Kategori: fattigdom
Invandrare är kraftigt överrepresenterade bland skuldsatta
En ny avhandling i rättssociologi vid Lunds universitet som Davor Vuleta står bakom visar tyvärr att invandrare med fr a utomeuropeisk bakgrund är kraftigt överrepresenterade bland de invånare i landet som är skuldsatta hos Kronofogden.

I ett urval bestående av närmare 350 000 personer som är registrerade hos Kronofogden utgör invandrarna hela 27,9%, vilket är en överrepresentation på 64%, och andragenerationarna och de blandade eller mixade tillsammans 13,1% medan majoritetssvenskarna utgjorde 59% vilket är en underrepresentation på 16%. Sammantaget är det de som har bakgrund i Afrika och Asien som sticker ut som skuldsatta.
Sverige fortsätter att vara det EU-land där klyftorna är som allra störst mellan inrikes och utrikes födda invånare
Sverige fortsätter att vara det land i EU som å ena sidan uppvisar den lägsta andelen invånare som lever med materiell fattigdom samtidigt som landet å andra sidan uppvisar den allra största skillnaden och klyftan vad gäller att leva med materiell fattigdom mellan de inrikes och utrikes födda invånarna.

1,5% av de inrikes födda invånarna lever med materiell fattigdom, varav en mycket hög andel utgörs av s k andragenerationare, att jämföra med 10,3% av de utrikes födda invånarna.
Med materiell fattigdom menas att inte ha råd med att kunna betala oförutsedda utgifter, att inte ha råd med tillräcklig uppvärmning av bostaden eller att inte kunna betala skulder inom utsatt tid liksom att inte ha råd att kunna delta i sociala aktiviteter, såsom att äta middag med släkt och vänner minst en gång i månaden eller att inte kunna delta i en fritidsaktivitet som kostar pengar.
11% av de inrikes födda, varav återigen en mycket hög andel utgörs av s k andragenerationare, saknar vidare kontantmarginal jämfört med 43% av de utrikes födda.
Eftersom den materiella fattigdomen nästan enbart gäller landets invånare med utomeuropeisk och icke-västerländsk bakgrund (d v s det handlar inte om de som har bakgrund i t ex USA, Finland eller Tyskland) så går det att utgå ifrån att ovanstående siffror är än högre inom denna grupp.
I nästan alla EU-länder finns det fortfarande stora grupper av infödda majoritetsinvånare vilka också är fattiga och lever med materiell fattigdom, vilket förklarar varför klyftan är som allra störst i Sverige.
I Sverige är andelen utrikes födda invånare som lever i materiell fattigdom nästan sju gånger så stor som bland de inrikes födda invånarna och inget annat land i EU uppvisar en sådan extrem skillnad.
Klassklyftan i dagens Sverige är m a o i mycket hög grad en fråga om en rasklyfta även om det ska sägas att det fortfarande finns en del infödda majoritetssvenskar som fortfarande lever med materiell fattigdom – möjligen handlar det om knappt 1% (d v s efter att de s k andragenerationarna med utomeuropeisk bakgrund har subtraherats från andelen som är inrikes födda, och som lever med materiell fattigdom).
Hade det bara bott majoritetssvenskar i dagens Sverige så hade svenskarna antagligen varit världens mest välmående och förmögna s k folkslag bredvid norrmännen, schweizarna och gulfstataraberna.
Skillnaderna i självförsörjningsgrad är mycket stora mellan olika invandrargrupper i Malmö och allra lägst är den bland personer med bakgrund i Afrika och Mellanöstern
En färsk rapport från Malmö stad som är författad av nationalekonomerna Johan E. Eklund och Johan P. Larsson – ”Självförsörjning och utanförskap i Malmö” – är unik i ett svenskt sammanhang då den delar upp invånarna i Malmö liksom i Skåne mellan olika ursprungsregioner och fr a mellan västerländska och utom- eller icke-västerländska invandrargrupper enligt dansk och norsk modell och det finns då fog för att göra det även i Sverige eftersom skillnaderna är mycket stora beroende på ursprung vad gäller sysselsättnings- och självförsörjningsgrad. I en intervju i DN rekommenderar rapportförfattarna bl a att avskaffa flerbarnstillägget, som är ett krav som SD har drivit under lång tid och som också S alltmer har ställt sig positiv till.



”Rapporten undersöker bland annat skillnader i andelen självförsörjande som är inrikes födda med två inrikes födda föräldrar (72 procent), utrikes födda från västerländska länder (49 procent) och utrikes födda från icke-västerländska länder (43 procent).
– Andelen icke-självförsörjande inrikes födda har minskat väldigt länge och ersatts av utrikes födda och framför allt från utomeuropeiska länder. Det är en trend som vi behöver prata om för det som händer i Malmö kan komma att ske i andra delar av landet. Det är en allvarlig kärna i rapporten, säger Johan E Eklund.
Rapportförfattarna har också undersökt hur lång tid det tar för utrikes födda med annat ursprung än västerländskt, som var minst 20 år gamla när de kom till Sverige, att komma i självförsörjning. När siffrorna jämförs med data från Stockholm och Göteborg framträder skillnader.
Cirka 40 procent blir självförsörjande efter 7-8 år i Stockholm. I Göteborg är siffran 9 år, medan den i Malmö är 12-13 år.
Men Johan E Eklund vill också nyansera bilden.
– Om du hade slagit samman Malmö och Lund hade det ju sett mycket snarlikare ut mot rikssnittet, om Rosengård legat på andra sidan kommungränsen hade det sett annorlunda ut. Alla storstäder i Sverige, även medelstora städer, har utsatta områden i dag.
– Genomsnittet blir lite missvisande, man behöver titta på detaljer, hur det ser ut i olika stadsdelar.
Sammanfattningsvis: självförsörjningsgraden är högre i de centrala delarna av staden än i utsatta områden.
Men där finns också förstärkningsmekanismer. I utsatta områden är det fler icke-självförsörjande som flyttar in och fler självförsörjande som flyttar ut. Samma sak gäller i ekonomiskt starkare områden, fast tvärtom: självförsörjande flyttar in, icke-självförsörjande flyttar ut.
Rapporten avslutas med förslag på åtgärder, hämtade från en forskningssammanställning Johan E Larsson skrev 2020 när han var vd för Entreprenörskapsforum.
Förslagen som lyfts fram är bland annat en självförsörjningsmålsättning för den ekonomiska politiken, och ett ”respektavstånd” mellan bidrag och arbetsinkomster.
Ytterligare förslag är bidragstak, vilket det enligt rapportförfattarna finns positiva erfarenheter från i Danmark.
Och slopat flerbarnstillägg. Men alla förslagen har andra konsekvenser, poängterar Johan E Eklund.
– Den grupp som är sämst etablerad på arbetsmarknaden är utrikesfödda kvinnor med ursprung utanför Europa. Slopat flerbarnstillägg är en väg att stärka incitamenten. Men det ska ju ställas mot att det finns andra sociala konsekvenser av det. Som ekonom kan jag bara peka på att här är en åtgärd som kommer förbättra integrationen men den kommer med ett annat pris. Det är målkonflikter som politiken måste hantera.”
Ny rapport visar att en majoritet av invånarna med utomeuropeisk och utomvästerländsk bakgrund aldrig lyckas bli självförsörjande
För att få fram en mer rättvisande bild av det verkliga läget på den svenska arbetsmarknaden behöver den officiella sysselsättningsstatistiken kompletteras med statistik över självförsörjningsgrad, menar de fyra forskarna Enrico Deiaco, Johan Eklund, Åsa Hansson och Mats Tjernberg i dagens SvD vilka samtidigt efterlyser en mer diversifierad statistik överlag då det föreligger mycket stora skillnader mellan olika grupper i samhället vad gäller förvärvsarbetsfrekvens och självförsörjningsgrad enligt en ny rapport som forskarna ligger bakom.
Hela 73% av alla invånare i landet som har bakgrund utanför västvärlden var t ex inte självförsörjande år 2016 enligt rapporten och idag efter pandemin är över 30% av alla invånare som specifikt har bakgrund i Afrika och Mellanöstern arbetslösa. En majoritet av invånarna med utomeuropeisk och utomvästerländsk bakgrund blir helt enkelt aldrig självförsörjande under sin livscykel men samtidigt får väldigt många av dem med all säkerhet sin inkomst via kontanter och via Swish, d v s den typ av inkomster som inte syns i någon statistik överhuvudtaget.
Dessutom bör det påminnas om att inom gruppen inrikes födda så ”spökar” tyvärr alltför många andragenerationare med utomeuropeisk bakgrund vilka står mycket långt ifrån både arbetslivet och allt vad självförsörjning heter – det handlar om 10 000-tals och åter 10 000-tals s k UVAS/NEET:are i miljonprogramsområdena som de facto ”drar ned” statistiken för inrikes födda.
Invånarna med utomeuropeisk och utomvästerländsk bakgrund sticker även ut då de som har en låg utbildningsnivå generellt uppvisar en högre förvärvsfrekvens än de som har en högre utbildningsnivå. Och medan 85% av alla majoritetssvenskar som har en högre utbildningsnivå är självförsörjande så är endast 60% av invånarna med utomeuropeisk och utomvästerländsk bakgrund det som har en högre utbildningsnivå.
https://www.svd.se/fler-i-sverige-behover-bli-sjalvforsorjande
”En central del i svensk integrationspolitik är att utrikes födda, liksom alla medborgare, ska uppnå sysselsättning och ekonomisk självständighet. Trots att omfattande resurser lagts ner tar det i många fall lång tid att komma in på arbetsmarknaden och uppnå självförsörjning, om någonsin.
Vad som menas med självförsörjning är inte så entydigt som det kan låta. 2020 presenterade Entreprenörskapsforum rapporten ”När blir utrikes födda självförsörjande?” I den analysen definierades självförsörjning som en inkomstgräns på fyra prisbasbelopp, vilket i dag motsvarar en årlig bruttoinkomst på ungefär 190 000 kronor eller knappt 13 000 kronor i netto per månad. Resultaten visade att drygt 600 000 utrikes födda i arbetsför ålder inte var självförsörjande. Gränsen är medvetet satt under de kollektivavtalsmässiga lägstalönerna. Denna definition ger oss en helt annan bild av arbetsmarknadsläget, framför allt av den ekonomiska integrationen av utrikes födda, än vad sysselsättningsstatistiken ger oss.”
(…)
”Analysen visar att skillnaderna i självförsörjningsgrad mellan olika grupper är betydande. I genomsnitt var 63 procent av inrikes födda i åldern 20 till 70 år självförsörjande 2016. Motsvarande siffra för individer födda i andra västländer var 47 procent och för individer födda utanför västvärlden var endast 27 procent självförsörjande.”
(…)
”De nya analyserna visar att bland inrikes födda är genomsnittsindividen självförsörjande mellan 35 och 62 år. För utrikes födda från andra västländer är motsvarande åldersspann 39 till 59 år. Genomsnittsindividen född utanför västvärlden blir dock aldrig självförsörjande över sin livscykel. I linje med tidigare självförsörjningsanalyser går det med andra ord att ifrågasätta om den konventionella arbetsmarknadsstatistiken ger en rättvisande bild av hur väl den ekonomiska integrationen fungerar. Det är en sak att vara i arbete men en helt annan att erhålla en inkomst som gör individen självförsörjande.”
Nya siffror om Sveriges största invandrargrupp syrierna visar att gruppen som helhet är kraftigt marginaliserad: Bl a är 41% arbetslösa, 55% uppbär ekonomiskt bistånd och 70% av alla svensk-syriska barnhushåll är klassificerade som fattiga
Stiftelsen Global Village har idag publicerat en ny rapport om Sveriges största invandrargrupp syrierna, vilka sammantaget utgör en kvarts miljon invånare.

I rapporten framgår det bl a att endast 44% av svensk-syrierna som är i arbetsför ålder (20-64 år) förvärvsarbetar, att 41% är arbetslösa samt att 55% är beroende av ekonomiskt bistånd (att jämföra med riksgenomsnittet på 5%). Även bland högutbildade svensk-syrier är arbetslösheten hög – den uppgår till 31% bland de som har en eftergymnasial utbildning som är tre år eller längre.
Vidare framgår det att 75% bor i hyresrätt (att jämföra med riksgenomsnittet på 30%) och i hög grad i landets miljonprogramsområden och att den genomsnittliga boytan är mycket liten – endast 22 kvadratmeter per person att jämföra med riksgenomsnittet 42 kvadratmeter per person.
Nästan 40% av de svensk-syrier som förvärvsarbetar tjänar dessutom som mest 200 000 kr per år i nettoinkomst, d v s de är låginkomsttagare och arbetar antagligen deltid, på procent eller temporärt, och endast en tredjedel av hela gruppen är de facto ekonomiskt självförsörjande att jämföra med riksgenomsnittet på 76%.
40% av de förvärvsarbetande svensk-syrierna arbetar inom sektorerna vård och omsorg samt sociala tjänster, hotell och restaurang eller inom handeln.
70% av alla svensk-syriska barnhushåll är vidare klassificerade som fattiga eller mycket fattiga och på senare år har arbetslösheten bland svensk-syrier överlag ökat kraftigt. 60% av alla svensk-syrier lever med en låg eller mycket låg ekonomisk standard att jämföra med under 15% bland befolkningen i stort.
Medan 51% av de svensk-syriska flickorna går ut grundskolan med gymnasiebehörighet så gör endast 44% av pojkarna det. Vidare lyckas 47% av alla svensk-syriska gymnasieelever med att gå ut gymnasieskolan med högskolebehörighet. Dessutom lyckas endast 38% av alla svensk-syriska gymnasielever att ta en gymnasieexamen inom fyra år efter påbörjade gymnasiestudier.
Det ska sägas att ovanstående siffror är pre-pandemi-siffror och härrör från den högkonjunktur som rådde innan pandemin, d v s allt tyder tyvärr på att samtliga ovanstående siffror är ”sju resor värre” idag p g a pandemin.
Nu när pandemin snart är över för svensk del så står det klart att de rikare har blivit än rikare medan de fattiga har blivit än fattigare – d v s invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund
Nu när pandemin snart är över åtminstone för svensk del står det klart att liksom i samband med de allra flesta kriser, katastrofer, krig och konflikter så har de rika blivit än rikare (läs: majoritetsinvånarna) under det pandemiår som har gått medan de fattigare har blivit än fattigare (läs: invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund) och de har inte bara drabbats dubbelt som Magnus Thyberg, vaccinsamordnare i Region Stockholm, säger till TT i SvD idag utan mångdubbelt:

1, Invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund har både insjuknat, hamnat inom IVA-vården och dött i många ggr högre utsträckning än majoritetsinvånarna.
2, Invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund är idag vaccinerade i många ggr mindre utsträckning än majoritetsinvånarna och kommer därför att fortsätta att både insjukna, hamna inom IVA-vården och dö i många ggr högre utsträckning än majoritetsinvånarna även i fortsättningen medan majoritetsinvånarna inte kommer att insjukna eller dö alls knappt fr o m nu och framgent p g a deras redan mycket höga vaccinationsgrad.
3, Invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund har p g a pandemin drabbats av en massarbetslöshet utan dess like som till skillnad från majoritetsinvånarna i mycket hög grad handlar om en långtidsarbetslöshet som kommer att bli varaktig under överskådlig framtid. Detta beror inte minst på att de allra vanligaste yrkena bland invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund är att vara städare (och inte minst inom hotell- och restaurangbranschen), köks- och restaurangbiträden, kockar/kokerskor och taxichaufförer samt att överhuvudtaget arbeta inom den p g a pandemin mycket hårt drabbade servicesektorn i stort.
4, Invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund har p g a pandemin i alltför många fall slutligen få se sin redan ansträngda privatekonomi slås i spillror och är nu mer beroende av bidrag än någonsin tidigare och deras barn är mer drabbade av (barn)fattigdom än någonsin tidigare.
Under pandemin har nämligen flera rekord slagits i svensk befolkningsstatistisk historia – exempelvis växer just nu fler barn och ungdomar upp med en eller flera fattiga vårdnadshavare än någonsin tidigare sedan välfärdsstatens tillkomst under efterkrigstiden, just nu är fler arbetslösa långtidsarbetslösa än någonsin tidigare och just nu är fler invånare i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund både mer arbetslösa och mer bidragsberoende än någonsin tidigare.
Fortsatt mycket stora klyftor i Stor-Stockholm enligt en ny folkhälsorapport och särskilt gäller det mellan utomeuropéerna och majoritetsinvånarna
DN:s Kajsa Sjödin skriver idag om Region Stockholms stora folkhälsorapport, som undersöker hälsan hos invånarna i huvudstadsregionen/Stockholms län, och bl a visar denna rapport att invånarna med utländsk bakgrund i miljonprogramsområdena lider mest av psykisk ohälsa.
Samtidigt är det majoritetsinvånarna i de välbärgade stadsdelarna (läs: den historiska innerstaden/stenstaden + villa/radhusområdena) som får mest hjälp inom vården vad gäller psykisk ohälsa och som uppvisar den högsta andelen psykiatriska diagnoser.
Minoritetsinvånarna i Stor-Stockholms miljonprogramsområden ”konsumerar” helt enkelt mindre vård än majoritetsinvånarna i de välbärgade områdena och de har mindre ofta diagnoser än de sistnämnda samtidigt som de mår sämst. En förklaring kan vara att i de allra flesta utomeuropeiska länder och kulturer är psykisk ohälsa och diagnoser rörande psykisk ohälsa tabu och oerhört stigmatiserande och en annan förklaring kan handla om ojämlikhet och diskriminering inom vården.
Rapporten visar vidare att den femtedel av invånarna i huvudstadsregionen som har det allra sämst, varav de allra flesta har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund, fortsätter att halka efter och de fattigaste storstockholmarnas medianinkomst har tyvärr inte ökat alls. Bland de 20 procenten med lägst inkomst har medianinkomsten i reala termer minskat från 94 000 till 93 000 mellan år 2002-17 medan inkomsten har ökat okej eller rejält bland alla andra grupper sedan 00-talet. Risken att dö i förtid är hela 5,7 gånger högre bland denna femtedel än bland den femtedel av storstockholmarna som uppvisar en hög inkomst.
Tyvärr visar rapporten dessutom att hela 20% av alla 20-25-åringar i Stockholms län numera saknar en gymnasieexamen och de allra flesta av dem har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund och har växt upp i och bor och lever i miljonprogramsområdena. Det är tyvärr denna mycket stora grupp av unga vuxna, som har misslyckats redan i grundskolan, som i huvudsak stod bakom det blodigaste året i svensk historia under fredstid under ”pandemiåret” 2020 när fler människor än någonsin tidigare sedan det sista kriget mot Norge avslutades 1814 sköts till döds eller skottskadades.
Andra stora skillnader som kan utläsas i rapporten är att invånarna med utomeuropeisk bakgrund rör sig fysiskt-kroppsligt allra minst (34%) att jämföra med Stor-Stockholms majoritetssvenskar (62%) och många av utomeuropéerna sitter stilla mer än 10 timmar per dygn. 50% av invånarna med utomeuropeisk bakgrund lider också av fetma att jämföra med 40% av majoritetsinvånarna.
https://www.dn.se/sthlm/farre-far-hjalp-for-psykisk-ohalsa-i-omraden-dar-behovet-ar-som-storst
”Det är fler personer i områden med lägre välfärd som upplever att de lider av psykisk ohälsa än i områden med högre välfärd. Trots det är det färre personer i utsatta områden som får hjälp för psykiska problem.”
(…)
”Att det finns en ojämlikhet i vårdkonsumtionen är enligt rapporten inte nytt, men för första gången görs en jämförelse mellan upplevd psykisk ohälsa, och hur många som har fått en diagnos.
– Vi har sett skillnader mellan olika områden men vi har aldrig kunnat jämföra det med ett mått på psykisk ohälsa i området, säger Christina Dalman, enhetschef för CES.”
(…)
”Trots det spelade inte de faktorerna in när det gäller hur många som fick en diagnos gällande psykisk ohälsa, det var inga större skillnader mellan olika bostadsområden. Bland ungdomar var det istället fler från mer välbärgade områden som fick en diagnos under 2018. Rapporten kartlägger inte hur många som söker vård för psykisk ohälsa, men resultatet kan enligt Christina Dalman vara en indikator.
– Jag tror att det handlar om att man i vissa grupper inte söker hjälp, säger hon.”
47% av alla invånare som är födda i Afrika och 40,6% av alla som är födda i Asien är låginkomsttagare och över 40% av samtliga utrikes födda barn växer upp i fattigdom
Alldeles nyligen presenterade SCB nya, uppdaterade siffror rörande landets låginkomsttagare som lever med en varaktigt låg inkomst och som uppvisar en låg materiell standard:
Andelen invånare som uppvisar en varaktigt låg inkomst fortsätter att öka och låg på 15% under 2019 varav 2/3 också uppvisade en låg materiell standard.
En låg inkomst definieras som att ha en inkomst som är mindre än 60% av medianvärdet för samtliga inkomsttagare och en varaktigt låg inkomst handlar om att uppvisa en låg inkomst under referensåret samt under minst två av de tre föregående åren som föregår referensåret.
Utrikes födda invånare dominerar kraftigt denna grupp – hela 20% av samtliga utrikes födda invånare uppvisar en varaktigt låg inkomst och generellt också en låg materiell standard att jämföra med 7% av samtliga inrikes födda invånare, varav en mycket stor andel utgörs av s k ”andrageneration:are”.
Tyvärr är det i huvudsak utomeuropéerna som uppvisar de lägsta inkomsterna:
32% av samtliga invånare som är födda i Afrika uppvisar en varaktigt låg inkomst medan 47% uppvisar en låg inkomst generellt inom denna grupp.
27,1% av samtliga invånare som är födda i Asien uppvisar vidare en varaktigt låg inkomst medan 40,6% uppvisar en låg inkomst generellt inom denna grupp.
Dessa siffror ska då jämföras med 4,5% bland majoritetssvenskarna.
Omvänt är mycket få utomeuropéer höginkomsttagare:
Det handlar om 0,8% av de som är födda i Afrika och 2,1% av de som är födda i Asien att jämföra med 10,1% bland majoritetssvenskarna.
En hög inkomst definieras som att ha en inkomst som är mer än dubbelt så hög som medianvärdet för samtliga inkomsttagare.
Då landets invånare med utomeuropeisk bakgrund är unga eller t o m mycket unga och då den absoluta majoriteten av dem är i s k fruktsam ålder innebär det att en mycket hög procent av barnen med utomeuropeisk bakgrund växer upp i (barn)fattigdom.
Över 40% av samtliga utrikes födda barn och unga i landet växer upp hemma hos en eller flera vårdnadshavare som uppvisar en varaktigt låg ekonomisk standard att jämföra med 6% bland de majoritetssvenska barnen.
andel som erhåller ekonomiskt bistånd som huvudsaklig inkomstkälla och som är födda i:
Afrika: 22%
Asien: 17%
Sverige: 2,5% (varav en mycket stor andel utgörs av s k ”andrageneration:are”)
Under 50% av de unga kvinnorna från Afrika och Asien förvärvsarbetar överhuvudtaget och 20% av alla invånare från Afrika och Asien erhåller ekonomiskt bistånd
MUCF:s nya rapport om utrikes födda kvinnors situation i arbetslivet ”bjuder” tyvärr på rejält brutal statistik och med all sannolikhet är detta de facto de mest extrema klyftorna som just nu existerar i något västland när de vita majoritetsinvånarna jämförs med de icke-vita minoritetsinvånarna:
Trots att unga utrikes födda kvinnor uppvisar en mycket högre utbildningsnivå än både unga utrikes födda män och unga inrikes födda män är de unga utrikes födda kvinnorna från fr a Afrika och Asien allra minst aktiva på den svenska arbetsmarknaden.

Dessutom är könsgapet allra störst bland invånarna födda i Asien och Afrika. Det skiljer exempelvis hela 20% mellan andelen förvärvsarbetande utrikes födda män från Asien jämfört med andelen förvärvsarbetande utrikes födda kvinnor från Asien.
Endast 45-46% av kvinnorna från Asien och Afrika förvärvsarbetar överhuvudtaget att jämföra med över 80% av de kvinnliga majoritetsinvånarna och mycket höga andelar av samtliga invånare som är födda i Asien och Afrika är dessutom beroende av ekonomiskt bistånd och andra former av ekonomiska transfereringar (d v s av bidrag av olika slag):
20% av invånarna som är födda i Afrika och Asien erhåller idag ekonomiskt bistånd att jämföra med 1-2% av majoritetsinvånarna. Risken att ”gå på socialbidrag”, d v s att vara beroende av ekonomiskt bistånd, är m a o osannolika 1000% för invånarna med bakgrund i Afrika och Asien jämfört med majoritetsinvånarna.
För första gången uppvisar över 15% av befolkningen en låg ekonomisk standard: Kring 35% av invånarna som är födda i Afrika uppvisar en låg ekonomisk standard liksom över 25% av dem som är födda i Asien
SCB har idag presenterat nya siffror över inkomstutvecklingen i landet och för första gången uppvisar över 15% av befolkningen en låg ekonomisk standard: Kring 35% av alla invånare som är födda i Afrika uppvisar en låg ekonomisk standard liksom över 25% av samtliga invånare som är födda i Asien:

”Inkomstskillnaderna, mätt med gini-koefficienten, ökade något 2019 men var lägre än åren 2015–2017. Inkomstskillnaderna ökade också exklusive kapitalvinster respektive exklusive samtliga kapitalinkomster 2019. Om man exkluderar samtliga kapitalinkomster har inkomstskillnaderna, mätt med gini-koefficienten, varit förhållandevis stabila under 2010-talet. Sett över en längre period har dock inkomstskillnaderna ökat.
Den halva av befolkningen som har lägst inkomst hade 2019 knappt 30 procent av den totala disponibla inkomsten i Sverige. Andelen har legat relativt stabilt de senaste tio åren. I slutet av 1990-talet låg andelen på 34 procent. Tiondelen av befolkningen med högst inkomst hade drygt 26 procent av inkomsterna, vilket är en procentenhet lägre än åren 2016 och 2017, men en ökning med tre procentenheter sedan slutet av 1990-talet.
Mellan 2011 och 2019 hade unga kvinnor en stark ekonomisk utveckling. För ensamstående kvinnor 20–29 år utan barn var ökningen 30 procent. Motsvarande ökning för ensamstående män 20–29 år utan barn var 20 procent.”
Andelen personer som uppvisar en låg ekonomisk standard ökade under 2019 och överskred för första gången någonsin sedan just denna mätning började 15%-gränsen. Andelen låg mellan 13-15% under åren 2008–18. Den stora ökningen av personer som uppvisar en låg ekonomisk standard skedde 2003–11 då denna andel steg från 8,9% till 14,4%.
Vissa grupper i samhället sticker ut i detta sammanhang såsom ensamstående mödrar, ensamstående kvinnliga pensionärer (ofta änkor som har överlevt sina män och som antagligen var hemmafruar eller jobbade deltid när de var unga) samt sist men inte minst invånarna med utomeuropeisk bakgrund: Kring 35% av alla invånare som är födda i Afrika uppvisar en låg ekonomisk standard liksom över 25% av samtliga invånare som är födda i Asien och kring 15% av invånarna som är födda i Sydamerika.
Utrikes födda uppvisar överlag en lägre ekonomisk standard än inrikes födda. År 2019 hade de utrikes födda en ekonomisk standard som motsvarade 77% av den ekonomiska standarden för inrikes födda. Kring år 2000 låg dock denna andel betydligt högre – på 85% och innan dess än högre än så.
En tredjedel av alla barn och ungdomar som tillhör den s k ”andragenerationen” och närmare 40% av alla invandrade barn och ungdomar växer idag upp med en låg ekonomisk standard att jämföra med 6% av de majoritetssvenska barnen och ungdomarna.