Kategori: företag

Ny studie om de egenföretagande kvinnorna med utomeuropeisk bakgrund

Nationalekonomerna Mats Hammarstedt och Chizheng Miao presenterar en ny studie om de egenföretagande utomeuropeiska kvinnorna i Sverige i SvD:
 
”Resultaten visar bland annat att företagare med ursprung i länder utanför Europa i högre grad än inrikes födda företagare har anställda i sina företag.”
 
Studien visar bl a att bland vissa utomeuropeiska grupper så är andelen egen-och småföretagare extremt hög samt att landets egen- och småföretagare med utomeuropeisk bakgrund tenderar att anställa i högre grad än de majoritetssvenska egen- och småföretagarna och när de förstnämnda anställer så tenderar de att anställa personer med utomeuropeisk bakgrund till skillnad från de majoritetssvenska egen- och småföretagarna.
 
Särskilt gäller detta kvinnliga egen- och småföretagare med utomeuropeisk bakgrund vilka särskilt tenderar att anställa kvinnor med utomeuropeisk bakgrund. Kvinnor med utomeuropeisk bakgrund är då annars den allra mest utsatta och marginaliserade gruppen inom det svenska arbetslivet. ”Omvänt” så har endast 2% av alla majoritetssvenska egen- och småföretagare en kvinna med utomeuropeisk bakgrund bland sina anställda.
 
 
”Det är känt att utrikes födda personer, och inte minst utrikes födda kvinnor, möter andra problem och hinder i sitt företagande än inrikes födda personer. Exempelvis visar forskning från Linnéuniversitetet att utrikes födda företagare från länder utanför Europa i högre grad än andra upplever att de diskrimineras av kunder, leverantörer och banker. Vidare har kvinnliga företagare födda i länder utanför Europa ofta låga inkomster och löper högre risk än andra att tvingas upphöra med sitt företagande.
 
Detta förtar dock inte det faktum att de utrikes födda kvinnliga företagare som är framgångsrika i sitt företagande också anställer personal. Därigenom skapas inte sällan arbetstillfällen för andra utrikes födda kvinnor. I en studie från Linnéuniversitetet, finansierad av Jan Wallander och Tom Hedelius stiftelse, framkommer att framgångsrika kvinnliga invandrarföretagare med utomeuropeisk bakgrund faktiskt bidrar till integrationen genom att de anställer andra kvinnor med utomeuropeisk bakgrund.”
 
(…)
 
”Bland företag som ägs av kvinnor med ursprung i Mellanöstern eller Afrika hade runt 20 procent av de företag som hade anställd personal minst en kvinna med utomeuropeisk bakgrund anställd i företaget. Bland företag ägda av utrikes födda kvinnor födda i länder i Asien (förutom Mellanöstern) hade över 40 procent av de företag som hade anställda minst en kvinna med utomeuropeisk bakgrund anställd i företaget. Som jämförelse kan nämnas att andelen företag med minst en kvinna med utomeuropeisk bakgrund som anställd uppgick till runt 4 procent bland kvinnliga företagare födda i Sverige. Bland företag ägda av män födda i Sverige uppgick denna andel till mindre än 2 procent.
 
Vidare framkommer i undersökningen att såväl kvinnliga som manliga företagare med utomeuropeisk bakgrund i högre grad än andra företagare även anställer nyanlända, relativt lågutbildade, personer med utomeuropeisk bakgrund.”

”Favorit i repris” eller när 1990-talet gör ”comeback”: Företagarna med utomeuropeisk bakgrund har svårare att få banklån

Ända sedan 1990-talet (eller kanske t o m längre tillbaks än så) så har det både hetat och fr a konstaterats att företagare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund har svårare att få banklån än företagare med svensk och europeisk bakgrund och nu har Tillväxtverket undersökt problematiken (igen) och även denna gång (d v s år 2018) så visar det sig att detta (tyvärr) är fallet fortfarande än idag.
Lån.jpg
 
Tillväxtverket konstaterar att även när det tas hänsyn till faktorer som företagets storlek och ålder samt typ av bransch och om företaget går med vinst eller ej så är det svårare att få lån för en företagare och en företagsledare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund än för en företagare och en företagsledare med majoritetssvensk bakgrund. Tillväxtverket spekulerar nu (d v s år 2018) i att det kan bero på kulturskillnader och kulturkrockar och nämner inte ens det numera i fr a majoritetssvenska sammanhang så förkättrade d-ordet (d v s diskriminering) som åtminstone en tänkbar förklaring.
 
OBS: Invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund är då företagare i långt högre utsträckning än vad den majoritetssvenska befolkningen är och det mesta tyder på att de invånare med utomeuropeisk bakgrund som är företagare generellt verkar försörja andra invånare med utomeuropeisk bakgrund i långt högre utsträckning än vad företagare med svensk bakgrund gör (d v s utomeuropéerna som driver företag försörjer helt enkelt i mycket hög grad andra utomeuropéer).

Den första svenska helsidesannonsen som delvis är på koreanska

Idag publicerades möjligen den första svenska helsidesannonsen i en svensk dagstidning (i dagens DN bl a) som betalats av ett svenskt företag (Tele2) som använder sig av hangul (eller chosongul som det heter i Nordkorea), d v s det (både syd- och nord)koreanska alfabetet (som kung Sejong ”den store” uppfann på 1440-talet) sedan 1970-talet då både Nordkorea och Sydkorea kunde köpa helsidesannonser i DN och i andra svenska och västerländska dagstidningar för att propagera för sina respektive regimer och samhällssystem och det märkliga är att det sker samtidigt som Nordkoreas utrikesminister besöker vår egen utrikesminister.

29260958_10155502089955847_4254107279248326656_n.jpg

Den alltmer högerradikala Alexander Bard har anlitats av H&M

Den tidigare nyliberala och numera alltmer högerradikala anti-#metoo-antifeministen Alexander Bard (på TV4:s ”Talang”) som gärna använder n-ordet (och som f ö har skrivit om mig att ”koreanerna var listiga som dumpade monstret i Sverige direkt efter födseln”) och som fraterniserar med Åkessons ”högra hand” Linus Bylund (d v s SD:s okrönte ”casanova” som f ö använder samma ”rakt-på-sak”-raggningsmetod som Trump) har anlitats av ett av Sveriges fortfarande största företag för att H&M ska kunna nå ut till de s k ”millenials” vilka Bard anser sig förstå sig på, känna och kunna genom att han om och om igen hänvisar till att han har studerat hur sydkoreanska ”skolflickor” och tonårstjejer är och beter sig (”17-year-old Korean girls are the best for research”).
 
25550262_10155290019895847_4236808028832780908_n.jpg

Endast 5% respektive 2% av börsbolagens ledningar utgörs av män respektive kvinnor med utomnordisk bakgrund enligt den nya AllBright-rapporten

Den senaste AllBright-rapporten som publicerades idag och som undersöker andelen kvinnor bland de svenska börsbolagens styrelser, ledningsgrupper och VD-poster har också inkluderat siffror om utländsk bakgrund.
 
Rapporten visar att endast 11 procent av personerna i börsbolagens ledningar har någon form av utländsk bakgrund och vilket kan ställas mot att 26 procent av befolkningen i arbetsför ålder har utländsk bakgrund idag. Av dessa 11 procent har en tredjedel bakgrund i övriga Norden, d v s de är antingen själva födda i ett nordiskt land eller så har de en eller två föräldrar som är födda i ett nordiskt land och endast 5% respektive 2% av börsbolagens ledningar utgörs av män respektive kvinnor med utomnordisk bakgrund och varav de allra flesta har bakgrund inom västvärlden (d v s Europa, Nordamerika, Australien eller Nya Zeeland), d v s andelen (och antalet) män och kvinnor som sammantaget har någon form av bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika är försvinnande få.
 
Slutligen påpekar rapporten att liksom bland myndigheter och offentliga organisationer så har den antirasistiska mångfaldsretoriken skruvats upp rejält även inom industrin, näringslivet och den privata sektorn på sistone (den antirasistiska mångfaldsretoriken är dock kanske inte på högsta volym än inom näringslivet såsom är fallet inom regeringen, staten och den offentliga sektorn):
 
”Stora ord om vikten av mångfald är en växande trend bland bolagens externa kommunikation. Handlingsplaner och mål om jämställdhet ersätts av policys med fokus på mångfald ur ett bredare perspektiv. Men steget från insikt, eller i varje fall kommunicerad medvetenhet till att faktiskt rekrytera diversifierat verkar vara långt. Två tredjedelar av ledningsgrupperna utgörs fortfarande av män med svensk bakgrund.”

Delar av det svenska näringslivet har även tidigare uppvaktat och sympatiserat med extremhögern

Att delar av det svenska näringslivet även tidigare har sympatiserat med och uppvaktat extremhögern är tyvärr inget nytt:

http://www.expressen.se/nyheter/naringslivets-hemliga-uppvaktning-av-sd

http://www.dagensarena.se/innehall/naringslivet-flortar-med-sd

Redan kring förra sekelskiftet drev näringslivsorganisationer som Sveriges Allmänna Handelsförening (vars ordförande Pehr Emanuel Lithander, som även hetsade mot romer och resande, skrev att ”Judefrågan är icke blott en näringsfråga, det är även en ras- och kulturfråga. Judendomen är en av de europeiska folkens största fördärv.”) och Sveriges Minuthandlares Riksförbund kampanjer mot ”judiska schackrare” (d v s judiska gårdfarihandlare), under mellankrigstiden hetsade Sveriges Köpmannaförbund (vars VD Karl-Erik Gillberg var medlem i bl a Nationella arbetsförbundet, Sveriges nationella förbund, Riksföreningen Sverige-Tyskland, Svensk opposition mm) och Sveriges Grossistförbund, idag näringslivsorganisationen Svensk Handel som har uppvaktat SD och som är Svenskt Näringslivs största medlemsorganisation med närmare 12 000 medlemmar, rätt så hårt mot judiska småföretagare och judiskägda företag vilka kopplades samman med kriminalitet, och i samband med den samlade svenska extremhögerns antisemitiska kampanj ”Mota Moses i grind” 1938-39, som efter Kristallnatten framgångsrikt lyckades förhindra att judiska flyktingar från Tyskland och kontinenten fick asyl i Sverige, deltog flera företagarorganisationer såsom Svenska Småföretagares Riksförbund, idag Företagarna som också har uppvaktat SD och som organiserar 70 000 medlemmar, genom att bl a anordna ett möte i januari 1939 ”mot judeinvasionen” (på mötet antogs f ö en resolution som överlämnades till statsministern och som krävde skärpt invandringskontroll samt åtgärder mot ”Bonniers kioskmonopol”).

Här nedan följer ett utdrag ur en rätt så typisk artikel i Sveriges Grossistförbund tidning Svenskt affärsliv från 1935:

”Svenska folket är nog i allmänhet tämligen judevänligt, dels på grund av vår svaghet för allt utländskt av vad kulör och kvalitet det vara må, dels på grund av den stora likriktade pressens ytterst judevänliga hållning under de senaste åren. På den senaste tiden har man emellertid kunnat märka, att den allmänna toleransen emot judarna förbytts i en viss misstänksamhet på sina håll, och där man – särskilt inom affärskretsar – kommit i närmare beröring med de nyinflyttade judiska elementen, har en spirande antisemitism gjort sig märkbar. Det skall uppriktigt sägas ifrån, att denna avoghet emot de nyinflyttade judarna icke saknar fog. Och om det icke från myndigheternas sida inrättas en betydligt strängare invandringskontroll beträffande icke önskvärda judiska affärsmän, så komma de närmast berörda befolkningsgrupperna åtminstone i Stockholm, att i ren självbevarelsedrift bli tvungna att ingå i försvarsställning. Då ha vi snart kriget i full gång, och till alla andra stora problem, som det svenska folket måste lösa, ha vi då på köpet fått en på samhällslugnet och sinnesfriden menligt inverkande judefråga… Ett är säkert: Den nuvarande oroväckande stora invandringen av landsflyktiga judar måste kraftigt beskäras genom effektivare åtgärder från myndigheternas sida. Och detta måste ske snart, ty annars tvingas de genom invandringen hotade svenska befolkningsgrupperna att i rent självförsvar sätta hårt mot hårt.”

Se även: https://tobiashubinette.wordpress.com/2012/10/15/hakon-swenson