Kategori: deckare

Den brittiska tv-serien ”Young Wallander” skildrar Sverige som ett land på randen till ett raskrig

Konstaterar att den brittiska Netflix-tv-dramaserien ”Young Wallander” som hade premiär i dagarna framställer dagens Sverige, Skåne och Malmö som ett land, en region och en stad som i praktiken står på randen till ett s k raskrig och ”naturligtvis” dyker SD upp i form av det högerradikala partiet Sverige först (som dock verkar ledas av en kvinna i tv-serien) liksom NMR i form av nazistiska Svenska skyddsförbundet.


Detta är ”Malmö noir”-estetik i dess kanske mest tillspetsade form och tyvärr framställs Malmö åtminstone delvis i enlighet med den panvästerländska högerpopulismens och extremhögerns syn på staden som den s k Eurabiens huvudstad och Sverige som världens en gång vitaste land som nu har ”fallit” för den utomvästerländska s k massinvandringen och därför slits sönder av s k raskonflikter.


Samtidigt är det alldeles uppenbart att utomlands och i omvärlden kopplas Sverige ofta och nog alltmer till just högerpopulism och högerextremism och måhända är det delvis både Stieg Larssons och Henning Mankells ”fel” men så klart och tyvärr inte minst de svenska högerradikalernas och nazisternas egen ”förtjänst”.

Ännu en deckare där huvudpersonen är adopterad från Asien

Det är uppenbarligen något alldeles speciellt med (nordost/sydost)asiatiska kvinnor i en västerländsk kontext och särskilt verkar det gälla adopterade asiatiska kvinnor inom den västerländska deckargenren och kanske har det att göra med att det fascinerar västerländska läsare att kvinnor som generellt är små till växten och späda till kroppen och en gång har blivit föräldralösa i ett asiatiskt land och därefter har blivit adopterade till ett västerländskt land också kan vara hårda och tuffa och t o m våldsamma samtidigt som de är ”troubled”?
118559729_10157803667710847_3342254852537364581_o.jpg
 
Nu har nämligen även den amerikanska deckargenren fått sin adopterade asiatiska kvinnliga karaktär – Sung J. Woos Siobhan som innehar huvudrollen i dennes senaste roman ”Skin deep” och som är adopterad från Korea och detektiv.
 
Norge har då sin Marian Dahle, som också hon är adopterad från Korea och polis i ett flertal av den norska/nordiska ”deckardrottningen” Unni Lindells bästsäljande böcker medan Sverige både har Fredrik Ekelunds polis Monica Gren som är adopterad från Korea och Olle Lönnaeus polis Eva Ström som är adopterad från Vietnam.
 
Sedan har ju Sverige så klart också Stieg Larssons Lisbeth Salander som visserligen vare sig är asiat eller adopterad men hon har onekligen vissa ”asiatiska” utseendedrag att döma av hur hon beskrivs av Stieg och hon har ju i det närmaste blivit föräldralös och ”adopterad”.
 
Själv frågade jag en gång Fredrik a.k.a. Marisol om varför hen egentligen har valt att skapa en huvudkaraktär som är en adopterad asiatisk kvinna och polis i flera av hens romaner och detta är då vad hen svarade mig:
 
”Hej, Tobias! Jag minns inte exakt hur det gick till när hon föddes men tror att det var så att jag ville ha en kvinnlig motpol till den lite trubbige och väldigt svenske/skånske inspektören Hjalmar Lindström, en kvinna som kunde väcka honom till något annat. Och mina tankar var en lite sprödare kvinna så jag fick kontrasten hårt kriminalarbete, tuffa uppgifter MOT denna kroppsliga sprödhet men tuffa inre. Tanken var först att det skulle vara en kvinna med chilensk bakgrund eftersom jag kan Chile väl och varit där mycket och talar spanska men så slog det mig att jag har en väninna i Malmö med denna sydkoreanska bakgrund och då fick det bli så i stället. Har intervjuat henne en del om detta och fått intressant information om villkoren för den typen av adoptivbarn. Ungefär så, alltså, Tobias.”

Rasstereotyper i svenska deckare

Deckarforskaren (och litteraturvetaren) Kerstin Bergman och deckarförfattaren (och kriminologen) Christoffer Carlsson diskuterar rassterotyper i den svenska historiska och samtida kriminalromanen på Stockholms stadsbibliotek: rasstereotyperna flödade inom genren mellan ca 1900-65, särskilt vad gäller romer och judar, men också latinos, ”svartmuskiga” sydlänningar och andra ”utlänningar”. Bl a omnämns också Sveriges troligen första (deckar)roman om en blandad svensk (svart amerikansk och vit svensk förälder) – H-K Rönbloms Senatorn kommer tillbaka från 1959.

11053626_10152835208690847_4563880817889766733_n

Idag (sedan 1991) är genren dock explicit antirasistisk och antifascistisk, inte minst p g a ikoner som Henning Mankell och Stieg Larsson, men samtidigt i stort sett helt och hållet vit både vad gäller författarna, huvudkaraktärerna och troligen också läsarna (kanske med undantag för Jens Lapidus romaner och noveller).