Kategori: epidemi

De mycket stora skillnaderna i vaccinationsgrad mellan majoritetssvenskarna och invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund kommer att skapa ännu en klyfta mellan dessa båda grupper

DN redovisar idag siffror rörande de mycket stora skillnaderna i vaccinationstäckning mellan majoritetssvenskarna och invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund, som just nu i realtid håller på att skapa ännu en klyfta mellan dessa båda grupper:


De som har vaccinerat sig kan t ex börja resa nu på ett helt annat sätt än de som inte har gjort det, och det kan tyvärr bli så framöver att fr a invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena kommer att uppfattas som att de inte är ”säkra” och stigmatiseras som att de nästan är ”smutsiga”, ”farliga” och ”hälsovådliga” på ett symboliskt plan då alltför många av dem av olika anledningar inte vaccinerar sig och inte minst så kommer samma grupp att fortsätta att drabbas av (och även dö av) viruset också framöver medan majoritetsinvånarna överlag numera är skyddade från detsamma.

Dessutom kan det tyvärr t o m bli så att invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena kommer att beskyllas för att de inte vaccinerar sig och att de därför håller liv i viruset så att det aldrig försvinner och därmed inte är solidariska och ansvarstagande.

Generellt är det då majoritetssvenskarna och de högutbildade som har vaccinerat sig medan invånarna med utländsk och utomeuropeisk bakgrund, de lågutbildade och invånarna i miljonprogramsområdena inte har gjort det i samma utsträckning.  Samtidigt är det just dessa invånare som har drabbats (och drabbas) allra mest/värst av viruset proportionellt sett – de insjuknar mest, de intensivvårdas mest och de dör fr a mest av viruset proportionellt sett.

Fram tills den 11 juli (OBS – siffrorna gäller då förra veckan, d v s det finns tyvärr inga färskare siffror än så) hade nästan 90% av alla inrikes födda som är 40 år eller äldre vaccinerat sig och mycket tyder tyvärr på att de som inte har gjort det fr a är de s k ”andrageneration:arna”.

I den yngsta gruppen, 40–49 år, hade nästan 80% av alla inrikes födda redan hunnit vaccinerat sig men bara kring hälften av de utrikes födda, vilket är mycket oroväckande. 

Vidare hade 80% av alla invånare med en eftergymnasial utbildning vaccinerat sig att jämföra med kring 40% bland de lågutbildade.

Skillnaderna var slutligen också mycket stora på stadsdelsnivå – bland alla invånare över 40 år i t ex Bromma i Stockholm hade uppemot 90% vaccinerat sig att jämföra med 60-65% i t ex Rinkeby, Kista och Skärholmen.

Snart har f ö 70% av samtliga invånare i landet som är 18 år eller äldre fått minst en vaccindos.

Om det bara hade bott majoritetssvenskar i Sverige hade Sverige under förra veckan troligtvis kunnat ”skryta” med den högsta vaccinationstäckningen i världen. Detta har antagligen i sin tur att göra med att majoritetssvenskarna är så insocialiserade från barnsben att bli vaccinerade och detta sedan flera generationer tillbaka p g a välfärdsstaten.

Majoritetssvenskarna är m a o just nu, som s k ”folkslag”, det antagligen mest vaccinerade folket i världen p g a arvet efter 1900-talets välfärdsstat medan invånarna med utländsk och utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena tyvärr sackar efter betydligt i relation till majoritetsinvånarna, vilket just nu tyvärr lägger grunden för en framtida vaccineringsklyfta mellan dessa grupper som tyvärr kan komma att få stora negativa konsekvenser i framtiden.

Det är f ö obehagligt att kunna konstatera att ovanstående siffror och skillnader i det närmaste motsvarar både valdeltagandet, förvärvsfrekvensen och utbildningsnivån vad gäller dessa grupper. Uppemot 90% av majoritetssvenskarna röstar då normalt när det är val, uppemot 90% förvärvsarbetar (av båda könen) och uppemot 90% av majoritetssvenskarnas barn klarar sig idag genom gymnasiet och erhåller högskolebehörighet. Bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena röstar maximalt 60-65% normalt när det är val, knappt 60% förvärvsarbetar och än färre än så bland kvinnorna och mycket höga procentandelar av utomeuropéernas barn misslyckas med att ta en gymnasieexamen och ens med att komma in på gymnasiet.

Endast hälften av samtliga unga utrikes födda kvinnor i åldrarna 20-29 år förvärvsarbetar idag och kring 35% av alla utomeuropeiskt födda kvinnor är numera arbetslösa p g a pandemin

DN:s Johanna Sundbeck skriver idag om de utrikes födda (och fr a om de utomeuropeiskt födda) kvinnornas mycket utsatta situation inom svenska arbetslivet under pandemin och siffrorna som redovisas är chockerande och både i form av Sverigekartan och tabellen:


Endast lite mer än hälften av samtliga unga utrikes födda kvinnor i åldrarna 20-29 år förvärvsarbetar idag överhuvudtaget p g a pandemin och kring 35% av alla utomeuropeiskt födda kvinnor är numera arbetslösa – det var då denna grupp som fick allra gå först när pandemin startade (tillsammans med de unga vuxna naturligtvis) och i vissa kommuner i landet handlar det om mer än 35% såsom i värmländska Säffle med 42,9%.


”Arbetslösheten är högre bland personer som är födda utanför Sverige än bland dem som är födda här, enligt Arbetsförmedlingen. År 2011 till 2014 låg skillnaden mellan inrikes och utrikes födda på omkring 10 procentenheter – enligt de senaste siffrorna från 2020 har skillnaden ökat till 13,7 procentenheter, rapporterar SCB.


I dag yrkesarbetar 52 procent av unga utrikes födda kvinnor i åldrarna 20 till 29 år. Bland jämnåriga utrikes födda män är motsvarande siffra 67 procent. För inrikes födda kvinnor är motsvarande siffra i stället 73 procent och för män 79 procent, enligt Arbetsförmedlingens och MUCF:s rapport ”Unga utrikes födda kvinnors etablering i arbetslivet. En analys av hinder och möjligheter”.


I rapporten konstateras även att unga utrikes födda kvinnor har eftergymnasial utbildning i högre utsträckning än både utrikes och inrikes födda män, men att de trots det har en lägre sysselsättningsgrad än andra unga.”

Arbetslösheten fortsätter att minska men är fortsatt hög bland utomeuropéerna och särskilt gäller det långtidsarbetslösheten

Arbetslösheten fortsätter att minska nu när pandemin ”sjunger på sista versen” åtminstone för svensk del och för denna gång och har nu gått ned från 8,5% för ett år sedan till 7,9%.


Tyvärr är dock arbetslösheten fortsatt skyhög bland invånarna med utländsk och i huvudsak utomeuropeisk bakgrund, vilket indikerar att det är bland dem som pandemin slog hårdast vad gäller arbetslivet (och därmed privatekonomin):


Arbetslösheten ligger idag på 4,5% bland de inrikes födda, som i hög grad innebär s k ”andrageneration:are”, och på närmare 20% bland de utrikes födda, som i hög grad innebär utomeuropéer (över 80% av samtliga utrikes födda som är arbetslösa är då födda utanför Europa).


Arbetslösheten bland majoritetssvenskarna är idag antagligen nere på 3,5%, vilket visserligen fortfarande är en relativt hög siffra att jämföra med runt 2,5% innan pandemin (och i hög grad handlar det om majoritetssvenska unga vuxna), samtidigt som den ligger på åtminstone 30% om inte mer än så bland invånarna med bakgrund i Afrika och Asien (läs: Västasien eller Mellanöstern).


Just nu fortsätter tyvärr även antalet långtidsarbetslösa (d v s att vara arbetslös ”nonstop” i tolv månader eller längre än så) att stiga och närmar sig snart rekordhöga 200 000 personer, varav över hälften (51,3%) utgörs av utomeuropeiskt födda. Aldrig har så många personer varit långtidsarbetslösa som just nu sedan mätningarna började och risken finns att de som drabbades hårdast av pandemin – d v s återigen invånarna med utomeuropeisk bakgrund vilka både blev sjuka och avled allra mest av viruset proportionellt sett och blev arbetslösa allra mest proportionellt sett – kommer att fortsätta att drabbas även framöver i form av både arbetslöshet och just långtidsarbetslöshet.


I kriser (såsom denna pandemi) brukar ”tumregeln” tyvärr vara att de som drabbas hårdast är de som redan var ”på botten” även innan krisen (d v s för just svensk del invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena) och denna pandemi verkar m a o tyvärr inte bli ett undantag från den regeln.

Invånarna med utomeuropeisk bakgrund i Stor-Stockholms miljonprogramsområden har både insjuknat i och dött av viruset allra mest liksom IVA-vårdats allra mest proportionellt sett under pandemin

Region Stockholm kan nu visa att risken att både insjukna i viruset, att vårdas inom IVA och att dö i viruset har varit som allra störst proportionellt sett (OBS: inte i absoluta tal) bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund i Stor-Stockholms miljonprogramsområden sedan pandemin bröt ut 2020 och några av de värst drabbade ”Orten”-områdena i huvudstadsregionen är då bl a följande:

Geneta

Rinkeby

Fittja

Hovsjö

Skärholmen

Hallunda

Vårby

Tensta

Fisksätra

Husby

Bredäng

Alby

Rågsved

Skogås

Sätra

Fornhöjden

Akalla

Flemingsberg

Jordbro

Tyvärr har fler personer än någonsin tidigare också dödats eller sprängts till döds alternativt skadats av ballistiska kulor eller sprängmedel under pandemin och den absoluta majoriteten av dem som har drabbats av detta är i praktiken samma invånare som har drabbats allra värst av viruset.

Därtill har pandemin gjort att invånarna med utomeuropeisk bakgrund i Stor-Stockholms miljonprogramsområden har blivit fattigare än kanske någonsin tidigare – mer arbetslösa och fr a mer långtidsarbetslösa, mer bidragsberoende o s v – medan Stor-Stockholms majoritetsinvånare tvärtom har blivit rikare under pandemin.

Ond bråd död p g a viruset och ett stort kroppsligt lidande i övrigt p g a viruset och ond bråd död p g a kulor och bomber plus en extrem arbetslöshet och fattigdom har m a o drabbat invånarna med utomeuropeisk bakgrund i Stor-Stockholms miljonprogramsområden under pandemin.

”Risken att dö eller bli allvarligt sjuk i covid-19 beror på var du bor. Geneta, Rinkeby och Fittja har störst andel invånare som fått sjukhusvård för covid-19 visar ny regionrapport.”

https://www.dn.se/sthlm/sa-manga-har-sjukhusvardats-for-covid-19-i-stockholm-stadsdel-for-stadsdel

”Flest sjukhusvårdade har Geneta, Lina Hage och Hovsjö i Södertälje, Rinkeby och Skärholmen i Stockholm samt Fittja och Hallunda i Botkyrka kommun. Geneta och Rinkeby har över 200 per 10 000 invånare sjukhusvårdats jämfört med exempelvis i Hallstavik, Norra Vallentuna och Essingen på Kungsholmen, där färre än 30 per 10 000 behövt sjukhusvård för covid-19.”

(…)

”Enligt rapporten är risken att dö mer än fyra gånger så hög bland personer födda i Somalia, Syrien, Turkiet och mer än dubbelt så hög för personer födda i Irak, Grekland och Chile. Med hänsyn till gruppens storlek och unga ålder har personer födda i Somalia drabbats hårdast av pandemin.”

Nu när pandemin snart är över för svensk del så står det klart att de rikare har blivit än rikare medan de fattiga har blivit än fattigare – d v s invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund

Nu när pandemin snart är över åtminstone för svensk del står det klart att liksom i samband med de allra flesta kriser, katastrofer, krig och konflikter så har de rika blivit än rikare (läs: majoritetsinvånarna) under det pandemiår som har gått medan de fattigare har blivit än fattigare (läs: invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund) och de har inte bara drabbats dubbelt som Magnus Thyberg, vaccinsamordnare i Region Stockholm, säger till TT i SvD idag utan mångdubbelt:


1, Invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund har både insjuknat, hamnat inom IVA-vården och dött i många ggr högre utsträckning än majoritetsinvånarna.


2, Invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund är idag vaccinerade i många ggr mindre utsträckning än majoritetsinvånarna och kommer därför att fortsätta att både insjukna, hamna inom IVA-vården och dö i många ggr högre utsträckning än majoritetsinvånarna även i fortsättningen medan majoritetsinvånarna inte kommer att insjukna eller dö alls knappt fr o m nu och framgent p g a deras redan mycket höga vaccinationsgrad.


3, Invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund har p g a pandemin drabbats av en massarbetslöshet utan dess like som till skillnad från majoritetsinvånarna i mycket hög grad handlar om en långtidsarbetslöshet som kommer att bli varaktig under överskådlig framtid. Detta beror inte minst på att de allra vanligaste yrkena bland invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund är att vara städare (och inte minst inom hotell- och restaurangbranschen), köks- och restaurangbiträden, kockar/kokerskor och taxichaufförer samt att överhuvudtaget arbeta inom den p g a pandemin mycket hårt drabbade servicesektorn i stort.


4, Invånarna i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund har p g a pandemin i alltför många fall slutligen få se sin redan ansträngda privatekonomi slås i spillror och är nu mer beroende av bidrag än någonsin tidigare och deras barn är mer drabbade av (barn)fattigdom än någonsin tidigare.


Under pandemin har nämligen flera rekord slagits i svensk befolkningsstatistisk historia – exempelvis växer just nu fler barn och ungdomar upp med en eller flera fattiga vårdnadshavare än någonsin tidigare sedan välfärdsstatens tillkomst under efterkrigstiden, just nu är fler arbetslösa långtidsarbetslösa än någonsin tidigare och just nu är fler invånare i miljonprogramsområdena med utomeuropeisk bakgrund både mer arbetslösa och mer bidragsberoende än någonsin tidigare.

Invånarna med utomeuropeisk bakgrund både dör mest av viruset, insjuknar mest i viruset och lider mest av viruset när de väl insjuknar samtidigt som att de just nu vaccinerar sig allra minst mot viruset proportionellt sett

Invånarna med utomeuropeisk bakgrund både dör allra mest av viruset, insjuknar i viruset allra mest och lider allra mest av viruset rent kroppsligen när de väl insjuknar av viruset samtidigt som att de just nu vaccinerar sig allra minst mot viruset:

Det färgblinda Sverige hyser en mycket, mycket stark aversion mot att dela upp totalbefolkningen i något annat än i ”svenskar och invandrare” (d v s i inrikes och utrikes födda) vilket bl a gör det notoriskt svårt att hitta statistik om den s k ”andra generationen” liksom inte minst om invånarna med utomeuropeisk bakgrund (förutom hos Arbetsförmedlingen som numera särredovisar utomeuropéerna).

Denna aversion, som är närmast världsunik, har uppstått och upprätthålls med goda intentioner och handlar om att i antirasismens namn inte kategorisera och benämna i onödan och delas också av de allra allra flesta svenska antirasister som likaså motsätter sig att ”dela upp så” eller ”ens tänka så” för att undvika att ”peka ut” och stigmatisera olika minoritetsgrupper. 

Under pandemin har dock ett historiskt genombrott skett på denna front och tyvärr enbart ”tack vare” att invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena har dött av viruset i oproportionerliga mängder (upp till 400% mer än majoritetsinvånarna) och i dagarna har Folkhälsomyndigheten nu publicerat unika siffror vilka är särredovisade på ursprungsregion vad gäller bl a risken att insjukna, risken att erhålla IVA-vård och vaccineringsgraden.

Myndigheten är synnerligen oroad över att de som i första hand (OBS: proportionellt sett) har dött av viruset under denna pandemi är miljonprogramsområdenas invånare med utomeuropeisk bakgrund och att samma grupp nu vaccinerar sig allra minst, vilket antagligen beror på en mängd olika orsaker – språkproblem (den absoluta majoriteten av invånarna i förorterna har svenska som förstaspråk), kommunikationsproblem (d v s det sätt som majoritetssamhället kommunicerar i och gentemot ”Orten” och dess invånare har inte alltid varit särskilt effektivt), religiösa och kulturella aspekter (det finns en del i ”Orten” som är emot den västerländska skolmedicinen av religiösa och kulturella skäl), konspirationsteorier (som verkar vara relativt utbredda i hyst miljonprogramsområdena) mm mm.

Oavsett orsaker så ser det mycket dystert ut just nu:

Folkhälsomyndigheten konstaterar återigen att invånarna med utomeuropeisk bakgrund har dött av viruset i oproportionerliga mängder PLUS att desamma vårdas oftare inom IVA-vården när de väl blir sjuka av viruset och det är mycket möjligt att invånarna med utomeuropeisk bakgrund helt enkelt lider mer kroppsligen när de väl får viruset.

Folkhälsomyndigheten skriver också att hela en tredjedel av invånarna med utomeuropeisk bakgrund lever med en mycket låg ekonomisk standard samt är mer trångbodda, mer arbetslösa och i alltför många fall beroende av bidrag och andra offentliga transfereringar i jämförelse med majoritetsinvånarna.

Vidare nämner Folkhälsomyndigheten att långt över 90% av alla majoritetssvenska ungdomar numera går ut högstadiet, grundskolan och 9:an med fullständiga betyg och med gymnasiebehörighet att jämföra med 58% bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund. Långt över 80% av alla majoritetssvenska unga vuxna tar sedan också en godkänd gymnasieexamen med högskolebehörighet inom fyra år efter påbörjad gymnasieutbildning att jämföra med 36% bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund.

Dessutom står det att läsa att medianåldern bland invandrarna från övriga Norden (d v s fr a från Finland, Danmark och Norge men också från Island) numera ligger på 63 år att jämföra med 34 år bland invandrarna från Afrika och Asien och bland ”andrageneration:arna” är den så låg som 21 år. Medianåldern bland majoritetssvenskarna ligger i sin tur numera på en bit över 50 år. Detta innebär att den absoluta majoriteten av landets invånare med utomeuropeisk bakgrund fortfarande är i s k fruktsam och fertil ålder och i arbetsför ålder till skillnad från de nordiska invandrarna och majoritetssvenskarna.

Vad gäller risken att överhuvudtaget insjunka i covid-19 så är den som allra högst bland invånarna med bakgrund i Mellanöstern, sydöstra Europa, Sydamerika, Afrika och Asien.

Vad gäller risken att hamna inom IVA-vården efter att ha insjuknat i covid-19 så är den som allra högst bland invånarna med bakgrund i Afrika, Mellanöstern, Asien, Sydamerika och sydöstra Europa. För exempelvis invånare med bakgrund i Asien är risken nästan åtta gånger högre att hamna inom IVA-vården och för invånare med bakgrund i Mellanöstern är risken nästan sex gånger högre än för majoritetsinvånarna.

Slutligen har långt över 90% av majoritetsinvånarna redan hunnit vaccinera sig i de åldersgrupper som hittills har erbjudits vaccinering att jämföra med bl a:

vaccinationstäckning bland invånare som är över 80 år med bakgrund i: 

Asien: 66%

Sydamerika: 62%

Mellanöstern: 62%

Nordafrika: 59%

Afrika söder om Sahara: 44%

vaccinationstäckning bland invånare som är 65-79 år med bakgrund i:

Sydamerika: 19%

Mellanöstern: 19%

Asien: 18%

Nordafrika: 17%

Afrika söder om Sahara: 16%

vaccinationstäckning bland invånare som erhåller omvårdande hemtjänst av något slag med bakgrund i:

Asien: 71%

Sydamerika: 68%

Nordafrika: 64%

Mellanöstern: 62%

Afrika söder om Sahara: 52%

Sverige fortsätter att vara det västland där invandrare har svårast att få jobb i jämförelse med den inrikes födda befolkningen även under pandemin

Sverige fortsätter att vara det land i i-världen, i västvärlden och i Europa där invandrare har svårast att få jobb i jämförelse med den inrikes födda befolkningen och under och p g a pandemin har situationen på den svenska arbetsmarknaden blivit än värre för fr a utomeuropéerna:


SCB:s senaste AKU (arbetskraftsundersökning), som publicerades idag, visar att arbetslösheten just nu under pandemin ligger på 20% bland de utrikes födda i åldern 20-64 år att jämföra med 4,6% bland de inrikes födda i samma ålder.


Därtill är skillnaderna mycket stora vad gäller sysselsättningsgrad (återigen gäller nedanstående siffror åldern 20-64 år):


sysselsättningsgrad bland utrikes födda kvinnor: 58,9%

sysselsättningsgrad bland utrikes födda män: 65,1%

sysselsättningsgrad bland inrikes födda kvinnor: 81,4%

sysselsättningsgrad bland inrikes födda män: 85%

De som inte förvärvsarbetar är, förutom att de kan vara arbetslösa, antingen föräldralediga eller sjukskrivna eller så lever de på räntor och förmögenheter alternativt på bidrag och andra offentliga transfereringar eller så är de helt enkelt s k ”nolltaxerare” eller så arbetar de ”svart”, d v s de lever på en kontant- och Swish-ekonomi.


Vad gäller skillnaden i arbetslöshet mellan utrikes och inrikes födda så är den den största inom OECD (d v s i i-världen) liksom inom EU (d v s i större delen av Europa) just i Sverige och en stor del av de inrikes födda som är arbetslösa eller som inte förvärvsarbetar är dessutom s k ”andrageneration:are” (och en stor del av de sistnämnda är dessutom s k NEET:are/UVAS:are).


Bland utrikes födda som är födda i Afrika (de facto subsahariska Afrika) och Asien (de facto Västasien) uppgår arbetslösheten numera och p g a pandemin till runt 30%.

Idag intervjuades jag i SVT om de svenska och västerländska rasstereotyperna av asiater tillsammans med Evelyn Mok och i relation till frågan om rasism mot asiater under pandemin

Idag intervjuades jag för tredje gången (gillt) i Sveriges Television inom knappt en månads tid (och f ö har jag dessutom också intervjuats av Sveriges Radio vid tre tillfällen inom knappt en månads tid):

https://www.svt.se/kultur/sa-stereotypiseras-ostasiater-i-kulturen

Denna gång handlade det om ett inslag i och för SVT Kulturnyheterna, som nyligen sändes i samband med SVT:s Morgonstudion, och som handlade om rasstereotyper av (sydost- och öst)asiater i samband med att komikern Evelyn Mok gästade kulturredaktionen och berättade om rasism mot asiater under pandemin.

Det jag säger är helt enkelt att för att förstå rasismen mot asiater under pandemin så måste en/vi samtidigt också förstå den kulturella (d v s svenska och västerländska) kontext inom vilken hatbrotten och trakasserierna mot asiater äger rum.

Det handlar om att ingen annan minoritet i Sverige och i Väst är så (ras)stereotypiserad som asiater, att dessa stereotyper både är oerhört (folkligt) populära bland icke-asiater (och både bland vita och icke-vita) liksom helt och hållet socialt accepterade (d v s inga icke-asiater ser dessa stereotyper som just stereotyper) och kulturellt institutionaliserade (inom både hög- och populärkulturen och inom både konstnärliga och kommersiella kultursammanhang), att de avhumaniserar och samtidigt kläs i humor (s k ”gulinghumor”) samt att det finns klara paralleller till de likaledes vardagligfierade och normaliserade (antisemitiska) stereotyperna av judar som florerade i Sverige och i Väst innan Förintelsen och vilka också verkade avhumaniserande bland icke-judar samtidigt som rasstereotyperna av judar ofta också kläddes i humor.

Det som dock inte kom med i inslaget var mitt måhända ”eviga” och hämningslösa ”hänga ut”/”out:a”-”namedrop:ande” av alla de svenska kändisar (och både vita och icke-vita komiker, sångare, artister, skådespelare, musiker, författare o s v) vilka genom åren har iscensatt sig själva i s k ”yellowface” och spelat asiater på ett i stort sett alltid stereotypt och nedsättande vis i olika filmer, shower, musikvideos, pjäser, sketcher, tv-program och scenkonstföreställningar och kanske var det lika bra det mot bakgrund av alla (dyra) förtalsmål som jag har hamnat i genom åren p g a att jag ofta anses förolämpa och förnedra inte minst kändisar av olika slag genom att just hämningslöst namnge desamma.

Likaså kom inte min kritik av SVT med i inslaget i den meningen att jag också vid flera tillfällen påpekade att SVT i mycket hög grad både har producerat och distribuerat (d v s masspridit, och ofta på s k ”prime time”) närmast otaliga exempel på (ras)stereotyper av asiater genom decennierna för att leverera lust och njutning åt den icke-asiatiska mångmiljonhövdade tv-publiken i form av s k ”gulinghumor” och kanske var det lika bra det mot bakgrund av jag nog har ”bitit den hand som föder mig” tillräckligt många gånger vid det här laget vilket har kostat alltför mycket för min del genom åren.

Feministiskt initiativ är det första och hittills enda partiet som har tagit upp frågan om rasism mot asiater i samband med pandemin

Feministiskt initiativs Farida Al-Abani, Teysir Subhi och Jaime Gomez skriver om rasismen mot asiater under pandemin i Feministiskt perspektiv. Feministiskt initiativ är därmed det första och hittills enda partiet som har tagit upp frågan om rasism mot asiater i samband med pandemin:

https://feministisktperspektiv.se/2021/04/12/dags-att-ta-tag-i-rasismen-mot-personer-med-asiatiskt-ursprung/

”Flera massmedier rapporterar om att rasismen mot personer med syd- och östasiatiskt ursprung ökat markant det senaste året. Inte minst blev detta tydligt i mitten på mars när en 21-årig man i USA mördade åtta personer, varav sex av dem hade asiatiskt ursprung, och för bara några dagar sedan blev en 65-årig kvinna misshandlad mitt på gatan på Manhattan.

Detta har lett till att invånare som liksom under #BlackLivesMatter-demonstrationerna nu går ut på gatorna och protesterar mot den strukturella rasismen som människor av syd- och östasiatiskt ursprung drabbas av dagligen. Allt fler vittnar om fruktansvärda upplevelser av påhopp, hat och hot samt fysisk misshandel, framförallt i västländer där ett nedsättande språkbruk från politiker och media använts.

Det är till exempel inte svårt att se sambanden mellan den förre detta presidenten Donald Trumps uttalanden om coronaviruset som ”det kinesiska viruset” och den lavinartade ökningen av det fysiska och dödliga våldet mot den syd- och östasiatiska befolkningen i landet.

Tyvärr är Sverige inget undantag. Organisationer som Human rights watch rapporterar om att medpassagerare i Stockholm krävt att asiater ska gå av tunnelbanan, att personer med asiatisk härkomst blivit trakasserade, fått rasistiska glåpord kastade efter sig och butik- och restaurangägare upplever en kraftigt minskad försäljning sedan utbrottet av pandemin.

Medvetenheten om rasismen mot syd- och östasiater har varit väldigt låg då ”harmlösa” skämt, stereotyper och nidbilder länge varit allmänt accepterade, vilket gör att de som utsätts inte tas på allvar när de vittnar om övergrepp som är vanligt förekommande och härstammar från fördomar, sexism och exotifiering.

Tobias Hübinette, känd forskare om rasism och vithet i Sverige påtalar att ”coronapandemin haft en stor påverkan på rasismen mot asiater i Sverige, vilket märks allra tydligast genom de samtal som nu förs kring problemet”. Sverige är fortfarande ett av få länder i världen som inte använder sig av jämlikhetsdata på ett mer systematiskt och genomgripande sätt, trots stark kritik från både FN och EU, då forskning visat att data och siffror rörande alla diskrimineringsgrunder underlättar och effektiviserar arbetet mot diskriminering för alla marginaliserade grupper.

Feministiskt initiativs politik ifrågasätter den norm om ”svenskhet” som baseras på ett vitt, västerländskt, kristet arv. Den antirasistiska politik som Feministiskt initiativ bedriver utmanar den etablerade och diskriminerande struktur som upprätthåller etniskt baserade privilegier i samhället.

Vi anser även att det är viktigt att utveckla en medvetenhet om sambanden mellan globala maktförhållanden och den rasism som i allra högsta grad förekommer i Sverige. Feministiskt initiativ ställer sig bakom och bredvid alla icke-vita människor som kämpar mot rasism i alla delar av världen.

Vi uppmanar Sveriges riksdag att, i enlighet med FN:s rekommendationer, besluta om förbud av nazistisk organisering för att motarbeta de antidemokratiska krafter som uttrycker hat, missaktning och förakt mot etniska folkgrupper, ingjuter fruktan hos andra och ställer grupper mot varandra. Feministiskt initiativ vill också att Sverige standardiserar jämlikhetsdata som verktyg för att under trygga former ta fram relevant statistik i arbetet mot rasism och förtryckande samhällsstrukturer.

Det finns ingen anledning till varför Sverige ska undslippa ansvaret att tillvarata den adekvata forskning som understödjer både behovet och det positiva utfallet, samt ignorera de röster som höjs än en gång. Tiden är nu inne för den politiska viljan att leva upp till de förväntningar både vår egen befolkning men även andra länder har på oss. Sverige bör alltid fortsätta sträva efter att vara en stark demokrati som står för rättvisa, jämställdhet och jämlikhet för alla.

Jaime Gomez, utrikespolitisk talesperson, Feministiskt initiativ

Farida Al-Abani, partiledare, Feministiskt initiativ

Teysir Subhi, civilpolitisk talesperson och partiledare, Feministiskt initiativ”

Vilka svenska politiker har anammat Trumps retorik om ”the Chinese virus” mot bakgrund av att asiater i Sverige just nu trakasseras och attackeras och vilka svenska politiker har lyft frågan om rasism mot asiater under pandemin?

Idag intervjuades jag återigen av Sveriges Radio angående ämnet rasism mot asiater och konkret om att även svenska asiater trakasseras och attackeras i det offentliga rummet under pandemin och jag fick då frågan dels om några svenska politiker står för en liknande retorik som Trump gjorde och dels om några svenska politiker ännu har uttalat sig i frågan.


Innan Trump avgick använde han som bekant gång på gång uttrycket ”the China virus” i sina tal och som den ”lustigkurre” han är så myntade han även uttrycket ”kung flu”, som han också masspred.


Trumps utrikesminister Mike Pompeo föredrog i stället beteckningen ”the Wuhan virus” och idag vet vi vad Trump-administrationens retorik har lett till – en hatbrottsvåg utan dess like har då sedan Trump avgick i januari i år drabbat USA:s asiater och hittills även resulterat i ett flertal dödsfall (se https://www.nytimes.com/interactive/2021/04/03/us/anti-asian-attacks.html?fbclid=IwAR1KTodzqQ83rn4vewMCmJxgWkwIDrSvxY8UEUgD4F25ljnDqVEALf-JgyI).


I Sverige är Ebba Busch troligen den partiledare som tydligast har anammat denna typ av retorik genom att använda sig av Pompeos term på svenska och tala om ”Wuhanviruset”.


I övrigt är det ”naturligtvis” SD som som parti har försökt att massprida denna typ av uttryck under pandemin och bland de SD:are som upprepade gånger har sagt och skrivit ”det kinesiska viruset” så sticker SD:s chefsideolog och Oikos Mattias Karlsson ut.


Karlsson har ända sedan pandemin började talat om ”det kinesiska viruset” och på sistone – och sedan i höstas åtminstone att döma av hans Facebook- och Instagram-konton – så har Karlsson t o m myntat ett eget uttryck på svenska – ”Kina-pesten” – som han numera regelbundet använder sig av samtidigt som att han är väl medveten om att asiater just nu trakasseras och attackeras i USA liksom i Sverige och i andra västländer.


Vad gäller svenska politiker som har tagit upp frågan om rasism mot asiater så har mig veterligen ingen ännu gjort detta till skillnad från ett relativt stort antal både asiatiska och icke-asiatiska politiker i andra västländer och inte minst i USA och det har även FN:s generalsekreterare António Guterres gjort i ett officiellt FN-uttalande.
Det finns då mycket få svenska politiker med bakgrund i Sydostasien+Östasien/Stillahavsasien i relation till hur stor den svenska asiatiska minoriteten trots allt är idag numerärt-proportionellt sätt.


I den svenska riksdagen har det visserligen alltid funnits åtminstone en ledamot med denna bakgrund ända sedan 2000-talets mitt men det har alltid handlat om just en enda ledamot åt gången. Den enda personen med bakgrund i Sydostasien+Östasien/Stillahavsasien som just nu är riksdagsledamot är f ö en av SD:s riksdagsledamöter.


Så frågan är väl om någon svensk politiker överhuvudtaget kommer att uttala sig om frågan om rasism mot asiater under pandemin? Åtminstone min s k kvalificerade gissning säger tyvärr att det nog inte kommer att ske.