Kategori: gulinghumor
Filip Dikmen från SVT:s program ”Suleyman söker svar” masssprider just nu ”gulinghumor” och rasstereotyper av asiater till sina 300 000 följare och hyllas dessutom för det
Att Filip Dikmen alias ”Suleyman” såsom han kallar sig i sitt SVT-program ”Suleyman söker svar”, d v s en av Sveriges större och mer populära manliga komiker och s k ”influencers” med utomeuropeisk bakgrund som har över 300 000 följare på Instagram, igår repriserade och postade sitt bedrövligt rasstereotypa och rasperformativa ”gulinghumor”-nummer ”Sushi” från 2007 (se https://www.instagram.com/p/BuuCuO3oNd7 eller https://www.youtube.com/watch?v=e9f26BCY2Gg) är bara att beklaga och kanske än mer att han ”inkasserar” och ”höstar in” över 70 00 visningar och över 900 kommentarer innan ens ett helt dygn har hunnit passera och bland kommentarerna, som uppenbarligen förestås av både majoritets- och minoritetssvenskar, hittar i varje fall jag inga kritiska eller negativa sådana utom mitt eget som verkar ha raderats nu och som just påpekade att denna ”gulinghumor”-sketch är ett av närmast otaliga exempel på samtida svenska rasstereotyper av (sydost- och nordost)asiater vilka ständigt framkallar lust och njutning bland ett närmast otaligt antal majoritets- och minoritetssvenskar i form av (hån)skratt och (hån)leenden som grundar sig i att ”det faktiskt är j-v-l-gt kul med asiater” (d v s deras kroppar och utseenden, vad de äter, hur de rör sig, hur de klär sig, vad de sysslar med, att männen är feminina och därmed löjliga och inte uppfyller ens en tillstymmelse av maskulinitet, att kvinnorna är hyperfeminina och därmed också löjliga o s v o s v).
Sedan fattar väl jag också att det säkert är riktigt tufft att ha bakgrund i den s k MENA-regionen och särskilt som ung man samt att den mycket myckna förekomsten av rasstereotyper av asiater i dagens Sverige som då emanerar från både majoritets- och minoritetssvenskar möjligen avspeglar en slags ”antiimperalistisk” och ”vänsterradikal” s k ”underdog”-humor som handlar om att många och särskilt just många unga människor i både västvärlden och i den utomvästerländska världen inklusive många unga både majoritets- och minoritetsinvånare i Sverige faktiskt oroar sig för Sydost- och Nordostasiens till synes ostoppbara utveckling och tillväxt med Kina i spetsen och att denna måhända förståeliga oro bland unga människor i Sverige och i världen i övrigt som tidigare kallades den s k ”gula faran” kanske behöver bearbetas i form av humor och just i form av den så folkkära svenska s k ”gulinghumorn”.
UR Tänk till uppmärksammar de svenska rasstereotyperna av asiater: ”Varför tas inte rasism mot östasiater på allvar?”
UR Tänk till om ”Varför tas inte rasism mot östasiater på allvar?”:
Svenska asiater (och både invandrare, ”andrageneration:are”, blandade och adopterade med bakgrund i Nordost- och Sydostasien – sammantaget är de svenska asiaterna som räknar över 200 000 invånare i landet ungefär lika många som antalet afrosvenskar men tyvärr finns det än så länge mycket få offentliga och kända svenska asiater) samtalar om svenska rasstereotyper av asiater mot bakgrund av SVT:s mycket uppmärksammade och kritiserade ”gulinghumor”-inslag i programmet ”Svenska nyheter”.
I samtalet, som är unikt i sig (d v s aldrig tidigare har ett svenskt medieföretag, och i detta fall UR, överhuvudtaget ägnat sig åt svenska asiaters situation då allt fokus i den svenska offentligheten och debatten annars är på andra minoriteter såsom svenska samer, svenska judar, svenska romer, afrosvenskar, svenska muslimer, svenska latinamerikaner o s v), framkommer det bl a att det tyvärr inte bara är majoritetssvenskar som ”har kul åt” (d v s ”frossar i” och njuter av den vid det här laget så famösa svenska ”gulinghumorn”) hur asiaters kroppar och utseenden anses se ut och anses ”funka” och hur asiater anses bete sig och anses ”vara”.
Vidare framgår det att asiater sannolikt är den mest privilegierade att alla svenska minoriteter vad gäller (kroppslig) närhet till majoritetssvenskarna (och vilket per automatik ju i stort sett alltid innebär en skapligt eller t o m rejält hög materiell standard: de svenska asiaterna har då tack vare alla 10 000-tals adoptioner och blandrelationer/blandäktenskap, och naturligtvis både hetero- och homosexuella sådana, i praktiken kommit att bli den enda av Sveriges alla minoriteter som har ”uppstått och ”skapats” och som fr a upprätthålls via intima band med majoritetssvenskarna) samt att asiatiska kvinnor hypersexualiseras och asiatiska män avsexualiseras medan både asiatiska kvinnor och män infantiliseras.
Allt detta sammantaget förklarar antagligen varför de svenska asiaterna inte är särskilt närvarande överhuvudtaget i det svenska samhällslivet (d v s så många av dem har intima relationer och band med majoritetssvenskar), varför de inte mobiliserar och protesterar mot de stereotyper de utsätts för (d v s det är en mycket splittrad minoritet som både består av invandrare, ”andrageneration:are”, blandade och adopterade och vilka sinsemellan knappt ens har kontakt med varandra) och varför majoritetssvenskarna inte har ”dåligt samvete” gentemot dem (d v s de svenska asiaterna upplevs som privilegierade och inte som marginaliserade och fattiga s k ”underdogs” såsom i stort sett alla andra minoriteter upplevs som utom möjligen de svenska judarna) och vilket i sin tur ”legitimerar” den svenska ”gulinghumorns” fortsatta (folkkära) existens.
SVT gör en ”omvändelse under galgen” och ”kryper till korset” och ber om ursäkt till alla de som ”känner sig kränkta av vårt inslag” i Svenska nyheter
I veckan har nu historia skrivits två gånger om vad gäller svenska rasstereotyper av asiater: För första gången någonsin har en asiatisk ambassad kritiserat svenska rasstereotyper av asiater (d v s Kinas ambassad) och för första gången någonsin har ett svenskt medieföretag bett om ursäkt för att ha producerat och distribuerat svenska rasstereotyper av asiater (d v s SVT):
SVT ber nu om ursäkt via sin ansvarige utgivare programdirektör Thomas Hall efter inslaget med rasstereotyper av kineser och asiater i SVT-programmet ”Svenska nyheter” men inte till Kina som stat utan till de som ”känner sig kränkta av vårt inslag” (d v s i första hand till landets kineser och asiater).
Tidigare har SVT genom åren tvingats ”krypa till korset” och valt att be om ursäkt till andra minoriteter efter att ha sänt olika problematiska program och inslag som stereotypiserar och stigmatiserar dessa men aldrig tidigare har detta då hänt i relation till asiater även om detta visserligen och uppenbarligen är en ”omvändelse under galgen” efter den kinesiske utrikesministerns hårda kritik och så sent som 2015 försvarade samme Thomas Hall att SVT återsände (och även twittrade ut att den skulle sändas tillsammans med antirasisten Henrik Schyffert som också gjorde ”reklam” för sketchen här på Facebook) den visserligen oerhört folkkära och i praktiken kanoniserade Nile City-”gulinghumor”-sketchen ”Mina sjungande ko-l-eanska adoptivpä-l-on” med orden ”det här är väldigt skruvad humor och det finns ju så vitt jag kan se inte något kränkande syfte med sketchen, den snarare driver med schabloner”.
”Med anledning av de reaktioner som förra veckans episod av Svenska Nyheter har skapat vill jag som ansvarig utgivare säga följande:
Svenska Nyheter är ett satirprogram som ska kommentera aktuella händelser. Även om satirformen medger ett extra högt tak för vad som sägs så ska det vi gör vara försvarbart utifrån SVT:s övergripande principer och regler för programverksamheten.
Vår avsikt med förra veckans omdebatterade inslag var anti-rasistiskt. Udden var riktad mot en blind fläck i Sverige där rasistiska uttryck gentemot kineser av någon anledning ofta tillåts passera. Min uppfattning är att publiceringen var förenlig med de regler som vi har att följa på SVT. Jag är öppen för att det finns andra uppfattningar och att Granskningsnämnden kan göra en annan bedömning. Däremot kan jag konstatera att vi i den sketch som avslutar inslaget om Kina var okänsliga för hur det kunde uppfattas och det var fel av oss att klippa loss det ur sitt sammanhang.
Av den anledningen vill jag härmed framföra en uppriktig ursäkt till de enskilda individer som känner sig kränkta av vårt inslag.
Det är olyckligt när goda intentioner går förlorade längs vägen. Vi kommer att fortsätta att kommentera och belysa vår omvärld med rolig och begåvad satir såsom vi gjort i de 11 avsnitt och över 60 ämnen vi hittills sänt.”
En dag i den svenska ”gulinghumorns” tecken
Sannerligen märkliga tider och en märklig (arbets)dag:
Presenterade idag om svenska rasstereotyper av asiater och om den svenska s k ”gulinghumorn” på Kungl. Vitterhetsakademien i Stockholm (d v s i det s k Rettigska huset där Herbert Rettig en gång bodde som var medlem i pro-nazityska Riksföreningen Sverige-Tyskland under krigsåren) inför och i sällskap med en fantastisk samling forskare och andra som är engagerade i frågan om ras i både historisk och samtida svensk visuell, textuell, audiovisuell, materiell, performativ (d v s på scenen) och audiell (d v s inom musiken) kultur såsom Åsa Bharathi Larsson som stod som arrangör, Jeff Werner, Tomas Björk, Johanna Gondouin, Johan Höglund, Ulrika Kjellman, Ryan Skinner, Catrin Lundström, Moa Matthis, Joanna Rubin Dranger, Katarina Nitsch, Katarina Pirak Sikku, Therese Svensson, Maja Hagerman, Jason ”Timbuktu” Diakité m fl och blev bara några minuter innan symposiet inleddes uppringd av alternativhöger-nyhetssajten Nyheter idag som vissa dygn har fler läsare än flertalet papperstidningar och ”gammelmedier”.
Reportern från Nyheter idag ville intervjua mig angående fredagens inslag om rasstereotyper av asiater i SVT-programmet ”Svenska nyheter” och frågade bl a om SVT hade vågat sig på ett inslag om stereotyper av judar, romer, afrosvenskar, samer eller muslimer och han ville få det till att jag stöttar Kinas ambassad som har kritiserat SVT för inslaget (se https://www.svt.se/kultur/kina-kraver-ursakt-av-svt) och att detta inte är okej som anställd vid en (statlig) svensk högskola (d v s i Karlstad) liksom indirekt som svensk medborgare då jag dels borde vara lojal mot Sverige och dels inte stötta en diktatur. Och precis efter att jag var tvungen att lämna symposiet i förtid så ringer SVT:s program ”Opinion live” och frågar hur jag ser på inslaget samt undrar om jag vill vara med i en planerad direktsänd debatt om svenska rasstereotyper av asiater nu på torsdag.
Kinesiska ambassaden kritiserar SVT för ”gulinghumor”
Äntligen händer det – en asiatisk beskickning i Sverige (d v s kinesiska ambassaden) kritiserar och protesterar nu mot svenska rasstereotyper av asiater och mot den så älskade svenska s k ”gulinghumorn” (d v s detta har jag gått om väntat på i åratal då den asiatiska minoriteten i Sverige inte har en särskilt stark röst i den svenska offentligheten) som bl a SVT gärna både uppmuntrar till och (mass)sprider.
Visserligen har thailändska ambassaden tidigare protesterat mot den orientaliserande (hyper)sexualisering som thailändska och asiatiska kvinnor utsätts för särskilt i Sverige och visserligen styrs det s k fastlands-Kina eller den kinesiska folkrepubliken av en på alla sätt och vis problematisk regim men inte ens de syd- eller nordkoreanska, japanska eller vietnamesiska ambassaderna har tidigare vågat kritisera den svenska ”gulinghumorn” trots att jag själv titt som tätt har ”tjallat” och informerat desamma om den myckna förekomsten av rasstereotyper av asiater i Sverige (jag har t o m visat exempel på svenska rasstereotyper av asiater för sydkoreansk ambassadpersonal men då förgäves fram tills nu i varje fall).
Jesper Rönndahl försökte sig på en slags postkolonial och antirasistisk metakritk av svenska rasstereotyper av asiater i ”Svenska nyheter” och visst var det vällovligt att försöka att få publiken att skratta åt sig själv men tyvärr så fick i alla fall jag känslan av att publiken ändå i första hand skrattade åt ”gulinghumorn”.
Nygammal bok tar bl a upp svenska stereotyper av asiater
Nu är den äntligen ute – Ordfronts nytryck av Christian Catomeris sedan länge slutsålda bok ”Det ohyggliga arvet. Sverige och främlingen genom tiderna” från 2004 som innehåller ett nyskrivet kapitel om svenska (ras)stereotyper av (öst- och sydost)asiater (liksom ett nytt förord).
Jag kom i kontakt med Christian 1994 när han var chefredaktör för tidskriften Creol (som bredvid Kurdo Baksis tidskrift Svartvitt var den första minoritetstidskriften på svenska som gjorde anspråk på att representera det nya minoritets-Sverige utan att kopplas till en specifik invandrargrupp/minoritetsgrupp såsom senare bl a Gringo och Rummet även gjorde) och när denne publicerade en (av mig författad) mening i tidskriften som jag har fått äta upp otaliga gånger om därefter (d v s att västerlandet ska gå under i blod och lidande o s v) med kommentaren ”Malcolm X” och som underförstått innebar att jag skulle vara någon slags svensk motsvarighet till denne (som ju då räknas som en s k omvänd rasist och en s k antivästerländsk extremist). Jag hade skickat in en längre artikel till Creol som handlade om att vara icke-vit svensk och adopterad och som också publicerades i Adopterade koreaners förenings tidskrift. Um & Yang men Christian valde att enbart publicera det vid det här laget närmast odödliggjorda citatet taget ur sitt sammanhang även om det så klart är mycket grovt och nedsättande att uttrycka sig så gentemot vita människor och gentemot den västerländska civilisationen och det är naturligtvis inget jag står för idag.
Vi fortsatte sedan att ha sporadisk kontakt och år 2004 besökte Christian mig på min dåvarande arbetsplats vid Stockholms universitet när jag var doktorand där inför utgivningen av ”Det ohyggliga arvet”. Jag fick läsa boken i förväg då Christian visste att även jag (liksom han) var rätt rejält besatt och fixerad vid att samla på mig enorma mängder svenska texter, bilder, filmer, sånger o s v som handlade om olika minoriteter (och vilket jag fortfarande är – jag har därigenom i min ägo ett omfattande material som just handlar om svenska rasstereotyper i text, i bild, i musik, på scen o s v) och jag har för mig att jag också lånade ut en del material till Christian.
På den tiden var jag även mycket aktiv i offentligheten vad gäller att kritisera och debattera svenska rasstereotyper av asiater och jag minns mycket väl att i min läsning av och ”feedback” på Christians bok så ingick frågan – varför har du inte något kapitel om svenska stereotyper av asiater tillsammans med de andra kapitlen som tar upp svenska stereotyper av afrikaner och svarta, av ”orientaler” och muslimer, av samer, av romer, av finländare, av judar och av resande?
Christian svarade då att han inte hade undersökt stereotyper av asiater, det hade han s a s ”missat” och det beklagade han sig över, och jag har faktiskt för mig att han också sade att om en ny upplaga av boken blir aktuell någon gång i framtiden så skulle han även inkludera stereotyper av asiater. Oavsett om jag minns rätt eller ej så är jag oerhört glad och tacksam över att nytrycket av ”Det ohyggliga arvet” nu 13 år senare innehåller ett kapitel om asiater inklusive om adopterade asiater och inte minst då jag under många år har känt mig väldigt ensam vad gäller att studera och skriva om denna minoritet (d v s om svenska asiater och om adopterade asiater liksom också om asiatiska kvinnor) och om denna fråga (d v s om svenska attityder till och stereotyper av asiater).
SVT:s mångfaldssatsning fortsätter att fira triumfer
Konstaterar att två av SVT:s julvärdar ”på raken” har iscensatt ”asiater” i olika sammanhang och även kritiserats för det – d v s Sanna Nielsen (förra årets julvärd) och Lotta Lundgren (som är detta års julvärd tillsammans med Erik Haag):
Naturligtvis har SVT:s val av de båda som julvärdar ingenting att göra med deras ”gulinghumor”-karaktärer utan i båda fallen handlar det så klart om att både Nielsen och Lundgren är s k progressivt (politiskt) lagda (d v s de är feminister och antirasister) liksom att de är s k folkkära.
SVT:s antirasistiska mångfaldssatsning fortsätter m a o att fira triumfer.
Den svenska ”gulinghumorn” firar nya triumfer: Lotta ”Historieätarna” Lundgren iscensätter yellowface-”gulingen” i Coops nya reklamfilm för asiatisk mat
Vad har egentligen Povel Ramel, Björn Skifs, Jarl Borssén, Carola Häggkvist, Åke Cato, Johan Rheborg, Henrik Schyffert, Sissela Kyle, Anders Lundin, Sanna Nielsen och Robert Gustafsson m fl m fl och nu även Lotta Lundgren gemensamt förutom att de var respektive är folkkära kändisar?
Jo de har alla iscensatt rasstereotypen av ”gulingen” och i detta i det västland vars invånare ojämförligt har adopterat allra flest asiatiska barn och ingått i intimrelationer med allra flest asistiska kvinnor samt rest till och i Asien ojämförligt mest per capita, d v s i det land där snart sagt var och varannan vit invånare har någon slags relation till en människa som bor i en asiatisk kropp och i många fall också har eller har haft en intimrelation med en asiatisk person och vare sig det handlar om adoption, äktenskap eller via en ”semesterflirt” i Thailand, Kina, Japan eller Filippinerna (OBS: det är så klart inget fel på adoptioner, intimrelationer och familjebildningar över rasgränserna).
Nu har Coop, d v s Sveriges näst största matvarukedja som dessutom är ett kooperativ och åtminstone tidigare hade någon slags progressiv stämpel på sig, även svarat på kritiken av den nya reklamfamlljen där den folkkära Lotta ”Historieätarna” Lundgren har iscensatt ”gulingen” och som dessutom är antirasist och progressivt lagd likt Sanna Nielsen, Henrik Schyffert, Sissela Kyle m fl.
”Hej, vår tanke med matfilmerna med Lotta är att skapa matglädje och visa att god mat kan vara billig. I veckans film vill vi skicka en blinkning till filmmaneret i gamla kung-fu-actionfilmer, inget annat. Om det kan uppfattas på något annat sätt ber vi om ursäkt. Tack för era kommentarer – vi tar dem till oss.”
Med andra ord samma svar som alltid när den svenska ”gulinghumorn” och svenska rasstereotyper av asiater försvaras med näbbar och klor av de som både beställer, producerar, distribuerar och iscensätter den: ”Vi vill bara skapa och sprida lust, njutning och glädje och vad är det för fel på det?” (OBS: min ”mellan raderna”-översättning).
Den svenska ”gulinghumorn” lever och frodas för femtielfte gången
Den svenska ”svartinghumorn”, den svenska ”judehumorn” och den svenska ”mussehumorn” må vara lite på dekis och är kanske t o m en aning skamfilad vid det här laget, d v s den går mest på tomgång och är kanske lite på nedgång eller t o m på utgång, men den svenska ”gulinghumorn” är det åtminstone ”inget fel på” på Ulvö hotell på Ulvön utanför Örnsköldsvik – d v s den svenska ”gulinghumorn” lever och frodas i högsta välmåga och sprider fortsatt lust, njutning och glädje omkring sig och får nog åtskilliga icke-asiatiska gäster (och kanske t o m en och annan i personalen) att dra på smilbanden, le, skina upp, småflina och skrocka igenkännande inom sig.
Är den svenska ”gulinghumorn” på väg att pre-1968-hipsternostalgiseras?
Ibland vet en faktiskt inte vad som är ren pre-1968-hipsternostalgi (d v s det kan lika gärna vara någon som nyligen har ”nytillverkat” denna reklamaffisch), vad som är post-1990-talsironi (d v s det kan lika gärna handla om en slags frivol och frigjord ”no limits”-glimten i ögat-humor) och vad som faktiskt är autentisk senkolonial visuell kultur (d v s det kan lika gärna handla om en reklamaffisch som faktiskt härrör från 1930- eller 40-talet och vars proveniens faktiskt vore intressant att utröna):
Oavsett vilket (och rent teoretiskt så skulle det kunna handla om alla tre alternativen på en och samma gång, d v s det kan vara en ”nytillverkad” reklamaffisch som har en autentisk affisch från l940-talet som förlaga och som ska kommunicera den typ av ironisk humor som är så gångbar bland fr a högutbildade och höginkomsttagande majoritetssvenskar) så är det onödigt att i en affär som helt och hållet säljer s k kolonialvaror (så heter det ju som bekant fortfarande inom vår svensktalande språkgemenskap) ”ha kul åt” asiaters kroppstyp och utseendedrag för det är i slutänden det som blir resultatet inför och bland kunderna och besökarna (d v s det blir s a s själva receptionen) oavsett om intentionen är nostalgisk, ironisk eller kanske t o m postkolonialt antirasistisk (d v s en intention kan ju vara att på ett närmast övertydligt och naket sätt visa på hur fördomsfulla svenskar som handlade med kolonialvaror var på 1940-talet – d v s det kan faktiskt handla om en antirasistisk ”hänga ut”-strategi).
Och när jag ändå är igång (och jag = en person som under många år har dokumenterat och byggt upp Sveriges möjligen största bildarkiv föreställandes olika minoriteter och vad som tidigare kallades olika raskategorier och som dessutom har skrivit åtskilliga s k spaltmeter i frågan både i form av s k vetenskapliga peer review-texter och i form av debattartiklar och kulturessäer samt s k populärvetenskaplig textproduktion, och frågan som det handlar om är helt enkelt svenska rasstereotyper i alla dess former) så har jag på sistone också noterat att allt fler restauranger och krogar numera lagar och serverar asiatisk mat av något slag utan att längre ägas och drivas av asiater (och det är så klart inget som helst fel med det i ett land vars majoritetsbefolkning verkligen älskar asiatisk mat så till den milda grad och på en sådan nivå att få om ens några andra västerländska ”folkslag” faktiskt kan mäta sig med en ”normalmajoritetssvensk” vad gäller att inmundiga och förtära asiatisk mat per person och per capita) och det är just särskilt dessa restauranger och krogar (som ofta ägs och drivs av majoritetssvenskar eller för den delen av sverigefinnar, syrianer, iranier eller latinos) som tenderar att älska att just ”gå loss” i den visuella världen vad gäller allt ovanstående – d v s en blandning av pre-1968-hipsternostalgi och post-1990-talsironi parat med rasstereotypa referenser av glimten i ögat-typ som i stort sett kommunicerar denna måhända långa mening:
”Vi vet att detta är lite larvigt, ja kanske t o m lite nedsättande för vissa, men vi fattar ju så klart det, vi är inga dumma lågutbildade svenne-jobbare och svenne-bönder med låg IQ och taskig smak som röstar på SD, vi älskar Asien och asiater och fr a asiatisk mat, och det gör också våra kunder som älskar att äta asiatisk mat, många av både oss och dem reser också regelbundet till Asien och många av våra manliga kunder har asiatiska partners och en del föräldrar med asiatiska barn kommer också till oss och äter, och till och med en del ”andrageneration:are” med asiatisk bakgrund kommer till oss ibland, så vad är problemet?”
