Kategori: attityder
Ny studie av personer som är födda 1996 med avseende på de som har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund
Sociologerna Jan O. Jonsson och Carina Mood presenterar idag sin färska studie av runt 5000 personer födda 1996 i form av en DN Debatt-artikel med särskilt avseende på de inom undersökningsgruppen som har utländsk bakgrund varav de allra flesta har utomeuropeisk bakgrund och är s k andragenerationare.
Undersökningsgruppen har följts av forskarna via registerdata och enkätundersökningar ända sedan de var 10 år gamla och uppåt vilket innebär att en del av statistiken som redovisas rör tonåren och skoltiden medan andra siffror rör de unga vuxenåren.
Studien visar bl a att medan majoritetssvenskarna sällan eller aldrig har växt upp i och bor och lever i miljonprogramsområdena så har och gör de med utomeuropeisk bakgrund det i hög grad och fr a de som har bakgrund i Mellanöstern och Afrika. Den sistnämnda gruppen, som också är den största bland alla som har utländsk bakgrund och som är födda 1996, tenderar också att bli tillsammans med landsmän/landsmaninnor (d v s de uppvisar en hög grad av endogami) och att umgås med främst andra landsmän/landsmaninnor. Personer med bakgrund i t ex Somalia eller Irak blir m a o mestadels tillsammans med andra som har bakgrund i Somalia eller Irak och umgås mestadels med andra som har bakgrund i Somalia eller Irak.
De som har bakgrund i Mellanöstern har oftast växt upp med båda föräldrarna medan de som har bakgrund i Afrika i hög grad har växt upp med ensamstående frånskilda mödrar (hela 39% har gjort det jämfört med 20% bland majoritetssvenskarna).
Totalt sett har tyvärr hela en tredjedel av de som har utländsk bakgrund inte en avklarad gymnasieexamen bakom sig, varav hälften aldrig ens har lyckats ta sig in på gymnasiet efter grundskolan, och särskilt gäller det de som har bakgrund i Afrika, Mellanöstern, Latinamerika och f d Jugoslavien. Eftersom denna problematik fr a rör männen så handlar det om mycket höga procentandelar inom vissa ursprungsland/regiongrupper.
Totalt sett saknar exempelvis hela 38% av alla andragenerationare med bakgrund i Afrika och Latinamerika en gymnasieexamen liksom 30-32% av de som har bakgrund i Mellanöstern och f d Jugoslavien och 20% av de som har bakgrund i övriga Asien (som innefattar Sydasien, Sydostasien och Östasien) och siffrorna för männen är än högre än så.
Det innebär i praktiken att kanske 45% av alla andragenerationsmän med bakgrund i Afrika och Latinamerika saknar en gymnasieexamen liksom uppemot 40% av alla andragenerationsmän med bakgrund i Mellanöstern och f d Jugoslavien.
De som har bakgrund utanför Europa uppvisar vidare en låg grad av både sociala aktiviteter och föreningsaktiviteter på fritiden och särskilt gäller det kvinnorna med bakgrund i Afrika och Mellanöstern jämfört med majoritetssvenskarna vilka uppvisar en hög nivå av sociala aktiviteter och föreningsaktiviteter på fritiden.
Vad gäller upplevelser av diskriminering och kränkande behandling så uppger 24-25% av de som har bakgrund i Afrika och Mellanöstern att de regelbundet utsätts för det medan 17% av de som har bakgrund i övriga Asien gör det.
Vad gäller att identifiera sig med Sverige, svenskarna och svenskheten och med det svenska så uppvisar de som har bakgrund i Afrika den lägsta identifikationsgraden.
Vad gäller religion så identifierar sig 64-67% av de som har bakgrund i Afrika och Mellanöstern med islam liksom 51% av de som har bakgrund i f d Jugoslavien och 12% av de som har bakgrund i övriga Asien. 35% i den sistnämnda gruppen identifierar sig vidare med buddhism eller hinduism.
Relativt höga andelar av de som har bakgrund i Afrika och Mellanöstern är emot homosexualitet, skilsmässa, samboskap och abort – mellan 47-58 är exempelvis emot abort och homosexualitet och bland de som har bakgrund i övriga Asien är t ex 24% emot homosexualitet och 38% emot abort.
Mellan 44-56% av de som har bakgrund i Afrika och Mellanöstern är också anhängare av könsstereotypa attityder såsom att kvinnor ska laga all mat och att männen ska tjäna mycket pengar och 33-38% av de som har bakgrund i övriga Asien är för att kvinnor ska ta hand om barn och städa hemmet.
Vad gäller synen på att bruka fysiskt våld så sticker männen med bakgrund i Afrika och Mellanöstern ut som de som är mest positivt inställda till det såsom i samband med en upplevd förolämpning eller när någon talar illa om ens familj (t ex eventuell fru och/eller barn). Hela 74% av männen med bakgrund i Afrika och Mellanöstern är för att bruka fysiskt våld för att försvara familjen liksom 61% av männen med bakgrund i övriga Asien.
Mellan 17-20% av männen med bakgrund i Afrika, Mellanöstern och övriga Asien uppger också att de någon gång har vandaliserat, stulit eller burit vapen (som oftast handlar om att bära kniv).
Slutligen föreligger mycket stora skillnader vad gäller föräldrarnas medelårsinkomster: Majoritetssvenskarna som är födda 1996 har föräldrar var medelårsinkomst ligger på 601 500 kr och endast 2,5% av majoritetssvenskarnas föräldrar har erhållit ekonomiskt bistånd.
Hela 35,2% av föräldrarna till de som har bakgrund i Afrika har erhållit ekonomiskt bistånd liksom 25,8% av föräldrarna till de som har bakgrund i Mellanöstern. Medelårsinkomsten för den första föräldragruppen ligger på 391 800 kr. 3,8% av föräldrarna till de som specifikt bakgrund i Östasien har vidare erhållit ekonomiskt bistånd liksom 17,1% av de som specifikt bakgrund i Iran och 13% av de som specifikt bakgrund i Chile.
”Att beskriva integration som lyckad eller misslyckad är vilseledande, då slutsatserna beror på vad man syftar på – som inkomst, utbildning, värderingar eller religiositet. Vår studie visar att integrationen bland unga i Sverige är både långt borta och nära, beroende på vilken dimension som avses, skriver sociologiprofessorerna Jan O. Jonsson och Carina Mood. ”
https://www.dn.se/debatt/integrationsdebatten-har-hamnat-pa-villovagar
”Den svenska integrationsdebatten pendlar mellan önsketänkande och alarmism, och har två stora svagheter. För det första saknas en helhetsbild: Man drar slutsatser om integration utifrån enstaka indikatorer, som till exempel kriminalitet eller arbetslöshet. För det andra grundas argumenten sällan i god evidens. När det gäller unga med utländsk bakgrund dominerar negativa narrativ där de framställs som antingen offer eller problem.
Det är dags att se integrationen som det flerdimensionella fenomen det är. Att beskriva integrationen som lyckad eller misslyckad är vilseledande, eftersom slutsatserna beror på vilken dimension man menar.
Att studera integration bland unga är särskilt angeläget. I dag har en tredjedel av unga vuxna utländsk bakgrund, det vill säga är födda utomlands eller i Sverige med två utlandsfödda föräldrar, och hur deras liv ser ut jämfört med unga med svensk bakgrund är helt centralt för framtidens Sverige.
I en ny stor studie visar vi att den stora majoriteten av unga med utländsk bakgrund har höga ambitioner och mycket hög framtidstro, och de tar lika ofta universitetsexamen som unga med svensk bakgrund. De har inte heller sämre hälsa eller välbefinnande än andra. Eftersom de i genomsnitt har sämre socioekonomiska förutsättningar i uppväxthemmet, och kan väntas vara mer exponerade för fördomar och diskriminering, så är dessa resultat oväntade och upplyftande.
Det finns dock en viktig skuggsida: Runt en tredjedel av unga med utländsk bakgrund har inte gymnasieexamen vid 23 års ålder, och hälften av dessa har inte ens avslutat grundskolan med betyg som skulle ge behörighet till gymnasiet.
Samma tudelade mönster som för utbildning ser vi för inkomster i 30-årsåldern. Unga med utländsk bakgrund finns lika ofta som andra i toppen av inkomstfördelningen, men de är överrepresenterade i de lägsta inkomstgrupperna – om än i betydligt lägre grad än sina föräldrar.
Medan integrationen är tydlig vad gäller chanserna att nå hög utbildning och goda inkomster, liksom för hälsa och välbefinnande, finns stora och bestående skillnader i andra avseenden – i synnerhet när det gäller sociala och kulturella aspekter.
Den sociala integrationen, som vi mäter bland annat med vilka man är vän, sambo eller gifter sig med, har långt att gå. Det finns ingen omfattande fientlighet mellan grupper, men trots detta en stor faktisk separation mellan ungas världar – som delvis beror på boende- och skolsegregation, delvis på preferenser att hålla sig till dem med liknande bakgrund som en själv. Mest socialt isolerade från majoritetssamhället när det gäller samboende är flickor från Mellanöstern och Afrika, som också har ett mindre aktivt socialt liv på fritiden.
De största skillnaderna mellan unga med svensk och utländsk bakgrund handlar om religion och värderingar. Unga med svensk bakgrund är bland de mest sekulariserade i världen – bara 14 procent av dem ser religionen som viktig, men bland unga med utländsk bakgrund är motsvarande siffra över 70 procent.
Till skillnad från vad många tror återspeglar religiositeten region mer än religion – bland unga med bakgrund i Mellanöstern är religiositeten till exempel lika hög bland kristna som bland muslimer. Muslimska unga håller dock fast vid religionen i högre grad: Även de som fötts i Sverige med utrikesfödda föräldrar är i genomsnitt lika religiösa som sina föräldrar, medan unga kristna med utrikesfödda föräldrar är mindre religiösa än sina föräldrar.
Det syns heller ingen tydlig integration i termer av värderingar och attityder kring familj och sexualitet, frågor som ofta hänger samman med religiositet. Unga med utländsk bakgrund är i genomsnitt betydligt mer negativa till abort, skilsmässa och homosexualitet, och har oftare en konservativ syn på jämställdhetsfrågor.
Med åldern blir ungdomars attityder mindre traditionella, men denna utveckling går i nästan samma takt i olika grupper, vilket innebär att skillnaderna i hög grad kvarstår. Skillnaden mellan dem med svensk bakgrund och de som själva immigrerat är inte överraskande eftersom många regioner där immigranter har sitt ursprung domineras av traditionella värderingar, men det är mer förvånande att så stora skillnader kvarstår mellan unga med olika bakgrund som fötts och vuxit upp i Sverige.
Sverige präglas sammantaget av det vi vill kalla selektiv integration, där unga med utländsk bakgrund i genomsnitt har höga ambitioner och når långt vad gäller högre utbildning och inkomster, medan de sociala och kulturella avstånden till unga med svenskfödda föräldrar ofta är stora. Särskilt stora är de när vi jämför unga med bakgrund i Sverige (och övriga västvärlden) och de med bakgrund i länder i Mellan-östern och Afrika.
Sverige av i dag är också ett separerat samhälle, där unga med utländsk respektive svensk bakgrund ofta lever avskilda liv i segregerade miljöer, med begränsade nära sociala relationer till varandra, och ofta med olika syn på livet.”
Den nya Mångfaldsbarometern visar att stora skillnader råder i synen på invandring, minoriteter och mångfald bland de olika riksdagspartiernas väljare
Idag har 2022 års mångfaldsbarometer publicerats som bygger på en enkätundersökning och visar att stora skillnader råder i synen på invandring, minoriteter och mångfald bland de olika riksdagspartiernas väljare. Bland annat framkommer följande anmärkningsvärda skillnader.
91% av MP:s väljare anser att det svenska samhället bör skapa möjligheter för invånare med utländsk bakgrund att bevara sina kultur och sina traditioner att jämföra med endast 20% av SD:s väljare. Bland M:s och KD:s väljare anser 40% detsamma.
91% av SD:s väljare anser att alla invånare med utländsk bakgrund som begår brott i Sverige ska utvisas ur landet att jämföra med endast 14% av MP:s väljare. Bland M:s och KD:s väljare anser 80% detsamma.
86% av MP:s väljare anser att det är bra att invandrarna behåller sitt modersmål och även överför det till sina barn (d v s till den s k andra generationen) som föds och växer upp i Sverige att jämföra med 23% av SD:s väljare.
89% av SD:s väljare anser att människor invandrar till Sverige för att utnyttja de sociala förmånerna och välfärdstjänsterna att jämföra med 5% av MP:s väljare.
93% av SD:s väljare anser att det svenska medborgarskapet ska vara villkorat och endast ges till dem som inte begår brott, förvärvsarbetar och inte överutnyttjar socialförsäkringssystemet att jämföra med 18% bland MP:s väljare. Bland M:s och KD:s väljare anser 84% detsamma.
I stort sett 100% av MP:s väljare är positivt inställda till mångfald medan endast 5% av SD:s väljare är det medan 65% omvänt är explicit och uttalat negativa till mångfald bland SD:s väljare.
94% av MP:s väljare anser att invånare med utländsk bakgrund berikar Sverige ekonomiskt jämfört med 14% av SD:s väljare. Bland M:s och KD:s väljare anser runt 45% detsamma.
94% av V:s väljare anser att det är socioekonomiska faktorer som ligger bakom kriminaliteten och skjutningarna i miljonprogramsområdena medan 86% av MP:s väljare anser att det är social diskriminering som gör det. 82% av SD:s väljare anser i stället att inlärningsproblem hos vissa familjer (p g a våld i familjen, kultur och/eller religion) ligger bakom kriminaliteten och skjutningarna i miljonprogramsområdena. Detsamma anser också 79-80% av M:s och KD:s väljare.
36% av MP:s väljare anser att muslimska kvinnor är förtryckta att jämföra med 87%, 79% och 78% bland M:s, SD:s och KD:s väljare.
79% av SD:s väljare föredrar majoritetssvenska grannar att jämföra med 10% av MP:s väljare. 45% av M:s och KD:s väljare anser detsamma. 64% av SD:s väljare föredrar dessutom majoritetssvenska arbetskollegor.
89% av SD:s väljare anser att invandrarna hotar de svenska värderingarna att jämföra med 14% bland MP:s väljare.
87% av SD:s väljare anser att böneutrop är mer störande är kyrkklockor att jämföra med 9% av MP:s väljare.
Av samtliga deltagande respondenter träffar eller umgås 8% dagligen med någon från Afrika eller Latinamerika, 11% med någon från övriga Asien (d v s Sydasien och/eller Östasien), 16% med någon från Mellanöstern och 55% med någon från övriga Europa utanför Norden.
Framför allt gäller detta personer som är i åldrarna 18-30 år samt högutbildade och höginkomsttagare och de som bor och lever i de tre storstadsregionerna. Bland V:s, L:s och C:s väljare uppger 24-29% att de dagligen träffar eller umgås med någon med utomeuropeisk bakgrund att jämföra med mellan 16-20% för de som röstar på M, SD eller KD respektive på S,V eller MP.
I övrigt går följande större trender att urskilja:
Attityderna till mångfald har över tid blivit mer negativa bland kvinnor, bland unga och bland högutbildade men fortfarande är de långt mer negativa bland män, bland äldre respektive bland lågutbildade.
Allt fler anser också att vissa invånare skapar mer problem i bostadsområden (sociala problem, kriminalitet o s v) och fr a gäller det invånare med bakgrund i Afrika och Mellanöstern – det uppger 39% respektive 46%. 10% anser att invånare med bakgrund i Latinamerika och övriga Asien (d v s Sydasien och/eller Östasien) skapar mer problem i bostadsområden, 5% att invånare från övriga Europa utanför Norden gör det och i stort sett ingen anser att invånare med bakgrund i övriga Norden gör det. Mellan 27-31% uppger också att de skulle överväga att flytta om de fick en granne med bakgrund i Afrika eller Mellanöstern.
Andelen väljare som helt identifierar sig som feminister är numera fler än de som identifierar sig som socialister
Fascinerande data som är hämtade från 2020 års SOM-undersökningen vid Göteborgs universitet och ett anmärkningsvärt resultat är då att fler idag identifierar sig som feminister än som socialister och vilket torde vara första gången det händer liksom fr a tämligen unikt i ett globalt sammanhang. Hade antirasism också inkluderats i och av undersökningen så är jag rätt säker på att en betydande procentandel av respondenterna också hade identifierat sig som det (d v s som antirasister).
Utifrån partisympati är det också anmärkningsvärt att endast hälften av V:s väljare och endast en fjärdedel av SAP:s väljare identifierar sig helt som socialister – andelen som identifierar sig helt som feminister är då i stort sett lika många för båda dessa partier. Intressant nog är andelen socialister fler än andelen liberaler bland MP:s väljare som annars helt domineras av självidentifierade feminister.
Feministerna är omvänt mycket få bland SD:s, KD:s och M:s väljare medan L gör skäl för sitt fortfarande halvnya partinamn att döma av hur deras väljare självkategoriserar sig.
Svenskarna är möjligen det s k folk på jorden som är minst pro-Ryssland och minst pro-Kina
EU:s SCB offentliggjorde nyligen en stor opinionsundersökning som visar att svenskarna är det s k folk i EU som är allra minst pro-Ryssland (endast 2% har en ”totalt positiv” syn på landet att jämföra med 10% bland invånarna i hela EU) liksom allra minst pro-Kina (endast 8% har en ”totalt positiv” syn på landet att jämföra med 22% bland invånarna i hela EU).
Likaså är svenskarna det s k folk i EU som är allra minst pro-Turkiet (endast 12% har en ”totalt positiv” syn på landet att jämföra med 28% bland invånarna i hela EU) efter Grekland (endast 4% av grekerna har en ”totalt positiv” syn på Turkiet) och vilket i det sistnämnda fallet har en ”naturlig” historisk förklaring.
De länder vars invånare är pro-Ryssland (i vissa fall upp till 20-49%) återfinns fr a på Balkan (t ex är 49% av bulgarerna det liksom 25% av grekerna) och de länder vars invånare är pro-Kina återfinns också i samma region liksom i Central- och Östeuropa (t ex är 38% av ungrarna det liksom 37% av rumänerna) och detsamma gäller de länder vars invånare är pro-Turkiet (t ex är 56% av letterna det liksom 39% av polackerna).
Överlag framstår invånarna i Sverige som det s k folk i EU som är allra mest emot auktoritära regimer i EU medan invånarna i sydöstra, centrala och östra Europa liksom även i södra Europa (t ex är 39% av invånarna i Spanien pro-Turkiet) framstår som de som är allra mest för auktoritära regimer.
Det s k svenska folkets extremt negativa syn på Kina har även framträtt i tidigare internationella opinionsundersökningar där det framgår att svenskarna är alla mest emot Kina och senast också i en opinionsundersökning från Utrikespolitiska institutet som undersöker svenskarnas syn på olika asiatiska länder och det är sannolikt att det s k svenska folket är det s k folk på jorden som är minst pro-Kina liksom minst pro-Ryssland.
Slutligen kan en fråga sig vilka invånare i landet som egentligen är pro-Ryssland, pro-Kina och även pro-Turkiet och det går att anta att det till stora delar handlar om invandrare och barn och efterkommande till invandrare från dessa tre länder liksom också invandrare från länder vars invånare hyser en positiv syn till de tre länderna ifråga.
De majoritetssvenskar som är pro-Ryssland, pro-Kina och pro-Turkiet är det antagligen av både ideologiska skäl och ”sentimentala” skäl – de kanske romantiserar och uppskattar rysk eller kinesisk kultur eller tillbringar väldigt mycket tid i Turkiet under semestrarna o s v och många är de antagligen gifta med (och har i många fall även barn med) personer som har bakgrund i Ryssland, Kina eller Turkiet.
De (majoritets)svenskar som har social kontakt med invånare med utomeuropeisk bakgrund uppvisar den högsta s k toleransen för mångfald
Den senaste Mångfaldsbarometern (som gäller för 2020) är fascinerande läsning för den som också har läst åtminstone några av de 100-tals attitydundersökningar som kontinuerligt har genomförts i Sverige (och bland fr a majoritetssvenskarna) ända sedan 1950-talet efter amerikansk modell och med utgångspunkt i Allports kontakthypotes och Bogardus sociala distans-skala.
Denna typ av undersökningar försöker helt enkelt mäta (majoritets)svenskarnas attityder till olika invandrar- och minoritetsgrupper utifrån bl a närhet och distans och negativa och positiva attityder till mångfald, invandring, religion o s v och i den senaste Mångfaldsbarometern framgår det än en gång att Allports kontakthypotes fortfarande verkar hålla i sig:
De (majoritets)svenskar som har social kontakt med en eller flera invånare med utomeuropeisk bakgrund uppvisar den högsta s k toleransen för utomeuropéer och för mångfald och det omvända gäller för de som knappt umgås med någon invånare med utomeuropeisk bakgrund alls, d v s de uppvisar den högsta s k intoleransen.
År 2020 umgicks runt 20% av deltagarna i Mångfaldsbarometern med en invånare med utomeuropeisk bakgrund och generationsskillnaderna är tydliga – det handlade om 6% bland de som var 65-75 år gamla att jämföra med uppemot 25% bland de unga vuxna i åldern 18-30 år. Bland SD-väljarna som deltog i Mångfaldsbarometern uppgav f ö 42% att de aldrig umgås med någon invånare med utomeuropeisk bakgrund.
Mångfaldsbarometern konstaterar i övrigt att något hände med attityderna till utomeuropéer och till mångfald liksom till migration och integration i allmänhet efter 2015, d v s det s k flyktingkrisåret 2015 var verkligen den stora ”game changer:n” i sammanhanget och därefter har allt fler (majoritets)svenskar uppgett i olika undersökningar att de är negativt inställda till utomeuropéer och till mångfald generellt.
Vidare visar 2020 års Mångfaldsbarometer att även om unga vuxna fortfarande är de som är mest positiva till mångfald så har även deras positiva attityder minskat från 82% till 71%. Särskilt unga vuxnas attityder till att ha invånare med utomeuropeisk bakgrund som grannar har försämrats rejält på senare år.
Inte bara unga vuxna utan också kvinnor blir alltmer negativa över tid till mångfald och särskilt till religion samtidigt som männen likaså blir alltmer negativa, vilket innebär att gapet mellan kvinnor och män kvarstår men att kvinnorna alltmer ändå närmar sig männen.
Därtill verkar TAN-högerns kulturkrig ha satt spår och fr a gett ”utdelning” – andelen som anser att människor bara kommer till Sverige för att utnyttja de sociala förmånerna i landet har ökat till 44% vilket är den högsta siffran sedan Mångfaldsbarometern började fråga om detta och detsamma gäller andelen som anser att (den utomeuropeiska) invandringen är orsaken till den svenska bostadsbristen – denna siffra ligger idag på skyhöga 70%.
Vad gäller specifika grupper som deltagarna pekar ut som ”stökiga” grannar så toppar fortsatt personer med bakgrund i Mellanöstern men personer med bakgrund i Asien och i Afrika knappar alltmer in på Mellanöstern-gruppen.
Tidigare har de högutbildade med höga inkomster, d v s akademikerna eller SACO-kollektivet, uppvisat de mest positiva attityderna till mångfald och så är fortfarande fallet men inom denna grupp har andelen som hyser negativa attityder till att ha invånare med utomeuropeisk bakgrund som grannar också ökat över tid.
Ny rapport kritiserar den svenska diskrimineringspolitiken
I dagarna har Equality Law Network publicerat sin Sverige-rapport ”Non-discrimination: Sweden” som Paul Lappalainen har författat och som sammanfattar situationen för landets minoriteter i relation till den svenska diskrimineringslagen och antidiskrimineringspolitiken:
https://www.equalitylaw.eu/downloads/5279-sweden-country-report-non-discrimination-2020-2-08-mb
Lappalainen kritiserar bl a att svenska DO numera endast prioriterar informationsspridning och utbildningsinsatser och inte att driva några anmälningar om diskriminering till domstol. Utgångpunkten bakom svenska DO:s linje är att de som diskriminerar saknar information och kunskap och att det därför handlar om att försöka förändra majoritetssamhällets och majoritetsinvånarnas attityder till minoriteterna.
Detta har varit den svenska linjen ända sedan Sverige undertecknade FN:s rasdiskrimineringskonvention på 1960-talet och under framväxten av den svenska diskrimineringslagen och antidiskrimineringspolitiken – d v s att det handlar om att få majoritetssvenskarna att ändra sina attityder till minoriteterna och bli toleranta gentemot desamma. Lappalainen skriver följande om denna svenska fixering vid attityder som också har gått hand i hand med en besatthet vid att utmönstra och avskaffa ordet ras som ett sätt att bekämpa diskriminering:
“Due to a denial of race discrimination as a problem in Sweden, Swedish policymakers were slow to adopt modern legislation in this regard. Symbolic laws – at best – were adopted to change attitudes rather than behaviour. The removal of the word ‘race’ may in turn feed into the more general denial of racism as a Swedish problem and thus confuse judges, lawyers and others in implementing the Discrimination Act. As far as terminology related to discrimination is concerned, policymakers tend to be sensitive to the interests of organisations representing discriminated groups. This relates to empowerment. However, there seems to have been little interest in the opinions of those affected by the term ‘race’, particularly Swedes with an African heritage. Furthermore, since policymakers seem to believe that such changes are an important step in the effective implementation of the Discrimination Act, this may in turn be a hindrance to the development of actual improvements in the law.”
År 1963 hade endast en procent av de svenska ungdomarna en bekant som var kines, 29% av pojkarna ville stänga ute resande från Sverige och 8% av flickorna kunde tänka sig att bli tillsammans med en rom
År 1963 genomfördes en av de allra tidigaste s k tolerans- och attitydundersökningarna som handlade om hur de infödda majoritetssvenskarna såg på olika invandrare och minoriteter utifrån den s k social distans-skalan och resultaten från denna undersökning, som jag ”kom över” i fredags, fascinerar verkligen:
Till exempel hade endast 5% av respondenterna, som bestod av ungdomar, träffat en kines i det verkliga livet, endast 60% hade träffat en finne och ej mer än 31% hade träffat en jude och i alla dessa fall var det än färre som någon gång hade varit bekant med en kines, en finne eller en jude.
Vad gäller de invandrar- och minoritetsgrupper som flest respondenter hyste negativa attityder och stereotyper till kom resande och romer etta och tvåa och därefter ryssar, kineser och japaner medan minst negativa attityder och stereotyper gällde för norrmän, irländare, holländare och österrikare.
29% respektive 6% av pojkarna ville vidare helt stänga ute resande respektive judar från Sverige och endast 8% respektive 16% av flickorna kunde tänka sig att bli tillsammans med en romsk person respektive en kinesisk person.
På 1960-talet var då Sverige möjligen ett av västvärldens allra mest homogena länder sett till andelen s k synliga minoritetsinvånare:
År 1960 fanns det exempelvis endast 596 invånare i landet som var födda i Afrika, 797 invånare som var födda i Latinamerika och Karibien samt 1476 invånare som var födda i Asien liksom 202 invånare som var födda i Turkiet, 266 som var födda i Grekland och 1532 som var födda i Jugoslavien motsvarande totalt 4869 personer eller 0,06% av den dåtida svenska totalbefolkningen. Det är troligt att en betydande del av dem som ingick i dessa siffror var utlandssvenskar som hade fötts i olika länder i Latinamerika, Afrika och Asien och därefter invandrat till Sverige medan ytterligare andra av dessa 4869 personer bara bodde i Sverige temporärt som studenter eller gästarbetare.
Hur många ”invandrare” och minoritetsungdomar hyser egentligen negativa attityder till ”svenskar” och majoritetsungdomar?
Veckans materialinsamlingsskörd
En snabbgenomgång av de variabler som anses kopplade till svenskheten
Tobias Hübinette 