Kategori: elit

Reflektioner kring det första offentliga fotografiet på en svensk fascist, ett överklassnazistiskt bröllopsfoto med Göring som hedersgäst samt ett fotografi som visar vår nuvarande kungs båda föräldrar festandes tillsammans med Rudolf Hess

”En bild säger mer än tusen ord” må vara ett uttjatat talesätt men ibland är det nog ändå så. Hittade idag ett antal fotografier (i gamla tidningsnummer) som nog trots allt faktiskt visar just det:

1, Det första fotografiet någonsin på en svensk fascist som publicerades i en svensk dagstidning och närmare bestämt i Dagens Nyheter i början av augusti 1926. 

Fotot togs på den första svenska fascistorganisationen Sveriges fascistiska kamporganisations (SFKO) första högkvarter på Grev Turegatan 15 på Östermalm i Stockholm (något år senare skulle SFKO sedan flytta sitt högkvarter till Valhallavägen 126 som då också ligger på Östermalm) kort efter det att SFKO hade bildats på våren 1926. En av de gamla SFKO-medlemmarna hann f ö delta i att grunda SD på 80-talet innan han gick bort.

Fotot föreställer SFKO:s andreledare Frithiof Bjurquist som efter att ha blåst upp sig och poserat och teatraliskt ”lajvat” någon slags italienare för DN:s förbluffade fotograf bl a berättade att SFKO just då räknade 16 lokalavdelningar runtom i landet samt att Stockholmsavdelningen inkluderade några direktörer och en disponent i medlemsmatrikeln men också ett antal arbetare (”tre spårvägare” bl a) och kontorister (d v s lägre medelklass).

2, Två bröllopsbilder från 1933 föreställande den överklassnazistiska familjen von Rosen och Hermann Göring (m fl svenska aristokrater) i samband med att den gamla SFKO-medlemmen Birgitta von Rosen, dotter till greve Eric von Rosen, herre till Rockelstad slott i Södermanland, gifte sig med tysken Albert Nestler (deras gemensamma son lever f ö än idag – jag träffade honom för några år sedan i Stockholm och han slutade då som en s k RAF-Sympathisant på 70-talet).

Bröllopet ägde rum i en sörmländsk kyrka och var helt igenom nazistiskt till sin karaktär. Horst Wessel-sången spelades t ex på kyrkorgeln av den svenske kantorn (och bl a då Birgitta hade översatt NSDAP:s bästsäljande bok om Horst Wessel från tyska till svenska) och till parets ära hade en s k äreport rests framför von Rosens slott prytt med ett hakkors. 

A.H. bekostade personligen en överdådig blomsterkrans medan Göring, som hade flugit till Sverige via Tullgarns slott, gav bort en mycket dyr Mercedes-bil i bröllopspresent som fortfarande ska existera i sinnevärlden någonstans om jag har förstått det rätt (OBS: jag kan ha fel om bilen).

3, Två fotografier föreställande vår nuvarande konungs båda föräldrar arvprins Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla på Grand Hôtel i Stockholm vilka togs i samband med att Nazi-Tysklands dåvarande andreman (”Hitlers vikarie” kallade en svensk tidning denne) Rudolf Hess besökte Sverige 1935 på inbjudan av bl a greve Folke Bernadotte och överklassnazistiska Svensk-tyska föreningen. 

I reportaget framgår det att Sveriges dåvarande kung Gustav V gav en personlig audiens åt Hess innan denne återvände hem till alla brådskande ärenden i Berlin – d v s de ska ha träffats på ”tu man hand” i en av salarna på Stockholms slott och därefter intagit en middag tillsammans på slottet och möjligen även i närvaro av fursten av Wied. 

Det berättas att när den stilige och spänstige Hess gjorde storstilad entré i Vinterträdgården till tonerna av Horst Wessel-sången ska den församlade överklassnazistiska svenska publiken bestående av över 500 personer (och inklusive kungens båda föräldrar liksom alla generaler, överstar, professorer, docenter, läkare, ingenjörer, advokater, domare, präster, direktörer, fabrikörer och andra som tillhörde den svenska eliten) ha rest sig upp som en kvinna/man smittade av entusiasm och trallat/nynnat med i den sprittande sången. Hess anlände f ö till hotellet i en stor Mercedes som kördes av den blivande moderate riksdagsledamoten greve Hans Wachtmeister och dagarna innan evenemanget hade Hess i största hemlighet ”sightsee:at” i västra Östergötland och bl a sovit över en natt på anrika Vadstena klosterhotell.

Enligt uppgift ska Hess bejublade föredrag på Grand Hôtel med efterföljande filmvisning (det var Leni Riefenstahls avantgardistiska och banbrytande film ”Triumph des Willens” som visades i den med nazistfanor dekorerade Vinterträdgården, som m a o hade Sverigepremiär just på Grand Hôtel) middag och dans till levande orkester ha slutat sent på natten (och för vissa partysugna och hårt supande svenska överklassnazister antagligen först morgonen därpå) då den stenrike Sager ska ha bjudit de som ville ”hänga på” på en rejält blöt s k Nachspiel eller ”efterfest” (läs: en outsinlig flod av champagne, konjak och Rhenviner plus ett överflöd av cigarrer) i sitt spatiösa privatpalats ett stenkast från hotellet efter att det reguljära programmet var över.

De s k ”överklassnazisterna” SD:aren och AfS:aren som står åtalade för mordbrand på en minkfarm i Sölvesborg påminner om att den svenska extremhögern historiskt dominerades av de övre skikten

Ibland är den svenska s k nationella rörelsen så uppfylld av sin egen historia och av sin besatthet vid att upprätthålla kontinuiteten bakåt i historien och hålla alla idag döda ”medlemmar” av denna politiska rörelse vid liv i minnet att det nästan blir både spöklikt och kusligt i dessa båda ords både rätta och dubbla bemärkelser: Under många och långa decennier bestod den svenska s k nationella rörelsen till övervägande delen av s k socialgrupp ett:are och elit- och överklass:are och kanske särskilt gällde det de ungdomar som drogs till rörelsen.

I februari 1931 stormade t ex tre överklassynglingar (varav en var en Tham:are) in på den kommunistiska dagstidningen Ny Dags redaktion i Stockholm och försökte möjligen döda redaktionsmedlemmarna då de var beväpnade med varsin revolver och varav den ena var officersson, den andra prästson och den tredje direktörsson (senare skulle f ö en grupp SD:are möjligen försöka göra likadant när de dök upp på Vänsterpartiets 1 maj-möte i Kungsträdgården i Stockholm och sökte upp den dåvarande partiledaren Gudrun Schyman beväpnade med en skarpladdad handgranat) och så såg ofta den sociala bakgrunden ut bland 1930- och 40-talens högerextremister i Sverige. Det är därför inte en slump att mängder med efterkrigstida professorer, biskopar, direktörer, redaktörer, domare, högre statstjänstemän statliga chefer samt officerare hade en högerextrem bakgrund.

Även efter kriget var så fallet långt in på 1970-talet och kanske ända in på 80-talet: Den krets som befann sig runt Carlbergska stiftelsen och dess ledarfigur Björn Lundahl på 1960-talet blev sedermera bl a docenter, filosofer, ingenjörer, direktörer och jurister (varav en var en Hamilton:are) och den grupp som bildade SD 1988 var till övervägande delen högskoleutbildad och innehade vad som brukligt kallas akademiker- och medelklassyrken.

Det var inte förrän i och med vikingarockens och vit makt-musikens och fr a skinheadsubkulturens ankomst som den svenska s k nationella rörelsen proletariserades kraftigt och inte minst i och med att Jimmie Åkesson och ”de fyras gäng” tog över SD vilket har lett till att SD idag är ett mycket utpräglat arbetar- och lägre medelklassparti.

Dock fanns på 1990-talet några mindre s k nationella organisationer som samlade i huvudsak socialgrupp ett:are och elit- och överklass:are såsom SD:s lokalorganisation i Stockholm Oberoende nationell ungdom (ONU) som sedermera utvecklades till dagens NMR: ONU grundades 1996 av ungdomar i bl a Bromma, Saltsjöbaden, Lidingö, Östermalm och Djursholm (varav en var en Natt och Dag:are) vilka idag bl a är läkare, ingenjörer, lärare, forskare, direktörer, advokater, chefer och docenter och det är inte utan att en kommer att tänka på denna långa tradition av socialgrupp ett:are och elit- och överklass:are inom den svenska s k nationella rörelsen när en läser om SD:aren Alexander Holmberg i Ville de Luxembourg i Luxemburg och AfS:aren Zeke Blomquist i Solsidan/”Saltis” i Nacka

”I torsdags åtalades två svenska högerextremister för mordbrand mot en minkfarm i Sölvesborg. Männen, som är 20 respektive 18 år gamla, ingår i kretsarna kring den internationella högerextrema organisationen ”Basen” som vill störta det demokratiska samhället med våld och terror. I förundersökningen framgår det att de bägge männen bland annat förberedde terrorattentat mot en abortklinik i Sverige.”

Högerextrema överklassungar eldade minkfarm och tänkte mörda kvinnor


”30 oktober 2019. Det brinner på en minkfarm utanför Sölvesborg. Dagarna innan har högerextremisterna Alexander Holmberg och Zeke Blomquist fått skjuts till Sölvesborg av Alexander Holmbergs mamma som tror att de yngre männen ska campa och leta svamp. I Säpos förhör med 18-åriga Alexander Holmbergs mamma medger mamman att hennes son sympatiserar med Sverigedemokraterna. Enligt mamman ska sonen vara mycket intresserad av politik och så sent som i valet 2018 ska Alexander Holmberg ha propagerat för SD.”


(…)

”I polisens förundersökning framgår det att Alexander Holmberg och Zeke Blomquist planerade att utföra terrordåd mot abortkliniker i Sverige. Det som skulle bli deras första dåd mot abortkliniker planerades att utföras i Stockholm. I chattarna står det klart att de bägge högerextremisterna försökte kartlägga Octaviakliniken på Södermalm som utför aborter. Enligt polisen ska de bägge männen planerat att spränga en bomb inne på kvinnokliniken. Männen ska bland annat ha kartlagt delar av personalen.”

(…)

”Alexander Holmberg tillhör den svenska överklassen. När han greps bodde han tillsammans med sin pappa i Luxemburg. Pappan arbetar som förvaltare för ett holdingbolag som kan kopplas till ett av Sveriges största börsbolag inom Stenbeckkoncernen. Under förundersökningen hittade Säpo bland annat bilder på Alexander Holmberg där han poserar i en SS-uniform. Under tiden för gripandet bodde Zeke Blomquist i en mångmiljonvilla på en av de mest eftertraktade adresserna i överklasstäta Nacka. I förhören med Säpo förringar han bland annat förintelsen och under förundersökningen hittade Säpo bilder på Zeke Blomquist där han poserar i en t-shirt från det högerextrema partiet Alternativ för Sverige.”

En av Sveriges mest framträdande antinazistiska och antirasistiska pennor och röster journalisten och författaren Elisabeth Åsbrink fortsätter idag att fantisera och fabulera om att det var just hon som för första gången hittade att Ingvar Kamprad hade varit nazist

DN uppmärksammar att en av Sveriges mest framträdande antinazistiska och antirasistiska pennor och röster idag fyller 55 år – d v s journalisten och författaren Elisabeth Åsbrink.
Åsbrink DN 200501.jpg
 
Dock är det trist att Åsbrink för femtioelfte gången i rad hävdar att det var hon som tog Kamprads ”skalp”.
 
Det var då jag som gjorde det på samma sätt som att jag har tagit närmast otaliga SACO-, överklass-, elit-, övreskikts-, kändis- och socialgrupp 1-svenskars ”skalper” ända sedan 90-talet och om det hade existerat en slags skalpjakttävling utifrån definitionen att spåra upp, hitta, avslöja och ”hänga ut” mäktiga, förmögna och kända svenskar som någon gång i livet har varit högerextremister så är jag fortfarande den ohotade vinnaren i landet, som med all sannolikhet sitter på allra flest jakttroféer på min (miljonprogramsområdeslägenhets)vägg därhemma.
 
Detta är så klart inget annat än hämningslöst och måhända fullständigt osympatiskt och oklädsamt skryt och skrävel men icke desto mindre sanningen och jag har t o m svårt att peka ut ens några konkurrenter i sammanhanget om jag ska vara helt ärlig vad gäller namn som ens kan tänkas hota min guldplats och topplacering.
 
Visst har jag också haft fel ibland – jag misstog mig på VAM-ledaren Christopher Rangnes ”brorsa” (han var då inte basist i vit makt-bandet Division S), jag hade fel om en högerextrem greves pappas investeringar (han ägde ett annat storföretag, visade det sig), jag kanske sade någon gång till någon ”i fyllan och villan” att ”Sickan” Carlsson kanske hade hängt i högerradikala kretsar (det stämmer då ej vad jag vet i alla fall), jag missade en gång existensen av en utomäktenskaplig dotter till en direktör (liksom existensen av dennes älskarinna – ett s/larvigt misstag men den svenska pryda, patriarkala och heteronormativa folkbokföringen är ju som den är s a s), jag tog fel på en pro-nazitysk Bernadotte-prins (tror jag i varje fall och det händer att jag funderar på det än idag, d v s om jag verkligen hade rätt eller fel), jag har stavat en viss högerextrem professors namn fel (vilket inte är okej så klart) och jag har missat flera exakta datum (t ex när en viss advokat betalade in sin medlemskontingent till ett visst nazistparti, när en viss SS-svensk fick barn med en viss s k folktysk flicka, som jag tror var s k underårig dessutom, eller när en viss person deltog på en viss demonstration) – men oftast har jag ändå haft rätt när åren har gått och uppgifter har kunnat kollas och bekräftas i efterhand.
 
Jag må inte på något sätt vara maskulin och macho, jag är inte på något sätt någon s k casanova och donjuan eller en predatorisk man som gränslöst och med fullständig självklarhet tar för sig av, äger och slukar världen så länge han lever och vare sig det handlar om stiliga titlar, höga löner, kvinnor, pengar, tillgångar, fina adresser eller statusjobb utan i stället lever jag i texternas, historiens och fiktionens värld som också inbegriper arkivens och bibliotekens värld men ibland måste även sådana män som jag få hävda sig även om det utan tvivel ter sig löjligt och patetiskt när just sådana (löjliga och patetiska) män som jag gör det som hellre lägger tusentals kronor på operabesök i stället för att partaja och springa på nattklubbar och fester, som hellre läser en viss författares nya diktsamling i stället för att läsa om en ny mobiltelefons- eller bilmodell, som hellre spenderar hela lördagen på ett arkiv eller bibliotek i stället för att ”softa” och ”chilla” på något ”hippt” café eller någon ”hype:ad” bar på stan, som hellre besöker en fullständigt nedgången östeuropeisk gammal belle époque-stad i stället för att åka till Karibiens, Thailands eller Spaniens stränder och som hellre lyssnar på Sjostakovitj i stället för att höra på den senaste innepodden.
 
Åsbrink har då om och om igen – i föredrag efter föredrag, i intervju efter intervju, i text efter text och i samtal efter samtal – skrutit och skrävlat om att hon är den som hittade att världens rikaste fascist (och därtill en av världens rikaste människor någonsin i världshistorien när han var vid liv) bredvid möjligen de amerikanska bröderna Koch, tysken Göring och japanen Sasakawa (OBS: jag vågar mig då inte på att gissa vad gäller italienarna) en gång var medlem
i Nationalsocialistiska arbetarepartiet/Svensk socialistisk samling, d v s han var en s k lindholmsnazist innan han blev fascist och medlem i Svensk opposition/Nysvenska rörelsen.
 
SANNINGEN är då den att det var jag som hittade denna uppgift i dåvarande Säpos (d v s Allmänna säkerhetstjänsten) arkiv många år innan Åsbrink gjorde det och det var en annan journalist och författare – Thomas Sjöberg – som offentliggjorde denna uppgift långt före Åsbrink i sin bok ”Ingvar Kamprad och hans IKEA” från 1998.
 
Jag har ställt frågan tidigare till Åsbrink och jag ställer den igen än en gång mot bakgrund av dagens födelsedagsgratulation på DN:s familjesida samtidigt som jag naturligtvis inte har några problem att erkänna att hon är en glödande antifascist och antirasist såsom både jag själv och Thomas är:
 
Hur genomfräck, nedrig och oärlig kan en visserligen uppburen, hyllad och radikal antinazistisk författare egentligen vara?

En liten påminnelse så här på 1 maj om att delar av den gamla svenska ekonomiska eliten var pro-nazitysk

Har på s k förekommen anledning och passande nog just på 1 maj läst ut Niklas Stenlås klassiska avhandling ”Den inre kretsen. Den svenska ekonomiska elitens inflytande över partipolitik och opinionsbildning 1940-1949” från 1998 som handlar om den svenska industrins och näringslivets inre krets och elit och hur den kom att formera sig om en organiserad kraft i det svenska samhällslivet åren innan och efter Andra världskriget som en reaktion på den på den tiden ständigt växande och fr a segrande svenska arbetarrörelsen som fortfarande kunde vara rejält radikal i ekonomiska frågor ända fram tills 1950-talet.
Namnlöst2.jpg
Stenlås avhandling tar avstamp i ett ”hemligt” möte som avhölls på Kungl. Operan i Stockholm den 22 april 1942 och det som intresserar mig är så klart inte bara att alla de namn som Stenlås omnämner (och som denne hänger ut skulle vi väl säga idag) naturligtvis stod rejält till höger utan också att många av dem dessutom var aktivistiska på olika sätt och inte minst pro-nazityska och i vissa fall t o m kopplade till den svenska extremhögern i vid mening. Detta gällde då bl a följande personer som pekas ut i Stenlås avhandling:
Namnlöst4.jpg
Ivar Anderson som hade en bakgrund i Sveriges nationella förbund (SNF) och bibehöll kontakten med SNF även under krigsåren
Axel Bergengren som var medlem i Riksföreningen Sverige-Tyskland (RST)
J Sigrid Edström som var medlem i RST och även erhöll den nazityska medaljen Tyska Örnens Orden
Torsten Hèrnod som var medlem i den nazityska Tyska Handelskammaren
Axel Ax:son Jonsson som var medlem i Svensk-tyska föreningen (STF)
Carl F. Tranchell som hade en bakgrund i SNF och var medlem i RST
Ernst Wehtje som var medlem i RST
Namnlöst6.jpg
Även åtskilliga av de namn som omnämns i figur 4.2 och 4.3 hade en liknande bakgrund och utan att överdriva så går det att påstå att mötet på Operan i april 1942 lade grunden till den motoffensiv från högerns och socialgrupp ett:s sida mot arbetarrörelsen och socialismen som bl a innebar mycket stora ekonomiska bidrag till högerpressen och högerpartierna och vars infrastruktur fortfarande till stora delar gör sig gällande (d v s de nätverk, stiftelser och organisationer som bildades därefter gäller delvis än idag).
Namnlöst7.jpg

Alltid kul att läsa Gods & Gårdar: I snart sagt varje nummer presenteras en familj och ett slott som har någon koppling till den svenska extremhögerns annaler

Det slår faktiskt aldrig fel: Varje gång jag läser ”överklassmagasinet” Gods & Gårdar (och vilket jag gör för att jag är lite fixerad vid adeln och högborgerligheten och vid eliterna, de övre skikten och socialgrupp ett:arna) som riktar sig till den lilla andel av befolkningen som bor på slott, i palats, i paradvåningar och på storgårdar, säterier och herrgårdar så finns det alltid ett reportage om en viss godsägarfamilj (och ofta men inte alltid en adlig sådan) och om ett visst slott och herresäte som förekommer inom den svenska extremhögerns ”ärorika” annaler.
 
 
49998715_10156172288265847_3428880294583730176_n.jpg
 
I januarinumret, som nyligen kom ut i handeln, hittas då ett reportage om Wikhus säteri utanför Västerås där godsägarparet Gustaf och Myran Paulson bor tillsammans med Gustafs far Ulf Paulson som i sin tur är son till Sven och Maggie Paulson. Sven och Maggie Paulson var då under krigsåren både prenumeranter på antisemitiska Tidningen Nationen samt medlemmar i fascistiska Svensk Opposition och i pro-nazityska och ”överklassnazistiska” Riksföreningen Sverige-Tyskland.
50282484_10156172288420847_4973979596610338816_n.jpg

Ny rasskandal på en Stiftelsen Carpe Diem-skola

Efter förra årets nazistskandal på Fredrikshovs slotts skola (https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/rektor-polisanmaler-elever-for-nazifilm) där SD f ö fick 13% i förra skolvalet (och som f ö också är den skola som har högst söktryck i landet) så följer nu ännu en s k rasskandal på Manillaskolan som drivs av samma ägare (d v s Stiftelsen Carpe Diem) och som bl a har använt sig av en särskild kvot för nyanlända (utomeuropeiska) barn för att i stället låta (majoritetssvenska mång)miljonärsbarn gå före i kön men dock får vi väl hoppas att hertiginnan av Östergötland prinsessan Estelle inte har kommit in på elitskolan Manilla på samma nyanländakvot och i stället för ett utomeuropeiskt barn utan att hennes föräldrar har stått i kö:
 
 
”Läraren vittnar bland annat om hur skolans mörkhyade elever inte fick synas på officiella bilder.
 
– Det var väldigt viktigt att synas i pressen och det här var något alla vi anställda fick veta på ett eller annat sätt, att de mörkhyade skulle gärna inte synas på de bilderna.”

Varför finns det ännu inte en större icke-vit svensk bourgeoisie som kan reproducera sig själv?

Framåt årsskiftet så kastar sig alla vi som är besatta av landets elit och överklass och rika och förmögna höginkomsttagare och oftast även högutbildade övre skikt som nog många oftast även upplever och uppfattar som s k framgångsrika och s k lyckade (och även s k lyckliga) över Taxeringskalendern såsom den numera publiceras i form av namnlistor i landets tidningar och de av oss som samtidigt är fixerade vid ras, minoriteter och det nya Sverige söker med ljus och lykta efter utomeuropéer i namnlistorna i jakten på en icke-vit svensk bourgeoisie men varje år blir vi tyvärr lika besvikna:
26540302_10155314762360847_2141170232_o.jpg
 
De senaste namnlistorna som listar tio-i-toppen bland alla som tjänar över en miljon kronor visar tyvärr att även i utpräglade s k ”b-l-e-kommuner” som Botkyrka, Huddinge, Haninge och Södertälje så lyser utomeuropéerna med sin frånvaro och det är endast i vissa församlingar och stadsdelar i Stockholms stad som enstaka av dem dyker upp (i Skärholmen respektive i Spånga-Kista) och som alltid kring årsskiftet så undrar vi (”vi” = alla vi som är 1, biologistiskt besatta av socialgrupp ett 2, statistiskt besatta av utomeuropéerna) var alla rika latinamerikaner, kineser, indier, araber och afrikaner är, d v s varför finns de ännu inte i Sverige i några större mängder?
26512924_10155314762365847_695573043_o.jpg
 
Fram tills idag har Sverige tyvärr utmärkt sig som det västland där det kanske är allra svårast för utomeuropéerna att just bli rika och förmögna och s k framgångsrika och lyckade (och s k lyckliga) höginkomsttagare mot bakgrund av hur stor andelen utomeuropéer är i den svenska totalbefolkningen: I jämförbara länder som USA, Storbritannien, Australien, Kanada, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Tyskland och Schweiz (d v s de västländer som idag är på Sveriges nivå vad gäller minoritetspopulationsandelar) så finns det trots allt idag en icke-vit elit och överklass som numera är ikapp det infödda vita övre skiktet vad gäller inkomst- och förmögenhetsnivåer (även om det totala antalet superrika icke-vita i t ex USA, Storbritannien och Frankrike naturligtvis inte ska överdrivas) men i Sverige har det av antagligen flera anledningar tagit längre tid innan även vi får en icke-vit bourgeoisie som kan reproducera sig själv, d v s som utmärks av s k endogama s k intimrelationer (d v s som blir tillsammans med och får barn med varandra och inte bara med vita partners, vilket i hög grad är fallet just i Sverige vad gäller socialgrupp ett-icke-vita).
 
Tyvärr har inte ”Vem är det” givits ut på över tio år men den senaste och antagligen sista upplagan (som jag så klart äger ett ex av och ofta slår i för att utröna vem som är barn till vem och vem som är tillsammans med vem o s v) av ”Vem är det” (från 2007) innehöll då endast ett 30-tal (SIC!) utomeuropéer bland de närmare 9000 elitsvenskar som listades i boken och vilket tyvärr säger någonting om det socioekonomiska tillståndet bland landets utomeuropéer, d v s det går inte särskilt bra för utomeuropéerna just i Sverige i materiella mått mätt (OBS: naturligtvis är det inte ett självändamål i sig att som utomeuropé i Sverige vara eller bli s k rik och s k förmögen och s k lyckad och s k lycklig och alla 100 000-tals fattiga, bidragsberoende och arbetslösa utomeuropéer måste inte vara olyckliga i sig bara för det).
 
Sedan är jag självklart väl medveten om att en stor andel av landets majoritetssvenska höginkomsttagare som dyker upp i namnlistorna har utomeuropeiska adoptivbarn liksom icke-vita partners och blandade barn med dessa men tyvärr så innebär inte det per automatik att deras adopterade och blandade barn kommer att lyckas reproducera sina föräldrars rikedom och s k framgång och s k lycka utan tvärtom så finns det statistiska indikationer som visar att detta sällan äger rum samtidigt som de vita icke-adopterade och icke-blandade höginkomsttagarbarnen oftast lyckas reproducera sina föräldrars status. Slutligen så är jag också väl medveten om att det absolut finns en del utomeuropeiska ”andrageneration:are” i flera miljonprogramsområden som tjänar över en miljon per år och vilka inte dyker upp i namnlistorna då deras inkomster ej är taxerade (d v s de hamnar aldrig i Taxeringskalendern överhuvudtaget).
 
Så frågan är nu hur lång tid det egentligen ska ta innan en större icke-vit svensk bourgeoisie som kan reproducera sig själv växer fram och tar sina första försiktiga steg?

Vilka svenskar uppvaktade Hitler i Berlin på dennes 50-årsdag 1939 och vilka svenskar träffade Hitler flest gånger?

Dagens understreckare i SvD är författad av Ulf Zander och handlar om den svenska Karl XII-kulten samt omnämner både att SD:s favoritförfattare Verner von Heidenstam också var en av Hitlers (svenska) favoritförfattare och att en grupp svenskar uppvaktade Hitler på dennes 50-årsdag:

https://www.svd.se/karl-xii-har-dyrkats-av-skolpojkar-och-nazister

 
 

 

När Hitler fyllde 50 år den 20 april 1939, d v s en månad efter annekteringen av ”rest-Tjeckien” (d v s det som kom att kallas Riksprotektoratet Böhmen och Mähren), var det många svenskar som ville fira och gratulera det nya s k Grossdeutschlands ledare.
 
 
 

20108492_10154877211555847_6429705022702096903_n.jpg

 

20121265_10154877211380847_3700420094344074722_o.jpg

 

20108258_10154877245725847_1052783473911270722_n.jpg

 

Tyska ambassaden i Stockholm som då låg på Hovslagargatan 2 på Blasieholmen i den byggnad som idag är Lydmar Hotel ska ha anordnat ett födelsedagsfirande som bl a bevistades av kungens pro-nazistiska mor och som möjligen åtminstone delvis utspelade sig i alternativt ”spillde över” till Kungsträdgården i Stockholm (eller så handlade det om en halvofficiell födelsedagsmiddag på Café Opera alternativt på Grand Hôtel vilka ju båda är belägna i anslutning till både dåvarande ambassaden och Kungsträdgården).

 

205669.jpg

 

0a913dce-42b0-4950-b2c4-77a848576493.JPG

 

Samtidigt vid 17.30-tiden på kvällen samma dag besökte tio svenskar Rikskansliet på Wilhelmstrasse 78 i Berlin under ledning av den svenske ambassadören Arvid Richert för att gratulera Hitler och trakteras med té och kakor i det magnifika Marmorgalleriet.

 

chancel-night.jpg

 

2-Geheimnisvolle-Orte-Hitlers-Reichskanzlei-NICHT-KOPIEREN.jpg

 

På plats i Berlin var förutom ambassadören generallöjtnant Olof Thörnell, chef för Försvarsstaben som några månader senare skulle utses till Sveriges ÖB, viceamiral Fabian Tamm, chef för svenska flottan och Marinen, generallöjtnant Helge Jung, chef för Arméstaben som också han sedermera skulle komma att bli svensk ÖB, samt kapten och friherre Gustaf Magnus ”Gösta” von Stedingk som sedermera kom att bli regementschef för Kungl. Svea Livgarde och vilka hade rest ned till Tyskland i sällskap med en högerextrem och pro-tysk delegation från Samfundet Manhem och Svensk-tyska föreningen som bestod av generallöjtnant Henri de Champs, överstelöjtnant Emil Fevrell, professor Herman Nilsson-Ehle, hovstallmästaren greve Clarence von Rosen och Svenska Dagbladets chefredaktör Carl Trygger. Thörnell var f ö också medlem i Svensk-tyska föreningen och både Thörnell, Tamm, Jung, Fevrell och de Champs skulle alla komma att föräras med Tyska örnens orden av Hitler under krigsåren.
 

Unknown.jpeg

 

Den svenska delegationen bodde alla på Hotel Adlon ett stenkast från Brandenburger Tor där både Zarah Leander och Sven Hedin brukade ta in när de var i Berlin och träffade Goebbels, Hitler och de andra ledarna och de festade även tillsammans sent inpå natten efter mottagningen i Rikskansliet och efter att ha bevistat en galaföreställning av Glada änkan (några av de entusiastiskt födelsedagsfirande och hårt ”partajande” ”överklassnazistiska” svenskarna ska ha kommit i säng först vid 4-”snåret” på morgonen den 21 april).
 
 
 

88e56c46e50e7e28c467c2702dbe61e6--king-charles-karl.jpg

 

I samband med ”audiensen” på Rikskansliet överlämnade antisemitiska och rasideologiska Samfundet Manhem som fr a samlade akademiker och forskare och Svensk-tyska föreningen som samlade den pro-nazityska svenska eliten, aristokratin och överklassen en bronsstatyett av Karl XII som hade bekostats av ingenjör C-E Carlberg och försetts med följande ingraverade budskap (tyvärr har jag inte lyckats utröna vilken svensk pro-nazistisk skulptör som hade formgett statyetten som möjligen togs fram av berömda Meyers konstgjuteri men det finns ett antal namn att välja mellan):

 

”Carolus XII Rex Suecia von dankbaren Schweden Adolf Hitler zu seinem fünfzigsten Geburtstag 20. April 1939 gewidmet.”

 

Till statyetten som Hitler ska ha blivit så förtjust och begeistrad i att han placerade den på en central plats i Rikskansliet och där den antagligen förstördes av de allierades senare bombningar och i samband med slutstriden och slaget om Berlin tillfogades en hälsning som löd:

 

”Till ledaren Adolf Hitler den 20 april 1939. Svenska män och kvinnor, som i den tyske ledaren och folkkanslern Adolf Hitler se Europas räddare, vilja ge uttryck åt sin djupt kända hedersbevisning och tacksamhet. Vi förbinda med denna hälsning en erinran om vår store konung Karl XII, som i sin hårda historiska kamp var besjälad av samma anda, vilken vi svenskar också förnimma i Eder världshistoriska insats för Stortysklands grundande och Europas vidmakthållande. Samfundet Manhem: Ernst B Almquist, C-E Carlberg. Svensk-tyska föreningen: Henri de Champs. För enskilda svenska folkkamrater: H Möllman-Palmgren, O Ziegler, J Åstrand.”

 

Ernst B Almquist var då en KI-professor, John Åstrand var kapten och en (ö)känd Karlstadsnazist samt f d ledare för det s k furugårdspartiets ungdomsorganisation Vikingarna, Holger Möllman-Palmgren var en känd nazistisk publicist och utgivare och redaktör för ett flertal högerextrema tidningar och Otto Ziegler var konsul och också han en (ö)känd värmlandsnazist som var bosatt i Säffle.

 

adolf50.jpg

 

Greve Clarence von Rosen, som också var Svenska Fotbollförbundets förste ordförande och efter vilken von Rosens pokal kom att uppkallas, ska ha tryckt Hitlers hand med båda sina blåblodiga (och rejält förmögna) händer och sett denne djupt i ögonen med sina egna högadliga ögon och utbrustit ”Mein Führer!” medan en annan av svenskarna inte kunde hålla sig från att slå ihop klackarna, gå upp i enskild ställning och segerhälsa och utbrista ”Sieg Heil!” (och vilket idag ju hade renderat denne ett åtal för hets mot folkgrupp såvida de övriga svenskarna i delegationen hade ställt upp som vittnen): Om det var Svenska Dagbladets chefredaktör, den berömde lundaprofessorn från Svalöv eller någon av officerarna som bara inte kunde låta bli att ”heil:a” när han både fick se och ta i Ledarens fysisk-materiella kropp är dock oklart.

 

67d48510-57f2-4cff-9b78-54a1fbd5141a.jpeg

 

Hitler som hade ”tvingats” hälsa på 100-tals utländska gäster under dagen från 21 olika länder sade mer eller mindre rutinmässigt ”Freue mich sehr ihre bekanntschaft zu machen!” till var och en som han tog i hand men när den svenska delegationen dök upp och överlämnade statyetten sken denne upp och sade spontant och ”utanför protokollet” ”Ganz grossartig!” till svenskarna.
 
Sveriges dåvarande största tidning Stockholmstidningen rapporterade från 50-årsfödelsedagen att ”Miljonerna jublade och hyllade” och skrev om de uppvaktande svenskarna i Berlin att ”i brokig färgprakt kom svenska delegationen som etta på den stora Hitlerparaden” samt rapporterade även från födelsedagsfirandet i Stockholm och tidningen nämnde särskilt att Tysklands dåtida ambassadör fursten av Wied hade på sig den nya ”marinofficersbetonande diplomatuniformen” dagen till ära som von Ribbentrop hade infört.
 
Sveriges dåvarande näst största eller möjligen tredje största tidning (efter Dagens Nyheter) Aftonbladets rubrik löd ”Störste tysken i alla tider” och ”Imponerande parad – inte ett ledigt hotellrum i Berlin”. Aftonbladet kunde också upplysa sina dåvarande många läsare om att A.H. hade missat att se sin favoritoperett ”Glada änkan” då den gigantiska folksamlingen som samlades i den tyska huvudstaden på kvällen den 20 april 1939 hade vrålat om och om igen ”Wir wollen unser Führer sehen!”, vilket hade gjort att A.H. hade missat att komma till föreställningen i tid på Berlinoperan då han gång på gång ”tvingades” visa sig på balkongen till Rikskansliet för att le och vinka till den församlade folkmassan.
 

gustav-adolf-gering-gustav-v-1939-2.jpg

 

1939 var de svenska besöken f ö många till det nya Tyskland: Den 2 februari 1939 hade även kungens far pro-nazisten och arvfursten Gustaf Adolf, som kom att träffa Hitler ett flertal gånger innan och under kriget, och självaste kung Gustaf V i eget högt majestät (som i brev ”tilltalade” Hitler med ”Mein Lieber Reichskanzler!”) träffat Hitlers närmaste man Hermann Göring på svenska ambassaden i Berlin, som bara tre månader dessförinnan hade orkestrerat och organiserat den s k Rikskristallnatten, för att utnämna denne till riddare av svenska Svärdsorden och kungen och Göring förde därefter ett enskilt samtal som pågick i närmare en timme och den 25 augusti 1939, d v s bara några dagar innan krigsutbrottet, besökte pro-nazisten, ryttmästaren och greven Gilbert Hamilton, d v s den s k piptobaksgreven som ligger bakom greve Gilbert Hamiltons blandning, Berlin och Hitler i Rikskansliet som då utnämnde denne till generalmajor i den tyska krigsmakten då den svenske greven hade slagits på tysk sida under Första världskriget.

 

20108432_10154877245800847_7990010351943631027_n20108657_10154877245805847_302761367892305639_n.jpg

 

c1b196b5a7261bc8acab4ffda0a4a48c--gustav-adolf-concentration-camps.jpg

 

CNo_sXsUwAAs1TI.png

 

e39c8d4f18d1c02a4fe95881b62f4817--med-berlin.jpg

 

Slutligen: Självklart existerade det inte någon tävling bland dåtidens svenskar vad gäller att ha träffat Hitler allra flest gånger innan denne begick självmord men om nu en sådan tävling hade existerat så bör Sven Hedin och kungens far ha hamnat på guld- och silverplats medan ambassadör Richert ”bara” ska ha fått träffa Hitler vid totalt tre tillfällen.

 

original.jpg

 

Den svenska extremhögern – från överklass till arbetarklass

Ett urval av de största Facebook-grupperna (utöver de FB-grupper som är explicit och direkt kopplade till SD och till SD:are) som enligt Facebook Graph via sina medlemmar allra tydligast stöttar och sympatiserar med SD:
 
”Stå upp för Sverige” (d v s f d ”Stå upp för Peter Springare”)
”Truckers Paradise”
”Travgruppen”
”Vi snackar öl”
”Stoppa islam”
fb-sd-jpg
 
Att LO-kollektivet dominerar SD:s väljarkår och att SD möjligen är landets största arbetarparti kan väl inte bli tydligare än så liksom att den svenska extremhögerns klassmässiga bas var i det närmaste den omvända på 1930-talet att döma av denna bild som föreställer ett antal medlemmar i Sveriges nationella förbunds Linköpingsavdelning och hade Facebook funnits under mellankrigstiden så kanske den typ av högerextremister som syns på fotot hade skapat och varit med i FB-grupper som hade hetat något i stil med:
 
”Stå upp för H.M. Konungen”
”Mercedes-paradiset”
”Vi som bor på slott, gods och gårdar och äger hästar”
”Vi snackar champagne”
”Stoppa judendomen”
19780676_10154847385050847_382422594428376974_o.jpg

Den svenska elitens inkomster

LO:s senaste elitrapport bjuder som vanligt (LO:s elitrapporter har givits ut sedan 1999) på mängder av statistik om landets ”top of the tops” och ”crème de la crème”: Näringslivets och industrins toppnamn, den offentliga sektorns och myndighets-Sveriges toppnamn, högskole- och forskarvärldens toppnamn, medie- och kulturvärldens toppnamn, politikens och statsförvaltningens toppnamn, rättsväsendets och domstolsväsendets toppnamn, polisväsendets och försvarets toppnamn samt fackföreningarnas, civilsamhällets och NGO-världens toppnamn.
 
En svensk elitperson tjänar idag i genomsnitt 26,3 gånger mer än en arbetare i hotell och restaurang-branschen och det går numera 18,7 industriarbetarlöner på en genomsnittlig elitpersons inkomst.
 
Ett urval årsinkomster (och naturligtvis utan att ”hänga ut” namnen på de som innehar följande positioner och tjänster för bakom vara titel gömmer sig så klart en livs levande människa) för alla de/oss som fascineras av landets alfahanars och alfahonors privatekonomiska situation:
 
konungen: 5 784 962
riksmarskalken: 1 286 848
ärkebiskopen: 1 244 900
överbefälhavaren: 1 732 781
statsministern: 2 083 605
utrikesministern: 1 600 483
partiledaren för Centerpartiet: 1 725 908
VD:n för Svenskt näringsliv: 8 549 333
ordföranden för LO: 1 125 127
ordföranden för SACO: 1 713 819
VD:n för Systembolaget: 5 101 984
VD:n för Posten: 9 204 645
GD:n för SJ: 4 715 461
GD:n för Skatteverket: 2 191 954
kommundirektören i Stockholms stad: 5 888 921
kommundirektören i Uppsala: 1 585 753
KS ordförande i Göteborgs stad: 1 004 964
rektorn för Handelshögskolan: 3 708 151
rektorn för Uppsala universitet: 1 801 540
chefredaktören för Dagens Nyheter: 2 607 158
chefredaktören för Aftonbladet: 4 762 733
VD:n för HSB: 1 651 652
förbundssekreteraren för ABF: 1 081 942
generalsekreteraren för Röda korset: 1 092 104
generalsekreteraren för Fotbollsförbundet: 1 917 293
VD:n för Folksam: 5 691 761
VD:n för AMF: 7 099 682
VD:n för SVT: 2 673 168
VD:n för TV4: 7 463 912
VD:n för Nordea: 20 156 755
VD:n för Investor: 17 268 726
VD:n för Ericsson: 32 436 042
VD:n för Swedish Match: 10 278 61