Kategori: blandrelationer

Trist och tråkigt att konstatera att (nordost- och sydost)asiater verkar fortsätta att stå ”lågt i kurs” bland både majoritets- och minoritetssvenskar

År 2007 gick Filip Hammar och Fredrik Wikingsson, vilka nog är mest kända som ”duon” Filip och Fredrik, runt ”på stan” och ”på gator och torg” i Stockholm och frågade icke-asiatiska och främst majoritetssvenska kvinnor om de någonsin hade fantiserat om att ha sex med en asiatisk man i deras dåvarande tv-program ”Boston Tea Party”.
 
Inte en enda av de tillfrågade (och filmade och inspelade) kvinnorna sade och svarade att de någonsin hade haft det utom en enda kvinna som sade något i stil med att hon ändå tyckte att skådespelaren Jackie Chan (hon namngav då denne explicit) var lite rolig eller något liknande.
 
Poängen med Filips och Fredriks tv-inslag var väl att på ett närmast ”överpedagogiskt” och ”folkbildningsaktigt” sätt säga, via och med stöd i kvinnornas svar, att asiatiska män helt enkelt ”går bort” för de allra flesta av landets (heterosexuella) kvinnor och jag minns f ö att Filip och Fredrik innan programmet sändes kontaktade mig för att fråga om jag ville sitta med i tv-studion efter att inslaget hade sänts och kommentera kvinnornas svar tillsammans med dem då jag på den tiden var aktiv i den offentliga debatten om rasstereotyper av asiater (och vilket jag till slut tackade nej till).
Namnlöst.jpg
 
År 2019 går den afrosvenska ”medborgarjournalistiska” Youtube-duon Ambra och Alieu runt ”på stan” och ”på gator och torg” i Göteborg och frågar icke-asiatiska och främst minoritetssvenska män och kvinnor ”vilken etnicitet skulle du aldrig dejta och varför?” och bland de olika svaren så sticker ”kineser”/”asiater” ut och därefter ”afghaner” (se nedanstående Youtube-inslag från cirka 0.10 till cirka 6.40):
 
 
Det framgår vidare ”mellan raderna” i Ambras och Alieus filmade ”enkät” att detta med asiater både är något att fnittra åt och att ha kul åt och det finns då en del indikationer som tyder på att asiater står mycket lågt ”i rang” inom minoritets-Sverige, bland invandrar- och minoritetsgrupperna och i miljonprogramsområdena.
 
Inte mycket verkar m a o tyvärr ha hänt vad gäller den svenska s k allmänhetens och det s k svenska folkets syn på asiater, d v s samma rasstereotyper som gällde år 2007 gäller än idag och både bland majoritets- och minoritetsinvånarna och frågan är om de rådande rasstereotyperna av asiater någonsin kommer att förändras och försvinna just i Sverige.

Sverige är västvärldens ”paradis” för blandrelationer, blandäktenskap, blandpar och intimrelationer över de s k rasgränserna

Clara Lee-Lundberg skriver idag om (hetero- och homosexuella) intimrelationer mellan vita och icke-vita i dagens ETC och intervjuar bl a undertecknad och kort går det då att säga följande om detta kontroversiella och närmast tabubelagda ämne och fenomen, d v s helt enkelt om de svenska blandrelationernas historia, samtid och framtid:
– Sverige är antagligen västvärldens ”paradis” för blandrelationer av alla de slag, d v s det finns proportionellt sett fler (hetero- och homosexuella) blandpar i Sverige än i något annat västerländskt land i världen.
 
– Antalet invånare i Sverige som är inrikes födda och som har en inrikes född och en utrikes född förälder (d v s de s k blandade) har alltid varit fler än antalet invånare i Sverige som är inrikes födda och som har två utrikes födda föräldrar (d v s de s k ”andrageneration:arna) och vilket bör vara unikt i ett panvästerländskt sammanhang.
 
– De första icke-vita vuxna invandrarna i Sverige (d v s utöver de icke-vita adoptivbarnen) var i huvudsak unga icke-vita heterosexuella män från Latinamerika, Afrika, Mellanöstern och sydöstra Europa som ankom till landet på 1960- och 70-talen och blev tillsammans med (svenskfödda eller finskfödda) vita kvinnor. Efter Kalla krigets slut och sedan 1990-talet, och än mer på 2000- och 2010-talen, har därefter ett stort antal icke-vita unga heterosexuella kvinnor från fr a Nordost- och Sydostasien invandrat till Sverige för att bli tillsammans med vita män.
 
– Idag utgörs ett relativt stort antal invandrargrupper i landet i praktiken nästan helt av s k ”kärleksinvandrare” såsom invandrarna som kommer från många länder i Karibien och Västafrika och från många länder i Nordost- och Sydostasien.
 
– Närmare 25% av alla heterosexuella intimrelationer som ingås mellan en man och en kvinna rör numera en inrikes född person och en utrikes född person och det är vanligare att inrikes födda män gifter sig med, sambor med och lever i en intimrelation med en utrikes född kvinna än att inrikes födda kvinnor gör det. Historiskt sett var det dock tidigare vanligare att inrikes födda kvinnor blev och var tillsammans med utrikes födda män än tvärtom. Hela 45% av alla homosexuella äktenskap som ingås mellan två män rör dessutom en inrikes född man och en utrikes född man.
 
– Det går betydligt bättre rent socioekonomiskt för icke-vita som lever i en intimrelation med en vit partner jämfört med icke-vita som är tillsammans med varandra: De allra flesta av alla fattiga och marginaliserade icke-vita i Sverige som bor och lever i miljonprogramsområdena, som är arbetslösa, som är beroende av bidrag, som är sjukskrivna, som uppvisar en låg utbildningsnivå, som är låginkomsttagare o s v och som har en partner har då en icke-vit partner. Detta betyder så klart inte att icke-vita som har en vit partner är lyckligare och mer ”lyckade” än icke-vita som är tillsammans med varandra utan det handlar enbart om materiell ”framgång” och ekonomisk standard mätt i siffror och dessa siffror säger ingenting om en viss individ samtidigt mår bra. Dessutom går det betydligt bättre rent socioekonomiskt för de s k blandade jämfört med de s k ”andrageneration:arna” och återigen handlar det om siffrornas värld, d v s det betyder inte att de blandade är mer ”lyckade” och mår bättre än ”andrageneration:arna”.
 
– De allra flesta av alla s k kända och s k offentliga icke-vita som har en partner har en vit partner oavsett sexuell läggning och oavsett bransch och sfär (d v s s k kända och s k offentliga icke-vita direktörer, ”superrika”, krögare, entreprenörer, skådespelare, författare, musiker, forskare, journalister, kolumnister, redaktörer o s v) och vilket i praktiken innebär att det än så länge inte finns någon s k icke-vit bourgeoisie eller icke-vit elit eller icke-vit överklass att tala om just i Sverige som kan reproducera sig själv rent ”biogenetiskt” (d v s helt enkelt icke-vita svenskar som är högutbildade och uppvisar höga inkomster och som är tillsammans med och får barn med varandra i generation efter generation).
Att som rasifierad – oavsett om man är adopterad, har invandrat till Sverige eller är svenskfödd med en vit och en icke-vit förälder – välja en svenskfödd vit partner bidrar ofta till att man uppfattas som mindre icke-vit. Det säger forskaren och docenten Tobias Hübinette vid Karlstads universitet. Han har bland annat forskat om rasifiering, vithet och postkolonial teori, och menar att det är tabu i Sverige att prata om partnerval i relation till etnicitet och hudfärg.
 
– Precis som det finns strukturer och normer inom alla andra områden i samhället så finns det det även när det gäller partnerval. Sverige har intressant nog en lång historia av att vara ”blandrelationernas paradis”, till skillnad från andra länder i västvärlden där det vanligaste har varit att invandrar- och minoritetsgrupperna gifter sig med varandra inom den egna gruppen.
 
Historiskt sett har det inte varit så i Sverige, den utomeuropeiska invandringen bestod till stor del av ensamma unga män och av så kallad kärleksinvandring på 1960-, 70- och 80-talen, och då framför allt svarta män, latinamerikanska män och män från Mellanöstern vilka träffade svenska kvinnor och stannade här, säger Tobias Hübinette.
 
Han menar samtidigt att den bilden delvis har förändrats de senaste åren.
 
– Inom många av de stora invandrargrupperna som har kommit till Sverige sedan 1980- och 90-talen är det vanligast att man väljer en partner från den egna gruppen, såsom till exempel bland somalier, syrianer, irakier, vietnameser och turkar. En del av dem hämtar till och med en partner från ursprungslandet, säger han.
 
Personer som… i egenskap av icke-vit konsekvent och på politiska grunder bara väljer att bli ihop med andra icke-vita, är inte så vanliga, enligt Tobias Hübinette.
 
– Visst förekommer det, men då är det ofta den så kallade andra generationens invandrare, adopterade eller bland dem som har en vit och en icke-vit förälder. Jag känner till flera adopterade från exempelvis Korea, Indien, Etiopien eller Colombia som bara har relationer med andra adopterade eller med icke-vita invandrare. De menar att det nästan är ett sätt att självsegregera sig, men också ett sätt att göra motstånd mot vithetsnormen…”
 
(…)
 
”Tobias Hübinette menar att det materiella och ekonomin är en avgörande faktor vid val av partner, även om det ofta inte är uttalat.
 
– Det tror jag är en av de viktigaste anledningarna till att personer som rasifieras väljer en vit parter, eftersom vita svenskfödda toppar statistiken när det gäller dem som tjänar mest, lever längst och har högst utbildning. Att få ett fast jobb, ha en ny bil, tjäna bra och äga sin bostad har nästan blivit synonymt med att vara svensk, säger han.
 
– Ingen kan svara på frågan om hur man integrerar sig i det svenska samhället, men det är ju kanske så här man gör. Det handlar om att skaffa sig en vit, svenskfödd person med svenskt kulturellt kapital. Eftersom många rasifierade gör just det så minimeras också möjligheten att skapa en slags icke-vit övre medelklass eller överklass. Det är mycket svårare att få till en sådan i Sverige, än till exempel i Frankrike eller Storbritannien där det i dag finns en exempelvis arabisk, sydostasiatisk och svart övre medelklass, en slags rasifierad borgarklass, avslutar Tobias Hübinette.”

På 1960-talet kunde svenska kvinnor som var gravida med ett blandat barn övertalas att göra abort och de kvinnor som ändå valde att föda barnet övertalades ofta att överge sitt barn på barnhem

På 1960-talet var det inte ovanligt att vita svenska kvinnor som var gravida med ett icke-vitt blandat barn övertalades att göra abort och de kvinnor som ändå valde att föda barnet eller inte beviljades abort övertalades ofta att överge sitt barn och placera det på barnhem:
 
Idag har över 800 000 invånare i landet en utrikes född förälder och en inrikes född förälder och varav närmare 200 000 har en utomeuropeisk utrikes född förälder och en inrikes född förälder och det är generellt de sistnämnda som oftast inte kan passera som vita majoritetssvenskar och som ibland går under beteckningen blandade.
 
Sveriges äldsta icke-vita blandade är i stort sett lika gamla som landets äldsta utomeuropeiska utlandsadopterade, d v s de äldsta är i 60-årsåldern (och de är då inte särskilt många) och det var fr a på 1960-talet som den första större generationen blandade tillkom och föddes samtidigt som de första icke-vita adopterade anlände till landet. De blandade och de adopterade var f ö intressant nog ”jämnstarka” numerärt sett ända fram tills 1980- och 90-talen då de blandade började öka snabbt i antal p g a att den utomeuropeiska invandringen ökade under dessa båda årtionden och på 2000- och 2010-talen har därefter ett stort antal asiatiska kvinnor invandrat för att ingå i intimrelationer med män i Sverige vilket har resulterat i än större årskullar av blandade.
 
På 1960-talet när både de första utlandsadopterade ankom och när de första blandade föddes var Sverige ett påtagligt rasligt homogent land och helt enkelt ett mycket vitt land och exempelvis bodde endast kring 600 afrikaner och kring 700 latinamerikaner i hela Sverige under 1960-talets första hälft.
 
Under 60-talet skrevs det också mycket om de första blandade barnen i svensk press och fr a om de barn som hade en svart invandrad far och en vit svensk mor och det är uppenbart så här i efterhand att många vita svenska kvinnor övertalades att antingen abortera bort sitt blandade barn innan det hade fötts eller att lämna bort sitt blandade barn på barnhem efter att det hade fötts.
barn.jpg
 
Överhuvudtaget skrevs det mycket om blandrelationer över de s k rasgränserna under detta årtionde. I november 1961 skrev exempelvis Aftonbladet om portugisen och privatläraren Miguel Graca som hade rötter i Angola och som hotades med utvisning då han hade gjort en av sina kvinnliga elever med barn som var dotter till en svensk direktör. Direktörspappan hade då begärt att Graca skulle utvisas och vilket Utlänningsnämnden (dåvarande Migrationsverket) först gick med på men efter att Gracas fall hade uppmärksammats i media och efter en tv-debatt på våren 1962 som handlade om Graca och hans före detta elev samt deras blandade dotter så fick Graca till slut stanna i landet. Graca dyker f ö upp senare under 60-talet i svensk media efter att i mars 1968 ha lämnat landet olovligen med en 4-årig blandad son och i medierapporteringen framgick det då att han hade fått flera barn med flera olika svenska kvinnor efter att han 1962 hade fått stanna i Sverige.
mord.jpg
 
I oktober 1963 var det rubriker i svensk press i samband med att en brittisk man med karibiskt ursprung dödade sin svenska flickvän och Expressen kallade händelsen för det ”första mordet med rasmotsättning som tänkbart motiv”. Mannens vita svenska flickvän var gravid och hade innan mordet meddelat att hon ämnade ansöka om abort då hon ”inte ville föda ett barn som hade en N till far” och möjligen p g a att hennes föräldrar hade pressat henne till det beslutet.
 
I november 1966 skrev Svenska Dagbladet om att 10-15 s k ”mörkhyade” barn årligen övergavs och hamnade på barnhem bara i Göteborgs stad och att antalet höll på att öka samt att det troligen handlade om att barnens vita svenska mammor övertalades att lämna bort sina blandade barn av sina föräldrar och släktingar och sin närmaste omgivning.
 
I november 1966 publicerade Aftonbladet ett stort reportage om Agneta och hennes blandade son Mikael vars far var frånvarande och bodde i Nigeria. Agneta berättade att när hon blev gravid med Mikael så tog hon in på ett mödrahem då hennes föräldrar ville att hon skulle lämna bort honom direkt efter födseln men till slut valde hon ändå att behålla Mikael och leva som ensamstående mor.
FÄRG.jpg
 
I samma reportage intervjuades också en s k abortkurator som explicit kunde intyga att de vita svenska kvinnor som var gravida med blandade barn ofta uppmanades att ansöka om abort av sin närmaste omgivning: ”Man får ju inte blunda för verkligheten. Det blir svårare för ensamstående mödrar med färgade barn…”.
 
Aftonbladet berättade vidare om ett fall från 1958 som kanske var det första fallet då en vit svensk kvinna som var gravid med ett blandat barn blev beviljad abort på s k sociala grunder efter att i sin ansökan om abort ha skrivit att ”mitt barn blir färgat, pappan är N”.
 
År 1964 hade 25 ansökningar inkommit enbart till Stockholm stad från svenska kvinnor som var gravida med blandade barn och varav 20 till slut beviljades abort och 1965 handlade det om 30 sådana fall i just Stockholm varav 24 beviljades abort. Slutligen rapporterade Aftonbladet att det i Stockholm fanns kring 30-40 s k ”färgade” fosterbarn som hade placerats ut och levde i familjehem efter att deras mammor hade övergivit dem och placerat dem på barnhem och ofta efter ”hård press från omgivningen” som tidningen uttryckte det.
 
När jag arbetade med tv-programmet Spårlöst kom jag i kontakt med åtminstone 9-10 personer som just var icke-vita blandade och som hade fötts på just 1960-talet och jag minns att jag då chockades över att flertalet av dem hade övergivits av sina vita svenska mammor (deras icke-vita pappor var då nästan alltid frånvarande) och antingen växt upp som fosterbarn eller adopterats bort och de flesta av dem hade tillbringat ett eller flera år på barnhem däremellan men efter att nu ha hittat spåren av Sveriges första större generation av icke-vita blandade som kom till och föddes på 60-talet så blir det tydligt att det nog handlade om det dåtida Sveriges syn på både intimrelationer över de s k rasgränserna, syn på ensamstående mödrar och syn på icke-vita blandade barn som i samtliga tre fallen då var tämligen negativ.

Demografisk översikt över de svenska asiaterna den 31 december 2018

De svenska asiaterna uppgick till sammanlagt 211 194 invånare i landet den 31 december 2018 utifrån definitionen att ha någon form av bakgrund i Stillahavsasien eller i Nordostasien (Hong Kong, Japan, Kina, Mongoliet, Nordkorea, Sydkorea, Taiwan) och Sydostasien (Brunei, Filippinerna, Indonesien, Kambodja, Laos, Malaysia, Myanmar, Singapore, Thailand, Vietnam, Östtimor).

 

De svenska asiaterna är numera fler till antalet än de svenska latinamerikanerna (ca 150 000 invånare) men färre än afrosvenskarna (ca 300 000 invånare) och långt färre än antalet invånare med bakgrund i den så kallade MENA-regionen vilka uppgick till 919 579 invånare den 31 december 2018. Därtill fanns det också ca 120 000 invånare med ursprung från Central- och Sydasien i landet den 31 december 2018.

 

Två tredjedelar av de svenska asiaterna är utrikes födda och invandrade och av dem är två tredjedelar kvinnor och uppemot 15% är adopterade (och av dem är närmare två tredjedelar också kvinnor).

 

Endast 7,4% av de svenska asiaterna är s k ”andrageneration:are” i den meningen att de är födda i Sverige med två föräldrar som är födda i samma land (t ex att de är födda i Sverige med två föräldrar som är födda i Kina eller Vietnam).

 

Över en fjärdedel av alla svenska asiater är blandade och de allra flesta av dem har en förälder från regionen och en förälder som är svenskfödd. Över 80% av alla blandade svenska asiater som har en förälder från regionen och en förälder som är svenskfödd har en moder från regionen och en svenskfödd fader.

 

Demografisk översikt över de svenska asiaterna den 31 december 2018

totalt antal: 211 194

födda i regionen: 66,1%=139 505 (66,4%=92 664 kvinnor) (13,2 %=18 384 adopterade – 62,6%= 11 505 kvinnor)
födda i Sverige med två föräldrar födda i regionen: 7,4%=15 574
födda i Sverige med en förälder född i regionen och en förälder född i Sverige: 21,5%=45 338
födda i Sverige med en förälder född i regionen och en förälder född i annat ursprungsland: 5,1%=10 767

födda i Sverige med fadern född i regionen och modern född i Sverige: 8032 födda i Sverige med modern född i regionen och fadern född i Sverige: 37 316 (82,3%)

födda i Sverige med fadern född i regionen och modern född i annat ursprungsland: 3400
födda i Sverige med modern född i regionen och fadern född i annat ursprungsland: 7377 (68,5%)

 

Belgien ber om ursäkt till de blandade centralafrikanska barnen

Igår skrev Belgien historia genom att be om ursäkt till alla de 10 000-tals mixade och halvvita centralafrikaner från Kongo, Rwanda och Burundi som oftast skiljdes från sina infödda mödrar och placerades på institutioner eller i foster- och adoptivfamiljer i Belgien efter avkolonialiseringen och självständigheten:
 
På 1920-, 30-, 40-, 50- och 60-talen ”tillkom” miljontals s k mixed race-barn i de europeiska kolonierna i Asien och Afrika trots att intimrelationer/sexuella interaktioner över de s k rasgränserna (och självklart både hetero- och homosexuella sådana) samtidigt var förbjudna ”på pappret” och vilka nästan alla hade vita fäder och icke-vita mödrar (p g a övergrepp, våldtäkter, prostitution, ”polygami”, älskarinnearrangemang och konkubinat mm men också i en del fall p g a genuin kärlek över de s k rasgränserna mellan vita män och asiatiska och afrikanska infödda kvinnor) och när européerna lämnade alternativt blev utkastade från kolonierna på 1940-, 50-, 60- och 70-talen stod de inför frågan om vad de skulle göra med alla blandade halvvita infödda undersåtar.
 
I många fall tog de med sig de mixade infödda ”tillbaka” till ”moderlandet” i Europa men inte deras mödrar såsom i fallet med holländarna vilka tog med sig 100 000-tals mixade sydostasiater när de ”återvände” ”hem” till Nederländerna. I andra fall blev de mixade infödda kvar efter avkolonialiseringen och självständigheten såsom i Sydasien och i delar av Östafrika och de halvvita sydasiaterna och östafrikanerna blev oftast rätt så illa behandlade under de postkoloniala nationsbyggandeprocesserna då de uppfattades ha stått nära de vita européerna.
 
Under efterkrigstiden och Kalla kriget skulle USA f ö stå inför samma ”bekymmer” när 100 000-tals mixade barn i fr a Asien ”tillkom” i samband med USA:s otaliga krig och konflikter där på 1940-, 50-, 60- och 70-talen när mängder av vita och svarta amerikanska soldater fick blandade barn med de infödda kvinnorna.
 
För många européer och västerlänningar sågs de blandade halvvita barnen som en skam för den s k vita rasens och den s k västerländska civilisationens s k heder medan de för andra (läs: kristna, liberaler och feminister) sågs som ”halvciviliserade” halvvita som tillhörde Europa och Väst snarare än de infödda utomeuropéerna över haven och därför skulle de ”räddas” och tas med ”hem” till Europa.
 
 
”Belgium on Thursday apologized for the forced removal of thousands of children born to mixed-race couples during its colonial-era rule of the Democratic Republic of Congo, Burundi, and Rwanda.
 
Prime Minister Charles Michel issued the formal apology during a plenary session at the Belgian Parliament in Brussels on Thursday with dozens of those affected watching on from the visitors’ gallery.
 
Belgium forcibly took away thousands of mixed-race children, known as ”metis,” born to white settlers and black mothers in these Central African nations towards the end of its colonial rule between 1959 and 1962, a U.N. report said.”

Kvinnor med bakgrund i Sydost- och Nordostasien är antagligen överrepresenterade bland de kvinnor som dödas av en närstående

Så har ännu en (sydost/nordost)asiatisk kvinna blivit dödad av sin partner och tyvärr tyder mycket på att de (sydost/nordost)asiatiska kvinnorna är rejält överrepresenterade bland de 15-talet kvinnor i Sverige som varje år just dödas av en närstående i samband med en heterosexuell intimrelation:

https://www.expressen.se/kvallsposten/cecilia-blev-kar-ett-halvar-senare-hogg-han-ihjal-henne/?

I just detta fall handlar det om en adopterad kvinna från Sydkorea som nyligen hade kommit i kontakt med sin koreanska familj och av de 5-6 mord på (sydost/nordost)asiatiska kvinnor som jag känner till och som har ägt rum bara under de senaste åren så har mördaren i praktiken alltid varit en majoritetssvensk man och så verkar vara fallet även denna gång.

Antagligen avspeglar detta att mördarna nästan alltid är majoritetssvenska män det demografiska faktumet att den absoluta majoriteten av alla (sydost/nordost)asiatiska kvinnor i Sverige som är heterosexuella och som inte är singlar och som är mellan ca 15-60 år gamla och vare sig de är invandrade, blandade, adopterade eller ”andrageneration:are” just är tillsammans med en icke-(sydost/nordost)asiatisk man och nästan alltid med en majoritetssvensk man även om det blir allt vanligare även bland heterosexuella minoritetsmän att vara tillsammans med en (sydost/nordost)asiatisk kvinna.

OBS 1: Det är lika fel när majoritetssvenska kvinnor dödas.

OBS 2: Det är lika fel när minoritetsmän dödar.

OBS 3: Det är inte fel med blandrelationer.

Ett besök på Eurasian Community House i Singapore

Besökte för några dagar sedan Eurasian Community House i Singapore där representanter för Singapores blandade asiatiska minoritet huserar: Mellan ca 1600-1800 och under s k tidigmodern tid utvandrade nästan en miljon (vita kristna) europeiska män till Asien och av vilka flertalet var portugiser, spanjorer, holländare, fransmän och engelsmän men också 1000-tals skandinaver (liksom tyskar, italienare m fl) och även om kanske möjligen en tredjedel till slut återvände till Europa efter att ha spenderat ett eller flera år i Asien så fick ett mycket stort antal av de europeiska männen (upptäckare, äventyrare, bosättare, sjömän, handelsmän, soldater, missionärer, diplomater, forskare, tjänstemän, adelsmän o s v) barn med asiatiska kvinnor och det är ättlingar till dessa som idag kallas Eurasian (Eurasian-minoriteter finns idag i hela Sydasien och Sydostasien liksom även i Nordostasien) – de blev helt enkelt ett eget s k folkslag som fortsatte att gifta sig med och reproducera sig med varandra och som fr a utmärkte sig genom att vara kristna och tala ett eller flera europeiska kolonialspråk.
39403730_10155845067865847_2107283351109894144_n.jpg
 
Ofta blev Eurasian-minoriteten något av ”go between:ers” mellan de olika infödda s k folkslagen och västerlänningarna och idag verkar de vara överrepresenterade inom kulturvärlden, akademin, mediebranschen, idrotten, näringslivet och politiken.
 
Under högimperialismen på 1800-talet och under kolonialtiden och Kalla kriget på 1900-talet uppstod än fler blandrelationer mellan västerländska män och asiatiska kvinnor och än fler blandade barn föddes och än idag är det mycket vanligt att se vita män och asiatiska kvinnor vandra hand i hand på gatorna i städerna i hela Nordost- och Sydostasien och inte minst här i Singapore.
 
Sedan den s k 68-revolutionen och den moderna antirasismens uppkomst som bl a innebar att antalet blandrelationer över de s k rasgränserna mellan vita män och asiatiska kvinnor exploderade i antal så finns det numera långt fler blandade asiater i västvärlden än i Asien.
39280013_10155845068215847_5837758718824939520_n.jpg

Ny artikel visar att s k rasliga utseende- och kroppsaspekter har betydelse för majoritetssvenskars attityder till intimrelationer över de s k rasgränserna

Sayaka Osanami Törngrens artikel ”Playing the safe card or playing the race card? Comparison of attitudes towards interracial marriages with non-white migrants and transnational adoptees in Sweden” i tidskriften Comparative Migration Studies undersöker hur majoritetssvenskar relaterar till och upplever intimrelationer över de s k rasgränserna i ett Sverige präglat av färgblindhet och antirasism och där frågor om ras och s k rasliga utseende- och kroppsskillnader är i det närmaste tabubelagda att tala om och kanske t o m att tänka på.

 

Namnlöst.jpg

 

Osanami Törngren har i sin studie specifikt undersökt hur majoritetssvenskar ser på och betraktar intimrelationer över de s k rasgränserna när partnern är icke-vit invandrad respektive icke-vit adopterad (t ex de som har bakgrund i Afrika, Latinamerika, Asien och den s k MENA-regionen) utifrån vad som anses vara socialt accepterat eller ej och via både enkäter och intervjuer och hon finner att även om kultur (och i detta fall de adopterades svenskhet, europeiskhet och västerländskhet) verkar ha betydelse då det anses mer accepterat att ha en adopterad partner jämfört med att ha en invandrad partner så slår ras (och i detta fall de adopterades annorlunda utseenden och kroppar) ändå igenom: De flesta deltagarna i studien föredrar en majoritetssvensk partner, tendensen är ändå tydlig att både icke-vita invandrare och icke-vita adopterade anses vara mindre socialt accepterade att ha som intimrelationspartners och det finns också en tydlig (ras)hierarki vad gäller de adopterade – de som är mest socialt accepterade att ha som intimrelationspartners är de adopterade från Latinamerika och därefter de adopterade från Asien och slutligen de adopterade från Afrika:

 

”This study focused solely on the attitudes towards interracial marriages; and the results clearly demonstrate that race and visible differences do matter in Sweden. The survey and interview results clearly show that even though transnational adoptees are more socially Osanami Törngren Comparative Migration Studies (2018) 6:10 Page 12 of 17 accepted as marriage partners, because of their cultural and linguistic compatibility, they are not as preferable compared to Swedes, because of their racial and visible differences. Combining the survey and the interviews, the complex and intricate reasoning behind the attitudes toward interracial relationships came to the surface. The results open up a discussion, and they question the idea of colorblindness in Sweden. I would like to stress the importance of including adoptees in studies of international migration and ethnic relations in order to shed light on how race and visible differences matter in the Swedish context. The comparison of non-white adoptees and persons of migrant origin can contribute to a deeper understanding of racism and discrimination – something that the idea of culture and ethnic differences cannot explain.”

 

Ny avhandling visar att s k rasliga utseendeskillnader har betydelse även i Sverige vad gäller intimrelationer över de s k rasgränserna

Nu har Annika Elwerts avhandling ”Will you intermarry me? Determinants and consequences of immigrant-native intermarriage in contemporary Nordic settings” försvarats vid Ekonomisk-historiska institutionen vid Lunds universitet och som undersöker s k blandrelationer och s k blandäktenskap och intimrelationer över de s k rasgränserna i en svensk och nordisk kontext liksom vad som driver dessa relationer.
 
Bland annat konstaterar Elwert det som tidigare studier om intimrelationer över de s k rasgränserna har indikerat såsom att vissa invandrargrupper är extremt ”inriktade” på att ingå i intimrelationer med majoritetssvenskar (vissa latinamerikanska invandrargrupper, vissa asiatiska invandrargrupper samt vissa karibiska och nord- och västafrikanska invandrargrupper) men att det samtidigt föreligger extremt utpräglade könsskillnader mellan dessa invandrargrupper (t ex är över 90% av alla invandrare från Nordafrika som befinner sig i en intimrelation med en majoritetsinvånare män medan över 90% av alla invandrare från Östasien och Sydostasien som befinner sig i en intimrelation med en majoritetsinvånare är kvinnor).
 
Vidare konstaterar Elwert att till skillnad från s k monogama intimrelationer (och oavsett sexuell läggning), d v s när majoritetsinvånare är och blir tillsammans med varandra (och vare sig de är gifta, lever i partnerskap eller är s k sambos eller s k särbos) och vilket naturligtvis är det absolut vanligaste för merparten av alla majoritetsinvånare (d v s de allra allra flesta majoritetssvenskar blir s a s ”ihop med” andra majoritetssvenskar och får även barn med andra majoritetssvenskar), så är åldersskillnaden betydligt större när det gäller blandrelationer över de s k rasgränserna och den majoritetssvenska partnern är då i stort sett alltid äldre och ibland t o m betydligt äldre än minoritetspartnern.
 
Utgångspunkten i avhandlingen är att denna åldersskillnad handlar om ett slags statusutbyte: Majoritetspartnern, som då nästan alltid är äldre eller t o m betydligt äldre än minoritetspartnern, får högre status genom att kunna ”få” och ”ha” en yngre eller t o m betydligt yngre partner än andra majoritetssvenskar ”får” och ”har” medan minoritetspartnern ”byter bort” sitt stigma att inte vara vit, att vara invandrare och att på andra sätt vara annorlunda (språkligt, religiöst o s v) genom att ”få” och ”ha” en vit partner som kanske inte alltid garanterar men definitivt ökar chanserna många gånger om att få ett s k bra liv i Sverige och åtminstone mätt utifrån socioekonomiska utfallssiffror (att ha en s k god och s k bra ekonomi, att bo s k fint och s k stort, att leva längre än andra invandrare o s v) som så klart samtidigt inte säger någonting om de eventuella psykosociala ”förluster” och ”offer” som också kan tänkas finnas med i bilden (t ex att också majoritetspartnern och inte minst majoritetspartnerns blandade barn kan komma att utsättas för diskriminering och att minoritetspartnern kan komma att isoleras från sina s k landsmän och landsmaninnor och t o m stigmatiseras som en s k ”förrädare”).
 
Elwert har även i sin avhandling använt sig av icke-vita utlandsadopterade som jämförelsegrupp utifrån utgångspunkten att det enda som skiljer dem från majoritetssvenskarna är deras annorlunda kroppar och utseenden medan invandrarna och deras barn (d v s de s k ”andrageneration:arna”) inte bara skiljer sig kroppsligen och utseendemässigt gentemot majoritetssvenskarna utan också nästan alltid språkligt, religiöst och etniskt-kulturellt. Elwert finner att åldersskillnaden kvarstår även för icke-vita utlandsadopterade och särskilt gäller det de latinamerikanska utlandsadopterade och de sydasiatiska utlandsadopterade, d v s även de är generellt yngre eller t o m betydligt yngre än sina majoritetssvenska partners (OBS: uppemot 95% av samtliga icke-vita utlandsadopterade som har en partner har då en majoritetspartner). Åldersskillnaden gäller även bland utlandsadopterade från Östasien och Sydostasien men är inte lika utpräglad bland dessa jämfört med den åldersskillnad som gäller bland invandrare från Östasien och Sydostasien som är tillsammans med majoritetssvenskar (OBS: i detta fall gäller det i huvudsak adopterade respektive invandrade kvinnor från Östasien och Sydostasien som ingår i en intimrelation över de s k rasgränserna med majoritetssvenska män då långt färre invandrade och adopterade män från Östasien och Sydostasien lever i intimrelationer med majoritetssvenska kvinnor) men Elwert förklarar detta med att åldersskillnaden mellan just invandrade kvinnor från Östasien och Sydostasien som är tillsammans med majoritetsmän är så kraftig (den är t ex generellt större än den åldersskillnad som gäller när karibiska och västafrikanska män lever i intimrelationer med majoritetskvinnor) att den mindre åldersskillnaden som föreligger mellan adopterade kvinnor från Östasien och Sydostasien som är tillsammans med majoritetsmän därmed är förståelig.
 
Elwert menar därmed att hon har kunnat (be)visa att även i dagens Sverige så har s k rasliga kropps- och utseendeskillnader betydelse på den s k ”begärsmarknaden” även om många majoritetssvenskar nog skulle hävda att utseendet och det yttre (d v s kroppen eller skalet) inte spelar någon roll och särskilt just inte s k rasskillnader:
 
”This study is the first to address the difference between race-based status exchange and immigrant status exchange, and it is novel in that it uses international adoption to Sweden for examining the relative importance of these two types of exchange. A key contribution of this study is the finding that not only do perceived cultural differences lead to differential treatment but also that a purely physical difference leads to differential treatment in the marriage market.”

De blandade barnens tid är nu

De blandade barnens tid är nu och det märks sannerligen i den samtida svenska bildkulturen:
24301164_10155243691830847_10918704969599369_n.jpg
 
I de lägre ålderskategorierna utgör de s k blandbarnen (t ex barn med svart pappa-vit mamma, barn med vit pappa-asiatisk mamma, barn med en s k MENA-förälder-vit förälder och barn med en latinamerikansk förälder-vit förälder) numera mellan 7-9% av alla barn och vilket är bland den högsta procentsiffran i hela västvärlden bredvid proportionen blandbarn i USA, Storbritannien, Frankrike, Kanada, Australien och Nederländerna. De första svenska blandbarnen föddes redan på 1960-och 70-talen och antalet och andelen blandbarn tog fart på 1980- och 90-talen men har ökat kraftigt fr a på 2000-talet i och med att den utomeuropeiska s k kärleksinvandringen har exploderat i omfattning samtidigt som ett ökande antal s k ”andragenerationare” samt utlandsadopterade med utomeuropeisk bakgrund också har fått barn med majoritetssvenskar under 2000-talet.