enbart ”frivilliga” och vill ej på något sätt jämställa IS-terroristerna med exempelvis svenska FN-veteraner (som min egen far f ö ingår i). Ej heller menade jag att IS-terroristerna kan jämföras med de finlandsfrivilliga. Jag tog också bort inlägget på Twitter och Facebook där det ursprungligen stod ”krigsveteraner”.
Och detta anser jag då om de svenskar som har deltagit i konflikter och krig utomlands vad gäller benämningar och beteckningar så att även dessa blir klargjorda en gång för alla:
1, De som har tjänstgjort i FN eller i svenska militära sammanhang utomlands = veteraner
2, De som har tjänstgjort som frivilliga för främmande makt såsom t ex för Finland 1939-44, för Tyskland 1940-45, i franska och brittiska kolonialkrig under Kalla kriget, i f d Jugoslavien, i YPG o s v = frivilliga
3, De som har slagits som frivilliga för och i IS, Al-Shabab etc = terrorister
Paralleller mellan slaget om Raqqa 2017 och slaget om Berlin 1945
Nu när den sista fasen i slaget om Raqqa verkar ha inletts och äga rum, d v s slutstriden om den s k Islamiska statens s k huvudstad i Syrien, och när media för närvarande rapporterar om att kring 80 IS-svenskar deltar i slutstriden så kan jag inte undgå att associera till och påminna(s) om att kanske ett 30-tal SS-svenskar deltog i slutstriden om Berlin och bl a försvarade Riksdagshuset och Hitlers bunker samt att ytterligare ett 30-tal svenskar slogs in i det sista för det s k Tredje riket vid andra fronter på våren 1945 och varav åtminstone hälften stupade eller tillfångatogs och varav flera försvann för alltid i allierad och fr a rysk fångenskap (troligen avrättades de mer eller mindre ”på plats” eller avled i någon fängelsehåla i Sibirien alternativt i något fångläger i Frankrike eller Italien) alternativt återvände till Sverige flera år efter krigsslutet.
Sannolikt kommer kring hälften av IS-svenskarna också att under den närmaste tid dödas och stupa eller såras och lemlästas eller tillfångatas och möjligen ”försvinna” för alltid (d v s arkebuseras och skyfflas ned i en anonym massgrav alternativt ”ruttna bort” bortglömd i någon fängelsehåla i Mellanöstern) och flera av de som överlever slutstriden kommer sannolikt att återvända hem till Sverige först om flera år.
Även många SS-svenskar återvände f ö hem med s k utländska fruar samt med spädbarn eller småbarn som hade fötts utomlands (liksom i flera fall med styvbarn vilka de i vissa fall hade adopterat) såsom många av IS-svenskarna just nu gör och vilka i båda fallen ännu ej var registrerade i det svenska folkbokföringsregistret och nästan alla överlevande och återvändande SS-svenskar förhördes dessutom också av Säpo en kort tid efter hemkomsten (d v s precis som de hemvändande IS-svenskarna just nu blir).
Om vad de återvändande svenska f d IS-frivilliga har att vänta
Expressen hänger idag ut några av de överlevande och återvändande svenska IS-frivlliga efter noter:
Förra gången det begav sig tog det dock decennier innan de överlevande och återvändande svenska SS-frivilliga hängdes ut efter noter och även den gången var det intressant nog i Expressen och först mot 1970-talets slut: Jag hann träffa journalisten ifråga innan denne gick bort och han överlämnade bl a en samling originalfotografier till mig som sedermera har använts som illustrationer i ett rätt så stort antal böcker såsom exempelvis det stora gruppfotot från SS-kasernen i Klagenfurt där ett dussintal svenska SS-frivilliga finns med (bl a den s k Hamilton-gruppen inklusive greve Ulph Hamilton själv i egen hög person liksom dennes butler som sedermera blev syndikalist efter kriget och slutade som vakt vid de kungliga slotten). Journalisten berättade för mig att flera av de svenska f d SS-frivilliga som var på toppen av sina karriärer när uthängningen publicerades i stort sett hade hotat med självmord om Expressen hängde ut dem med namn (såsom vissa höga officerare, en domare, en direktör samt en politiker) och en undrar ju hur de f d IS-frivilliga nu reagerar på Expressens uthängning.
Annars gick det inte särskilt bra för många av de överlevande och återvändande svenska SS-frivilliga förutom några som kom att göra lysande yrkeskarriärer och gissningsvis kommer det att gå dåligt för de allra flesta av de svenska IS-frivilliga som har överlevt och nu återvänder hem (OBS: någon enstaka f d IS-frivillig kommer det så klart att gå mycket bra för och sannolikt kommer denne att göra allt för att dölja sin historia och sin bakgrund när denne uppnår toppen av sin karriär om några decennier):
Många SS-frivilliga återvände först efter flera års fångenskap och irrfärder i det krigshärjade Europa precis som att det sannolikt kommer att ta flera år innan alla svenska IS-frivilliga som har överlevt är tillbaka i landet (d v s flera är säkert fångar just nu eller kommer snart att irra runt i det krigshärjade Västasien), ett rätt så stort antal emigrerade till andra västländer eller till Latinamerika och Mellanöstern (gissningsvis kommer flera av de f d IS-frivilliga att av olika anledningar lämna landet under de kommande åren), flera söp och drogade ned sig, hamnade i kriminalitet och slutade som mer eller mindre utslagna och marginaliserade innan de gick bort (gissningsvis kommer ett stort antal av de f d IS-frivilliga att sluta på samma sätt – d v s med och i alkohol, droger, brottslighet och fattigdom) medan ett antal begick självmord inom 5-10 år efter hemkomsten (och vilket säkerligen flera f d IS-frivilliga också kommer att göra) och många kom slutligen också att byta namn för att undvika att igenkännas som f d SS-frivilliga och åtskilliga gifte sig och skilde sig dessutom om vartannat och genomlevde antagligen rätt så kaotiska familjeliv liksom att de flyttade runt mellan påfallande många olika adresser (d v s de fick aldrig någon ro i livet och tvingades ständigt att bryta upp och byta liv, bostad, partner och yrke) och vilket återigen säkerligen också är det öde som väntar många av de f d IS-frivilliga som nu återvänder tillbaks till Sverige.
Statistiska likheter och skillnader mellan svenska IS- och SS-frivilliga
svenska IS-frivilliga 2013-16: 267
24% kvinnor
45 under 20 år (18 minderåriga)
uppväxta i ett miljonprogramsområde: 70%
1/3 från Västsverige (ca 90), 1/4 från Stockholms län (ca 70)
utrikes födda: 66%, 75% svenska medborgare
49 stupade
svenska SS-frivilliga 1939-45: 183
0% kvinnor
medelålder: 24 år (3-4 minderåriga)
uppväxta med en ensamstående förälder: 42%
30% från Stockholms län (54), 7% från Västsverige (13)
utrikes födda: 11%, ca 90% svenska medborgare
37 stupade
Och inga andra jämförelser i övrigt för det är naturligtvis vare sig etiskt, historiskt eller ideologiskt korrekt att jämföra den s k Islamiska staten med den s k SS-staten och kanske än mindre att jämföra de svenska IS-frivilliga med de svenska SS-frivilliga.
Om likheter mellan återvändande krigsfrivilliga svenskar idag och 1945
Idag och just nu återvänder fler och fler (överlevande) svenska IS-veteraner från den västasiatiska fronten och debatten går just nu hög rörande vad som görs och inte görs från Säpos sida.
Mellan 1944-46 återvände 100-talet (överlevande) svenska SS-veteraner till Sverige från östfronten och många av dem (långt ifrån alla dock) kallades till förhör hos dåvarande Säpo men ingen åtalades för någonting annat än att de som var yrkesofficerare dömdes (i krigsrätt) för att ha avvikit från tjänsten och för att ha blivit och att ha varit frivilliga i främmande makts tjänst.
Det enda den dåvarande underrättelsetjänsten var intresserad av var konkreta (nörd)uppgifter om främmande makts vapen och taktik (läs: Sovjetunionen) och även när de svenska SS-veteranerna mellan raderna eller t o m explicit omnämnde krigsförbrytelser och övergrepp som de själva eller andra hade deltagit i och gjort sig skyldiga till så var det uppenbarligen inte något som det dåtida Säpo intresserade sig för.
Frågan är nu vad dagens Säpo intresserar sig för när de återvändande IS-svenskarna förhörs (om de nu ens tas in på förhör av Säpo): Är det fortfarande konkreta (nörd)uppgifter om vapen och taktik som är det enda som är av intresse eller ställs också frågor rörande eventuella krigsförbrytelser och övergrepp som de svenska IS-veteranerna kan ha bevittnat eller som de själva eventuellt har varit delaktiga i och gjort sig skyldiga till?
För övrigt finns även en parallell i invandringen till Sverige: Vid krigsslutet och ända in på 1950-talet invandrade tusentals européer till Sverige som på olika sätt hade tjänstgjort på Tysklands och axelmakternas och dess allierades och satellitstaters sida (varav åtskilliga visserligen hade blivit tvångsrekryterade) och varav flera hade gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser och övergrepp och idag invandrar tusentals västasiater som har tjänstgjort i olika arméer och miliser (varav åtskilliga visserligen har varit tvångsrekryterade) och varav åtminstone en del nog har gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser och övergrepp.
Då förklarades ointresset för SS-veteranernas eventuellt begångna krigsförbrytelser och övergrepp med att det var tekniskt irrelevant för rikets framtida säkerhet vad SS-svenskarna hade företagit sig i andra länder (och som inte svenskar hade drabbats av) och gissningsvis finns det nog en viss risk att det resoneras på ett liknande sätt idag, d v s att det är tekniskt irrelevant för rikets säkerhet vad IS-svenskarna har företagit sig i andra länder och om de eventuellt kan tänkas ha begått krigsförbrytelser och övergrepp (som inte svenskar har drabbats av).
Då hade det dåtida Säpo uppenbarligen inte något (åtminstone inte något särskilt stort) hjärta för alla ihjälslagna judar, romer och slaver – frågan är nu hur mycket dagens Säpo bryr sig om alla ihjälslagna kristna, yazidier och muslimer?
Antal svenskar som strider för Islamiska staten är nu lika många som antalet som stred för Nazi-Tyskland
Antal svenskar som stridit som frivilliga för Islamiska staten 2014- (enligt Säpo): ca 300 (125 säkerställda varav 90 är män och 35 kvinnor – 115 har hittills återvänt hem)Antal stupade: ca 40 (varav ett flertal antagligen är saknade, d v s deras dödsfall har ej bekräftats och deras kvarlevor har ej återbördats och därmed kan de inte omedelbart dödförklaras)
Antal svenskar som stridit som frivilliga för Nazi-Tyskland 1940-45 (mina beräkningar): ca 300 (183 säkerställda i Waffen-SS – därtill 14 säkerställda i Wehrmacht, 3 i Kriegsmarine, 3 i Luftwaffe och 4 i Organisation Todt)
Antal stupade: ca 40 (varav 8 saknade då deras kvarlevor ej har återfunnits, och vilka fördes in i obefintlighetsregistret och sedermera dödförklarades på 1950- och 60-talen)
Inga jämförelser i övrigt som det heter då det är svårt att jämföra dagens ”andrageneration:are” från förorterna som är beredda att dö och döda för en millenaristisk religiös stat med gårdagens högerextrema majoritetssvenskar som var beredda att dö och döda för en mytisk rasstat. I båda fallen gäller dock: Antal dömda för krigsförbrytelser = 0.
Tobias Hübinette 