Category: attityder

Ny avhandling om majoritetssvenskarnas välfärdschauvinism

I slutet av vårterminen försvarades och publicerades en ny avhandling vid Stockholms universitet – Tina Goldschmidts ”Immigration, social cohesion, and the welfare state” – som med utgångspunkt i den aningen speciella situationen i Sverige för invånarna med utomeuropeisk bakgrund vilka ju inte ”tar jobben från svenskarna” utan snarare inte jobbar alls i alltför hög utsträckning (i många andra västländer så finns det omvänt statistiskt ”fog” för den högerextrema retoriken att invandrarna och deras barn ”tar jobben” från de infödda majoritetsinvånarna) undersöker hur detta statistiska faktum (d v s att full sysselsättning i det närmaste råder bland de infödda majoritetssvenskarna vilka i det närmaste jobbar ihjäl sig i skrivande stund medan landets invånare med bakgrund i fr a Afrika och Mellanöstern uppvisar en låg eller t o m en extremt låg sysselsättningsgrad) påverkar majoritetsbefolkningens benägenhet att vara negativ till att invandrarna och utomeuropéerna erhåller bidrag och andra typer av välfärdstjänster och indirekt vara öppen för att rösta på SD.
 
Utifrån begreppet välfärdschauvinism som innebär att en majoritetsinvånare är negativ till att invandrare och minoritetsinvånare erhåller bidrag och tar del av välfärdssystemet så visar avhandlingen bl a att om majoritetssvenskar bor i en stadsdel eller bor nära en stadsdel där arbetslösheten är låg bland minoritetsinvånarna så är ”bara” kring 22% av majoritetsbefolkningen ”välfärdschauvinistisk” men om majoritetssvenskarna bor i ett område som t ex gränsar till ett område som domineras av minoritetsinvånare, och särskilt med utomeuropeisk bakgrund, som uppvisar en hög eller t o m mycket hög arbetslöshet och omvänt en låg eller t o m mycket låg förvärvsfrekvens så är nästan 80% (SIC!) ”välfärdschauvinister”.
 
Avhandlingen jämför också situationen i dagens Tyskland med Sverige men då Sverige inhyser en högre andel invånare med utländsk bakgrund och vilket alltmer betyder utomeuropeisk bakgrund (kring en tredjedel av Sveriges befolkning har idag någon form av utländsk bakgrund jämfört med kring 22% i Tyskland) och då arbetslösheten är lägre bland invandrare och utomeuropéer i Tyskland så är det inte alltid så lätt att jämföra majoritetsbefolkningens attityder till minoritetsbefolkningen i de båda länderna.
 
Påfallande ofta erhåller SD också höga eller t o m mycket höga procentandelar i valkretsar, områden och stadsdelar som fr a gränsar till miljonprogramsområden som domineras av invånare med utomeuropeisk bakgrund och där arbetslösheten är hög och sysselsättningsgraden är låg.
 
Allt detta innebär att om landets alla minoritetsinvånare, och särskilt de med bakgrund i Afrika och Mellanöstern, arbetade i högre utsträckning och tog emot bidrag i lägre utsträckning så skulle majoritetssvenskarnas benägenhet att rösta på SD och att vara emot att utomeuropéerna erhåller bidrag minska dramatiskt.

Allt fler vill ta emot färre flyktingar

En färsk Sifo-undersökning bekräftar nu att den senaste SOM-undersökningens mest dramatiska trendbrott håller i sig – andelen som vill ta emot färre flyktingar fortsätter att växa (i SOM-undersökningen har andelen ökat från 40% till 52% mellan 2015-17):
 
19665513_10154843708690847_7238367413981812616_n.jpg
 
”…andelen som tycker att lagar och regler ska ändras så att vi tar emot färre flyktingar i Sverige ökat från 44 procent i oktober 2016 till 52 procent i juni i år, visar SvD/Sifos mätning. 13 procent vill att Sverige tar emot fler, 27 procent vill att mottagandet ligger på dagens nivå och 16 procent vet inte.
 
(…)
 
SvD/Sifos mätning visar också att skillnaden mellan könen är stor när det gäller attityd till flyktingmottagande. 62 procent av männen vill att Sverige tar emot färre flyktingar, mot 42 procent bland kvinnorna.
 
Bland alliansväljarna anger 56 procent att de vill se färre flyktingar i Sverige. Motsvarande andel bland de som anger att de skulle rösta på S, MP eller V om det var val i dag är 28 procent. 96 procent av Sverigedemokraternas sympatisörer vill se ett minskat flyktingmottagande.”

Svenskarna fortsatt positivt inställda till minoriteter

En rapport från nederländska Institutet för social forskning har undersökt attityderna till invandrare och minoriteter bland fr a majoritetsbefolkningen i 15 olika europeiska länder och återigen är svenskarna helt ”outstanding” vad gäller att hysa extremt positiva attityder till människor som ser annorlunda ut liksom till muslimer specifikt medan attityderna till desamma överlag är negativa eller t o m extremt negativa i exempelvis Tjeckien, Estland, Belgien, Frankrike och Danmark.
18813971_10154727449795847_6390118811542087927_n.jpg
 
83% av svenskarna är för muslimsk invandring och hela 93% av svenskarna svarar att människor som tillhör en annan ras eller en annan etnicitet (än dem själva) är välkomna att komma och bosätta sig i Sverige (åtminstone fram tills 2015).
18813668_10154727449900847_730881607389075946_n.jpg
 
Procentsiffrorna säger så klart ingenting om hur minoritetsinvånarna själva upplever livet i exempelvis Sverige, Tyskland, Nederländerna eller Polen och inte heller om det finns ett samband mellan de extremt positiva attityderna till icke-vita och till icke-kristna i Sverige och hur det i praktiken går för minoritetsbefolkningen exempelvis på arbetsmarknaden eller inom bostadssektorn.
18839342_10154727449995847_5553873242546076815_n.jpg

En majoritet av invånarna i tio europeiska länder är negativt inställda till muslimer

Brittiska Chatham House har nyligen genomfört en rätt så omfattande enkätstudie som inkluderar tio europeiska länder och som specifikt frågar om muslimsk invandring och muslimska invånare och som nog tyvärr kan ses som något av en föraning om och indikation på vartåt de kommande valresultaten (och väljarna) lutar i de olika länderna och i Europa överlag i år och även under nästa år (2017-18 kommer ett flertal europeiska länder inklusive Sverige att gå till val).
16473456_10154377191220847_4236113366106533308_n.jpg
 
Hela 55% av de svarande i de tio europeiska länderna svarade bl a att all invandring från i huvudsak muslimska länder bör stoppas helt medan endast 20% inte höll med om detta och en majoritet höll med om det i bl a Polen, Österrike, Tyskland och Italien. De européer som särskilt är emot muslimsk invandring och muslimska invånare är män, medelålders och äldre samt de som bor på landsbygden och i mindre städer och de som betraktar sig som höger.
 
Nu tror jag så klart inte att de olika högerpopulistiska och högerextrema partierna kommer att kunna erhålla kring 50% eller t o m mer än så i några europeiska val i år eller nästa år (d v s såsom Trump gjorde i USA) men att högerpopulismen och extremhögern har en rejält stor grupp väljare och invånare på sin sida åtminstone vad gäller (negativa) attityder till och (fientliga) åsikter om islam och muslimer står tyvärr rätt så klart vid det här laget.

Mångfaldsbarometern 2016: Allt fler invånare i landet blir negativa till mångfald och minoriteter

Årets s k mångfaldsbarometer ger vid handen att ett rejält trendbrott har ägt rum sedan tidigare års undersökningar och sedan mångfaldsbarometern började genomföras 2005: Idag har en allt högre andel av totalbefolkningen en negativ inställning till mångfald och till invandrare och minoriteter generellt och tidigare regions-, generations-, klass- och könsskillnader som gav vid handen att storstadsbor, medelålders, högutbildade, höginkomsttagare och kvinnor var mer positiva till mångfald och till invandrare och minoriteter håller på att ”jämnas ut” alltmer.

14671367_10154053249090847_1359658477250400600_n

Synen på mångkulturalism och assimilering

Hela en tredjedel svarar numera att samhället inte ska skapa möjligheter att låta nyanlända bevara sin kultur. Hela 90% svarar vidare idag att invånare med utländsk bakgrund har en skyldighet att anpassa sig till svenska vanor medan bara 5% är av motsatt uppfattning. Under hälften vill skapa förutsättningar för minoritetsinvånare att bevara sina kulturella traditioner och även det är en tydlig minskning från tidigare år: De alltmer negativa attityderna återfinns idag bland såväl kvinnor och män som bland unga och gamla. Kravet på assimilering blir m a o allt starkare medan synen på den s k mångkulturalistiska politiken blir alltmer negativ.

 

Synen på sociala och medborgerliga rättigheter

Idag tycker endast 55% att nyanlända ska ha samma sociala rättigheter som de som är födda i Sverige – en kraftig minskning från 77% 2014 och den allra lägsta siffran sedan 2005. Det mest negativa påståendet som delar befolkningen närmast mitt itu är det som säger att många kommer till Sverige bara för att utnyttja de sociala förmånerna: Fyra av tio respondenter instämmer i detta påstående medan fyra av tio tar avstånd från det.

 

Synen på mångfald

Det allmänna s k mångfaldsindexet tangerar just nu den allra lägsta nivån (all-time-low) någonsin och de försämrade attityderna till mångfald märks särskilt bland kvinnor och bland de i medelåldern vilka tidigare ”normalt” var positiva eller extremt positiva till mångfald. Andelen som tillhör de negativa eller extremt negativa till mångfald har under det senaste året ökat med hela 12 procentenheter till 31%. SD har m a o en röstpotential som rör sig kring en tredjedel av hela väljarkåren.

 

Synen på religion

Nästan hälften hävdar idag att alla religioner inte har samma värderingar och särskilt gäller det islam: Hela 84% svarar att muslimska värderingar inte stämmer överens med de mänskliga rättigheterna och var femte uppger även hinduism och judendom som religioner vars värderingar inte överensstämmer med mänskliga rättigheter. Kvinnorna har numera nästan blivit lika negativa som männen till landets minoritetsreligioner och försämrade attityder har också skett bland de högutbildade som annars är de mest positiva till andra religioner. Hela 61% svarar att muslimska kvinnor som lever i Sverige är mer förtryckta än andra kvinnor i Sverige medan bara 6% tar avstånd från påståendet. Två tredjedelar tycker vidare även att det är oacceptabelt att bära burka eller niqab på arbetsplatsen eller i skolan.

 

Synen på boende

Var tredje respondent föredrar personer födda i Sverige som sina grannar. Attityderna är betydligt mer negativa mot grannar från Afrika eller Mellanöstern då dessa grupper anses vara förenade med problem.

 

Synen på svenskhet och minoriteter

En överväldigande majoritet av respondenterna anser att människor från Norden och Europa är lika eller mycket lika dem själva kulturellt. Endast 11% av respondenterna anser omvänt att dom själva är lika invånare som har en bakgrund i Latinamerika och endast 5-7% eller en av tjugo anser att dom själva är lika invånare som har en bakgrund i Asien, Mellanöstern eller Afrika. Hälften av de tillfrågade uppfattar stora olikheter mellan den svenska majoritetskulturen och kulturer från Afrika och Mellanöstern. Nästan fyra av tio anser dessutom att människor från Mellanöstern inte klarar av att integrera sig i Sverige och tre av tio har samma uppfattning om människor från Afrika.

 

Synen på sociala relationer

Bara tre av tio har kontakt med invånare med bakgrund i Mellanöstern åtminstone en gång i månaden och färre än en av tio har en daglig kontakt med någon som har bakgrund därifrån. Och hela 42% umgås aldrig överhuvudtaget med invånare med afrikansk bakgrund. Mer än fyra av tio anser vidare att specifikt män från Mellanöstern är en fara för den svenska majoritetskulturen och två av tio anser att afrikanska män utgör samma hot.

 

Slutligen är det f ö intressant att konstatera att bara 16 procent svarar att invandrarna tar jobben för svenskarna – uppenbarligen vet de allra flesta infödda majoritetssvenskar idag att detta inte stämmer och vilket det åtminstone delvis gör i många andra västländer där vissa minoritetsgrupper faktiskt uppvisar en högre förvärvsfrekvens än majoritetsbefolkningen men så är då verkligen inte fallet i Sverige.

Svenskarna är än en gång det mest s k toleranta, inkluderande och antirasistiska folket i Europa

I Pew Research Center’s senaste undersökning om hur invånarna i tio olika europeiska länder ser på invandrare och flyktingar och fr a på icke-kristna och icke-vita minoriteter så framstår svenskarna som varande bland de allra mest s k toleranta gentemot judar, gentemot romer och gentemot muslimer.

I undersökningen framgår det att 5 procent av de svenska respondenterna hyser negativa attityder gentemot judar, 42 procent gentemot romer och 35 procent gentemot muslimer. Greker (55 procent), ungrare, italienare och polacker (24 procent) hyser de mest negativa attityderna gentemot judar, italienare (82 procent), greker, ungrare och fransmän (61 procent) hyser de mest negativa attityderna gentemot romer och ungrare (72 procent), italienare, greker och polacker (66 procent) hyser de mest negativa attityderna gentemot muslimer.

Vidare hamnar svenskarna på ohotad förstaplats vad gäller åsikten att ökad raslig och etnisk mångfald leder till ett bättre samhälle (36 procent) liksom på ohotad förstaplats vad gäller åsikten att flyktingar bidrar till samhället genom sin arbetsförmåga och arbetskraft (62 procent). I Grekland (63 procent), Italien, Ungern och Polen (40 procent) svarade omvänt höga procentandelar nej på frågan om ökad raslig och etnisk mångfald leder till ett bättre samhälle och i Ungern (82 procent), Polen, Grekland och Italien (65 procent) svarade omvänt höga procentandelar nej på frågan om flyktingar bidrar till samhället genom sin arbetsförmåga och arbetskraft.

Slutligen framstår svenskarna som det europeiska folk som hyser de utan konkurrens allra mest inkluderande attityderna gentemot de som inte är födda i landet (d v s att vara född i Sverige), de som inte talar det dominerande språket (d v s svenska språket), de som inte tillhör den dominerande religionen (d v s den lutheranska tron) och de som inte delar landets dominerande vanor och traditioner (OBS: i undersökningen frågades det ej explicit om dominerande värderingar i landet i fråga): Endast en fjärdedel av de svenska respondenterna hyser exkluderande attityder gentemot de som inte uppfyller dessa fyra ”krav” jämfört med hela 86 procent av ungrarna och 40 procent av tyskarna.

Sammantaget framstår det s k svenska folket även i denna undersökning än en gång och för ”femtielfte” gången i ordningen som det mest s k toleranta, inkluderande, antirasistiska och troligen även antifascistiska ”folkslaget” i Europa. De mest s k intoleranta, exkluderande och negativa attityderna gentemot invandrare och flyktingar och gentemot icke-kristna och icke-vita minoriteter hittas som alltid i Östeuropa och Sydeuropa medan länderna i Västeuropa, och troligen även inkluderande de övriga nordiska länderna, hamnar i en slags mittenposition där både negativa och positiva attityder existerar sida vid sida och återigen framstår Sverige som Europas och sannolikt även västvärldens och världens antirasistiska och antifascistiska solitär eller enfant terrible beroende på ens åsikt och perspektiv.

Lede-chart-3 kopia.png

Svenskarna fortsätter att framstå som Europas (och världens) mest radikalt antirasistiska nation

Den senaste Eurobarometer-undersökningen med fokus på frågor om diskriminering och minoriteter visar att svenskarna bredvid britterna (och malteserna) och danskarna är allra mest positiva i EU till praktiserandet av jämlikhetsdata, och framför allt när det gäller att uppge etnisk bakgrund och sexuell läggning liksom också religion och trosuppfattning samt hälsa och funktionsvariation: 81% av de svenska respondenterna är beredda att självkategorisera och självidentifiera sig utifrån etnicitet, 80% är beredda att uppge religion och trosuppfattning och 78% är beredda att uppge sexuell läggning att jämföra med EU-genomsnittet på 72%, 71% respektive 63%.

I övrigt framstår svenskarna återigen utan konkurrens som det mest ”toleranta”, öppna och radikalt antirasistiska ”folkslaget” i EU oavsett minoritetsgrupp och diskrimineringsgrund: Hela 97% av svenskarna har exempelvis ingenting emot att ha en arbetskollega som har afrikanskt eller asiatiskt ursprung och hela 87% har ingenting emot att ha en kollega med romskt ursprung och hela 89%, 92% respektive 76% av svenskarna har ingenting emot om deras dotter eller son ingår i en intimrelation med en person med afrikanskt, asiatiskt eller romskt ursprung (oavsett sexuell läggning). Sannolikt skulle siffrorna ha varit än högre om frågan hade gällt respondenterna själva (t ex ”har du någonting emot att ingå i en intimrelation med någon med afrikanskt ursprung?”).

Svenskarna är dessutom allra mest positiva i EU till att ha en arbetskollega som tillhör en religiös minoritet (hela 89%), och vilket i huvudsak gäller muslimer och judar, liksom till att ha en kollega som är ung vuxen (under 25 år) eller i övre medelåldern (över 60 år) och svenskarna är även allra mest positiva i EU till icke-heterosexuella, transpersoner och funktionsnedsatta. Slutligen är svenskarna allra mest positiva i EU till att arbeta pro-aktivt med att öka mångfalden och reprsentationen av minoriteter inom arbetslivet liksom till att undervisa om minoriteter och mångfaldsfrågor i skolan.

Dessa osannolikt höga procentsiffror vad gäller att vara positivt inställd till mångfald och minoriteter och att vara för minoriteternas rättigheter kan i många fall knappast bli högre: 97% innebär ju i praktiken i det närmaste total konsensus, och sådana höga procentsiffror brukar annars endast känneteckna invånare i diktaturer. De exceptionellt höga svenska siffrorna skiljer sig framför allt mot de låga siffror som gäller i Syd- och Östeuropa liksom i flera andra nord- och västeuropeiska länder där det ofta heter att invånarna är mer ”brutala”, ”hårda” och ”råa” gentemot minoriteterna i både tanke, ord och handling och mer ”öppenhjärtliga”, ”raka” och ”ärliga” med vad de tycker om dessa.