Årets s k mångfaldsbarometer ger vid handen att ett rejält trendbrott har ägt rum sedan tidigare års undersökningar och sedan mångfaldsbarometern började genomföras 2005: Idag har en allt högre andel av totalbefolkningen en negativ inställning till mångfald och till invandrare och minoriteter generellt och tidigare regions-, generations-, klass- och könsskillnader som gav vid handen att storstadsbor, medelålders, högutbildade, höginkomsttagare och kvinnor var mer positiva till mångfald och till invandrare och minoriteter håller på att ”jämnas ut” alltmer.

Synen på mångkulturalism och assimilering

Hela en tredjedel svarar numera att samhället inte ska skapa möjligheter att låta nyanlända bevara sin kultur. Hela 90% svarar vidare idag att invånare med utländsk bakgrund har en skyldighet att anpassa sig till svenska vanor medan bara 5% är av motsatt uppfattning. Under hälften vill skapa förutsättningar för minoritetsinvånare att bevara sina kulturella traditioner och även det är en tydlig minskning från tidigare år: De alltmer negativa attityderna återfinns idag bland såväl kvinnor och män som bland unga och gamla. Kravet på assimilering blir m a o allt starkare medan synen på den s k mångkulturalistiska politiken blir alltmer negativ.

 

Synen på sociala och medborgerliga rättigheter

Idag tycker endast 55% att nyanlända ska ha samma sociala rättigheter som de som är födda i Sverige – en kraftig minskning från 77% 2014 och den allra lägsta siffran sedan 2005. Det mest negativa påståendet som delar befolkningen närmast mitt itu är det som säger att många kommer till Sverige bara för att utnyttja de sociala förmånerna: Fyra av tio respondenter instämmer i detta påstående medan fyra av tio tar avstånd från det.

 

Synen på mångfald

Det allmänna s k mångfaldsindexet tangerar just nu den allra lägsta nivån (all-time-low) någonsin och de försämrade attityderna till mångfald märks särskilt bland kvinnor och bland de i medelåldern vilka tidigare ”normalt” var positiva eller extremt positiva till mångfald. Andelen som tillhör de negativa eller extremt negativa till mångfald har under det senaste året ökat med hela 12 procentenheter till 31%. SD har m a o en röstpotential som rör sig kring en tredjedel av hela väljarkåren.

 

Synen på religion

Nästan hälften hävdar idag att alla religioner inte har samma värderingar och särskilt gäller det islam: Hela 84% svarar att muslimska värderingar inte stämmer överens med de mänskliga rättigheterna och var femte uppger även hinduism och judendom som religioner vars värderingar inte överensstämmer med mänskliga rättigheter. Kvinnorna har numera nästan blivit lika negativa som männen till landets minoritetsreligioner och försämrade attityder har också skett bland de högutbildade som annars är de mest positiva till andra religioner. Hela 61% svarar att muslimska kvinnor som lever i Sverige är mer förtryckta än andra kvinnor i Sverige medan bara 6% tar avstånd från påståendet. Två tredjedelar tycker vidare även att det är oacceptabelt att bära burka eller niqab på arbetsplatsen eller i skolan.

 

Synen på boende

Var tredje respondent föredrar personer födda i Sverige som sina grannar. Attityderna är betydligt mer negativa mot grannar från Afrika eller Mellanöstern då dessa grupper anses vara förenade med problem.

 

Synen på svenskhet och minoriteter

En överväldigande majoritet av respondenterna anser att människor från Norden och Europa är lika eller mycket lika dem själva kulturellt. Endast 11% av respondenterna anser omvänt att dom själva är lika invånare som har en bakgrund i Latinamerika och endast 5-7% eller en av tjugo anser att dom själva är lika invånare som har en bakgrund i Asien, Mellanöstern eller Afrika. Hälften av de tillfrågade uppfattar stora olikheter mellan den svenska majoritetskulturen och kulturer från Afrika och Mellanöstern. Nästan fyra av tio anser dessutom att människor från Mellanöstern inte klarar av att integrera sig i Sverige och tre av tio har samma uppfattning om människor från Afrika.

 

Synen på sociala relationer

Bara tre av tio har kontakt med invånare med bakgrund i Mellanöstern åtminstone en gång i månaden och färre än en av tio har en daglig kontakt med någon som har bakgrund därifrån. Och hela 42% umgås aldrig överhuvudtaget med invånare med afrikansk bakgrund. Mer än fyra av tio anser vidare att specifikt män från Mellanöstern är en fara för den svenska majoritetskulturen och två av tio anser att afrikanska män utgör samma hot.

 

Slutligen är det f ö intressant att konstatera att bara 16 procent svarar att invandrarna tar jobben för svenskarna – uppenbarligen vet de allra flesta infödda majoritetssvenskar idag att detta inte stämmer och vilket det åtminstone delvis gör i många andra västländer där vissa minoritetsgrupper faktiskt uppvisar en högre förvärvsfrekvens än majoritetsbefolkningen men så är då verkligen inte fallet i Sverige.