Kategori: högerpopulism

Om att engagera sig i adoptionsfrågor i högerpopulismens tid

Fascinerande (och helt och hållet på ett negativt sätt – d v s helt enkelt jobbigt) att det inte ens går att uttala sig om och vara engagerad i adoptionsfrågor numera och längre utan att högerpopulister och SD:are ”avbryter” (på Twitter) och kommer med sina högerpopulistiska SD-perspektiv:


Från vänster till höger handlar det i det första fallet om någon som tycker att jag ska skickas tillbaka/hem till mitt födelse/ursprungsland ”Nordkorea”. Det händer att svenskar i gemen har problem att skilja på/mellan Nord- och Sydkorea och för oss adopterade från Sydkorea är frågan ”är du från Nord- eller Sydkorea?” då en s k ”klassiker”.


I det andra fallet handlar det om någon som tror att bara för att den f d SS-frivillige Ragnar Linnér råkade ”chef:a” över Stockholms stads adoptionsbyrå (det har då jag f ö grävt fram) så låg just han (vilket inte stämmer men däremot var det antagligen Gerhard Bungerfeldt som gjorde det, som märkligt nog liksom Linnér också hade nazistbakgrund) bakom att Stefan Löfven adopterades bort och eftersom Löfven har två bioföräldrar som var högerextremister (det har då jag f ö grävt fram) så skulle det betyda att SAP på något sätt är kopplat till nazismen.


Det tredje och sista exemplet handlar helt enkelt om QAnon-konspirationen – d v s att t ex svenska Adoptionscentrum förmedlar adoptioner till den svenska s k vänsterliberala eliten och att dessa adoptivbarn utnyttjas sexuellt av de högutbildade höginkomsttagare som generellt adopterar internationellt.
Det är nästan att en faktiskt saknar de där vänsterrösterna som tidigare alltid skulle säga att det är en god och solidarisk gärning att adoptera när en tar del av SD:arnas märkliga ”inspel” vad gäller adoptionsfrågorna.

Är den italienska situationen med ett SD och ett AfS som tillsammans samlar 40% av väljarkåren även övriga Europas framtid?

DN:s Björn Wiman skriver idag om den speciella och inte minst oroväckande politiska situationen i dagens Italien mot bakgrund av att det var där allting började både 1922 med fascismen och efter Kalla kriget med den klassiska höger-vänster-skalans kollaps (vilket öppnade upp för populismen) – d v s det som händer i Italien händer tyvärr ibland i övriga Europa några år därefter.

Det politiska landskapet präglas numera av ett högerpopulistiskt parti – Matteo ”Il Capitanos” Salvinis Lega (ca 25%) – som kan sägas motsvaras av svenska SD OCH av ett högerextremt parti som är direkt arvtagare till Mussolinis parti PNF via efterkrigstida MSI – d v s Giorgia Melonis Fratelli d’Italia (ca 15%) som kan sägas motsvaras av svenska AfS.

Paradoxalt nog har SD dock snarare och inte minst på sistone under pandemin haft kontakt med högerextrema Fratelli d’Italia – bl a har Åkesson och Meloni samtalat med varandra om den svenska respektive italienska pandemipolitiken – medan AfD ”omvänt” har haft kontakt med högerpopulistiska Lega och åtminstone under 2018 års valkampanj när en representant från Lega talade på AfS avslutande valmöte i Kungsträdgården i Stockholm.

https://www.dn.se/kultur/bjorn-wiman-du-kommer-att-bli-chockad-over-hur-det-kan-handa-har

”Fyra partier dominerar det politiska landskapet: ett ansvarsbärande men tynande liberalt/socialdemokratiskt parti (PD), ett högerextremistiskt parti (Lega), ett parti av etablissemangskritiska missnöjespopulister (Femstjärnerörelsen) och så – på starkast frammarsch av dem alla – ett parti som bildats med hjälp av renodlade fascister (Italiens bröder). Det sistnämnda har i dag stöd av var sjätte italienare.

Hur har det blivit så? Hur har fascismen, som drev hundratusentals italienare i döden, kunnat återuppstå med en sådan kraft i det land där den en gång fick sitt namn? En av förklaringarna är just bristen på nationell självuppgörelse. Också i Italien är det chockerande hur mycket som aldrig tycks ha hänt. Landet där diktatorn Benito Mussolini på 1920-talet blev föregångare för de tyska nazisterna och visade hur en våldsam minoritet kan få den politiska makten har aldrig varit i närheten av att göra upp med sitt svarta förflutna.

I stället etablerades efter kriget den officiella bilden att italienarna varit skyddslösa offer för de tyska nazisterna. Man klamrade sig fast – som författaren Géraldine Schwarz skriver i boken ”Medlöparna” – vid de nazistiska brottens monstruösa karaktär för att glömma sina egna. De blodiga kolonialkrigen med kemiska stridsmedel i Libyen och Etiopien, som vissa historiker jämställer med folkmord, förträngdes och tystades ner. Massakrer på civila i Grekland och Jugoslavien sopades under mattan. I Italien hölls aldrig någon motsvarighet till Nürnbergprocessen, där de fascistiska brottslingarna blev dömda.

I stället beviljades de straffrihet och gjorde karriär. Också den neorealistiska filmen, som förvisso fördömer den totalitära ideologin, frikänner den ”vanliga” italienarens roll under fascismen. Först senare med Ettore Scola och Pier Paolo Pasolini kom en ansats till verklig självreflektion. I dag blir det en allt vanligare uppfattning att raslagarna, som infördes på ett ganska sent stadium, visserligen var förfärliga men att fascismen utan dem skulle ha varit inte bara acceptabel, utan rent av bra. Det är därför man i dag ser Mussolinisouvenirer i vanliga affärer och ledande politiker som får pluspoäng när de citerar Il Duce.

Men om Italien hade gjort sitt minnesarbete – hade då så många italienare relativiserat och till och med hyllat extremism och fascism? Om de ansvariga hade ställts till ansvar, hade då inte dagens generationer varit bättre rustade för att stå emot föraktet för demokratin och dyrkan av våldet? Samma fråga kan ställas på många platser. En nation som inte har modet att skapa klarhet kring sitt förflutna kommer aldrig att vara rustad för att möta framtiden.”

På knappa två veckor har de sista av den svenska borgerlighetens cordon sanitaire-fördämningar brustit och högern har både hunnit med konststycket att kasta sig i famnen på SD och anamma SD:s retorik

Under de senaste 12 dygnen har den svenska högern anammat en retorik som tidigare bara hördes i alternativmedierna och från SD:s sida och kvar är nu mest bara Dagens Nyheter, Eskilstuna-Kuriren och några tidningar till som explicit kritiserar att M och KD arbetar för att bilda en gemensam regering med stöd av SD efter 2022 års val.


I samband med och efter Förintelsens minnesdag den 27 januari, som även SD f ö numera deltar i, publicerade ett flertal borgerliga tidningars ledarsidor (såsom bl a Svenska Dagbladet) hårda angrepp på liberaler och socialister som anklagades för att politiskt profitera på och exploatera Förintelsen och de sista överlevande som ännu är i livet för att attackera M och KD ”bara” för att M och KD numera samarbetar med SD och vill regera med stöd av SD efter 2022 års val.


Efter att Ulf Kristersson tog ”bladet från munnen” och uttalade i SVT på bästa sändningstid att han idag är beredd att just bilda regering ihop med KD och med stöd av SD har uppslutningen i det närmaste varit total från högerns sida och flera högerledarsidor (såsom bl a Göteborgs-Posten) har därefter försäkrat att SD numera är ett seriöst och normalt parti.


I samband med att flera socialdemokratiska ministrar i Löfvens regering och flera både liberaler och socialister kritiserade Kristersson inför och under årsdagen av Hitlers maktövertaganden den 30 januari och Kristerssons försäkran att SD numera är ett seriöst och moget parti samt Kristerssons påstående att SD särskilt under pandemin har skruvat ned sin retorik har sedan ett stort antal borgerliga röster och ledarsidor (såsom bl a Dagens Industri) attackerat ministrarna ifråga, Löfvens regering och liberaler och socialister i allmänhet för att ”brunsmeta” Kristersson och M.


Att anklaga liberaler och socialister för att utnyttja Förintelsen och de överlevande i politiska syften och att anklaga de förstnämnda för att ”brunsmeta” högern är då i båda fallen ett retoriskt grepp som alternativmedierna och SD har använt sig av i åratal.


Som om inte detta vore nog så har alternativmediernas och SD:s tal om att den tyska nationalsocialismen i själva verket var vänster under de senaste dygnen letat sig in på högerns ledarsidor (såsom bl a Kristianstadsbladet) och även kolporterats av riksdagsledamöter och andra politiker som numera inte bara tillhör SD utan även M och KD.


Fakta i sak är då att de allra flesta av de överlevande är emot att M och KD har inlett ett samarbete med SD och vill bilda regering med stöd av SD och vidare är sanningen den att SD har radikaliserats rejält under pandemin och särskilt i relation till de högerradikala alternativmedierna och slutligen var vare sig den italienska fascismen eller den tyska nationalsocialismen vänster.


Det är faktiskt inte utan att en längtar tillbaka till både Reinfeldt och Bildt liksom till Hägglund och Svensson och kanske t o m till ”Amiralen” som då var av ett helt annat virke än ”Adoptivpappan” (d v s Kristersson), d v s till den svenska högerns legendariske ledare under mellankrigstiden Arvid Lindman som på ett möte på Ulvåsa slott utanför Motala i juli 1934 en gång för alla tog avstånd från den dåvarande svenska extremhögern inför 2500 församlade östgötamoderater.


”Amiralens” tal ägde då rum efter de s k Långa knivarnas natt när vänsterfalangen inom den tyska naziströrelsen oskadliggjordes. Den dåvarande svenska extremhögern valde efter denna händelse att inte ta avstånd från A.H., vilket chockade den dåvarande svenska högern, d v s att den svenska extremhögern inte tog avstånd från A.H.


I samband med att Trump systematiskt försökte undergräva den amerikanska statsapparaten inifrån efter att valförlusten var ett faktum och efter stormningen av Kapitolium fortsatte SD och den svenska extremhögern ändå att stötta Trump men trots detta har Kristersson valt att öppet inleda ett samarbete med SD och även försäkra både sina egna väljare och svenska folket att SD numera är ett normalt parti som har tonat ned sin tidigare radikala retorik.


Nu är kanske inte De långa knivarnas natt och Kapitolium-stormningen jämförbara händelser men det är i varje fall ett faktum att 1934 valde dåtidens M och dess ledare ”Amiralen” att ta avstånd från den dåvarande svenska extremhögern på grund av att densamma fortsatte att stötta A.H. medan dagens M och dess ledare ”Adoptivpappan” i stället väljer att göra precis tvärtom trots att SD har fortsatt att stötta Trump.

Sedan Kristersson i veckan öppnade slussportarna på vid gavel för SD har SD fortsatt att radikaliseras liksom vissa moderater

Efter att Ulf Kristersson i veckan ”kom ut” som ”jag vill bli Sveriges statsminister efter 2022 års val och leda en M-KD-regering som har stöd av SD då SD inte längre är ett radikalt parti utan ett normalt parti som numera är konstruktivt och seriöst och vars retorik på sistone och särskilt under pandemin har förändrats” efter att fram tills dess gång på gång ha försäkrat bl a Förintelseöverlevande att han aldrig kommer att leda en regering som har stöd av SD har bl a Staffanstorps ”starke man” Christian Sonesson framträtt i SD:s tv-kanal Riks och antagligen då han uppfattar att det numera är fritt fram för både moderater och kristdemokrater att delta i SD-sammanhang. Kristdemokrater har då redan deltagit i SD:s tv-kanal men så var ju ändå Busch före Kristersson vad gäller att sträcka ut en hand till Åkesson.


Dessutom har SD:s tv-kanal Riks nyligen tagit upp att det idag råkar finnas över två miljoner utrikes födda i landet (OBS – det har det då gjort ett tag nu – redan vid 2020 års utgång fanns det 2 019 733 utrikes födda i landet varav f ö 57 280 var adopterade) och lyft fram att SD likaledes nyligen har dammat av SD:s radikala repatrierings/återvandringslinje som gällde under SD:s rasideologiska (och antisemitiska) 90-talsår och som passar som ”hand i handske” med SD:s och alternativmediernas nuvarande folkutbytesdiskurs (d v s att majoritetssvenskarna snart sägs vara i minoritet i Sverige).

Intervjuad i dagens ETC om varför SD fortsätter att stödja Trump

ETC:s Karin Annebäck försöker idag förstå varför svenska SD fortsätter att stödja Trump även efter stormningen av Kapitolium till skillnad från större delen av den övriga paneuropeiska högerpopulismen och intervjuar Brit Stakston och mig själv:

”Politiker från vitt skilda håll världen över har den senaste veckan tagit avstånd från Donald Trump. Men Sverigedemokraterna tycker fortfarande att han förtjänar fredspriset – och är starkt kritiska till att han stängs av från sociala medier.

Även efter stormningen av Kapitolium fortsätter flera ledande Sverigedemokrater att stötta Donald Trump – och upprörs över att hans konton stängts av från såväl Twitter som Facebook.”

https://www.etc.se/utrikes/darfor-fortsatter-sverigedemokrater-att-stotta-trump

”Den senaste veckan har politiker från vitt skilda håll världen över förfasats över händelserna och över Donald Trumps agerande. Även tidigare supportrar som franska Marine Le Pen, brittiske Nigel Farage och norska Fremskrittspartiet tar avstånd.

I Sverige har Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson visserligen fördömt attacken mot Kapitolium och Trumps agerande, men samtidigt står han fast vid att det hade varit bättre med Trump som president än Joe Biden. Likaså förtjänar den amerikanska presidenten fortfarande fredspriset.

Tobias Hübinette, som bland annat forskar i kritiska ras- och vithetsstudier, menar att Sverigedemokraterna stöd till Trump är smått unikt.

– Deras politiska motsvarigheter runtom i Europa har i hög grad tagit avstånd. Att SD inte gör det är lite av en gåta, kanske har det att göra med deras mer radikala ursprung. Samtidigt har de också tajta band med de amerikanska republikanerna. Bara en sådan sak som att Mattias Karlsson och en hel SD-delegation var över och träffade Trump-administrationen och Republikanerna förra hösten säger något, säger han.

Både Åkesson och hans riksdagskollegor har snarare än att diskutera frågor som den amerikanska presidentens ansvar – vad hat, polarisering och misstroende mot medierna kan leda till – försökt flytta fokus till frågan om yttrandefrihet. Att Trump stängts av från såväl Twitter som Facebook upprör många av de högst uppsatta Sverigedemokraterna.

Tobias Andersson, gruppledare för SD i Näringsutskottet och en av dem som var med och träffade Trumps medarbetare i september 2019, twittrar till exempel:

”Det är dags för alla att välja mellan yttrandefrihet och big techs censur och maktfullkomlighet. Det går inte att stödja både yttrandefrihet och Twitters blockering av Trump. Välj sida och förbered dig för strid.”

I efterföljande tweet påpekar han att han inte menar någon fysisk strid. Men han menar ändå att det höga tonläget från SD är motiverat:

– Jag, partikollegor och andra som stöttar yttrandefrihet och demokrati har reagerat på censureringen av USA:s president av den enkla anledningen att det hotar det fria ordet. Om plattformar med oligopol kan censurera ledaren för den fria världen kan vem som helst drabbas, även svenska politiker och andra som inte delar plattformarnas politiska ståndpunkt, skriver han i en kommentar till Dagens ETC.

Hur han ser på ansvar och Trumps agerande i sociala medier svarar han dock inte på.

Brit Stakston, mediestrateg och expert på yttrandefrihet, har inte mycket till övers för Anderssons och Sverigedemokraternas resonemang. Hon menar att plattformarna agerat för att de var tvungna.

– För det första passerade händelserna i Washington och Trumps agerande den senaste tiden alla gränser. Ingen av de här stora plattformarna vill bidra till att det skulle urarta ännu mer. På nätet ryktas det om fler attacker, och även FBI varnar för det. Man vill inte vara den plattform som möjliggjort till att organisera eventuellt kommande attacker, säger hon.

Enligt Stakston är det uppenbart att det inte handlar om att utesluta vissa politiska ståndpunkter.

– Plattformarnas syfte är att få så många som möjligt att använda deras tjänster. Att de har satt upp regler är dels för att användare ska vilja vara där, och dels för att följa lagstiftning gällande sexhandel och upphovsrätt till exempel, säger Brit Stakston.

Flera av Sverigedemokraternas ledamöter drar också paralleller till Sverige, och varnar för att censuren slår även här. Riksdagsledamoten Dennis Dioukarev skriver på Twitter:

”Jag tror man bör förbereda sig på att det kommer bli svårare att bedriva oppositionspolitik i Sverige. Kan ledaren av den fria världen bli censurerad så kan vem som helst bli det.”

Tobias Hübinette är inte särskilt förvånad över att Sverigedemokraterna mer än några andra just nu hävdar att det fria ordet är hotat.

– Stödet till Trump och talet om att stå upp mot censuren handlar egentligen om svensk politik. De är livrädda för att själva förlora tillgången till de här plattformarna, för att de stora, svenska SD-anknutna alternativmedierna ska stängas ute.

Han tror också att Sverigedemokraterna på sikt kan vinna på att misstron mot de etablerade medierna ökar än mer.

– Jag tror att det är deras långsiktiga strategi. De har under lång tid sänt ut en massa tvivel kring etablerad media och framför allt public service-media, för att det gynnar dem i längden. Tyvärr verkar inte de dramatiska händelserna i USA ha fått dem att ändra sina metoder. På sikt är det otäcktaste att SD fortsätter att undergräva förtroendet för etablerad media.”

Igår framträdde Bert Karlsson i SD:s tv-kanal Riks och därmed är hela den svenska högerpopulistiska cirkeln sluten

Igår framträdde Bert Karlsson i SD:s tv-kanal Riks (Riksstudios) och därigenom är hela den svenska högerpopulistiska cirkeln sluten:

Både i 1991 års val, när Karlssons och Ian Wachtmeisters högerpopulistiska parti Ny demokrati (NyD) kom in i riksdagen som det första svenska högerpopulistiska partiet att lyckas med det, och i 1994 års val ”stal” NyD den högerpopulistiska ”showen” för SD trots att SD hade bildats tre år innan NyD. Det var därför först i 1998 års val som SD fick fler röster än NyD men inför 1998 års val hade Wachtmeister bildat sitt egna högerpopulistiska parti Det nya partiet som ”snuvade” SD på åtskilliga tusen röster så egentligen var det först i 2002 års val när SD fick 1,44% som SD för första gången var ohotade ”herren” på den svenska högerpopulistiska täppan även om både Sveriges pensionärers intresseparti, Nationaldemokraterna, Ny framtid och Skånepartiet ”stal” åtskilliga röster från SD i det valet.

Både Karlsson och Wachtmeister, som gick bort för tre år sedan, ska under 2000-talet ha sympatiserat med, stöttat och/eller röstat på KD snarare än med och på SD och Karlsson deltog även i KD:s valturné tillsammans med Ebba Busch i 2018 års val. Från och med 2010 års val när SD kom in i riksdagen för första gången valde sedan Wachtmeister att bli och agera personlig coach och rådgivare åt Jimmie Åkesson och nu och sedan igår är också Karlsson uppenbarligen ”i mål” – d v s nu har även Karlsson ”hittat hem” till SD såsom hans partiledarkollega gjorde innan han avled.

Även i andra länder har gamla ”konkurrenter” gjort samma ”cirkeln är sluten”-resa – d v s äldre ledare, kärnaktivister och ideologer som en gång ledde och tillhörde historiska högerpopulistiska partier som tidigare var stora och som därefter antingen har lagts ned eller helt enkelt bara har ”smällt bort” har dykt upp i dagens högerpopulistiska partier vilka i vissa fall en gång var konkurrenter till de förstnämnda men som idag är de helt dominerande partierna i respektive land.

Mattias Karlsson presenterar Oikos för den europeiska högerpopulismens och radikalhögerns intellektuella i det senaste numret av The European Conservative som också hyllar den franska antisemitiska och rasideologiska organisationen Action française och innehåller en text författad av den polske högerextremisten Marek Jan Chodakiewicz

I dagarna utkom det senaste numret av tidskriften The European Conservative som samlar den alleuropeiska högerpopulismens och radikalhögerns intellektuella. Numret bjuder bl a på en hyllningsartikel till den portugisiska integralismens chefsideolog António Sardinha som också passar på att hylla den franska antisemitiska och rasideologiska organisationen Action française liksom en text författad av den polske högerextremisten Marek Jan Chodakiewicz.

I numret passar SD:s chefsideolog Mattias Karlsson på att stolt presentera både Tankesmedjan Oikos och Konservativa förbundet samtidigt som att han beskriver Sverige som det mest extrema exemplet på vad som händer när den ”globalistiska” och ”postmoderna” vänstern enligt honom får styra och ta över ett land och han menar t o m att “the harmful effects of progressive ideas on Swedish society” har gjort att Sverige är det allra värsta scenariot-exemplet för hela västvärlden – ”an example of what could happen to the entire Western world”. 

Sitt parti SD och den nya svenska TAN-högern beskriver Karlsson på följande sätt:

“The patriotic and conservative Sweden Democrats have been in the vanguard of the reaction to such developments. The party has been a leader in the Swedish conservative revival and the country’s working class has been its main source of support. But, increasingly, the bourgeoisie and the upper classes of Uppsala, Stockholm, and Gothenburg have also followed suit — and with them, the Christian Democratic and Moderate parties.”

Karlsson avslutar sedan med ett Tolkien-citat som implicit utlovar ett krig från SD:s och TAN-högerns sidamot den ”globalistiska” och ”postmoderna” vänstern i Sverige:

“I will conclude with a quote from the conservative J.R.R. Tolkien’s The Lord of the Rings. In one of several dramatic scenes, the two hobbits, Merry and Pippin, are arguing about which course to take in the face of an overwhelming force of evil. Pippin advocates that they should turn their back on the war, abandon their allies, and isolate themselves in their homeland, the Shire. To this, Merry replies: “The fires of Isengard will spread, and the forests of Tuckborough and Buckland will burn. And all that was once great and good in this world will be gone. There won’t be a Shire, Pippin.” 

I agree. Without resolve and unity there won’t be a Shire — an oikos — left for any of us. Sweden is a living example of that. But Sweden is also a living example that there is still hope — and that it is never too late to fight back.

SD fortsätter att stötta Trump även efter stormningen av Kapitolium

SD har alldeles uppenbart fortsatt att stötta Trump även efter stormningen av Kapitolium och inte minst gäller det Ungsvenskarnas Tobias Andersson som Expressen nyligen utsåg till en av Sveriges 10 mäktigaste personer som är under 30 år gamla. Andersson som är en av partiets s k påläggskalvar och kronprinsar var en av dem som med Mattias Karlsson i spetsen tidigare nominerade Trump till Nobels fredspris och han har även grundat en grupp i riksdagen som ska bekämpa s k svenskfientlighet eller s k omvänd rasism.

Vidare har ännu en av den nya svenska TAN-högerns kulturkrigare kan uppenbarligen bara inte hålla sig från att relativisera Trump (vilket inte Twitter gör – se https://blog.twitter.com/en_us/topics/company/2020/suspension.html) även EFTER stormningen av Kapitolium och just Bali gav också (om än implicit i just dennes fall) sitt stöd till Trump i samband med det amerikanska presidentvalet såsom SD:s riksdagsledamöter och flera M- och KD-ledamöter gjorde. Igår spred den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson dessutom den högerradikala lögnen som just nu sprids av republikaner i USA som säger att de som stormade kongressbyggnaden i själva verket var vänsterradikala antifascister och inte några republikanska högerextremister.

Ett flertal av Europas högerpopulistiska ledare och partier, vilka också tidigare stöttade Trump, har annars efter stormningen av Kapitolium just gjort det såsom bl a norska Fremskrittspartiet, den engelska Brexit-populistikonen Nigel Farage, holländska Frihetspartiet och franska Rassemblement Nationals Marine Le Pen.

Gårdagens våldsamma händelser i Washington borde vara en varning om någon för alla inom den svenska högern som hittills har stöttat Trump och därmed även hans högerradikala statskuppförsök

Trump och flera av hans familjemedlemmar fortsatte igår natt (svensk tid) att hetsa sina tusentals fanatiska högerradikaliserade anhängare i Washington som stormade Kapitolium och reste en galge utanför kongressbyggnaden (Ivanka kallade dem t o m för ”patrioter”) genom att om och om igen hävda att presidentvalet var riggat väl medvetna om att endast en fjärdedel av Trumps över 70 miljoner väljare tror att valresultatet stämmer och ända fram tills dess att Twitter delete:ade flera tweets och temporärt stängde av Trumps Twitter-konto:


”These are the things and events that happen when a sacred landslide election victory is so unceremoniously & viciously stripped away from great patriots who have been badly & unfairly treated for so long. Go home with love & in peace. Remember this day forever!” (i en borttagen tweet)


”I know your pain, I know you’re hurt. We had an election that was stolen from us, it was landslide election and everyone knows it, especially the other side.”

(…)

“We have to have peace. So go home. We love you. You’re very special. You’ve seen what happens you see the way, others are treated that are so bad and so evil. I know how you feel. But go home and go home and peace.”

(i en filminspelning medan Kapitolium stormades)

Samma dag som Trumps rejält högerradikaliserade kandidater i Georgia förlorade, som Bulletin och andra inom den svenska högern stöttade, tweet:ade dessutom Bulletins Susanna Birgersson att Nancy Pelosi är någon slags vänsterfeminist (implicit är det i varje fall hennes mening) och att Demokraterna får skylla sig själva som driver någon slags vänsterfeministisk agenda exakt samtidigt som Pelosis kontor hade tagits över av högerextremister.


Det kunde måhända inte Bulletins Birgersson veta – d v s det handlade möjligen om extremt dålig tajming för hennes del – men oavsett så är alla de inom den svenska TAN-högern (d v s M-SD-KD och alternativmedierna) som under hösten och vintern har stöttat Trump och därmed indirekt gett sitt stöd till dennes brutala och hänsynslösa statskuppförsök också delaktiga i den eskalerande och alltmer våldsamma högerradikaliseringen (bara gårdagens March for Trump har då hittills resulterat i fyra döda, ett flertal skadade och ett 50-tal gripna).

Imorgon gör Trump sorti från historien i form av en dödsmarsch-liknande ”last stand”-demonstration i Washington samtidigt som svenska Bulletin stöttar dennes valkampanj i Georgia

Imorgon gör Trump sorti från historien i form av en dödsmarsch-liknande ”last stand”:


Imorgon på onsdagen den 6 januari ska det amerikanska presidentvalresultatet slutgiltigt fastslås och certifieras i och av den amerikanska kongressen och det finns ingenting som tyder på valfusk men trots det så har Trump och hans fortfarande fanatiska och mångmiljonhövdade anhängarskara kallat till en ny pro-Trump-marsch i Washington under ledning av Ted Cruz och 12 republikanska senatorer som sägs ha potential att bli den största marschen i Washingtons historia.


Morgondagens ”March for Trump” kan nog mycket väl komma att samla 10 000-tals högerpopulistiska deltagare men blir ändå med all sannolikhet Trumps ”last stand” och ”sista strid” och mot bakgrund av att fler amerikaner har dött av viruset under Trumps fullständigt vårdslösa och hänsynslösa sista år som president än under både Första och Andra världskriget och då antalet döda p g a viruset eskalerar just nu i USA så går det nästan att se morgondagens högerradikala marsch genom den amerikanska huvudstaden som något av en dödsmarsch för Trump.

Den nya konservativa nättidningen Bulletin tar samtidigt idag på ledarplats ställning för de republikanska rejält högerradikaliserade senatskandidaterna i Georgia vilka stöttar Trumps hänsynslösa statskuppförsök: Det är tyvärr ett faktum att allt fler inom den svenska TAN-högern (d v s M-SD-KD) har visat sitt stöd till Trump innan, under och kanske fr a efter det amerikanska presidentvalet i form av att explicit eller implicit stödja eller åtminstone underblåsa Trumps helt och hållet påhittade valfusk-linje.