Kategori: företag
Reportage om jämlikhetsdatafrågan
Dagens Industris Jenny Stiernstedt och Aktuell Hållbarhets Pernilla Strid skriver idag om jämlikhetsdatafrågan med anledning av en kartläggning av de största svenska börsbolagen som visar att endast 19% av dem har en styrelseledamot med utomeuropeisk bakgrund. Tyvärr är motståndet mot att mäta och räkna mångfald större i Sverige än i flertalet andra länder p g a den rådande färgblinda antirasismen samtidigt som fler är för mångfald i Sverige än i flertalet andra länder.
Svenskarna är m a o mer antirasistiska än något annat folk på jorden men samtidigt mer emot att mäta och räkna mångfald än andra folk i världen, d v s svenskarna är för minoriteter av alla de slag men samtidigt emot att dela upp invånarna i olika subkategorier och benämna desamma.
Jämlikhetsdata uppfattas av antirasister på både höger- och vänsterkanten som att staten ska skapa ett slags rasregister och t ex registrera samtliga homosexuella, kurder, muslimer eller arabisktalande när det i själva verket handlar om anonyma och frivilliga enkäter som bygger på självidentifikation.
”Förutom att redovisa de data som de faktiskt tar fram om den etniska mångfalden i sina bolag borde storbankerna även komplettera med bredare mätningar, menar experter.”
”De fyra storbankerna underlåter att redovisa hur stor andel av de anställda som har utländsk bakgrund, trots att det är en statistik de faktiskt tar fram med hjälp av SCB, visar Di:s och AH:s kartläggning. Men att redovisa denna statistik skulle ändå inte vara tillräckligt, menar experter.
– Det som gör att SCB-metoden inte blir optimal är att två vanliga diskrimineringsgrunder på svensk arbetsmarknad är kopplade till hudfärg och icke svenskklingande namn. Det är svårt att prata om hudfärg när man tittar på personnummer, sa Amanda Lundeteg, vd för Allbright, tidigare till Aktuell Hållbarhet.
I takt med att tiden går kommer vi dessutom ha allt fler icke-vita svenskar som inte fångas in av SCB:s definition av utländsk bakgrund, det vill säga de är varken utrikes födda eller har föräldrar som är det.
Enligt Tobias Hübinette, docent i interkulturell pedagogik vid Karlstads universitet, vore det optimalt om svenska banker och företag utöver SCB också använde sig av det som kallas för jämlikhetsdata.
– Det gör att man får en bättre uppfattning om hur människor själva ser på sig själva. I stället för att det bara är baserat på ursprungsland, säger han.
I den engelsktalande världen använder man sig av just jämlikhetsdata hela tiden, påpekar han. Ett skäl för svenska banker att göra det är just det internationella perspektivet.
– Jämlikhetsdata är här för att stanna. Utomstående aktörer kommer allt oftare att fråga svenska aktörer hur det ser ut. När det inte finns såna siffror kommer det att framstå som konstigt.
I Sverige är jämlikhetsdata något som anses känsligt och till och med kontroversiellt. Men det handlar inte om att registrera folk utifrån deras bakgrund, påpekar Tobias Hübinette. Centralt är att mätningarna sker frivilligt och är anonyma.
– I Sverige har vi en självbild av att vara icke-rasister och inkluderande. Då är det bekvämt att bara mäta kön, för där ser det ganska bra ut. I andra länder är det inte känsligt på något sätt med jämlikhetsdata, säger han.
Vi har frågat de svenska storbankerna om de använder jämlikhetsdata. Bara Nordea uppger att de använder jämlikhetsdata för att mäta etnicitet, däribland språk och medborgarskap.
”Vi kartlägger flera perspektiv och förutom kön tittar vi också på åldersfördelning. När det gäller etnisk bakgrund använder vi oss av SCB möjlighet att behandla anonymiserad data”, svarar Nordea.
När AH och Di återkommande ber om förtydliganden kring bankens användning av jämlikhetsdata för mätning av etnicitet har vi svårt att få fram tydliga svar.
”Vi registrerar självklart inte våra medarbetares andra bakgrunder/tillhörigheter såsom funktionsvariationer, religion, sexuell läggning med mera. Men det betyder inte att vi inte mäter. För att mäta dessa perspektiv använder vi oss av kvalitativ data”, skriver Nordea i ett av många mejl.
Banken framhåller också att man följer upp att medarbetarna känner sig rättvist behandlade och att de ges lika möjligheter oavsett kön, könsidentitet, ålder, funktionsvariationer, etnisk bakgrund, sexuell läggning och religiös tillhörighet.
Swedbank svarar att de använder ”all tillgänglig data, mestadels gällande kön och ålder, för att analysera och följa jämställdheten i organisationen.”
Men på frågan om de regelbundet mäter andelen anställda med utländsk bakgrund svarar Swedbank nej.
Från Handelsbanken kommer ett sammanfattande svar om hur man jobbar med inkludering och mångfald men inget svar på om man använder sig av jämlikhetsdata.
SEB svarar ett tydligt nej på frågan om de använder sig av jämlikhetsdata.
”Vi har vägt in många olika perspektiv gällande om vi ska börja mäta jämlikhetsdata och bestämt att vi för närvarande ej mäter”, svarar banken.
När Di och AH skickar en skriftlig följdfråga och ber SEB vidareutveckla varför man inte använder sig av jämlikhetsdata avböjer banken att ge något ytterligare svar.
Yamam Al-Zubaid undervisar i jämlikhetsdata på juridiska institutionen vid Stockholms universitet och ingick 2015–2016 i en europeisk expertgrupp för jämlikhetsdata som arbetade på uppdrag av EU-kommissionen.
Han är författare till DO:s rapport om jämlikhetsdata och kom förra året ut med en vägledning kring användningen av jämlikhetsdata i arbetslivet med fokus på etnisk tillhörighet, som han skrev på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholm.
– Den traditionella definitionen av jämlikhetsdata är att det är kvantitativa eller kvalitativa uppgifter som går att disaggregera, alltså bryta ner, i termer av diskrimineringsgrunder. När det gäller kön och ålder är det helt oproblematiskt.
Grundutmaningen för arbetsgivare i Sverige är att ta fram uppgifter som inte är tillgängliga på ett enkelt sätt, säger han.
Medan arbetsgivare i Storbritannien använt sig av ett flertal kategorier inom området etnicitet, som ingår i folkbokföringen, så måste man i Sverige själv ta fram kategorier för att via enkäter få fram data om etnicitet.
– Så länge man följer den metodik som GDPR har redan inbyggd ska man inte möta lagtekniska problem.”
Newport ändrar beteckningen på en vara efter kritik
Igår valde företaget Newport att ändra benämningen ”Kolonial utstrålning” till ”Tidlös utstrålning” vad gäller denna vara tack vare att flera personer tillskrev företaget ifråga efter att jag uppmärksammade att beteckningen ”Kolonial utstrålning” användes av företaget ifråga på mitt Instagram-konto. Innan BLM-året 2020 hade detta antagligen inte hänt, d v s att ett företag ändrar på det här sättet och så fort dessutom, d v s det är troligt att BLM-rörelsen har förändrat hur företag i gemen numera ser på denna typ av kritik och i många fall väljer att gå den till mötes.
Om extremhögerns finansiär Carl Lundström
Bland alla mångmiljonärer (och en och annan av Sverige runt 500 miljardärer) och gamla näringslivsprofiler (såsom Swedbanks gamla utvecklingschef och ”skogsmiljardären” Karl Hedin) som deltar på årets högerextrema Bokmässa i Stockholm står en veteran ut som var den första av det efterkrigstida Sveriges s k superrika som ”kom ut” som högerextrem redan i unga år.
Carl Lundström föddes och växte upp i Filipstad och lokala värmlänningar har berättat för mig att han under barndomen och tonåren framstod som arrogant och självmedveten då han var son till stadens rikaste man Ulf Lundström, ägare till världens största knäckebrödsfabrik Wasabröd samt Sveriges största chipsfabrik OLW.
När Wasabröd och OLW såldes till schweiziska Sandoz på 80-talet blev Lundström mångmiljonär och känd som ”Knäckebrödsmiljonären” och pengarna har han använt för att bl a finansiera Pirate Bay, som under många år var världens största sajt i sitt slag, liksom ett stort antal olika högerextrema organisationer och projekt. Lundström kan därmed sägas vara något av vår tids motsvarighet till Carl Ernfrid Carlberg som var en mångmiljonär som finansierade den svenska extremhögern under 1930- och 40-talen och även under efterkrigstiden och fram till sin död 1962.
På 1980-talet var Lundström medlem i SD:s direkta föregångare BSS och 1985 greps han av Stockholmspolisen efter att tillsammans med en av SD:s grundare Johnny Bergh och ett stort gäng skinheads ha varit närvarande vid en grov misshandel av tre chilenska invandrare i Gamla stan. Ytterligare en person som greps i samband med händelsen var f ö det legendariska Stockholmsfotbollslaget Hammarbys nuvarande klubbchef och VD Richard ”Yxan” von Yxkull som likt Lundström också han har en s k fin familjebakgrund.
Det berättas att när polisen fick veta vem Lundström var, som stack ut i sällskapet med sitt socialgrupp ett-manér och sina eleganta och dyra märkeskläder, släpptes han omedelbart ur cellen tack vare en polisinspektör som var medlem i den s k Basebolligan och som senare kom att figurera i Palmemordsutredningen i samband med det s k polisspåret. Därefter har Lundström hållit sig undan från den mer våldsamma extremhögermiljön och i övrigt försökt hålla en relativt låg profil men hans pengar har genom åren dykt upp i alla möjliga och omöjliga extremhögersammanhang.
Den svenska VD-världen är i det närmaste helvit: Endast 0,67% av direktörerna har utomeuropeisk bakgrund
Stiftelsen Allbright har idag publicerat en rapport som visar att nästan 90% av den svenska börsens samtliga direktörer är majoritetssvenskar.
Totalt är 8% av börsens VD:ar utrikes födda och 3% s k andragenerationare och nästan alla av dem är födda i eller har föräldrar som är födda i övriga Norden eller i Europa.
Endast två (sic!) direktörer eller 0,66% av samtliga VD:ar har utomeuropeisk bakgrund och det är mycket sannolikt att de båda har bakgrund i Nordamerika (möjligen kan dock en av dem kanske vara svart amerikan eller latino/a men det låter jag vara osagt).
En VD:s bakgrund avspeglar sig också i bolagsstyrelserna: Om VD:n är majoritetssvensk har endast runt 4% av styrelseledamöterna utländsk bakgrund men om VD:n har utländsk bakgrund (vilket då gäller i 11% av fallen) har i vissa fall runt 40% av styrelseledamöterna också utländsk bakgrund.
”Hjärnan” bakom IKEA:s världsberömda och bland (utlands)svenskarna så älskade svensk mat/husmanskost-restauranger var den gamle nazisten, den berömde etnologen och den folkkäre tv-kändisen Mats Rehnberg
”Hjärnan” bakom IKEA:s världsberömda och bland (utlands)svenskarna så älskade svensk mat/husmanskost-restauranger var den gamle nazisten, den berömde etnologen och den folkkäre tv-kändisen Mats Rehnberg:
Eva Ersson-Åbom berättar idag i Svenska Dagbladets näringslivsbilaga historien bakom IKEA-varuhusens svensk mat/husmanskost-restauranger som är så populära att besöka för 100 000-tals utlandssvenskar/expat-svenskar och svenska turister världen över.
I den långa artikeln framgår det att det var Mats Rehnberg, legendarisk professsor i etnologi vid Stockholms universitet och folkkär tv-kändis, som var ”hjärnan” bakom IKEA:s vinnande restaurangkoncept i början av 1960-talet vilket får mig att påminnas om de högerextremister som omgav Kamprad när IKEA grundades och växte så det ”knakade” vid den tiden (d v s på 60-talet).
IKEA grundades och byggdes delvis upp med lån som Kamprad fick från s k ”överklassnazister”, IKEA-katalogen trycktes hos/av en medlem i fascistiska Nysvenska rörelsen, IKEA-katalogen sålde f ö även Nysvenska rörelsens ledare Per Engdahls politiska skrifter och nu visar det sig att den gamle nazisten Mats Rehnberg låg bakom IKEA:s restaurangkoncept med svensk mat/husmanskost och svensk design/inredning.
Rehnberg var liksom Kamprad själv f d medlem i det största svenska nazistpartiet Nationalsocialistiska arbetarepartiet/Svensk socialistisk samling och hade innan dess varit medlem i den värmländske nazistledaren Birger Furugårds nazistparti Svenska nationalsocialistiska partiet. Under sin tid som läroverkselev vid Norra Real i Stockholm blev Rehnberg ”springpojke” åt den svenska s k nationella rörelsens huvudfinansiär mångmiljonären CE Carlberg och bl a medlem i dennes ungnazistiska organisation Gymniska förbundet. Rehnberg var under flera år ansvarig utgivare för flera av Carlbergs många högerextrema periodiska skrifter som riktade sig till dåtidens övre medelklass/överklassungdom och han ska även ha varit ansvarig utgivare för nazityska propagandamagasin.
Jag har själv alltid undrat över ursprunget till och historien bakom IKEA:s restaurangkoncept och tidigare tänkt att det måste bero på Kamprads extremnationalism och högerextrema bakgrund men nu visar det sig att upphovspersonen i stället är en annan gammal högerextremist, som Kamprad mycket väl kan ha lärt känna inom den svenska s k nationella rörelsen:
”Vid Gästabudets utformning tog han hjälp av professor Mats Rehnberg på Institutet för folklivsforskning vid Stockholms universitet och Nordiska museet. Rehnberg var programchef på Sveriges Televisions kulturavdelning och folkkär domare i populära tv-programmet 10 000-kronorsfrågan. Gästabudet fick träpanelade väggar, rustika möbler, stänger i taket med brödkakor och fårfioler och Smålands landskapsblomma på menyn. Restaurangchefen Ulf Runströmer läste på om gamla seder och småländsk bygdekultur och gick in för smörgåsbordet med mängder av sillar, öländska kroppkakor, småländska isterband och dito ostkaka. Mats Rehnberg tog inget betalt för sin insats, men bad om bidrag till välgörande Sällskapet Stadsbudskåren.”
La vache qui rit-logotypen har sitt ursprung i den franska anti-tyska anti-Wagner-kampanjen under Första världskriget
Läser för närvarande Alex Ross tegelsten ”Wagnerism. Art and politics in the shadow of music” och inser att den både i och utanför Frankrike så välkända La vache qui rit-logotypen har sitt ursprung i Wagner och närmare bestämt i de fatala händelser som utspelade sig under sommaren 1914 samtidigt som det årets Bayreuthfestspel ägde rum och specifikt när Karl Muck dirigerade Wagners opera Parsifal.
En sedvanlig alleuropeisk överklasspublik bestående av bl a prins August Wilhelm av Tyskland, greve Fitz-James, fursten av Hohenlohe-Langenburg, grevinnan av Castlewellan, antroposofins grundare Rudolf Steiner och den franske symbolisten Joséphin Péladan var under den ödesdigra sommaren 1914 på plats i Bayreuth exakt samtidigt som Första världskriget utbröt och under pausen inför den tredje akten av Parsifal den 1 augusti 1914 förstod den illustra publiken äntligen att kriget var ett faktum.
Österrikarna och ungrarna hade redan börjat lämna Bayreuth och åka hemåt dagarna dessförinnan liksom även ryssarna och en hel del av britterna och enligt Péladans dagsboksanteckningar ska fransmännen och tyskarna ha blängt på varandra rejält efter att föreställningen väl var över.
Wagners musik och värld blev därefter omedelbart en del av Centralmakternas propaganda och krigföring och bara några dagar efter Parsifal-föreställningen i Bayreuth spelade en tysk musikkår stycken ur Parsifal i samband med erövringen av en gränsstad mellan Tyskland och Frankrike. Tyskarna skulle sedan bli närmast fixerade vid Wagner när kriget rullade på och bl a upprättades exempelvis försvarslinjen Siegfriedlinjen på västfronten 1916 medan en anti-Wagner-våg grep fransmännen liksom även italienarna och delvis också britterna och endast österrikarna verkar ha bibehållit någon slags neutral balans – också efter att Italien bytte sida och anföll Österrike-Ungern i ryggen fortsatte Verdi-operor att sättas upp i Wien kriget igenom.
I just Frankrike drog kompositören Camille Saint-Saëns igång en anti-Wagner-kampanj påhejad av den franska extremhögern och Action française-ledaren Charles Maurras och av de franska kulturpersonligheterna förblev mest bara Marcel Proust Wagner trogen som ett av få undantag.
Tecknaren Benjamin Rabier drogs med i den franska anti-Wagner-propagandan och ritade en teckning som föreställde en ko som skrattar som fick namnet La Wachkyrie som kan utläsas som just La vache qui rit som de franska soldaterna blev bekanta med då teckningen trycktes upp som en etikett som klistrades på den franska arméns nötköttleveranser till fronten.
Rabiers anti-Wagner-La Wachkyrie-teckning blev så populär att den kom att bli ursprunget till den logotyp för den ostprodukt som vi känner idag som just La vache qui rit när den lanserades 1921 och några år senare fick Rabier i uppdrag att modifiera och revidera den ursprungliga La Wachkyrie-teckningen vilket resulterade i den version som vi alla är vana vid att möta idag i våra livsmedelsbutiker.
Ytterst få svenska företag redovisar etnisk mångfald medan i stort sett alla numera gör det vad gäller kön och även ålder
Branschtidningen Aktuell Hållbarhet undersöker med inspiration från sommarens BLM-rörelse/debatt vilka svenska storföretag som överhuvudtaget försöker att ens redovisa någon slags etnisk mångfald och representation.
I praktiken samtliga av Sveriges 100 största börsnoterade företag, vilka tillsammans innefattar 100 000-tals anställda och både i Sverige och i andra länder, redovisar numera mångfald och representation utifrån kön och oftast också utifrån ålder vad gäller både chefer och anställda men ytterst få eller 6% av desamma försöker ens att kartlägga och räkna mångfald och representation utifrån ras, etnicitet, nationalitet, språk eller religion på samma sätt som kön och ålder kartläggs och räknas. I praktiken handlar det dock nästan enbart om att redovisa utländsk bakgrund ”rakt av”, d v s ungefär som SVT och SR också gör idag, utan att på något sätt göra en åtskillnad mellan t ex utrikes födda/invandrare och ”andrageneration:are” eller mellan nordisk och utomeuropeisk bakgrund (OBS: Kindred, Sandvik och Assa Abloy försöker dock göra det):
”Många företag redovisar data om fördelning av kön och ålder bland anställda och chefer, men uppgifter kring etnisk mångfald lyser ofta med sin frånvaro. Aktuell Hållbarhets kartläggning visar att få storbolag redovisar data om etnisk mångfald bland anställda och chefer.”
”När urvalskriterierna snävas åt så att redovisningen ska hålla en jämförbar nivå med hur kön och ålder i de flesta fall redovisas blir bolagen betydligt färre. Aktuell Hållbarhet har identifierat totalt 6 bolag som redovisar etnisk mångfald på en jämförbar nivå, det vill säga som procentuell andel av alla anställda eller olika chefsnivåer. Ett av bolagen är Axfood som redovisar andel anställda med svensk respektive internationell bakgrund. Data redovisas samlat för alla ledningsgrupper i koncernen, samt för tjänstemän, lagerarbetare och butikspersonal.”
(…)
”Ett annat bolag som har valt att redovisa fördelningen av svensk respektive internationell bakgrund både bland anställda och chefer är Swedish Match.”
(…)
”Gemensamt för bolagen som nämns i artikeln är att de har tagit hjälp av Statistiska centralbyråns, SCB, uppdragsverksamhet för att få fram anonymiserad och aggregerade data. Företagen skickar in anställdas personnummer till SCB som skickar tillbaka avidentifierade data kring andel anställda med utländsk bakgrund. Datan kan även redovisas efter en mer nyanserad indelning, exempelvis: Sverige, Norden utom Sverige, Europa utom Norden samt övriga världen.”
Om Synsams högerextrema grundare
Vi har/får väl alla våra mer eller mindre märkliga för att inte bisarra associationer när vi dagligdags hör och/eller läser om vissa händelser/företeelser i media och jag gissar att jag är en av mycket få som plötsligt börjar tänka på ”Värmlands store son” den ö/kände svenske nazistledaren Birger Furugård när jag ser denna nyhet skymta förbi men faktum är då att Synsam (med kring 500 butiker i Sverige samt i övriga Norden) är ytterligare ett i raden av svenska (stor)företag (bredvid bl a ICA, Åhléns, IKEA, Göteborgs Kex, Kinnevik och Gevalia m fl) som grundades av en (f d?) högerextremist – nämligen av en gammal s k furugårdsnazist (d v s en f d medlem i Svenska nationalsocialistiska partiet).
Sedan är denna kunskap/faktauppgift/information naturligtvis fullständigt meningslös och irrelevant ”i sig” annat än för oss inbitna ”kalenderbitare” som intresserar oss för den svenska extremhögerns göranden och låtanden och den säger så klart ingenting om vare sig den svenska optikerbranschen, om alla människor i landet som bär/har glasögon och linser eller om den svenska handeln och näringslivet.
Om Örebro Kex högerextrema historia
Facits gamle VD Gunnar Agrell som en gång i tiden ”basade” över 1000-tals anställda var medlem i Nysvenska rörelsen och dennes far Hugo Agrell som grundade och ägde Addo var likaså högerextremt lagd
Tobias Hübinette 