Kategori: diplomater

General Bruno von Uthmanns son har gått bort

Nu har ännu ett (ofrivilligt förövar)vittne gått bort från Andra världskriget – nämligen greve Hans-Alexander von Uthmann, son till Tredje rikets eller det s k Stortysklands militärattaché i Sverige innan och under kriget general Bruno von Uthmann.
107066181_10157653590115847_3797865502420720001_o.jpg
 
Hans-Alexander har berättat för journalisten och författaren Staffan Thorsell om sina minnen från krigsårens Stockholm och bl a om att hans far Bruno hade hoppats att få leda en egen Wehrmacht-division när Operation Barbarossa inleddes 1941 vilket han då aldrig fick göra utan OKW (Wehrmachts överkommando) ansåg att Bruno behövdes bättre i Stockholm där han hade mycket goda kontakter bland de svenska s k överklassnazisterna och inte minst inom den pro-nazityska falangen inom den svenska officerskåren.
 
Efter kriget internerades Bruno och efter en sedvanlig avnazifieringsprocess kvarstannade han i Västtyskland fram tills sin död 1978 medan Hans-Alexander emigrerade till Sverige efter kriget där han kvarstannade fram tills sin död i juni i år.
 
Bruno von Uthmann dyker upp i alla möjliga och omöjliga sammanhang under krigsåren som vän till bl a Sveriges dåvarande ÖB Olof Thörnell och Sven Hedin m fl. År 1940 erhöll Bruno Svärdsorden av första klass av Sveriges dåvarande försvarsminister Per Edvin Sköld medan Thörnell i sin tur en tid därefter erhöll storkorset av Tyska Örnens orden av Bruno och den tyska ambassadören prinsen av Wied.

Ännu en av kungens nära vänner har nu gått bort

Friherre Erik Belfrage, en av Sveriges sista stora s k toppdiplomater av den gamla skolan, har gått bort av viruset. Belfrage var en av kungaparets närmaste vänner som bl a har jagat tillsammans med kungen ett flertal gånger och han var likaså en ofta sedd gäst vid de kungliga middagarna på de olika kungliga slotten. Belfrage var även tillsammans med kungen under det beryktade besöket hos sultanen av Brunei.
 
Belfrages bror Frank, som figurerade i den s k Panamaläckan, arbetade f ö också på UD och han var den som bokade och arrangerade kungens statsbesök och både besök till landet och när han själv var på besök i andra länder. Belfrage stod dessutom också nära familjen Wallenberg och dess maktbolag Investor, som han arbetade för under många år.
 
Belfrage var inte minst en av kungens nära vänner som han växte upp tillsammans med och bl a gick de båda på Sigtuna läroverk tillsammans. Efter greve Lewenhaupts självmord och friherre Belfrages frånfälle under den pågående pandemin har nu kungens barndoms- och vänskapskrets glesnat betydligt. En annan av kungens nära vänner blev vådaskjuten redan på 70-talet – friherre Johan Lövenskiold som kungen ska ha ”lajvat” SS-soldat tillsammans med någonstans i Skåne och som dessutom var medlem i nazistiska Nordiska rikspartiet (NRP) – och ond bråd död har då drabbat kungen ända sedan barnsben när hans pro-nazityska far arvprinsen förolyckades i Danmark.
drottning_silvia_belfrage_aok_article3.jpg
Och då Belfrage syns på detta fotografi tillsammans med två andra av UD:s legendariska toppdiplomater – nämligen Jan Eliasson och Sverker Åström – kan jag så klart inte låta bli att påminnas om att jag en gång i tiden hittade att hbtq-ikonen Åström, som anses ha varit hjärnan, arkitekten, den grå eminensen och spindeln i nätet bakom den svenska efterkrigstida neutralitetspolitiken, var medlem i högerradikala Sveriges nationella förbund (SNF) under perioden 1932-37.
 
Åström anslöt sig till SNF den 14 december 1932 efter att ha besökt ett rasideologiskt föredrag som Uppsala-avdelningen anordnade som handlade om ”ras och kultur” och han kvarstannade i organisationen under sina studieår i både Uppsala och (Nazi-)Tyskland. År 1934 gick han sedan med i SNF:s studentklubb i staden liksom i Heimdal och erhöll sedermera ett generöst (nazi)tyskt stipendium som möjliggjorde att han kunde studera statsrätt och folkrätt (av Carl Schmitt-snitt) vid de båda genomnazifierade universiteten i Kiel och i München mellan 1936-37. Åström återvände sedan till landet med toppbetyg och 1939 fick han anställning på UD där han sedermera blev kollega med Belfrage och resten är då svensk efterkrigs- och Kalla krigs-historia.