Kategori: hälsa

Om ett idag bortglömt människoförsöksexperiment som ägde rum i Norrköping på 1950-talet

Jonatan Samuelsson skriver idag i sin understreckare i SvD om hur ett jättelikt människoförsöksexperiment på samtliga dåvarande invånare i Norrköping slutgiltigt bevisade att fluor är bra för vår arts tänder och i förlängningen för tandhälsan och för den s k folkhälsan och mastodontexperimentet leddes intressant nog av Norrköpings dåvarande stadsläkare Allan Melander som hade en bakgrund i pro-nazityska Riksföreningen Sverige-Tyskland samt av docent Bengt Gustafsson som hade deltagit i de famösa Vipeholmsexperimenten (som även den dåvarande professorn i rasbiologi f ö hade varit involverad i) och den avgörande s k vetenskapliga fördelen med östgötarna och Norrköpingsborna som ”försökskaniner” och probander var då att de ansågs vara s k homogena till den s k rasen till skillnad från invånarna i USA:s städer där liknande experiment också genomfördes:
 
”Utan Norrköpingsbornas vetskap började man 1952 tillsätta fluor i stadens dricksvatten, för att reda ut om detta kunde vara ­ett effektivt vapen i kampen mot karies. Amerikanska studier hade pekat på ett samband, men det krävdes en plats som Norrköping för att det skulle etableras som en sanning.”
 
 
”Tillsammans lade Gustafsson och Melander upp planerna för försöken, som inleddes när man i februari 1952 öppnade kranen på den manshöga fluordispenser som installerats i Norrköpings vattenverk.
 
Nu flödade alltså fluoret ut till Norrköpings ovetande invånare och deras vattenkranar. Men inte till alla. Det speciella med Norrköpings vattenledningssystem var nämligen att det var tvådelat. Från en och samma vattentäkt pumpades vattnet via vattenverket ut i två helt separata system. Fluorsaltet tillsattes i det ena, som försåg den så kallade lågzonen där cirka en tredjedel av invånarna bodde, med vatten. Det andra rörsystemet fortsatte att pumpa fluorfritt vatten. Detta var Norrköpings ena bidrag till Melanders studie: tack vare vattenledningssystemet kunde en och samma befolkning delas in i två helt jämförbara grupper.
 
Det andra var just denna befolkning, och dess förmodade homogenitet: både fluor- och kontrollgruppen kom, med Melanders än en gång tidstypiska ord, från ”samma stad med samma klimat, samma ras hos befolkningen och samma sociala standard”. Tillsammans kunde dessa två egenskaper hos själva platsen Norrköping alltså garantera att eventuella skillnader i tandhälsa mellan den fluoriderade och den icke-fluoriderade gruppen verkligen berodde på fluorhalten och ingenting annat.”

Det är över 30 gånger vanligare att 3-åringarna har karies i miljonprogramsområdena i Järvaområdet jämfört med 3-åringarna på Lidingö

TV4 Nyheterna igår kväll:

Det är över 30 gånger vanligare att 3-åringarna har karies i miljonprogramsområdena i Järvaområdet jämfört med 3-åringarna på Lidingö och i Norrort.

Det är nästan 40 gånger vanligare att de nyfödda i miljonprogramsområdena i Huddinge, Botkyrka och Södertälje och i Söderort exponeras för vuxnas cigarettrök jämfört med de nyfödda i Stockholms innerstad.

Det är 7 gånger vanligare med fetma och övervikt bland barnen i miljonprogramsområdena i Stockholms län än bland barnen i Stockholms innerstad.

Stora skillnader i ohälsotal i Stockholm

I dagarna kom de uppdaterade siffrorna angående ohälsotalen i Stockholm uppdelade på stadsdelar (siffrorna är från 2016) och tyvärr är skillnaderna extrema:
 
Östermalm 11
Norrmalm 12
Kungsholmen 13
 
Hässelby-Vällingby 23
Farsta 25
Skärholmen 29
Rinkeby-Kista 30
I ”normala” fall så borde unga homo sapiens-kroppar vara s k fräscha och friska medan åldra(n)de homo sapiens-kroppar åtminstone borde vara mer sjuka och ohälsotalsalstrande än de förstnämnda men tyvärr så gäller inte detta ”naturliga” samband just i Stockholm (Östermalm har då Stockholms högsta medelålder medan Rinkeby-Kista har Stockholms lägsta medelålder).
 
Invånarna med utomeuropeisk bakgrund är då extremt unga i den svenska huvudstaden – hela en tredjedel av Stockholms utomeuropéer är ej mer än 16-29 år gamla (d v s de är tonåringar och unga vuxna och detta gäller särskilt invånarna i Hässelby-Vällingby, Farsta, Skärholmen och Rinkeby-Kista) – men tyvärr så är utomeuropéernas unga kroppar inte alltid i s k jättebra skick (många är överviktiga, många har dålig tandhälsa, många har diagnoser, många är s k sjukpensionärer och långtidssjukskrivna o s v).
 
Omvänt så är den majoritetssvenska befolkningen i Stockholm en åldrad och åldrande befolkning – en majoritet är över 45-50 år gamla och höga procentandelar är över 65 år gamla eller t o m äldre än så (och särskilt i Stockholms historiska innerstad och inte minst just på Östermalm, Norrmalm och Kungsholmen) – men trots det så är majoritetssvenskarnas kroppar i huvudstaden påtagligt eller t o m extremt s k fräscha och friska.
 
OBS: Alla majoritetssvenskar som bor och lever i s k fräscha och friska kroppar är inte nödvändigtvis lyckliga och det finns omvänt gott om utomeuropéer som bebor kroppar som producerar höga ohälsotal vilka trots det kan vara lyckliga ändå.

Sämst tandhälsa och högst förekomst av övervikt hittas i de områden och kommuner som domineras av utomeuropeisk bakgrund-invånare

Ibland säger som bekant en bild (och en och annan visualiserad siffra) mer än tusen ord: Både förekomsten av sämre tandhälsa liksom förekomsten av övervikt följer mer eller mindre exakt en kombination av fattigdoms- och utomeuropeisk bakgrund-förekomsten i huvudstadsregionen (d v s i Stockholms län):
18424109_10154656854660847_3645907328552269213_n.jpg
 
Bäst tandhälsa hittas i bl a Vaxholm, Ekerö, Nykvarn, Danderyd, Norrmalm och Södermalm och lägst förekomst av övervikt hittas bl a i Vasastan, Östermalm, Danderyd, Lidingö, Norrmalm och Kungsholmen medan sämst tandhälsa och högst förekomst av övervikt hittas i bl a Botkyrka, Södertälje, Skärholmen, Rinkeby-Kista, Huddinge, Upplands-Väsby, Märsta och Spånga-Tensta.
18274732_10154656854755847_1199965550845851518_n.jpg