Kategori: Belgien

Nu har den belgiska adoptionsutredningen offenliggjorts

Idag offentliggjorde (flamländska, d v s nederländsktalande) Belgien sin statliga rapport om internationell adoption till och utlandsadopterade i Belgien, som tillsattes 2019.

Den belgiska rapporten består av flera delrapporter varav en bl a handlar om problematiken med den psykisk ohälsan bland de adopterade i Belgien medan en annan handlar om korruptionen inom den belgiska adoptionsverksamheten.

Liksom den tidigare i år mycket uppmärksammade nederländska statliga rapporten har forskare liksom jurister varit involverade i den belgiska rapporten och liksom den nederländska rapporten kan den belgiska rapporten inte oväntat också konstatera förekomsten av oegentligheter och människohandel.

Och belgarna har f ö uppenbarligen också begagnat sig av några av mina publikationer i sitt arbete att döma av referenslistan.

https://www.opgroeien.be/nieuws-en-pers/nieuws/rapport-expertenpanel-interlandelijke-adoptie-in-vlaanderen?fbclid=IwAR1t6l0scMcVCNCd2Dv9Wx6d_nDCvNQrQuF_GukpvW0Xlq-HHhzSQVx2564

Belgien ber om ursäkt till de blandade centralafrikanska barnen

Igår skrev Belgien historia genom att be om ursäkt till alla de 10 000-tals mixade och halvvita centralafrikaner från Kongo, Rwanda och Burundi som oftast skiljdes från sina infödda mödrar och placerades på institutioner eller i foster- och adoptivfamiljer i Belgien efter avkolonialiseringen och självständigheten:
 
På 1920-, 30-, 40-, 50- och 60-talen ”tillkom” miljontals s k mixed race-barn i de europeiska kolonierna i Asien och Afrika trots att intimrelationer/sexuella interaktioner över de s k rasgränserna (och självklart både hetero- och homosexuella sådana) samtidigt var förbjudna ”på pappret” och vilka nästan alla hade vita fäder och icke-vita mödrar (p g a övergrepp, våldtäkter, prostitution, ”polygami”, älskarinnearrangemang och konkubinat mm men också i en del fall p g a genuin kärlek över de s k rasgränserna mellan vita män och asiatiska och afrikanska infödda kvinnor) och när européerna lämnade alternativt blev utkastade från kolonierna på 1940-, 50-, 60- och 70-talen stod de inför frågan om vad de skulle göra med alla blandade halvvita infödda undersåtar.
 
I många fall tog de med sig de mixade infödda ”tillbaka” till ”moderlandet” i Europa men inte deras mödrar såsom i fallet med holländarna vilka tog med sig 100 000-tals mixade sydostasiater när de ”återvände” ”hem” till Nederländerna. I andra fall blev de mixade infödda kvar efter avkolonialiseringen och självständigheten såsom i Sydasien och i delar av Östafrika och de halvvita sydasiaterna och östafrikanerna blev oftast rätt så illa behandlade under de postkoloniala nationsbyggandeprocesserna då de uppfattades ha stått nära de vita européerna.
 
Under efterkrigstiden och Kalla kriget skulle USA f ö stå inför samma ”bekymmer” när 100 000-tals mixade barn i fr a Asien ”tillkom” i samband med USA:s otaliga krig och konflikter där på 1940-, 50-, 60- och 70-talen när mängder av vita och svarta amerikanska soldater fick blandade barn med de infödda kvinnorna.
 
För många européer och västerlänningar sågs de blandade halvvita barnen som en skam för den s k vita rasens och den s k västerländska civilisationens s k heder medan de för andra (läs: kristna, liberaler och feminister) sågs som ”halvciviliserade” halvvita som tillhörde Europa och Väst snarare än de infödda utomeuropéerna över haven och därför skulle de ”räddas” och tas med ”hem” till Europa.
 
 
”Belgium on Thursday apologized for the forced removal of thousands of children born to mixed-race couples during its colonial-era rule of the Democratic Republic of Congo, Burundi, and Rwanda.
 
Prime Minister Charles Michel issued the formal apology during a plenary session at the Belgian Parliament in Brussels on Thursday with dozens of those affected watching on from the visitors’ gallery.
 
Belgium forcibly took away thousands of mixed-race children, known as ”metis,” born to white settlers and black mothers in these Central African nations towards the end of its colonial rule between 1959 and 1962, a U.N. report said.”