Kategori: gulinghumor
Min andra ursäkt inom ett års tid vad gäller den svenska gulinghumorn
I över två årtionden har jag gång efter annan och både hämningslöst och hänsynslöst (enligt devisen ”förstör det som förstör dig”) ”hängt ut” och (frontal)attackerat ett mycket stort antal svenska medier, redaktioner, företag, koncerner, skådespelare, tv-program, programledare, produktionsbolag, regissörer, scenkonstinstitutioner, reklambolag, föreningar, organisationer, musiker, sångare och artister för att producera och/eller distribuera rasstereotyper av asiater och nu senast gäller det veckotidningen Allas.
För ett år sedan erhöll jag min allra första personliga och privata ursäkt från DN:s chefredaktör Peter Wolodarski efter att DN hade publicerat en rasstereotyp bildkomposition som föreställde en asiatisk person enbart för att roa de högutbildade höginkomsttagarna i huvudstadsregionen som prenumererar på DN och nu har Allas chefredaktör Åsa Liliegren i dagarna ”förärat” mig min andra personliga och privata ursäkt.
Kort och gott går det nog inte att säga något annat än att majoritetssamhällets syn på rasstereotyper av asiater faktiskt håller på att förändras i detta nu – d v s båda dessa personliga och privata ursäkter som jag har erhållit inom ett års tid är inget annat än ett tecken i tiden som tyder på att icke-asiaternas och majoritetssvenskarnas så folkkära så kallade ”gulinghumor” kanske faktiskt är på utgång i skrivande stund om än inte över en natt för det kommer naturligtvis att ta många år innan så sker.
Det senaste numret av Allas veckotidning bjuder på klassisk svensk gulinghumor
Det senaste numret av Allas veckotidning (nr 10 2023) bjuder sina runt 80 000 läsare på denna seriestripp som presenteras som ”träffsäker humor” men som jag själv benämner som ett klassiskt exempel på den svenska s k ”gulinghumorn”, som är en underkategori av den svenska rashumorn som specifikt går ut på att ha kul åt och håna (sydost- och öst)asiater och just detta fall skulle jag dessutom klassa som ett utslag för den mer folkliga och proletära ”gulinghumorn”.
Och nu kommer samma klichéartade harang som jag har upprepat i över 20 års tid om inte längre än så vid det här laget:
Det är svårt att tänka sig en liknande seriestripp som har kul åt och hånar judars förmodade girighet, muslimers föreställda våldsbenägenhet, latinamerikaners inbillade lathet eller svartas påstådda dumhet utan denna typ av svensk rashumor är numera enbart kulturellt gångbar och socialt accepterad när det gäller asiater.
Den gångna veckan har bjudit på flera ”tecken i tiden” för min del
Ibland kan en enda vecka bjuda på flera ”tecken i tiden” på en och samma gång (d v s under just samma vecka):
I veckan bad SVT för första gången någonsin åtminstone mer eller mindre om ursäkt för att återigen ha spridit rasstereotyper av asiater på bästa sändningstid (i samband med Idrottsgalan) efter att under årtionden både ha producerat och sänt närmast otaliga exempel på rasstereotyper av asiater och framför allt och inte minst ha hyllat och försvarat desamma. För mig innebär detta ett ”tecken i tiden” i den meningen att enskilda personer i Sverige med fr a asiatisk bakgrund inklusive mig själv under åratal har kritiserat just SVT för att massprida rasstereotyper av asiater och därigenom legitimera anti-asiatisk rasism. För något år sedan bad också DN om ursäkt för att ha tryckt och spridit en s k ”gulinghumor”-bild så nu är det bara att hoppas att denna nya syn på rasstereotyper av asiater håller i sig framöver.
I veckan har både de svenskspråkiga historikerna vid finlandssvenska Åbo akademi och historikerna vid Stockholms universitet bjudit in mig oberoende av varandra och frågat om jag vill komma och presentera och berätta om min forskning om ras i ett svenskt sammanhang och då är jag ju inte ens någon historiker. I båda fallen handlar det om att forskare och fr a doktorander verkar ha önskat att de sagda institutionerna ska bjuda in just mig. För mig innebär detta ett ”tecken i tiden” i den meningen att jag sedan flera år tillbaka har hamnat utanför större delen av den antirasistiska forskarvärlden p g a alla konflikter med densamma och det känns därför lite speciellt att bli inbjuden till dessa båda lärosäten (och återigen oberoende av varandra) under en och samma vecka. För bara några år sedan hade det inte setts som särskilt ”politiskt” accepterat att göra det och nu är det bara att hoppas att denna nya syn på mig håller i sig framöver.
I veckan har jag haft möten med Ernst & Young och stiftelsen Allbright och i båda fallen angående jämlikhetsdatafrågan samt hållit en gästföreläsning på Karolinska institutet som också den handlade om jämlikhetsdata samt deltagit i Göteborgs-Postens och dess ledarredaktör Adam Cwejmans podcast där vi bl a diskuterade frågan om jämlikhetsdata med anledning av att det är 10 år sedan som rasfrågorna började debatteras i den svenska offentligheten (i form av den s k REVA-debatten 2013). För mig innebär detta ett ”tecken i tiden” i den meningen att de allra flesta antirasister i Sverige inklusive merparten av den antirasistiska forskarvärlden är emot jämlikhetsdata men samtidigt har intresset för frågan växt på senare tid trots det starka antirasistiska motståndet mot jämlikhetsdata. Det finns i skrivande stund kort och gott en skapligt god möjlighet att jämlikhetsfrågan snart får sitt stora genombrott i Sverige och återigen trots det starka antirasistiska motståndet och nu är det bara att hoppas att denna nya syn på jämlikhetsdata håller i sig framöver.
SVT hävdar nu att ”bristande kunskap” låg bakom gulinghumor-fadäsen på Idrottsgalan
Det faktum att Idrottsgalan, som gick av stapeln på Globen i Stockholm, sändes av SVT och samlade den svenska idrottseliten m fl kändisar, visade ett foto i direktsändning på handbollslegendaren Bengt ”Bengan” Johansson (som gick bort 2022) görandes en pose som enbart kan tolkas som en rasstereotyp iscensättning av en (öst- och sydost)asiat har nu nått utländska medier.
SVT har idag både tvingats svara på frågor från utländska journalister samt hantera arga mejl från fr a svenska asiater liksom anmälningar till Medieombudsmannen. SVT har då en mycket lång historia av att producera närmast otaliga rasperformativa iscensättningar av asiater i en mängd olika tv-program vilka genom årtiondena har nått och inte minst roat miljontals och åter miljontals svenskar samt även av att explicit hylla desamma och med jämna mellanrum återsända dem då flera av dessa iscensättningar har blivit rejält folkkära.
För bara några år sedan förorsakade SVT t o m en allvarlig diplomatisk konflikt med Kina p g a att SVT sände en hel kavalkad av svenska rasstereotyper av asiater på bästa sändningstid som bl a resulterade i en rejält ”blöt” middag på ett s k femstjärnigt hotell i Stockholms innerstad där Sveriges dåvarande ambassadör i Kina på fyllan lovade att få SVT:s dåvarande chef att be om ursäkt offentligt samt i en efterföljande rättegång mot ambassadören ifråga mm.
Själv blev jag intervjuad igår av Aftonbladet angående detta senaste exempel på den så folkkära svenska s k ”gulinghumorn” och mitt namn och ett talminus som säger något i stil med att rasstereotyper av asiater fortfarande är socialt accepterade och fullt gångbara i dagens Sverige år 2023 samtidigt som rasstereotyper av andra minoriteter inte längre är det ”valsar” just nu runt på olika språk i olika utländska medier på grund av att ”Bengan” var världsberömd under sin levnad.
SVT liksom Idrottsgalan uppger vidare i ett svarsmejl som skickas till de personer som kontaktar antingen SVT eller Idrottsgalan (eller bådadera) att de helt enkelt aldrig förstod konnotationerna (d v s betydelsen och associationerna) bakom posen trots att Astrid Lindgren låter Pippi göra exakt som ”Bengan” gjorde på fotot redan på 40-talet när Pippi ska förklara för Tommy och Annika hur asiater ser ut samtidigt som hon ropar ”tjing tjong pling plong” (d v s en s k onomatopoetisk s k interjektion som Lindgren därigenom masspopulariserade inom den svensktalande gemenskapen och även internationellt genom att Pippi snart kom att ”erövra” hela världen – d v s Lindgren ”lärde” därmed barn på hela planeten att göra denna pose och att ropa ”tjing tjong”).
Denna scen i boken har sedermera odödliggjorts i senare filmatiseringar, illustrationer och även seriealbum, vilket med all säkerhet innebär att flertalet som har växt upp i Sverige (och det har definitivt flertalet av de som står bakom galan samt arbetar på SVT) mycket väl känner till denna pose (liksom även den onomatopoetiska interjektionen ”tjing tjong pling plong” som Lindgren måhända inte myntade men masspred), d v s det är en ren och skär lögn att Idrottsgalan och SVT inte kände till att denna pose handlar om att iscensätta en asiat och konkret det s k epikantiska vecket som flertalet öst- och sydostasiater uppvisar.
I generation efter generation har det s k svenska folket kort och gott ”matats” med att detta är en pose som innebär att den som gör den just iscensätter en asiat på ett rasperformativt sätt och inte minst tack vare Astrid Lindgrens världsberömda karaktär Pippi.
Svensk Damtidning har f ö uppmärksammat att de tre kungabarnen med partners också närvarade på galan och en undrar ju i sitt stilla sinne vad fr a prins Carl Philip tänkte, tyckte och kände när fotot på ”Bengan” visades på storbildsskärmarna för hertigens av Värmland kanske närmaste vän är då en jämnårig adopterad man från Sydkorea, som prinsen blev god vän med när de båda var elever på Lundsberg i Värmland och delade rum och när prinsen senare gifte sig med Sofia agerade den adopterade mannen bestman på bröllopet.
Återigen intervjuad om den folkkära svenska ”gulinghumorn”
Aftonbladets Kristoffer Bergström:
”Handbollslegendaren ”Bengan” Johansson hyllades på Idrottsgalan med ett porträtt från 90-talet när han snedställer sina ögon.
Det är en rasstereotyp som inte hör hemma i tv år 2023, anser forskaren Tobias Hübinette.
– Jag kan inte tänka mig att de medvetet velat kränka någon, men det är klart att det är olyckligt ändå. Vi vill alltid visa respektfulla bilder så gott vi kan, säger Johanna Bäckström Lerneby, nyhetschef och ansvarig utgivare på SVT.”
”Fotot är från OS i Atlanta 1995, då Bengt Johansson var förbundskapten för handbollslandslaget.
Enligt Tobias Hübinette, lärare och forskare vid Karlstads universitet, är det inte förvånande att bilden finns i arkiven. Det problematiska är att Idrottsgalan okommenterat lyfter fram den 28 år senare.
– Den här sortens poser ser man än idag när idrottsevenemang äger rum i Öst- och Sydostasien. Ett svartmålat ansikte anses väldigt stötande numera men det här får bara passera, för man ser inte posen som stötande utan bara som rolig, säger han.
Vad är problemet med att härma asiater på det viset?
– Det är en sak att härma hur djur rör sig. Men i det här fallet är posen kopplad till ett klassiskt rastänkande, den frammanar ett helt ”paket” om asiater som något vi ska skratta åt.
Vad finns mer i det paketet?
– Att asiater är lustiga, att språket och bokstäverna är konstiga, att de har en konstig kultur etc. Och bakom humorn finns en rädsla för det man tidigare kallade den gula faran.
”Gulinghumorn” bottnar i rädsla, menar Hübinette. Den populariserades på 1980-talet när Japan höll på att bli världens största ekonomi. På skolgårdar drog barn i ögonen och sjöng så kallade tjing-tjong-ramsor och på tv klädde komiker ut sig till underdåniga kineser.
– Japan var på väg att gå om USA innan finanskraschen i början av 90-talet. Då skrämdes man av Japan så den här sortens yttringar och alla skratt som de framkallade var ett sätt att bearbeta den rädslan, säger Hübinette.
Bör kritiken riktas mot SVT:s gala eller mot ”Bengan”?
– Om man vill prata om skuldbörda så skulle jag inte peka på ”Bengan”. Han var väl mest som så många andra var och är. Det handlar om att SVT låter det passera år 2023.
Bilden visades under galans in memoriam-inslag där idrottsprofiler som dött under 2022 uppmärksammades.
Tränaren Bengt Johansson, som avled i maj, hyllades lite extra med ett kollage av rörliga bilder – följt av porträttet med det snedställda ögonen.
SVT producerade inte galan och har inte valt ut bilderna, men beklagar ändå hur ”Bengan” porträtterades.
– Jag kan inte tänka mig att de medvetet velat kränka någon, men det är klart att det är olyckligt ändå. Vi vill alltid visa respektfulla bilder så gott vi kan, säger Johanna Bäckström Lerneby, nyhetschef och ansvarig utgivare på SVT.
Hur ser du på att bilden ändå syntes i er sändning?
– Det är obetänksamt och olyckligt.
Så varför valdes just den bilden av tusentals ut?
Galans vd Stephan Rimér har inget rakt svar. Han säger sig varken känna till avsikten när porträttet togs på 90-talet eller tanken med att den lyftes fram vid årets gala.
– Jag kan inte svara på det i detalj, men vi har inte haft för avsikt att göra något annat än att uppmärksamma och hedra ”Bengans” minne och eftermäle. Tittar man på inslaget så var det en hel del material på honom, så jag gissar att just den bilden skulle uppfattats som att han är en glad gamäng, säger Rimér.
SVT tycker ändå att det var olyckligt.
– Det tycker vi också. Bara att diskussionen uppstår är olyckligt.
Rimér betonar att han inte vet om handbollstränaren verkligen härmar en asiat.
– Vårt gäng har inte plockat upp vilka konnotationer bilden har. Det här får vi skylla på våran bristande kunskap i ämnet, för vi ville inte skoja om etniciteter utan bara spegla hans positiva sätt och glada upptåg.
Hur ser du på saken nu i efterhand?
– Att vi borde ha varit mer uppmärksamma.”
Det fria Sveriges podcast Radio Svegot tog idag upp den svenska ”gulinghumorn” och de korrupta adoptionerna
Den högerradikala organisationen Det fria Sveriges podcast Radio Svegots senaste avsnitt, som släpptes idag, handlar bl a om den svenska s k ”gulinghumorn” och rasstereotyper av asiater med anledning av att Chinateatern i Stockholm nyligen bytte ut sin gamla logo (efter åratal av kritik från svenska asiaters sida för att envist ha hållit fast vid densamma fram tills alldeles nyligen) samt om korrupta utlandsadoptioner mot bakgrund av DN:s färska reportage om Ulf Kristerssons tid som ordförande för Adoptionscentrum och om hur Sveriges nye statsminister underlät att göra något åt misstanken om att adoptionerna från Kina inte alltid gick rätt till.
I reportaget omnämns både serietecknaren Lisa Wool-Rim Sjöblom p g a av att Lisa nyligen intervjuades i SVT:s Kulturnyheter med anledning av Chinateaterns beslut att byta ut sin logotyp, DN:s Patrik Lundberg som står bakom reportaget om Kristersson tillsammans med kollegan Josefin Sköld samt jag själv (och vi råkar alla tre vara adopterade från Sydkorea).
De inom den svenska extremhögern välkända veteranerna Magnus Söderman och Dan Eriksson säger i avsnittet bl a att de är på min sida vad gäller min mångåriga kritik av internationell adoption samtidigt som de raljerar länge och väl över att asiater i Sverige (såsom Lisa, Patrik och jag själv) kritiserar den svenska s k ”gulinghumorn”.
”Här är vi allierade med Hübinette” utbrister de entusiastiskt och underförstått menar de att i i stort sett alla andra frågor är den svenska extremhögern och jag oense och kort och gott ideologiska fiender med varandra men vad gäller just min kritik av internationell adoption så håller Söderman och Eriksson med mig.
Därefter ondgör de sig över att svenska kvinnor enligt dem är så lättlurade p g a att de vill ta hand om svaga grupper som i detta fall handlar om latinamerikanska, afrikanska och asiatiska barn och de talar fr a om att de utlandsadopterade har utnyttjats för att ”vänja” svenskarna vid ”mångkultur”.
En av dem säger vidare att de adopterade beter sig helt och hållet som svenskar, att de enbart talar svenska samt att de t o m ”rör sig som svenskarna” rent kroppsligen (och underförstått till skillnad från invandrarna) och Eriksson berättar att när han växte upp i Huddinge på 90-talet så var de adopterade enbart ”med svenskarna” och att det också upplevdes som helt naturligt att så var fallet.
Söderman minns i sin tur att i hans ”gamla skinheadgäng” fanns det en tjej som var adopterad från Japan vilket antagligen betyder Sydkorea, d v s han minns antagligen fel vad gäller ursprungslandet ifråga, och han fyller i med att tillägga att ”det var inga problem med det”, d v s den adopterade tjejen från Östasien var för Söderman och de andra skinnskallarna mer eller mindre som en svensk till sättet och beteendet.
Vidare säger de båda att ända fram tills 80-talet var de adopterade den första och i en del fall kanske den enda egentliga direktkontakten med ”utlänningar” i vardagen för många svenskar mot bakgrund av att endast 1% av den svenska totalbefolkningen hade utomeuropeisk bakgrund så sent som 1980 varav en av tre just var utlandsadopterade.
Diskussionen om landets 60 000 utlandsadopterade slutar med att en av dem nästan blir rörd till tårar och åtminstone blir han rejält tagen när han lever sig in i att plötsligt en dag inse att ”men jag ser ju inte ut som mamma och pappa” och han fyller sedan i med att säga något i stil med att ”tänk att gå och lägga sig på kvällen den dagen efter att för första gången i livet ha förstått det”.
Den svenska extremhögern har ända sedan de första utländska adoptivbarnen ankom till landet på 1950- och 60-talen gång efter annan brottats med frågan om hur de adopterade ska betraktas och behandlas och genom årtiondena har de olika representanterna för denna politiska rörelse framför allt haft en sak gemensam oavsett om det har handlat om Sveriges nationella förbund, Nysvenska rörelsen, Nordiska rikspartiet, Bevara Sverige svenskt, Sverigedemokraterna, Nationalsocialistisk front, Nordiska motståndsrörelsen eller som i detta fall Det fria Sverige:
Det har alltid funnits en märklig sentimental syn på de utlandsadopterade själva vilka inte enligt den svenska extremhögern på något sätt kan rå för att de hamnade här i Sverige (och återigen underförstått till skillnad från invandrarna) och denna sentimentala ”omtanke”, som i SD:s fall tidigare kunde uttryckas (i partiprogrammet) som att SD krävde att den svenska skolan och det svenska samhället i stort skulle stötta de adopterade om de exempelvis blev mobbade, paras samtidigt med en mer eller mindre aggressiv för att inte säga hatisk syn på de som har tagit hit de adopterade (vilka omväxlande bl a har kallats mångkulturalister, vänsterliberaler och globalister).
Representanter för både den danska och norska extremhögern har exempelvis tidigare krävt att de adopterade ska låta sterilisera sig alternativt att staten ska tvångssterilisera desamma så att de inte fortplantar sig med majoritetsdanskar respektive majoritetsnorrmän och får s k blandade eller mixade barn med desamma (OBS: nästan alla utlandsadopterade som har en intimrelationspartner har en sådan som tillhör majoritetsbefolkningen och oavsett sexuell läggning) men den svenska extremhögern har med något undantag då inte förespråkat detta utan just snarare ”tyckt synd om” de adopterade och velat ”värna” om dem.
Det är troligt att denna aningen bisarra ”omsorg” om de adopterade från den svenska extremhögerns sida, som då i SD:s fall t o m hittade in i partiprogrammet, handlar om en (medveten eller omedveten) rädsla för att själv befinna sig i fullständig minoritet, d v s det handlar om en oro för (och nog t o m skräck för) att en dag själv befinna sig i ett sammanhang där omgivningen inte ser ut som en själv.
På djupet handlar den svenska extremhögerns ”omtanke” om de adopterades väl och ve m a o och kort och gott om ett medvetet eller omedvetet rastänkande i stil med att ”det måste vara helvetet på jorden att som ensam svensk växa upp bland och bo bland enbart iranier/chilenare/etiopier/indier/thailändare/koreaner” (eller bland valfritt utomeuropeiskt s k folkslag), d v s ”det ödet önskar jag inte ens min värsta fiende”.
Än en gång om icke-vita andragenerationsgrabbar som har kul åt asiater
Så händer det som händer alltför ofta om en som jag råkar bebo en homo sapiens-kropp som mer eller mindre ”skriker” Stillahavsasien eller Öst- och Sydostasien:
Två s k Orten-grabbar som jag tippar på är s k andragenerationare varav en uppenbarligen hade bakgrund i subsahariska Afrika (jag gissar på Etiopien eller Eritrea) och en uppenbarligen i den s k MENA-regionen (jag gissar på Iran eller Irak) ropade ”nihao” och ”tjing tjang” samt hånskrattade och flinade och iscensatte några slags ”asiatiska” koreograferade kroppsrörelser när jag passerade förbi dem på perrongen på en kollektivtrafikstation i Storstockholm.
Normalt sett gör jag ingenting alls överhuvudtaget när detta händer (och vare sig det sker i Stockholm eller i Karlstad eller någon annanstans i landet) då jag är väl medveten om att många s k Orten-grabbar kännetecknas av rejält uppumpade torson, osannolikt breda bröstkorgar och muskulösa överarmar och biceps även om de oftast är rätt kortväxta och ofta t o m kortare än vad jag själv är (och många är nog också ”höga” på energidrycker och alltför ofta även på en del annat närmast dygnet runt mot bakgrund av att de ofta rör sig ”hispigt” och ”ADHD:aktigt”).
Denna gång vände jag mig dock om och fotade dem varvid de båda grabbarna exploderade av vrede eller kanske t o m av hat och nog också av paranoia (se Tolkning 1) och ropade högt på s k ortensvenska ”va f-n gör du mannen?” o s v samt kom fram till mig och tog tag i mig hårt och tog ifrån mig min väska, som de behöll som ett slags ”gisslan”, medan de raderade bilden ifråga på min mobiltelefon. Samtidigt ringde en av grabbarna av någon anledning en annan person som jag gissar också var en s k andragenerationare att döma av att de snackade ortensvenska med typisk Söderort-accent och berättade i realtid om ”bror, en j-vel som fotar oss” o s v.
Tolkning 1: Andragenerationskillarna är kriminella och var kanske ”höga” på något och trodde att jag var en s k civilare som spanade på dem och därför fotade dem och de kan ha uppfattat att jag var extra lömsk eftersom jag likt dem ju har utomeuropeisk bakgrund och därmed försökte ”smälta in” och ”infiltrera”.
Tolkning 2: Orten-grabbarna är djupt traumatiserade efter pandemin och hyser ett starkt agg mot asiater p g a viruset och de kan t o m ha föräldrar eller äldre släktingar som blev mycket svårt sjuka av och t o m dog av viruset under fr a 2020 eller möjligen under 2021.
Tolkning 3: De unga männen med bakgrund i subsahariska Afrika och i den s k MENA-regionen är kritiska till att kinesiska, japanska, sydkoreanska, taiwanesiska och/eller andra öst- och sydostasiatiska länders företag investerar och är närvarande i deras ursprungsländer och ursprungsregioner och upplever att de exploaterar och kanske t o m förtrycker desamma.
Tolkning 4: De båda underklass/lägre arbetarklass-männen röstar på V eller kanske t o m på ett parti som står till vänster om V och kännetecknas av en socialistisk övertygelse och ett därmed vidhängande legitimt klasshat mot bakgrund av att de var klädda i typisk Orten-mundering (Canada Goose-jackor, dyra sneakers, märkesjeans, amerikanska kepsar, stora och gissningsvis påkostade klockor o s v) medan jag var klädd i en typisk SACO-kollektivet-utstyrsel (en socialgrupp ett-överrock från Oscar Jacobson som de s k rentier-gubbarna inne på Östermalm gillar att klä sig i när de dricker vin redan vid 14-tiden på eftermiddagen, en Brioni-kavaj, en Brittiska imperiet-scarf, manchesterbyxor och läderskor plus en Tissot-klocka som ska påminna om världen innan 1914).
Tolkning 5: De icke-vita killarna ser liksom flertalet andra icke-asiatiska icke-vita personer ned på asiater och betraktar asiatiska kvinnor som ”h-r-r” som ”går i säng med” och får blandade eller s k mixade barn med vita män och asiatiska män som löjliga, töntiga, fula, oattraktiva och fr a omanliga som ser ut som ”b-g-r”, kvinnor eller t o m barn (”de ser ju ut som 30 när de är 60 – vilka töntar” o s v) och bara är värda förakt för att de inte lyckas iscensätta den typ av överspänd och våldskapitaldoftande hypermaskulinitet som gäller i det icke-vita minoritets-Sverige.
De kan t o m ha tittat på Youtube-klipp när svarta och latinos i USA trakasserar och attackerar asiater i det offentliga rummet och kanske ville de omedvetet göra detsamma för så fort de såg min kropp (som återigen var iförd en typisk SACO-kollektivet-utstyrsel (en socialgrupp ett-överrock från Oscar Jacobson som de s k rentier-gubbarna inne på Östermalm gillar att klä sig i när de dricker vin redan vid 14-tiden på eftermiddagen, en Brioni-kavaj, en Brittiska imperiet-scarf, manchesterbyxor och läderskor plus en Tissot-klocka som ska påminna om världen innan 1914) så började de ropa och skratta och röra sina egna muskulösa subsahariska Afrika- och MENA-kroppar på något slags ”asiatiskt” vis som om de vore Ortens svar på Pavlovs hundar, d v s de reagerade med den s k reptilhjärnan på en klassisk betingning-signal (”titta en levande organisk homo sapiens-varelse som ser ut att komma från Kina/Japan/Korea/Mongoliet/Vietnam/Filippinerna o s v – jag måste nu omedelbart och högst en halv sekund senare ropa ut onomatopoetiska läten och röra min egen kropp på ett koreograferat och synkroniserat sätt och samtidigt hånle”).
Edsbergs fritidsgård i Sollentuna kommun har i sommar ohämmat och skamlöst frossat i den så älskade svenska s k ”gulinghumorn”
En av fritidsledarna, en majoritetssvensk man vid namn Magnus, satte i somras på sig en mask i form av en karikatyr av en asiatisk man och lät sig fotograferas i fritidsgårdens lokaler och därefter postades bilden på fritidsgårdens officiella Instagram-sida som i övrigt annars explicit hyllar mångfald och antirasism och kommunicerar att alla barm och ungdomar är välkomna till fritidsgården såsom exempelvis alla ”gäris”, alla afrosvenska barn, alla hbtq-ungdomar samt alla som gillar manga och japansk populärkultur.
Magnus benämndes i bildtexten som ”Jong Un” och en riktigt snäll tolkning från min sida säger att det kan ha handlat om en edgy:ig politisk kritik mot Kim Jong-uns regim i Nordkorea men det är dock inte särskilt troligt att det var intentionen och budskapet utan bilden hade egentligen bara ett enda syfte – att sprida glädje och njutning och locka fram till hånskratt och hånleenden bland alla icke-asiater.
Det är f ö troligt att masken ifråga tillhör fritidsgården och i förlängningen komunnen och används vid maskerader och andra utklädningstillfällen av fritidsledarna och/eller av de barn och unga som besöker fritidsgården och deltar i dess aktiviteter.
Den person som tipsade mig om bilden, som i sammanhanget kan kallas en visselblåsare, är knuten till kommunen och hen försökte förgäves under en hel månads tid få fritidsgården och kommunen att reagera och även agera genom att avpublicera och ta bort fotot på Magnus.
Detta gjordes också till slut (och för några dagar sedan) men först efter att visselblåsaren kontaktade Instagram-kontot Stop Asian Hate Sweden och andra antirasistiska Instagram-konton vilka tillsammans uppmärksammade och kritiserade Edsbergs fritidsgård och kommunen för att både ha postat bilden och låtit den vara kvar så länge.
OBS: Detta handlar inte om att underblåsa den s k identitetspolitiska s k cancelkulturen.
Det är nämligen en sak när majoritetssvenskar och icke-asiater i övrigt har kul åt hur asiater uppfattas se ut, röra sig och bete sig när den s k ”gulinghumorn” är riktad till vuxna majoritetssvenskar och vuxna icke-asiater i övrigt.
Det är naturligtvis illa nog när svenska skådespelare och artister iscensätter sig själva som asiater i s k yellowface och ropar på låtsasasiatiska och ler lismande och bugar och bockar likt robotar till publikens (när det exempelvis handlar om scenkonstföreställningar och ståuppkomik-shower) eller tittarnas (när det handlar om spelfilmer, tv-program, reklamfilmer och annonser) förtjusning men när det handlar om utbildade (för att bli fritidsledare krävs utbildning) kommunanställda som arbetar med och för barn och unga så är det riktigt illa för att inte säga en ren katastrof.
De asiatiska barn och unga som bor i stadsdelen Edsberg i Sollentuna och som besöker den kommunala fritidsgården får för det första träffa och ha att göra med fritidsledare som öppet har kul åt deras förmodade utseende.
De majoritetssvenska och icke-asiatiska barn och unga som frekventerar och ”hänger” på fritidsgården socialiseras för det andra in i att det är fullständigt socialt accepterat att ha kul åt hur asiater föreställs se ut när vuxenvärlden (i form av fritidsledarna) och det offentliga Sverige (i form av kommunen) både skapar och sprider, och sanktionerar och legitimerar rasstereotyper av asiater via ett officiellt Instagram-konto.
För det tredje innebär det att den så folkkära svenska s k ”gulinghumorn” fortsätter att vidmakthållas även in i framtiden och det faktum att Edsbergs fritidsgård och Sollentuna kommun inte på något sätt förstod visselblåsarens kritik och prompt vägrade att avpublicera bilden i en hel månads tid säger allt om den närmast fullständiga okunskapen om antiasiatisk rasism och rasstereotyper av asiater liksom nog också om den närmast totala bristen på empati för just asiater och detta trots att alla hatbrott som begicks mot asiater i Väst inklusive i Sverige under de båda pandemiåren 2020-21 borde vara i färskt minne.
Än en gång om Henrik Schyffert som antirasist
Henrik Schyffert har i många år åtnjutit ett högt förtroende bland landets antirasister och när Ebba Busch i förrgår i DN uttalade att ”Henrik Schyffert är min värsta kulturupplevelse” jublade både Schyffert själv och många antirasister.
Schyffert har i många år kritiserat SD och när han fick ett s k blandat eller mixat barn med sin nuvarande fru, som har bakgrund i den s k MENA-regionen, gick han även ut och berättade om att han hånades för det (och bl a antagligen av de som är emot s k rasblandning).
Satirtecknaren Steget Efter (OBS – det handlar så klart om en pseudonym), som står nära SD-sfären i vid mening, påminner dock sarkastiskt om att Schyffert fram tills för några år sedan envisades med att fortsätta att hylla sin egen och Killinggängets/NileCitys antagligen allra mest odödliggjorda och folkkära sketch ”Mina sjungande ko-l-eanska adoptivpä-l-on” som också SVT tidigare hyllade och som han själv framförde i SVT 1995 tillsammans med Robert Gustafsson och Johan Rheborg.
Steget Efters satirteckning, som ska betraktas som ett svar-på-tal på Schyfferts och antirasisternas jubel över Buschs uttalande i DN i förrgår, har fått en rätt så ordentlig spridning i sociala medier och delats och spritts av både SD:are och en del KD- och M-företrädare som ett sätt ”ge tillbaka”.
Samtidigt har många av dem också passat på att ändå hylla sketchen ”Mina sjungande ko-l-eanska adoptivpä-l-on” och därmed indirekt Schyffert (liksom Gustafsson och Rheborg) för här gäller det att hålla flera tankar i huvudet samtidigt:
SD:arna är naturligtvis inte emot den folkkära svenska ”gulinghumorn”, som sketchen är ett synnerligen typiskt uttryck för, utan de föraktar Schyffert för hans politiska åsikter (och kanske också för att han har en fru från den s k MENA-regionen som också hon är antirasist).
Däremot har Steget Efter helt rätt i att Schyfferts antirasism klingar falskt.
Sedan dess har Schyffert sent omsider, och bl a i finlandssvenska Hufvudstadsbladet, uttryckt att han idag tar avstånd från sketchen men intressant nog tar Schyffert enbart avstånd från sexismen och homofobin som Killinggänget/NileCity gav uttryck för vilket avslöjar att han antingen fortfarande inte förstår att sketchen är rasstereotyp eller vägrar erkänna att han har bidragit till att inte bara roa miljontals och åter miljontals icke-asiatiska svenskar med denna sketch utan också till att massprida ”gulinghumorn” till miljontals och åter miljontals icke-asiatiska svenskar.
Igår hyllade SVT Povel Ramel medan Carl-Einar Häckner framförde ”The Sukiyaki Syndrome” som utgör en av den svenska s k gulinghumorns allra mest ikoniska verk
Det har väl inte undgått någon att 2022 har utsetts till Povel Ramel-året och den 1 juni 2022 skulle Sveriges störste komiker genom tiderna ha fyllt 100 år om han hade levt än idag.
Igår visade SVT på bästa sändningstid ett hyllnings- och minnesprogram där bl a Wenche Myhre, Kalle Lind, Anne-Lie Rydé, Björn Skifs, Henrik Dorsin, Johan Ulveson och Lisa Nilsson deltog liksom Carl-Einar Häckner som framförde Ramels kanske mest folkkära ”hitsång” och föreställningsnummer ”The Sukiyaki Syndrome” eller ”Waite-l I want a sukiyaki” som i sin tur räknas som en av den svenska s k gulinghumorns allra mest ikoniska verk.
På Povel Ramel-sällskapets hemsida kan den som vill botanisera bland Ramels många sånger och nummer (https://www.povelramelsallskapet.se/index.php?action=m2&id=1&tema1=Musiken&tema2=S%E5ngtexterna) och det är sannerligen inte ont om rasstereotypa sånger som skrevs och komponerades för att uppföras live på scenen i form av rasperformativa iscensättningar i s k blackface, yellowface eller brownface.
En sång handlar t ex om en svart amerikansk kvinna i Harlem där det komiska handlar om att hon är kraftigt överviktig (”Fat Mammy Brown, The Biggest Girl in Town” o s v) medan andra sånger med tillhörande scennummer handlar om samer, indoneser, kongoleser, araber, latinamerikaner och indier. Den geniförklarade Ramel verkar helt enkelt ha ”betat av” världens alla s k exotiska folkslag men dock har jag faktiskt ännu inte hittat några ”skojiga” sånger om judar. Ramel skrev dessutom ännu fler gulinghumor-sånger som innehåller strofer som dessa: ”Bangkok, Bangkok, dit vi kom i flygmaskin. Hur som man än reser och vart man går bara siameser ögat når, gula, fula, bugande mest hela t’in”.
Idag hyllade dessutom DN:s musikkritiker Martin Nyström Ramel liksom Häckner genom att skriva följande:
”När Carl-Einar Häckner i dag uppträder med Ramels vettlösa ”The Sukiyaki Syndrome” – där en gäst aldrig får den japanska rätt han beställer – påminns man om Ramels förmåga att göra bokstäver lika rörligt flyktiga som toner. Vilket gjorde främmande exotiska språk till ett outsinligt material för hans humor, eftersom han kunde fejka dem som han ville.”
Det går i sammanhanget med fog att fråga sig om SVT hade vågat låta en samtida komiker och artist framföra ett rasperformativt nummer i tv som iscensätter en svart person, en arab, en latinamerikan eller en turk och likaså går det att fråga sig om DN hade vågat lyfta fram en rasstereotyp sång som handlar om samer, indier eller afrikaner. Min kvalificerade gissning säger nämligen att detta enbart går med asiater idag år 2022 – d v s det är endast rasstereotyper av asiater som fortfarande är helt och hållet gångbara och socialt accepterade.
Tobias Hübinette 