Kategori: Dagens Nyheter

Debatten om Fazers s k kinapuffar-logo revisited

DN Kultur:s Kristina Lindquist ger alla oss svenska asiater som i åratal har kritiserat den myckna förekomsten av rasstereotyper av asiater i den svenska offentligheten rätt:
 
 
”Kunskap om historiska sammanhang och rasistiska bildtraditioner är ett viktigt verktyg för att blottlägga de stereotyper som faktiskt verkar för avhumanisering även i vår tid – och därför är en kunskapsbank som Bilders makt så välkommen. Samtidigt vet den som minns debatten om Fazers kinapuffar att det inte går att reducera rasismen till ett rent informationsproblem. Det var knappast bara okunniga människor som avfärdade den rasistiska förpackningen som en politiskt korrekt icke-fråga.”
 
Asiater är då högst sannolikt den minoritet som stereotypiseras allra mest i dagens Sverige och västvärld då rasstereotyper av asiater fortfarande just inte uppfattas som rasstereotyper av de allra flesta majoritetsinvånare och icke-asiater i Sverige och i västvärlden.
 
När den aggressiva debatten om Fazers s k ”kinapuffar”-logo var en rasstereotyp eller ej rasade som allra mest (och som allra värst) i september 2011 genomförde opinionsinstitutet SIFO på SVT:s uppdrag en undersökning som visade att endast 3% av de tillfrågade upplevde bilden som kränkande (enda undantaget var åldersgruppen 15-29 år – 8% av 15-29-åringarna svarade trots allt att de upplevde bilden som kränkande) och vilket föranledde braskande och smått triumferande rubriker i stil med ”97% av svenska folket tycker inte att Fazers kinapuffar är rasistisk”.
 
Debatten om Fazers s k ”kinapuffar”-logo utgjorde f ö startskottet på och bildade upptakten till de 20-talet offentliga debatter som följde i landet om rasstereotyper av olika minoriteter och vilka just rasade på ett synnerligen aggressivt sätt mellan 2012-15 och gjorde SD till ett tvåsiffrigt parti (SD tog klivet från 9% till 10% i opinionsundersökningarna just när något av rasstereotypdebatternas rasstereotypdebatt rasade som allra mest och som allra värst vintern 2012, nämligen rasstereotypdebatten om ”Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul”) liksom att de sammantaget försatte den svenska (vänsterliberala) antirasismen i en djup kris då de allra flesta av landets antirasister eller åtminstone en mycket stor andel av dem valde att försvara rasstereotyperna mellan 2011-15.
Apropå kunskapsbanken Bilders makt.
 
 
Gilles Deleuze: ”Il y a toujours un Nègre, un Juif, un Chinois, un Grand Mogol, un Aryen, dans le délire ”.
 
Fritt översatt – ”I det (vita) deliriumet (alternativt i den vita psykosen alternativt i vithetens psyke) finns det alltid en svart person, en jude, en kines, en muslim och en arier”.

Angående att DN redovisar diversifierade ursprungslandsdata om de unga männen som skjuter på andra unga män

Eftersom den antirasistiska och antifascistiska vreden just nu formligen kokar över mot DN:s ”uthängning” av de unga männen med utomvästerländsk bakgrund i miljonprogramsområdena p g a att DN:s journalister själva har undersökt och räknat på de 100 personer som har skjutit mot andra personer sedan 2013 och bl a har delat upp mellan ursprungsländer i stället för att enbart redovisa svensk och utländsk bakgrund samt pekat ut i vilken typ av områden de har växt upp och är bosatta i så måste jag så klart hävda mitt ”vi behöver inte mindre utan mer diversifierad statistik om landets minoritetsinvånare”-argument även om jag naturligtvis förstår den antirasistiska och antifascistiska vreden i egenskap av att själv vara antirasist och antifascist och även om jag vet att mer och bättre statistik om landets minoritetsinvånare tyvärr mycket väl kan komma att leda till att landets invånare med utomvästerländsk bakgrund och miljonprogramsområdena stigmatiseras än mer samt att än fler av landets majoritetssvenskar kan komma att börja rösta på och sympatisera med SD.
 
 
Att 90 av 100 som har skjutit på andra på allmän plats sedan 2013 har utländsk bakgrund och varav hälften är utrikes födda (och varav ingen är asylsökande och nyanländ) och hälften är födda och uppvuxna i Sverige med en eller två utrikes födda föräldrar måste kunna sägas liksom att i stort sett alla har bakgrund i Afrika och Västasien (d v s i Mellanöstern) och att hälften av dem är uppvuxna och bosatta i landets miljonprogramsområden: Likaså måste det kunna sägas att ingen av de 90 personerna har bakgrund i Finland (inte ens en s k blandad sverigefinne förekommer i materialet), att endast en handfull har bakgrund i Latinamerika respektive på Balkan (inklusive även blandade ”latinos” och blandade ”juggar”) och att ursprungsländer som Irak, Iran, Libanon, Turkiet, Somalia och Eritrea dominerar helt bland de 90 personerna.
 
Att endast 10% av de 100 personerna som har skjutit på andra personer på allmän plats sedan 2013 är s k ”helvita” ”helsvenskar” (dock kan nog tyvärr några enstaka s k ”tredjegeneration:are” mycket väl ”dölja sig” bland de 10 personerna som statistiskt sett har svensk bakgrund) innebär f ö en underrepresentation på åtminstone 650% om jag nu har räknat rätt och vilken mycket väl kan vara den allra lägsta i västvärlden: I de allra flesta andra västländer finns det fortfarande en mer eller mindre numerärt betydande vit underklass som också pangar på och försöker ha ihjäl varandra.
 
Utan siffror och statistik är det fullständigt omöjligt att åtgärda situationen och även om siffror som dessa, vilka indikerar astronomiska och surrealistiska överrepresentationer och vilka möjligen tyvärr är mer extrema än de som gäller för unga minoritetsmän i länder som USA, Storbritannien, Nederländerna och Frankrike, visserligen stigmatiserar och ”hänger ut” landets unga minoritetsmän och landets miljonprogramsområden så är det den enda vägen framåt då exakta och ”spec:ade” data är det enda som kan leda till effektiva (förebyggande) åtgärder för att åtminstone försöka lösa situationen för alla de som utsätts för skjutningarna och vare sig det gäller offren eller förövarna.

Glosan ras är fortfarande gångbar i relation till USA

DN (Kultur) som annars avskyr eller t o m hatar allt tal om ras och all s k identitetspolitik fortsätter att ”skamlöst” och ”ohämmat” hylla och höja upp filmer om och av minoriteter (och icke-västerländska filmer – sammantaget handlar 9 av 10 filmer om svarta, samer, judar, ”andrageneration:are”, muslimer, iranier o s v) liksom att skriva ut och trycka det annars så fruktade och förkättrade rasordet när det används i relation till USA medan en rubrik i stil med ”Forskaren X sätter samtida svenska rasfrågor under lupp” fortfarande är i stort sett omöjlig att tänka sig (och gudskelov för det skulle nog de allra allra flesta svenska antirasister och antifascister säga och tycka).

18157189_10154624376745847_486716257816067578_n.jpg

Lena Andersson likställer postkolonial teori med etnonationalism

DN:s ledarkolumnist den kritikerrosade och på senare tid närmast folkkära författaren Lena Andersson sällar sig nu till alla de på både höger- och vänsterkanten som inte bara anklagar alla typer av post-teorier (som i aktivismform som bekant går under namnet identitetspolitik) inklusive postkolonial teori (det är ingen underdrift att säga att både liberaler och marxister har både mycket, ytterst och oerhört svårt för postkolonial teori) för att ha berett vägen för (eller kanske t o m skapat) den västerländska högerpopulismen och extremhögern utan också (d v s det är det hon nu gör i sin ledartext i dagens DN) likställer postkolonial teori med (i detta fall Aleksandr Dugins högerextrema) etnonationalism utifrån den klassiska ”de är lika goda kålsupare”-logiken.
 
 
Andersson har en bakgrund som antirasist och var själv den antagligen första svenska författaren som kom att betecknas som en specifik postkolonial svensk författare (inte minst p g a hennes roman ”Var det bra så?” från 1999 och innan både Anyuru, Khemiri, Leiva Wenger m fl ens hade debuterat).
 
På senare tid har mängder med företrädare från både högern och vänstern förfäktat denna hypotes att det är de västerländska post-forskarna som likt en slags nutida magiker (eller t o m schamaner) har lyckats frambringa den reaktionära tid som vi i Väst just nu onekligen är på väg in i med stormsteg och allt anses som bekant ha börjat med de bittra och exilerade ”antivästerländska”, ”identitetspolitiska” och ”omvänt rasistiska” tysk-judiska Frankfurtskolanforskarna.dagd

Sanandajis nya bok Massutmaning på väg att bli en bästsäljare

Nu slår landets två största tidningar och medieröster båda ett slag för Tino Sanandajis nya bok och veritabla och formidabla kioskvältare Massutmaning (som ”alla vet” ska utläsas som massinvandring och vars utgivning måste sägas åtnjuta ”perfect timing” mot bakgrund av att SD är på god väg att peta ned M från silverplatsen som landets näst största parti) och vilket kan tyckas lite onödigt med tanke på att boken snart har gått om den senaste bästsäljaren i genren (samtidigt som Sanandajis bok faktiskt också har konkurrerat ut antologin Haveriet med alla sina namnkunniga ledarskribenter och forskarnamn men det får väl ses som ett olycksfall i arbetet) – d v s Karl-Olov Arnstbergs och Gunnar Sandelins Invandring och mörkläggning (2013) som både DN och SvD f ö också drog en lans för i yttrandefrihetens namn när den begav sig.
 
 
 
Sanandajis bok behöver helt enkelt inte mer draghjälp och gratis marknadsföring av de stora drakarna – dess försäljningssiffror är inte på något sätt hotade av några som helst begränsningar av den s k fria marknaden och än mindre är yttrandefriheten det och det gamla borgerliga föraktet mot folkbiblioteken och ”kulturtanterna” som jobbar där ekar ganska så tomt idag: Sanandajis bok har under de senaste dagarna (boken har då bara funnits till försäljning i dryga två veckors tid) lyckats detronisera samtliga deckare, samtliga s k chick lit-böcker, samtliga kokböcker och mat- och dryckböcker OCH Ferrantes romaner och ligger nu etta på 3-4 bokförsäljningslistor och vore det inte vinter så skulle jag ha skrivit att boken just nu säljer som smör i solsken.
 
Min gissning säger att Massutmaning som fr a handlar om miljonprogramsområdena och utomeuropeisk bakgrund-invånarna nu måste ha sålts i minst 25 000 exemplar och att den mycket väl kan komma att bli årets mest sålda fackbok/faktabok och min ytterst ovetenskapliga gissning säger slutligen också att åtminstone två tredjedelar av de som just nu frenetiskt och närmast fanatiskt köper boken är SD:are. De svenska dagstidningarna leker helt enkelt med elden i sin vrede mot folkbiblioteken och den s k kulturvänstern.

Om rasbegreppet igen – i en svensk och amerikansk kontext

DN vägrar att skriva ut det så förkättrade ordet ras i dagens tidning: I Sverige översätts glosan ras och rasbegreppet rutinmässigt till etnicitet sedan 2000-talets början när riksdag och regering beslutade att så skulle göras i den svenska (färgblinda) antirasismens namn. Samtidigt var just ras, i detta fall att självkategorisera sig som vit (för i USA tillfrågas invånarna och väljarna regelbundet om hur de identifierar sig själva utifrån ras), den starkaste variabeln och kategorin i det amerikanska presidentvalet (liksom i statistikens och siffrornas värld): Hela 63% av alla vita män och 53% av alla vita kvinnor röstade på Trump och den övervägande och proportionellt största delen av alla amerikaner som överhuvudtaget röstar är just vita amerikaner och vilket gör att det i mångt och mycket är deras röster som avgör.

15032076_10154108182545847_5276951852372423944_n.jpg

Den svenska ”gulinghumorns” förnyare Henrik Schyffert framställer sig som antirasist i dagens DN Kultur

Den hyllade antifascisten Henrik Schyffert i dagens DN Kultur (som f ö tecknar ett antirasistiskt hjälteporträtt av denne):
 
”Jag är en politiskt korrekt person. Den korrektheten är sund, den tvingar en att tänka i nya banor, att inte försöka få enkla skratt genom att driva med sexuella eller rasistiska fördomar, utan i stället tänka ett varv till för att inte cementera dem. Det finns ett annat ord för pk – det är hyfs… Du kanske är en mobbare som säger saker som sårar, låt bli att göra det. Man kan vara rolig och pk – man får bara försöka vara lite smartare.”
 
Schyffert må vara både folkkär och framgångsrik och han må stå till vänster och vara både antirasist och feminist men han har till dags dato varit en av dem som både har skapat och spridit den svenska så kallade ”gulinghumorn” allra mest konsekvent under flera decenniers tid och inte minst har han förnyat denna den svenska rashumorns paradgenre och introducerat och anpassat den till en ny och yngre publik.
 
I intervjun är det helt enkelt Schyfferts beskrivning av sig själv som (måhända omedvetet säger min psykoanalytiskt inspirerade tolkning) framträder när han talar om ”mobbare som säger saker som sårar”. Sedan är det en annan sak att ”gulinghumor” inte behandlas och betraktas som nedsättande och att ytterst få ser den som ett utryck för ”rasistiska fördomar” för att använda Schyfferts egna ord.
 
Det ska också sägas att Schyffert tidigare har kontaktat mig privat och konfronterat mig med att jag titt som tätt genom åren har ”hängt ut” denne som den svenska ”gulinghumorns” kanske främste företrädare (visserligen bredvid ett antal andra folkkära och framgångsrika svenska ”celebrities”) och vilket indikerar att han nog inte mår så bra av och är en aning störd över att bli ”uthängd” som varande allt annat än antirasistisk.
14825776_10154066520980847_346432092_n1913733_1020588831313809_3220672916074861148_n

DN:s Mellanösternkorrespondent Nathan Shachar hyllar den ”SD-intellektuelle” Åke Wedin och ”kommer ut” som en s k anti-mångkulturalist i dagens DN Kultur

DN:s Mellanösternkorrespondent Nathan Shachar ”kommer ut” som pro-SD eller åtminstone som en s k invandringskritisk s k anti-mångkulturalist (och dessutom som en i mängden av ”det gamla Folkpartiet”-hatarna) genom att på en helsida (och just på Helsidan) i dagens DN Kultur hårt och helhjärtat hylla, rehabilitera och återupprätta hedern för socialisten, chefen för Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, antifascisten, Latinamerika-aktivisten, fredsrörelseaktivisten, Native American-forskaren, värmlänningen, läraren vid Karlstads universitet mm Åke Wedin, som avled för några år sedan (och som jag själv deltog i att skriva om under min tid på Expo, och vilket resulterade i Expressen-artikeln med rubriken ”Främlingshatets nya ansikten. Akademikerna som leder nätverket” som Shachar refererar till).

Shachar undviker nogsamt att nämna att den SD-anknutne Wedin spelade en avgörande roll för att formulera en mer salongsfähig kritik av invandringen från den utomvästerländska världen och av den s k mångkulturalismen kring det senaste sekelskiftet och därmed på ett avgörande sätt bidrog till att bereda vägen för dagens SD samt samförfattade skrifter och artiklar (vilka dessutom inte var forskningstexter och inte byggde på forskningsrön) med flera ledande pro-SD intellektuella såsom litteraturvetaren och afrikaforskaren Ingrid Björkman och antropologen och asienforskaren Jonathan Friedman, och skriver bl a:

”Mycket snart efter att Folkpartiet infört den nya svenska migrationsmodellen i början av 1990-talet gick han lös på den i en rad skrifter och böcker. Oplanerad invandring tömmer Tredje världen på dess kreativa krafter och frestar på välfärdssystemet, hävdade han – och fick sin bild uppslagen i kvällspressen under rubriken ”Främlingshatets nya ansikten”. Att entydiga forskningsrön stöttes bort av ett flegmatiskt etablissemang var anmärkningsvärt, om inte unikt. I dag är det ännu vanligare att osanning och rena myter dominerar hela fakulteter. Ett av de vanligaste brev en skribent får är nödrop från personer som kippar efter luft i likriktade universitetskorridorer. När vi är unga och ofördärvade tror vi att ”de kommer att rätta till allt som är dumt”, att ”sanningen kommer till slut att segra”. Med tiden vet vi bättre. Desto större blir vår tacksamhetsskuld till människor som Åke Wedin, som tar ut sin kurs utan att snegla åt publiken, och som håller fast vid den utan en tanke på sin egen bekvämlighet.”

Danska Politiken slår DN i rasstereotyper av asiater

Danska förment vänsterliberala Politiken slår nog trots allt svenska förment vänsterliberala Dagens Nyheter vad gäller att frossa i visuella rasstereotyper av asiater:

http://www.minoritetsrapporten.org/…/ugens-udvalgte-fra-ori…

Politikens Jørn Villumsen är onekligen ”ett strå vassare” än DN:s gamle tecknare Hans Lindström och det är svårt att tänka sig Politikens rubrik ”Verden blev sparet for 400 millioner kinesere – mindst!” i dagens DN: Det var trots allt 1-2 år sedan som ”roliga asiater” senast dök upp på korsords- och Namn och Nytt-sidorna i DN, det var trots allt 3-4 år sedan som Lars Epstein gjorde sig rolig över asiatiska turister (i bild) och det var trots allt 5-6 år sedan som Hanne Kjöller gjorde sig rolig över asiatiska turister (i text).

13094097_10153659808765847_4426160665552722681_n13096195_10153659811480847_7363877120134526385_n.jpg

Angående den senaste uthängningen av mig som rasist på ledarsidan i dagens DN

Dagens Nyheter och dess ledarskribent Erik Helmerson hänger idag ut mig och ett antal andra som ska delta på årets MR-dagar i Göteborg som varande extremister och rasister:

http://www.dn.se/ledare/signerat/erik-helmerson-extremt-ar-det-nya-normala

Jag vill meddela att den programpunkt som DN syftar på, där jag ska samtala om vita män också kan vara antirasister, inte är en programpunkt som jag känner igen. Jag anmälde en helt annan programpunkt som handlade om rashierarkier och rasstrukturer i det nya genomsegregerade hypermångfalds-Sverige, och som inte på något sätt handlade om frågan ”Kan alla agera mot rasism, även vita svenska män?”. Jag har nu kontaktat arrangörerna bakom MR-dagarna och frågat hur det kunde bli så att jag stoppades in i en programpunkt som jag inte kände till någonting om.

Detta är f ö sjunde gången som jag hängs ut som rasist i DN sedan 2012, och utöver det har Svenska Dagbladets ledarsida och ett flertal andra dagstidningar, tidskrifter och magasin i tryckt pappersform dessutom också hängt ut mig på ett liknande sätt under de senaste åren (för att inte tala om alla nätpublikationer) för att just vara rasist, essentialist och biologist då jag råkar vara en av (ytterst) få svenska forskare som operationaliserar rasbegreppet och använder termen i relation till dagens Sverige, så det handlar inte om att jag blir uthängd per se (även om det också är ett problem när det sker så frekvent och så massivt just i mitt fall, och dessutom i landets största tidningar) då jag står för det jag säger och skriver vad gäller frågor om ras och vithet utan problemet är att det denna gång bygger på uppgifter som inte ens jag själv kände till.

Och slutligen – nu är det vill ingen tävling i vem som hängs ut allra mest som rasist räknat i antal tryckta artiklar, men hade det varit det så hade jag nog tyvärr vunnit med råge inom det antirasistiska och antifascistiska lägret: jag ligger vid det här laget ungefär på samma nivå som vissa SD:are som också regelbundet pekas ut som rasister av landets redaktioner och journalister.