Kategori: barnhandel

Dagens ledarskribent Elisabeth Sandlund frågar sig idag om det överhuvudtaget går att reparera ett liv som aldrig fick levas och som därmed har gått till spillo och väljer att framför allt ställa svenska staten till svars

Den kristna dagstidningen Dagens ledarskribent Elisabeth Sandlund frågar sig idag om det överhuvudtaget går att reparera ett liv som aldrig fick levas och som därmed har gått till spillo med anledning av att 1000-tals utlandsadopterade har kommit till Sverige på korrupta grunder och att 1000-tals förstaföräldrar i ursprungsländerna har sörjt i årtionden att de har fråntagits sina barn på illegala och ofta också våldsamma grunder och väljer att framför allt ställa svenska staten till svars:

”Och det som är tragedier på det personliga planet är en skandal på det samhälleliga. Sedan millennieskiftet har svenska tjänstemän vid upprepade tillfällen rapporterat om misstänkta oegentligheter i åtskilliga av de länder som adoptivbarnen hämtats från. Ändå har mycket litet hänt.”

https://www.dagen.se/ledare/2021/02/25/adoptionsskandal-med-manga-offer

”Gör om och gör rätt! Det är en uppmaning som inte sällan riktas till politiker och myndigheter när något i samhället har gått över styr och fått negativa konsekvenser. Men det finns sådant som inte kan göras ogjort, där klockan inte kan vridas tillbaka och där det inte ens går att kompensera dem som drabbats för det de fått utstå. Dit hör de missförhållanden på adoptionsområdet som de senaste dagarna avslöjats i Dagens Nyheter.

”Hur reparerar man ett liv som har gått?” frågar en av de intervjuade, Fredrik, som 2018 fick reda på att han stulits från ett barnhem i Chile. Svaret är, självklart: Det är omöjligt.

”Hela mitt liv har varit en stor fet lögn”, konstaterar Jenny som matats med berättelsen om att hennes biologiska mamma inte ville veta av henne, medan sanningen är att mamman tvingades lämna sjukhuset i tron att dottern dött dagen efter förlossningen. Det är smärtsamt att läsa om de biologiska föräldrarnas sorg över sina försvunna söner och döttrar och om adoptivbarnens alla frågor under uppväxten och deras ansträngningar att få reda på omständigheterna kring adoptionen.

Till det kommer adoptivföräldrarnas vånda när de tvingas inse att den historia de fick sig serverad inte stämde med verkligheten. Det lilla barn de ville ge en framtid var kanske inte alls föräldralöst och övergivet utan stulet, ibland redan på BB. De pengar de betalade för vad de trodde var nödvändiga omkostnader hamnade i orätta händer. Det är viktigt att de ekonomiska aspekterna, geschäftet för att tala klarspråk, inte förringas.”

(…)

”Och det som är tragedier på det personliga planet är en skandal på det samhälleliga. Sedan millennieskiftet har svenska tjänstemän vid upprepade tillfällen rapporterat om misstänkta oegentligheter i åtskilliga av de länder som adoptivbarnen hämtats från. Ändå har mycket litet hänt. Socialminister Lena Hallengren öppnar nu, om än i ganska vaga ordalag, för en översyn, lovar att analysera förslag till ökad rättssäkerhet i barnkonventionens anda och hänvisar till möjligheterna för adoptivbarn som söker sitt ursprung att få stöd hos tillsynsmyndigheten Mfof. Det räcker en bit men det behövs mer.”

Nederländerna stoppar alla utlandsadoptioner efter att en statlig utredning har funnit att ett stort antal illegala och korrupta adoptioner har ägt rum till landet från ett flertal ursprungsländer. Reflektioner kring fyra statliga adoptionsutredningar eller det är nu hög tid att även Sverige tillsätter en utredning för att gå till botten med alla de 1000-tals illegala och korrupta utlandsadoptioner som också har ägt rum hit

Nederländerna stoppar alla utlandsadoptioner till landet efter att en statlig utredning som offentliggjordes idag har funnit att ett stort antal illegala och korrupta adoptioner har ägt rum från ett flertal ursprungsländer ända sedan den internationella adoptionen till Nederländerna inleddes på 1960-talet. Det är nu hög tid att även Sverige tillsätter en statlig utredning för att gå till botten med alla de bevisligen 1000-tals illegala och korrupta utlandsadoptioner som också har ägt rum till Sverige:

Idag den 8 februari offentliggjordes den holländska statliga utredningen om den holländska internationella adoptionsverksamheten 1967-98 som resulterade i 1000-tals utlandsadoptioner till Nederländerna från bl a Bangladesh, Brasilien, Colombia, Indonesien och Sri Lanka (se https://www.commissieonderzoekinterlandelijkeadoptie.nl/?fbclid=IwAR0BeqOcqyIDbwjvuWMvdq5nBWpj0QyLYh9smYmeG0uHy1qUxRtsyqaph6E).

Den holländska utredningen finner att ett stort antal illegala och korrupta adoptioner ägde rum mellan dessa år och att risken är mycket stor att dagens utlandsadoptioner också är korrupta och därför införs från och med idag ett moratorium, d v s ett tillfälligt stopp, för alla utlandsadoptioner till Nederländerna och åtminstone tills nästa regering tillträder.

Utredningen rekommenderar att den holländska staten och regeringen, som utredningen har funnits har varit djupt involverad i de illegala och korrupta adoptionerna genom bl a de holländska ambassaderna i ursprungsländerna, ske be officiellt om ursäkt till Nederländernas cirka 40 000 utlandsadopterade för att alltför många av dem har adopterats till Nederländerna på illegala och korrupta grunder. Utredningen talar om ”strukturella oegentligheter” inom den holländska internationella adoptionsverksamheten och understryker att den holländska staten och regeringen genom decennierna har varit fullständigt passiv och låtit korruptionen fortgå trots varningar och avslöjanden i media ända sedan 1960-talet och framåt.

Utredningen rekommenderar också att hela landet nu måste ta lärdom av det som har hänt inför framtiden så att den illegala och korrupta adoptionsverksamheten aldrig mer upprepas och särskilt i relation till andra reproduktionstekniker såsom surrogatmödraskaps- och ägg- och spermiedonationsverksamheten som enligt utredningen inte får urarta i ren kommersiell handel såsom den internationella adoptionsverksamheten har gjort.

Utredningen nämner bl a att adoptionsdokument, födelsedatum, ursprungsnamn, födelseorter och bakgrundshistorier systematiskt har förfalskats och manipulerats för att dölja alla spår av korruptionen och människohandeln, att de biologiska föräldrarna och familjerna har övertalats att överge sina barn och lurats att de ska få återse dem i framtiden och inte minst att förstamödrarna i alltför många fall har tvingats eller lurats att lämna ifrån sig sina barn. Utredningen skriver också att Nederländerna uppmuntrade och legitimerade de internationella adoptionerna på 1960-, 70-, 80- och 90-talen som en reproduktionsmetod då internationell adoption sågs som någonting ”gott i sig”, det vill säga som en slags antirasistisk och progressiv solidaritetshandling för att hjälpa och stötta de utomvästerländska ursprungsländerna i Latinamerika, Karibien, Mellanöstern, Afrika, Asien och Oceanien och för att bilda familj över de s k rasgränserna.

Vidare rekommenderar utredningen att ett nationellt expertcenter tillsätts för att hjälpa Nederländernas utlandsadopterade att om möjligt hitta sina rötter och bistå desamma med psykologiskt stöd då det kan vara mycket psykiskt påfrestande att nu få veta att en som utlandsadopterad är offer för ren människohandel.

Den sittande holländska regeringen har idag sagt att den kommer att hörsamma och följa utredningens samtliga rekommendationer och justitieministern har t o m bestämt att preskriptionstiden för att kunna väcka åtal vid en korrupt adoption ska upphävas för alla utlandsadoptioner så att alla utlandsadopterade i Nederländerna som vill det ska kunna stämma de holländska adoptionsförmedlarna och den holländska staten i domstol för att få upprättelse och kompensation. Tidigare har holländska utlandsadopterade försökt att stämma adoptionsförmedlarna och staten Nederländerna för att de har tagits till landet på korrupta grunder men det har då fallit på preskriptionstiden.

I december 2020 offentliggjordes en schweizisk statlig utredning som visade att mängder av utrikes födda adoptivbarn har tagits till Schweiz på korrupta grunder fr o m 1970-talet och fram tills 1990-talet och den schweiziska regeringen bad de utlandsadopterade i Schweiz om ursäkt och erkände att landet har misslyckats med att bekämpa den traffickingliknande människohandel som internationell adoption alltför ofta innebär. Den 12 januari år offentliggjordes dessutom även den irländska statliga utredningen om de irländska barn- och mödrahemmen som mellan 1922-98 tvingade 1000-tals irländska kvinnor att adoptera bort sina barn till USA och inom landet.

De schweiziska, irländska och holländska utredningarna är då direkt eller indirekt inspirerade av den australienska statliga utredningen ”Bringing them home” från 1997, som utredde de 10 000-tals aboriginska barn som adopterades bort till vita australiensare under 1900-talet och därefter har ett flertal liknande statliga adoptionsutredningar sett dagens ljus i bl a Storbritannien och Kanada med syftet att gå till botten med oetiska, illegala och korrupta adoptioner.

Det är nu hög tid att det land i världen och i historien som har adopterat allra flest utrikes födda barn per capita – d v s Sverige med sina 60 000 utlandsadopterade – nu också tillsätter en statlig utredning efter modell från den holländska utredningen för att en gång för alla gå till botten med de bevisligen 1000-tals illegala och korrupta adoptioner som har ägt rum till Sverige från andra länder och inte minst mot bakgrund av den just nu pågående brottsutredningen i Chile. 

En sådan statlig utredning är den enda vägen framåt för att bringa klarhet i den människohandelsliknande verksamhet som den internationella adoptionsverksamheten har präglats av genom årtiondena och därmed till slut uppnå någon slags försoning mellan Sverige, alla utlandsadopterade och deras förstaföräldrar i ursprungsländerna liksom de utlandsadopterades adoptivföräldrar, syskon, familjemedlemmar och s k significant others i stort.

Liksom i Nederländerna och för holländsk del har även svenska staten samt svenska UD och SIDA genom de svenska ambassaderna, den svenska biståndsverksamheten och svenska diplomaterna och biståndsarbetarna i Latinamerika, Karibien, Afrika, Mellanöstern, Asien och Oceanien genom åren varit mycket behjälpliga på plats och på fältet vad gäller den internationella adoptionsverksamheten och bevisligen stått bakom åtskilliga illegala och korrupta adoptioner.

Det ska påminnas om att på 2000-talet försökte två kvinnor i Sverige, som är adopterade från Thailand, också få juridisk upprättelse genom att polisanmäla en f d anställd vid Adoptionscentrum, en f d UD-anställd vid svenska ambassaden i Bangkok och en f d anställd vid den statliga svenska adoptionsmyndigheten vilka hade ansvarat för att de båda och 1000-tals andra adopterade från Thailand har adopterats till Sverige på korrupta grunder men tyvärr föll deras anmälan på preskriptionstiden, som sedan idag är borttagen i Nederländerna.

Slutligen bör det sägas att den 29 januari i år offentliggjordes en svensk statlig utredning om den internationella adoptionsverksamheten till Sverige som absurt nog hävdade att de tre kvarvarande svenska adoptionsförmedlarna med Adoptionscentrum i spetsen inte har förestått och legat bakom några korrupta adoptioner. Utredningen skriver även att det är i sin ordning att Adoptionscentrum får fortsätta att adoptera från Chile trots den pågående chilenska utredningen som handlar om just Adoptionscentrums korrupta adoptioner från Chile till Sverige.

Den svenska utredningen, som då går en diametralt annan väg än de schweiziska, irländska och holländska utredningarna, konstaterar vidare visserligen och med rätta att ursprungsländerna i Afrika, Mellanöstern, Asien, Oceanien, Latinamerika, Karibien, Central- och Östeuropa lider av korruption men det anses ändå viktigt att Sverige och svenskarna fortsätter att adoptera från dessa länder enligt den sedvanliga svenska ”in-Sweden-we-have-a-system”-logiken som säger att det ändå är bättre för Sverige att fortsätta att adoptera från dessa länder för att kunna påverka dem i en positiv riktning under svenskt inflytande och efter svensk modell än att upphöra med adoptionerna från dessa länder och därmed tappa kontakten med och inflytandet över länderna ifråga.

Den statliga holländska adoptionsutredningen som har gått till botten med de 1000-tals illegala utlandsadoptioner som ägde rum från Bangladesh, Brasilien, Colombia, Indonesien och Sri Lanka till Nederländerna mellan 1967-97 rekommenderar att landet stoppar alla nuvarande utlandsadoptioner på grund av risken för människohandel och korruption

År 2018 tillsatte den holländska regeringen en statlig utredning för att utreda de 1000-tals illegala och korrupta utlandsadoptioner som ägde rum från Bangladesh, Brasilien, Colombia, Indonesien och Sri Lanka till Nederländerna mellan 1967-97.

I uppdraget ingick inte minst att gå till botten med den holländska statens inblandning i den internationella adoptionsverksamheten. Liksom i Sverige och för svensk del har holländska UD genom de holländska ambassaderna och den holländska biståndsverksamheten och de holländska biståndsarbetarna i Latinamerika, Karibien, Afrika, Mellanöstern, Asien och Oceanien genom åren varit mycket behjälpliga på plats och på fältet vad gäller den internationella adoptionsverksamheten och bevisligen stått bakom åtskilliga illegala och korrupta adoptioner.

På måndag nästa vecka offentliggörs utredningen som i Nederländerna går under benämningen Joustra-utredningen och som nu rekommenderar Nederländerna att införa ett temporärt stopp för samtliga utlandsadoptioner till landet såsom också Danmark gjorde för några år sedan efter ett antal uppmärksammade danska adoptionsskandaler då risken är mycket stor att även dagens utlandsadoptioner är illegala och korrupta.

Nederländerna har sammanlagt adopterat kring 30 000 barn från andra länder varav många kommer från landets gamla kolonier över haven och vilket kan jämföras med de 60 000 utrikes födda barn som svenskarna har adopterat mot bakgrund av att Nederländernas folkmängd är större än Sveriges dito.

Här nedan följer en fri översättning av den holländska artikeln och det ska sägas att på 2000-talet försökte två kvinnor i Sverige, som är adopterade från Thailand, också få juridisk upprättelse genom att polisanmäla en f d anställd vid Adoptionscentrum, en f d UD-anställd vid svenska ambassaden i Bangkok och en f d anställd vid den statliga svenska adoptionsmyndigheten vilka hade ansvarat för att de båda och 1000-tals andra adopterade från Thailand har adopterats till Sverige på korrupta grunder men tyvärr föll även deras anmälan på preskriptionstidsaspekten precis som i Dilani Butinks fall i Nederländerna.

https://nos.nl/artikel/2367366-commissie-adviseert-kabinet-adopties-uit-buitenland-te-stoppen-na-ernstige-misstanden.html?fbclid=IwAR2YppZo-Jp7Owvx7KoXi-WQ0JIKlvEYCl1SPSQYxALZmVummPtmvKRKJFo

Commission advises cabinet to stop adoptions from abroad after serious abuses The cabinet must stop the adoptions of children from abroad altogether for the time being. That is the conclusion of a yet to be published report by the Joustra committee.

The committee talks about a ”tough judgment” about the Dutch adoption system and the role of the government in it. There were serious abuses concerning the adoptions of children from Bangladesh, Brazil, Colombia, Indonesia and Sri Lanka between 1967 and 1997 according to the committee. During the course of the investigation, it turned out that the problem of corrupt adoptions is still there to this day. Because the adoption practices are not sound yet, bringing children to the Netherlands must stop for the time being, the committee advices.

The Joustra Committee also argues that the Netherlands must apologize for the bad adoption practices including the Dutch government’s working methods. The suffering of children and parents from the five countries must be recognized. The Council of Ministers is informed today about the report that will be published on Monday.

There is considerable disagreement within the cabinet about the recommendations. Minister Dekker initiated the investigation in 2018, after information had surfaced about abuses regarding international adoptions. There were indications that the corrupt adoptions might also have involved Dutch government officials so Dekker wanted to investigate what exactly had happened.

Last year, Dilani Butink, who is adopted from Sri Lanka, took the Netherlands to court in order to obtain recognition of the state’s guilt and involvement in the fraudulent adoptions. In September however, the court ruled that Butink’s adoption case is too old from a legal perspective and therefore no action will be taken.

Om vad den chilenska utredningen om de korrupta utlandsadoptionerna berättar om Sverige och svenskarna som världens och historiens allra mest utlandsadopterande land och folk liksom om världens näst största adoptionsförmedlare genomkorrupta Adoptionscentrum

Att läsa den chilenska parlamentariska utredningen om de korrupta adoptionerna från Chile till Väst och inte minst till Sverige, som den svenska adoptionsmyndigheten MFoF publicerade igår (se https://mfof.se/nyhetsarkiv/nyheter/2020-05-20-parlamentarisk-utredning-i-chile-om-internationella-adoptioner.html), är som att läsa om vilket ursprungsland som helst i Latinamerika, Karibien, Afrika, Mellanöstern, Asien och Oceanien vad gäller hur den internationella adoptionsverksamheten har gått till (och tyvärr fortfarande i alltför hög grad går till) i bl a Colombia, Brasilien, Guatemala, Haiti, Etiopien, Uganda, Nigeria, Iran, Indien, Bangladesh, Kina, Vietnam, Indonesien, Filippinerna, Thailand, Sydkorea och Marshallöarna.
AC
 
Det handlar om en ren och skär efterfrågestyrd (d v s från svenskarnas sida, vilka som alltid agerar utifrån principen och devisen ”vi ska ha barn till varje pris och i de gamla kolonierna finns det barn som vi kan betala för så att vi ska kunna reproducera oss”) och vinstdrivande människohandel som i ursprungsländerna kläs i en retorik som säger att barnen får det materiellt bättre hos de svenska adoptivföräldrarna och som i Sverige omgärdas av en slags vänsterliberal ideologi som handlar om internationell solidaritet, antirasism och kosmopolitism (att reproducera sig och bilda familj över de s k rasgränserna o s v):
 
Barnen har systematiskt tagits och stulits från sina mödrar, föräldrar, familjer och släktingar genom att bl a ljuga om att barnen var dödfödda eller att barnen var prematura och därför behövde kvarstanna på sjukhus och barn som tillfälligt placerats på barnhem har utan föräldrarnas tillstånd och vetskap helt sonika adopterats bort och i huvudsak handlar det om arbetarklassmödrars barn samtidigt som dessa biologiska mödrar utsattes för aktiv övertalning och i vissa fall även för fysiskt våld för att få dem att överge sina barn. I andra länder har de biologiska mödrarna inte bara tillhört arbetarklassen eller ett eller flera urfolk såsom i Chile utan också ofta varit slavättlingar, tillhört andra typer av minoriteter eller varit infödda kvinnor som har fått blandade/mixade barn med vita eller svarta amerikaner eller andra västerlänningar.
AC2
 
Barnen är vidare fortfarande registrerade i folkbokföringen i ursprungslandet och i flera fall har en del barn flera identiteter då barnens ursprungliga namn och alla juridiska kopplingar till de biologiska föräldrarna har raderats och utplånats för att för alltid omöjliggöra för det bortadopterade barnet i mottagarlandet och de biologiska föräldrarna i ursprungslandet att kunna hitta varandra och återförenas i framtiden (det handlar helt enkelt om att sopa igen spåren efter det begångna brottet, d v s adoptionen, genom att både förstöra och förfalska identiteter på löpande band och därmed manipulera folkbokföringen).
 
Sverige är då världens största adoptionsland per capita och inget annat s k folkslag på jorden har genom historien adopterat så många utrikes födda barn som just (majoritets)svenskarna med över 60 000 utlandsadoptioner sedan 1950-talets mitt och framåt.
 
MAPUCHE
Att svenskarna uppvisar det demografiska och historiska världsrekordet i internationella adoptioner har fr a att göra med att inget annat västland kom att stå och kom att komma så nära den postkoloniala världen, det globala Syd, den s k Tredje världen och den utomvästerländska världen som just Sverige i antikolonialismens, antiimperialismens och antirasismens namn i samband med avkoloniseringen och under Kalla kriget och inget annat västerländskt folk än svenskarna (förutom amerikanerna) var samtidigt också så närvarande i denna del av världen under samma tidsperiod, d v s 10 000-tals och åter 10 000-tals svenskar har helt enkelt någon gång i livet besökt, bott i, arbetat och verkat i ett land i den utomvästerländska världen sedan 1950-talet och framåt.
 
På ett liknande sätt som att de mixade/blandade barnen kom att bli det amerikanska efterkrigstida imperiets konkreta fysisk-kroppsliga ”produkter” och ”resultat” som de vita och svarta amerikanska soldaterna ”skapade” och lämnade efter sig i land efter land i den s k Tredje världen som USA invaderade, ockuperade och intervenerade i under Kalla kriget kom de utlandsadopterade att bli det svenska efterkrigstida antirasistiska nationsbyggandets konkreta fysisk-kroppsliga ”produkter” och ”resultat” som de vita svenskarna hämtade och tog med sig från land efter land i den s k Tredje världen som Sverige bistod, stöttade och var närvarande i under Kalla kriget.
HANDEL
 
Av de 60 000 utlandsadoptionerna till Sverige rör kring 2200 Chile som ursprungsland (och varav kring 1000 tillhör det chilenska urfolket mapuche). I den chilenska parlamentariska utredningen framgår det med all önskvärd tydlighet att svenskarna var allra mest aktiva på fältet av alla västerlänningar i flertalet länder i Sydamerika och även i flera länder i Centralamerika och Karibien under fr a 1970-, 80- och 90-talen vad gäller den internationella adoptionsverksamheten.
 
Världens näst största adoptionsförmedlande organisation efter amerikanska Holt, d v s genomkorrupta svenska Adoptionscentrum (AC) verkade exempelvis genom sin Latinamerikachef på plats Anna-Maria ”Aja” Elmgren som i praktiken hela den internationella adoptionsverksamhetens katalysator, motor, spindel i nätet, expert, entreprenör och ideolog på en och samma gång i Latinamerika och Karibien och en svensk handbok som översattes till bl a spanska användes t o m som en slags instruktionsmanual för att initiera och driva den internationella adoptionsverksamheten i ursprungsländerna i regionen.
 
Tyvärr har dock AC inte varit särskilt behjälplig med att öppna sina arkiv för den chilenska brottsutredningen som för närvarande utreder de 1000-tals korrupta utlandsadoptionerna, vilket också framgår i den parlamentariska utredningen. Samtidigt adopterade slutligen 1000-tals svenskar även privat från en rad länder i Latinamerika och Karibien under samma decennier och de privata adoptionerna var om möjligt än mer korrupta än de adoptioner som genomfördes av de svenska adoptionsförmedlarna.
 
Under den svenska antikolonialismens, antiimperialismens och antirasismens stolta banér härjade de svenska adoptionsförmedlande organisationerna med genomkorrupta AC i spetsen och enskilda svenskar (i form av privata adoptioner) med svenska statens goda minne på ett exakt likadant sätt som i Chile i en mängd länder i Afrika, Mellanöstern, Asien och Oceanien på 1960-, 70-, 80-, 90- och 00-talen genom att i dessa ursprungsländer både inleda, institutionalisera och därefter driva den internationella adoptionsverksamheten på plats och utveckla den till den gigantiska människohandelsindustri som den kom att utvecklas till på 1990- och 2000-talen när utlandsadoptionerna ”peak:ade” i antal globalt sett (år 2004 genomfördes exempelvis hela 40 000 internationella adoptioner från Latinamerika, Karibien, Afrika, Mellanöstern, Asien och Oceanien till Väst).
 
Därmed skiljer sig Sverige och svenskarna (som så ofta förr) från hela den övriga västvärlden där denna typ av vänsterliberala ideologi aldrig har varit särskilt närvarande alls i relation till utlandsadoptionerna utan i stället har det antingen handlat om kristna räddningsfantasier och kristen missionsiver eller helt enkelt bara om att internationell adoption betraktas som en av flera reproduktionsmetoder för västvärldens miljontals ofrivilligt barnlösa hetero- och homopar och hetero- och homosinglar vilka av en mängd olika anledningar inte har kunnat reproducera sig själva annat än utanför kroppen (och bl a då genom internationell adoption).

10 000-tals av landets utlandsadopterade kommer för alltid att få leva med falska och fabricerade identiteter

Av Sveriges uppemot 60 000 utrikes födda adopterade kommer den absoluta majoriteten från de nio ursprungsländerna Sydkorea, Indien, Colombia, Kina, Sri Lanka, Chile, Thailand, Vietnam och Etiopien.
 
26994132_10155384065465847_4504206527418908896_n.jpg
 
Samtliga dessa nio länder har vid ett flertal tillfällen uppmärksammats och avslöjats som genomkorrupta vad gäller adoptionsverksamheten med otaliga människohandelsliknande skandaler och samtliga dessa länder har också under olika perioder utmärkt sig för att styras av korrupta och oftast även brutala regimer, partier, ledare och juntor liksom att flertalet av dessa länder har präglats av inbödeskrigsliknande förhållanden.
27485304_10155384096435847_1219143791_o.jpg
 
De 10 000-tals utlandsadopterade i Sverige som kommer från dessa nio länder tvingas idag och för alltid att leva med adoptionsdokument som är förfalskade, familjebakgrunder som är fabricerade, födelsedatum och födelseorter som är falska och identiteter som är manipulerade liksom även de utlandsadopterades barn (och även barnbarn) vilka också kommer att få leva med den hänsynslösa människohandelns konsekvenser som en del av sin egen familje- och livshistoria bara för att de svenska adoptionsförmedlarna och deras samarbetspartners i ursprungsländerna (och med svenska statens och svenska regeringens goda minne liksom med de korrupta regimernas välsignelse i ursprungsländerna) har tillgodosett och tillfredsställt svenskarnas närmast omättliga efterfrågan på och behov av ”adopterbara” barn från de gamla kolonierna i decennium efter decennium (svenskarna är då det folk” på jorden som har adopterat ojämförligt flest barn från andra länder per capita sedan 1960-talet och fram tills idag och bl a i mångkulturalismens och antirasismens namn och p g a desperat barnlängtan).
27484865_10155384095795847_1928320640_o.jpg

Flertalet av alla kring 2200 adoptioner från Chile till Sverige som Adoptionscentrum stod bakom under militärjuntans tid genomfördes under människohandelsliknande former

I Sverige finns idag kring 55 000 invånare med någon form av chilensk bakgrund och varav knappt 30 000 är födda i Chile och av dessa är knappt 2200 adopterade av i huvudsak infödda majoritetssvenskar.
 
Merparten av alla adoptioner från Chile till Sverige ägde rum under Pinochets militärjunta mellan 1973-90 och de allra flesta av adoptionerna genomfördes av den svenska adoptionsorganisationen Adoptionscentrum.
 
Sedan flera år tillbaka har det varit mer eller mindre känt att ett mycket stort antal av dessa adoptioner och kanske flertalet genomfördes på otillbörliga sätt och som närmast kan liknas vid människohandel.
 
Nu har SVT och den chilenska TV-kanalen Chilevision granskat adoptionerna från Chile till Sverige och granskningen visar att adoptionsdokumenten i många fall är fabricerade och förfalskade, att identiteter (för alltid) har raderats ut och manipulerats och att de chilenska mödrarna och familjerna sällan eller aldrig godkände adoptionerna samt att många barn till och med kidnappades.
 
Tyvärr är detta inte unikt för Chile utan i mer eller mindre alla länder i Afrika, Asien, Mellanöstern, Latinamerika, Karibien och Oceanien liksom även i Central- och Östeuropa som svenskarna har adopterat ifrån ända sedan 1950- och 60-talen så har det gått till så här och fortfarande är detta tyvärr mönstret inom den internationella adoptionsverksamheten.
 
Tyvärr är detta inte heller första gången som det framkommer och avslöjas att 1000-tals av de totalt 60 000 utlandsadopterade som finns i Sverige har ankommit till landet på både korrupta och människohandelsliknande sätt och tyvärr också med både de svenska adoptionsorganisationernas, med svenska UD:s och med de svenska beskickningarnas goda minne liksom med svenska statens och med svenska regeringens välsignelse och godkännande.
 
Tyvärr är alltför många av dessa 60 000 utlandsadopterades ursprungsidentiteter därigenom både utraderade, manipulerade och fabricerade och vilket gör att det i stort sett är omöjligt för dem att någonsin återknyta banden till sina första föräldrar och familjer i ursprungsländerna.
 
För mer information – se kvällens inslag om adoptionerna från Chile till Sverige på:
 
SVT1 Lokala nyheter/SVT Nyheter Väst kl. 18.30-18.45
På SVT1 Rapport 19.30-19.55
På SVT2 Aktuellt 21-21.39
 
 
 
 
” – Det var personer som arbetade för Adoptionscentrum som organiserade en stor mängd olagliga adoptioner. Många inblandade har berikat sig och pengar som adoptionsföräldrar har trott varit för omkostnader har gått rätt ner i fickorna hos en rad aktörer, säger Alejandro Vega, journalist på Chilevision.
 
(…)
 
Marta Garcia var chef inom den chilenska barnavårdsmyndigheten SENAME under slutet av 80-talet. Hon säger till Chilevision att Adoptionscentrums personal hade ”nära kopplingar” till särskilda domstolar som gav utresetillstånd till barn som adopterades bort.
 
– Man samarbetade med advokater, socialarbetare och läkare. Alla fick sin del av kakan.
 
Hon beskriver personer kopplade till Adoptionscentrum som en del i ett nätverk där socialarbetare aktivt sökte upp barn som kunde vara lämpliga att adopteras bort.
 
– De sökte gravida eller nyblivna mödrar i marginaliserade fattiga områden och erbjöd dem saker de behövde, eller pengar till skolgång för andra barn, eller ibland kontanter direkt för att de skulle lämna bort sina barn, hävdar Marta Garcia.
 
De chilenska journalisterna har också funnit andra exempel på metoder, till exempel hade en mamma frivilligt lämnat sitt barn till sociala myndigheter i tron att det skulle bo på ett barnhem under en tidsbegränsad period. När mamman sedan har sökt sitt barn hade det adopterats bort till en svensk familj.
 
Men hon fick aldrig något svar på var barnet tagit vägen.
 
Enligt Marta Garcia på barnavårdsmyndigheten är det en härva av människohandel som håller på att nystas upp.
 
– Ja utan tvekan. Det var en handel med barn, säger hon.”
 

Adoptivpappan ”Skansen-Jonas” fyller 65 år

Den folkkäre (och djurkäre) Jonas Wahlström eller den s k ”Skansen-Jonas” fyller 65 år idag – adoptivpappan som öppet skryter över att han smugglade ut sitt adoptivbarn från det inbördeskrigshärjade och genomkorrupta Guatemala under en tid när 10 000-tals fr a urfolksbarn fördes ut ur landet illegalt för att adopteras av västerlänningar som Skansen-Jonas.

RFSU och pro-surrogatindustrilägret fortsätter att hävda att de verkar för barnets bästa

RFSU fortsätter att försvara den globala surrogat- och reproduktionsindustrin på sedvanligt upptrissat och smått hysteriskt ”vänsterliberalt”, ”feministiskt” och ”antirasistiskt” ”vi är för barnets bästa”-vis:

 

http://www.dagensarena.se/opinion/rfsu-offra-inte-barnen-for-en-politisk-markering

 

”Barn föds i dag in i statslöshet, saknar vårdnadshavare och drabbas i sin migrationsprocess vilket är oerhört allvarligt, något utredningen inte valt att föreslå lösningar till trots att de är väl kända. Att i detta läge, som argument för att inte lösa situationen för barnen, hänvisa till den påstådda avsaknaden av forskning och kunskap samtidigt som utredningen visar att den forskning som finns pekar mot att barnen som tillkommit via surrogatarrangemang mår lika bra som andra barn, är inget annat än ansvarslöst.”

 

För det första så har surrogatbarnen tillkommit och existerar som just nu levande homo sapiens sapiens-organismer, d v s som just människobarn, enkom och helt och hållet då vuxna generellt högutbildade och höginkomsttagande svenskar och västerlänningar faktiskt har skapat och beställt dem, och för det andra så bygger den svenska surrogatutredningens påstående att det går lika bra för surrogatbarnen som för andra barn på falska och felaktiga premisser och paralleller då surrogatutredningen, på samma sätt som den svenska s k homoadoptionsutredningen en gång gjorde, hänvisar till undermålig adoptionsforskning som felaktigt säger att det går lika bra för adopterade som för icke-adopterade:

 

Det finns nämligen ingen longitudinell och komparativ forskning överhuvudtaget om hur det går för surrogatbarnen då de allra flesta surrogatbarn i Sverige och i västvärlden fortfarande just är barn medan all samlad barn- och familjeforskning tyvärr och omvänt visar och indikerar att det överlag och generellt går sämre för ALLA barn som har tillkommit utanför kroppen och för alla icke-biologiska barn överhuvudtaget vare sig det handlar om adoptivbarn, fosterbarn och styvbarn eller om provrörsbarn, donationsbarn och sannolikt även surrogatbarn, d v s inget pekar mot att det kommer att gå bättre för surrogatbarnen i framtiden utan tvärtom kommer det troligen att gå sämre för dem såsom det gör för alla andra icke-normativa barn när de jämförs med hur det går för alla biologiska ”normbarn” som tillkommit ”i sängen”.

 

Det faktum att det går sämre för adoptivbarnen, provrörsbarnen, donationsbarnen o s v o s v betyder så klart inte att dessa icke-normativa barn inte ska få finnas till och än mindre att de inte ska få bli till, och att det går sämre för dem handlar så klart inte på något sätt heller om att de är ”damaged goods”, ”undermåliga” och ”livsodugliga” i sig utan snarare handlar det om att den svenska och västerländska kulturen forfarande i praktiken är både blodcentrerad och DNA-fixerad, d v s biologistisk och essentialistisk, trots allt retoriskt hyllande av icke-normativa intimrelationer, icke-normativa familjer och icke-normativa barn.

 

Sedan betyder allt ovanstående att det fortfarande måste vara både politiskt och etiskt möjligt att både försvara utsatta kvinnors reproduktiva rättigheter i fr a Tredje världen och Östeuropa liksom att förstå och även känna sympati och empati med alla miljontals svenska och västerländska HBTQ-personers, funkispersoners, singlars och övre medelålders önskan att få reproducera sig.

Om stulna adoptivbarn från Latinamerika

The Guardian rapporterar om ännu ett uppklarat fall av försvunna barn i Argentina under militärjuntan:

http://www.theguardian.com/world/2015/jun/07/grandmothers-of-plaza-de-mayo-36-year-hunt-for-stolen-child?CMP=fb_gu

36 argentinska barn adopterades även till Sverige under diktaturåren liksom tusentals andra barn från olika latinamerikanska länder, vilka adopterades till Sverige framför allt under just militärjuntornas tid under Kalla krigets för kontinenten sista mycket blodiga decennier. Hur många av Sveriges 12 000 adopterade från Latinamerika som är stulna, kidnappade och sålda är omöjligt att säga men med största sannolikhet handlar det om åtskilliga, varav en del åtminstone kan ha varit barn till fängslade, försvunna, avrättade och mördade vänsteraktivister och andra oppositionella. Den grymma ironin i sammanhanget är att svenska adoptivföräldrar på vänsterkanten mycket väl kan ha adopterat latinamerikanska barn vars biologiska föräldrar var vänsteraktivister. Det bör dock nämnas att många av de adopterade från Latinamerika i dagens Sverige antingen är slavättlingar eller tillhör olika ursprungsbefolkningar, d v s de adopterades bort i huvudsak då dessa två befolkningssegment är kraftigt överrepresenterade inom den latinamerikanska underklassen. Efter demokratiseringen och Kalla krigets slut har flertalet latinamerikanska länder stoppat adoptionerna till Sverige och andra västländer – inte minst p g a uppdagandet av alla barnstölder, kidnappningar, korrupta adoptioner och stulna barn i bl a länder som Argentina.