Category: barnfattigdom

Den redan stora klyftan mellan majoritetsbefolkningen och invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund fortsätter att eskalera

SCB har idag kommit med nya siffror om den socioekonomiska och materiella situationen för landets alla barn med utländsk bakgrund och om den socioekonomiska och materiella situationen för landets alla vuxna invånare med utländsk bakgrund (d v s för de förstnämndas föräldrar) och vilka jämförs med barnen och de vuxna invånarna med (majoritets)svensk bakgrund.
 
Idag har en fjärdedel av alla invånare under 18 år utländsk bakgrund och varav merparten är s k ”andrageneration:are” och inräknat även de s k blandade barnen så är denna siffra mycket högre än så (då handlar det om långt över en tredjedel av alla barn i landet som har utländsk bakgrund) och ligger idag på kring 40% i de yngre ålderskategorierna. Idag har även en majoritet av alla barn med utländsk bakgrund utomeuropeisk bakgrund med ursprungsländer som Syrien, Somalia och Irak (de flesta av alla barn med utländsk bakgrund är som sagt födda i Sverige men har då föräldrar från fr a Afrika och Asien liksom även från Balkan och Latinamerika).
 
Landets barn med utländsk bakgrund växer oftare upp med en ensamstående förälder då skilsmässo- och separationsfrekvensen är högre bland föräldrar med utländsk bakgrund än bland föräldrar med svensk bakgrund oavsett om de är gifta eller samboende (eller särboende) och oavsett sexuell läggning: En femtedel av alla barn med utländsk bakgrund växer till exempel just nu upp med en ensamstående mor jämfört med 13% bland barnen med svensk bakgrund (sedan kan många ensamstående mödrar naturligtvis ha en intimrelationspartner ändå och oavsett sexuell läggning och ibland väl t o m fler än en dessutom).
 
Barn med utländsk bakgrund har vidare oftare många syskon än barnen med svensk bakgrund – över 64% av alla barn med utländsk bakgrund har exempelvis två eller flera syskon medan 52% av alla barn med svensk bakgrund endast har ett enda syskon (och en hel del är därtill också s k ensambarn).
 
Hela 76% av alla barn med utländsk bakgrund bor inte i villa eller i radhus (utan i flerfamiljshus, d v s i s k höghus) vilket 69% av alla barn med svensk bakgrund omvänt gör idag och endast 18% av alla barn med svensk bakgrund bor idag med (bio-, styv-, adoptiv- eller foster)föräldrar/vårdnadshavare som inte äger sitt boende (d v s endast 18% av alla majoritetssvenska föräldrar bor idag i en hyresrätt). Barn med utländsk bakgrund bor idag överlag trångbott eller extremt trångbott medan barnen med svensk bakgrund omvänt och generellt disponerar stora eller t o m mycket stora boytor (OBS: att bo stort eller mycket stort som de allra flesta majoritetssvenskar gör idag betyder inte detsamma som att vara lycklig eller lyckad i sig och det gäller både majoritetssvenska barn och majoritetssvenska vuxna).
 
Vad gäller situationen för vuxna invånare med utländsk bakgrund så rapporterar SCB att sedan 1991 har den reala ekonomiska standarden för landets (vuxna) invånare ökat med hela 58% och särskilt gäller det den majoritetssvenska befolkningen och även om de ekonomiska skillnaderna mellan majoritetssvenska män och majoritetssvenska kvinnor kvarstår ”rakt av” så har de minskat kraftigt och successivt på senare år och majoritetssvenska kvinnors reella inkomstökning har t o m gått om de majoritetssvenska männens inkomstökning sedan millenieskiftet och vilket sannolikt förklaras med att de unga majoritetssvenska kvinnorna inte bara är på väg att springa om de unga majoritetssvenska männen vad gäller alltifrån utbildningsnivå och inkomstnivå till att ”kapa åt sig” (i rasande takt dessutom) mellanchefs- och chefspositionerna utan faktiskt redan har gjort det vid det här laget, d v s sedan år 2000 pågår det en socioekonomisk och materiell ”könsrevolution” och ”könsomfördelning” utan dess like i Sverige och fr a bland majoritetssvenskarna som nog inte har sin motsvarighet någonstans på jorden (d v s de majoritetssvenska kvinnorna är nog just nu ett visst s k folkslags mest framgångsrika kvinnor i världen) och som nog ej heller någonsin har skett tidigare i svensk (och i svenskarnas) historia (möjligen med undantag för den s k vikingatiden då många svenska män stupade eller ”försvann” utomlands och då vissa svenska kvinnor nog kunde bli rätt så rika samtidigt som det så klart inte var så roligt att de svenska karlarna ”togs av daga”).
 
Samtidigt som majoritetssvenskarnas inkomster och förmögenheter bara fortsätter att öka och att växa för varje år som går så gäller inte det för invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund:
 
1991 hade de utrikes födda i landet exempelvis en ekonomisk medelstandard som motsvarade hela 90% av den ekonomiska medelstandarden för invånare födda i Sverige men idag är denna siffra nere på 77% och fortsätter att sjunka och i huvudsak handlar det om att invånarna med utomeuropeisk bakgrund sackar efter alltmer (i sina plånböcker och på sina bankkonton – OBS: det betyder inte att de måste må sämre och vara mer olyckliga och mer misslyckade) trots rådande högkonjunktur, trots att (de ekonomiska) hjulen snurrar som aldrig förr, trots att den svenska ekonomin och den svenska arbetsmarknaden är mer urstark än någonsin idag och kanske den starkaste på jorden just nu och trots att 100 000-tals jobb och vakanser behöver tillsättas i skrivande stund inom både LO-, TCO- och SACO-sfärerna och trots att både den privata och den offentliga sektorn just nu tvingas massanställa ofta underutbildade majoritetssvenskar och mängder av majoritetssvenska ungdomar och majoritetssvenska pensionärer för att täcka den skriande bristen på arbetskraft och för att åtminstone för stunden lösa den alltmer katastrofala kompetensförsörjningsbristen i landet som gör att lönerna för fr a de som har fasta heltidstjänster just nu skjuter i höjden som aldrig förr och riskerar att skapa en överhettning av den svenska ekonomin och i slutänden och åtminstone på sikt ”knäcka” hela högkonjunkturen i sig som av vissa bedömare anses ”peak:a” och vara ”all-time-high” just nu samtidigt som 100 000-tals invånare med bakgrund i framför allt Afrika och Asien står helt och hållet eller åtminstone i stort sett helt utanför arbetsmarknaden överhuvudtaget och tvingas försörja sig på en kombination av temporära och oregelbundna projektanställningar, arbetsmarknadsåtgärdsprogramanställningar, tillfälliga bemanningstjänster, flera olika och oftast underbetalda procent- och deltidsjobb, s k ”svartjobb” som är ännu mer underbetalda samt bidrag och andra ekonomiska transfereringar av alla de slag (och tyvärr även i alltför många fall på brottslig verksamhet).
 
Det handlar om en växande jättearmé av dessutom påtagligt unga invånare med utomeuropeisk bakgrund som hela tiden fylls på via ”naturlig” reproduktion och invandring och knappt ens är ”värd” att kallas en reservarbetskraft samtidigt som majoritetssvenskarna visserligen har det bättre än någonsin i svensk historia just nu (möjligen med undantag för vissa år under det pfalziska Östersjöimperiets glansdagar) och sannolikt har det bäst i världen just nu rent socioekonomiskt och materiellt sett och mätt (OBS: att ha ett fast heltidsjobb, en med globala mått mätt extremt hög inkomst och att äga sin bostad och i praktiken vara miljonär som en absolut majoritet av alla majoritetssvenskar idag faktiskt är garanterar så klart inte ett s k lyckligt eller ett s k lyckat liv) bredvid majoritetsnorrmännen, majoritetsluxemburgarna, majoritetsmonegaskerna, majoritetsschweizarna och majoritetsgulfstataraberna men bara blir allt äldre och äldre och äldre.

Fattiga barnhushåll med utomeuropeisk bakgrund dominerar idag helt barnfattigdomen

För alla som är intresserade av fattigdomen respektive rikedomen bland landets barnhushåll och hur den har utvecklats sedan 1983 och med tonvikt på landets barnhushåll med utomeuropeisk bakgrund: Fattigdom definieras här som de som redovisar en inkomst som är 60% lägre än medianinkomsten i landet och rikedom innebär här att tillhöra de översta 10 procenten som tjänar allra mest. Idag har f ö över en tredjedel av alla barnhushåll utländsk bakgrund i landet och en majoritet av dem har utomeuropeisk bakgrund.
 
1983 rådde det i praktiken i det närmaste en ”perfect match” mellan de barnhushåll som var fattiga respektive rika och som hade svensk respektive utländsk bakgrund, d v s det var proportionellt sett lika många fattiga liksom lika många rika barnhushåll bland landets infödda majoritetsbefolkning liksom bland landets barnhushåll med utländsk bakgrund.
 
1980-talet är för övrigt det årtionde då de ekonomiska och de materiella skillnaderna mellan de olika samhällsklasserna var som allra lägst i Sverige och, heter ibland, som allra lägst överhuvudtaget och någonsin i något s k utvecklat, industrialiserat och urbaniserat (väst)land i historien.
 
Idag är andelen barnhushåll som är påtagligt fattiga i stället kraftigt överrepresenterade av barnhushåll med utomeuropeisk bakgrund medan de barnhushåll i landet som har bakgrund i exempelvis Finland, Tyskland, Danmark och Norge ej är fattiga i någon större utsträckning. Idag har en absolut majoritet av alla fattiga barnhushåll tyvärr utomeuropeisk bakgrund och dessutom är det fler barnhushåll som idag klassificeras som fattiga än vad det var 1983.
 
Sedan 1983 har inkomstnivån för infödda majoritetssvenska barnhushåll ökat med över 30% medan inkomstnivån för barnhushåll med bakgrund i exempelvis Turkiet, Etiopien, Eritrea och Libanon bara har ökat med mellan 4-10% sedan dess. Idag är ej mer än kring 2-3% av alla infödda majoritetssvenska barnhushåll fattiga att jämföra med mellan 40-60% bland barnhushållen med bakgrund i exempelvis Somalia, Irak, Turkiet, Vietnam, Syrien och Libanon.
 
Vad gäller de påtagligt rika barnhushållen så tillhör ej mer än 1% av alla barnhushåll med utomeuropeisk bakgrund de översta 10 procenten som tjänar allra mest: Dock tillhörde över 1% av landets alla barnhushåll med bakgrund i före detta Jugoslavien liksom med bakgrund i Etiopien och i Eritrea de översta 10 procenten som tjänar allra mest mellan liksom hela 2,5% av alla barnhushåll med bakgrund i Iran. Över 10% av alla infödda majoritetssvenska barnhushåll tillhör idag de översta 10 procenten som tjänar allra mest.
 
Om båda föräldrarna är födda i Sverige och endast har en kortare utbildning bakom sig så är sannolikheten att barnhushållet ifråga klassificeras som fattigt endast 12% medan risken är skyhög för de barnhushåll vars föräldrar är födda i exempelvis Somalia, Syrien och Irak (mellan 73-80%).
 
Om båda föräldrarna är födda i Sverige och har en treårig högskoleutbildning bakom sig så är sannolikheten att barnhushållet ifråga klassificeras som rikt så hög som 42% medan chansen är mycket låg för de barnhushåll vars föräldrar är födda i exempelvis Somalia, Bosnien och Turkiet (mellan 7-13%).
 
Sedan betyder nedanstående siffror så klart inte att alla barn som bor och lever och växer upp i Sverige och vars föräldrar har invandrat från länder som Turkiet, Etiopien, Vietnam, Chile, före detta Jugoslavien, Libanon, Irak och Syrien och är fattiga nödvändigtvis måste må dåligt och få ett s k dåligt liv som vuxna (men alltför många av dem riskerar nog att få det tyvärr) och att mycket få majoritetssvenska barn och barn med bakgrund i Danmark, Norge, Tyskland o s v idag växer upp med fattiga föräldrar betyder inte att de nödvändigtvis mår bra.

Hur många s k ”andrageneration:are” växer upp i fattigdom och hur många blir höginkomsttagare?

Det heter ofta att allt fokus i Sverige är på invandrarna, d v s på de utrikes födda, och på senare tid än mer på de nyanlända, d v s på de som har invandrat till landet inom de senaste 4-5 åren, men ibland finns det också statistik att tillgå om de s k ”andrageneration:arna”, d v s de som är födda och uppvuxna i Sverige med två utrikes födda föräldrar och tyvärr tyder det mesta på att den etnisk-rasliga hierarkin ser likartad ut för ”andrageneration:arna” såsom för deras föräldrar, d v s de riktiga och ”autentiska” invandrarna, både i relation till majoritetsbefolkningen och vad gäller hierarkin inom minoritets-Sverige:
 
Fattigdom bland ”andragenerationsbarn” som är födda i Sverige och vars föräldrar är födda i X land (fattigdomen bland majoritetssvenska barn uppgick mellan 2008-10 till ca 3-4%):
Bosnien 18%
Grekland 20%
Chile 29%
Iran 33%
Eritrea 33%
Etiopien 33%
f d Jugoslavien 33%
Turkiet 42%
Syrien 49%
Libanon 51%
Irak 55%
Somalia 59%
 
OBS: Ovanstående siffror handlar i praktiken om att växa upp med fattiga invandrade föräldrar och säger inte att ovanstående ”andrageneration:are” är dömda till fattigdom per automatik när de blir vuxna. Dock är chanserna betydligt lägre för de ”andragenerationsgrupper” som växer upp med fattiga invandrarföräldrar att bli höginkomsttagare som vuxna.
 
Chansen (eller för den delen risken för den som inte tycker att pengar är allt i livet) att komma att tillhöra den översta tiondelen av ”inkomstligan” på den svenska arbetsmarknaden för ”andrageneration:are” som är födda i Sverige och vars föräldrar är födda i X land om föräldrarna åtminstone har en genomgången/avslutad gymnasieutbildning och om föräldrarna har bott i Sverige i mer än tio år (för majoritetssvenskars vars båda föräldrar åtminstone har en gymnasieutbildning är chansen att bli höginkomsttagare 42%):
Somalia 2%
Etiopien 4%
Irak 5%
Chile 7%
Vietnam 11%
Turkliet 13%
Finland 29%
Norge 33%
Tyskland 42%

Vilka barn och ungdomar i landet växer upp som fattiga och vilka växer upp som rika?

Ännu fler (smått deprimerande) siffror om minoritets-Sverige, och denna gång om minoritets-Sveriges alla barn och ungdomar eller snarare om hur det stod till med landets minoritetsbarns (bio/foster/adoptiv/styv)föräldrars och vårdnadshavares (oavsett sexuell läggning) privat/hushållsekonomi mellan 2008-10 (och dessförinnan):
18519515_10154666287520847_2971104044854593068_n
 
Mellan 2008-10 hade 28% av alla barn och ungdomar mellan 0-18 år två inrikes födda föräldrar, d v s de var majoritetssvenskar, medan 12% var s k ”andrageneration:are”, 11% var blandade, 5% var utrikes födda och 1% var utlandsadopterade.
 
En mycket hög andel av de utrikes födda barnen (en 3 gångers överrepresentation) och en hög andel av ”andragenerationen”-barnen (en 2,4 gångers överrepresentation) växte upp med vuxna som klassificerades som fattiga mellan 2008-10 medan det omvänt handlade om en underrepresentation för de majoritetssvenska barnen liksom för de utrikes födda adoptivbarnen för vilka ”risken” att växa upp med föräldrar (och vårdnadshavare) som tillhörde landets översta inkomstskikt (d v s den tiondel av den vuxna befolkningen som tjänade allra mest/bäst mellan 2008-10) i stället var fördubblad medan den ”risken” var många gånger mindre för särskilt ”andragenerationen”-barnen (en hela 6 gångers underrepresentation).

Barnfattigdomen bland landets barnhushåll med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund är rekordhög och verkar tyvärr även växa

Försäkringskassans nya socialförsäkringsrapport som bl a undersöker den disponibla inkomstutvecklingen mellan 1998-2015 för landets samtliga hushåll med särskild tonvikt på barnhushållen visar att hushåll med svensk bakgrund inklusive barnhushåll där båda föräldrarna är födda i Sverige har en mycket högre ekonomisk standard jämfört med hushåll med utländsk bakgrund och särskilt barnhushåll där båda föräldrarna är utlandsfödda – det skiljer åtskilliga 10 000-tals kronor dem emellan i årsinkomst.
 
Denna skillnad gäller både för ensamstående och sammanboende föräldrar och medan föräldrarna som är födda i Sverige har fått uppleva en inkomstutveckling utan dess like sedan 1998, en genomsnittlig ökning med cirka 20 procent, p g a den förra regeringens alla skattesänkningar parat med stora löneökningar, så har barnhushållen där båda föräldrarna är utlandsfödda inte på långt när fått uppleva samma positiva ekonomiska utveckling.
 
I hushåll med två föräldrar där den ena föräldern är född utanför Sverige och den andra är inrikes född, d v s de s k blandfamiljerna, är den ekonomiska standarden något lägre än i barnhushåll med två svenskfödda föräldrar men högre än i barnhushåll med två utlandsfödda föräldrar.
 
De allra fattigaste barnhushållen är de där den ensamstående föräldern är utlandsfödd: Osannolika 63 procent av alla barnhushåll bestående av en ensamstående mor med utländsk bakgrund lever i ekonomisk utsatthet. Särskilt ensamstående flerbarnsföräldrar med utländsk bakgrund är extremt utsatta – inom denna grupp lever overkliga 70 procent med en låg ekonomisk standard. Tyvärr är andelen ensamstående mödrar dessutom även högre bland utländsk bakgrund-befolkningen än bland invånarna med svensk bakgrund då migrationen i sig ofta verkar leda till skilsmässor.
 
Bland sammanboende föräldrar med svensk bakgrund är andelen ekonomiskt utsatta 4,8 procent jämfört med nästan 40 procent bland sammanboende föräldrar med utländsk bakgrund, och det ska också nämnas att i svensk bakgrund-kategorin ingår även åtskilliga s k ”andrageneration:are” som tyvärr drar upp statistiken för denna kategori. Bland sammanboende s k blandfamiljer lever 10 procent i ekonomisk utsatthet.
 
medianårsinkomst per barnhushåll 2016:
sammanboende med barn, svensk bakgrund: 250 345 kr
sammanboende med barn, svensk och utländsk bakgrund, d v s s k blandfamiljer: 240 216 kr
sammanboende med barn, utländsk bakgrund: 166 109 kr
ensamstående med barn, svensk bakgrund: 170 534 kr (ensamstående fäder med svensk bakgrund: 203 859 kr)
ensamstående mödrar med barn, utländsk bakgrund: 122 946 kr
 
För övrigt och slutligen kan även nämnas att bland sammanboende utan barn med svensk bakgrund lever knappt 2 procent i ekonomisk utsatthet.
 
Observera att samtliga ovanstående siffror EJ särredovisar utomeuropeisk bakgrund-invånarna överhuvudtaget: Hade Försäkringskassan valt att göra det så hade siffrorna varit än mer extrema och med all sannolikhet gränsat till rena katastrofläget. Det går t ex att med stor sannolikhet anta att andelen fattiga barnhushåll med utomeuropeisk bakgrund uppgår till åtminstone 55-60 procent och andelen fattiga ensamstående mödrar med utomeuropeisk bakgrund bör med all sannolikhet uppgå till 75-80 procent medan andelen fattiga bland s k ”helvita helsvenskar” sannolikt ej överstiger 2-3 procent när landets alla ”andrageneration:are” och även s k blandade med utomeuropeisk bakgrund exkluderas och subtraheras.
 
Disclaimer 1: Att vara fattig eller t o m extremt fattig med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund betyder inte att en måste må dåligt, och likaså måste inte alla majoritetssvenskar som har höga inkomster och stora förmögenheter må bra.
 
Disclaimer 2: Att redovisa siffror om fattigdom och ekonomisk utsatthet bland landets invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund innebär inte att ”frossa i” och ”gotta sig i” fr a utomeuropéernas tyvärr rätt så katastrofala privatekonomi och ”hänga ut” och ”stigmatisera” dem.
 
Disclaimer 3: Att som barn med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund växa upp fattigt eller t o m extremt fattigt betyder inte att en måste må dåligt, än mindre och ej heller att en måste hamna i kriminalitet, utvecklas till extremist, misslyckas i skolan, bli en UVAS:are/NEET:are/”hikikomori” eller dö i förtid.
 
Disclaimer 4: Att vara en fattig ecuadorian i Madrid, en fattig algerier i Paris, en fattig etiopier i Rom, en fattig pakistanier i London eller en fattig kines i Lissabon är naturligtvis bra mycket värre än att vara en fattig syrian i Norsborg, en fattig kurd i Sätra, en fattig chilenare i Biskopsgården, en fattig irakier i Rosengård, en fattig somalier i Tensta eller en fattig vietnames i Angered.
 
Disclaimer 5: Det är lika illa och lika fel att det finns fattiga vita som att det finns fattiga icke-vita, och naturligtvis ska även fattiga majoritetssvenskar få hjälp och stöd från samällets sida.

Sverige tillhör numera bottenligan i Väst vad gäller marginaliseringen av fattiga (icke-vita) barn och ungdomar

”Sverige dåligt på att fånga upp utsatta barn” enligt en ny FN-rapport från FN:s barnfond UNICEF som jämför situationen för alla barn och ungdomar i världens OECD-länder, d v s i praktiken i hela västvärlden samt i de fem icke-västerländska industrialiserade länder som också räknas som OECD-länder.

 

 

Sveriges tidigare topposition som ett land som genomsyras av små inkomstskillnader överlag och därmed av relativt små materiella skillnader mellan landets alla barn och ungdomar är nu förlorad för alltid:

 

Våra nordiska grannländer håller sig kvar på toppen liksom Schweiz men Sverige har nu sjunkit som en sten särskilt vad gäller de aktiva åtgärder som görs (eller inte görs) för att förbättra situationen för de mest utsatta barnen och ungdomarna och hur långt de har tillåtits halka efter genomsnittet i statistikens värld. Sverige ligger nu på plats 23 av 35 vad gäller ojämlikheter mellan barn och ungdomar utifrån de samlade måtten ekonomi, hälsa, utbildning och välbefinnande och tillhör därmed den sämre halvan av listan tillsammans med länderna i Östeuropa och länder som Grekland och USA.

 

Vidare har Sverige sjunkit än mer på listan vad gäller ojämlikheter och skillnader i skolresultat (se bl a https://tobiashubinette.wordpress.com/2016/03/14/skola-elever-utlandsk-bakgrund)

 

Påminner gärna än en gång om hur barnfattigdomen såg ut i landet år 2013 – observera att allt har blivit än värre sedan dess – idag är sannolikt ej mer än 1,5-2% av landets alla ”helvita” ”helsvenska” barn och ungdomar fattiga eller mycket fattiga medan uppemot 30% av landets alla barn och ungdomar med någon form av utomeuropeisk bakgrund lever i materiell fattigdom alternativt i allvarlig materiell fattigdom.

 

andel invånare i Sverige som lever i materiell fattigdom: 4%
andel med svensk bakgrund (d v s ”helvita” ”helsvenskar”) som
lever i materiell fattigdom: 2%
andel med utländsk bakgrund som lever i materiell fattigdom:
8,7%
andel utrikes födda som lever i materiell fattigdom: 8,5%
andel inrikes födda med två utrikes födda föräldrar (d v s de s k
”andrageneration:arna”) som lever i materiell fattigdom: 9,5%
andel invånare med utomeuropeisk bakgrund som lever i materiell
fattigdom: 18%

 

plus

 

andel invånare i Sverige som lever i allvarlig materiell fattigdom:
1%
andel med svensk bakgrund (d v s ”helvita” ”helsvenskar”) som
lever i allvarlig materiell fattigdom: 0,3%
andel med utländsk bakgrund som lever i allvarlig materiell
fattigdom: 2,8%
andel utrikes födda som lever i allvarlig materiell fattigdom: 2,3%
andel inrikes födda med två utrikes födda föräldrar (d v s de s k
”andrageneration:arna”) som lever i allvarlig materiell fattigdom:
4,3%
andel invånare med utomeuropeisk bakgrund som lever i allvarlig
materiell fattigdom: 8%

 

Om Sveriges barn och ungdomar bara hade bestått av ”helvita” ”helsvenska” barn och ungdomar så hade Sverige varit det land som utan konkurrens hade uppvisat de allra bästa siffrorna för just barn och ungdomar både i världen och i världshistorien, d v s ingen annan statsbildning och inget annat ”folkslag” i homo sapiens sapiens historia har hittills och någonsin lyckats uppnå en sådan samlad rikedom och ett sådant samlat välstånd per capita som Konungariket Sverige och majoritetssvenskarna.

13015340_10153613542085847_3900677907383682334_n.jpg

De majoritetssvenska barnhushållen är rikare än någonsin tidigare medan icke-vita barn i Sverige är fattigast i västvärlden proportionellt sett

Rädda barnens färska barnfattigdomsrapport som vid det här laget har studerat barnfattigdomen i Sverige longitudinellt ända sedan 1991 visar att fattigdomen bland svensk bakgrund-hushåll (oavsett om det handlar om ensamstående föräldrar/målsmän, hetero- eller homosexuella par, storfamiljer, kollektivboenden, adoptiv- och fosterfamiljer o s v) som innefattar en folkbokförd ”hushållsmedlem” under 18 år (d v s juridiska barn: med ”barn” menas här alltifrån biobarn till adoptivbarn till styvbarn och till fosterbarn, liksom så klart också ”kollektivbarn” och andra typer av barn) nu är nere på otroliga 4,9% procent och bland barn som bor med två svensk bakgrund-vuxna är denna siffra så osannolikt låg som 2% (OBS: TVÅ PROCENT!!!), vilket i båda fallen är den allra lägsta fattigdomssiffran i världen för en majoritetsbefolkning och med all sannolikhet den allra lägsta fattigdomssiffran i svenska folkets historia åtminstone sedan den neolitiska jordbruksrevolutionen. Fattigdomen bland majoritetssvenska barnhushåll har dessutom sjunkit sedan år 2000 – då klassades 9,4% av denna hushållskategori som fattiga.

De fattiga svensk bakgrund-föräldrar som fortfarande finns kvar idag är troligen en mycket heterogen blandning av högskolestuderande föräldrar, föräldrar med funktionsnedsättning, föräldrar som är utslagna och missbrukare, föräldrar som är kriminella, fängslade och institutionaliserade samt föräldrar som är hemlösa och ”vagabonderande”. Det kan också vara värt att nämna att fattigdomen även är förhöjd när föräldraparet utgörs av en s k blandrelation – 7% av alla blandade barn växer idag upp som fattiga.

Rädda barnen utgår ifrån ett s k absolut fattigdomsmått som innebär att de sammanlagda inkomsterna under en viss nivå räknas som att vara fattig. Dessutom är asylsökande ej inkluderade överhuvudtaget i statistiken, och naturligtvis inte heller de papperslösa och ej heller expats som inte är folkbokförda i Sverige.

I alla andra västländer utom i Sverige (och möjligen några av våra nordiska grannländer) finns idag fortfarande betydande procentandelar majoritetsinvånare som också kategoriseras som fattiga: I USA och Storbritannien handlar det t ex om åtminstone uppemot en femtedel av majoritetsbefolkningen, och även länder som Frankrike och Nederländerna för att in tala om i praktiken hela Syd- och Östeuropa inhyser stora procentandelar fattiga vita i sina totalbefolkningar.

Fattigdomen bland barnhushåll med utländsk bakgrund kvarstår samtidigt på en mycket hög nivå även i relation till andra västländer och inte minst i relation till svensk bakgrund-barnhushållen: Idag räknas 34,3% eller över en tredjedel av alla hushåll med utländsk bakgrund bestående av två vuxna och innehållande ett eller flera juridiska barn som fattiga, och den siffran har varit mer eller mindre oförändrad under det senaste årtiondet även om den har sjunkit från år 2000:s nivå på 37,7%. Bland ensamstående föräldrar/målsmän med utländsk bakgrund är fattigdomssiffran f ö än högre – hela 53,4% jämfört med 16,2% bland ensamstående med svensk bakgrund.

Totalt är överrisken hela 500% (OBS: FEMHUNDRA PROCENT!!!) att vara fattig för barnhushåll med utländsk bakgrund jämfört med barnhushåll med svensk bakgrund – en differens som aldrig någonsin har varit så stor tidigare i Sverige och som utan konkurrens måste vara den allra största i hela västvärlden.

I Stockholms, Göteborgs och Malmös miljonprogramsområden som numera helt domineras av invånare som inte bara har utländsk utan också utomvästerländsk bakgrund är det ”normala” idag att mycket höga andelar av samtliga barnhushåll som bor där är fattiga – i Rosengård exempelvis över 60%, i Rinkeby-Kista 36% och i hela Östra Göteborg över 37%.

Tyvärr har Rädda barnen hittills vägrat att dela upp på och särredovisa utomvästerländsk eller utomeuropeisk bakgrund – troligen för att i den färgblinda och vänsterliberala antirasismens namn inte stigmatisera landets icke-vita föräldrar och barn ytterligare. Dock pekar allt på att det är bland landets icke-vita hushåll med barn som den svenska fattigdomen idag är extremt koncentrerad och närmast ”okontrollerbart” överrepresenterad – troligen handlar det om en så surrealistisk överrepresentation som 600-700% om inte mer jämfört med ”helvita” ”helsvenska” barnhushåll. Det faktum att fattigdomen är så statistiskt och spatialt-geografiskt territorialiserad till miljonprogramsområdena i städernas periferier är en mycket stark indikation på att så är fallet. På EU-nivå räknas också Sverige till ett av de länder där risken att vara eller att bli fattig som utomeuropé är som allra störst.

Det ska också tilläggas att den skyhöga fattigdomen bland barnhushåll med utomvästerländsk bakgrund inte hade varit något större ”problem” om denna demografiska subgrupp hade varit mycket liten: Idag handlar det dock om närmare en fjärdedel av rikets alla invånare under 18 år som har någon form av utomeuropeisk bakgrund och totalt har idag kring 35% av alla landets barn och ungdomar utländsk bakgrund. Den övervägande delen av alla dessa barn är dessutom födda och uppvuxna i Sverige medan ej mer än 25% är födda utomlands – d v s det handlar inte om några invandrarbarn utan om svenska minoritetsbarn.

Dessutom minskar antalet och andelen ”helvita” ”helsvenska” barn för varje år som går medan antalet och andelen med särskilt utomvästerländsk bakgrund hela tiden ökar: bara mellan 2012-13 ökade antalet minoritetsbarn med hela 27 000 invånare varav merparten hade bakgrund utanför västvärlden medan antalet majoritetsbarn minskade med 3000 invånare. Idag har över 45% av alla barn och ungdomar i landets tre storstadsregioner där sammantaget över en tredjedel av hela totalbefolkningen bor och lever utländsk bakgrund (i Stor-Malmö är majoritetsbarnen t o m i minoritet numera), och majoriteten av dessa har numera utomeuropeisk bakgrund.

Sverige framstår idag mot bakgrund av de ovanstående extrema och dessutom accelererande klyftorna mellan landets majoritets- och minoritetsbarn som ett mer eller mindre fullständigt socialt ohållbart land inför den närmaste framtiden räknat på alltifrån fördelningen av materiella tillgångar och resurser till chansen att åtminstone få ett någorlunda hyggligt och drägligt liv som vuxen, och vilket bäddar för än hårdare konflikter mellan landets majoritets- och minoritetsbefolkningar om inte dessa klyftor minskar drastiskt: Att många ”helvita” ”helsvenska” barn, ungdomar och unga vuxna idag sympatiserar med SD är därför lika lite förvånande som att alltför många barn, ungdomar och unga vuxna med minoritetsbakgrund misslyckas i skolan. Nästan alla ”helvita” ”helsvenska” barn växer idag upp som icke-fattiga i välmående och välfungerande segregerade områden och stadsdelar medan mycket höga andelar av landets minoritetsbarn omvänt växer upp som icke-rika i likaledes segregerade områden och stadsdelar som ej är välmående och ibland tyvärr ej särskilt välfungerande, och de ”naturliga” sociala interaktionerna dem emellan blir dessutom allt mindre förekommande på grund av den växande bostads- och skolsegregationen.