Category: blandrelationer

Ny artikel visar att s k rasliga utseende- och kroppsaspekter har betydelse för majoritetssvenskars attityder till intimrelationer över de s k rasgränserna

Sayaka Osanami Törngrens artikel ”Playing the safe card or playing the race card? Comparison of attitudes towards interracial marriages with non-white migrants and transnational adoptees in Sweden” i tidskriften Comparative Migration Studies undersöker hur majoritetssvenskar relaterar till och upplever intimrelationer över de s k rasgränserna i ett Sverige präglat av färgblindhet och antirasism och där frågor om ras och s k rasliga utseende- och kroppsskillnader är i det närmaste tabubelagda att tala om och kanske t o m att tänka på.

 

Namnlöst.jpg

 

Osanami Törngren har i sin studie specifikt undersökt hur majoritetssvenskar ser på och betraktar intimrelationer över de s k rasgränserna när partnern är icke-vit invandrad respektive icke-vit adopterad (t ex de som har bakgrund i Afrika, Latinamerika, Asien och den s k MENA-regionen) utifrån vad som anses vara socialt accepterat eller ej och via både enkäter och intervjuer och hon finner att även om kultur (och i detta fall de adopterades svenskhet, europeiskhet och västerländskhet) verkar ha betydelse då det anses mer accepterat att ha en adopterad partner jämfört med att ha en invandrad partner så slår ras (och i detta fall de adopterades annorlunda utseenden och kroppar) ändå igenom: De flesta deltagarna i studien föredrar en majoritetssvensk partner, tendensen är ändå tydlig att både icke-vita invandrare och icke-vita adopterade anses vara mindre socialt accepterade att ha som intimrelationspartners och det finns också en tydlig (ras)hierarki vad gäller de adopterade – de som är mest socialt accepterade att ha som intimrelationspartners är de adopterade från Latinamerika och därefter de adopterade från Asien och slutligen de adopterade från Afrika:

 

”This study focused solely on the attitudes towards interracial marriages; and the results clearly demonstrate that race and visible differences do matter in Sweden. The survey and interview results clearly show that even though transnational adoptees are more socially Osanami Törngren Comparative Migration Studies (2018) 6:10 Page 12 of 17 accepted as marriage partners, because of their cultural and linguistic compatibility, they are not as preferable compared to Swedes, because of their racial and visible differences. Combining the survey and the interviews, the complex and intricate reasoning behind the attitudes toward interracial relationships came to the surface. The results open up a discussion, and they question the idea of colorblindness in Sweden. I would like to stress the importance of including adoptees in studies of international migration and ethnic relations in order to shed light on how race and visible differences matter in the Swedish context. The comparison of non-white adoptees and persons of migrant origin can contribute to a deeper understanding of racism and discrimination – something that the idea of culture and ethnic differences cannot explain.”

 

Ny avhandling visar att s k rasliga utseendeskillnader har betydelse även i Sverige vad gäller intimrelationer över de s k rasgränserna

Nu har Annika Elwerts avhandling ”Will you intermarry me? Determinants and consequences of immigrant-native intermarriage in contemporary Nordic settings” försvarats vid Ekonomisk-historiska institutionen vid Lunds universitet och som undersöker s k blandrelationer och s k blandäktenskap och intimrelationer över de s k rasgränserna i en svensk och nordisk kontext liksom vad som driver dessa relationer.
 
Bland annat konstaterar Elwert det som tidigare studier om intimrelationer över de s k rasgränserna har indikerat såsom att vissa invandrargrupper är extremt ”inriktade” på att ingå i intimrelationer med majoritetssvenskar (vissa latinamerikanska invandrargrupper, vissa asiatiska invandrargrupper samt vissa karibiska och nord- och västafrikanska invandrargrupper) men att det samtidigt föreligger extremt utpräglade könsskillnader mellan dessa invandrargrupper (t ex är över 90% av alla invandrare från Nordafrika som befinner sig i en intimrelation med en majoritetsinvånare män medan över 90% av alla invandrare från Östasien och Sydostasien som befinner sig i en intimrelation med en majoritetsinvånare är kvinnor).
 
Vidare konstaterar Elwert att till skillnad från s k monogama intimrelationer (och oavsett sexuell läggning), d v s när majoritetsinvånare är och blir tillsammans med varandra (och vare sig de är gifta, lever i partnerskap eller är s k sambos eller s k särbos) och vilket naturligtvis är det absolut vanligaste för merparten av alla majoritetsinvånare (d v s de allra allra flesta majoritetssvenskar blir s a s ”ihop med” andra majoritetssvenskar och får även barn med andra majoritetssvenskar), så är åldersskillnaden betydligt större när det gäller blandrelationer över de s k rasgränserna och den majoritetssvenska partnern är då i stort sett alltid äldre och ibland t o m betydligt äldre än minoritetspartnern.
 
Utgångspunkten i avhandlingen är att denna åldersskillnad handlar om ett slags statusutbyte: Majoritetspartnern, som då nästan alltid är äldre eller t o m betydligt äldre än minoritetspartnern, får högre status genom att kunna ”få” och ”ha” en yngre eller t o m betydligt yngre partner än andra majoritetssvenskar ”får” och ”har” medan minoritetspartnern ”byter bort” sitt stigma att inte vara vit, att vara invandrare och att på andra sätt vara annorlunda (språkligt, religiöst o s v) genom att ”få” och ”ha” en vit partner som kanske inte alltid garanterar men definitivt ökar chanserna många gånger om att få ett s k bra liv i Sverige och åtminstone mätt utifrån socioekonomiska utfallssiffror (att ha en s k god och s k bra ekonomi, att bo s k fint och s k stort, att leva längre än andra invandrare o s v) som så klart samtidigt inte säger någonting om de eventuella psykosociala ”förluster” och ”offer” som också kan tänkas finnas med i bilden (t ex att också majoritetspartnern och inte minst majoritetspartnerns blandade barn kan komma att utsättas för diskriminering och att minoritetspartnern kan komma att isoleras från sina s k landsmän och landsmaninnor och t o m stigmatiseras som en s k ”förrädare”).
 
Elwert har även i sin avhandling använt sig av icke-vita utlandsadopterade som jämförelsegrupp utifrån utgångspunkten att det enda som skiljer dem från majoritetssvenskarna är deras annorlunda kroppar och utseenden medan invandrarna och deras barn (d v s de s k ”andrageneration:arna”) inte bara skiljer sig kroppsligen och utseendemässigt gentemot majoritetssvenskarna utan också nästan alltid språkligt, religiöst och etniskt-kulturellt. Elwert finner att åldersskillnaden kvarstår även för icke-vita utlandsadopterade och särskilt gäller det de latinamerikanska utlandsadopterade och de sydasiatiska utlandsadopterade, d v s även de är generellt yngre eller t o m betydligt yngre än sina majoritetssvenska partners (OBS: uppemot 95% av samtliga icke-vita utlandsadopterade som har en partner har då en majoritetspartner). Åldersskillnaden gäller även bland utlandsadopterade från Östasien och Sydostasien men är inte lika utpräglad bland dessa jämfört med den åldersskillnad som gäller bland invandrare från Östasien och Sydostasien som är tillsammans med majoritetssvenskar (OBS: i detta fall gäller det i huvudsak adopterade respektive invandrade kvinnor från Östasien och Sydostasien som ingår i en intimrelation över de s k rasgränserna med majoritetssvenska män då långt färre invandrade och adopterade män från Östasien och Sydostasien lever i intimrelationer med majoritetssvenska kvinnor) men Elwert förklarar detta med att åldersskillnaden mellan just invandrade kvinnor från Östasien och Sydostasien som är tillsammans med majoritetsmän är så kraftig (den är t ex generellt större än den åldersskillnad som gäller när karibiska och västafrikanska män lever i intimrelationer med majoritetskvinnor) att den mindre åldersskillnaden som föreligger mellan adopterade kvinnor från Östasien och Sydostasien som är tillsammans med majoritetsmän därmed är förståelig.
 
Elwert menar därmed att hon har kunnat (be)visa att även i dagens Sverige så har s k rasliga kropps- och utseendeskillnader betydelse på den s k ”begärsmarknaden” även om många majoritetssvenskar nog skulle hävda att utseendet och det yttre (d v s kroppen eller skalet) inte spelar någon roll och särskilt just inte s k rasskillnader:
 
”This study is the first to address the difference between race-based status exchange and immigrant status exchange, and it is novel in that it uses international adoption to Sweden for examining the relative importance of these two types of exchange. A key contribution of this study is the finding that not only do perceived cultural differences lead to differential treatment but also that a purely physical difference leads to differential treatment in the marriage market.”

De blandade barnens tid är nu

De blandade barnens tid är nu och det märks sannerligen i den samtida svenska bildkulturen:
24301164_10155243691830847_10918704969599369_n.jpg
 
I de lägre ålderskategorierna utgör de s k blandbarnen (t ex barn med svart pappa-vit mamma, barn med vit pappa-asiatisk mamma, barn med en s k MENA-förälder-vit förälder och barn med en latinamerikansk förälder-vit förälder) numera mellan 7-9% av alla barn och vilket är bland den högsta procentsiffran i hela västvärlden bredvid proportionen blandbarn i USA, Storbritannien, Frankrike, Kanada, Australien och Nederländerna. De första svenska blandbarnen föddes redan på 1960-och 70-talen och antalet och andelen blandbarn tog fart på 1980- och 90-talen men har ökat kraftigt fr a på 2000-talet i och med att den utomeuropeiska s k kärleksinvandringen har exploderat i omfattning samtidigt som ett ökande antal s k ”andragenerationare” samt utlandsadopterade med utomeuropeisk bakgrund också har fått barn med majoritetssvenskar under 2000-talet.

Är de i huvudsak vita engelsktalande invandrarna de mest utpräglade ”kärleksinvandrarna” av alla invandrargrupper?

Jag har nyligen å en kollegas vägnar sammanställt de mest aktuella siffrorna rörande de i huvudsak vita engelsktalande invandrargrupperna i Sverige, d v s siffror rörande invandrarna från Storbritannien och från sex i huvudsak vita bosättarstater vilka tidigare ingick i Brittiska imperiet och även siffror rörande deras barn uppdelade på om de är s k blandade eller ej (och enbart inkluderande de som har en svenskfödd förälder och en förälder som är född i ursprungslandet ifråga) och det är verkligen slående för att inte säga smått ”chockerande” att kunna konstatera att den i huvudsak vita engelsktalande närvaron och minoriteten i Sverige nästan helt utgörs av förstagenerationsinvandrare och s k blandade, d v s det handlar i extremt hög grad och till synes nästan enbart om s k ”kärleksinvandrare” och i första hand om i huvudsak vita engelsktalande män som ingår i intimrelationer med och som även får barn med svenskfödda kvinnor medan det totala antalet s k ”andrageneration:are” som har två föräldrar födda i ursprungslandet ifråga endast uppgår till 1044 just nu levande och i Sverige permanent boende individer från samtliga sju ursprungsländer:
 
Storbritannien och (f d ) Brittiska imperiet är uppenbarligen en man och den maskulina parten medan Sverige är en kvinna och den feminina parten i just detta minoritetssammanhang och den i huvudsak vita engelsktalande ”kärleksinvandringen” är faktiskt ännu mer extrem än den som gäller för de (öst- och sydost)asiatiska invandrargrupperna (där Sverige i och för sig omvänt är en man medan Asien är en kvinna, d v s invandringen från Östasien och Sydostasien består till största delen av kvinnor som invandrar för att ingå i intimrelationer med och även få barn med svenska män) liksom för de karibiska och väst- och nordafrikanska invandrargrupperna (där Sverige också är en kvinna – d v s invandringen från Karibien, Västafrika och Nordafrika består till största delen av män som invandrar för att ingå i intimrelationer med och även få barn med svenska kvinnor).
 
Population data concerning British immigrants and former British Empire immigrants from the settler states and their children (the so-called second generation and the so-called mixed with a Swedish born parent) who were living permanently in Sweden on December 31, 2016:
 
born in the UK (the first generation of British immigrants in Sweden): 26 442
born in Sweden with a UK born father and a UK born mother (the so-called second generation Brits): 733
born in Sweden with a UK born father and a Swedish born mother (the so-called mixed Brits): 15 400
born in Sweden with a UK born mother and a Swedish born father (the so-called mixed Brits): 5992
 
born in Australia (the first generation of Australian immigrants in Sweden): 4266
born in Sweden with an Australian born father and an Australian born mother (the so-called second generation Australians): 28
born in Sweden with an Australian born father and a Swedish born mother (the so-called mixed Australians): 2039
born in Sweden with an Australian born mother and a Swedish born father (the so-called mixed Australians): 879
 
born in Canada (the first generation of Canadian immigrants in Sweden): 3757
born in Sweden with a Canadian born father and a Canadian born mother (the so-called second generation Canadians): 29
born in Sweden with a Canadian born father and a Swedish born mother (the so-called mixed Canadians): 1714
born in Sweden with a Canadian born mother and a Swedish born father (the so-called mixed Canadians): 1572
 
born in Ireland (the first generation of Irish immigrants in Sweden): 2667
born in Sweden with an Irish born father and an Irish born mother (the so-called second generation Irishmen): 30
born in Sweden with an Irish born father and a Swedish born mother (the so-called mixed Irishmen): 1528
born in Sweden with an Irish born mother and a Swedish born father (the so-called mixed Iriishmen): 533
 
born in New Zealand (the first generation of New Zealander immigrants in Sweden): 1133
born in Sweden with a New Zealand born father and a New Zealand born mother (the so-called second generation New Zealanders): 4
born in Sweden with a New Zealand born father and a Swedish born mother (the so-called mixed New Zealanders): 836
born in Sweden with a New Zealand born mother and a Swedish born father (the so-called mixed New Zealanders): 221
 
born in South Africa (the first generation of South African immigrants in Sweden): 2698
born in Sweden with a South Africa born father and a South Africa born mother (the so-called second generation South Africans): 40
born in Sweden with a South Africa born father and a Swedish born mother (the so-called mixed South Africans): 1091
born in Sweden with a South Africa born mother and a Swedish born father (the so-called mixed South Africans): 553
 
born in the USA (the first generation of American immigrants in Sweden): 20 014
born in Sweden with a US born father and a US born mother (the so-called second generation Americans): 180
born in Sweden with a US born father and a Swedish born mother (the so-called mixed Americans): 12 973
born in Sweden with a US born mother and a Swedish born father (the so-called mixed Americans): 9971

Om ovanliga blandheteroparkombinationer

Jag kanske är en aning fixerad vid detta med ras(stereotyper), minoriteter, intimrelationer och statistik men idag såg jag faktiskt ett (hetero)par som består av en kvinna som har bakgrund i den s k MENA-regionen och en asiatisk man – d v s en (bland)parkombination som knappt ens existerar i den offentliga äktenskaps- och sambostatistiken.
 
Att allt fler män från den s k MENA-regionen numera är tillsammans med asiatiska kvinnor är ett faktum liksom även att ett växande antal svarta och latinamerikanska män också är det men asiatiska män är fortfarande sällan tillsammans med vare sig majoritetskvinnor eller med andra minoritetskvinnor än asiatiska kvinnor och de (heterobland)par som trots allt existerar såsom t ex mellan en svart kvinna och en asiatisk man får åtminstone mig att ”höja på ögonbrynen” samt vända mig om en extra gång och ”titta till” när jag ”springer på” dem och ser dem skymta förbi ”i ögonvrån” i det offentliga rummet.

Socialstyrelsen illustrerar sin statistik med en bild på en vit kvinna och en svart man (och ett blandat barn)

Socialstyrelsen ”sticker ut hakan” och till på köpet på midsommarafton (d v s på Sveriges inofficiella nationaldag) genom att (normkritiskt och antirasistiskt) använda sig av den mest ikoniska och ”odödliggjorda” av alla (heterosexuella) blandparskombinationer (bredvid blandparskombinationen vit man – asiatisk kvinna), d v s den mellan en vit kvinna och en svart man som över 30% var emot eller delvis var emot i en tidigare enkätundersökning när de fick frågan om de tyckte att denna typ av blandparskombination var negativ eller positiv (medan 37% var för densamma och 12% både var emot och för).
SoS.jpg
 
Förra gången en myndighet gjorde detsamma var när Utbildningsradion (i samarbete med RFSU) producerade en sexualupplysningsfilm riktad till barn och unga och där ett blandat (hetero)par som utgjordes av en svart man och en vit kvinna förekom och vilket resulterade i närmare en halv miljon inlägg på nätet som kommenterade filmen och varav 100 000-tals tyvärr utgjordes av mer eller mindre negativa kommentarer som fördömde eller åtminstone kritiserade detta ”tilltag” från Utbildningsradions sida.
 
Det var dock för 5-6 år sedan och Utbildningsradion sände filmen både på sin hemsida och via andra kanaler och vilket gjorde att filmen nådde en stor publik men denna gång har Socialstyrelsen valt att publicera bilden på Instagram och inte på sin hemsida där endast siffrorna som bilden gör ”reklam” för redovisas.

Om hatet och vreden mot (vissa) heterosexuella blandrelationer över rasgränserna

Det slår tyvärr nästan aldrig fel som Mattias Beruk Järvi påminner om idag, d v s nästan varje gång som ett blandat (hetero)par som utgörs av en svart man och en vit kvinna eller av en s k MENA-man och en vit kvinna förekommer i den offentliga bildkulturen så utlöses en större (eller åtminstone en mindre) s k proteststorm:

http://mattiasjrvi.blogg.se/2017/march/silja-line-legitimerar-ett-rasistiskt-narrativ-genom-att-ej-agera.html

Det antagligen mest extrema exemplet på detta ”proteststormande” mot intimrelationer över de s k rasgränserna som närmast måste sägas ha uppnått s k orkanstyrka var när UR och RFSU producerade en animerad sexualupplysningsfilm 2011 och där ett blandat (hetero)par som utgjordes av en svart man och en vit kvinna förekom och vilket resulterade i en halv miljon inlägg på nätet som kommenterade filmen och varav 100 000-tals tyvärr utgjordes av negativa kommentarer som fördömde eller åtminstone kritiserade detta ”tilltag”.

Intressant nog så händer detta nästan aldrig när (det heterosexuella) blandparet utgörs av en latinamerikansk man och en vit kvinna och än mindre av en asiatisk man och en vit kvinna (den sistnämnda blandparskombinationen är dock mycket ovanligt förekommande både i den samtida bildkulturen och i statistikens värld till skillnad från de andra blandparskombinationerna som är ganska så frekvent förekommande i siffrornas och demografins värld).

Samtidigt så kan en så klart undra varför ingen protesterar (i alla fall inte vad jag känner till) när ett s k blandat (hetero)par som utgörs av en vit man och en asiatisk kvinna förekommer och vilket, vill jag påstå, är det absolut vanligaste (heterosexuella) blandparet överhuvudtaget både i den samtida svenska bildkulturen och i statistikens värld.

Gissningsvis så protesterar slutligen ej heller någon (eller åtminstone ytterst få) när (det heterosexuella) blandparet utgörs av en en vit man och en s k MENA-kvinna eller av en vit man och en svart kvinna eller av en vit man och en latinamerikansk kvinna.

I sammanhanget (d v s vad gäller frågan om heterosexuella intimrelationer över de s k rasgränserna i en svensk kontext) så kan det vara värt att påminna om att under större delen av 1900-talet så ”hjärntvättades” det s k svenska folket att tänka och tro (och agera utifrån) att de var vitast av alla (vita) folk på jorden och att de därmed just inte skulle (be)blanda sig med och fr a inte reproducera sig med andra än med varandra (d v s s k endogama intimrelationer och naturligtvis också heterosexuella sådana var att föredra eller t o m det enda som borde gälla).

Samtidigt så kan det också i sammanhanget vara värt att påminna om att fram tills 1970-talet och fram tills att ytterst få s k könsmogna (p g a att de s k Tredje världen-adoptivbarnen fortfarande var barn till i stort sett 100%, och vilka utgjorde den absoluta majoriteten av alla i landet permanent boende utomvästerländsk bakgrund-invånare fram tills ca 1975) utomvästerländsk bakgrund-invånare befann sig i landet så var det inte helt ovanligt att majoritetssvenska män ibland ingick i intimrelationer med finsktalande kvinnor och med samiska kvinnor medan majoritetssvenska kvinnor ibland ingick i intimrelationer med romska män och med judiska män (d v s det var de vanligaste heterosexuella blandparskombinationerna som gällde vad beträffar majoritetssvenskarna och de s k nationella minoriteterna).