Kategori: fattigdom

Nya siffror om Sveriges största invandrargrupp syrierna visar att gruppen som helhet är kraftigt marginaliserad: Bl a är 41% arbetslösa, 55% uppbär ekonomiskt bistånd och 70% av alla svensk-syriska barnhushåll är klassificerade som fattiga

Stiftelsen Global Village har idag publicerat en ny rapport om Sveriges största invandrargrupp syrierna, vilka sammantaget utgör en kvarts miljon invånare.


I rapporten framgår det bl a att endast 44% av svensk-syrierna som är i arbetsför ålder (20-64 år) förvärvsarbetar, att 41% är arbetslösa samt att 55% är beroende av ekonomiskt bistånd (att jämföra med riksgenomsnittet på 5%). Även bland högutbildade svensk-syrier är arbetslösheten hög – den uppgår till 31% bland de som har en eftergymnasial utbildning som är tre år eller längre.


Vidare framgår det att 75% bor i hyresrätt (att jämföra med riksgenomsnittet på 30%) och i hög grad i landets miljonprogramsområden och att den genomsnittliga boytan är mycket liten – endast 22 kvadratmeter per person att jämföra med riksgenomsnittet 42 kvadratmeter per person.


Nästan 40% av de svensk-syrier som förvärvsarbetar tjänar dessutom som mest 200 000 kr per år i nettoinkomst, d v s de är låginkomsttagare och arbetar antagligen deltid, på procent eller temporärt, och endast en tredjedel av hela gruppen är de facto ekonomiskt självförsörjande att jämföra med riksgenomsnittet på 76%.


40% av de förvärvsarbetande svensk-syrierna arbetar inom sektorerna vård och omsorg samt sociala tjänster, hotell och restaurang eller inom handeln.


70% av alla svensk-syriska barnhushåll är vidare klassificerade som fattiga eller mycket fattiga och på senare år har arbetslösheten bland svensk-syrier överlag ökat kraftigt. 60% av alla svensk-syrier lever med en låg eller mycket låg ekonomisk standard att jämföra med under 15% bland befolkningen i stort.


Medan 51% av de svensk-syriska flickorna går ut grundskolan med gymnasiebehörighet så gör endast 44% av pojkarna det. Vidare lyckas 47% av alla svensk-syriska gymnasieelever med att gå ut gymnasieskolan med högskolebehörighet. Dessutom lyckas endast 38% av alla svensk-syriska gymnasielever att ta en gymnasieexamen inom fyra år efter påbörjade gymnasiestudier.


Det ska sägas att ovanstående siffror är pre-pandemi-siffror och härrör från den högkonjunktur som rådde innan pandemin, d v s allt tyder tyvärr på att samtliga ovanstående siffror är ”sju resor värre” idag p g a pandemin.

Nu när pandemin snart är över för svensk del så står det klart att de rikare har blivit än rikare medan de fattiga har blivit än fattigare – d v s invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund

Nu när pandemin snart är över åtminstone för svensk del står det klart att liksom i samband med de allra flesta kriser, katastrofer, krig och konflikter så har de rika blivit än rikare (läs: majoritetsinvånarna) under det pandemiår som har gått medan de fattigare har blivit än fattigare (läs: invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund) och de har inte bara drabbats dubbelt som Magnus Thyberg, vaccinsamordnare i Region Stockholm, säger till TT i SvD idag utan mångdubbelt:


1, Invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund har både insjuknat, hamnat inom IVA-vården och dött i många ggr högre utsträckning än majoritetsinvånarna.


2, Invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund är idag vaccinerade i många ggr mindre utsträckning än majoritetsinvånarna och kommer därför att fortsätta att både insjukna, hamna inom IVA-vården och dö i många ggr högre utsträckning än majoritetsinvånarna även i fortsättningen medan majoritetsinvånarna inte kommer att insjukna eller dö alls knappt fr o m nu och framgent p g a deras redan mycket höga vaccinationsgrad.


3, Invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund har p g a pandemin drabbats av en massarbetslöshet utan dess like som till skillnad från majoritetsinvånarna i mycket hög grad handlar om en långtidsarbetslöshet som kommer att bli varaktig under överskådlig framtid. Detta beror inte minst på att de allra vanligaste yrkena bland invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund är att vara städare (och inte minst inom hotell- och restaurangbranschen), köks- och restaurangbiträden, kockar/kokerskor och taxichaufförer samt att överhuvudtaget arbeta inom den p g a pandemin mycket hårt drabbade servicesektorn i stort.


4, Invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund har p g a pandemin i alltför många fall slutligen få se sin redan ansträngda privatekonomi slås i spillror och är nu mer beroende av bidrag än någonsin tidigare och deras barn är mer drabbade av (barn)fattigdom än någonsin tidigare.


Under pandemin har nämligen flera rekord slagits i svensk befolkningsstatistisk historia – exempelvis växer just nu fler barn och ungdomar upp med en eller flera fattiga vårdnadshavare än någonsin tidigare sedan välfärdsstatens tillkomst under efterkrigstiden, just nu är fler arbetslösa långtidsarbetslösa än någonsin tidigare och just nu är fler invånare i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund både mer arbetslösa och mer bidragsberoende än någonsin tidigare.

Fortsatt mycket stora klyftor i Stor-Stockholm enligt en ny folkhälsorapport och särskilt gäller det mellan utomeuropéerna och majoritetsinvånarna

DN:s Kajsa Sjödin skriver idag om Region Stockholms stora folkhälsorapport, som undersöker hälsan hos invånarna i huvudstadsregionen/Stockholms län, och bl a visar denna rapport att invånarna med utländsk bakgrund i miljonprogramsområdena lider mest av psykisk ohälsa.

Samtidigt är det majoritetsinvånarna i de välbärgade stadsdelarna (läs: den historiska innerstaden/stenstaden + villa/radhusområdena) som får mest hjälp inom vården vad gäller psykisk ohälsa och som uppvisar den högsta andelen psykiatriska diagnoser.

Minoritetsinvånarna i Stor-Stockholms miljonprogramsområden ”konsumerar” helt enkelt mindre vård än majoritetsinvånarna i de välbärgade områdena och de har mindre ofta diagnoser än de sistnämnda samtidigt som de mår sämst. En förklaring kan vara att i de allra flesta utomeuropeiska länder och kulturer är psykisk ohälsa och diagnoser rörande psykisk ohälsa tabu och oerhört stigmatiserande och en annan förklaring kan handla om ojämlikhet och diskriminering inom vården.

Rapporten visar vidare att den femtedel av invånarna i huvudstadsregionen som har det allra sämst, varav de allra flesta har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund, fortsätter att halka efter och de fattigaste storstockholmarnas medianinkomst har tyvärr inte ökat alls. Bland de 20 procenten med lägst inkomst har medianinkomsten i reala termer minskat från 94 000 till 93 000 mellan år 2002-17 medan inkomsten har ökat okej eller rejält bland alla andra grupper sedan 00-talet. Risken att dö i förtid är hela 5,7 gånger högre bland denna femtedel än bland den femtedel av storstockholmarna som uppvisar en hög inkomst.

Tyvärr visar rapporten dessutom att hela 20% av alla 20-25-åringar i Stockholms län numera saknar en gymnasieexamen och de allra flesta av dem har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund och har växt upp i och bor och lever i miljonprogramsområdena. Det är tyvärr denna mycket stora grupp av unga vuxna, som har misslyckats redan i grundskolan, som i huvudsak stod bakom det blodigaste året i svensk historia under fredstid under ”pandemiåret” 2020 när fler människor än någonsin tidigare sedan det sista kriget mot Norge avslutades 1814 sköts till döds eller skottskadades.

Andra stora skillnader som kan utläsas i rapporten är att invånarna med utomeuropeisk bakgrund rör sig fysiskt-kroppsligt allra minst (34%) att jämföra med Stor-Stockholms majoritetssvenskar (62%) och många av utomeuropéerna sitter stilla mer än 10 timmar per dygn. 50% av invånarna med utomeuropeisk bakgrund lider också av fetma att jämföra med 40% av majoritetsinvånarna.

https://www.dn.se/sthlm/farre-far-hjalp-for-psykisk-ohalsa-i-omraden-dar-behovet-ar-som-storst

”Det är fler personer i områden med lägre välfärd som upplever att de lider av psykisk ohälsa än i områden med högre välfärd. Trots det är det färre personer i utsatta områden som får hjälp för psykiska problem.”

(…)

”Att det finns en ojämlikhet i vårdkonsumtionen är enligt rapporten inte nytt, men för första gången görs en jämförelse mellan upplevd psykisk ohälsa, och hur många som har fått en diagnos.

– Vi har sett skillnader mellan olika områden men vi har aldrig kunnat jämföra det med ett mått på psykisk ohälsa i området, säger Christina Dalman, enhetschef för CES.”

(…)

”Trots det spelade inte de faktorerna in när det gäller hur många som fick en diagnos gällande psykisk ohälsa, det var inga större skillnader mellan olika bostadsområden. Bland ungdomar var det istället fler från mer välbärgade områden som fick en diagnos under 2018. Rapporten kartlägger inte hur många som söker vård för psykisk ohälsa, men resultatet kan enligt Christina Dalman vara en indikator.

– Jag tror att det handlar om att man i vissa grupper inte söker hjälp, säger hon.”

47% av alla invånare som är födda i Afrika och 40,6% av alla som är födda i Asien är låginkomsttagare och över 40% av samtliga utrikes födda barn växer upp i fattigdom

Alldeles nyligen presenterade SCB nya, uppdaterade siffror rörande landets låginkomsttagare som lever med en varaktigt låg inkomst och som uppvisar en låg materiell standard:


Andelen invånare som uppvisar en varaktigt låg inkomst fortsätter att öka och låg på 15% under 2019 varav 2/3 också uppvisade en låg materiell standard.


En låg inkomst definieras som att ha en inkomst som är mindre än 60% av medianvärdet för samtliga inkomsttagare och en varaktigt låg inkomst handlar om att uppvisa en låg inkomst under referensåret samt under minst två av de tre föregående åren som föregår referensåret.


Utrikes födda invånare dominerar kraftigt denna grupp – hela 20% av samtliga utrikes födda invånare uppvisar en varaktigt låg inkomst och generellt också en låg materiell standard att jämföra med 7% av samtliga inrikes födda invånare, varav en mycket stor andel utgörs av s k ”andrageneration:are”.


Tyvärr är det i huvudsak utomeuropéerna som uppvisar de lägsta inkomsterna:


32% av samtliga invånare som är födda i Afrika uppvisar en varaktigt låg inkomst medan 47% uppvisar en låg inkomst generellt inom denna grupp.


27,1% av samtliga invånare som är födda i Asien uppvisar vidare en varaktigt låg inkomst medan 40,6% uppvisar en låg inkomst generellt inom denna grupp.


Dessa siffror ska då jämföras med 4,5% bland majoritetssvenskarna.


Omvänt är mycket få utomeuropéer höginkomsttagare:


Det handlar om 0,8% av de som är födda i Afrika och 2,1% av de som är födda i Asien att jämföra med 10,1% bland majoritetssvenskarna.


En hög inkomst definieras som att ha en inkomst som är mer än dubbelt så hög som medianvärdet för samtliga inkomsttagare.


Då landets invånare med utomeuropeisk bakgrund är unga eller t o m mycket unga och då den absoluta majoriteten av dem är i s k fruktsam ålder innebär det att en mycket hög procent av barnen med utomeuropeisk bakgrund växer upp i (barn)fattigdom.


Över 40% av samtliga utrikes födda barn och unga i landet växer upp hemma hos en eller flera vårdnadshavare som uppvisar en varaktigt låg ekonomisk standard att jämföra med 6% bland de majoritetssvenska barnen.


andel som erhåller ekonomiskt bistånd som huvudsaklig inkomstkälla och som är födda i:

Afrika: 22%

Asien: 17%

Sverige: 2,5% (varav en mycket stor andel utgörs av s k ”andrageneration:are”)

Under 50% av de unga kvinnorna från Afrika och Asien förvärvsarbetar överhuvudtaget och 20% av alla invånare från Afrika och Asien erhåller ekonomiskt bistånd

MUCF:s nya rapport om utrikes födda kvinnors situation i arbetslivet ”bjuder” tyvärr på rejält brutal statistik och med all sannolikhet är detta de facto de mest extrema klyftorna som just nu existerar i något västland när de vita majoritetsinvånarna jämförs med de icke-vita minoritetsinvånarna:

Trots att unga utrikes födda kvinnor uppvisar en mycket högre utbildningsnivå än både unga utrikes födda män och unga inrikes födda män är de unga utrikes födda kvinnorna från fr a Afrika och Asien allra minst aktiva på den svenska arbetsmarknaden.


Dessutom är könsgapet allra störst bland invånarna födda i Asien och Afrika. Det skiljer exempelvis hela 20% mellan andelen förvärvsarbetande utrikes födda män från Asien jämfört med andelen förvärvsarbetande utrikes födda kvinnor från Asien.


Endast 45-46% av kvinnorna från Asien och Afrika förvärvsarbetar överhuvudtaget att jämföra med över 80% av de kvinnliga majoritetsinvånarna och mycket höga andelar av samtliga invånare som är födda i Asien och Afrika är dessutom beroende av ekonomiskt bistånd och andra former av ekonomiska transfereringar (d v s av bidrag av olika slag):


20% av invånarna som är födda i Afrika och Asien erhåller idag ekonomiskt bistånd att jämföra med 1-2% av majoritetsinvånarna. Risken att ”gå på socialbidrag”, d v s att vara beroende av ekonomiskt bistånd, är m a o osannolika 1000% för invånarna med bakgrund i Afrika och Asien jämfört med majoritetsinvånarna.

För första gången uppvisar över 15% av befolkningen en låg ekonomisk standard: Kring 35% av invånarna som är födda i Afrika uppvisar en låg ekonomisk standard liksom över 25% av dem som är födda i Asien

SCB har idag presenterat nya siffror över inkomstutvecklingen i landet och för första gången uppvisar över 15% av befolkningen en låg ekonomisk standard: Kring 35% av alla invånare som är födda i Afrika uppvisar en låg ekonomisk standard liksom över 25% av samtliga invånare som är födda i Asien:


”Inkomstskillnaderna, mätt med gini-koefficienten, ökade något 2019 men var lägre än åren 2015–2017. Inkomstskillnaderna ökade också exklusive kapitalvinster respektive exklusive samtliga kapitalinkomster 2019. Om man exkluderar samtliga kapitalinkomster har inkomstskillnaderna, mätt med gini-koefficienten, varit förhållandevis stabila under 2010-talet. Sett över en längre period har dock inkomstskillnaderna ökat.

Den halva av befolkningen som har lägst inkomst hade 2019 knappt 30 procent av den totala disponibla inkomsten i Sverige. Andelen har legat relativt stabilt de senaste tio åren. I slutet av 1990-talet låg andelen på 34 procent. Tiondelen av befolkningen med högst inkomst hade drygt 26 procent av inkomsterna, vilket är en procentenhet lägre än åren 2016 och 2017, men en ökning med tre procentenheter sedan slutet av 1990-talet.

Mellan 2011 och 2019 hade unga kvinnor en stark ekonomisk utveckling. För ensamstående kvinnor 20–29 år utan barn var ökningen 30 procent. Motsvarande ökning för ensamstående män 20–29 år utan barn var 20 procent.”


Andelen personer som uppvisar en låg ekonomisk standard ökade under 2019 och överskred för första gången någonsin sedan just denna mätning började 15%-gränsen. Andelen låg mellan 13-15% under åren 2008–18. Den stora ökningen av personer som uppvisar en låg ekonomisk standard skedde 2003–11 då denna andel steg från 8,9% till 14,4%.


Vissa grupper i samhället sticker ut i detta sammanhang såsom ensamstående mödrar, ensamstående kvinnliga pensionärer (ofta änkor som har överlevt sina män och som antagligen var hemmafruar eller jobbade deltid när de var unga) samt sist men inte minst invånarna med utomeuropeisk bakgrund: Kring 35% av alla invånare som är födda i Afrika uppvisar en låg ekonomisk standard liksom över 25% av samtliga invånare som är födda i Asien och kring 15% av invånarna som är födda i Sydamerika.


Utrikes födda uppvisar överlag en lägre ekonomisk standard än inrikes födda. År 2019 hade de utrikes födda en ekonomisk standard som motsvarade 77% av den ekonomiska standarden för inrikes födda. Kring år 2000 låg dock denna andel betydligt högre – på 85% och innan dess än högre än så.


En tredjedel av alla barn och ungdomar som tillhör den s k ”andragenerationen” och närmare 40% av alla invandrade barn och ungdomar växer idag upp med en låg ekonomisk standard att jämföra med 6% av de majoritetssvenska barnen och ungdomarna.

Nu drabbas återigen invånarna med utomeuropeisk bakgrund allra värst proportionellt sett under pandemins andra våg

Bostads- och urbanforskaren Martin Grander och Tapio Salonen, professor i socialt arbete, konstaterar i en ny rapport som Dagens Arena skriver om idag bl a följande mot bakgrund av vilka som sannolikt dör proportionellt mest i skrivande stund p g a virusets andra våg – d v s proportionellt sett är det invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena som just nu återigen drabbas allra värst av pandemin:

»Pandemin förstärker bostadsojämlikheten«

År 1980 var Sverige det land i världen och troligen i världshistorien som satsade allra mest av sin BNP på välfärd – hela en tredjedel av statsbudgeten gick då till välfärdssystemet men sedan dess har denna budget minskat med en summa som motsvarar cirka 240 miljarder kronor.

År 1990 utgjorde allmännyttan en fjärdedel av det totala svenska bostadsbeståndet – idag är denna proportion nere på 16%.

År 1990 var 2,1% av den dåtida svenska befolkningen trångbodda att jämföra med 33,5% så sent som 1960. Sedan 1990 har trångboddheten exploderat och gäller idag för 17,4% av alla hushåll i Sverige.

Sedan miljonprogramsområdena stod klara 1975 har få nybyggnationer ägt rum i dessa områdena – ändå har antalet invånare ökat i flera miljonprogramsområden med hela 35-40% bara sedan 1990-talet.

Mellan 2012-19 ökade den svenska folkmängden med nästan 800 000 nytillkomna invånare men knappt 380 000 nya bostäder tillkom under samma tidsperiod.

Andelen fattiga hushåll har ökat från 9% till 15% sedan 1990-talets slut och de allra flesta av dessa hushåll bor i allmännyttans bostadsbestånd: Nästan en tredjedel av invånarna som bor i allmännyttans hyresrätter runtom i landet är idag fattiga och den absoluta majoriteten av detta bostadsbestånd hittas i miljonprogramsområdena. Hela 30% av alla hushåll i allmännyttans hyreslägenheter har idag så begränsade disponibla medel att de underskrider EU:s fattigdomsgräns.

De allra fattigaste bostadsområdena i landet, där minst hälften av hushållen är fattiga, uppgår till närmare 50 bostadsområden varav samtliga är miljonprogramsområden.

Mer än var femte invånare med utomeuropeisk bakgrund är idag trångbodd jämfört med 2,1% av majoritetsinvånarna. Stor-Stockholm uppvisar den högsta trångboddheten – 21,3% av alla hushåll i huvudstadsregionen är trångbodda att jämföra med 16,2% respektive 17,4% i Stor-Göteborg och Stor-Malmö.

Bland de församlingar som uppvisade den allra största trångboddheten i en undersökning från 2014 utmärkte sig Fosie (28,4%), Husie (23,7%) och Sankt Johannes (19,9%) i Malmö, Bergsjön (34,4%), Angered (34%) och Kortedala (23,7%) i Göteborg och Spånga/Kista (38,7%), Flemingsberg (38,4%), S:t Mikael (31%), Skärholmen (31%) och Botkyrka (28%) i Stockholm.

Varför har så många invånare med utomeuropeisk bakgrund dött p g a viruset proportionellt sett jämfört med majoritetsinvånarna?

Varför har så många s k ”Orten”-invånare med utomeuropeisk bakgrund hittills och proportionellt sett dött p g a viruset jämfört med majoritetsinvånarna i de historiska innerstäderna, i närförorterna och i villa/radhusområdena?


En ny rapport från Region Stockholm visar nu att den allra starkaste och tydligaste variablen/faktorn vad gäller att förklara och förstå risken att dö p g a viruset är inkomstnivån – d v s de med allra lägst inkomst dör allra mest (och drabbas säkerligen också av viruset allra mest) och sambandet mellan låg inkomst, att bo i miljonprogramsområdena och att ha bakgrund utanför Europa förklarar helt enkelt antagligen varför så oproportionellt många invånare med utomeuropeisk bakgrund i den s k ”Orten” hittills har dött av viruset och även insjunknat av viruset utan att ha gått bort.

https://ces.sll.se/var-verksamhet/rapporter-och-faktablad/rapporter-om-covid-19


Stor-Stockholm eller Stockholms län, d v s den svenska huvudstadsregionen, tillhör därtill en av de platser i världen som hitintills har drabbats allra hårdast av viruset mätt i antal döda (och återigen proportionellt mätt/sett). Detta kan i sin tur möjligen förklaras med att kring 50% av alla stockholmare idag har någon slags utländsk bakgrund och åtminstone runt 25% om inte mer än så har någon slags utomeuropeisk bakgrund varav en hög andel just uppvisar en låg inkomst.


”På individnivå är inkomst den socioekonomiska faktor som förklarar mest covid-19- dödlighet. Utbildningsnivå tycks framför allt ha en indirekt effekt på dödlighet i covid-19 genom andra kända faktorer.”


(…)


”Bostadsområdet kvarstår som en faktor som ensam tycks förklara mer än alla andra faktorer tillsammans, vilket motiverar ytterligare analyser. Skillnaderna i dödlighet kopplade till födelseland verkar i huvudsak kunna förstås som ett bidrag från just bostadsområdet samt från socioekonomiska faktorer. Men oförklarade överrisker mellan 1,5 och 2,5 (HR) kvarstår för en handfull födelseländer även när man tar hänsyn till andra faktorer som påverkar risken.”


procentandel som uppvisar en låg disponibel inkomst i åldersgruppen 20-64 år:
födda i Sverige med två inrikes födda föräldrar (d v s de s k majoritetssvenskarna): 10%

födda i Sydamerika: 19,7%

födda i Sverige med en utrikes född förälder (d v s de s k blandade): 20,6%

födda i Europa utanför EU och Norden (d v s i huvudsak delar av Balkan och Östeuropa): 24%

födda i Asien: 37% (d v s i huvudsak Mellanöstern)

födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar (d v s den s k ”andragenerationen”): 44%

födda i Afrika: 45,1%

Utomeuropéerna är generellt fattigare i Sverige än i övriga EU samtidigt som totalandelen fattiga är lägre i Sverige än i övriga EU

SCB har idag publicerat ny statistik som redovisar andelen fattiga i Sverige och konstaterar bl a att sammanlagt 4% av totalbefolkningen lever i materiell och social fattigdom motsvarande ungefär 400 000 invånare. 2% av befolkningen lever vidare i allvarlig materiell fattigdom. I båda fallen är dessa andelar de lägsta inom EU tillsammans med de som hittas i Finland och Nederländerna.

Dessutom uppvisar 11% av de inrikes födda invånarna och 39% av de utomeuropeiskt födda invånarna en årlig inkomst efter skatt som befinner sig under gränsen för risk för fattigdom. Vad gäller den sistnämnda siffran så sticker Sverige tyvärr ut i negativ bemärkelse – 31% av alla utomeuropéer inom EU har en inkomst under gränsen för risk för fattigdom så den svenska siffran är m a o högre än EU-genomsnittet.

invånare som lever i materiell och social fattigdom

majoritetsinvånare: 1,3%

blandade: 3,4%

utrikes födda 12,3% (denna siffra är betydligt högre bland de som har utomeuropeisk bakgrund)

”andrageneration:are”: 11,3% (denna siffra är betydligt högre bland de som har utomeuropeisk bakgrund)

invånare som lever i allvarlig materiell fattigdom:

majoritetsinvånare: 0,3%

blandade: 1,9%

utrikes födda 5,9% (denna siffra är betydligt högre bland de som har utomeuropeisk bakgrund)

”andrageneration:are”: 4,9% (denna siffra är betydligt högre bland de som har utomeuropeisk bakgrund)

invånare som lever med låg boendestandard (t ex läckande tak, sprickor i fönster eller trasiga väggar o s v):

majoritetsinvånare: 6,3%

blandade samt ”andrageneration:are”: 10,1%-10,4% (denna siffra är betydligt högre bland de som har utomeuropeisk bakgrund)

invånare som med risk för fattigdom eller social utestängning

majoritetsinvånare: 11,3%

blandade: 16,6%

utrikes födda 40,9% (denna siffra är betydligt högre bland de som har utomeuropeisk bakgrund)

”andrageneration:are”: 31,7% (andragenerationskvinnor 35,9%) (denna siffra är betydligt högre bland de som har utomeuropeisk bakgrund)

låg arbetsintensitet (d v s personer som i praktiken inte arbetar överhuvudtaget)

majoritetsinvånare: 3,9%

blandade: 6%

utrikes födda 21% (denna siffra är betydligt högre bland de som har utomeuropeisk bakgrund)

”andrageneration:are”: 15,2% (denna siffra är betydligt högre bland de som har utomeuropeisk bakgrund)

definition av materiell och social fattigdom:

Materiell och social fattigdom innebär att man inte har råd med en viss levnadsstandard. Detta mäts genom att undersöka om personer har råd att betala oförutsedda utgifter, ta en veckas semester per år, äta en måltid med kött, kyckling eller fisk (eller motsvarande vegetariskt alternativ) varannan dag, ha tillräcklig uppvärmning av bostaden, ha tillgång till bil , betala skulder (hypotekslån eller hyra, räkningar, avbetalningsköp eller återbetalning av lån), ersätta slitna möbler, ersätta slitna kläder, äga två par skor, träffa vänner/släkt för att fika, dricka en öl eller äta middag minst en gång i månaden, ägna tid regelbundet till någon fritids- eller nöjesaktivitet, varje vecka spendera en mindre summa pengar på sig själv, ha tillgång till internet. En person i materiell och social fattigdom har inte råd med minst fem av dessa tretton poster.

Mer än vart tolfte barn växer upp i ett hushåll där minst en vårdnadshavare har skulder hos Kronofogden och i vissa miljonprogramsområden handlar det om en femtedel av alla barn

Mer än vart tolfte barn växer för närvarande upp i ett hushåll där minst en vårdnadshavare har skulder eller en pågående skuldsanering hos Kronofogden och i Göteborg och Stockholm handlar det om en femtedel av alla barn i vissa miljonprogramsområden:
 
 
Kronofogden har nyligen släppt de senaste siffrorna som listar procentandelen skuldsatta barnhushåll per kommun (och per stadsdel för de tre storstadskommunerna) och ”naturligtvis” är ensamstående föräldrar (läs: mödrar) kraftigt överrepresenterade som skuldsatta liksom barnhushåll i en viss typ av kommuner (läs: bruksorter) och vad gäller de tre storstadskommunerna så är det alldeles uppenbart att det handlar om miljonprogramsområdenas barnhushåll.
 
 
I början av juni 2020 levde 182 084 barn i ett hushåll där minst en vårdnadshavare hade skulder eller en pågående skuldsanering hos Kronofogden. Till denna siffra kommer ett okänt antal barn i hushåll med mycket små ekonomiska marginaler liksom ett okänt antal vårdnadshavare som har privata skulder till bl a kriminella. Att särskilt barnhushåll är/blir skuldsatta beror helt enkelt på att det är mycket dyrt att skaffa/ha barn.
 
Allt tyder tyvärr på att de nedanstående siffrorna kommer att bli mycket värre snart nu när (pandemi)lågkonjunkturen är här vilken kommer att slå mycket hårt mot just bruksorternas och miljonprogramsområdenas barnhushåll.
 
Högst andel barn med skuldsatta vårdnadshavare finns i Ljusnarsbergs, där siffran ligger på 20,1%. Därefter kommer Grums (19,9%) och Skinnskatteberg (18,7%). Lomma har den lägsta andelen barn som lever i skuldsatta hushåll med 1,8%, följt av Danderyd (1,9%) och Habo (2,4%).
 
Göteborg:
Angered 18,3%
Östra Göteborg 16,6%
Örgryte-Härlanda 5,2%
Majorna-Linné 4,8%
 
Malmö:
Söder 15,2%
Väster 7,7%
 
Stockholm:
Rinkeby-Kista 20,2%
Skärholmen 18,5%
Spånga-Tensta 14,2%
Södermalm 3%
Östermalm 3%
Norrmalm 2,6%
Kungsholmen 2,5%
 
OBS: Inte alla barn lider av att ha fattiga vårdnadshavare och förstår inte ens att deras vårdnadshavare är fattiga. Samtidigt är det just barn till vårdnadshavare som är skuldsatta som löper en stor risk att omhändertas och vårdas utanför hemmet och fosterhemsplaceras eller institutionaliseras.