Kategori: Folke Bernadotte

Dagens researchfynd: En av nazistgreveparet Eric och Mary von Rosens barnbarn blev anarkist medan Himmlers andreman Walter Schellenberg fick bo på nuvarande kinesiska ambassaden i Stockholm inbjuden av greve Bernadotte

Lite nöjd (d v s med mig själv även om det kan låta rätt förmätet) trots allt över att jag idag på s k förekommen anledning har lyckats ”knäcka” två frågeställningar som jag har funderat på ett tag eller kanske snarare alltför länge:
d180cd5f-3562-11de-9058-c19a46729de1_PDF_FULL.jpg.png
Det handlar dels om att jag idag har lyckats identifiera ett barnbarn till Sveriges mesta/bästa överklassnazistiska adliga par Eric och Mary von Rosen som tillhörande kretsen kring den västtysk 2 juni-rörelsen-medlemmen Norbert Kröcher och det s k Kommando Siegfried Hausner och dels om att jag idag har lyckats ta/få reda på exakt var Himmlers andreman Walter Schellenberg egentligen bodde efter det att greve Folke Bernadotte hade tagit honom under sina Bernadotte:ska vingars beskydd och transporterat honom till Sverige efter krigsslutet för att Schellenberg skulle få tillfälle att vila upp sig här och kunna författa sin försvarsskrift i lugn och ro, vilket antagligen räddade honom från att stämplas som krigsförbrytare och dömas därför efter kriget.
unnamed.jpg
Ett av Eric och Mary von Rosens barn, dottern Birgitta, som bl a översatte den nazityska bästsäljarromanen om Horst Wessel till svenska och som var organiserad fascist i ungdomen och vän med både Göring, Goebbels och A.H. m fl inom nazitoppen, fick en dotter vid namn Christel och denna Christel gifte sig 1957 med fotografen John Eklöf. Mellan 1957-67 dokumenterade John f ö livet på von Rosens Rockelstad slott i Södermanland fram till dess att Mary von Rosen gick bort 1967, då slottet såldes vidare till den adliga familjen von Post som fortfarande än idag bebor slottet. John och Christel fick sedan en dotter som sedermera blev/var en Norbert Kröchers svenska flickvänner och en av dem som åtalades och dömdes i rättegången 1977.
 
Detta är då ännnu ett exempel ur högen på att en efterkommande till en högerextrem (överklass)familj blev vänsterradikal, d v s under 1960- och 70-talen var det mycket vanligt att personer som blev/var vänsterradikala hade föräldrar och/eller far/morföräldrar som hade blivit/varit högerradikala innan och under kriget.
 
Allt detta förklarar antagligen varför Birgitta von Rosen, som som gift mest var känd som Birgitta Wolf, engagerade sig så starkt för RAF-fångarna i Västtyskland på 1970-talet och för svenskarna som ställdes inför rätta efter den s k Operation Leo/Ebba Grön-operationen 1977. Det handlade helt enkelt för Birgitta om hennes eget barnbarn som stod åtalad och sedermera dömdes till ett fängelsestraff.
1200px-Dragongården_2009.jpg
Och slutligen vad gäller Heinrich Himmlers ”högra hand” och närmaste man och ”hjärna” SS-Brigadeführer Walter Schellenberg så kom han till Sverige i början av maj 1945, d v s för nästan exakt 75 år sedan, på inbjudan av greve Folke Bernadotte och i en av dennes och svenska Röda korsets s k vita bussar. Schellenberg hade dessutom med sig ett mindre entourage omkring sig bestående av bl a sin sekreterare och andra SS-män såsom SS-Obersturmbannführer Franz Göring.
IMG_0699.jpg
Det visar sig nu att Schellenberg först inkvarterades på greve Bernadottes eget gods Dragongården på Gärdet som idag inhyser Kinas ambassad och därefter fick han antagligen bo hemma hos en s k överklassnazist i en s k fashionabel sekelskiftesvilla i Saltsjö-Duvnäs i Nacka och sedan förflyttades han slutligen till en villa som ibland omtalas som ett pensionat i Trosa.
 
Samtidigt på våren 1945 ska Tysklands f d ambassadör Hans Thomsen ha varit internerad på Tyska skolans f d feriegård i anslutning till slottet Almare Stäket efter att tyska ambassaden (d v s dagens Lydmar Hotel på Blasieholmen – f ö har jag sovit över i Thomsens gamla rum där en gång i tiden) hade exprorierats när Tyskland gick under som statsbildning men tydligen var tyska UD och Himmlers SS i luven på varandra även efter kriget så Schellenberg och Thomsen, som då hade tjänat Joachim von Ribbentrop, ville ogärna ha kontakt med varandra för 75 år sedan i maj 1945.
 
Sedermera begärde de allierade att Sverige skulle utelämna Schellenberg vilket också skedde då greven inte hade något att ”sätta emot” och senare skulle greve Bernadotte infinna sig i Nürnberg under rättegångarna där för att agera karaktärsvittne åt Schellenberg, d v s den svenske greven gick helt enkelt i god för att Himmlers närmaste man var en s k gentleman av den s k gamla skolan.
 
Båda dessa spörsmål har jag då ”gått” och ”klurat” på genom åren men idag lossnade det plötsligt tack vare gamla adelskalendrar och viss tillgång till gammal tysk och svensk press och nu känns det faktiskt nästan som om ”en sten föll från mitt bröst” även om det nog låter lite väl dramatiskt.

När sonen till två pro-nazister tillsammans med dottern till två pro-nazister inviger en bro som uppkallas efter en pro-nazitysk greve: Igår invigde kungen och drottningen Folke Bernadottes bro på Djurgården i Stockholm

När sonen till två pro-nazister tillsammans med dottern till två pro-nazister inviger en bro som uppkallas efter en pro-nazitysk greve:

Igår invigde H.M. Konungen och H.M. Drottningen Folke Bernadottes bro på Djurgården i Stockholm på 71-årsdagen av mordet på den sistnämnde.

Folke Bernadotte, greve af Wisborg, var under 1930- och 40-talen styrelseledamot i och omväxlande kassör och sekreterare för pro-nazityska Svensk-tyska föreningen och han kom därmed att träffa och ”frottera” sig med lejonparten av den tyska eliten såsom Franz von Papen, Rudolf Hess, Fritz Todt, Fritz Sauckel, Hermann Göring, Leonardo Conti, Hans von Tschammer und Osten m fl vilka besökte Sverige på Svensk-tyska föreningens inbjudan och det var sannolikt delvis därför som greven lyckades genomföra den världsberömda Vita bussarna-expeditionen så väl då han redan kände nazitopparna sedan gammalt. Och under Nürnberg-rättegången reste greven ned till Nürnberg för att bl a agera karaktärsvittne åt SS-Brigadeführer Walter Schellenberg, d v s för att vittna om att denne var en s k gentleman av ”den gamla skolan”.

https://www.stockholmdirekt.se/nyheter/har-inviger-kungen-nya-bron-pa-djurgarden/repsiq!gqyH5JC4BIe41QKjFm0Ow/?yp_part_id=281002&yp_zone_id=890&yp_format=sp&yp_time=0

”Uppslutningen var stor när kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia på tisdagsförmiddagen invigde den nya gångbron över Djurgårdsbrunnsviken.

Den 80 meter långa stålkonstruktionen, som döpts till Folke Bernadottes bro, började byggas 2018 och var tänkt att permanent binda samman Museiparken nedanför Tekniska Muséet med Rosendal på andra sidan vattnet.

Nu står den alltså färdig och gör det möjligt för allmänheten att korsa kanalen.

– Turismen, som vi alla känner till, växer och stockholmarnas kärlek till området här omkring består. Och det är positivt tycker jag. Men för att ta emot alla de här besökarna på ett bra sätt behöver vi tänka långsiktigt och värna om den unika miljö som finns här. Tillgängligheten för just då gång och cykeltrafik, tillika viss del kollektivtrafik, måste ske på ett smidigt sätt så att det blir lätt för besökare att nyttja hela parken, sade kung Carl XIV Gustaf under sitt invigningstal.

Under ceremonin hedrades också Folke Bernadotte, vars dödsdag infaller den 17 september.

– Det här är inte bara en bro mellan norr och söder, utan även en länk mellan vår historia och framtid. Och det kallar jag ett byggnadsprojekt i tiden, sade kungen innan han klippte bandet, prövade bärigheten och därefter tog en invigningspromenad med drottning Silvia över till Rosendal.”

70665303_3028710463869571_4239417829671043072_n.jpg

Hur många nazister och högerextremister fick egentligen ”skjuts” hem till Sverige på våren 1945 med pro-nazitysken Folke Bernadottes och Röda korsets vita bussar?

Hur många nazister och högerextremister fanns det egentligen bland det åtminstone tusentalet utlandssvenskar som Svenska Röda Korset och greve Bernadotte transporterade hem i de vita bussarna från det sönderbombade och sönderfallande (Nazi-)Tyskland i krigets slutskede. En av dem som Johan Ulvenlövs, Matti Palms och Anders Larssons bok ”Utan ånger. Gustaf Ekström – SS-veteranen som grundade Sverigedemokraterna” handlar om var Gustaf Ekström som fick ”skjuts” hem till Sverige med de vita bussarna.
 
Att Svenska Röda Korsets vita bussar hade flera högerextremister bland sina anställda vilka bl a rapporterade hem till Sverige om expeditionen i högerextrem press har varit känt sedan tidigare liksom att även Nordiska rikspartiets f d partiledare (i alla fall under några år på 1970-talet) Vera Oredsson fick åka ”hem” till Sverige med vita bussarna i full nazistuniformmundering (en s k Bund Deutscher Mädel-uniform) och likaså är det välkänt att det största svenska nazistpartiet SSS kunde ståta med en både livaktig och mångtalig utlandssvensk avdelning just i Tyskland som leddes av Thorolf Hillblad och som hade sitt högkvarter på Immelmanstrasse 10 i Berlin liksom att greven tog med sig (och därmed räddade) Himmlers man Felix Kersten till Sverige och även bemödade sig att åka ned till Nürnberg efter kriget för att vittna å några av de åtalade krigsförbrytarnas vägnar (fr a att de var s k gentlemän då flera av de tyska nazistledarna tillhörde den tyska adeln och högborgerligheten) som greven var bekant med då de hade besökt Sverige på dennes inbjudan innan och under kriget men hur många svenska nazister som Bernadottegreven lyckades rädda med sig hem till Sverige innan de dödades av britternas och amerikanarnas bomber eller av ryssarna i slaget om Berlin är ännu okänt (flera svenska högerextremister och SS-frivilliga som stannade kvar i Tyskland in i det sista dödades också av anglo-amerikanska bomber och ryska kulor).
 
Sedan påminner jag gärna om att greve Folke Bernadotte var en organiserad pro-nazitysk aktivist på 1930- och 40-talen, d v s innan han blev världsberömd tack vare vita bussarna, i egenskap av att vara medlem och styrelseledamot i pro-nazityska Svensk-tyska föreningen som organiserade gräddan av den pro-nazityska svenska eliten och överklassen och även bjöd in gräddan av de tyska nazistledarna till Sverige (Hitler själv gick greven och hans överklassnazistiska förening dock bet på då de svenska myndigheterna inte ville låta Ledaren komma till landet) samtidigt som han var vice ordförande för Svenska Röda Korset. 1935 kunde t ex Hitlers ställföreträdare Hess meddela de svenska överklassnazisterna och greve Folke Bernadotte när han besökte Stockholm att ”gentemot det starka judiska inflytandet hade nationalsocialismen endast ingripit korrigerande, och ett stort antal judar äro alltjämt verksamma inom olika områden”.
 
Slutligen påminner jag gärna om att Sveriges nästnästa monark (om allt går som det ska, d v s om vår nuvarande konung avlider och efterträds av Victoria som i sin tur efterträds av Estelle utan att någon revolution, statskupp eller kungligt mord äger rum) Estelle, hertiginnan av Östergötland och dotter till Victoria, är uppkallad efter den pro-nazityske greve Folke Bernadottes fru Estelle som under sin levnad kom att träffa minst 100-talet tyska nazistledare (ungefär som att vår nuvarande konung är uppkallad efter sin nazistiske morbror Hubertus och så är ju även hertigen av Södermanland, d v s prins Carl Philips son).

Vita bussarna och rastänkandet

Ingrid Lomfors skriver idag i Sydsvenskan om sanningen bakom Vita bussarna: http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/vita-bussarnas-svarta-historia

Researchen bakom det första ”avslöjandet” om den svenska nationella antirasistiska myten Vita bussarna stod jag bakom när jag jobbade med Bosse Lindquist på P1, och när vi gjorde radiodokumentären ”Ta judarna sist!”, f ö ett citat ur UD-arkivet som handlade om att judar, och än mer romer, stod sist på listan att räddas från koncentrationslägrena.

Expeditionen leddes av pro-nazisten greve Folke Bernadotte, sekreterare och affischnamn för pro-tyska Svensk-tyska föreningen som efter kriget bl a lät nazikoryféer som han lärt känna redan innan och under kriget komma till Sverige och vila upp sig på sörmländska slott (med komplett traktering i form av tjänstefolk, smoking, trerättersmiddagar, cigarrer och konjak), och som även senare vittnade i Nürnbergrättegångarna till förmån för dessas höga gentlemannakaraktär.

Flera svenska högerextremister deltog vidare i expeditionen som bl a tog hem hundratals utlandssvenska nazister (OBS – ej lägerfångar: en mycket hög andel av alla de svenskar som befann sig i Tyskland vid krigsslutet var organiserade nazister), en del av dem t o m klädda i paramilitär uniform när de kördes iväg i Röda korset-bussarna, och expeditionen ägnade sig åt ren rasselektion för att skilja på skandinaviska lägerfångar som var ”arier” respektive ”icke-arier” – de sistnämnda fick helt enkelt stanna kvar i lägrena eller transporterades mellan olika läger enligt det cyniska avtal som svenskarna och tyskarna hade kommit överens om medan de vita kristna majoritetsskandinaverna tillsammans med utlandssvenskarna räddades från det sönderfallande Nazi-Tyskland och transporterades hem av Vita bussarna.

Efter den uppmärksammade radiodokumentären ”Ta judarna sist!” och den hårda och aggressiva debatt som följde på denna anordnade Röda korset ett samtal om dokumentären och expeditionen med flera Bernadotte:ar närvarande. Jag passade då själv på att fråga ut kungens syster prinsessan Christina om flera namn jag undrat över under många år, och som jag sett skymta förbi i arkiven (läs: furstliga och högadliga flyktingar från kontinenten som tillhört extremhögern, och som fick asyl i Sverige efter kriget då de annars hade avrättats eller fängslats av motståndsrörelsen, ryssarna eller amerikanerna). Prinsessan Christina kunde också bekräfta att det stämde att adliga fascister från kontinenten hade välkomnats och tagits emot av kungafamiljen och hovet efter kriget och fått bo på flera av slotten: utan att så klart fatta att det var överklassfascister det handlade om mindes prinsessan Christina själv bl a en ungersk greve som lekte med henne som barn – han inhystes i den byggnad på Haga slott där kronprinsessan och prins Daniel idag bor. Det bör tilläggas att en hög procent av Europas furste- och adelsfamiljer, d v s den gamla europeiska överklassen, valde att satsa på extremhögern under 1920- och 40-talen.

Slutligen bör det tilläggas att det även fanns en plan att adoptera de suiciderade, avrättade och försvunna (många flydde till Mellanöstern eller Sydamerika utan vare sig sina fruar och barn) nazistledarnas barn till Sverige efter kriget: om denna plan blev verklighet eller ej har jag aldrig lyckats utröna, men länge ”jagade” jag spår efter denna plan och efter dessa eventuella adoptivbarn i olika arkiv runtom i landet. Det ryktades bl a om SS-generalers och naziledares barn som sades bo och leva i Sverige så sent som på 1990-talet, och stämmer det kan de mycket väl leva än idag, dock så klart som helt ”genomassimilerade” svenskar i egenskap av att vara utlandsadopterade.

Folke Bernadotte

Idag skriver DN om greve Folke Bernadotte och de legendomsusade vita bussarna i sin serie om världsberömda svenska hjältar, d v s svenska hjältar för hela mänskligheten och för de mänskliga rättigheterna (och de är f ö ej speciellt många, men svenska folket är i och för sig heller inte ett demografiskt sett stort folkslag i ett globalt perspektiv, så proportionellt sett är de väl rätt många ändå trots allt). Visserligen omnämner artikeln att svenska Röda korsets expedition på senare tid har kommit att utsättas för granskning (se bl a http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=909&artikel=2819076), men på det stora hela får läsarna veta det gamla vanliga, d v s att Folke Bernadotte och svenskarna lyckades rädda tusentals liv i krigets slutskede som antingen annars hade gått under i de tyska koncentrationslägrena eller p g a de allierades massbombningar.

Påminner därför om att precis som flera andra Bernadotte:ar var greve Folke Bernadotte också engagerad i den svenska extremhögern både innan och under kriget – fr a i egenskap av att vara sekreterare i Svensk-tyska föreningen som Kalla fakta nyligen granskade i en dokumentär (se http://www.dagensopinion.se/varför-legitimerar-drottningen-förening-som-inte-gjort-upp-med-sin-rasism samt http://www.tv4.se/kalla-fakta/klipp/trailer-kalla-fakta-om-svensk-tyska-föreningen-2588341). Svensk-tyska föreningen och greve Folke Bernadotte möjliggjorde att inget annat land kom att föräras med så många prominenta besökare från Nazi-Tysklands elitskikt som just Sverige, och för den som undrar – typ ”varför förärades just lilla Sverige med denna formliga skytteltrafik av tyska nazistledare?” – så är min gissning att detta berodde på 1, myten om svenskarna som vitast av alla vita folk på jorden, och vilket skapade en enorm fascination för svenskarna bland de tyska nazisterna och 2, att delar av den svenska överklassen faktiskt var pro-tysk/pro-nazistisk, vilket tyskarna så klart visste och försökte kapitalisera på.

Påminner vidare om att den expedition som svenska Röda korset och svenska UD förestod och som idag går under beteckningen ”vita bussarna” handlade dels om att ta hem så många ”ariska” (vita, kristna) skandinaviska koncentrationslägerfångar som möjligt och dels om att ta hem så många svenskar som möjligt från Tyskland varav det stora flertalet var nazister (det bodde exempelvis så många svenska nazister i Berlin under denna tid att det största svenska nazistpartiet, de s k ”lindholmarna”, kunde ståta med en egen partiavdelning i staden). I ett PM från svenska UD stod att läsa ”Ta judarna sist!” – d v s det handlade om att rädda så många ”ariska” (vita, kristna) skandinaver och (nazistiska) svenskar som möjligt undan krigets kaos och massdödande. Detta ledde bl a till att vita bussarna tog med sig samtliga ”ariska” (vita, kristna) norrmän från ett visst koncentrationsläger samtidigt som de ”icke-ariska” judiska norrmännen bittert tvingades stanna kvar och se sina landsmän försvinna iväg med de svenska bussarna (en av dessa norska judar överlevde mirakulöst kriget och har berättat om denna absurda händelse), och det var först när själva den mänskliga situationen blev fullständigt orimlig som även ”icke-ariska” (d v s judar liksom enstaka romer) lägerfångar bereddes plats i bussarna.