Kategori: asiatiska kvinnor
Ännu en minnesstund för en mördad asiatisk kvinna i New York
I söndags mördades ännu en asiatisk kvinna i New York en månad efter att Michelle Alyssa Go dödades i samma stad och denna gång handlade det om en person av (syd)koreansk härkomst – Christina Yuna Lee. I måndags hölls en minnesstund över Lee i New Yorks Chinatown där hon bodde och även mördades, vilket Washington Post rapporterar om och samtidigt har polisen meddelat att under förra året gick antalet antiasiatiska hatbrott upp med 361% just i New York.
Sedan pandemin bröt ut i början av 2020 har åtminstone ett 15-tal asiater dödats i USA och den mest uppmärksammade händelsen ägde rum i Atlanta i mars 2021 när en man dödade åtta personer varav sex var asiatiska kvinnor (och flertalet med koreansk bakgrund).
Hatbrottsstatistik i USA liksom i andra länder där specifik statistik förs över antiasiatiska hatbrott visar att under pandemin har asiatiska kvinnor blivit påhoppade och misshandlade av icke-asiatiska främlingar i det offentliga rummet i större utsträckning än asiatiska män, vilket tros bero på en kombination av att asiatiska kvinnor ses som ”lätta offer” liksom att de också tenderar att (hyper)sexualiseras.

https://www.washingtonpost.com/lifestyle/2022/02/15/christina-yuna-lee-asian-american-women-react
“Many Asian American and Asian women with ties to Chinatown felt on edge, and out of answers, on Monday. Earlier that day, Asian organizers and residents held a rally at nearby Sara D. Roosevelt Park, calling attention to the increase in violence. A carefully arranged constellation of flowers — mostly white, which symbolizes mourning in Korean culture and is used at funerals — lay at the base of a tree in front of the building in tribute.
Niou said that she heard about Lee’s death at 8 a.m. on Sunday, and that some of her staff and friends had known Lee. “When they found out it was her, it was a lot, you know? She’s somebody in the community,” Niou said. “That’s exactly why it hurts so much, and also hits so close to home,” she continued. “The community is feeling a lot of the same things. There’s so many people who have just told me: They’re so afraid. They’re afraid for their sisters, they’re afraid for their grandparents, they’re afraid for their daughters.”
For Niou, the legacy of racism is clear in the recent violence. “We have a history in America of perpetuating this notion that Asian Americans do not belong here,” she said, pointing to the Chinese Exclusion Act of 1882 and Japanese internment during World War II. At the same time, she added, the model minority myth has further othered Asian Americans.“
Vem är egentligen ”kryddan”?
En undrar ju ”i sitt stilla sinne” (som i just mitt fall är fullt av erfarenheter av rasstereotyper av asiater) vad eller kanske snarare vem som egentligen är ”kryddan” och en ”mustig färgpalett”? Bakgrunden är då att Gudrun Sjödén, som är ett av landets mest lönsamma och framgångsrika modeföretag, har en lång historia av exotifierande annonser och stereotyp reklam liksom också av att låta sig inspireras av den utomvästerländska världen vad gäller design och estetik.

Deltog idag i det längsta radioinslaget hittills i Sverige om rasism mot asiater
Världens fortfarande mest inflytelserika (västerländska) magasin/tidskrift Time (bredvid Newsweek) har just nu och för första gången någonsin rasism mot asiater som (huvud)tema.




Hatbrotten mot asiater har exploderat i antal under pandemin medan hatbrotten mot andra minoriteter tvärtom har gått ned i antal och till skillnad från hatbrotten mot andra minoriteter är det (de asiatiska) kvinnorna som utsätts allra mest (och inte männen).
Rasism mot asiater var även temat i dagens avsnitt av Sveriges Radios och P1:s program Nordegren & Epstein där Thomas Nordegren, Nanna Olasdotter Hallberg, Evelyn Mok och jag (Louise Epstein är tyvärr covid-19-sjukskriven) deltog och samtalade om frågan i ett specifikt svenskt sammanhang.
Varför ökar vardagsrasismen, trakasserierna och de fysiska attackerna mot asiater även i Sverige? Varför finns det ingen forskning eller statistik om asiater i Sverige? Varför florerar stereotyper om asiater fortfarande bland svenska artister, skådespelare, tecknare, komiker och musiker och både inom populärkulturen och den s k finkulturen ? (såsom bl a Henrik Schyffert, Filip Dikmen, Lotta Lundgren, Pernilla Wahlgren, Mi Ridell, Shan Atci, Per Moberg, Anders Lundin, Sanna Nielsen, Sissela Kyle m fl m fl)
Varför tas frågan om rasism mot asiater nästan aldrig upp i politikens värld till skillnad från rasism mot bl a romer, svarta, judar, muslimer och samer? Varför är de svenska antirasisterna så tysta om frågan om rasism mot asiater? Hur ser sambandet ut mellan den våldsamma och brutala hypersexualiseringen av asiatiska kvinnor och rasism mot asiater? Hur hänger västerlänningarnas rädsla för ett militärt, ekonomiskt, politiskt eller kulturellt ”raskrig” mot Stillahavsasien och Västs närmast otaliga krig och konflikter med asiater i Nordost- och Sydostasien under 1900-talet samman med rasism mot asiater i västvärlden? Och varför finns det knappt några asiater i den svenska offentligheten som tar upp frågan om rasism mot asiater?
Allt detta hann mer eller mindre avhandlas i inslaget som med all sannolikhet var det hittills längsta inslaget i svensk radio om frågan om rasism mot asiater någonsin – det varade då i nästan 30 minuter.
I inslaget berättade Evelyn om hur hon senast för någon dag sedan trakasserades och förföljdes av en icke-asiatisk man i Göteborg och hon nämnde även händelsen i Flemingsberg i Huddinge för någon vecka sedan när en städerska med asiatisk bakgrund på Karolinska sjukhuset (i just Flemingsberg) förföljdes av två icke-asiatiska män som attackerade henne och t o m försökte knivhugga henne.
Själv berättade jag om den obefintliga svenska forskningen om rasism mot asiater och om att i stort sett inga andra svenska forskare än jag själv har intresserat sig för denna idag mycket stora minoritet som börjar närma sig en kvarts miljon eller 250 000 invånare varav kring 2/3 är utrikes födda, över 2/3 är kvinnor, en fjärdedel eller 25% är blandade eller mixade (med i huvudsak asiatiska mammor och vita eller andra icke-asiatiska pappor) och 15% är adopterade. Lyssna gärna på inslaget mellan ca 7.40-32.45:

”Hur har corona-pandemin och de alltmer spända politiska relationer med Kina påverkat rasismen mot östasiater? Inbjudna till programmet för att prata om detta är ståupkomikern Evelyn Mok och Tobias Hübinette, docent i interkulturell pedagogik vid Karslstads universitet.”
Om varför asiatiska kvinnor är särskilt utsatta i USA och i Väst
Medan amerikansk polis verkar fortsätta att hävda att masskjutningen av sex asiatiska kvinnor i och utanför Atlanta inte handlade om ett rasmotiverat hatbrott utan om att den gripne och misstänkte mannen ”hade en dålig dag” och är en s k sexmissbrukare som är sexuellt fixerad vid asiatiska kvinnor så ger CNN en utmärkt historisk och politisk bakgrund till varför asiater och fr a asiatiska kvinnor är så utsatta i USA och i Väst.
Dels handlar det om att asiater sällan eller aldrig är i fokus när rasism, diskriminering och hatbrott diskuteras i USA och i Väst (till skillnad från svarta, muslimer, latinos/as, judar, romer m fl minoriteter) och antagligen då många icke-asiater anser eller upplever att asiater helt enkelt inte drabbas av rasism, diskriminering och hatbrott.
Dels handlar det om USA:s (och Västs i övrigt) alla krig i Nordost- och Sydostasien (d v s den region i världen där USA har utkämpat sina mest omfattande och flesta krig sedan 1800-talets slut och framåt – OBS: USA har också krigat en hel del i Latinamerika och Karibien liksom i MENA-regionen men de krigen har varit mindre omfattande och färre än de som USA har utkämpat i Stillahavsasien där USA:s trupper dessutom är koncentrerade) som har resulterat i att 10-tals miljoner (vita och svarta) amerikanska män som har stridit och tjänstgjort i alla dessa konflikter och som har varit och är stationerade på USA:s alla militärbaser i regionen har s k sexuella erfarenheter av asiatiska kvinnor p g a våldtäkter, övergrepp och prostitution och flera miljoner (vita och svarta) amerikanska män är idag gifta med och tillsammans med asiatiska kvinnor.
På grund av denna historia av sexuella övergrepp i olika krig och en institutionaliserad militärprostitution i anslutning till baserna, en mycket omfattande äktenskapsinvandring av asiatiska kvinnor till USA och till Väst och en likaledes omfattande sexturism i regionen har asiatiska kvinnor kommit att bli den antagligen allra mest sexualiserade kvinnliga minoritetsgruppen (även om svarta kvinnor och latinas också sexualiseras rejält i fr a USA). Asiatiska kvinnor (liksom f ö asiatiska män) är vidare kraftigt överrepresenterade inom serviceyrken i USA liksom i andra västländer, vilket också gör dem särskilt utsatta.
Slutligen upplever och uppfattar många icke-asiater att både asiatiska män och kvinnor och kanske särskilt de asiatiska kvinnorna saknar ett utvecklat känsloliv och kan stå ut med i stort sett vad som helst i livet och både av psykisk och fysisk art och nästan är som maskiner/robotar såsom att exempelvis bli sexuellt objektifierade och exploaterade – d v s det går helt enkelt att ”köra” med asiater mer eller mindre hur som helst då de inte verkar reagera och må dåligt av det eller protestera och ”bråka” (läs: nollställda ansikten och noll kroppsspråk – d v s det går att både ha kul åt, håna, trakassera, mobba och j-vl-s med asiater och göra det ostraffat utan att någon bryr sig inklusive asiaterna själva) såsom annars andra minoriteter i allra högsta grad gör:
https://edition.cnn.com/2021/03/17/us/asian-women-misogyny-spa-shootings-trnd/index.html
”Of the eight people who were killed when a White man attacked three metro Atlanta spas, six were Asian women. Investigators said it was too early to say whether the crime was racially motivated, and instead pointed to the suspect’s claim of a potential sex addiction.
But experts and activists argue it’s no coincidence that six of the eight victims were Asian women. And the suspect’s remarks, they say, are rooted in a history of misogyny and stereotypes that are all too familiar for Asian and Asian American women.
They’re fetishized and hypersexualized. They’re seen as docile and submissive. On top of that, they’re often working in the service sector and are subject to the same racism that affects Asian Americans more broadly. The way their race intersects with their gender makes Asian and Asian American women uniquely vulnerable to violence, said Sung Yeon Choimorrow, executive director of the non-profit advocacy group National Asian Pacific American Women’s Forum.
And those factors came together this week in a dangerous, and ultimately deadly, way. The perceptions of Asian and Asian American women as submissive, hypersexual and exotic can be traced back centuries.
Rachel Kuo, a scholar on race and co-leader of Asian American Feminist Collective, points to legal and political measures throughout the nation’s history that have shaped these harmful ideas. One of the earliest examples comes from the Page Act of 1875. That law, coming a few years before the Chinese Exclusion Act, was enacted seemingly to restrict prostitution and forced labor.
In reality, it was used systematically to prevent Chinese women from immigrating to the US, under the pretense that they were prostitutes. US imperialism has also played a significant role in those attitudes, Kuo said. American service members, while abroad for US military activities (including the Philippine-American War, World War II and the Vietnam War), have a history of soliciting sex workers and patronizing industries that encouraged sex trafficking.
That furthered denigrating stereotypes of Asian women as sexual deviants, which were memorialized on screen. All of those perceptions ”have had the effect of excusing and tolerating violence by ignoring, trivializing and normalizing it,” Kuo said.
Those stereotypes also feed into perceptions of ”Asian women as cheap and disposable workers,” said Kuo. That’s made them economically vulnerable, too.
Asian American businesses have already been hit especially hard during the pandemic, fueled both by unemployment and xenophobia. Asian women, in particular, made up the highest share of long-term unemployed workers last December, according to a January report from the National Women’s Law Center.
And many Asian American women work in service industries, such as beauty salons, hospitality and restaurants.
”The narrative gets lost because we’re seen as the ‘model minority,’ where they think we’re all lawyers and doctors and engineers, but look into it a little deeper and many of the women in our community work in frontline service-based sectors,” Choimorrow, of the National Asian Pacific American Women’s Forum, said.
Other advocates also called attention to the recent victims’ employment situations.
”That the Asian women murdered yesterday were working highly vulnerable and low-wage jobs during an ongoing pandemic speaks directly to the compounding impacts of misogyny, structural violence, and white supremacy,” Phi Nguyen, litigation director at Asian American Advancing Justice – Atlanta, said in a statement.
Massage parlor workers and sex workers are especially at risk, according to Esther Kao, an organizer with Red Canary Song, a New York-based collective of Asian and Asian American advocates for massage parlor workers and sex workers. She said those workers not only face stigma, but are also often migrants.
Some may fear they risk deportation should authorities investigate violence or crimes against them. It’s also important to note that not all massage businesses provide sexual services, Kao said. To suggest as much, as the suspect in the Atlanta area attacks did, is a ”racist assumption,” she said.
”It ties specifically to the fetishization of Asian woman,” Kao added.”
Den första svenska renodlade avhandlingen om asiater i Sverige försvaras snart vid Umeå universitet
Den första svenska avhandlingen om asiater i Sverige och närmare bestämt om asiatiska kvinnor i Sverige försvaras snart vid Umeå universitet: Den 11 december äger en tämligen unik disputation rum vid Umeå universitet och närmare bestämt vid dess Centrum för genusstudier och därtill är både opponenten liksom en ledamot i betygsnämnden asiater liksom jag själv som är suppleant i nämnden då vi alla tre råkar vara adopterade från Korea :
Lan Kieu försvarar då sin doktorsavhandling ”After idealism and difference. Subjects of yellow feelings and sentimental narratives of migration” som handlar om vietnamesiska och asiatiska kvinnor som är tillsammans med icke-vietnamesiska och icke-asiatiska och i första hand vita män i Sverige.
Faktum är att det är den första avhandlingen om de idag närmare 80 000 asiatiska invandrarkvinnor som bor och lever i landet och som är tillsammans med icke-asiatiska och i första hand vita män (och om även de asiatiska adopterade kvinnorna inkluderas som är tillsammans med icke-asiatiska och i första hand vita män så handlar det om över 100 000 personer – d v s vi talar här om en mycket stor demografisk grupp i det svenska samhället).
Den svenska forskarvärlden har hittills uppvisat ett utpräglat och påtagligt ointresse för de svenska asiaterna som med åren har kommit att te sig alltmer märkligt mot bakgrund av hur stor denna minoritet faktiskt är idag och det går att fråga sig varför inga svenska forskare vill studera de svenska asiaterna? Svenska asiater eller asiater i Sverige uppgår idag till en bra bit över 200 000 invånare och överstiger därmed med råge exempelvis antalet svenska latinamerikaner vilka uppgår till lite mer än 150 000 invånare.
Till skillnad från både de svenska latinamerikanerna, afrosvenskarna och de 100 000-tals invånare som har bakgrund i sydöstra Europa och i före detta Jugoslavien samt i Västasien och Nordafrika så är de svenska asiaterna dock inte närvarande och synliga alls inom forskningen och knappt ens inom den svenska offentligheten, samtidskulturen och politiken överhuvudtaget. Denna relativa frånvaro gäller dessutom både i minoritetssammanhang, i miljonprogramsområdena och inom den så kallade ”Orten”-rörelsen, liksom i offentligheten i stort såsom i relation till antirasistiska frågor och till migrations- och integrationsfrågor eller i politiska, mediala, kulturella och just akademiska sammanhang.
Den lilla forskning som föreligger om de svenska asiaterna är både mycket sparsam och fragmentarisk mot bakgrund av hur stor minoriteten trots allt är idag och består till största delen av framför allt socialmedicinska studier av asiatiska kvinnor vilka lever tillsammans med icke-asiatiska och i första hand vita män. Därutöver finns det även enstaka studier av asiatiska barn och ungdomar vilka är adopterade av i första hand majoritetssvenskar.
Till skillnad från exempelvis de svenska latinamerikanerna och afrosvenskarna eller de svenska kurderna, iranierna, syrianerna, turkarna och afghanerna så finns det inte någon rapport, någon översikt, någon avhandling, någon antologi, någon monografi eller någon historik om de svenska asiaterna som minoritetskategori eller om exempelvis de svenska kineserna eller de svenska filippinarna.
Inom den svenska så kallade IMER-forskningen, det vill säga forskning om internationell migration och etniska relationer, har i stort sett samtliga större invandrargrupper och minoritetskategorier som härrör från en viss stat, en viss region eller en viss kontinent avhandlats och beforskats genom åren och därtill i de allra flesta fall många gånger om (såsom ett flertal avhandlingar om de svenska chilenarna, åtskilliga studier av de svenska iranierna och många böcker om de svenska somalierna o s v).
Samtidigt har ännu ingen exempelvis doktorerat på de svenska thailändarna eller på de svenska malaysierna och ingen monografi föreligger exempelvis heller om de svenska japanerna eller om de svenska indoneserna. En försiktig men samtidigt antagligen alltför generös uppskattning ger vid handen att det möjligen existerar ett 30-tal akademiska texter i vid bemärkelse som svenska forskare ligger bakom och som därmed utgör hela den samlade forskningen i Sverige om de svenska asiaterna så Lan Kieus avhandling är därmed på alla sätt och vis en milstolpe:

http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsfpid=diva2%3A1501948&dswid=1931
”After Idealism and Difference is a critical and ethical project of reading the postcolonial other. Taking a void from postcolonial and poststructuralist feminist critique, my thesis aims to deconstruct the privilege of the “marginalia” as the beloved object of feminist scholarship. I hope to open up a different account of feminist ethics and politics that can move beyond moralism and identitarianism. Empirically, through a critically unlicensed reading of the narratives of Vietnamese migrant women who have been in intimate relationships with Swedish men, I seek to analyze the structure of feelings and power of the Asiatic migrant subjects, which I term “yellow feelings,” after the moralizing idealism of otherness and after identity-based difference, in which “yellow feelings” such as love, gratitude, mimetic desire, endurance will be unbenevolently scrutinized, de-idealized, and universalized.
The thesis consists of four chapters. Chapter One offers a critical review of the treatment of the native image in the field of feminist and postcolonial studies in which I argue for an ethics of reading the other after idealism and difference. I maintain that Vietnamese ethnic subjects must be read as universal subjects while their particularistic yellow feelings must not be premised upon an antinormativity or an oppositional difference to dominant feelings, despite their occasional disavowal of and resistance to dominant feelings. In Chapter Two, I examine yellow feelings through the notions of agency, resistance, and mimetic desire in the racialized “third-world” other. I argue that this feeling agency is convoluted, whereas resistance cannot always be read in opposition to disposability, susceptibility, and complicity. I propose to read the “third-world” desire as mimetic desire in a triangular mode, rather than in a binary framework. In Chapter Three, I analyze yellow feelings of gratitude and the mechanisms of power by which the Vietnamese-Asiatic subjects are obliged to be thankful. I argue that the power of gratitude, although violating, is also enabling, and because of this enablement, it makes the dismissal of power become forever exhausting and awkward. In Chapter Four, I examine the power structure of yellow feelings as endurance under the force of monolingualism. I maintain that while the monolingualism exploits the bad faith of the self-disciplinary Vietnamese subjects, it is also a power to substitute and preserve the loss that the subjects have endured.”
Ännu en deckare där huvudpersonen är adopterad från Asien

Aldrig tidigare har rapporteringen om rasism mot just asiater varit så omfattande som under den rådande pandemin
Det enda ”positiva” med pandemin (OBS: det finns absolut inget positivt med viruset i sig så klart och heller inget som helst positivt med rasism riktad mot en viss minoritet) är att media i allmänhet och olika antirasistiska medier, organisationer och aktörer i synnerhet har haft mer fokus än någonsin tidigare på rasism mot asiater på senare tid och med all säkerhet gäller det i varje fall för svensk del.
Det finns idag över 220 000 invånare i landet med någon form av bakgrund i Nordost- och Sydostasien och vilket är en siffra som bl a kan jämföras med att det finns 130 000 invånare i landet med någon form av bakgrund i Syd- och Centralasien, 170 000 invånare i landet med någon form av bakgrund i Latinamerika och Karibien, över 300 000 invånare i landet med någon form av bakgrund i subsahariska Afrika liksom närmare 1 miljon invånare i landet med någon form av bakgrund i Västasien och Nordafrika eller i den s k MENA-regionen.
Trots den asiatiska minoritetens relativt stora demografiska numerär syns och hör svenska asiater annars normalt i mycket liten utsträckning i den svenska offentligheten och i det svenska samhällslivet i stort i jämförelse med exempelvis personer med bakgrund i Latinamerika, i den s k MENA-regionen eller i subsahariska Afrika (det finns t ex knappt några svenska asiater som är kända politiker, kända musiker, kända dansare, kända konstnärer, kända skådespelare, kända författare, kända journalister eller kända forskare med några få enstaka undantag) och inte minst gäller det just i relation till frågor som rör rasism eller i antirasistiska sammanhang och på grund av denna extrema osynlighet som omgärdar gruppen i Sverige blir just allt fokus på rasism mot asiater under innevarande pandemi en sådan märklig anomali som verkligen sticker ut på alla sätt och vis (och enligt mig då på ett ”positivt” sätt).
Reflektioner kring de svenska asiaterna (än en gång)

Nytt reportage om rasism mot och rasdiskriminering av asiatiska kvinnor i Sverige

Stort reportage om rasism mot asiater
