Kategori: blandade

Om interrasiala intimrelationer i dagens Sverige

Det är tyvärr inte särskilt ofta som någon i Sverige undersöker blandrelationer och sedan Sayaka Osanami Törngrens banbrytande avhandling ”Love ain’t got no color? Attitude toward interracial marriage in Sweden” från 2011 har då inte särskilt mycket gjorts på området trots att Sverige i siffrornas värld (och därmed ju även i de konkreta och materiella kropparnas dito) är något av västvärldens ”paradis” för just blandrelationer mätt i procentandelen infödda majoritetssvenskar per årskull som ingår i intimrelationer med personer som inte är infödda majoritetssvenskar och detta gäller då (självklart) infödda majoritetssvenskar som både är heteros och icke-heteros.
 
Allmänt brukar det heta att i ett västvärldssammanhang så är det svenskarna och fransmännen som sticker ut vad gäller nära relationer och familjebildningar över de s k rasgränserna men samtidigt är det då tabu att tala om ras i Sverige och kanske än mer om interrasiala intimrelationer, och inte minst då intimrelationer just anses vara intima.
 
Nu har i varje fall Calixto Puma Samuelsson undersökt frågan om interrasiala intimrelationer i sin uppsats ”The outside gives the inside a chance” och även om det så klart inte går att generalisera kring uppsatsens resultat mot bakgrund av antalet informanter så är resultatet ändå intressant då det mer eller mindre överensstämmer med den s k verkligheten.
Namnlöst.jpg
 
På frågan om informanterna var beredda att ingå i en interrasial intimrelation överhuvudtaget svarade samtliga informanter ja (”är du beredd att dejta icke-vita svenskar?”) men när frågan specificerades och delades upp på olika subkategorier av afrosvenskar – adopterade, s k ”andrageneration:are” och blandade – visade det sig att det var vanligast att föredra de blandade (d v s de som har en vit förälder och en svart förälder och oftast en svart far, som då både kan vara subsaharisk afrikan eller slavättling från de båda Amerika, och en vit mor, som då både kan vara majoritetssvensk, finsk, tysk eller amerikan) och därefter de s k ”andrageneration:arna” (d v s de som är födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar) och sist de adopterade (d v s de som är adopterade till Sverige av i huvudsak majoritetssvenskar från t ex Etiopien, Eritrea, Kenya, Sydafrika eller Liberia, eller från t ex USA, Karibien, Centralamerika, Colombia eller Brasilien).
 
Det finns idag i landet cirka 5000 adopterade afrosvenskar, cirka 35 000 afrosvenskar som är s k ”andrageneration:are” och cirka 30 000 blandade afrosvenskar och det som går att utläsa från den offentliga statistiken är då just att de som har allra svårast att hitta och inneha en intimrelationspartner just är de adopterade, därefter kommer de s k ”andrageneration:arna” och sist de blandade, som då har allra lättast att hitta och inneha en intimrelationspartner. Statistiken ifråga handlar då både om att antingen vara gift eller samboende och om att ha barn och de som t ex är mest barnlösa är då de adopterade liksom de s k ”andrageneration:arna”.
 
Den stora frågan (som alltid när attityder överensstämmer någorlunda väl med data såsom just i detta fall) är då så klart vad som är ”hönan eller ägget”? Vet t ex invånarna i Sverige i gemen att adopterade har svårare än blandade att få en intimrelationspartner? Eller är det så att att denna vetskap inte är särskilt spridd alls och att det helt enkelt handlar om att blandade anses vara mer ”attraktiva” (av gissningsvis en mängd olika skäl) än de s k ”andrageneration:arna” (OBS: återigen bland både heteros och icke-heteros) o s v?

Uppemot 85% av alla majoritetssvenskar lever i endogama äktenskap

För alla som är intresserade av vilka intimrelationspartners de infödda majoritetssvenskarna föredrar samt lever med:
BLAND.jpg
 
Mellan 1998-2016 blev 83,5% av alla heterosexuella majoritetssvenskar tillsammans med varandra (d v s med andra majoritetssvenskar) mätt i ingångna heterosexuella äktenskap under och mellan dessa år, d v s den stora majoriteten av alla majoritetssvenskar föredrar samt lever m a o i s k endogama intimrelationer.
 
Av de övriga 16,5 procenten så valde 8,2% att bli tillsammans med blandade (OBS: de allra flesta som betecknas som blandade har då en svensk förälder och en finsk, dansk, norsk, tysk eller polsk förälder), 6,2% att bli tillsammans med invandrade och 2,1% att bli tillsammans med ”andragenerationare”.
 
Det är dock svårt att säga hur många av dessa intimrelationer som var över de s k rasgränserna men antagligen handlade det om kring 10% och vilket kan jämföras med att 7% av alla vita britter ingår äktenskap över de s k rasgränserna samt med att 11% av alla vita amerikaner ingår äktenskap över de s k rasgränserna och det heter ibland att majoritetssvenskarna tillhör toppen i västvärlden vad gäller att just ingå i intimrelationer över de s k rasgränserna (även vita fransmän sägs också f ö ofta ingå i intimrelationer över de s k rasgränserna bredvid de vita britterna och de vita amerikanerna samt de infödda majoritetssvenskarna).
 
Siffrorna kommer från Nahikari Irastorzas och Annika Elwerts nya artikel ”Like parents, like children? The impact of parental endogamy and exogamy on their children’s partner choices in Sweden” som hittas i den akademiska tidskriften Journal of Ethnic and Migration Studies och artikeln ingår i ett temanummer om blandade (mixed race) och blandrelationer (interracial relationships), d v s intimrelationer över de s k rasgränserna, och Irastorzas och Elwerts visar även att blandade själva föredrar samt lever med minoritetspartners i högre grad än vad majoritetssvenskar gör (fr a andra blandade samt invandrade).

”When the shit hits the fan”

Att det inte är ont om utlandsadopterade liksom numera även blandade barn till utlandsadopterade i SD (OBS: de allra flesta utlandsadopterade som får och har barn får och har det med en majoritetssvensk eller åtminstone vit partner vilket innebär att de adopterades barn nästan alltid är mixade) är ju ingen hemlighet och att SD:s chefsideolog m.m. Mattias Karlsson tidigare hade en relation med en kvinna vars mor är adopterad från Sydkorea och numera har en relation med en kvinna vars mor är adopterad från Indien har då på sistone väckt en del negativ uppmärksamhet inom den rasideologiska grenen av den svenska extremhögern och vilket Expressens Karin Olsson skriver om:
 
 
”Mattias Karlssons flickvän utsätts för grov rasism. Som dotter till en adopterad kvinna född i Indien är hennes hy mörk, vilket utlöst högerextrem vrede. I fredags berättade SD-toppen i Expressen i en öppenhjärtig intervju med reportern Mattias Knutson om den djupt obehagliga situationen.
 
Historien rymmer en dyster ironi. I takt med att Sverigedemokraternas opinionsstöd vuxit har ickevita vittnat om hur rasismen allt oftare märks i vardagen, exempelvis med gliringar på gatan eller, om du är en offentlig person, genom oräkneliga digitala angrepp.
 
Nu drabbar den samhällsutvecklingen även den ljushyllta smålänningen Mattias Karlsson, SD:s inofficielle chefsideolog.”

De två första studierna om blandade i Sverige publicerades nyligen

Trots att Sveriges första blandade, som här definieras som de som har en majoritetssvensk, nordisk eller västeuropeisk förälder och en utomeuropeisk förälder, tillkom och föddes redan på 1950- och 60-talen (OBS: i modern tid för blandade svenskar fanns så klart redan i Nya Sverige och på Saint-Barthélemy o s v) och trots att det idag finns uppskattningsvis 200 000 blandade i landet så tog det många långa år innan en akademisk studie av de blandade i Sverige såg dagens ljus då motståndet mot att forska om ras och svenskhet och kanske ens att ta in och tänka sig att det finns en (minoritets)kategori invånare i landet som kan benämnas som blandade har varit i det närmaste kompakt fram tills nu men plötsligt händer det – två studier om blandade i Sverige publiceras i det närmaste på en och samma dag – nämligen i förrgår och igår (OBS: enstaka blandade har dock skrivit om att vara blandad redan tidigare och både i självbiografisk och litterär form liksom i s k autoetnografisk form men mig veterligen så är dessa båda publikationer de första som på ett fullödigt sätt berör och behandlar blandade i Sverige i ett akademiskt sammanhang):
 
 
 
Och för de/n som vill läsa mer om de blandade i både gårdagens och dagens Sverige – se bl a: https://tobiashubinette.wordpress.com/2019/07/29/blandrelationer-blandade-sverige-ras

Sverige är västvärldens ”paradis” för blandrelationer, blandäktenskap, blandpar och intimrelationer över de s k rasgränserna

Clara Lee-Lundberg skriver idag om (hetero- och homosexuella) intimrelationer mellan vita och icke-vita i dagens ETC och intervjuar bl a undertecknad och kort går det då att säga följande om detta kontroversiella och närmast tabubelagda ämne och fenomen, d v s helt enkelt om de svenska blandrelationernas historia, samtid och framtid:
– Sverige är antagligen västvärldens ”paradis” för blandrelationer av alla de slag, d v s det finns proportionellt sett fler (hetero- och homosexuella) blandpar i Sverige än i något annat västerländskt land i världen.
 
– Antalet invånare i Sverige som är inrikes födda och som har en inrikes född och en utrikes född förälder (d v s de s k blandade) har alltid varit fler än antalet invånare i Sverige som är inrikes födda och som har två utrikes födda föräldrar (d v s de s k ”andrageneration:arna) och vilket bör vara unikt i ett panvästerländskt sammanhang.
 
– De första icke-vita vuxna invandrarna i Sverige (d v s utöver de icke-vita adoptivbarnen) var i huvudsak unga icke-vita heterosexuella män från Latinamerika, Afrika, Mellanöstern och sydöstra Europa som ankom till landet på 1960- och 70-talen och blev tillsammans med (svenskfödda eller finskfödda) vita kvinnor. Efter Kalla krigets slut och sedan 1990-talet, och än mer på 2000- och 2010-talen, har därefter ett stort antal icke-vita unga heterosexuella kvinnor från fr a Nordost- och Sydostasien invandrat till Sverige för att bli tillsammans med vita män.
 
– Idag utgörs ett relativt stort antal invandrargrupper i landet i praktiken nästan helt av s k ”kärleksinvandrare” såsom invandrarna som kommer från många länder i Karibien och Västafrika och från många länder i Nordost- och Sydostasien.
 
– Närmare 25% av alla heterosexuella intimrelationer som ingås mellan en man och en kvinna rör numera en inrikes född person och en utrikes född person och det är vanligare att inrikes födda män gifter sig med, sambor med och lever i en intimrelation med en utrikes född kvinna än att inrikes födda kvinnor gör det. Historiskt sett var det dock tidigare vanligare att inrikes födda kvinnor blev och var tillsammans med utrikes födda män än tvärtom. Hela 45% av alla homosexuella äktenskap som ingås mellan två män rör dessutom en inrikes född man och en utrikes född man.
 
– Det går betydligt bättre rent socioekonomiskt för icke-vita som lever i en intimrelation med en vit partner jämfört med icke-vita som är tillsammans med varandra: De allra flesta av alla fattiga och marginaliserade icke-vita i Sverige som bor och lever i miljonprogramsområdena, som är arbetslösa, som är beroende av bidrag, som är sjukskrivna, som uppvisar en låg utbildningsnivå, som är låginkomsttagare o s v och som har en partner har då en icke-vit partner. Detta betyder så klart inte att icke-vita som har en vit partner är lyckligare och mer ”lyckade” än icke-vita som är tillsammans med varandra utan det handlar enbart om materiell ”framgång” och ekonomisk standard mätt i siffror och dessa siffror säger ingenting om en viss individ samtidigt mår bra. Dessutom går det betydligt bättre rent socioekonomiskt för de s k blandade jämfört med de s k ”andrageneration:arna” och återigen handlar det om siffrornas värld, d v s det betyder inte att de blandade är mer ”lyckade” och mår bättre än ”andrageneration:arna”.
 
– De allra flesta av alla s k kända och s k offentliga icke-vita som har en partner har en vit partner oavsett sexuell läggning och oavsett bransch och sfär (d v s s k kända och s k offentliga icke-vita direktörer, ”superrika”, krögare, entreprenörer, skådespelare, författare, musiker, forskare, journalister, kolumnister, redaktörer o s v) och vilket i praktiken innebär att det än så länge inte finns någon s k icke-vit bourgeoisie eller icke-vit elit eller icke-vit överklass att tala om just i Sverige som kan reproducera sig själv rent ”biogenetiskt” (d v s helt enkelt icke-vita svenskar som är högutbildade och uppvisar höga inkomster och som är tillsammans med och får barn med varandra i generation efter generation).
Att som rasifierad – oavsett om man är adopterad, har invandrat till Sverige eller är svenskfödd med en vit och en icke-vit förälder – välja en svenskfödd vit partner bidrar ofta till att man uppfattas som mindre icke-vit. Det säger forskaren och docenten Tobias Hübinette vid Karlstads universitet. Han har bland annat forskat om rasifiering, vithet och postkolonial teori, och menar att det är tabu i Sverige att prata om partnerval i relation till etnicitet och hudfärg.
 
– Precis som det finns strukturer och normer inom alla andra områden i samhället så finns det det även när det gäller partnerval. Sverige har intressant nog en lång historia av att vara ”blandrelationernas paradis”, till skillnad från andra länder i västvärlden där det vanligaste har varit att invandrar- och minoritetsgrupperna gifter sig med varandra inom den egna gruppen.
 
Historiskt sett har det inte varit så i Sverige, den utomeuropeiska invandringen bestod till stor del av ensamma unga män och av så kallad kärleksinvandring på 1960-, 70- och 80-talen, och då framför allt svarta män, latinamerikanska män och män från Mellanöstern vilka träffade svenska kvinnor och stannade här, säger Tobias Hübinette.
 
Han menar samtidigt att den bilden delvis har förändrats de senaste åren.
 
– Inom många av de stora invandrargrupperna som har kommit till Sverige sedan 1980- och 90-talen är det vanligast att man väljer en partner från den egna gruppen, såsom till exempel bland somalier, syrianer, irakier, vietnameser och turkar. En del av dem hämtar till och med en partner från ursprungslandet, säger han.
 
Personer som… i egenskap av icke-vit konsekvent och på politiska grunder bara väljer att bli ihop med andra icke-vita, är inte så vanliga, enligt Tobias Hübinette.
 
– Visst förekommer det, men då är det ofta den så kallade andra generationens invandrare, adopterade eller bland dem som har en vit och en icke-vit förälder. Jag känner till flera adopterade från exempelvis Korea, Indien, Etiopien eller Colombia som bara har relationer med andra adopterade eller med icke-vita invandrare. De menar att det nästan är ett sätt att självsegregera sig, men också ett sätt att göra motstånd mot vithetsnormen…”
 
(…)
 
”Tobias Hübinette menar att det materiella och ekonomin är en avgörande faktor vid val av partner, även om det ofta inte är uttalat.
 
– Det tror jag är en av de viktigaste anledningarna till att personer som rasifieras väljer en vit parter, eftersom vita svenskfödda toppar statistiken när det gäller dem som tjänar mest, lever längst och har högst utbildning. Att få ett fast jobb, ha en ny bil, tjäna bra och äga sin bostad har nästan blivit synonymt med att vara svensk, säger han.
 
– Ingen kan svara på frågan om hur man integrerar sig i det svenska samhället, men det är ju kanske så här man gör. Det handlar om att skaffa sig en vit, svenskfödd person med svenskt kulturellt kapital. Eftersom många rasifierade gör just det så minimeras också möjligheten att skapa en slags icke-vit övre medelklass eller överklass. Det är mycket svårare att få till en sådan i Sverige, än till exempel i Frankrike eller Storbritannien där det i dag finns en exempelvis arabisk, sydostasiatisk och svart övre medelklass, en slags rasifierad borgarklass, avslutar Tobias Hübinette.”

På 1960-talet kunde svenska kvinnor som var gravida med ett blandat barn övertalas att göra abort och de kvinnor som ändå valde att föda barnet övertalades ofta att överge sitt barn på barnhem

På 1960-talet var det inte ovanligt att vita svenska kvinnor som var gravida med ett icke-vitt blandat barn övertalades att göra abort och de kvinnor som ändå valde att föda barnet eller inte beviljades abort övertalades ofta att överge sitt barn och placera det på barnhem:
 
Idag har över 800 000 invånare i landet en utrikes född förälder och en inrikes född förälder och varav närmare 200 000 har en utomeuropeisk utrikes född förälder och en inrikes född förälder och det är generellt de sistnämnda som oftast inte kan passera som vita majoritetssvenskar och som ibland går under beteckningen blandade.
 
Sveriges äldsta icke-vita blandade är i stort sett lika gamla som landets äldsta utomeuropeiska utlandsadopterade, d v s de äldsta är i 60-årsåldern (och de är då inte särskilt många) och det var fr a på 1960-talet som den första större generationen blandade tillkom och föddes samtidigt som de första icke-vita adopterade anlände till landet. De blandade och de adopterade var f ö intressant nog ”jämnstarka” numerärt sett ända fram tills 1980- och 90-talen då de blandade började öka snabbt i antal p g a att den utomeuropeiska invandringen ökade under dessa båda årtionden och på 2000- och 2010-talen har därefter ett stort antal asiatiska kvinnor invandrat för att ingå i intimrelationer med män i Sverige vilket har resulterat i än större årskullar av blandade.
 
På 1960-talet när både de första utlandsadopterade ankom och när de första blandade föddes var Sverige ett påtagligt rasligt homogent land och helt enkelt ett mycket vitt land och exempelvis bodde endast kring 600 afrikaner och kring 700 latinamerikaner i hela Sverige under 1960-talets första hälft.
 
Under 60-talet skrevs det också mycket om de första blandade barnen i svensk press och fr a om de barn som hade en svart invandrad far och en vit svensk mor och det är uppenbart så här i efterhand att många vita svenska kvinnor övertalades att antingen abortera bort sitt blandade barn innan det hade fötts eller att lämna bort sitt blandade barn på barnhem efter att det hade fötts.
barn.jpg
 
Överhuvudtaget skrevs det mycket om blandrelationer över de s k rasgränserna under detta årtionde. I november 1961 skrev exempelvis Aftonbladet om portugisen och privatläraren Miguel Graca som hade rötter i Angola och som hotades med utvisning då han hade gjort en av sina kvinnliga elever med barn som var dotter till en svensk direktör. Direktörspappan hade då begärt att Graca skulle utvisas och vilket Utlänningsnämnden (dåvarande Migrationsverket) först gick med på men efter att Gracas fall hade uppmärksammats i media och efter en tv-debatt på våren 1962 som handlade om Graca och hans före detta elev samt deras blandade dotter så fick Graca till slut stanna i landet. Graca dyker f ö upp senare under 60-talet i svensk media efter att i mars 1968 ha lämnat landet olovligen med en 4-årig blandad son och i medierapporteringen framgick det då att han hade fått flera barn med flera olika svenska kvinnor efter att han 1962 hade fått stanna i Sverige.
mord.jpg
 
I oktober 1963 var det rubriker i svensk press i samband med att en brittisk man med karibiskt ursprung dödade sin svenska flickvän och Expressen kallade händelsen för det ”första mordet med rasmotsättning som tänkbart motiv”. Mannens vita svenska flickvän var gravid och hade innan mordet meddelat att hon ämnade ansöka om abort då hon ”inte ville föda ett barn som hade en N till far” och möjligen p g a att hennes föräldrar hade pressat henne till det beslutet.
 
I november 1966 skrev Svenska Dagbladet om att 10-15 s k ”mörkhyade” barn årligen övergavs och hamnade på barnhem bara i Göteborgs stad och att antalet höll på att öka samt att det troligen handlade om att barnens vita svenska mammor övertalades att lämna bort sina blandade barn av sina föräldrar och släktingar och sin närmaste omgivning.
 
I november 1966 publicerade Aftonbladet ett stort reportage om Agneta och hennes blandade son Mikael vars far var frånvarande och bodde i Nigeria. Agneta berättade att när hon blev gravid med Mikael så tog hon in på ett mödrahem då hennes föräldrar ville att hon skulle lämna bort honom direkt efter födseln men till slut valde hon ändå att behålla Mikael och leva som ensamstående mor.
FÄRG.jpg
 
I samma reportage intervjuades också en s k abortkurator som explicit kunde intyga att de vita svenska kvinnor som var gravida med blandade barn ofta uppmanades att ansöka om abort av sin närmaste omgivning: ”Man får ju inte blunda för verkligheten. Det blir svårare för ensamstående mödrar med färgade barn…”.
 
Aftonbladet berättade vidare om ett fall från 1958 som kanske var det första fallet då en vit svensk kvinna som var gravid med ett blandat barn blev beviljad abort på s k sociala grunder efter att i sin ansökan om abort ha skrivit att ”mitt barn blir färgat, pappan är N”.
 
År 1964 hade 25 ansökningar inkommit enbart till Stockholm stad från svenska kvinnor som var gravida med blandade barn och varav 20 till slut beviljades abort och 1965 handlade det om 30 sådana fall i just Stockholm varav 24 beviljades abort. Slutligen rapporterade Aftonbladet att det i Stockholm fanns kring 30-40 s k ”färgade” fosterbarn som hade placerats ut och levde i familjehem efter att deras mammor hade övergivit dem och placerat dem på barnhem och ofta efter ”hård press från omgivningen” som tidningen uttryckte det.
 
När jag arbetade med tv-programmet Spårlöst kom jag i kontakt med åtminstone 9-10 personer som just var icke-vita blandade och som hade fötts på just 1960-talet och jag minns att jag då chockades över att flertalet av dem hade övergivits av sina vita svenska mammor (deras icke-vita pappor var då nästan alltid frånvarande) och antingen växt upp som fosterbarn eller adopterats bort och de flesta av dem hade tillbringat ett eller flera år på barnhem däremellan men efter att nu ha hittat spåren av Sveriges första större generation av icke-vita blandade som kom till och föddes på 60-talet så blir det tydligt att det nog handlade om det dåtida Sveriges syn på både intimrelationer över de s k rasgränserna, syn på ensamstående mödrar och syn på icke-vita blandade barn som i samtliga tre fallen då var tämligen negativ.

Om att bli jämförd med greve von Coudenhove-Kalergi

Att (återigen, och av ännu en högerextremist) bli jämförd med den smått mytomspunna halvjapanska och habsburgska greven Richard Nikolaus Eijiro von Coudenhove-Kalergi som ibland betraktas som EU:s ”urfader” och som har pekats ut av både högern och vänstern som en slags ”ond” figur som anses ligga bakom allt ifrån den s k ”massinvandringen” till EU som en s k ”superstat” (i mångt och mycket liknar bilden av greven f ö dagens syn på George Soros, som ju också har pekats ut av både högern och vänstern som en slags ”ond” figur och som märkligt nog också ju härstammar från Centraleuropa) påminner mig om att jag som tonåring faktiskt fick en text publicerad i Motala Tidning som explicit argumenterade för ”obligatorisk rasblandning” som en metod för att bekämpa rasism (OBS: denna text är jag då inte särskilt stolt över idag) och det är bl a det som greven också anses ha förespråkat så där finns väl en likhet trots allt.

 

Namnlöst.jpg

Demografisk översikt över de svenska asiaterna den 31 december 2018

De svenska asiaterna uppgick till sammanlagt 211 194 invånare i landet den 31 december 2018 utifrån definitionen att ha någon form av bakgrund i Stillahavsasien eller i Nordostasien (Hong Kong, Japan, Kina, Mongoliet, Nordkorea, Sydkorea, Taiwan) och Sydostasien (Brunei, Filippinerna, Indonesien, Kambodja, Laos, Malaysia, Myanmar, Singapore, Thailand, Vietnam, Östtimor).

 

De svenska asiaterna är numera fler till antalet än de svenska latinamerikanerna (ca 150 000 invånare) men färre än afrosvenskarna (ca 300 000 invånare) och långt färre än antalet invånare med bakgrund i den så kallade MENA-regionen vilka uppgick till 919 579 invånare den 31 december 2018. Därtill fanns det också ca 120 000 invånare med ursprung från Central- och Sydasien i landet den 31 december 2018.

 

Två tredjedelar av de svenska asiaterna är utrikes födda och invandrade och av dem är två tredjedelar kvinnor och uppemot 15% är adopterade (och av dem är närmare två tredjedelar också kvinnor).

 

Endast 7,4% av de svenska asiaterna är s k ”andrageneration:are” i den meningen att de är födda i Sverige med två föräldrar som är födda i samma land (t ex att de är födda i Sverige med två föräldrar som är födda i Kina eller Vietnam).

 

Över en fjärdedel av alla svenska asiater är blandade och de allra flesta av dem har en förälder från regionen och en förälder som är svenskfödd. Över 80% av alla blandade svenska asiater som har en förälder från regionen och en förälder som är svenskfödd har en moder från regionen och en svenskfödd fader.

 

Demografisk översikt över de svenska asiaterna den 31 december 2018

totalt antal: 211 194

födda i regionen: 66,1%=139 505 (66,4%=92 664 kvinnor) (13,2 %=18 384 adopterade – 62,6%= 11 505 kvinnor)
födda i Sverige med två föräldrar födda i regionen: 7,4%=15 574
födda i Sverige med en förälder född i regionen och en förälder född i Sverige: 21,5%=45 338
födda i Sverige med en förälder född i regionen och en förälder född i annat ursprungsland: 5,1%=10 767

födda i Sverige med fadern född i regionen och modern född i Sverige: 8032 födda i Sverige med modern född i regionen och fadern född i Sverige: 37 316 (82,3%)

födda i Sverige med fadern född i regionen och modern född i annat ursprungsland: 3400
födda i Sverige med modern född i regionen och fadern född i annat ursprungsland: 7377 (68,5%)

 

Belgien ber om ursäkt till de blandade centralafrikanska barnen

Igår skrev Belgien historia genom att be om ursäkt till alla de 10 000-tals mixade och halvvita centralafrikaner från Kongo, Rwanda och Burundi som oftast skiljdes från sina infödda mödrar och placerades på institutioner eller i foster- och adoptivfamiljer i Belgien efter avkolonialiseringen och självständigheten:
 
På 1920-, 30-, 40-, 50- och 60-talen ”tillkom” miljontals s k mixed race-barn i de europeiska kolonierna i Asien och Afrika trots att intimrelationer/sexuella interaktioner över de s k rasgränserna (och självklart både hetero- och homosexuella sådana) samtidigt var förbjudna ”på pappret” och vilka nästan alla hade vita fäder och icke-vita mödrar (p g a övergrepp, våldtäkter, prostitution, ”polygami”, älskarinnearrangemang och konkubinat mm men också i en del fall p g a genuin kärlek över de s k rasgränserna mellan vita män och asiatiska och afrikanska infödda kvinnor) och när européerna lämnade alternativt blev utkastade från kolonierna på 1940-, 50-, 60- och 70-talen stod de inför frågan om vad de skulle göra med alla blandade halvvita infödda undersåtar.
 
I många fall tog de med sig de mixade infödda ”tillbaka” till ”moderlandet” i Europa men inte deras mödrar såsom i fallet med holländarna vilka tog med sig 100 000-tals mixade sydostasiater när de ”återvände” ”hem” till Nederländerna. I andra fall blev de mixade infödda kvar efter avkolonialiseringen och självständigheten såsom i Sydasien och i delar av Östafrika och de halvvita sydasiaterna och östafrikanerna blev oftast rätt så illa behandlade under de postkoloniala nationsbyggandeprocesserna då de uppfattades ha stått nära de vita européerna.
 
Under efterkrigstiden och Kalla kriget skulle USA f ö stå inför samma ”bekymmer” när 100 000-tals mixade barn i fr a Asien ”tillkom” i samband med USA:s otaliga krig och konflikter där på 1940-, 50-, 60- och 70-talen när mängder av vita och svarta amerikanska soldater fick blandade barn med de infödda kvinnorna.
 
För många européer och västerlänningar sågs de blandade halvvita barnen som en skam för den s k vita rasens och den s k västerländska civilisationens s k heder medan de för andra (läs: kristna, liberaler och feminister) sågs som ”halvciviliserade” halvvita som tillhörde Europa och Väst snarare än de infödda utomeuropéerna över haven och därför skulle de ”räddas” och tas med ”hem” till Europa.
 
 
”Belgium on Thursday apologized for the forced removal of thousands of children born to mixed-race couples during its colonial-era rule of the Democratic Republic of Congo, Burundi, and Rwanda.
 
Prime Minister Charles Michel issued the formal apology during a plenary session at the Belgian Parliament in Brussels on Thursday with dozens of those affected watching on from the visitors’ gallery.
 
Belgium forcibly took away thousands of mixed-race children, known as ”metis,” born to white settlers and black mothers in these Central African nations towards the end of its colonial rule between 1959 and 1962, a U.N. report said.”

Den första nordiska studien av blandade har sett dagens ljus i Norge

De skandinaviska länderna (d v s inte Finland och troligen inte heller Island) med Sverige i spetsen är statistiskt-demografiskt (och därmed också samtidshistoriskt, socialt och kulturellt) något av ett s k ”paradis” för intimrelationer över alla upptänkliga gränser (såsom över de nationella, etniska, religiösa, språkliga och rasliga gränserna och det gäller då både hetero- och icke-heterosexuella intimrelationer) och vilket i sin tur har ”resulterat” i minst 150 000 personer som i anglo-amerikanska sammanhang skulle betecknas som ”mixed race” eller blandade (d v s s k blandäktenskap och s k blandrelationer verkar vara mycket mer vanligt förekommande i Sverige proportionellt sett än i de allra flesta andra västländer).
 
Det finns till exempel minst 15 000 invånare i landet som har en mor från Thailand och en svensk far, 7000 invånare som har en mor från Filippinerna och en svensk far och 10 000-tals fler som har en mor från exempelvis Japan, Kina, Sydkorea, Vietnam och Kambodja och en svensk far liksom 10 000-tals invånare som har en far från Västafrika, Östafrika, södra Afrika, Nordafrika eller Karibien och en svensk mor liksom över 10 000 invånare som har en far från Turkiet och en svensk mor, 5000 invånare som har en far från Iran och en svensk mor och 10 000-tals invånare som har en far eller en mor från Latinamerika och en svensk far eller mor o s v.
 
Trots denna med svenska förhållanden mätt i det närmaste enorma grupp människor (jämför 150 000 blandade med exempelvis antalet utlandsadopterade som då ”bara” uppgår till 60 000 individer – i stort sett alla invånare i Sverige under 50 års ålder känner då en blandad person och i stort sett alla majoritetssvenskar har idag en blandad person i sin familj eller i sin släkt/”extended kin network”) så existerar det ingen forskning om Sveriges ”mixed race:are” (det finns då bara 4-5 akademiska texter om de blandade i Sverige om ens det – dock finns det desto fler studier om föräldrarna – d v s om blandäktenskapen och blandparen).
 
Ingen vet nog f ö varför s k blandäktenskap och s k blandrelationer är så till synes oerhört vanliga i Sverige jämfört med hur det ser ut i de flesta andra västländer men det är ett faktum att den s k kärleksinvandringen (d v s utrikes födda som invandrar till Sverige för att ingå i en intimrelation med någon som redan bor i Sverige) är mycket omfattande just till Sverige och vilket är intressant ur ett historiskt perspektiv då intimrelationer över fr a de etniska och religiösa gränserna var förbjudna långt in på 1800-talet och rätt så hårt stigmatiserade långt in på 1900-talet. Möjligen har det att göra med att svenskarna är ett av världens rikaste s k folkslag och därmed ett av världens mest s k mobila folkslag (d v s svenskar reser i mycket högre utsträckning till andra länder än vad många andra västerländska s k folkslag gör och 100 000-tals svenskar bor dessutom utomlands mer eller mindre permanent) och 10 000-tals svenskar har allt sedan 1970- och 80-talen därför kunnat hitta sin livspartner på stranden, på hotellet, på nattklubben eller i baren i ett Medelhavsland eller i ett land utanför Europa.
 
Att i stort sett ingen svensk forskare är intresserad av att forska om blandade har dels att göra med att de blandade ”faller mellan stolarna” när allt fokus är på ”svenskar och invandrare” (de blandade blir väl i bästa fall ”bryggorna” och ”broarna” mellan ”svenskar och invandrare” och i sämsta fall ”den felande länken” dem emellan) och dels då de allra flesta svenska forskare är emot att operationalisera rasbegreppet trots att så många svenska forskare själva har s k blandbarn (ungefär som att många svenska forskare också har adoptivbarn) och trots att en del svenska forskare själva är blandade (de är då inga mängder precis men de finns och de blandade forskarna är t ex fler än de adopterade forskarna).
9781138050143.jpg
 
Nu har norrmännen kommit före oss (och vilket väl inte händer så ofta annars) – den första akademiska s k monografin om blandade norrmän eller norska ”mixed race:are” har nu sett dagens ljus och denna bok utgör då den första fullödiga studien om blandade eller ”mixed race:are” i hela Norden – Tony Sandsets ”Color that matters. A comparative approach to mixed race identity and Nordic exceptionalism”:
 
 
”This book examines the ways in which mixed ethnic identities in Scandinavia are formed along both cultural and embodied lines, arguing that while the official discourses in the region refer to a ”post-racial” or ”color blind” era, color still matters in the lives of people of mixed ethnic descent. Drawing on research from people of mixed ethnic backgrounds, the author offers insights into how color matters and is made to matter and into the ways in which terms such as ”ethnic” and ”ethnicity” remain very much indebted to their older, racialized grammar.
 
Color that Matters moves beyond the conventional Anglo-American focus of scholarship in this field, showing that while similarities exist between the racial and ethnic discourses of the US and UK and those found in the Nordic region, Scandinavia, and Norway in particular, manifests important differences, in part owing to a tendency to view itself as exceptional or outside the colonial heritage of race and imperialism.
 
Presenting both a contextualization of racial discourses since World War II based on documentary analysis and new interview material with people of mixed ethnic backgrounds, the book acts as a corrective to the blind spot within Scandinavian research on ethnic minorities, offering a new reading of race for the Nordic region that engages with the idea that color has been emptied of legitimate cultural content.”