Category: gulinghumor

Nygammal bok tar bl a upp svenska stereotyper av asiater

Nu är den äntligen ute – Ordfronts nytryck av Christian Catomeris sedan länge slutsålda bok ”Det ohyggliga arvet. Sverige och främlingen genom tiderna” från 2004 som innehåller ett nyskrivet kapitel om svenska (ras)stereotyper av (öst- och sydost)asiater (liksom ett nytt förord).
25139287_10155258570545847_1691918296_oinnehåll 1
gul Linnégulinghumor
Jag kom i kontakt med Christian redan 1994 när han var chefredaktör för tidskriften Creol (som bredvid Kurdo Baksis tidskrift Svartvitt var den första minoritetstidskriften på svenska som gjorde anspråk på att representera det nya minoritets-Sverige utan att kopplas till en specifik invandrargrupp/minoritetsgrupp såsom senare bl a Gringo och Rummet även gjorde) och när denne publicerade en (av mig författad) mening i tidskriften som jag har fått äta upp otaliga gånger om därefter (d v s att västerlandet ska gå under i blod och lidande o s v) med kommentaren ”Malcolm X” och som underförstått innebar att jag skulle vara någon slags svensk motsvarighet till denne (som ju då räknas som en s k omvänd rasist och en s k antivästerländsk extremist). Jag hade skickat in en längre artikel till Creol som handlade om att vara icke-vit svensk och adopterad men Christian valde att enbart publicera det vid det här laget närmast odödliggjorda citatet taget ur sitt sammanhang (även om det så klart är mycket grovt och nedsättande gentemot vita människor och gentemot den västerländska civilisationen).
Creol
 
Vi fortsatte sedan att ha sporadisk kontakt och år 2004 besökte Christian mig på min dåvarande arbetsplats vid Stockholms universitet när jag var doktorand där inför utgivningen av ”Det ohyggliga arvet”. Jag fick läsa boken i förväg då Christian visste att även jag (liksom han) var rätt rejält besatt och fixerad vid att samla på mig enorma mängder svenska texter, bilder, filmer, sånger o s v som handlade om olika minoriteter (och vilket jag fortfarande är – jag har därigenom i min ägo ett omfattande material som just handlar om svenska rasstereotyper i text, i bild, i musik, på scen o s v) och jag har för mig att jag också lånade ut en del material till Christian.
Osbeckasiatiska kvinnor
 
På den tiden var jag även mycket aktiv i offentligheten vad gäller att kritisera och debattera svenska rasstereotyper av asiater och jag minns mycket väl att i min läsning av och ”feedback” på Christians bok så ingick frågan – varför har du inte något kapitel om svenska stereotyper av asiater tillsammans med de andra kapitlen som tar upp svenska stereotyper av afrikaner och svarta, av ”orientaler” och muslimer, av samer, av romer, av finländare, av judar och av resande?
25189505_10155258571735847_2139993056_o25189530_10155258571575847_703114967_o
Christian svarade då att han inte hade undersökt stereotyper av asiater, det hade han s a s ”missat” och det beklagade han sig över, och jag har faktiskt för mig att han också sade att om en ny upplaga av boken blir aktuell någon gång i framtiden så skulle han även inkludera stereotyper av asiater. Oavsett om jag minns rätt eller ej så är jag oerhört glad och tacksam över att nytrycket av ”Det ohyggliga arvet” nu 13 år senare innehåller ett kapitel om asiater inklusive om adopterade asiater och inte minst då jag under många år har känt mig väldigt ensam vad gäller att studera och skriva om denna minoritet (d v s om svenska asiater och om adopterade asiater liksom också om asiatiska kvinnor) och om denna fråga (d v s om svenska attityder till och stereotyper av asiater).
källa 2.jpg

SVT:s mångfaldssatsning fortsätter att fira triumfer

Konstaterar att två av SVT:s julvärdar ”på raken” har iscensatt ”asiater” i olika sammanhang och även kritiserats för det – d v s Sanna Nielsen (förra årets julvärd) och Lotta Lundgren (som är detta års julvärd tillsammans med Erik Haag):
 
24232876_10155245813060847_8474121458114011513_n.jpg
 
Naturligtvis har SVT:s val av de båda som julvärdar ingenting att göra med deras ”gulinghumor”-karaktärer utan i båda fallen handlar det så klart om att både Nielsen och Lundgren är s k progressivt (politiskt) lagda (d v s de är feminister och antirasister) liksom att de är s k folkkära.
 
SVT:s antirasistiska mångfaldssatsning fortsätter m a o att fira triumfer.

Den svenska ”gulinghumorn” firar nya triumfer: Lotta ”Historieätarna” Lundgren iscensätter yellowface-”gulingen” i Coops nya reklamfilm för asiatisk mat

Vad har egentligen Povel Ramel, Björn Skifs, Jarl Borssén, Carola Häggkvist, Åke Cato, Johan Rheborg, Henrik Schyffert, Sissela Kyle, Anders Lundin, Sanna Nielsen och Robert Gustafsson m fl m fl och nu även Lotta Lundgren gemensamt förutom att de var respektive är folkkära kändisar?

 

 

maxresdefault.jpg

Jo de har alla iscensatt rasstereotypen av ”gulingen” och i detta i det västland vars invånare ojämförligt har adopterat allra flest asiatiska barn och ingått i intimrelationer med allra flest asistiska kvinnor samt rest till och i Asien ojämförligt mest per capita, d v s i det land där snart sagt var och varannan vit invånare har någon slags relation till en människa som bor i en asiatisk kropp och i många fall också har eller har haft en intimrelation med en asiatisk person och vare sig det handlar om adoption, äktenskap eller via en ”semesterflirt” i Thailand, Kina, Japan eller Filippinerna (OBS: det är så klart inget fel på adoptioner, intimrelationer och familjebildningar över rasgränserna).

 

videopuff-kinestiskt-flask.jpg

Nu har Coop, d v s Sveriges näst största matvarukedja som dessutom är ett kooperativ och åtminstone tidigare hade någon slags progressiv stämpel på sig, även svarat på kritiken av den nya reklamfamlljen där den folkkära Lotta ”Historieätarna” Lundgren har iscensatt ”gulingen” och som dessutom är antirasist och progressivt lagd likt Sanna Nielsen, Henrik Schyffert, Sissela Kyle m fl.
”Hej, vår tanke med matfilmerna med Lotta är att skapa matglädje och visa att god mat kan vara billig. I veckans film vill vi skicka en blinkning till filmmaneret i gamla kung-fu-actionfilmer, inget annat. Om det kan uppfattas på något annat sätt ber vi om ursäkt. Tack för era kommentarer – vi tar dem till oss.”
Med andra ord samma svar som alltid när den svenska ”gulinghumorn” och svenska rasstereotyper av asiater försvaras med näbbar och klor av de som både beställer, producerar, distribuerar och iscensätter den: ”Vi vill bara skapa och sprida lust, njutning och glädje och vad är det för fel på det?” (OBS: min ”mellan raderna”-översättning).

 

21361938_10155013030945847_891857692_o.jpg

Den svenska ”gulinghumorn” lever och frodas för femtielfte gången

Den svenska ”svartinghumorn”, den svenska ”judehumorn” och den svenska ”mussehumorn” må vara lite på dekis och är kanske t o m en aning skamfilad vid det här laget, d v s den går mest på tomgång och är kanske lite på nedgång eller t o m på utgång, men den svenska ”gulinghumorn” är det åtminstone ”inget fel på” på Ulvö hotell på Ulvön utanför Örnsköldsvik – d v s den svenska ”gulinghumorn” lever och frodas i högsta välmåga och sprider fortsatt lust, njutning och glädje omkring sig och får nog åtskilliga icke-asiatiska gäster (och kanske t o m en och annan i personalen) att dra på smilbanden, le, skina upp, småflina och skrocka igenkännande inom sig.

https://www.facebook.com/pg/ulvohotell

http://www.ulvohotell.se

 

19366242_10154783987305847_2151882514227787784_n.jpg

Är den svenska ”gulinghumorn” på väg att pre-1968-hipsternostalgiseras?

Ibland vet en faktiskt inte vad som är ren pre-1968-hipsternostalgi (d v s det kan lika gärna vara någon som nyligen har ”nytillverkat” denna reklamaffisch), vad som är post-1990-talsironi (d v s det kan lika gärna handla om en slags frivol och frigjord ”no limits”-glimten i ögat-humor) och vad som faktiskt är autentisk senkolonial visuell kultur (d v s det kan lika gärna handla om en reklamaffisch som faktiskt härrör från 1930- eller 40-talet och vars proveniens faktiskt vore intressant att utröna):
 
java-dec-16
Oavsett vilket (och rent teoretiskt så skulle det kunna handla om alla tre alternativen på en och samma gång, d v s det kan vara en ”nytillverkad” reklamaffisch som har en autentisk affisch från l940-talet som förlaga och som ska kommunicera den typ av ironisk humor som är så gångbar bland fr a högutbildade och höginkomsttagande majoritetssvenskar) så är det onödigt att i en affär som helt och hållet säljer s k kolonialvaror (så heter det ju som bekant fortfarande inom vår svensktalande språkgemenskap) ”ha kul åt” asiaters kroppstyp och utseendedrag för det är i slutänden det som blir resultatet inför och bland kunderna och besökarna (d v s det blir s a s själva receptionen) oavsett om intentionen är nostalgisk, ironisk eller kanske t o m postkolonialt antirasistisk (d v s en intention kan ju vara att på ett närmast övertydligt och naket sätt visa på hur fördomsfulla svenskar som handlade med kolonialvaror var på 1940-talet – d v s det kan faktiskt handla om en antirasistisk ”hänga ut”-strategi).
 
Och när jag ändå är igång (och jag = en person som under många år har dokumenterat och byggt upp Sveriges möjligen största bildarkiv föreställandes olika minoriteter och vad som tidigare kallades olika raskategorier och som dessutom har skrivit åtskilliga s k spaltmeter i frågan både i form av s k vetenskapliga peer review-texter och i form av debattartiklar och kulturessäer samt s k populärvetenskaplig textproduktion, och frågan som det handlar om är helt enkelt svenska rasstereotyper i alla dess former) så har jag på sistone också noterat att allt fler restauranger och krogar numera lagar och serverar asiatisk mat av något slag utan att längre ägas och drivas av asiater (och det är så klart inget som helst fel med det i ett land vars majoritetsbefolkning verkligen älskar asiatisk mat så till den milda grad och på en sådan nivå att få om ens några andra västerländska ”folkslag” faktiskt kan mäta sig med en ”normalmajoritetssvensk” vad gäller att inmundiga och förtära asiatisk mat per person och per capita) och det är just särskilt dessa restauranger och krogar (som ofta ägs och drivs av majoritetssvenskar eller för den delen av sverigefinnar, syrianer, iranier eller latinos) som tenderar att älska att just ”gå loss” i den visuella världen vad gäller allt ovanstående – d v s en blandning av pre-1968-hipsternostalgi och post-1990-talsironi parat med rasstereotypa referenser av glimten i ögat-typ som i stort sett kommunicerar denna måhända långa mening:
namnlost
 
”Vi vet att detta är lite larvigt, ja kanske t o m lite nedsättande för vissa, men vi fattar ju så klart det, vi är inga dumma lågutbildade svenne-jobbare och svenne-bönder med låg IQ och taskig smak som röstar på SD, vi älskar Asien och asiater och fr a asiatisk mat, och det gör också våra kunder som älskar att äta asiatisk mat, många av både oss och dem reser också regelbundet till Asien och många av våra manliga kunder har asiatiska partners och en del föräldrar med asiatiska barn kommer också till oss och äter, och till och med en del ”andrageneration:are” med asiatisk bakgrund kommer till oss ibland, så vad är problemet?”

Om Sanna Nielsen och försvaret och kritiken av densamma

Nu har både ett tydligt högerradikalt organ och ett tydligt vänsterradikalt organ skrivit om Sanna Nielsens rasperformativa iscensättning av vad hon själv har benämnt som en japansk prostituerad kvinna (”den kåta geishan”):

Nyheter Idags (sd) tydliga avsikt är att hänga ut flera kändisantirasister som hycklare:
Flamman (v) vill snarare ta Nielsen i försvar i egenskap av att hon är antirasist samtidigt som tidningen också kritiserar hennes tilltag:
”Säkert har hennes och produktionens intentioner varit goda – de säger sig ha velat förmedla ett antirasistiskt budskap om en fördomsfri värld. En sådan vilja är något fint som ska tas till vara.”
Samtidigt nominerar hbtq-organet QX Sanna Nielsen till kategorin ”årets scen” inför årets gaygala just för hennes roll i Oscarsrevyn på Oscarsteatern:
”Tidningen QX arrangerar gaygalan sedan år 1999 där bland andra årets homo bi- och transperson utses och prisas… Sanna Nielsen är ett namn som föreslås i kategorin ”Årets scen”, dock inte för sin insats som allsångsledare utan för sin revydebut på Oscarsteatern ihop med Robert Gustafsson.”
Slutligen har Lisa Wool-Rim Sjöblom skrivit en artikel i Exptessen och en grupp utlandsadopterade har publicerat ett öppet brev både till Sanna Nielsen, Malena Ernman och Robert Gustafsson:

http://www.expressen.se/debatt/man-kan-agera-rasistiskt-utan-att-vara-rasist

”Självkritik är den svåraste delen av politisk aktivism oavsett vad den gäller, men det är enda vägen till en sann förändring. Vi förstår att det inte är lätt att få kritik när en menat väl men kanske är det just då kritiken egentligen är som mest befogad. Den som gör fel medvetet vet redan att det är fel, det är de omedvetna handlingarna som skadar som vi alla måste vara vaksam mot. När ens största försvarare dessutom är de en normalt tar avstånd från (läs SD svansen) känns det extra angeläget att fundera vad för budskap det är som kommit ut.”

Folkkära Sanna Nielsen, programledare för Allsång på Skansen och årets julvärdinna i SVT, må vara en feminist och en antirasist och kanske t o m en antifascist liksom inte minst en förebild för särskilt många unga kvinnor i landet och att hon och hennes mångtaliga fans och beundrare och vänner och bekanta inom det utan tvivel radikalt antirasistiska och antifascistiska kultur-Sverige nu känner sig kränkta, förnedrade, uthängda och attackerade av en grupp s k identitetspolitiska extremister som betraktas som hysteriska och humorlösa s k censurivrare som antingen inte förstår vad humor är eller som anses ha missuppfattat Nielsens intention illustrerar på ett närmast övertydligt sätt flera av de termer och begrepp som jag själv har myntat och formulerat genom åren såsom rashumor och gulinghumor, vit psykos och vit melankoli och rasstereotyper och rasperformativa iscensättningar samt inte minst hur svårt det är att särskilt i Sverige detronisera, decentrera och dekonstruera det vita antirasistiska (och antifascistiska) subjektet.

Oscarsteatern fortsätter att upprätthålla den svenska rasperformativa rashumortraditionen

Folkkära Sanna Nielsen och folkkära Robert Gustafsson fortsätter att upprätthålla och föra vidare den folkkära svenska rasperformativa traditionen inom den svenska scenkonsten och den svenska humorn genom att spela den folkkära töntiga och fula ”asiaten” och den folkkära löjliga och överspända ”araben” i senaste folkkära Oscarsrevyn på folkkära Oscarsteatern i Stockholm tillsammans med folkkära Dan Ekborg, Vanna Rosenberg, Rachel Mohlin och Kim Sulocki samtidigt som den svenska totalbefolkningen och inte minst Stor-Stockholms befolkning blir alltmer heterogen och allt fler människor på både landets och Stockholms gator bebor de (asiatiska och Mellanöstern-)kroppar som Nielsen och Gustafsson iscensätter till den överväldigande helvita publikens förtjusning.

 

15107279_10154096609763601_5833290298007347313_n

 

15171113_10154096602033601_8573654930399920429_n