Kategori: barnhandel
Nu ska även Norge utreda de illegala adoptionerna
Nu ska även Norge granska förekomsten av illegala adoptioner. I Norge finns det över 20 000 utlandsadopterade varav runt 6500 kommer från Sydkorea och det misstänks att ett stort antal adoptioner inte har gått rätt till ända sedan 1950-talet när de första utländska adoptivbarnen anlände till landet.
Därmed sällar sig också Norge till de andra adopterande västländerna vilka antingen har eller håller på att utreda problematiken med korruptionen inom den internationella adoptionsverksamheten såsom Schweiz, Danmark, Belgien, Nederländerna och Frankrike.
”I dei siste åra har fleire medium skreve om utanlandsadopterte som har opplevd å ha kome til Noreg på ulovleg vis.
I 2020 skreiv NRK om John Erik Arsheim som for over 30 år sidan vart kidnappa frå sine biologiske familie i Colombia og adoptert til Noreg.
I etterkant har Arsheim vorte kontakta av fleire som tvilar på adopsjonshistoria si.
No vil regjeringa granske adopsjonssystemet.
– Vi ser at det har vorte avdekt lovbrot i gjennomgangen til andre europeiske land og vi vil sikre oss at det ikkje har skjedd her. Difor vil vi ha ein gjennomgang av systemet for utanlandsadopsjon, seier barne- og familieminister Kjersti Toppe (Sp) til NRK.
Toppe seier også at dei ikkje har haldepunkt for å mistenkje at norskadopterte skal ha kome hit på ulovleg vis.
– Då må ho ha levd under ein stein, seier Angelica Bråten styreleiar i Utad – organisasjonen for utanlandsadopterte i Noreg.
Bråten seier at det har vore såpass mange historier dekt i media om adopterte som har opplevd å ha kome hit ulovleg, at det er dristig å påstå.
Det meiner også Uma Feed. Ho er ein del av gruppa Norwegian koreanar Rights Group (NKRG), som jobbar med å undersøke i kva for grad utanlandsadopterte sine menneskeretta blir tekne vare på før, under og etter adopsjon.
– Vi har fleire historier og saker som vi veit er ulovlege adopsjonar, seier Feed.”
‘
Nu är adoptionsutredningens direktiv slutligen offentliggjorda
Idag för någon timme sedan offentliggjorde Stefan Löfvens rödgröna regering efter dagens regeringssammanträde direktiven för den statliga svenska utredningen om korruptionen inom den internationella adoptionsverksamheten ”Sveriges internationella adoptionsverksamhet – lärdomar och vägen framåt” (2021: 95). Utredningen sorterar under Socialdepartementet och inleds officiellt idag den 28 oktober 2021 samt leds av juridikprofessor Anna Singer vid Uppsala universitet och den ska slutredovisas den 7 november 2023.
Det finns naturligtvis mycket att säga om utredningens frågeställningar och förutsättningar – t ex ska inga ansvariga ställas till svars som det verkar och ingen kompensation ska övervägas vare sig till förstaföräldrarna i ursprungsländerna i Sydamerika, Karibien, Mellanöstern, Afrika, Asien, Oceanien, Central- och Östeuropa eller till de adopterade från nämnda kontinenter och regioner i Sverige – men jag är ändå försiktigt opitimistisk om att utredningen åtminstone bär på potentialen att kunna matcha både schweizarnas, belgarnas och holländarnas motsvarande utredningar.
Det är t ex tydligt att regeringen har hörsammat SD:s, M:s, L:s, C:s, KD:s och V:s krav på att alla ursprungsländer ska beaktas (d v s inte bara t ex Chile, Kina, Sydkorea eller Etiopien) liksom alla adoptionsår (d v s från 1950-talet och fram till nutid) vilket framfördes av företrädare för dessa partier i riksdagen den 10 juni i år och samma krav har samtliga existerande föreningar och nätverk som landets adopterade förestår framfört till de två regeringspartierna i en gemensam DN Debatt-artikel den 10 mars i år.
Samtidigt är det riktigt bråttom då alla de 100-tals svenska expat-damer som agerade s k child finders i ursprungsländerna mellan 1950- och 2010-talen är rejält åldrade idag och flera har redan hunnit gå bort för det är då de som fr a sitter på kunskapen och informationen om vad som egentligen hände rent konkret när 60 000 barn kom att adopteras till Sverige från Sydamerika, Karibien, Mellanöstern, Afrika, Asien, Oceanien, Central- och Östeuropa och när svenskarna kom att bli det s k folkslag på jorden (liksom i historien) som till slut kom att adoptera allra flest utrikes födda barn per capita. Därtill krävs det inte minst att de genomkorrupta svenska adoptionsförmedlarna med Adoptionscentrum i spetsen, d v s världens näst största adoptionsförmedlare efter amerikanska Holt, nu öppnar sina arkiv för Anna Singer och kommittén liksom att alla de 100-tals svenskar som genom åren har arbetat med att förmedla utlandsadoptioner är beredda att ställa upp och berätta om alla oegentligheter som har ägt rum genom årtiondena.
”Utredningen ska omfatta perioden från mitten av 1900-talet till nutid. Utredaren ska fokusera på dels de ursprungsländer varifrån flest internationella adoptioner till Sverige skett, dels de ursprungsländer där det finns vetskap eller allvarliga misstankar om att det förekommit oegentligheter i adoptionsprocessen. Utredaren ska bl.a. granska internationella adoptioner till Sverige från Chile och Kina.
De analyser som görs av regeringens, statliga myndigheters, kommuners, auktoriserade sammanslutningars, ideella organisationers och andra privata aktörers ansvar och ställningstaganden ska utgå från vid tiden rådande regelverk och organisering samt beakta de attityder och normer som fanns i samhället vid den aktuella tiden.
Det ingår inte i uppdraget att granska individuella adoptionsärenden. I uppdraget ingår inte heller att överväga eventuella ansvarsfrågor i enskilda fall eller ekonomisk kompensation eller annan gottgörelse till enskilda som drabbats.
Utredaren ska inhämta kunskap, erfarenheter och synpunkter från adopterade, adoptivföräldrar, berörda statliga myndigheter, kommuner, regioner, auktoriserade sammanslutningar och adopterades intresse-föreningar. Utredaren ska för detta ändamål söka nå ett så representativt urval av adopterade och adoptivföräldrar som möjligt.
Utredaren ska även ta tillvara kunskap och erfarenheter som finns hos andra relevanta organisationer, forskare och myndigheter i Sverige såväl som utomlands. I den mån det är möjligt ska utredaren inhämta kunskap och synpunkter från privatpersoner och nedlagda sammanslutningar som förmedlat internationella adoptioner till Sverige. Till utredaren ska det knytas en referensgrupp för berörda aktörer som ges möjlighet att lämna upplysningar och synpunkter.
Vidare ska utredaren inhämta kunskap och söka dialog när det är möjligt med andra relevanta utredningar, inklusive brottsutredningar, som rör oegentligheter inom internationella adoptioner i andra länder. Uppdraget ska redovisas senast den 7 november 2023.
Utredaren ska:
− utreda och klargöra förekomsten och omfattningen av eventuella oegentligheter i förhållande till dels de ursprungsländer varifrån flest internationella adoptioner till Sverige skett, dels de ursprungsländer där det finns vetskap eller allvarliga misstankar om att det förekommit oegentligheter i adoptionsprocessen,
− utreda och klargöra om regeringen, statliga myndigheter, kommuner, auktoriserade sammanslutningar, ideella organisationer och andra privata aktörer haft vetskap om eller delaktighet i eventuella oegentligheter samt klargöra i vilken utsträckning eventuell delaktighet i oegentligheter var tillfällig eller systematisk
− utreda och klargöra på vilket sätt regeringen, statliga myndigheter, kommuner, auktoriserade sammanslutningar, ideella organisationer och andra privata aktörer svarade på eventuella indikationer gällande oegentligheter och om de därigenom uppfyllde sitt ansvar eller sin roll utifrån rådande regelverk och organisering.
− utreda behov av adoptionsspecifikt stöd, föreslå vilka hjälp- och stödinsatser som bör erbjudas och hur dessa bör organiseras,
− utreda och analysera vilka konsekvenser oegentligheter inom adoptionsprocessen kan ha för adopterade, adoptivföräldrar och biologiska föräldrar
− ta ställning till om dagens regelverk, organisering och processer inom Sveriges internationella adoptionsverksamhet behöver förändras eller förstärkas i syfte att ytterligare stärka och säkerställa barnrättsperspektivet och rättssäkerheten
− lämna förslag på vilka åtgärder regeringen, statliga myndigheter och adoptionsförmedlare i Sverige bör vidta när uppgifter om oegentligheter inom den internationella adoptionsverksamheten framkommer
Utredningen ska omfatta perioden från mitten av 1900-talet till nutid. Utredaren ska fokusera på dels de ursprungsländer varifrån flest internationella adoptioner till Sverige, dels de ursprungsländer där det finns vetskap eller allvarliga misstankar om att det förekommit oegentligheter i adoptionsprocessen. Utredaren ska bl.a. granska internationella adoptioner till Sverige från Chile och Kina.
De analyser som görs av regeringens, statliga myndigheters, kommuners, auktoriserade sammanslutningars, ideella organisationers och andra privata aktörers ansvar och ställningstaganden ska utgå från vid tiden rådande regelverk och organisering samt beakta de attityder och normer som fanns i samhället vid den aktuella tiden.
Det ingår inte i uppdraget att granska individuella adoptionsärenden. I uppdraget ingår inte heller att överväga eventuella ansvarsfrågor i enskilda fall eller ekonomisk kompensation eller annan gottgörelse till enskilda som drabbats.
Utredaren ska inhämta kunskap, erfarenheter och synpunkter från adopterade, adoptivföräldrar, berörda statliga myndigheter, kommuner, regioner, auktoriserade sammanslutningar och adopterades intresse-föreningar. Utredaren ska för detta ändamål söka nå ett så representativt urval av adopterade och adoptivföräldrar som möjligt.
Utredaren ska även ta tillvara kunskap och erfarenheter som finns hos andra relevanta organisationer, forskare och myndigheter i Sverige såväl som utomlands. I den mån det är möjligt ska utredaren inhämta kunskap och synpunkter från privatpersoner och nedlagda sammanslutningar som förmedlat internationella adoptioner till Sverige. Till utredaren ska det knytas en referensgrupp för berörda aktörer som ges möjlighet att lämna upplysningar och synpunkter.
Vidare ska utredaren inhämta kunskap och söka dialog när det är möjligt med andra relevanta utredningar, inklusive brottsutredningar, som rör oegentligheter inom internationella adoptioner i andra länder. Uppdraget ska redovisas senast den 7 november 2023.
Utredaren ska:
− utreda och klargöra förekomsten och omfattningen av eventuella oegentligheter i förhållande till dels de ursprungsländer varifrån flest internationella adoptioner till Sverige skett, dels de ursprungsländer där det finns vetskap eller allvarliga misstankar om att det förekommit oegentligheter i adoptionsprocessen,
− utreda och klargöra om regeringen, statliga myndigheter, kommuner, auktoriserade sammanslutningar, ideella organisationer och andra privata aktörer haft vetskap om eller delaktighet i eventuella oegentligheter samt klargöra i vilken utsträckning eventuell delaktighet i oegentligheter var tillfällig eller systematisk
− utreda och klargöra på vilket sätt regeringen, statliga myndigheter, kommuner, auktoriserade sammanslutningar, ideella organisationer och andra privata aktörer svarade på eventuella indikationer gällande oegentligheter och om de därigenom uppfyllde sitt ansvar eller sin roll utifrån rådande regelverk och organisering.
− utreda behov av adoptionsspecifikt stöd, föreslå vilka hjälp- och stödinsatser som bör erbjudas och hur dessa bör organiseras,
− utreda och analysera vilka konsekvenser oegentligheter inom adoptionsprocessen kan ha för adopterade, adoptivföräldrar och biologiska föräldrar
− ta ställning till om dagens regelverk, organisering och processer inom Sveriges internationella adoptionsverksamhet behöver förändras eller förstärkas i syfte att ytterligare stärka och säkerställa barnrättsperspektivet och rättssäkerheten
− lämna förslag på vilka åtgärder regeringen, statliga myndigheter och adoptionsförmedlare i Sverige bör vidta när uppgifter om oegentligheter inom den internationella adoptionsverksamheten framkommer”
Imorgon sjösätts den svenska utredningen om korruptionen inom adoptionsindustrin som kommer att ledas av professor Anna Singer
Idag meddelade socialminister Lena Hallengren på en pressträff att imorgon sjösätts den statliga utredningen av korruptionen inom Sveriges internationella adoptionsverksamhet efter alla år av oavbruten kamp för sanning och upprättelse (och försoning) som så många adopterade har stått bakom och stöttat och fr a Chileadoption.se tillsammans med olika allierade i form av inte minst Vänsterpartiet.
Utredningen ska pågå fram tills den 7 november 2023 och kommer att ledas av juridikprofessorn Anna Singer och dess uppdrag handlar om att försöka gå till botten med korruptionen inom den internationella adoptionsindustrin som har slagit sönder livet i grunden för så många människor i såväl ursprungs- som mottagarländerna efter att liknande utredningar har genomförts i bl a Schweiz, Nederländerna, Belgien, Irland och Danmark (och förhoppningsvis kommer även Macrons regering att snart tillsätta en liknande utredning i Frankrike).
Min förhoppning är naturligtvis att utredningen och Anna Singer kommer att hörsamma samtliga adopterades föreningar och organisationer liksom samtliga riksdagspartier förutom de två regeringspartierna vilka har begärt att alla ursprungsländer samt alla år utreds och inte bara exempelvis Chile fram tills enbart 1990-talets början eller Kina vilket tidigare har varit på tal.
För min egen del innebär detta att en kamp som jag själv initierade redan på 1990-talet, och på den tiden i form av ett slags enmanskrig mot adoptionsindustrin (i Sydkorea, i Sverige och i världen i övrigt) och inte minst mot världens näst största adoptionsförmedlare genomkorrupta Adoptionscentrum, nu är till ända och åtminstone dess alltför långa första etapp.
Det är f ö inte lite symboliskt att en person som är invandrad från Chile tittade på pressträffen i morse liksom den person som var den som ursprungligen grävde fram kunskapen om och avslöjade de korrupta adoptionerna från Chile i sin examensuppsats i journalistisk, och som följde pressträffen från Chile. Den invandrade personen var då min kollega på Nordisk film och han var på den tiden tillsammans med personen ifråga i Chile, som gjorde att allt till slut uppdagades. Nordisk film producerade på den tiden både programmet Spårlöst och flera kritiska SVT-dokumentärer om adoption som jag i båda fallen var inblandad i och det var via den invandrade kollegan från Chile som jag fick veta om allt detta och det var också via denne som Adoptionscentrum fick vetskap om uppsatsen och resten är historia som det heter.
”Regeringen tillsätter en utredning som ska kartlägga och analysera hur regelverk, organisering och processer inom Sveriges internationella adoptionsverksamhet har fungerat tillbaka i tiden fram till i dag. Till särskild utredare utses professorn Anna Singer. Lärdomarna ska ge vägledning för utvecklingen framåt av Sveriges internationella adoptionsverksamhet.
–Utgångspunkten vid en internationell adoption är barnets bästa och barnets rättigheter. Staten måste så långt som möjligt garantera att varje adoption sker på ett lagligt och etiskt sätt och att barnets bästa och rättssäkerheten säkerställs i varje del av adoptionsprocessen, säger socialminister Lena Hallengren.
Syftet med uppdraget är att klargöra förekomsten av eventuella oegentligheter inom Sveriges internationella adoptionsverksamhet och hur regeringen, berörda statliga myndigheter, kommuner, auktoriserade sammanslutningar, ideella organisationer och andra privata aktörer agerat och förhållit sig till eventuella oegentligheter utifrån respektive aktörs ansvar och roll.
Adopterades olika erfarenheter av adoptionen kan påverka dem genom livet och dess olika skeden. Olika livshändelser kan därför medföra att adopterade är i behov av anpassat adoptionsspecifikt stöd. Utredningen ska utreda behov av adoptionsspecifikt stöd och föreslå vilka hjälp- och stödinsatser som bör erbjudas.
Utredningens lärdomar ska ge vägledning för utvecklingen av Sveriges internationella adoptionsverksamhet genom att föreslå hur nuvarande regelverk, organisering och processer kan förändras och förstärkas i syfte att ytterligare stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten.
Uppdraget ska redovisas senast den 7 november 2023. Till särskild utredare utses Anna Singer. Anna Singer är professor i civilrätt med fokus på familjerätt, vid Uppsala universitets juridiska fakultet.”
Dagens ledarskribent Elisabeth Sandlund frågar sig idag om det överhuvudtaget går att reparera ett liv som aldrig fick levas och som därmed har gått till spillo och väljer att framför allt ställa svenska staten till svars
Den kristna dagstidningen Dagens ledarskribent Elisabeth Sandlund frågar sig idag om det överhuvudtaget går att reparera ett liv som aldrig fick levas och som därmed har gått till spillo med anledning av att 1000-tals utlandsadopterade har kommit till Sverige på korrupta grunder och att 1000-tals förstaföräldrar i ursprungsländerna har sörjt i årtionden att de har fråntagits sina barn på illegala och ofta också våldsamma grunder och väljer att framför allt ställa svenska staten till svars:
”Och det som är tragedier på det personliga planet är en skandal på det samhälleliga. Sedan millennieskiftet har svenska tjänstemän vid upprepade tillfällen rapporterat om misstänkta oegentligheter i åtskilliga av de länder som adoptivbarnen hämtats från. Ändå har mycket litet hänt.”
https://www.dagen.se/ledare/2021/02/25/adoptionsskandal-med-manga-offer
”Gör om och gör rätt! Det är en uppmaning som inte sällan riktas till politiker och myndigheter när något i samhället har gått över styr och fått negativa konsekvenser. Men det finns sådant som inte kan göras ogjort, där klockan inte kan vridas tillbaka och där det inte ens går att kompensera dem som drabbats för det de fått utstå. Dit hör de missförhållanden på adoptionsområdet som de senaste dagarna avslöjats i Dagens Nyheter.
”Hur reparerar man ett liv som har gått?” frågar en av de intervjuade, Fredrik, som 2018 fick reda på att han stulits från ett barnhem i Chile. Svaret är, självklart: Det är omöjligt.
”Hela mitt liv har varit en stor fet lögn”, konstaterar Jenny som matats med berättelsen om att hennes biologiska mamma inte ville veta av henne, medan sanningen är att mamman tvingades lämna sjukhuset i tron att dottern dött dagen efter förlossningen. Det är smärtsamt att läsa om de biologiska föräldrarnas sorg över sina försvunna söner och döttrar och om adoptivbarnens alla frågor under uppväxten och deras ansträngningar att få reda på omständigheterna kring adoptionen.
Till det kommer adoptivföräldrarnas vånda när de tvingas inse att den historia de fick sig serverad inte stämde med verkligheten. Det lilla barn de ville ge en framtid var kanske inte alls föräldralöst och övergivet utan stulet, ibland redan på BB. De pengar de betalade för vad de trodde var nödvändiga omkostnader hamnade i orätta händer. Det är viktigt att de ekonomiska aspekterna, geschäftet för att tala klarspråk, inte förringas.”
(…)
”Och det som är tragedier på det personliga planet är en skandal på det samhälleliga. Sedan millennieskiftet har svenska tjänstemän vid upprepade tillfällen rapporterat om misstänkta oegentligheter i åtskilliga av de länder som adoptivbarnen hämtats från. Ändå har mycket litet hänt. Socialminister Lena Hallengren öppnar nu, om än i ganska vaga ordalag, för en översyn, lovar att analysera förslag till ökad rättssäkerhet i barnkonventionens anda och hänvisar till möjligheterna för adoptivbarn som söker sitt ursprung att få stöd hos tillsynsmyndigheten Mfof. Det räcker en bit men det behövs mer.”
Nederländerna stoppar alla utlandsadoptioner efter att en statlig utredning har funnit att ett stort antal illegala och korrupta adoptioner har ägt rum till landet från ett flertal ursprungsländer. Reflektioner kring fyra statliga adoptionsutredningar eller det är nu hög tid att även Sverige tillsätter en utredning för att gå till botten med alla de 1000-tals illegala och korrupta utlandsadoptioner som också har ägt rum hit
Nederländerna stoppar alla utlandsadoptioner till landet efter att en statlig utredning som offentliggjordes idag har funnit att ett stort antal illegala och korrupta adoptioner har ägt rum från ett flertal ursprungsländer ända sedan den internationella adoptionen till Nederländerna inleddes på 1960-talet. Det är nu hög tid att även Sverige tillsätter en statlig utredning för att gå till botten med alla de bevisligen 1000-tals illegala och korrupta utlandsadoptioner som också har ägt rum till Sverige:
Idag den 8 februari offentliggjordes den holländska statliga utredningen om den holländska internationella adoptionsverksamheten 1967-98 som resulterade i 1000-tals utlandsadoptioner till Nederländerna från bl a Bangladesh, Brasilien, Colombia, Indonesien och Sri Lanka (se https://www.commissieonderzoekinterlandelijkeadoptie.nl/?fbclid=IwAR0BeqOcqyIDbwjvuWMvdq5nBWpj0QyLYh9smYmeG0uHy1qUxRtsyqaph6E).
Den holländska utredningen finner att ett stort antal illegala och korrupta adoptioner ägde rum mellan dessa år och att risken är mycket stor att dagens utlandsadoptioner också är korrupta och därför införs från och med idag ett moratorium, d v s ett tillfälligt stopp, för alla utlandsadoptioner till Nederländerna och åtminstone tills nästa regering tillträder.
Utredningen rekommenderar att den holländska staten och regeringen, som utredningen har funnits har varit djupt involverad i de illegala och korrupta adoptionerna genom bl a de holländska ambassaderna i ursprungsländerna, ske be officiellt om ursäkt till Nederländernas cirka 40 000 utlandsadopterade för att alltför många av dem har adopterats till Nederländerna på illegala och korrupta grunder. Utredningen talar om ”strukturella oegentligheter” inom den holländska internationella adoptionsverksamheten och understryker att den holländska staten och regeringen genom decennierna har varit fullständigt passiv och låtit korruptionen fortgå trots varningar och avslöjanden i media ända sedan 1960-talet och framåt.
Utredningen rekommenderar också att hela landet nu måste ta lärdom av det som har hänt inför framtiden så att den illegala och korrupta adoptionsverksamheten aldrig mer upprepas och särskilt i relation till andra reproduktionstekniker såsom surrogatmödraskaps- och ägg- och spermiedonationsverksamheten som enligt utredningen inte får urarta i ren kommersiell handel såsom den internationella adoptionsverksamheten har gjort.
Utredningen nämner bl a att adoptionsdokument, födelsedatum, ursprungsnamn, födelseorter och bakgrundshistorier systematiskt har förfalskats och manipulerats för att dölja alla spår av korruptionen och människohandeln, att de biologiska föräldrarna och familjerna har övertalats att överge sina barn och lurats att de ska få återse dem i framtiden och inte minst att förstamödrarna i alltför många fall har tvingats eller lurats att lämna ifrån sig sina barn. Utredningen skriver också att Nederländerna uppmuntrade och legitimerade de internationella adoptionerna på 1960-, 70-, 80- och 90-talen som en reproduktionsmetod då internationell adoption sågs som någonting ”gott i sig”, det vill säga som en slags antirasistisk och progressiv solidaritetshandling för att hjälpa och stötta de utomvästerländska ursprungsländerna i Latinamerika, Karibien, Mellanöstern, Afrika, Asien och Oceanien och för att bilda familj över de s k rasgränserna.
Vidare rekommenderar utredningen att ett nationellt expertcenter tillsätts för att hjälpa Nederländernas utlandsadopterade att om möjligt hitta sina rötter och bistå desamma med psykologiskt stöd då det kan vara mycket psykiskt påfrestande att nu få veta att en som utlandsadopterad är offer för ren människohandel.
Den sittande holländska regeringen har idag sagt att den kommer att hörsamma och följa utredningens samtliga rekommendationer och justitieministern har t o m bestämt att preskriptionstiden för att kunna väcka åtal vid en korrupt adoption ska upphävas för alla utlandsadoptioner så att alla utlandsadopterade i Nederländerna som vill det ska kunna stämma de holländska adoptionsförmedlarna och den holländska staten i domstol för att få upprättelse och kompensation. Tidigare har holländska utlandsadopterade försökt att stämma adoptionsförmedlarna och staten Nederländerna för att de har tagits till landet på korrupta grunder men det har då fallit på preskriptionstiden.
I december 2020 offentliggjordes en schweizisk statlig utredning som visade att mängder av utrikes födda adoptivbarn har tagits till Schweiz på korrupta grunder fr o m 1970-talet och fram tills 1990-talet och den schweiziska regeringen bad de utlandsadopterade i Schweiz om ursäkt och erkände att landet har misslyckats med att bekämpa den traffickingliknande människohandel som internationell adoption alltför ofta innebär. Den 12 januari år offentliggjordes dessutom även den irländska statliga utredningen om de irländska barn- och mödrahemmen som mellan 1922-98 tvingade 1000-tals irländska kvinnor att adoptera bort sina barn till USA och inom landet.
De schweiziska, irländska och holländska utredningarna är då direkt eller indirekt inspirerade av den australienska statliga utredningen ”Bringing them home” från 1997, som utredde de 10 000-tals aboriginska barn som adopterades bort till vita australiensare under 1900-talet och därefter har ett flertal liknande statliga adoptionsutredningar sett dagens ljus i bl a Storbritannien och Kanada med syftet att gå till botten med oetiska, illegala och korrupta adoptioner.
Det är nu hög tid att det land i världen och i historien som har adopterat allra flest utrikes födda barn per capita – d v s Sverige med sina 60 000 utlandsadopterade – nu också tillsätter en statlig utredning efter modell från den holländska utredningen för att en gång för alla gå till botten med de bevisligen 1000-tals illegala och korrupta adoptioner som har ägt rum till Sverige från andra länder och inte minst mot bakgrund av den just nu pågående brottsutredningen i Chile.
En sådan statlig utredning är den enda vägen framåt för att bringa klarhet i den människohandelsliknande verksamhet som den internationella adoptionsverksamheten har präglats av genom årtiondena och därmed till slut uppnå någon slags försoning mellan Sverige, alla utlandsadopterade och deras förstaföräldrar i ursprungsländerna liksom de utlandsadopterades adoptivföräldrar, syskon, familjemedlemmar och s k significant others i stort.
Liksom i Nederländerna och för holländsk del har även svenska staten samt svenska UD och SIDA genom de svenska ambassaderna, den svenska biståndsverksamheten och svenska diplomaterna och biståndsarbetarna i Latinamerika, Karibien, Afrika, Mellanöstern, Asien och Oceanien genom åren varit mycket behjälpliga på plats och på fältet vad gäller den internationella adoptionsverksamheten och bevisligen stått bakom åtskilliga illegala och korrupta adoptioner.
Det ska påminnas om att på 2000-talet försökte två kvinnor i Sverige, som är adopterade från Thailand, också få juridisk upprättelse genom att polisanmäla en f d anställd vid Adoptionscentrum, en f d UD-anställd vid svenska ambassaden i Bangkok och en f d anställd vid den statliga svenska adoptionsmyndigheten vilka hade ansvarat för att de båda och 1000-tals andra adopterade från Thailand har adopterats till Sverige på korrupta grunder men tyvärr föll deras anmälan på preskriptionstiden, som sedan idag är borttagen i Nederländerna.
Slutligen bör det sägas att den 29 januari i år offentliggjordes en svensk statlig utredning om den internationella adoptionsverksamheten till Sverige som absurt nog hävdade att de tre kvarvarande svenska adoptionsförmedlarna med Adoptionscentrum i spetsen inte har förestått och legat bakom några korrupta adoptioner. Utredningen skriver även att det är i sin ordning att Adoptionscentrum får fortsätta att adoptera från Chile trots den pågående chilenska utredningen som handlar om just Adoptionscentrums korrupta adoptioner från Chile till Sverige.
Den svenska utredningen, som då går en diametralt annan väg än de schweiziska, irländska och holländska utredningarna, konstaterar vidare visserligen och med rätta att ursprungsländerna i Afrika, Mellanöstern, Asien, Oceanien, Latinamerika, Karibien, Central- och Östeuropa lider av korruption men det anses ändå viktigt att Sverige och svenskarna fortsätter att adoptera från dessa länder enligt den sedvanliga svenska ”in-Sweden-we-have-a-system”-logiken som säger att det ändå är bättre för Sverige att fortsätta att adoptera från dessa länder för att kunna påverka dem i en positiv riktning under svenskt inflytande och efter svensk modell än att upphöra med adoptionerna från dessa länder och därmed tappa kontakten med och inflytandet över länderna ifråga.
Den statliga holländska adoptionsutredningen som har gått till botten med de 1000-tals illegala utlandsadoptioner som ägde rum från Bangladesh, Brasilien, Colombia, Indonesien och Sri Lanka till Nederländerna mellan 1967-97 rekommenderar att landet stoppar alla nuvarande utlandsadoptioner på grund av risken för människohandel och korruption
År 2018 tillsatte den holländska regeringen en statlig utredning för att utreda de 1000-tals illegala och korrupta utlandsadoptioner som ägde rum från Bangladesh, Brasilien, Colombia, Indonesien och Sri Lanka till Nederländerna mellan 1967-97.
I uppdraget ingick inte minst att gå till botten med den holländska statens inblandning i den internationella adoptionsverksamheten. Liksom i Sverige och för svensk del har holländska UD genom de holländska ambassaderna och den holländska biståndsverksamheten och de holländska biståndsarbetarna i Latinamerika, Karibien, Afrika, Mellanöstern, Asien och Oceanien genom åren varit mycket behjälpliga på plats och på fältet vad gäller den internationella adoptionsverksamheten och bevisligen stått bakom åtskilliga illegala och korrupta adoptioner.
På måndag nästa vecka offentliggörs utredningen som i Nederländerna går under benämningen Joustra-utredningen och som nu rekommenderar Nederländerna att införa ett temporärt stopp för samtliga utlandsadoptioner till landet såsom också Danmark gjorde för några år sedan efter ett antal uppmärksammade danska adoptionsskandaler då risken är mycket stor att även dagens utlandsadoptioner är illegala och korrupta.
Nederländerna har sammanlagt adopterat kring 30 000 barn från andra länder varav många kommer från landets gamla kolonier över haven och vilket kan jämföras med de 60 000 utrikes födda barn som svenskarna har adopterat mot bakgrund av att Nederländernas folkmängd är större än Sveriges dito.
Här nedan följer en fri översättning av den holländska artikeln och det ska sägas att på 2000-talet försökte två kvinnor i Sverige, som är adopterade från Thailand, också få juridisk upprättelse genom att polisanmäla en f d anställd vid Adoptionscentrum, en f d UD-anställd vid svenska ambassaden i Bangkok och en f d anställd vid den statliga svenska adoptionsmyndigheten vilka hade ansvarat för att de båda och 1000-tals andra adopterade från Thailand har adopterats till Sverige på korrupta grunder men tyvärr föll även deras anmälan på preskriptionstidsaspekten precis som i Dilani Butinks fall i Nederländerna.
Commission advises cabinet to stop adoptions from abroad after serious abuses The cabinet must stop the adoptions of children from abroad altogether for the time being. That is the conclusion of a yet to be published report by the Joustra committee.
The committee talks about a ”tough judgment” about the Dutch adoption system and the role of the government in it. There were serious abuses concerning the adoptions of children from Bangladesh, Brazil, Colombia, Indonesia and Sri Lanka between 1967 and 1997 according to the committee. During the course of the investigation, it turned out that the problem of corrupt adoptions is still there to this day. Because the adoption practices are not sound yet, bringing children to the Netherlands must stop for the time being, the committee advices.
The Joustra Committee also argues that the Netherlands must apologize for the bad adoption practices including the Dutch government’s working methods. The suffering of children and parents from the five countries must be recognized. The Council of Ministers is informed today about the report that will be published on Monday.
There is considerable disagreement within the cabinet about the recommendations. Minister Dekker initiated the investigation in 2018, after information had surfaced about abuses regarding international adoptions. There were indications that the corrupt adoptions might also have involved Dutch government officials so Dekker wanted to investigate what exactly had happened.
Last year, Dilani Butink, who is adopted from Sri Lanka, took the Netherlands to court in order to obtain recognition of the state’s guilt and involvement in the fraudulent adoptions. In September however, the court ruled that Butink’s adoption case is too old from a legal perspective and therefore no action will be taken.
Om vad den chilenska utredningen om de korrupta utlandsadoptionerna berättar om Sverige och svenskarna som världens och historiens allra mest utlandsadopterande land och folk liksom om världens näst största adoptionsförmedlare genomkorrupta Adoptionscentrum
10 000-tals av landets utlandsadopterade kommer för alltid att få leva med falska och fabricerade identiteter
Tobias Hübinette 