Kategori: egenföretagare

Ny studie om de egenföretagande kvinnorna med utomeuropeisk bakgrund

Nationalekonomerna Mats Hammarstedt och Chizheng Miao presenterar en ny studie om de egenföretagande utomeuropeiska kvinnorna i Sverige i SvD:
 
”Resultaten visar bland annat att företagare med ursprung i länder utanför Europa i högre grad än inrikes födda företagare har anställda i sina företag.”
 
Studien visar bl a att bland vissa utomeuropeiska grupper så är andelen egen-och småföretagare extremt hög samt att landets egen- och småföretagare med utomeuropeisk bakgrund tenderar att anställa i högre grad än de majoritetssvenska egen- och småföretagarna och när de förstnämnda anställer så tenderar de att anställa personer med utomeuropeisk bakgrund till skillnad från de majoritetssvenska egen- och småföretagarna.
 
Särskilt gäller detta kvinnliga egen- och småföretagare med utomeuropeisk bakgrund vilka särskilt tenderar att anställa kvinnor med utomeuropeisk bakgrund. Kvinnor med utomeuropeisk bakgrund är då annars den allra mest utsatta och marginaliserade gruppen inom det svenska arbetslivet. ”Omvänt” så har endast 2% av alla majoritetssvenska egen- och småföretagare en kvinna med utomeuropeisk bakgrund bland sina anställda.
 
 
”Det är känt att utrikes födda personer, och inte minst utrikes födda kvinnor, möter andra problem och hinder i sitt företagande än inrikes födda personer. Exempelvis visar forskning från Linnéuniversitetet att utrikes födda företagare från länder utanför Europa i högre grad än andra upplever att de diskrimineras av kunder, leverantörer och banker. Vidare har kvinnliga företagare födda i länder utanför Europa ofta låga inkomster och löper högre risk än andra att tvingas upphöra med sitt företagande.
 
Detta förtar dock inte det faktum att de utrikes födda kvinnliga företagare som är framgångsrika i sitt företagande också anställer personal. Därigenom skapas inte sällan arbetstillfällen för andra utrikes födda kvinnor. I en studie från Linnéuniversitetet, finansierad av Jan Wallander och Tom Hedelius stiftelse, framkommer att framgångsrika kvinnliga invandrarföretagare med utomeuropeisk bakgrund faktiskt bidrar till integrationen genom att de anställer andra kvinnor med utomeuropeisk bakgrund.”
 
(…)
 
”Bland företag som ägs av kvinnor med ursprung i Mellanöstern eller Afrika hade runt 20 procent av de företag som hade anställd personal minst en kvinna med utomeuropeisk bakgrund anställd i företaget. Bland företag ägda av utrikes födda kvinnor födda i länder i Asien (förutom Mellanöstern) hade över 40 procent av de företag som hade anställda minst en kvinna med utomeuropeisk bakgrund anställd i företaget. Som jämförelse kan nämnas att andelen företag med minst en kvinna med utomeuropeisk bakgrund som anställd uppgick till runt 4 procent bland kvinnliga företagare födda i Sverige. Bland företag ägda av män födda i Sverige uppgick denna andel till mindre än 2 procent.
 
Vidare framkommer i undersökningen att såväl kvinnliga som manliga företagare med utomeuropeisk bakgrund i högre grad än andra företagare även anställer nyanlända, relativt lågutbildade, personer med utomeuropeisk bakgrund.”

”Favorit i repris” eller när 1990-talet gör ”comeback”: Företagarna med utomeuropeisk bakgrund har svårare att få banklån

Ända sedan 1990-talet (eller kanske t o m längre tillbaks än så) så har det både hetat och fr a konstaterats att företagare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund har svårare att få banklån än företagare med svensk och europeisk bakgrund och nu har Tillväxtverket undersökt problematiken (igen) och även denna gång (d v s år 2018) så visar det sig att detta (tyvärr) är fallet fortfarande än idag.
Lån.jpg
 
Tillväxtverket konstaterar att även när det tas hänsyn till faktorer som företagets storlek och ålder samt typ av bransch och om företaget går med vinst eller ej så är det svårare att få lån för en företagare och en företagsledare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund än för en företagare och en företagsledare med majoritetssvensk bakgrund. Tillväxtverket spekulerar nu (d v s år 2018) i att det kan bero på kulturskillnader och kulturkrockar och nämner inte ens det numera i fr a majoritetssvenska sammanhang så förkättrade d-ordet (d v s diskriminering) som åtminstone en tänkbar förklaring.
 
OBS: Invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund är då företagare i långt högre utsträckning än vad den majoritetssvenska befolkningen är och det mesta tyder på att de invånare med utomeuropeisk bakgrund som är företagare generellt verkar försörja andra invånare med utomeuropeisk bakgrund i långt högre utsträckning än vad företagare med svensk bakgrund gör (d v s utomeuropéerna som driver företag försörjer helt enkelt i mycket hög grad andra utomeuropéer).

Egenföretagande och ras

I skuggan av den hätska diskussionen kring om även vi i Sverige ska räkna eller inte räkna andelen vita och icke-vita inom olika branscher och sfärer utifrån den ständigt närvarande frågan om ras spelar någon roll även i Sverige eller ej, sänder P1:s Ekonomiekot (http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/507706?programid=3626) idag ett lågmält men entydigt 20-minutersreportage om diskrimineringen av företagare med utomeuropeisk bakgrund med deltagande av bl a nationalekonomen Lina Aldén som i sin forskning har påvisat att företag som drivs av invånare med utomeuropeisk bakgrund generellt genererar lägre inkomster än majoritetssvenska företag liksom att de också har kortare livslängd, och företagarna har även mycket svårare att få banklån, och får de lån så beviljas de lån med högre ränta och sämre villkor än vad majoritetssvenska företagare får.

Dessutom är den extrema överrepresentationen av företagare bland invånare med utomeuropeisk bakgrund (ca 5-7 procent av majoritetssvenskarna är företagare medan uppemot 20-25 procent är det inom flera av de stora utomeuropeiska minoritetsgrupperna såsom bland turkar, libaneser, etiopier och kineser) ofta en fråga om s k ”tvångsentreprenörskap” p g a diskrimineringen på arbetsmarknaden.

Denna överrepresentation av företagare inom de utomeuropeiska minoritetsgrupperna förklarar delvis också att den s k ”andra generationen” inte alltid går vidare till högre studier då de i stället erhåller arbete inom den ”etniska” arbetsmarknad som fr a handlar om service- och restaurangnäringen.