Kategori: Flemingsberg
Än en gång om att bli tilltalad i det offentliga rummet
Så händer det som händer då och då på bl a tåget mellan Stockholm-Karlstad, på tunnelbanan, pendeln eller bussen i Stockholms län, på stan i Karlstad eller i Stockholms innerstad men denna gång i Flemingsbergs centrum – en person ger sig tillkänna i det offentliga rummet och uttrycker spontant sin uppmuntran (och varje gång det händer blir jag dessutom lika positivt överraskad – d v s det är inget jag räknar med men heller inget jag har något emot):
En afrosvensk kvinna kommer fram till mig medan jag handlar mat under lunchtid och tackar för ”allt jag gjort” (underförstått för hennes grupp liksom antagligen också för andra minoriteter) och säger bl a att ”det du gör är så bra” innan hon hastigt ursäktar att hon har ”stört” mig (underförstått i hushålls- och vardagsbestyren) och säger hej då.
Det generella är f ö att när för mig okända män ger sig tillkänna och säger något till mig i det offentliga rummet så handlar det tyvärr av någon anledning ofta om otidigheter eller t o m om ren utskällning medan kvinnorna som gör detsamma oftast förmedlar något slags positivt budskap såsom i form av konstruktiv kritik eller just ohöljd uppmuntran.
Sedan är det väl en annan frågan om jag verkligen har gjort mig förtjänt vare sig en manlig utskällning eller en kvinnlig uppmuntran.
SVT:s nya tv-serie ”Kalifat” utspelar sig till stora delar i Flemingsberg
Konstaterar att SVT:s nya tv-serie ”Kalifat”, som handlar om IS-svenskarna, till stora delar utspelar sig i ”mitt” miljonprogramsområde Flemingsberg, där jag vid det här laget har bott i över ett decennium (och vi som bor här kunde så klart inte undgå att lägga märke till att stora delar av tv-serien spelades in just här).
Flemingsberg har då genom åren figurerat i ett flertal pjäser, böcker, filmer och sånger såsom i Gunilla Abrahamssons pjäs ”Albatrosser över Flemingsberg”, Jonas Bengt Svenssons bok ”Och sedan fogas ihop igen”, Jens Lapidus och Peter Bergtings seriealbum ”Gängkrig 145”, Beck-filmen ”Det tysta skriket”, Rena Ramas sång ”En dag på ett dagis i Flemingsberg” och ett flertal sånger av bl a Ayo (t ex ”Föder nåt nytt”) och Mohamed Ali (t ex ”Ghettobarn”) (även Broder Daniel använde sig en gång av Flemingsberg som plats när bandet lät fotografera sig) och nu kan då också ”Kalifat” räknas in i denna samling av kulturproduktioner som på olika sätt levandegör och skildrar Flemingsberg och dess invånare. Slutligen finns ju också den klassiska ”Flempans sång” som åtminstone tidigare sjöngs av barnen på förskolorna i området.
Tråkigt med allt våld och alla skjutningar i Flemingsberg
Spåren av de s k ”andragenerationsgrabbarna” i miljonprogramsområdet Flemingsberg i Huddinge (där jag då bor och lever) och av vilka de allra flesta också är s k ”NEET:are”/”UVAS:are” (d v s de har sannolikt inte ens gått ut grundskolan ordentligt och samtliga ser tyvärr också ut att ha utomeuropeisk bakgrund) förskräcker alltmer även om jag inte ropar på 10 000 fler poliser i landet som M nyligen krävde i ännu ett ”hårdare tag”-utspel (och vilka väl antagligen ska sättas in i miljonprogramsområdena gissar jag) och det är trist och tråkigt att var och varannan gång då jag har ärenden i Flemingsbergs centrum så ser jag dem där, där de mer eller mindre permanent står och ”hänger” och ”markerar revir” medan polisen titt som tätt stannar till och ibland ser ut att identifiera, visitera och plocka in någon av dem (och ibland står där också flera vakter och bevakar varje steg som de s k ”andragenerationsgrabbarna” tar – en gång såg jag f ö att några av de s k ”andragenerationsgrabbarna” brottade ned och slog en av vakterna på ett synnerligen brutalt sätt):
Alltid är det numera ett eller flera färska skotthål genom något eller några av småföretagarnas skyltfönster i centrumet och antingen skjuter de ”bara” prick på nätterna eller så varnar eller straffar de ägarna till småbutikerna för något och ett flertal skott med något slags skjutvapen har också avlossats mot pizzerian i området som också är en bensinmack och som även nyligen utsattes för ett allvarligt brandattentat. Ungdomsgården vandaliseras vidare regelbundet, kanske för att de s k ”andragenerationsgrabbarna” nog inte får vara där överhuvudtaget, och slutligen brändes den fristående restaurangen och puben i Flemingsberg ned mer eller mindre till grunden för några veckor sedan.
Därtill hittas klotter överallt i området som ”kräver” att den och den (”Free X” eller ”Free Y”) ska friges (som jag gissar ”sitter inne” för tillfället) och mitt i området står det på en väl synlig vägg att de s k ”andragenerationsgrabbarna” är ”trötta på polisen” vilket gissningsvis innebär att de har tröttnat på vad de upplever som rasprofilering och övervåld från polisens och vakternas sida och att de inte vill att polisen överhuvudtaget ska besöka och visa sig i Flemingsberg.
Sammantaget innebär det att mer eller mindre all kommersiell verksamhet och alla s k etablissemang i Flemingsberg numera är drabbade av de s k ”andragenerationsgrabbarnas” våld, bränder och skjutvapen.
OBS: Flemingsberg är då inte ens med på den så beryktade och famösa listan över landets särskilt utsatta (miljonprograms)områden.
Antirasistiska Flemingsberg
Här är Carina Tigervall och jag i gott sällskap tillsammans med bl a Emma Arneback, Jan Jämte, Nick Jones, Sven Lindqvist, Masoud Kamali, Magnus Linton, Fanna Ndow Norrby, Lawen Mohtadi och Devrim Mavi m fl under signumet Ohe på biblioteket i Flemingsberg som har utmärkt sig för att engagera sig i postkoloniala och antirasistiska frågor och som ligger granne med Svenska kyrkan som likaså har utmärkt sig för detsamma (en process som f ö inleddes av Stockholms stifts antifascistiska biskop Eva Brunne när denna var kyrkoherde i Flemingsberg).
Signumet Ohe heter då normalt och på alla andra bibliotek i landet ”Minoriteter” och på Ohe-hyllan kunde åtminstone tidigare mer eller mindre rasbiologiska studier av olika minoriteter hittas men Flemingsbergs bibliotek har då i postkolonial och antirasistisk (och ”bibliotekarieaktivistisk”) anda i stället valt att kalla och döpa om Ohe-signumet/hyllan till ”Rasism – antirasism – diskriminering”.
Framför både biblioteket och kyrkan i Grantorp i Flemingsberg, där kring 85% av invånarna har utländsk bakgrund och flertalet från länder utanför Europa, hittas även Pye Engströms (som f ö intressant nog föddes i Pyeongchang i dagens Sydkorea under den japanska kolonialtiden där vinter-OS nyligen ägde rum då hennes föräldrar råkade befinna sig i det dåvarande Japanska imperiet 1928) antirasistiska skulpturgrupp ”Fredens rike” från 1991 som dels utgår ifrån Bibelversen ”Då skola vargar bo tillsammans med lamm…” (Jesaja 11:6-8) och dels utgår ifrån de starka motsättningar som gällde i Sverige mellan ”invandrare och svenskar” i början på 1990-talet (Ny demokrati, ”Lasermannen”, Vitt ariskt motstånd, Sverigedemokraterna, Ultima Thule, skinheads o s v) och som föreställer typiska ”svenska” djur (grodor, kossor o s v) som kramar och ”gosar” med typiska s k ”exotiska Tredje världen”-djur (elefanter, lejon o s v) och budskapet är då att infödda majoritetssvenskar och utomeuropeiska invandrare (och deras efterkommande) ska ”sluta fred med” och ta hand om varandra.
Södertörns högskola i Flemingsberg har utsatts för en högerextrem propagandaaktion
Fick precis nyss ett mejl från Södertörns högskolas kommunikationschef som informerade om och varnade för att ett stort antal flygblad antagligen har spridits till tusentals hushåll och bostadsenheter i Tullinge strax bakom Södertörns högskola i Flemingsberg och som bl a pekar ut Yvonne Hirdman, Henrik Arnstad, Victoria Kawesa och mig själv och anklagar oss för att ”hjärntvätta” högskolans studenter. Jag har ikväll också fått veta att ett stort antal flygblad också har spridits till villa- och radhusområdena i Huddinge som gränsar till Flemingsberg och i affärerna och butikerna i Flemingsberg samt att affischer och klistermärken har satts upp på Södertörns högskolas campusområde och i Flemingsbergs centrum
.Tyvärr har flera högerpopulistiska partier erhållit ett mycket stort antal röster i valkretsarna och områdena som gränsar till Flemingsberg (Flemingsberg är då ett miljonprogramsområde som domineras av invånare med utomeuropeisk bakgrund) under de senaste valen (SD, Tullingepartiet m fl) och Södertörns högskola har i den högerradikala föreställningsvärlden kommit att pekas ut som ”kulturmarxisternas” och ”postmodernisternas” högborg och något av Sveriges motsvarighet till exempelvis Roskilde i Danmark, Goldsmiths i England, Freie Universität i Tyskland och Duke i USA. Gissar att denna högerextrema aktion på Södertörns högskolas campusområdet med omnejd (d v s i Tullinge och i Huddinge) bör vara den mest utpräglade högerextrema kampanjen hittills som riktar sig mot en svensk högskola.
Den nya myndigheten Delegationen mot segregation ska placeras vid Södertörns högskola i Flemingsberg
Nu är det klart att den nya statliga myndigheten Delegationen mot segregation ska förläggas till Flemingsberg och placeras vid Södertörns högskola: Visst är Flemingsberg ett rejält segregerat miljonprogramsområde som domineras av invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrind (och som dessutom är ”omringat” av majoritetssvenskdominerade stadsdelar vars röstberättigade invånare röstar på SD respektive på Tullingepartiet i mycket hög utsträckning) och visst är Södertörns högskola bredvid Malmö högskola den högskola i landet med den allra högsta andelen studenter med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund (majoritetssvenskarna är i praktiken i minoritet bland högskolans studenter) men jag skulle dock inte säga att lärarna och forskarna vid Södertörns högskola vare sig är särskilt ”mångfaldspräglade” (de allra allra flesta av lärarna och forskarna vid Södertörns högskola är majoritetssvenskar även om flertalet av dem är antirasister och antifascister) eller särskilt inriktade på att undervisa om och studera (ras)segregationen i det nya Sverige.
Hur hade konstnären Gert Marcus kommenterat sin höga färgsättning av husen i Flemingsberg om han hade levt idag?
Ännu ett av ett närmast oräkneligt antal konferenser, symposier, workshops, seminarier och ”events” som handlar om att förändra, förbättra, ”stötta”, ”backa” och (i just detta fall) återskapa ”förorten” (och i just detta fall Flemingsberg i Huddinge kommun i Stockholms län) ska nu äga rum och gå av stapeln och i just detta fall vid Södertörns högskola som just ligger i Huddinge kommun i Stockholms län.
Naturligtvis så är det alldeles utmärkt att kanske särskilt den svenska högskolevärldens alla (närmast oräkneliga) progressiva forskare intresserar sig för och engagerar sig i förorterna och deras invånare men tyvärr så har ju inte statistiken förbättrats alls på sistone utifrån ett sådant övergripande ”önskemål” som att ”bryta segregationen” utan tvärtom så har ju andelen invånare med utländsk och fr a utomvästerländsk bakgrund bara fortsatt att öka i landets förorter och miljonprogramsområden medan andelen infödda majoritetssvenskar omvänt bara har fortsatt att minska i samma stadsdelar under de senaste åren.
”Kul” dock att se sitt ”eget” hus förekomma (d v s jag bor i en av de huskroppar som syns på fotografiet och på konferensaffischen) i ett akademiskt sammanhang för en gång skull (och inte bara i relation till ”andragenerationsgrabbarnas” skjutningar, till kriminalitet, till arbetslöshet, till fattigdom, till psykisk ohälsa och till låga betyg): De ytterst karaktäristiska gigantiska lecorbusier:aktiga husen i Flemingsberg färgsattes då av konstnären Gert Marcus som enligt egen utsago inspirerades av Tredje världens höga färgsättning och grälla pastellfärger (som för en svensk och en skandinav nog också framstår som både ”primitiva”, ”feminina” och ”barnsliga”) och när miljonprogramsområdet stod färdigt och invigdes av självaste Tage Erlander 1975 så hade under 5% av Flemingsbergs invånare utomvästerländsk bakgrund men idag så dominerar denna demografiska subgrupp helt stads(dels)bilden, gatorna och det offentliga rummet och frågan är väl vad Marcus hade tänkt om det om han hade levt idag och här nedan följer två (av mig formulerade) möjligen tänkbara förslag:
”Oj vad märkligt att människor från Tredje världen numera bor i de där husen som jag en gång i tiden färgsatte – det var ju aldrig tänkt så och det fanns ju inte på kartan att det skulle bli så 1975 – jag var ju bara (kultur)vänster och antirasist och antiimperialist och lät mig inspireras av Tredje världens pastellfärger och inget annat för det var ju helt enkelt bara chict, radikalt och avantgarde att vara för Tredje världen på 1970-talet!”
”Undrar om utomeuropéerna mår bra och trivs i de av mig färgsatta huskropparna och kanske känner de sig extra hemma just i Flemingsberg då färgsättningen påminner så mycket om den som gäller i deras hemländer i Afrika, Mellanöstern, Asien och Latinamerika?”
Om att pendla från Flemingsberg
En fördel med att pendla (en av ytterst få som vidhäftar detta till synes eviga förflyttande av ens kropp över både tid och rum för så kan det ibland upplevas att pendla) från Flemingsberg till Karlstad är att en får en inblick i hur det svenska arbetslivet fortfarande grovt sett är skiktat utifrån arbetstider:
Tidiga morgontåg innebär alltid (och det slår aldrig fel) att jag får se det oproportioneligt stora LO-kollektiv (d v s arbetarna) som bor i Flemingsberg inta stationen för att ta sig till jobbet till klockan 7 och ibland säkert tidigare än så och ”normaltidiga” morgontåg innebär att jag får en skymt av TCO-folket (den lägre medelklassen, mellanskiktet och ”normalmedelklassen”) som är ute och rör på sig utifrån en arbetsdag som i deras fall ofta börjar vid 8-tiden medan de långt mer homogena SACO-människorna (den övre medelklassen, akademikerna, höginkomsttagarna och det övre skiktet) behagar visa sig först framåt 9-tiden och ibland senare än så och då formligen invaderar de stationen med tåg som anländer från innerstaden och Norrort då ytterst få av dem bor i Flemingsberg samtidigt som stadsdelen rent statistiskt sett är en av Stor-Stockholms allra mest SACO-människotätaste dagtid och under veckodagarna medan den omvänt nattetid och under helgerna återgår till att vara oproportioneligt LO-kollektivdominerad.
Från det ena till det andra eller från Sundsta till Flemingsberg
Att under veckodagarna bo i Karlstads största villa (som en gång ägdes och beboddes av chefen för Karlstads och Värmlands största arbetsplats – en fabrik som f ö ingick i Ax:son Johnson-sfären) i den stadsdel som hålls för att vara Karlstads Djursholm (och som tillhör listan över Sveriges 40 rikaste områden) där endast 6-7% har utländsk bakgrund (och varav de allra flesta är europeiska invandrare eller adopterade, blandade och partners till majoritetsinvånare) och där det ej bor särskilt många överhuvudtaget (p g a att jättevillorna och även radhusen där är rejält ytmässigt tilltagna utöver de stora tomterna och trädgårdarna) även om bostadsområdet i sig inte är alldeles litet till ytan (och där de allra flesta av invånarna dessutom verkar vara kring 50-60 plus) och sedan under helgerna vara tillbaka i en av Sveriges största huskroppar av Le Corbusier-karaktär (och dessutom till på köpet s k avantgardistiskt och s k högt färgsatta av en invandrad tysk-judisk konstnär som var pro-Tredje världen-inspirerad och stod långt åt vänster) i en stadsdel som i statistikens värld räknas som Sveriges 28:e mest s k utsatta s k utanförskapsområde och där endast 8-9% har svensk bakgrund (och varav de allra flesta är s k arbetarsvenskar eller studenter vid Södertörns högskola samt en och annan partner till minoritetsinvånare) och där det bor extremt många människor (och påtagligt många barn, ungdomar och unga vuxna) per kvadratmeter i ett område som ej är särskilt stort till ytan (p g a att många av lägenheterna i de gigantiska huskropparna är rätt så ytmässigt små och fr a rejält överbefolkade) är något av en kontrast utan dess like men trots allt föredrar jag att bo i Flemingsberg än i Sundsta om jag skulle vara tvungen att välja bort en av bostadsadresserna:
I Flemingsberg råder en fullständigt genomnormaliserad mångkulturalitet, mångspråkighet, mångreligiositet och mångrasialitet på ett sätt som knappast är fallet i Sundsta där allt känns kulturellt homogent, enspråkigt och rejält vitt och som också tar sig uttryck i vardagen i form av utomvästerländska varor i butikerna och informationstexter på olika språk som bara finns och gäller i områden som Flemingsberg och dessutom är det trots allt en viss skillnad på att få och se ”reklam” från SD och att få och se ”reklam” från marxister i respektive område (sedan vet en ju inte om vare sig sverigedemokraterna är framgångsrika i Sundsta eller om marxisterna är framgångsrika i Flemingsberg).
Nytt stort forskningsprojekt om Flemingsberg
”Sent ska syndaren vakna” som det heter: En stor grupp forskare vid Södertörns högskola ska nu (äntligen) börja studera hur huvudstadsregionens nya södra stadskärna (d v s Söderorts nya regionala stadskärna) Flemingsberg (med omnejd inklusive Tullinge) växer fram i realtid (även om processen redan har pågått ett bra tag vid det här laget) och i ett genomsegregerat urbant landskap precis utanför forskargruppens egna kontor (för ingen av dem bor naturligtvis i Flemingsberg). Både i pengar och i personal räknat handlar det om ett av de mest omfattande forskningsprojekten som Södertörns högskola hittills har sjösatt och genomfört och det är kontroversiella och trängande frågor om segregation och diskriminering, social hållbarhet och social sammanhållning och konflikter och antagonism som står i fokus.
För rätt så många år sedan vid det här laget sökte jag själv (tillsammans med andra forskare) förgäves forskningsmedel för att just studera framväxten av den nya stadskärnan Flemingsberg med tonvikt på segregationen och konflikterna mellan majoritet och minoritet men blev på den tiden utkonkurrerad av uppenbarligen långt mer viktiga, politiskt radikala och antirasistiska forskningsprojekt såsom ett projekt som fick rejält med SEK (d v s åtskilliga miljoner kronor), som leddes av majoritetssvenska forskare på vänsterkanten med enormt långa CV:n (OBS – ironi) och som gick ut på att försöka skapa gemenskap och trygghet i norra Botkyrka med gratis aktionsforskningsinriktad korvgrillning i s k farliga och otrygga parker och genom att plantera träd från olika länder, regioner och kontinenter i Tredje världen för att hjälpa minoritetsinvånarna i norra Botkyrka att rota sig och komma bättre överens med varandra (planen var att anlägga en slags genomantirasistisk och kanske också genomantifascistisk parkliknande plantering som bestod av träd och växter som representerade alla de stora invandrar-, minoritets- och diasporagrupperna i norra Botkyrka för att få dem att en gång för alla känna sig hemma i Sverige och börja umgås med varandra).
Och jag är så klart inte bitter på något sätt (även om jag än en gång tvingas konstatera att jag som alltid nog är lite för tidigt ute med saker och ting och alltför ”tidig på bollen” och därmed ”missar tåget” när tåget väl är på plats och redo för avfärd) utan ser verkligen fram emot att få ta del av forskningsprojektets resultat och läsa de kommande studierna och publikationerna om det ökande SD-stödet i de majoritetssvenskdominerade områdena runtom Flemingsberg (Vistaberg, Kästa, Glömsta, Tullinge o s v), om Tullingepartiets kamp för att de höginkomsttagande majoritetssvenskarna i Tullinge ska få slippa att växa ihop med fattiga och minoritetsdominerade Flemingsberg och om hur Södertörns högskola (med sin homogena lärar- och forskarkår som samtidigt generellt är politiskt progressiv och radikalt antirasistisk och som ju faktiskt och trots allt bemödar sig om att besöka Flemingsberg varje dag för att arbeta där) ska kunna bidra till att minska segregationen i ett miljonprogramsområde där uppemot 87 procent har utländsk och framför allt utomvästerländsk bakgrund.
