Kategori: Ingvar Kamprad

”Hjärnan” bakom IKEA:s världsberömda och bland (utlands)svenskarna så älskade svensk mat/husmanskost-restauranger var den gamle nazisten, den berömde etnologen och den folkkäre tv-kändisen Mats Rehnberg

”Hjärnan” bakom IKEA:s världsberömda och bland (utlands)svenskarna så älskade svensk mat/husmanskost-restauranger var den gamle nazisten, den berömde etnologen och den folkkäre tv-kändisen Mats Rehnberg:


Eva Ersson-Åbom berättar idag i Svenska Dagbladets näringslivsbilaga historien bakom IKEA-varuhusens svensk mat/husmanskost-restauranger som är så populära att besöka för 100 000-tals utlandssvenskar/expat-svenskar och svenska turister världen över.


I den långa artikeln framgår det att det var Mats Rehnberg, legendarisk professsor i etnologi vid Stockholms universitet och folkkär tv-kändis, som var ”hjärnan” bakom IKEA:s vinnande restaurangkoncept i början av 1960-talet vilket får mig att påminnas om de högerextremister som omgav Kamprad när IKEA grundades och växte så det ”knakade” vid den tiden (d v s på 60-talet).
IKEA grundades och byggdes delvis upp med lån som Kamprad fick från s k ”överklassnazister”, IKEA-katalogen trycktes hos/av en medlem i fascistiska Nysvenska rörelsen, IKEA-katalogen sålde f ö även Nysvenska rörelsens ledare Per Engdahls politiska skrifter och nu visar det sig att den gamle nazisten Mats Rehnberg låg bakom IKEA:s restaurangkoncept med svensk mat/husmanskost och svensk design/inredning.


Rehnberg var liksom Kamprad själv f d medlem i det största svenska nazistpartiet Nationalsocialistiska arbetarepartiet/Svensk socialistisk samling och hade innan dess varit medlem i den värmländske nazistledaren Birger Furugårds nazistparti Svenska nationalsocialistiska partiet. Under sin tid som läroverkselev vid Norra Real i Stockholm blev Rehnberg ”springpojke” åt den svenska s k nationella rörelsens huvudfinansiär mångmiljonären CE Carlberg och bl a medlem i dennes ungnazistiska organisation Gymniska förbundet. Rehnberg var under flera år ansvarig utgivare för flera av Carlbergs många högerextrema periodiska skrifter som riktade sig till dåtidens övre medelklass/överklassungdom och han ska även ha varit ansvarig utgivare för nazityska propagandamagasin.


Jag har själv alltid undrat över ursprunget till och historien bakom IKEA:s restaurangkoncept och tidigare tänkt att det måste bero på Kamprads extremnationalism och högerextrema bakgrund men nu visar det sig att upphovspersonen i stället är en annan gammal högerextremist, som Kamprad mycket väl kan ha lärt känna inom den svenska s k nationella rörelsen:


”Vid Gästabudets utformning tog han hjälp av professor Mats Rehnberg på Institutet för folklivsforskning vid Stockholms universitet och Nordiska museet. Rehnberg var programchef på Sveriges Televisions kulturavdelning och folkkär domare i populära tv-programmet 10 000-kronorsfrågan. Gästabudet fick träpanelade väggar, rustika möbler, stänger i taket med brödkakor och fårfioler och Smålands landskapsblomma på menyn. Restaurangchefen Ulf Runströmer läste på om gamla seder och småländsk bygdekultur och gick in för smörgåsbordet med mängder av sillar, öländska kroppkakor, småländska isterband och dito ostkaka. Mats Rehnberg tog inget betalt för sin insats, men bad om bidrag till välgörande Sällskapet Stadsbudskåren.”

Nu när den tryckta IKEA-katalogen försvinner är det återigen dags att påminna om att IKEA-katalogen tidigare saluförde högerextrem litteratur och att den trycktes på ett högerextremt tryckeri

DN:s Per Svensson reflekterar idag kring IKEA-katalogens betydelse för Sverige, svenskarna och svenskheten i världen liksom på hemmaplan nu när den tryckta katalogen går i graven. IKEA-katalogen var då med sina 200 miljoner årliga exemplar på 2010-talet antagligen världens mest tryckta skrift bredvid Bibeln och Koranen och katalogen formligen masspred svenskhet över världen i form av folkhemmets och välfärdsstatens högmodernistiska och funktionalistiska homogenitet samtidigt som den även fungerade homogeniserande inom landet på ett estetiskt plan.

Och själv kan jag ju bara inte låta bli att påminna om att IKEA-katalogerna trycktes hos och av högerextremisten Arvid Hultberg på dennes tryckeri E Hultbergs Boktryckeri i Osby under 1950-talet och sannolikt också på 1960-talet. Hultberg var liksom Kamprad medlem i fascistiska Nysvenska rörelsen och han är känd för att ha fått Ingvar Kamprad att lämna Lindholms nazistparti Svensk socialistisk samling (SSS) på 1940-talet för att i stället ansluta sig till Engdahls rörelse, d v s IKEA:s första tryckeri ägdes och drevs av den person som värvade Kamprad till Nysvenska rörelsen.

Tryckeriet finns f ö fortfarande kvar och heter numera Hultbergs Boktryckeri AB och ägs och drivs antagligen av Arvid Hultbergs barn eller efterkommande. Hultbergs tryckeri tryckte i många decennier även Nysvenska rörelsens tidningar och tidskrifter samt dess ledare Per Engdahls böcker.

IKEA grundades med hjälp av ett lån och en grundplåt som fascistledaren Per Engdahl hade anskaffat hos olika s k ”överklassnazister” (enligt uppgift från Engdahl själv samt från en person som senare blev överläkare i Norrbotten och som också han var medlem i Nysvenska rörelsen) och IKEA sålde till en början högerextrem litteratur som salufördes tillsammans med möblerna i IKEA-katalogerna.

Per Engdahls bok ”Politisk allmänbildning” beskrevs t ex på följande vis i IKEA-katalogen:

”Aktuell uppslagsbok. Lovordad i pressen. Politisk allmänbildning är en mycket uppskattad uppslagsbok för alla kommunalt, socialt och politiskt intresserade och för allt föreningsfolk. I den får Ni lära om den sociala och politiska utvecklingen i vårt land och flera andra länder, som levandegöres genom många illustrationer. Ni får känna de sociala, ekonomiska och politiska föreningarnas strävanden. En utmärkt bok för alla dem som vill lära känna det samhälle vi lever i.”

Engdahl hjälpte även Kamprad att slå igenom på marknaden tack vare den förstnämndes s k ”överklassnazistiska” kontakter inom industrin vilket gjorde att IKEA kunde ställa ut sina möbler på industri- och möbelmässor. År 1951 skrev Kamprad följande till Engdahl i ett brev där han klagade på ”vissa intressen” som mycket väl kan ha betytt svenska judar inom näringslivet mot bakgrund av att både Kamprad och Engdahl hade rejält ”svårt för” judar:

”Man blir förvånad över det ytterst kraftiga intresset för min ringa rörelse som ägnas oss från det hållet. Det kan väl aldrig vara så att vi trampat vissa intressen på tårna? Vi har i fortsättningen för avsikt att uppträda så diskret som möjligt och planerar ingalunda – som någon tidning förmodar – att övertaga distributionen av möbler etc utan att endast peka på de olika möjligheter som står allmänheten till buds. Även detta tycks reta så in i vassen.”

Kamprad fortsatte att vara medlem i Nysvenska rörelsen även efter kriget och som han möjligen blev en viktig finansiär för i takt med att IKEA utvecklades till ett svenskt storföretag och senare till en multinationell jättekoncern. Även om IKEA tog all tid så finansierade Kamprad möjligen inte bara Engdahls fascistiska rörelse utan deltog möjligen även på den s k Malmörörelsens grundandemöte i Malmö 1951 då resterna av de kontinentaleuropeiska nazistiska och fascistiska rörelserna återsamlades för att återuppbygga den paneuropeiska högerextrema rörelsen som hade slagits i spillror i och med krigsslutet 1945.

Kamprad bidrog därefter möjligen med ekonomiska medel för att återuppbygga den efter 1945 illa tilltygade nazistiska och fascistiska rörelsen runtom i Europa och han värvade även nya medlemmar till Nysvenska rörelsen såsom pikant nog hans gamle lärare från Osby samskola samt deltog på flera av rörelsens stämmor och möten ända in på 1950-talet.

Än mer pikant nog så var det just när Kamprad var tonårig elev på Osby samskola som han var medlem i nazistpartiet SSS ungdomsorganisation Nordisk ungdom (NU) och han karvade där in ett väl synligt hakkors i sin skolbänk vilket läraren som senare gick med i Nysvenska rörelsen tack vare Kamprad inte uppskattade precis. Kamprad hade ingått i ett lokalt nazistiskt ”tonårsgäng” redan innan han blev partimedlem i nazistpartiet SSS 1942 och han samlade också in ekonomiska bidrag till SSS och delade ut antisemitiska och rasideologiska broschyrer, pamfletter och flygblad med titlar som ”Bränn smutspressen som Bonnier ger ut på bål” medan NU-aktivisterna höll möten där de sjöng sånger med strofer som uppmanade till att ”sticka kniven i juden”.

Kamprad verkade helt enkelt som den lokale NU-ledaren i Osby under flera års tid och erhöll därför den interna och hemliga NU-bulletinen Rätt mellan 1942-44 och han var även prenumerant på SSS huvudorgan Den svenske folksocialisten samt erhöll också av någon anledning den nazistiska fackföreningsrörelsens tidskrift Facklig front under samma år.

Kamprad, som var övervakad och registrerad av dåvarande Säpo, ska också ha hållit ett tal på ett nazistmöte på Götaplatsen i Göteborg iförd paramilitär utstyrsel med koppel och ridstövlar (och där f ö SD senare kom att hålla ett pampigt s k massmöte som inleddes med Wagners s k valkyrieritt). Kamprad ska också ha gillat att just gå runt i paramilitär ungnazistuniform när tillfälle bjöds beväpnad med en s k NU-dolk och han ska även enligt uppgift ha deltagit i att smuggla SS-män över den svensk-norska gränsen i Värmland för vilket han så klart tog rundligt betalt för såsom sig bör med tanke på att Kamprad senare i livet blev en av världens och historiens största och rikaste superentreprenörer.

År 1991 prisade sedan Engdahl Kamprad i Nysvenska rörelsens organ Vägen Framåt:

”Själva andan i företaget har han lagt sig vinn om. Klasskillnader är bannlysta. Ett kamratförhållande mellan alla nivåer är principen. Översitteri och pampfasoner bekämpas. Var och en skall känna, att han eller hon uppskattas. Det är sällan man hör de gamla nysvenska idealen så klart framlagda. Och därtill förverkligade. Det är på dessa principer vi drömmer om att det korporativa samhället skall byggas. Ingvar Kamprad har i handling blivit trogen sin ungdoms ideal.”

Så sent som 2011 hyllade Kamprad i sin tur sin gamle ledare, förebild och läromästare Per Engdahl i SVT som hade inspirerat Kamprad i dennes ledarskaps- och managementstil, i dennes ”svenskhetsmarknadsföring” (i form av svenska namn på alla varor, svensk husmanskost i alla restauranger, blågula varuhus i alla länder o s v), i dennes fixering vid att ”erövra” Ryssland och Östeuropa (d v s marknadsmässigt och efter kommunismens fall) och kanske fr a i dennes antifackliga och korporativistiska personalpolitik.

Efter Kamprads bortgång offentliggjorde IKEA 2018 dennes sista brev och ”testamente” till eftervärlden. Kamprad efterlyste i sitt brev och ”testamente” en slags högerpopulistisk önskan om att politiken inför framtiden skulle erbjuda ”beslutskraft och enkelheten och det sunda förnuftets återkomst” och återigen och för sista gången ekade antagligen dennes högerextrema bakgrund.

https://www.dn.se/kultur/per-svensson-ikeakatalogen-bar-pa-drommar-om-ett-hagrande-paradis

”Den har varit en uppfostrare som visualiserat en svensk modell (som också inte utan framgång gått på export). Nyckelorden för identitetsbygget har varit: Praktiskt. Modernt. Funktionellt. Smakfullt, men inte skrytsamt. Prisvärt. Für alle.

Den slitna klyschan om Per Albin som byggde folkhemmet och Ingvar Kamprad som möblerade det bär, måste man säga, på ett mått av sanning (platta paket både i stort och i smått, Farsta och bokhyllan Billy). Ikeakatalogen illustrerade bokstavligen ambitionen att förvandla ett Sverige till ett land där man utan att riskera att snubbla över muggiga schäslonger kunde navigera sig fram i snart sagt vilket hem som helst med förbundna ögon. Modernisering och homogenisering var under möbeljättens första decennier det svenska kulturbyggets medel och mål.

Ikeakatalogen var kanske sista, och mest inflytelserika smakfostraren i ett lärarkollegium där man också hittar Ellen Key, Carl Larsson och 30-talets funktionalister.”

En av Sveriges mest framträdande antinazistiska och antirasistiska pennor och röster journalisten och författaren Elisabeth Åsbrink fortsätter idag att fantisera och fabulera om att det var just hon som för första gången hittade att Ingvar Kamprad hade varit nazist

DN uppmärksammar att en av Sveriges mest framträdande antinazistiska och antirasistiska pennor och röster idag fyller 55 år – d v s journalisten och författaren Elisabeth Åsbrink.
Åsbrink DN 200501.jpg
 
Dock är det trist att Åsbrink för femtioelfte gången i rad hävdar att det var hon som tog Kamprads ”skalp”.
 
Det var då jag som gjorde det på samma sätt som att jag har tagit närmast otaliga SACO-, överklass-, elit-, övreskikts-, kändis- och socialgrupp 1-svenskars ”skalper” ända sedan 90-talet och om det hade existerat en slags skalpjakttävling utifrån definitionen att spåra upp, hitta, avslöja och ”hänga ut” mäktiga, förmögna och kända svenskar som någon gång i livet har varit högerextremister så är jag fortfarande den ohotade vinnaren i landet, som med all sannolikhet sitter på allra flest jakttroféer på min (miljonprogramsområdeslägenhets)vägg därhemma.
 
Detta är så klart inget annat än hämningslöst och måhända fullständigt osympatiskt och oklädsamt skryt och skrävel men icke desto mindre sanningen och jag har t o m svårt att peka ut ens några konkurrenter i sammanhanget om jag ska vara helt ärlig vad gäller namn som ens kan tänkas hota min guldplats och topplacering.
 
Visst har jag också haft fel ibland – jag misstog mig på VAM-ledaren Christopher Rangnes ”brorsa” (han var då inte basist i vit makt-bandet Division S), jag hade fel om en högerextrem greves pappas investeringar (han ägde ett annat storföretag, visade det sig), jag kanske sade någon gång till någon ”i fyllan och villan” att ”Sickan” Carlsson kanske hade hängt i högerradikala kretsar (det stämmer då ej vad jag vet i alla fall), jag missade en gång existensen av en utomäktenskaplig dotter till en direktör (liksom existensen av dennes älskarinna – ett s/larvigt misstag men den svenska pryda, patriarkala och heteronormativa folkbokföringen är ju som den är s a s), jag tog fel på en pro-nazitysk Bernadotte-prins (tror jag i varje fall och det händer att jag funderar på det än idag, d v s om jag verkligen hade rätt eller fel), jag har stavat en viss högerextrem professors namn fel (vilket inte är okej så klart) och jag har missat flera exakta datum (t ex när en viss advokat betalade in sin medlemskontingent till ett visst nazistparti, när en viss SS-svensk fick barn med en viss s k folktysk flicka, som jag tror var s k underårig dessutom, eller när en viss person deltog på en viss demonstration) – men oftast har jag ändå haft rätt när åren har gått och uppgifter har kunnat kollas och bekräftas i efterhand.
 
Jag må inte på något sätt vara maskulin och macho, jag är inte på något sätt någon s k casanova och donjuan eller en predatorisk man som gränslöst och med fullständig självklarhet tar för sig av, äger och slukar världen så länge han lever och vare sig det handlar om stiliga titlar, höga löner, kvinnor, pengar, tillgångar, fina adresser eller statusjobb utan i stället lever jag i texternas, historiens och fiktionens värld som också inbegriper arkivens och bibliotekens värld men ibland måste även sådana män som jag få hävda sig även om det utan tvivel ter sig löjligt och patetiskt när just sådana (löjliga och patetiska) män som jag gör det som hellre lägger tusentals kronor på operabesök i stället för att partaja och springa på nattklubbar och fester, som hellre läser en viss författares nya diktsamling i stället för att läsa om en ny mobiltelefons- eller bilmodell, som hellre spenderar hela lördagen på ett arkiv eller bibliotek i stället för att ”softa” och ”chilla” på något ”hippt” café eller någon ”hype:ad” bar på stan, som hellre besöker en fullständigt nedgången östeuropeisk gammal belle époque-stad i stället för att åka till Karibiens, Thailands eller Spaniens stränder och som hellre lyssnar på Sjostakovitj i stället för att höra på den senaste innepodden.
 
Åsbrink har då om och om igen – i föredrag efter föredrag, i intervju efter intervju, i text efter text och i samtal efter samtal – skrutit och skrävlat om att hon är den som hittade att världens rikaste fascist (och därtill en av världens rikaste människor någonsin i världshistorien när han var vid liv) bredvid möjligen de amerikanska bröderna Koch, tysken Göring och japanen Sasakawa (OBS: jag vågar mig då inte på att gissa vad gäller italienarna) en gång var medlem
i Nationalsocialistiska arbetarepartiet/Svensk socialistisk samling, d v s han var en s k lindholmsnazist innan han blev fascist och medlem i Svensk opposition/Nysvenska rörelsen.
 
SANNINGEN är då den att det var jag som hittade denna uppgift i dåvarande Säpos (d v s Allmänna säkerhetstjänsten) arkiv många år innan Åsbrink gjorde det och det var en annan journalist och författare – Thomas Sjöberg – som offentliggjorde denna uppgift långt före Åsbrink i sin bok ”Ingvar Kamprad och hans IKEA” från 1998.
 
Jag har ställt frågan tidigare till Åsbrink och jag ställer den igen än en gång mot bakgrund av dagens födelsedagsgratulation på DN:s familjesida samtidigt som jag naturligtvis inte har några problem att erkänna att hon är en glödande antifascist och antirasist såsom både jag själv och Thomas är:
 
Hur genomfräck, nedrig och oärlig kan en visserligen uppburen, hyllad och radikal antinazistisk författare egentligen vara?

En fascist tryckte IKEA-katalogen under de första decennierna

Upptäckte precis nyss av en slump att IKEA-katalogen, som numera räknas som världens mest tryckta och spridda skrift årligen tillsammans med Bibeln och Koranen då den varje år trycks och sprids i över 200 miljoner exemplar världen över, trycktes hos och av nysvensken och fascisten Arvid Hultberg på dennes tryckeri E Hultbergs Boktryckeri i Osby på 1940- och 50-talen och med stor sannolikhet också på 1960-talet.
314444281_e4767204-070a-4ee5-be64-d8e10625f765.jpg
 
Tryckeriet finns fortfarande och heter idag Hultbergs Boktryckeri AB, och ägs och drivs numera antagligen av Arvid Hultbergs efterkommande, och tryckeriet tryckte i många decennier även Nysvenska rörelsens tidningar och tidskrifter samt dess ledare Per Engdahls skrifter och böcker.
 
Arvid Hultberg är då känd för att det var han som fick Ingvar Kamprad att lämna Lindholms nazistparti SSS på 1940-talet och i stället ansluta sig till Engdahls fascistiska Nysvenska rörelsen, varinom han kvarstannade åtminstone fram tills,1950-talet samtidigt som han var ”medlem” i den högerextrema Stay Behind-rörelsen, men jag har fram tills idag inte förstått eller vetat att Hultbergs tryckeri kom att trycka IKEA-katalogen under flera decennier efter kriget, som f ö också erbjöd och saluförde Per Engdahls böcker tillsammans med och mitt bland alla IKEA-möbler åtminstone fram tills 1950-talet.

Kamprads sista önskan om ”det sunda förnuftets återkomst” som just nu hyllas av politikerna ekar av dennes högerextrema bakgrund

Kamprads sista brev till eftervärlden som IKEA valde att offentliggöra igår efterlyser ”beslutskraft och enkelheten och det sunda förnuftets återkomst” och nu hyllas Kamprads sista önskan men det måste väl ändå vara fler än jag som associerar till något annat än enbart ”klurig” (och måhända snål) småländsk organisations- och ledarskapsteori eller fortsätter jag helt enkelt att svartmåla en av världens mest kända svenskar och en av världens rikaste människor (fram till sin död) genom att ens antyda att det också är ett budskap som inte bara handlar om företagande och entreprenörskap utan också om en viss typ av politisk inriktning som Kamprad själv stöttade och sympatiserade med i decennier (genom att bl a saluföra Per Engdahls böcker i IKEA-katalogen) och som numera återigen verkar locka och attrahera rejält många människor och även så i Sverige och inte minst i Småland (som idag är SD:s starkaste fäste – närmare 30% av alla småländska män sympatiserar då just nu med SD)?
 
2822e04b-b0ed-4496-88cf-7e5a4668718f.png
 
”Ett handskrivet brev från Ingvar Kamprad har hittats och delats med samtliga Ikeamedarbetare världen över. I brevet manar Kamprad till mer beslutskraft, och en återgång till sunt förnuft. En uppmaning som lovordas av både landsbygdsministern Sven-Erik Bucht (S) och Centerledaren Annie Lööf.”

Svenska PEN:s ordförande författaren Elisabeth Åsbrink fortsätter att ljuga och fabulera om att det var hon som hittade att Kamprad hade varit lindholmsnazist när det var Thomas Sjöberg som först avslöjade detta redan 1998 efter att jag hade hittat uppgiften i arkiven

Har precis varit och lyssnat på Elisabeth Åsbrink som talade om sin bok ”1947” på Karlstad Bokcafé på Stadsbiblioteket i Karlstad och visst är hon ordförande i Svenska PEN och visst är hon en glödande antirasist och antifascist o s v o s v men det retar mig ärligt talat något oerhört att hon om och om igen under presentationen både fräckt och ohämmat ljög och skröt om att det var hon som i gamla Allmänna säkerhetstjänstens arkiv (d v s det första Säpo) hittade att Kamprad hade varit lindholmsnazist (d v s att han inte bara hade varit en nysvensk fascist) då det faktiskt var jag som hittade det många år innan Åsbrink och det var Thomas Sjöberg som offentliggjorde och skrev om det i sin bok ”Ingvar Kamprad och hans IKEA” från 1998 som publicerades många år innan hennes egen ”Och i Wienerwald står träden kvar” gavs ut 2011: Hur genomfräck, nedrig och oärlig kan en visserligen uppburen, hyllad och radikal antinazistisk författare egentligen vara?

30724453_10155582787325847_5809011884237520896_n.jpg

Sedan ska det medges att Åsbrink ikväll också talade om den hybris hon drabbades av efter att ha tagit Kamprads lindholmsnazistiska ”skalp” då hennes ”avslöjande” blev en världsnyhet och även stressade sönder de annars ytterst sävliga arkivarierna på Riksarkivet vilka också blev uppringda av utländska medier.

Ett urval nazistiska och fascistiska citat av och om Ingvar Kamprad

Ett urval (nazistiska och fascistiska) citat av och om Ingvar Kamprad: IKEA grundades med ett lån från fascistledaren Per Engdahl och IKEA sålde tidigare även fascistisk litteratur skriven av Engdahl och Engdahl hyllade IKEA och Kamprad så sent som på 1990-talet medan Kamprad hyllade Engdahl så sent som på 2010-talet:
1942: Julhälsning i tidskriften Ungt Folk till ”nationalrekryterna” i det nazistiska ungdomsförbundet Nordisk ungdom som verkade under devisen ”Jaga bort alla judar och andra parasiter som splittrar och bestjäl folket och förgiftar dess blod” och under underrubriken ”Götalands kamp hårdnar mot bolsjevismen”:
”Nr I. K-d. Elmtaryd Agunnaryd” (d v s nationalrekryt Ingvar Kamprad Elmtaryd Agunnaryd = IKEA)
1943 till Nordisk ungdoms högkvarter på Markvardsgatan i Stockholm när Kamprad var lokal NU-ledare:
”Jag går för närvarande på en skola, där det är av nöden att vara hemlig. Kan tala om att vi här trots svårigheter vidtalat med en tryckeriägare att trycka den av Eder utsända propagandalappen ”Hur många skola bolsjevikerna mörda i Sverige?” i något förändrad form.”
1948 när Kamprad och IKEA sålde en högerextrem bok som var skriven av vännen och fascistledaren Per Engdahl som hade finansierat IKEA:s grundande – citat ur dåtidens ”IKEA-katalog”:
”Aktuell uppslagsbok. Lovordad i pressen. Politisk Allmänbildning är en mycket uppskattad uppslagsbok för alla kommunalt, socialt och politiskt intresserade och för allt föreningsfolk. I den får Ni lära om den sociala och politiska utvecklingen i vårt land och flera andra länder, som levandegöres genom många illustrationer. Ni får känna de sociala, ekonomiska och politiska föreningarnas strävanden. En utmärkt bok för alla dem som vill lära känna det samhälle vi lever i.”
1950 till sin vän och fascistledaren Per Engdahl:
”Dessutom vill jag att du ska veta att jag är stolt över att tillhöra den nysvenska kretsen och inte alls gör någon hemlighet av detta bland de av mina anförvanter och vänner, som jag inte har affärer med.”
1951 till sin vän och fascistledaren Per Engdahl som via sina ”överklassnazistiska” kontakter hjälpte Kamprad och IKEA att slå igenom och bli ett företag att räkna med och ”vissa intressen” kan här betyda s k rika och s k mäktiga svenska judar inom näringslivet och industrin:
”Man blir förvånad över det ytterst kraftiga intresset för min ringa rörelse som ägnas oss från det hållet. Det kan väl aldrig vara så att vi trampat vissa intressen på tårna? Vi har i fortsättningen för avsikt att uppträda så diskret som möjligt och planerar ingalunda – som någon tidning förmodar – att övertaga distributionen av möbler etc utan att endast peka på de olika möjligheter som står allmänheten till buds. Även detta tycks reta så in i vassen.”
1951 till sin vän och fascistledaren Per Engdahl och bl a omnämns en f d SS-man som Kamprad var vän med – Obersturmführer Yngve Nordborg som var en av de sista som försvarade Hitlers bunker i Berlin i maj 1945:
”Först ett hjärtligt tack för boken, Det skall verkligen bli angenämt att få något vettigt till livs – till vettigt har jag svårt att räkna det eviga tjatet om fåtölj si och så eller bord det och det…
När vi nu är inne på affärer skulle jag vilja göra en affär med Dig. Det är så att jag gärna skulle vilja ha Västerlandets Förnyelse i inbundet skick à kr 40. Insätter alltså 100 kr på Bok & Tidskrifts giro och hoppas få dem/obs – inte bråttom förrän till jul/.
Ja, nu har jag summerat mina bekymmer, affärer, tankar etc och oartig som jag är frågar jag nu hur det står till nere i Malmö, med Dig själv, PQ, Lapis, Yngve…
Vägen Framåt har jag dock inte slarvat med och den är alltid lika välkommen – jag anser att den nu är mycket bra och sensationerna lagom.
Hoppas få tillfälle resa ner till Malmö under den närmaste tiden och då få hälsa på uppe på Ö. Förstadsgatan.
Slutar för den här gången med de bästa hälsningar, Ingvar K.
Ps. Skulle Du inte kunna stanna tåget i Liatorp el Älmhult någon gång Du åker förbi och komma ut och hälsa på. Gör det är Du bussig. Ds. Ett litet kort i förväg och jag hämtar vid stationen.”
2010/11 om sin vän och fascistledaren Per Engdahl:
”Att Per Engdahl var en stor människa, det kommer jag att vidmakthålla så länge jag lever.”
Ett urval brev till (och om) Ingvar Kamprad:
1945 från Svensk oppositions/Nysvenska rörelsens förbundssekreterare Bengt OIov Ljungberg när Kamprad var lokal ledare för Nysvensk ungdom som brukade sjunga ”Fula judar snegla där vi gå”:
”Kamrat! Mottagit och avnjutit Ditt digra opus med vidföljande brev från roddaren Forsberg. Mannen verkar – av brevet att döma – osmaklig och hans påståenden är väl inte mycket att bry sig om. Ljunggren är en mycket bra man, om han – i likhet med vad alla människor gör ibland – viftat med högra handen nån gång, så har detta med visshet inte avsetts som ”tysk hälsning”. Forsberg är väl ej mycket att ha, men Du kan ju skriva och fråga mannen vad han menar. Gärna för mig diplomatiskt.
Betr. Dina planer i Agunnaryd är de säkert bra, speciellt skulle det vara för oss av visst aktuellt värde om Du kunde få de där 5 eller 6 personerna att satsa en slant på bilagda lista. Tacknämligt vore det om Du kunde samla in ev. bidrag snarast och sända dito, för vi sitter upp över öronen med pengabekymmer på Hk just nu.
Femman mottagen och tidskriften sänds i dag. Pengarna mottagna som bidrag. Kan Du f.ö. på nåt vis se till att Göteborg betalar sin avgiftskontingent denna månad ordentligt?
Kan Du komma till arbets- eller rikslägret? Rikslägret bli troligen på Stensjö i Halland 22-26 juni, arbetslägret öppet hela sommaren, plats Kärraheds gård, Frillesås, c/o Skånberg. Mat, logi och kontakt lön för dikningsarbete i 14-dars-perioder. Anmäl omgående hit om och när Du kan komma!
That’s about that. Skulle gärna vilja träffa Dig för att dryfta SO:s ”nassetag” och NSU:s ”illojala konkurrens med NU”. Det var uniformer på tinget!
Motser gärna fortsatta brev och tecknar au revoir.
Bengt Olov Ljungberg
Den 5 augusti 1945″
1945 från Svensk oppositions/Nysvenska rörelsens organisationschef Gunnar Holm:
”Kamrat! Vi tackar för brev och pengar. 20 kr av dessa har lämnats till Svensk opposition. Ska vi sända kvitto till givarna? Motser Din nya adress. Här är allt gott. Träffen vi hade på NSU i lördags var lyckad och torgmötena är välbesökta. En del oroliga element försöker göra sig hörbara men den stora massan åhörare är bra. Pojkarna här nere hälsar och vi önskar Dig tur med försäljningen av Efterkrigsprogrammet.
Med nysvensk hälsning, Gunnar Holm, organisationschef”.
1945 från Svensk oppositions/Nysvenska rörelsens förbundssekreterare Bengt Olov Ljungberg till den nye medlemmen Rudolf Malmquist:
”Genom vår medlem, Ingvar Kamprad, ha vi erhållit meddelande om Edert inträde i vår rörelse. Kamprad har samtidigt översänt 20 kronor som likvid dels för medlemsavgift och dels för ett exemplar av vårt efterkrigsprogram.”
1947 från Svensk oppositions/Nysvenska rörelsens förbundssekreterare Bengt OIov Ljungberg:
”Broder! Varmt tack för senast. Gänget hälsar och beklagar att de ej fick träffa Dig, men de hoppas på midsommarn. Nu skriver jag Dig i följande angelägenhet:
Om allt går väl, ankommer på torsdag denna vecka ett prop-lag av 2 NSU-grabbar till V. De har inte uniform, så Du behöver inte riskera hjärtslag. Jag själv hoppas ankomma samma dag kl. 14.15, tror jag. Nu skulle jag vilja träffa Dig och ev. andra yngre trivsamma varelser på stan på kvällen, om det passar. Skulle Du vilja kontakta mig på e m eller kvällen på Savoy Hotell, vid stationen Du vet?”
1991 i Nysvenska rörelsens tidskrift Vägen Framåt – Kamprads vän fascistledaren Per Engdahl om IKEA och Kamprad:
”Själva andan i företaget har han lagt sig vinn om. Klasskillnader är bannlysta. Ett kamratförhållande mellan alla nivåer är principen. Översitteri och pampfasoner bekämpas. Var och en skall känna, att han eller hon uppskattas. Det är sällan man hör de gamla nysvenska idealen så klart framlagda. Och därtill förverkligade. Det är på dessa principer vi drömmer om att det korporativa samhället skall byggas. Ingvar Kamprad har i handling blivit trogen sin ungdoms ideal.”

Ingvar Kamprad, världens rikaste högerextremist som stod fast vid sin ungdoms högerextrema politiska ideal in i det sista, har gått bort

Kamprad skrev 1942 in sig som medlem i Svensk socialistisk samling (SSS), d v s de s k lindholmsnazisterna, och dess ungdomsförbund Nordisk ungdom (NU) när han som 17-åring var elev vid Osby samskola och där han var politiskt aktiv och värvade medlemmar och prenumeranter samt passade på att karva in ett hakkors i skolbänken och när han på sin födelsedag uppvaktades av de andra eleverna på skolan ställde han sig upp i enskild ställning, höjde högerarmen till en s k segerhälsning och utropade ”Heil Hitler!”.
27459709_10155380710765847_4502112088967738710_n.jpg
 
Kamprad hade ingått i ett lokalt nazistiskt ”tonårsgäng” redan innan han blev partimedlem 1942 och han samlade också in ekonomiska bidrag till SSS och delade ut antisemitiska, rasideologiska och nazistiska broschyrer, pamfletter och flygblad med titlar som ”Bränn smutspressen som Bonnier ger ut på bål”. Kamprad verkade som den lokale NU-ledaren i Osby och erhöll den interna och hemliga NU-bulletinen ”Rätt” mellan 1942-44 och han var även prenumerant på lindholmsnazisternas huvudorgan ”Den svenske folksocialisten” samt erhöll också den nazistiska fackföreningsrörelsens tidskrift ”Facklig front”.
 
1942 gick Kamprad även med i fascistiska Svensk opposition, d v s efterkrigstidens Nysvenska rörelsen som leddes av Per Engdahl som kom att bli dennes nära vän under många decennier och som Kamprad kan ha haft kontakt med ända in på 1980- och 90-talen. Engdahl var exempelvis en av mycket få gäster på Kamprads bröllop som ägde rum 1950 och vid samma tid när IKEA redan var ett företag att räkna med skrev Kamprad personligen till Engdahl:
 
”Dessutom vill jag att du ska veta att jag är stolt över att tillhöra den nysvenska kretsen och inte alls gör någon hemlighet av detta bland de av mina anförvanter och vänner, som jag inte har affärer med.”
 
1943 grundade Kamprad IKEA med ett lån och med en grundplåt som Engdahl ordnade fram och med hjälp av högerextrema kontakter inom näringslivet vilka aktivt hjälpte Kamprad att etablera IKEA.
27331916_10155380709545847_3474575016563690355_n.jpg
Som elev vid Göteborgs Handelsinstitut där han studerade från och med 1943 var Kamprad aktiv i den högerextrema miljön i Göteborg och han gick runt i ridstövlar samt höll ett tal på ett högerextremt möte på Konstmuseets pampiga trappa vid Götaplatsen iförd paramilitär utstyrsel och med ett ridspö i handen som han slog mot stövlarna på ”preussiskt” vis.
 
Efter kriget fortsatte Kamprad att vara medlem i Nysvenska rörelsen som han blev en viktig finansiär för i takt med att IKEA blev ett storföretag. Även om IKEA tog alltmer tid av Kamprad så finansierade han inte bara Engdahls fascistiska rörelse utan deltog antagligen även på den s k Malmörörelsens grundandemöte i Malmö 1951 då resterna av de kontinentaleuropeiska nazistiska och fascistiska rörelserna återsamlades för att återuppbygga den paneuropeiska högerextrema rörelsen och flera av de partier som bildades därefter och i anslutning till den s k Malmörörelsen utgör grunden till flera av de högerextrema och högerpopulistiska partier som verkar så framgångsrikt idag.
 
Kamprad bidrog sannolikt med betydande ekonomiska medel för att återuppbygga den efter 1945 illa tilltygade nazistiska och fascistiska rörelsen runtom i Europa och värvade även medlemmar till Nysvenska rörelsen såsom pikant nog hans gamle lärare från Osby samskola samt deltog på flera av rörelsens stämmor och möten ända inpå 1950-talet. Kamprad ska även enligt uppgift ha deltagit i att smuggla SS-män över den svensk-norska gränsen i Värmland för vilket han tog betalt för.
27072482_10155380710870847_7103468093102146906_n
 
Kamprad var även ”medlem” i Otto Hallbergs högerextrema Stay Behind-nätverk som denne upprättade efter krigsslutet och som avslöjades 1953 och som organiserade merparten av landets SS-veteraner och högerextrema finlandsfrivilliga som hade överlevt kriget och återvänt hem till Sverige. Kamprad bidrog sannolikt med ekonomiska medel till det högerextrema Stay Behind-nätverket som fortsatte att verka in i modern tid under ledning av Åke J Ek som också han var en f d medlem i det nazistiska lindholmspartiet och en f d NU-ledare likt Kamprad själv.
 
Så sent som på 1980-talet hyllade Engdahl IKEA i Nysvenska rörelsens tidskrift ”Vägen framåt” och prisade Kamprad för dennes ledarstil och korporativistiska företagsmodell och så sent som 2011 hyllade Kamprad sin f d ledare och gamle vän Per Engdahl.

Material om högerextrema svenska Stay Behind-nätverket som även Ingvar Kamprad var med i samma år som första IKEA-katalogen publicerades

Fem kilo dokument och material om det högerextrema svenska Stay Behind-nätverket som jag har haft utlånat i flera år och nästan glömt bort att jag ”ägde” (och kanske fr a att jag en gång i tiden letade upp och samlade in) friskar sannerligen upp minnet:
21106009_10155002582595847_4284249521956151805_n.jpg
 
Här finns ”hemliga” listor med 100-tals namn på prominenta svenska högerextremister, ”överklassnazister” (direktörer, docenter, ingenjörer, jurister, officerare, grevar o s v) och krigsveteraner från bl a Finlands alla krig mellan 1918-44 och Spanien (i Francos rebellarmé) och naturligtvis ett stort antal SS-frivilliga liksom allas vår Ingvar Kamprad som var ”medlem” i svenska Stay Behind-nätverket samma år som den allra första IKEA-katalogen publicerades 1951 och resten är historia som det heter även om det skulle ta ytterligare flera år innan Kamprad helt lämnade den svenska extremhögern (om han nu någonsin har gjort det).
21192456_10155002587145847_1704084285921453063_n.jpg
 
Inte minst så innehåller samlingen en massa dokument som rör det högerextrema svenska Stay Behind-nätverkets siste ”ledare” spionen, ”varulven”, agenten, ”terroristen” och sannolikt även mördaren Åke J Ek som även kallade sig Leo eller Leon i ”hemliga” paramilitära underrättelseverksamhetssammanhang.
21106691_10155002582610847_5071510041962620593_n.jpg
21151762_10155002583270847_404889874695697275_n.jpg21231661_10155002583520847_1206248805306338920_n.jpg

Världens rikaste fascist Ingvar Kamprad fyller 90 år

En av världens rikaste och mest kända nu levande människor, den rikaste svensken genom tiderna (förutom möjligen någon enstaka brutal vikingaklanledare som hade ihjäl kelter i parti och minut eller någon enstaka likaledes brutal stormaktstidskrigsherre som hade ihjäl katoliker i parti och minut och förutom möjligen Louis De Geer, d v s den svenska slavhandelns fader) samt världens idag rikaste högerextremist (efter Hermann Görings självmord 1946 och efter den superrike japanske fascisten och krigsförbrytaren Ryoichi Sasakawas bortgång 1995: OBS – nu har ju Kamprad faktiskt inte haft ihjäl en massa folk till skillnad från både Göring och Sasakawa men det går ju att bli rik ändå) fyller 90 och hyllas med en svassande dokumentär som bara i förbigående omnämner dennes högerextremism:

http://www.svd.se/kamprad-miljonerna-gjorde-mig-beroende

1943 erhöll Kamprad en s k grundplåt av högerextrema finansiärer inom näringslivet när han grundade sitt idag världsberömda företag IKEA samtidigt som han själv var organiserad lindsholmsnazist.

I gymnasiet karvade Kamprad bl a in hakkors i skolbänken (OBS – att klottra och karva in hakkors i skolmiljö har i och för sig otaliga ”svennegrabbar” och säkert också enstaka ”svennetjejer” gjort genom åren och åtminstone sedan 1930-talet, så det i sig behöver inte betyda särskilt mycket rent ideologiskt – det är just i ”kombo” med att sjunga om att ”sticka kniven i juden”, att ha medlemskap i ett nazistparti och att gå runt i uniform som ett sådant ”pojkstreck” blir mer än bara just ett ”pojkstreck”) och värvade aktivt medlemmar till partiet på skolan.

Kamprad, som var övervakad och registrerad av dåvarande Säpo, ska också ha hållit ett tal på ett nazistmöte på Götaplatsen i Göteborg iförd paramilitär utstyrsel med koppel och ridstövlar (och där SD senare kom att hålla ett pampigt möte som inleddes med Wagners s k valkyrieritt, men det kan så klart inte Kamprad lastas för). Kamprad ska också ha gillat att just gå runt i paramilitär ungnazistuniform när tillfälle bjöds beväpnad med en s k Nordisk ungdom-dolk som idag kostar multum att ropa in på Tradera för den hugade som samlar på naziparafernalia.

Därefter lämnade Kamprad de skräniga, våldsamma, ”grabbiga”, ”adrenalinstinna” och smått ”proletära” lindholmsnazisterna även om han fortsatte att ha kontakt med Alte Kameraden bl a genom att vara med i Otto Hallbergs högerextrema Stay Behind-rörelse på 1950-talet som bestod av hundratals f d Finlands- och SS-frivilliga nazister.

Kamprad blev senare medlem i fascistiska, övre medelklass-intellektuella, akademiska och SACO-dominerade Nysvenska rörelsen, och så sent som 2011 hyllade Kamprad sin gamle ledare, förebild och läromästare Per Engdahl i SVT som inspirerat Kamprad i dennes ledarskaps- och managementstil, i dennes ”svenskhetsmarknadsföring” (svenska namn på alla varor, svensk husmanskost i alla restauranger, blågula varuhus i alla länder o s v), i dennes fixering vid att ”erövra” Ryssland och Östeuropa (d v s marknadsmässigt – absolut inte militärt så klart) och kanske fr a i dennes personalpolitik som Engdahl berömde som varande korporativistisk (d v s fascistisk) ända in på 1990-talet.

Den svenska fascismens ”grand old man” Nysvenska rörelsens Per Engdahl som avled 1994 och som spelade en avgörande roll för att återuppbygga den europeiska extremhögern efter 1945 var i decennier nära vän med Kamprad och talade bl a på dennes bröllop, och båda härstammade dessutom från samma ”överklassnazistiska” miljö i Jönköpings län.

Att den sagolikt rike Göring i huvudsak ”lyxkonsumerade” upp sin förmögenhet genom s k iögonfallande konsumtion och inte minst genom att bygga upp sitt dödskultgods Carinhall tillägnad hans älskade och i alltför tidig ålder bortgångna svenska fru Carin von Kantzow (född Fock) är välkänt medan den likaledes sagolikt rike Sasakawa kom att finansiera både den japanska extremhögern och den internationella extremhögern ända fram till sin död 1995 och inte minst World Anti-Communist League som vissa menar låg bakom Palmemordet liksom ”bisarra” (och grymma) steriliseringsprogram som steriliserade tiotusentals ursprungsamerikaner i de latinamerikanska diktaturerna ända in på 1980-talet samtidigt som Japans store son Sasakawa, krigsförbrytare i A-klassen som klarade av att ”multitask:a” både som fascist-, yakuza- och affärsledare på en och samma gång i efterkrigs-Japan och som var ”världens rikaste fascist” enligt honom själv, öste otaliga miljoner och åter miljoner SEK och NOK över svenska och norska kulturutövare, journalister och forskare via Scandinavia-Japan Sasakawa Foundation i sin hänsynslösa (men futila, ”Sasakawagubben”, som själv aldrig tröttnade på att berätta om sitt möte med Mussolini, ”den största människan som någonsin har levat” enligt honom själv, och som aldrig stack under stol med att han personligen hade slagit ihjäl mängder av människor med både bomber, gevär, pistol och svärd och sannolikt också med bara händerna, hann ju då dö innan han fick priset) ”jakt” på Nobels fredspris:

Huruvida Kamprad och IKEA har finansierat den svenska och europeiska extremhögern låter jag vara osagt men det är ett faktum att den panvästerländska extremhögern ju var fullständigt sönderslagen och inte minst ekonomiskt ruinerad och ”fattig som en kyrkråtta” efter 1945 och på 1950- och 60-talen, ja ända in på 1970- och 80-talen:

Dess ledare och kärnaktivister och huvudfinansiärer var ihjälslagna eller stupade eller hade suiciderat eller hade blivit avrättade eller hade fängslats eller befann sig i exil i Mellanöstern, på Iberiska halvön eller i Sydamerika (eller i Sverige), och få inom näringslivet i Väst var beredda att stödja rörelsen då (det är egentligen först idag som detta tabu att stödja extremhögern ekonomiskt från näringslivets sida har försvunnit), så nog behövde rörelsen pengar efter kriget.

Det allra första mötet som ägde rum efter kriget som samlade den ”överlevande” europeiska extremhögern 1951, och som Engdahl stod värd för i Malmö (d v s det mötet var helt enkelt startskottet för efterkrigstidens s k ”nynazism” och lade grunden till den extremhöger som många av oss ju ”tampas” med idag), kostade också onekligen en hel del pengar att genomföra liksom än mer uppbyggandet av ett kansli och en tidskrift för den s k Europeiska sociala rörelsen som bildades på Malmökonferensen, och det skulle åtminstone inte förvåna mig om det en ”vacker” dag kommer fram att Kamprad och IKEA täckte åtminstone delar av de utgifter och kostnader som krävdes för att hålla rörelsen vid liv under Kalla krigets första decennier och därmed kunna överleva in i vår tid.