Kategori: barn

Mycket stora skillnader föreligger mellan majoritetssvenska barn och invandrarbarn vad gäller förekomst av karies

En ny studie baserad på registerdata över alla barn och unga som bor och lever (och är folkbokförda) i Stor-Stockholm och som är födda 2000-2003 (totalt närmare 85 000 individer) har nyligen (för)publicerats i den vetenskapliga tidskriften Acta Paediatrica.


Studien visar att mycket stora skillnader föreligger vad gäller förekomst av karies mellan de majoritetssvenska barnen i Stockholms län och minoritetsbarnen, varav de allra flesta är födda och uppväxta i Sverige med en eller två invandrade föräldrar.


Även om vårdnadshavarnas och hushållens klassbakgrund slår igenom för både majoritets- och minoritetsbarnen så är klyftorna vad gäller tandhälsa tyvärr närmast gigantiska:


För minoritetsbarn vars föräldrar härrör från medelinkomstländer (t ex Iran, Kina, Colombia o s v) handlar det om en överrisk på 322% vad gäller att utveckla karies jämfört med majoritetssvenskarnas barn, för minoritetsbarn vars föräldrar härrör från låginkomstländer (t ex Somalia, Indien, Filippinerna o s v) handlar det om en överrisk på 180% och för minoritetsbarn vars föräldrar härrör från höginkomstländer (t ex Turkiet, Chile, Sydkorea o s v) handlar det om en överrisk på 77%.


Alltför många ”Ortenbarn”, d v s s k ”andrageneration:are” i miljonprogramsområdena (d v s i de s k förorterna), lider helt enkelt av karies i huvudstadsregionen och forskarna som ligger bakom studien spekulerar bl a i följande samverkande orsaker:


”Prolonged breastfeeding, a known risk factor for dental caries, is significantly more common in immigrant mothers compared with mothers born in Sweden and may be one explanation of our results for the 3-year-olds. Another explanation is that changing living conditions, adoption of new lifestyles, and the ability to buy more soft drinks, candy, and sticky products resulted in poorer dental health from 3 to 7 years of age.


In fact, one study found that children of immigrant mothers who had lived more than 5 years in Norway had worse dental health than newly arrived immigrant families. Another factor of importance is toothbrushing habits which differ in different parts of the world and foreign-born parents are reported to stop helping their children to clean their teeth at a younger age compared with parents of Western orgin”.

Siffror visar att barn till utomeuropeiska föräldrar diagnosticeras med adhd i långt mindre utsträckning än majoritetssvenska barn

Siffror baserade på (Socialstyrelsens) registerdata visar att barn till fr a utomeuropeiska föräldrar diagnosticeras med adhd i långt mindre utsträckning än majoritetssvenska barn och särskilt gäller det de s k ”andragenerationsbarnen” som bor och lever i miljonprogramsområdena.

En hypotes handlar om att dessa barn inte utreds i samma utsträckning inom vården och antingen p g a diskriminering eller p g a rädslan för att stigmatisera ”Orten-barnen” ytterligare. En annan hypotes säger att det är tabu med psykisk ohälsa och diagnoser i de allra flesta utomeuropeiska länder och kulturer och att landets föräldrar med utomeuropeisk bakgrund därför tenderar att avstå från att söka hjälp och att uppsöka vården:

”– Det är väldigt tydligt att det är en stor skillnad här. Vår tolkning är att dessa barn inte kommer på utredning, får en diagnos och eventuellt får den medicin de behöver. Obehandlad adhd kan utgöra en risk för till exempel självmord, missbruk och svårigheter att fullfölja en utbildning, säger Peter Salmi.”

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/barn-med-utlandsfodda-foraldrar-far-mer-sallan-sin-adhd-diagnos?fbclid=IwAR0kC_UUBpUxQODdsPAV5ELGzGYXlQDJ1tTzHpQjninZ3hfKBcKXqhZohdg

”Adhd-diagnos ställs bara hälften så ofta på barn med två utlandsfödda föräldrar som på barn med föräldrar födda i Sverige, visar Socialstyrelsens siffror.

En obehandlad adhd kan leda till stora problem med skolan och öka risken för kriminalitet och missbruk, menar experter.

SVT har tagit fram Socialstyrelsens siffror för alla barn med adhd som är födda 1989-2011. De visar att adhd-diagnos ställs hälften så ofta på barn med två utlandsfödda föräldrar som på barn med föräldrar födda i Sverige.

– Studien visar att det finns en skillnad helt klart, säger Peter Salmi utredare inom psykiatri på Socialstyrelsen. Resultatet i studien ser likadan ut i såväl särskilt utsatta områden, som i övriga delar av landet. Eftersom föräldrarna måste godkänna att barnet ska utredas för adhd så är deras inställning helt avgörande.

Överläkaren MaiBritt Giacobini, specialist på barn- och ungdomspsykiatri, har flera års erfarenhet av arbete med barn och unga i särskilt utsatta områden i Stockholm.

– Det jag ser idag är ungefär som det var bland svenskfödda föräldrar på 80- och 90-talet, säger hon. Socialstyrelsens siffror är från 2018 och kommer att uppdateras under våren.

Utredaren Peter Salmi menar att de fortsatt kommer se ut på samma sätt.

– Det här är inga samband som förändras över en natt. Det är väldigt tydligt att det är en stor skillnad här. Vår tolkning är att dessa barn inte kommer på utredning, får en diagnos och eventuellt får den medicin de behöver. Obehandlad adhd kan utgöra en risk för till exempel självmord, missbruk och svårigheter att fullfölja en utbildning, säger Peter Salmi.”

Danmark ber nu de 22 grönländska barnen om ursäkt som transporterades till Danmark på 1950-talet

Danmarks statsminister Mette Frederiksen har nu äntligen å den danska statens och det danska majoritetssamhällets vägnar bett de 22 grönländska barnen om ursäkt som transporterades till Danmark på 1950-talet utan sina föräldrar för att omhändertas av och växa upp med och bland majoritetsdanskar med syftet att därefter som vuxna återvända till sitt födelseland för att där utgöra en s k infödd elit och arbeta som chefer inom den danska administrationen på Grönland.

https://politiken.dk/indland/art8026438/Mette-Frederiksen-siger-undskyld-til-22-eksperimentbørn

Flera av de 22 grönländska barnen kom att adopteras av majoritetsdanskar och detta sociala experiment slutade i katastrof då barnen längtade hem till sina föräldrar, familjer och släktingar och till sitt hemland och under uppväxten och som vuxna började flera missbruka alkohol och droger och många gick senare bort i förtid efter att ha utvecklat olika former av psykisk ohälsa och ett självdestruktivt leverne. Idag lever fortfarande sex av de ursprungligen 22 grönländska barnen som ingick i den större planen att ”modernisera” och ”utveckla” Grönland efter att Danmark hade ”återtagit” sin nordatlantiska besittning då metropolen och ”moderlandet” hade befriats i och med Andra världskrigets slut.

Ända sedan 1500-talet använde sig de europeiska kolonialmakterna av s k infödda barn vilka utan sina föräldrar fick växa upp hos och med européerna och de europeiska bosättarna i kolonierna över haven för att senare i livet återvända till sitt land och sitt folk och utgöra en slags länk mellan kolonialmakten och de s k infödda. På 1600-talet transporterades exempelvis en grupp samiska barn till Uppsala utan sina föräldrar och på riksrådet Johan Skyttes initiativ för att studera där och med syftet att som vuxna återvända till Sameland för att verka som missionärer.

Den allomfattande ”master-planen” bakom denna typ av barnöverföringar och barnförflyttningar (de s k infödda barnens föräldrar och familjer blev antingen övertalade att lämna ifrån sig sina barn eller så blev de helt sonika fråntagna sina barn med våld och med hjälp av olika tvångsmedel) från 1500-talet och fram tills 1900-talet var då att de s k infödda barnen skulle växa upp med vita och kristna fosterföräldrar och adoptivföräldrar och därmed ”assimileras” (och samtidigt ”avvildas”) och till slut mer eller mindre bli som dem och därefter skulle de som vuxna återvända ”hem” för att hjälpa kolonialmakten att missionera bland sitt ursprungsfolk och ”civilisera” sitt ursprungsland.

Den senaste TIMSS-undersökningen visar att skillnaderna mellan majoritetseleverna och minoriterseleverna är fortsatt stora

Majoritetseleverna fortsätter att prestera bättre än minoritetseleverna i den senaste TIMSS-undersökningen och tyvärr fortsätter andragenerationseleverna att tendera att prestera lika dåligt och lågt som invandrareleverna: Det samlade resultatet i TIMSS 2019 som publicerades idag och som mäter svenska grundskoleelevers kunskaper i matematik och naturvetenskap har överlag mottagits med en viss besvikelse jämfört med 2015 års TIMSS-undersökning (https://www.expressen.se/nyheter/svenska-elevers-presterar-lika-bra-som-2015).

Framför allt kvarstår tyvärr de stora skillnaderna mellan å ena sidan majoritetssvenska elever och eleverna som dels är utrikes födda och invandrade samt de som är inrikes födda med två utrikes födda föräldrar, d v s den s k ”andra generationen”. Dessa båda sistnämnda grupper av minoritetselever har nästan alltid sämre och lägre betygs- och kunskapsnivåer än de förstnämnda majoritetseleverna.

I matematik presterar majoritetseleverna i genomsnitt knappt 30 TIMSS-poäng bättre än andragenerationseleverna och knappt 50 poäng bättre än invandrareleverna. I naturvetenskap presterar majoritetseleverna vidare i genomsnitt knappt 50 poäng bättre än andragenerationseleverna och ungefär 80 poäng bättre invandrareleverna.

I matematik presterar majoritetseleverna i genomsnitt knappt 30 TIMSS-poäng bättre än andragenerationseleverna och knappt 50 poäng bättre än invandrareleverna. I naturvetenskap presterar majoritetseleverna vidare i genomsnitt knappt 50 poäng bättre än andragenerationseleverna och ungefär 80 poäng bättre invandrareleverna.

I avancerad matematik presterar majoritetseleverna i genomsnitt ungefär 65 poäng bättre än andragenerationseleverna och ungefär 75 poäng bättre än invandrareleverna. I fysik presterar majoritetseleverna vidare i genomsnitt ungefär 70 poäng bättre än andragenerationseleverna och ungefär 90 poäng bättre än invandrareleverna.

Att andragenerationseleverna tenderar att prestera lika dåligt och lågt som invandrareleverna i stället för att ligga närmare majoritetseleverna är tyvärr rätt så anmärkningsvärt i en negativ bemärkelse mot bakgrund av att många invandrarelever har ankommit till Sverige efter skolstart medan andragenerationseleverna samtliga är födda och uppvuxna i Sverige och fr a då matematik och naturvetenskap anses vara ämnen som allmänt är mindre kulturspecifika och mer universella än andra ämnen som generellt kräver en djupare både kulturell och språklig förankring i majoritetskulturen/språket.

Om årets SVT-julkalender ”Mirakel” och dess adoptionstematik

DN:s Helena Lindblad recenserar idag SVT:s julkalendern-tv-serie ”Mirakel” som har premiär idag och frågar sig med rätta hur SVT har kunnat gå med på att låta handlingen kretsa kring huvudkaraktären Mira som sägs vara föräldralös och bo på ett HVB-hem där hon väntar på att ett (ofrivilligt) barnlöst par ska komma och adoptera henne.

Väldigt få barn är då för det första juridiskt-biogenetiskt föräldralösa i dagens Sverige även om sådana barn absolut finns och väldigt få inhemska, nationella adoptioner genomförs idag av adoptanter som inte är biogenetiskt relaterade till barnet/n ifråga. Visst genomförs ett antal tusen inhemska, nationella adoptioner per år i Sverige men den absoluta majoriteten av dessa adoptioner är styvbarnsadoptioner och släktadoptioner och endast ett 30-tal rör adoptioner av barn som adoptanten/adoptanterna inte har ett biogenetiskt band till och de flesta av dessa adoptioner är fosterbarnsadoptioner.

Det är troligt (i alla fall tror jag det) att det faktum att ”Mirakel” delvis utspelar sig 1920 (liksom 2020) helt enkelt har fått ”smitta” av sig på handlingen för 1920 fanns det då sammanlagt kring 8000 barnhemsbarn (liksom även runt 30 000 fosterbarn) i dåtidens Sverige (varav de allra flesta var ”produkter” av sexuella förbindelser innan eller utanför äktenskap, d v s dessa barn var antingen barn till mycket unga ogifta föräldrar eller resultat av s k ”snedsteg” p g a otrohet och en hel del var troligen också resultatet av rena övergrepp) vilka var placerade och permanent bosatta på 100-tals barnhem runtom i landet.

Även i min lilla hemstad Motala fanns det då ett barnhem (på Herrgårdsgatan och byggnaden som inhyste Motalas barnhem står faktiskt fortfarande kvar) och även på landsbygden utanför Motala fanns det ytterligare barnhem och just 1920 genomfördes kring 1000 inhemska, nationella adoptioner efter att Sverige hade fått sin första moderna adoptionslag 1917, som började gälla året därpå (efter vikingatiden glömdes adoptionsinstitutet bort under den kristna epoken då kyrkan var emot adoptionsinstitutet och det var inte förrän under modern tid som adoption juridiskt återvände till Sverige och till västvärlden och mellan ca 1890-1940 infördes därför moderna adoptionslagar i i praktiken samtliga västländer inklusive i Sverige).

Slutligen är det väl relativt troligt att det barnlösa forskarparet till slut kommer att adoptera både Mira och den ensamkommande flyktingpojken Galad.

https://www.dn.se/kultur/sa-bra-ar-arets-julkalender-i-svt

”Ett aber med ”Mirakel” är att varken serieskaparna eller SVT:s pr-avdelning verkar veta vad ett HVB-hem är. Nej, det är inget ”nutida barnhem” för föräldralösa där potentiella adoptivföräldrar kan shoppa loss. Det är bara dåligt att ens låtsas det, i synnerhet för den som har ambitioner att tala lite allvar med dagens ungar.”

Skillnaden i språk-, kunskaps- och läsförståelsenivåer mellan majoritets- och minoritetselever är större i Sverige än i andra västländer och i-länder

En oerhört sorglig larmnyhet som bl a avspeglar sig i både Pisa- och PIAAC-undersökningarna – d v s skillnaderna är större i Sverige mellan majoritets- och minoritetsbarnen än i andra västländer och i-länder:


Skillnader i grundläggande läsfärdigheter mellan inrikes och utrikes födda i den internationella jämförelsen PIAAC (Programme for the International Assessment of Adult Competencies) – genomsnittligt resultat i läsförståelse år 2016 i PIRLS-undersökningen:


födda i Sverige med minst en inrikes född förälder (d v s ”blandbarnen”): 562
utrikes födda (d v s invandrarbarnen): 528
födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar (d v s ”andragenerationsbarnen”): 523


Bland inrikes födda 15-åringar med en inrikes född och en utrikes född förälder (d v s ”blandbarnen”) har närmare 15% inte uppnått grundläggande läsfärdigheter. Bland inrikes födda 15-åringar med två utrikes födda föräldrar (d v s ”andragenerationsbarnen”) handlar det om över 20% och bland utrikes födda 15-åringar närmare 45% (d v s invandrarbarnen).

Närmare hälften av samtliga elever med utländsk bakgrund misslyckas idag i PISA (Programme for International Student Assessment )-undersökningens delprov i matematik. Sådana nivåer och skillnader hittas numera bara i OECD-länder som Ungern och Slovakien där de romska eleverna står för samma typ av ”bottenstatistik”. Sverige är det land i OECD där skillnaden i grundfärdigheter i läsning, räkning och problemlösning mellan inrikes och utrikes födda är som allra störst: 35% av de utrikes födda uppvisar otillräckliga färdigheter inom läsning, räkning och problemlösning jämfört med ca 5% av de inrikes födda.

Mer än var fjärde 15-åring i OECD-länderna klarar inte baskraven i ett eller flera av skolans centrala ämnen och inte ens de enklaste uppgifterna i ett eller flera av PISA-undersökningens delprov i läsning, matematik respektive naturvetenskap. I Sverige är denna siffra ännu högre – det handlar om 34%. Sverige är idag det OECD-land där andelen lågpresterande grundskoleelever har ökat allra mest och allra snabbast under de senaste åren och fortsätter att göra det och där klyftorna dessutom ökar kraftigt.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/halften-av-sexaringarna-pratar-for-dalig-svenska?fbclid=IwAR3NQ-Hebdxnsu59zgOhVAE7Oa8AFKtAAFmRYuPKQdpD67rIafMkTmzgRrM

”Varannan sexåring på grundskolorna i Järvaområdet i Stockholm pratar svenska för dåligt. Barnen riskerar att inte klara kunskapsmålen, larmar grundskolechefen Happy Hilmarsdottir-Arenvall.” 

Två tredjedelar av friskolorna i storstäderna saknar nyanlända elever

DN:s Lovisa Herold skriver idag om att över två tredjedelar (eller 67%) av alla friskolor i de tre storstadsregionerna inte har en enda nyanländ elev samt uppmärksammar att friskolekoncernen Academedia nyligen har öppnat för att börja praktisera den i Sverige mycket kontroversiella metoden kvotering för att åtminstone försöka bryta den extrema skolsegregationen i landet som just nu bara blir allt värre och värre i statistikens och siffrornas värld (idag finns det då åtskilliga kommunala skolor i storstadsregionerna och runtom i landet i övrigt där endast mellan 0-5% av barnen/ungdomarna är majoritetssvenskar och talar svenska som förstaspråk):


”Rektorn Linnea Lindquist ler när hon berättar vad en av hennes lågstadieelever sa häromdagen. Ett ord som ”initiativ” är sällsynt på Hammarkulleskolan i Göteborg, där endast två procent av eleverna har svenska som modersmål.


– Vi jobbar jättemycket med elevernas ordförråd. Det räcker inte med ett vardagsspråk för att klara grundskolan, säger hon.


Skolverkets statistik från 2019 visar att nyanlända elever är ojämnt fördelade mellan kommunala och fristående skolor. I Stockholm, Göteborg och Malmö saknar 67 procent av friskolorna elever som kommit till Sverige under de senaste fyra åren. Motsvarande andel bland de kommunala skolorna är 6 procent.


Nyanlända elever placeras på kommunala skolor, om de inte aktivt söker till en friskola. 2016 införde regeringen en lagändring som var tänkt att skapa en jämnare fördelning av eleverna. Friskolor tilläts införa en särskild kvot för nyanlända, som av naturliga skäl saknade lång kötid.


Men året efter lagändringen var skillnaden mellan andelen nyanlända i friskolor och kommunala faktiskt något större än tidigare. 2015 var 3,4 procent av de fristående skolornas elever nyanlända, att jämföra med 7 procent i kommunala. 2017 var andelen 3,3 procent i friskolor, och 8,5 procent i kommunala, enligt Skolverkets statistik.”


(…)


”1992 genomfördes den så kallade friskolereformen, som gav fristående skolor rätt till skolpeng från staten. Reformen var tänkt att bidra till en större variation inom skolväsendet och att höja utbildningens kvalitet genom ökad konkurrens mellan olika skolor.


Ett större antal fristående skolor och ett fritt skolval har dock lett till att den etniska och sociala segregationen ökat. Det visar forskning som presenteras i utredningen ”En mer likvärdig skola”, som publicerades i våras.


(…)


”Utredningen föreslår även ett nytt krav på att skolans huvudman ”aktivt verkar för en allsidig social sammansättning av elever”. Det kan bland annat ske genom att skolor tillåts ha särskilda kvoter för elever från socioekonomiskt svaga familjer, eller genom att skolans geografiska upptagningsområde konstrueras för att inkludera elever från olika typer av bostadsområden. Ingen elev ska dock kunna kvoteras in på en skola den inte har sökt till. Friskolekoncernen Academedia säger till Sveriges Radio att man är öppen för att ta bort kö som huvudsakligt urvalssystem och för att införa ett kvotsystem för att öka mångfalden bland eleverna.”

Två f d (?) nazister spelade en viktig roll för att initiera och etablera den internationella adoptionen i och utlandsadoptionerna till både Danmark och Sverige

Nu när den internationella adoptionens historia möjligen börjar lida mot sitt slut i den meningen att antalet utlandsadoptioner bara fortsätter att minska (p g a att andra reproduktionstekniker har tagit över) och i det närmaste har upphört vad gäller vissa västländer såsom bl a vårt grannland Danmark börjar allt fler forskare liksom journalister och andra gå tillbaka till hur denna gigantiska globala barnmigration uppkom och uppstod på 1950- och 60-talen (sammanlagt har över en miljon barn adopterats till Väst sedan 1950-talet varav kring 100 000 har adopterats till de nordiska länderna – d v s Norden är utan konkurrens proportionellt sett världens ledande adopterande region bredvid f ö den amerikanska delstaten Minnesota).


Och eftersom jag både är engagerad i frågor som rör adoption och extremhögern så kan jag så klart inte låta bli att påminna om att både i Danmark och i Sverige så spelade f d (?) nazister en viktig roll för att initiera de första och tidigaste utlandsadoptionerna.


I Danmark handlade det om Anna Lorenzen, som arbetade tillsammans med utlandsadoptionspionjären Tytte Botfeldt, som var den som på 1960-talet organiserade de första utlandsadoptionerna till Danmark i form av blandade barn från Västtyskland som hade svarta amerikanska fäder och tyska mödrar. Lorenzen, som på den tiden var bosatt i Hamburg, var då den som spårade upp och hittade barnen på plats (d v s runtom i dåvarande Västtyskland) och som ”levererade” dem till Botfeldt och till Danmark.


Under kriget och den tyska ockupationen hade Anna Lorenzen varit tillsammans med den danska nazisten och Hilfspolizei (HIPO)-chefen Jørgen Lorenzen vars HIPO-grupp gjorde sig ökänd för att utföra ett flertal mord och för att systematiskt använda sig av tortyr som förhörsmetod. Anna Lorenzen deltog också i HIPO-verksamheten och även i att tortera den danska motståndsrörelsens fångar tillsammans med sin partner och hon dömdes därför till döden efter kriget som en av endast två danskor att göra det (hon sägs t o m ha kallats ”Fru piskrapp” eller ”Danmarks Irma Grese” p g a att hon sades ha våldsamma böjelser).


I samband med att Anna Lorenzen greps av motståndsrörelsen när Danmark befriades blev hon dessutom skjuten och tvingades därefter amputera sin högra arm. På grund av att hon fortfarande var Hilfspolizei-anställd när hon sårades så erhöll hon därefter och livet ut krigspension från den (väst)tyska staten.


Dödsstraffet omvandlades dock till ett fängelsestraff medan hennes partner avrättades och efter 11 års fängelsevistelse emigrerade Lorenzen till just Västtyskland 1956 där hon under efterkrigstiden blev känd bland tyskarna som ”Barmhärtighetens ängel” för sitt arbete för de tyska blandade barnen och senare också för andra utsatta tyska barn.


Anna Lorenzen deltog även i att grunda och driva den (väst)tyska avdelningen av den schweiziska NGO:n Terre des Hommes, som verkade som den viktigaste (väst)tyska adoptionsbyrån på 1960- och 70-talen och som bl a hjälpte (väst)tyskar att adoptera (syd)vietnamesiska barn.
Lorenzen avled först 2007 i det återförenade Tyskland och hennes öde liknar märkligt nog den svenska grevinnan Birgitta von Rosens dito som också hon var nazist innan och under kriget och som likaså utvandrade till Västtyskland efter kriget där hon blev känd bland tyskarna som ”Fångarnas ängel” för sitt arbete för tyska straffångar och fängelseinterner och också Birgitta levde länge och gick bort först 2009.


För svensk del är det då den gamle nazisten Åke J Ek som jag tänker på då han spelade en viktig roll under den internationella adoptionens till Sverige tidiga historia genom att på sin tid vara landets mest kända Koreaexpert efter att ha tjänstgjort som vakt- och säkerhetschef vid Svenska Koreaambulansen (ett svenskt fältsjukhus som Svenska Röda korset drev) under Koreakriget.


Efter hemkomsten grundade Ek 1951 västvärldens första Koreaförening – Svenska Koreaföreningen – som under 1950- och 60-talen kom att bli den största och viktigaste föreningen för alla de svenskar som adopterade barn från Sydkorea under dessa decennier. Ek var ända fram tills 1970-talet något av Sveriges Koreaexpert i dåtidens medier och via dåtidens Liberalerna (d v s Folkpartiet) som Ek var medlem i under efterkrigstiden samtidigt som han fortsatte med sin högerextrema verksamhet bidrog han till att underlätta för svenskar att adoptera barn från andra länder i form av bl a flera riksdagsmotioner och lobbyingkampanjer. Eks förening var dessutom först med att redan på 70-talet försöka arrangera den första s k återresan för svenska adoptivfamiljer med koreanska adoptivbarn, som dock aldrig ägde rum p g a politiska förvecklingar.


Under kriget var Ek krigsfrivillig i Karelen under Finska fortsättningskriget och bl a ansvarig för Antisemitiska kamputskottet inom det nazistiska partiet Svensk socialistisk samling och vid krigsslutet deltog han i att smuggla in både norska och baltiska SS-män till Sverige vilka var efterlysta för krigsförbrytelser. Ek bodde t o m tidvis i partiets högkvarter på Markvardsgatan 5 i Stockholm och i början av 1945 låg han bakom ett spektakulärt bombattentat mot den dåvarande brittiska ambassaden på Strandvägen i Srockholm. Ända fram till sin bortgång 2011 var Ek sedan aktiv i allsköns högerextrema sammanhang samtidigt som han fortsatte att vara engagerad i adoptions- och Koreafrågor och Kungliga Sällskapet Pro Patria tilldelade sedermera Ek en guldmedalj för hans livslånga engagemang för Korea under efterkrigstiden.

Även barn användes som ”försöksdjur” i de famösa Vipeholmsexperimenten

Att svenska forskare och svenska staten använde sig av människoförsök för den s k folkhälsans skull efter Andra världskriget har varit känt sedan länge men nu visar det sig att även barn användes i den mest kända människoförsöksstudien – d v s i de s k Vipeholmsexperimenten vilket Sveriges Radios Randi Mossige-Norheim nu har gjort en (radio)dokumentär om.

Vipeholm var f ö på sin tid Europas största slutna institution för s k ”mindervärdiga” och ”sinnesslöa” och någon gång på 1960-talet ska Sverige ha satt världsrekord utanför kommunistvärlden vad gäller att institutionalisera och låsa in flest invånare per capita på just slutna institutioner. Efter kriget blev studier som inbegrep människoförsök kontroversiella p g a nazismens förbrytelser men i vissa länder fortsatte ändå denna typ av studier.

Och kort går det att säga att svenskarna har varit förtjusta i sötsaker åtminstone ända sedan 1700-talet då socker importerades från kolonierna i Karibien och fortfarande äter det s k svenska folket mer godis och sötsaker än de allra flesta andra s k folkslag. Tidigare hade svenskarna generellt en dålig eller t o m mycket dålig tandhälsa p g a det stora sockerintaget (ca 98% av dåtidens svenska barn och ungdomar led exempelvis av karies fram tills 1950-talet) men efter de s k Vipeholmsexperimenten och efter en storsatsning på svenskarnas tandhälsa anses det s k svenska folket idag uppvisa ett av de bästa tandhälsotillstånden i världen.

”När svenska myndigheter gjorde experiment för att framkalla karies på 1940-talet användes barn som försökspersoner. Ekot och P1 Dokumentär kan nu visa att barn så unga som sex år deltog i experimentet.”

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=7578900

”Försöken gjordes på Vipeholmsanstalten i Lund, en anstalt för bland annat psykiskt funktionsnedsatta. 12-årige Bertil Losell var en av dem som skulle äta stora mängder specialtillverkad extra söt och klibbig kola.

Hans bror Leif Losell reagerar med bestörtning när han nu 70 år senare får läsa Bertils journal.

– Hur kan de göra så på ett sjukhus ”du ska äta, du ska äta” för att de ska kunna göra sitt experiment, undrar Leif Losell.

Bertil Losell skulle äta 24 stycken jättekolor varje dag. Hans bror Leif läser ur journalen:

– ”Kräkningar på förmiddagen.” ”Klagar över huvudvärk.” ”Ingen kräkning under eftermiddagen.” ”Kräkningar på kvällen.”

– Varför gör de så?…fodrar honom med så mycket kola.

Det var svenska staten, genom Medicinalstyrelsen, som drev på tandförsöken på Vipeholm, först med en studie om vitaminer och mineraler med syfte att förebygga karies. När det inte gav några säkra resultat så ändrade Medicinalstyrelsen inriktningen. Nu blev forskarnas uppdrag att framkalla karies på försökspersonerna.

Av dokumenten från Vipeholm, som Ekot gått igenom, framgår att Bertil Losell inte var ensam om att må direkt dåligt av att äta sådana mängder kola. Det är också uppenbart att försöksdeltagarna allmänt var i dåligt skick. En del hade tvångströja i perioder, eller tumvantar av läder som hindrade den som bar dem att röra på fingrarna. En del beskrivs som ”svårskötta” och ”våldsamma”. Alla räknades som ”sinnesslöa”.

Minst tio försökspersoner är under femton år gamla. Den yngsta Ekot hittat är en 6-årig pojke. Han tvingas så småningom dra ut tre tänder som förstörts av karies. Experimenten motiverades då med att karies var ett stort folkhälsoproblem.

Forskningsresultaten, som slog fast sambandet mellan socker och karies, blev världsberömda, säger Peter Lingström, professor i kariologi, läran om karies. Han känner väl till kariesexperimentet, men uppgifterna om att även barn var försökspersoner är nya för honom.

– Ja, så klart blir det ju andra tankar kring det. Det är klart att även för mig så är det lite omtumlande. Det är ju förståeligt att det är någonting vi inte ska upprepa.

Sista gången Bertil Losells tänder undersöks har koladieten gett resultat. Han har nio nya hål, och han har tvingats dra ut sin ena kindtand.

Ingenstans i de tusentals dokument från Vipeholm som Ekot gått igenom framgår att anhöriga till försökspersoner fått veta något om kariesexperimenten.”

Ensamstående mödrar med utländsk bakgrund är särskilt fattiga

En ny rapport från Försäkringskassan visar att 18% av alla barnhushåll med en ensamstående förälder lider av ekonomisk utsatthet att jämföra med 8% av alla barnhushåll och värst är det för/bland ensamstående mödrar med utländsk bakgrund (d v s både den s k första och andra generationen) – 42% i denna grupp lider av en långvarig ekonomisk utsatthet medan samma sak gäller för/bland hela 58% av de utrikes födda ensamstående mödrarna (d v s de invandrade ensamstående mödrarna).