Kategori: asiatiska kvinnor
Om Sveriges första invandrade asiatiska kvinna som ankom till Sverige för att gifta sig med en svensk man
Har idag äntligen (antagligen i varje fall) lyckats gå till botten med vem som var Sveriges första kvinnliga (öst- och sydost)asiatiska invandrare som ankom till landet för att gifta sig med en svensk man.
Det handlar sannolikt om Hee Yun som invandrade från Sydkorea redan 1952 mitt under brinnande Koreakrig och gifte sig med Egon Franzén från Gävle, som hade tjänstgjort vid Svenska Röda Korsets fältsjukhus i Busan, där de båda hade träffats och blivit ett par.
Hee Yun, vars farfar hade varit lärare åt den koreanska kungafamiljens barn och därmed tillhört hovet, verkar ha blivit föräldralös under kriget och vid 23 års ålder satte hon sin fot på svensk mark på Bromma flygplats den 24 juli 1952 och enligt DN stannade hela flygplatsen upp och stirrade på henne när så skedde då knappt några av dåtidens svenskar hade sett en livs levande asiatisk person, och än mindre en asiatisk kvinna, vid den tiden.
Tragiskt nog begick Hee Yun självmord och gick bort redan i oktober samma år och dåtidens tidningar antydde att äktenskapet kanske inte hade varit helt lyckligt samt att Hee Yun hade upplevt att hennes svenske man skämdes över henne – paret var då troligen det allra första paret i Sverige som bestod av en svensk man och en asiatisk kvinna och stod därmed ut inte bara i Gävle utan i hela landet.
Svenska män hade visserligen blivit tillsammans med och också fått barn med kvinnor i Öst- och Sydostasien även innan 1952 och ända sedan 1700-talet och framåt men dessa kvinnor, och de blandade barn som ibland blev ett resultat av dessa intimrelationer som handlade om allt från prostitution till s k konkubinatförhållanden, invandrade aldrig till Sverige utan kvarstannade i sina ursprungsländer med något enstaka undantag vad gäller barnen.
Någon gång under andra hälften av 1800-talet fick exempelvis en svensk sjökapten en blandad dotter med en japansk kvinna och dottern flyttade sedermera till Sverige – dock inte hennes japanska mor – och hon fick i sin tur 1914 en son som gavs det japanskklingande namnet Bonzo. De svenska männen som var tillsammans med kvinnor i Öst- och Sydostasien innan 1950-talet var mestadels redan gifta med eller förlovade med svenska kvinnor och det var därför kulturellt-juridiskt otänkbart för dem att ta med sig ”sina” asiatiska kvinnor tillbaka till Sverige.
Efter Hee Yun följde sedan ett flertal andra sydkoreanska kvinnor vilka invandrade till Sverige för att gifta sig med svenska män, som de likt Hee Yun också hade träffat på plats i Sydkorea och flera av dessa första asiatiska invandrarkvinnor i Sverige lever än idag. Efter de sydkoreanska kvinnorna följde sedan japanska kvinnor och därefter kinesiska kvinnor från bl a Hongkong och Singapore samt filippinska, thailändska och många andra kvinnor från olika länder i Öst- och Sydostasien.
Idag är antagligen runt 75-80 000 kvinnor från Öst- och Sydostasien tillsammans med en icke-asiatisk man och i huvudsak med en majoritetssvensk man men också med män från övriga Norden, Europa och västvärlden och även i en del fall med män från exempelvis Iran, Turkiet, Etiopien eller Chile.
Det finns numera över 150 000 utrikes födda personer i riket som är födda i Öst- och Sydostasien och som har invandrat till Sverige och av dem är långt över två tredjedelar kvinnor, vilket är ett faktum som skiljer de asiatiska invandrarna från invandrarna som härrör från den s k MENA-regionen, subsahariska Afrika, Latinamerika och Karibien, bland vilka männen dominerar bland de utrikes födda.
Innan Hee Yun kom till Sverige 1952 fanns det väldigt få asiater i Sverige och det absoluta flertalet av dem var män: År 1950 fanns det exempelvis bara runt 20 kineser, runt 10 thailändare, tre japaner samt en sydkorean i landet och så sent som 1964 hade endast 0,2-0,5% av dåtidens svenskar träffat en riktig asiat i verkliga livet enligt en undersökning som genomfördes under samma år.
Några år senare – 1957 – anlände sedan Sveriges första adoptivbarn från ett utomeuropeiskt land – en flicka från Sydkorea som lever än idag. År 1970 fanns det slutligen runt 3000 asiater i Sverige varav en tredjedel utgjordes av adoptivbarn från bl a Sydkorea, Filippinerna, Thailand och Sydvietnam och 100-tals av dessa 3000 personer utgjordes av kvinnor som var gifta med svenska män.
Om svårigheten att diskutera antiasiatisk rasism i Sverige
ETC:s Andreas Gustavsson skriver om högerns senaste drev mot en asiat-amerikansk kvinna som har skrivit om sin tid i Sverige under pandemin och som just nu anklagas för att leda en s k psykologisk operation mot Sverige på uppdrag av det kinesiska kommunistpartiet och Xis Beijing-regim.
Med anledning av den vildsinta diskussion som har utbrutit på Twitter sedan kinesisk-amerikanskan Kat Zhou twittrade om den vardagsrasism som hon upplevde i Sverige under de båda pandemiåren 2020-21 så vill jag bara ta tillfället i akt och säga några ord om hur rasism mot sydost- och östasiater, det vill säga antiasiatisk rasism, behandlas och betraktas i ett svenskt sammanhang.
Det Zhou berättar om ser ut att handla om en blandning av påhopp som asiater i hela västvärlden utsattes för under just pandemin, sexualiserande trakasserier som drabbar asiatiska kvinnor i Väst i vardagen samt den typ av rasism som innehåller ett tydligt element av hån och som jag själv brukar benämna som så kallad ”gulinghumor”.
Zhou har av ett flertal inflytelserika högerröster anklagats för att agera på uppdrag av det kinesiska kommunistpartiet och Xis regim i Kina med målet att svartmåla Sverige som många på högerkanten betraktar som världens mest toleranta och anti- eller icke-rasistiska land. Utöver denna anklagelse handlar reaktionerna framför allt om att ifrågasätta att just asiater utsätts för trakasserier och påhopp i Sverige och många som känner en eller flera asiater som bor och lever permanent i Sverige menar att de personerna inte delar Zhous upplevelse. Att svarta svenskar, svenska muslimer, svenska romer och utomeuropeiska flyktinginvandrare utsätts för rasism i Sverige är en sak, menar helt enkelt flertalet som har reagerat på Zhous tweets, men asiater råkar inte ut för det just i Sverige heter det.
I egenskap av att forska om asiater i Sverige så vill jag kort bara säga att det för det första inte torde vara okänt att asiater i Väst utsattes för antiasiatisk rasism under pandemin. För det andra har det även tidigare hänt att asiater som kommer från engelsktalande västländer som USA och Storbritannien och som besöker eller bor i Sverige under en kortare period har vittnat om att de upplever att det verkar vara mer socialt accepterat att ge sig på och håna asiater i Sverige än i USA och Storbritannien. För det tredje är rasism mot asiater en fråga som det nästan aldrig diskuteras om i den svenska offentligheten eller bland svenska antirasister och inom svensk forskning till skillnad mot andra uttryck för rasism som riktar sig mot andra invandrar- och minoritetsgrupper.
Detta har fått till följd att många asiater i Sverige själva menar att de aldrig utsätts för rasism och att icke-asiater därmed också uppfattar att asiater är förskonade från att drabbas av påhopp och trakasserier i vardagen just i Sverige, d v s att antiasiatisk rasism nästan aldrig diskuteras i Sverige har kort och gott fått till följd att både många asiater och flertalet icke-asiater upplever att rasism mot asiater helt enkelt inte existerar i Sverige.
”Sverige är det mest rasistiska land som hon någonsin har upplevt, berättade amerikanskan Kat Zhou på Twitter. Den tråden blev snabbt viral. Nu anklagas hon av svenska högerprofiler för att agera på uppdrag av kinesiska staten. Hennes svar:
– Jag tycker att det är roligt att högerdebattörerna tycker att det är mer trovärdigt att jag är en kinesisk spion än att det finns rasism i Sverige.
Dagens ETC når Kat Zhou när hon ska resa till USA över helgen. Intervjun görs därför i text, på Twitter. Den handlar om hennes tråd där hon detaljerat återger sina erfarenheter av Sverige.
”Som asiatisk-amerikansk kvinna har jag aldrig upplevt så mycket rasism i mitt liv förrän jag flyttade hit. Det här landet är främlingsfientligt som fan”, skriver hon bland annat.
Men intervjun handlar framför allt om reaktionerna.
Hundratusentals personer har läst och interagerat med hennes berättelse.
Många svenskar har uttryckt stöd och beklagat. Men andra ifrågasätter hennes tråd. Både innehållet och avsändaren.
En av dem är högerdebattören Ivar Arpi:
”En amerikansk woke-aktivist vars affärsidé går ut på att anklaga västländer försystematisk rasism har alltså påstått att Sverige är ett rasistiskt helvete. Givetvis är hon inte någon man behöver ägna så mycket tid och tankemöda. Hennes trovärdighet är låg.”
Andra högerprofiler är mer explicita och menar att det finns anledning att misstänka att tråden publierats på uppmaning av kinesiska staten och syftar till att skada Sverige. En påverkansoperation, det vill säga.
Tänk att ett konto med nära anknytning till kinesiska staten skapade en internationell hatstorm mot Sverige 48 timmar efter att Sveriges nya statsminister uttryckt sin oro över Kinas aggression mot Taiwan. Sammanträffandena hopar sig, twittrar Teodor Koistinen på Näringslivets mediaservice.
”Personen i fråga är systerdotter till en hög chef i Kinas finansdepartement. Strategin från Kina att rasismanklaga Sverige är beprövad, att trustfund babies planterade i väst klär det i woke-skrud gör det ej bättre”, twittrar Hanif Bali, före detta moderat riksdagsledamot och ny ledarkolumnist i Expressen.
Kungen av källkritik stämmer in i smutskatsning av Sverige, personen i fråga är systerdotter till en hög chef i Kinas finansdepartement.
Dagens ETC har gjort en egen basal analys av trådens spridning via verktyget Hoaxy, utan att kunna spåra uppenbart misstänkt aktivitet. Dagens ETC har också talat med flera experter på särintressens cyberaktivitet, men ingen av dessa hittar – efter attha granskat hur tråden blev viral – något stöd för att främmande makt skulle ligga bakom.
– Det låter mer som om det här kritiska gänget killgissar utifrån att hon är har kinesiskt ursprung, säger en av dem.
Så vad säger Kat Zhou själv?
Dagens ETC frågar om vilka reaktioner hon fått efter att ha postat tråden.
– Allt du kan tänka dig. Jag är väldigt rörd över att ha fått otroligt stödjande meddelanden om solidaritet från otaliga människor. Jag har bearbetat och reflekterat över många berättelser om trakasserier och diskriminering som icke-vita i Sverige modigt har delat med sig av.
– Å andra sidan har jag också fått ytterligare rasistiskt gift kastat mot mig, vilket bara bevisar poängen som jag gjorde – rasism frodas i Sverige. Under de senaste 24 timmarna har jag fått dödshot, påminnelser om att ”åka tillbaka till Kina” och rasistiska/sexistiska meddelanden. Min adress har lagts ut på Twitter. Folk spekulerar vilt och ologikst om mig. Okunniga troll har trakasserat folk som har talat för min sak.
Just nu kallar svenska högerdebattörer dig för en agent som går kinesiska statens ärenden, att syftet är att skada Sverige, med mera. Vad är din kommentar till det?
– Jag tycker att det är roligt att högerdebattörerna tycker att det är mer trovärdigt att jag är en kinesisk spion än att det finns rasism i Sverige. Jag blir nästan smickrad över att veta att de tror att jag har kapaciteten och ambitionen att ha iscensatt mina bevis. Om de bryr sig om att veta så är jag en uttalad kritiker av det kinesiska kommunistpartiet. Det förstörde båda sidor av min familj. Min farfar var intellektuell och aktivist i Kina och utsattes för tortyr i arbetsläger för att ha talat emot partiet. Jag är bokstavligen född och uppvuxen i USA. Försöken att måla ut mig som en kinesisk spion är en infantil avledning från den verkliga frågan: Sverige har en skenande och djupt rotad rasism.
De hävdar också att du är systerdotter till en person med en hög position på finansdepartementet i Kina. Kommentar?
– Släktingen de hela tiden hänvisar till är en släkting genom äktenskap. Återigen, jag är min egen person och jag står inte för de grymheter som begåtts av kommunistpartiet.
Varför tror du att sådana anklagelser framförs?
– Dessa anklagelser framförs för att människor vill distrahera sig själva från den viktigare punkten – deras hätska och okunniga rasism. Jag väljer att inte engagera mig offentligt i de där absurda uttalandena, jag har bättre saker att göra än att legitimera mina egna erfarenheter för en otrevlig och rasistisk publik.
– Jag tackar dock de människor som stått upp för mig. Som sagt, jag har fått hundratals meddelanden med solidaritet. Så mycket medkänsla har visats för mig – från vänner och familj och främlingar. Jag är så tacksam för det. Jag är så vördnadsfull för modigheten hos folk som också har talat för mig.
– Men, i min ursprungliga tweet nämnde jag att jag inte alls var förvånad över den senaste tidens politiska utveckling i Sverige. Liksom många länder över hela Europa, och som mitt hemland (USA), står Sverige inför en uppgång av fascism. Attackerna jag har fått förstärker bara den punkten för mig.”
Ännu en minnesstund för en mördad asiatisk kvinna i New York
I söndags mördades ännu en asiatisk kvinna i New York en månad efter att Michelle Alyssa Go dödades i samma stad och denna gång handlade det om en person av (syd)koreansk härkomst – Christina Yuna Lee. I måndags hölls en minnesstund över Lee i New Yorks Chinatown där hon bodde och även mördades, vilket Washington Post rapporterar om och samtidigt har polisen meddelat att under förra året gick antalet antiasiatiska hatbrott upp med 361% just i New York.
Sedan pandemin bröt ut i början av 2020 har åtminstone ett 15-tal asiater dödats i USA och den mest uppmärksammade händelsen ägde rum i Atlanta i mars 2021 när en man dödade åtta personer varav sex var asiatiska kvinnor (och flertalet med koreansk bakgrund).
Hatbrottsstatistik i USA liksom i andra länder där specifik statistik förs över antiasiatiska hatbrott visar att under pandemin har asiatiska kvinnor blivit påhoppade och misshandlade av icke-asiatiska främlingar i det offentliga rummet i större utsträckning än asiatiska män, vilket tros bero på en kombination av att asiatiska kvinnor ses som ”lätta offer” liksom att de också tenderar att (hyper)sexualiseras.
https://www.washingtonpost.com/lifestyle/2022/02/15/christina-yuna-lee-asian-american-women-react
“Many Asian American and Asian women with ties to Chinatown felt on edge, and out of answers, on Monday. Earlier that day, Asian organizers and residents held a rally at nearby Sara D. Roosevelt Park, calling attention to the increase in violence. A carefully arranged constellation of flowers — mostly white, which symbolizes mourning in Korean culture and is used at funerals — lay at the base of a tree in front of the building in tribute.
Niou said that she heard about Lee’s death at 8 a.m. on Sunday, and that some of her staff and friends had known Lee. “When they found out it was her, it was a lot, you know? She’s somebody in the community,” Niou said. “That’s exactly why it hurts so much, and also hits so close to home,” she continued. “The community is feeling a lot of the same things. There’s so many people who have just told me: They’re so afraid. They’re afraid for their sisters, they’re afraid for their grandparents, they’re afraid for their daughters.”
For Niou, the legacy of racism is clear in the recent violence. “We have a history in America of perpetuating this notion that Asian Americans do not belong here,” she said, pointing to the Chinese Exclusion Act of 1882 and Japanese internment during World War II. At the same time, she added, the model minority myth has further othered Asian Americans.“
Vem är egentligen ”kryddan”?
En undrar ju ”i sitt stilla sinne” (som i just mitt fall är fullt av erfarenheter av rasstereotyper av asiater) vad eller kanske snarare vem som egentligen är ”kryddan” och en ”mustig färgpalett”? Bakgrunden är då att Gudrun Sjödén, som är ett av landets mest lönsamma och framgångsrika modeföretag, har en lång historia av exotifierande annonser och stereotyp reklam liksom också av att låta sig inspireras av den utomvästerländska världen vad gäller design och estetik.
Deltog idag i det längsta radioinslaget hittills i Sverige om rasism mot asiater
Världens fortfarande mest inflytelserika (västerländska) magasin/tidskrift Time (bredvid Newsweek) har just nu och för första gången någonsin rasism mot asiater som (huvud)tema.
Hatbrotten mot asiater har exploderat i antal under pandemin medan hatbrotten mot andra minoriteter tvärtom har gått ned i antal och till skillnad från hatbrotten mot andra minoriteter är det (de asiatiska) kvinnorna som utsätts allra mest (och inte männen).
Rasism mot asiater var även temat i dagens avsnitt av Sveriges Radios och P1:s program Nordegren & Epstein där Thomas Nordegren, Nanna Olasdotter Hallberg, Evelyn Mok och jag (Louise Epstein är tyvärr covid-19-sjukskriven) deltog och samtalade om frågan i ett specifikt svenskt sammanhang.
Varför ökar vardagsrasismen, trakasserierna och de fysiska attackerna mot asiater även i Sverige? Varför finns det ingen forskning eller statistik om asiater i Sverige? Varför florerar stereotyper om asiater fortfarande bland svenska artister, skådespelare, tecknare, komiker och musiker och både inom populärkulturen och den s k finkulturen ? (såsom bl a Henrik Schyffert, Filip Dikmen, Lotta Lundgren, Pernilla Wahlgren, Mi Ridell, Shan Atci, Per Moberg, Anders Lundin, Sanna Nielsen, Sissela Kyle m fl m fl)
Varför tas frågan om rasism mot asiater nästan aldrig upp i politikens värld till skillnad från rasism mot bl a romer, svarta, judar, muslimer och samer? Varför är de svenska antirasisterna så tysta om frågan om rasism mot asiater? Hur ser sambandet ut mellan den våldsamma och brutala hypersexualiseringen av asiatiska kvinnor och rasism mot asiater? Hur hänger västerlänningarnas rädsla för ett militärt, ekonomiskt, politiskt eller kulturellt ”raskrig” mot Stillahavsasien och Västs närmast otaliga krig och konflikter med asiater i Nordost- och Sydostasien under 1900-talet samman med rasism mot asiater i västvärlden? Och varför finns det knappt några asiater i den svenska offentligheten som tar upp frågan om rasism mot asiater?
Allt detta hann mer eller mindre avhandlas i inslaget som med all sannolikhet var det hittills längsta inslaget i svensk radio om frågan om rasism mot asiater någonsin – det varade då i nästan 30 minuter.
I inslaget berättade Evelyn om hur hon senast för någon dag sedan trakasserades och förföljdes av en icke-asiatisk man i Göteborg och hon nämnde även händelsen i Flemingsberg i Huddinge för någon vecka sedan när en städerska med asiatisk bakgrund på Karolinska sjukhuset (i just Flemingsberg) förföljdes av två icke-asiatiska män som attackerade henne och t o m försökte knivhugga henne.
Själv berättade jag om den obefintliga svenska forskningen om rasism mot asiater och om att i stort sett inga andra svenska forskare än jag själv har intresserat sig för denna idag mycket stora minoritet som börjar närma sig en kvarts miljon eller 250 000 invånare varav kring 2/3 är utrikes födda, över 2/3 är kvinnor, en fjärdedel eller 25% är blandade eller mixade (med i huvudsak asiatiska mammor och vita eller andra icke-asiatiska pappor) och 15% är adopterade. Lyssna gärna på inslaget mellan ca 7.40-32.45:
”Hur har corona-pandemin och de alltmer spända politiska relationer med Kina påverkat rasismen mot östasiater? Inbjudna till programmet för att prata om detta är ståupkomikern Evelyn Mok och Tobias Hübinette, docent i interkulturell pedagogik vid Karslstads universitet.”
Om varför asiatiska kvinnor är särskilt utsatta i USA och i Väst
Medan amerikansk polis verkar fortsätta att hävda att masskjutningen av sex asiatiska kvinnor i och utanför Atlanta inte handlade om ett rasmotiverat hatbrott utan om att den gripne och misstänkte mannen ”hade en dålig dag” och är en s k sexmissbrukare som är sexuellt fixerad vid asiatiska kvinnor så ger CNN en utmärkt historisk och politisk bakgrund till varför asiater och fr a asiatiska kvinnor är så utsatta i USA och i Väst.
Dels handlar det om att asiater sällan eller aldrig är i fokus när rasism, diskriminering och hatbrott diskuteras i USA och i Väst (till skillnad från svarta, muslimer, latinos/as, judar, romer m fl minoriteter) och antagligen då många icke-asiater anser eller upplever att asiater helt enkelt inte drabbas av rasism, diskriminering och hatbrott.
Dels handlar det om USA:s (och Västs i övrigt) alla krig i Nordost- och Sydostasien (d v s den region i världen där USA har utkämpat sina mest omfattande och flesta krig sedan 1800-talets slut och framåt – OBS: USA har också krigat en hel del i Latinamerika och Karibien liksom i MENA-regionen men de krigen har varit mindre omfattande och färre än de som USA har utkämpat i Stillahavsasien där USA:s trupper dessutom är koncentrerade) som har resulterat i att 10-tals miljoner (vita och svarta) amerikanska män som har stridit och tjänstgjort i alla dessa konflikter och som har varit och är stationerade på USA:s alla militärbaser i regionen har s k sexuella erfarenheter av asiatiska kvinnor p g a våldtäkter, övergrepp och prostitution och flera miljoner (vita och svarta) amerikanska män är idag gifta med och tillsammans med asiatiska kvinnor.
På grund av denna historia av sexuella övergrepp i olika krig och en institutionaliserad militärprostitution i anslutning till baserna, en mycket omfattande äktenskapsinvandring av asiatiska kvinnor till USA och till Väst och en likaledes omfattande sexturism i regionen har asiatiska kvinnor kommit att bli den antagligen allra mest sexualiserade kvinnliga minoritetsgruppen (även om svarta kvinnor och latinas också sexualiseras rejält i fr a USA). Asiatiska kvinnor (liksom f ö asiatiska män) är vidare kraftigt överrepresenterade inom serviceyrken i USA liksom i andra västländer, vilket också gör dem särskilt utsatta.
Slutligen upplever och uppfattar många icke-asiater att både asiatiska män och kvinnor och kanske särskilt de asiatiska kvinnorna saknar ett utvecklat känsloliv och kan stå ut med i stort sett vad som helst i livet och både av psykisk och fysisk art och nästan är som maskiner/robotar såsom att exempelvis bli sexuellt objektifierade och exploaterade – d v s det går helt enkelt att ”köra” med asiater mer eller mindre hur som helst då de inte verkar reagera och må dåligt av det eller protestera och ”bråka” (läs: nollställda ansikten och noll kroppsspråk – d v s det går att både ha kul åt, håna, trakassera, mobba och j-vl-s med asiater och göra det ostraffat utan att någon bryr sig inklusive asiaterna själva) såsom annars andra minoriteter i allra högsta grad gör:
https://edition.cnn.com/2021/03/17/us/asian-women-misogyny-spa-shootings-trnd/index.html
”Of the eight people who were killed when a White man attacked three metro Atlanta spas, six were Asian women. Investigators said it was too early to say whether the crime was racially motivated, and instead pointed to the suspect’s claim of a potential sex addiction.
But experts and activists argue it’s no coincidence that six of the eight victims were Asian women. And the suspect’s remarks, they say, are rooted in a history of misogyny and stereotypes that are all too familiar for Asian and Asian American women.
They’re fetishized and hypersexualized. They’re seen as docile and submissive. On top of that, they’re often working in the service sector and are subject to the same racism that affects Asian Americans more broadly. The way their race intersects with their gender makes Asian and Asian American women uniquely vulnerable to violence, said Sung Yeon Choimorrow, executive director of the non-profit advocacy group National Asian Pacific American Women’s Forum.
And those factors came together this week in a dangerous, and ultimately deadly, way. The perceptions of Asian and Asian American women as submissive, hypersexual and exotic can be traced back centuries.
Rachel Kuo, a scholar on race and co-leader of Asian American Feminist Collective, points to legal and political measures throughout the nation’s history that have shaped these harmful ideas. One of the earliest examples comes from the Page Act of 1875. That law, coming a few years before the Chinese Exclusion Act, was enacted seemingly to restrict prostitution and forced labor.
In reality, it was used systematically to prevent Chinese women from immigrating to the US, under the pretense that they were prostitutes. US imperialism has also played a significant role in those attitudes, Kuo said. American service members, while abroad for US military activities (including the Philippine-American War, World War II and the Vietnam War), have a history of soliciting sex workers and patronizing industries that encouraged sex trafficking.
That furthered denigrating stereotypes of Asian women as sexual deviants, which were memorialized on screen. All of those perceptions ”have had the effect of excusing and tolerating violence by ignoring, trivializing and normalizing it,” Kuo said.
Those stereotypes also feed into perceptions of ”Asian women as cheap and disposable workers,” said Kuo. That’s made them economically vulnerable, too.
Asian American businesses have already been hit especially hard during the pandemic, fueled both by unemployment and xenophobia. Asian women, in particular, made up the highest share of long-term unemployed workers last December, according to a January report from the National Women’s Law Center.
And many Asian American women work in service industries, such as beauty salons, hospitality and restaurants.
”The narrative gets lost because we’re seen as the ‘model minority,’ where they think we’re all lawyers and doctors and engineers, but look into it a little deeper and many of the women in our community work in frontline service-based sectors,” Choimorrow, of the National Asian Pacific American Women’s Forum, said.
Other advocates also called attention to the recent victims’ employment situations.
”That the Asian women murdered yesterday were working highly vulnerable and low-wage jobs during an ongoing pandemic speaks directly to the compounding impacts of misogyny, structural violence, and white supremacy,” Phi Nguyen, litigation director at Asian American Advancing Justice – Atlanta, said in a statement.
Massage parlor workers and sex workers are especially at risk, according to Esther Kao, an organizer with Red Canary Song, a New York-based collective of Asian and Asian American advocates for massage parlor workers and sex workers. She said those workers not only face stigma, but are also often migrants.
Some may fear they risk deportation should authorities investigate violence or crimes against them. It’s also important to note that not all massage businesses provide sexual services, Kao said. To suggest as much, as the suspect in the Atlanta area attacks did, is a ”racist assumption,” she said.
”It ties specifically to the fetishization of Asian woman,” Kao added.”
Den första svenska renodlade avhandlingen om asiater i Sverige försvaras snart vid Umeå universitet
Den första svenska avhandlingen om asiater i Sverige och närmare bestämt om asiatiska kvinnor i Sverige försvaras snart vid Umeå universitet: Den 11 december äger en tämligen unik disputation rum vid Umeå universitet och närmare bestämt vid dess Centrum för genusstudier och därtill är både opponenten liksom en ledamot i betygsnämnden asiater liksom jag själv som är suppleant i nämnden då vi alla tre råkar vara adopterade från Korea :
Lan Kieu försvarar då sin doktorsavhandling ”After idealism and difference. Subjects of yellow feelings and sentimental narratives of migration” som handlar om vietnamesiska och asiatiska kvinnor som är tillsammans med icke-vietnamesiska och icke-asiatiska och i första hand vita män i Sverige.
Faktum är att det är den första avhandlingen om de idag närmare 80 000 asiatiska invandrarkvinnor som bor och lever i landet och som är tillsammans med icke-asiatiska och i första hand vita män (och om även de asiatiska adopterade kvinnorna inkluderas som är tillsammans med icke-asiatiska och i första hand vita män så handlar det om över 100 000 personer – d v s vi talar här om en mycket stor demografisk grupp i det svenska samhället).
Den svenska forskarvärlden har hittills uppvisat ett utpräglat och påtagligt ointresse för de svenska asiaterna som med åren har kommit att te sig alltmer märkligt mot bakgrund av hur stor denna minoritet faktiskt är idag och det går att fråga sig varför inga svenska forskare vill studera de svenska asiaterna? Svenska asiater eller asiater i Sverige uppgår idag till en bra bit över 200 000 invånare och överstiger därmed med råge exempelvis antalet svenska latinamerikaner vilka uppgår till lite mer än 150 000 invånare.
Till skillnad från både de svenska latinamerikanerna, afrosvenskarna och de 100 000-tals invånare som har bakgrund i sydöstra Europa och i före detta Jugoslavien samt i Västasien och Nordafrika så är de svenska asiaterna dock inte närvarande och synliga alls inom forskningen och knappt ens inom den svenska offentligheten, samtidskulturen och politiken överhuvudtaget. Denna relativa frånvaro gäller dessutom både i minoritetssammanhang, i miljonprogramsområdena och inom den så kallade ”Orten”-rörelsen, liksom i offentligheten i stort såsom i relation till antirasistiska frågor och till migrations- och integrationsfrågor eller i politiska, mediala, kulturella och just akademiska sammanhang.
Den lilla forskning som föreligger om de svenska asiaterna är både mycket sparsam och fragmentarisk mot bakgrund av hur stor minoriteten trots allt är idag och består till största delen av framför allt socialmedicinska studier av asiatiska kvinnor vilka lever tillsammans med icke-asiatiska och i första hand vita män. Därutöver finns det även enstaka studier av asiatiska barn och ungdomar vilka är adopterade av i första hand majoritetssvenskar.
Till skillnad från exempelvis de svenska latinamerikanerna och afrosvenskarna eller de svenska kurderna, iranierna, syrianerna, turkarna och afghanerna så finns det inte någon rapport, någon översikt, någon avhandling, någon antologi, någon monografi eller någon historik om de svenska asiaterna som minoritetskategori eller om exempelvis de svenska kineserna eller de svenska filippinarna.
Inom den svenska så kallade IMER-forskningen, det vill säga forskning om internationell migration och etniska relationer, har i stort sett samtliga större invandrargrupper och minoritetskategorier som härrör från en viss stat, en viss region eller en viss kontinent avhandlats och beforskats genom åren och därtill i de allra flesta fall många gånger om (såsom ett flertal avhandlingar om de svenska chilenarna, åtskilliga studier av de svenska iranierna och många böcker om de svenska somalierna o s v).
Samtidigt har ännu ingen exempelvis doktorerat på de svenska thailändarna eller på de svenska malaysierna och ingen monografi föreligger exempelvis heller om de svenska japanerna eller om de svenska indoneserna. En försiktig men samtidigt antagligen alltför generös uppskattning ger vid handen att det möjligen existerar ett 30-tal akademiska texter i vid bemärkelse som svenska forskare ligger bakom och som därmed utgör hela den samlade forskningen i Sverige om de svenska asiaterna så Lan Kieus avhandling är därmed på alla sätt och vis en milstolpe:
http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsfpid=diva2%3A1501948&dswid=1931
”After Idealism and Difference is a critical and ethical project of reading the postcolonial other. Taking a void from postcolonial and poststructuralist feminist critique, my thesis aims to deconstruct the privilege of the “marginalia” as the beloved object of feminist scholarship. I hope to open up a different account of feminist ethics and politics that can move beyond moralism and identitarianism. Empirically, through a critically unlicensed reading of the narratives of Vietnamese migrant women who have been in intimate relationships with Swedish men, I seek to analyze the structure of feelings and power of the Asiatic migrant subjects, which I term “yellow feelings,” after the moralizing idealism of otherness and after identity-based difference, in which “yellow feelings” such as love, gratitude, mimetic desire, endurance will be unbenevolently scrutinized, de-idealized, and universalized.
The thesis consists of four chapters. Chapter One offers a critical review of the treatment of the native image in the field of feminist and postcolonial studies in which I argue for an ethics of reading the other after idealism and difference. I maintain that Vietnamese ethnic subjects must be read as universal subjects while their particularistic yellow feelings must not be premised upon an antinormativity or an oppositional difference to dominant feelings, despite their occasional disavowal of and resistance to dominant feelings. In Chapter Two, I examine yellow feelings through the notions of agency, resistance, and mimetic desire in the racialized “third-world” other. I argue that this feeling agency is convoluted, whereas resistance cannot always be read in opposition to disposability, susceptibility, and complicity. I propose to read the “third-world” desire as mimetic desire in a triangular mode, rather than in a binary framework. In Chapter Three, I analyze yellow feelings of gratitude and the mechanisms of power by which the Vietnamese-Asiatic subjects are obliged to be thankful. I argue that the power of gratitude, although violating, is also enabling, and because of this enablement, it makes the dismissal of power become forever exhausting and awkward. In Chapter Four, I examine the power structure of yellow feelings as endurance under the force of monolingualism. I maintain that while the monolingualism exploits the bad faith of the self-disciplinary Vietnamese subjects, it is also a power to substitute and preserve the loss that the subjects have endured.”
Ännu en deckare där huvudpersonen är adopterad från Asien
Aldrig tidigare har rapporteringen om rasism mot just asiater varit så omfattande som under den rådande pandemin
Det enda ”positiva” med pandemin (OBS: det finns absolut inget positivt med viruset i sig så klart och heller inget som helst positivt med rasism riktad mot en viss minoritet) är att media i allmänhet och olika antirasistiska medier, organisationer och aktörer i synnerhet har haft mer fokus än någonsin tidigare på rasism mot asiater på senare tid och med all säkerhet gäller det i varje fall för svensk del.
Det finns idag över 220 000 invånare i landet med någon form av bakgrund i Nordost- och Sydostasien och vilket är en siffra som bl a kan jämföras med att det finns 130 000 invånare i landet med någon form av bakgrund i Syd- och Centralasien, 170 000 invånare i landet med någon form av bakgrund i Latinamerika och Karibien, över 300 000 invånare i landet med någon form av bakgrund i subsahariska Afrika liksom närmare 1 miljon invånare i landet med någon form av bakgrund i Västasien och Nordafrika eller i den s k MENA-regionen.
Trots den asiatiska minoritetens relativt stora demografiska numerär syns och hör svenska asiater annars normalt i mycket liten utsträckning i den svenska offentligheten och i det svenska samhällslivet i stort i jämförelse med exempelvis personer med bakgrund i Latinamerika, i den s k MENA-regionen eller i subsahariska Afrika (det finns t ex knappt några svenska asiater som är kända politiker, kända musiker, kända dansare, kända konstnärer, kända skådespelare, kända författare, kända journalister eller kända forskare med några få enstaka undantag) och inte minst gäller det just i relation till frågor som rör rasism eller i antirasistiska sammanhang och på grund av denna extrema osynlighet som omgärdar gruppen i Sverige blir just allt fokus på rasism mot asiater under innevarande pandemi en sådan märklig anomali som verkligen sticker ut på alla sätt och vis (och enligt mig då på ett ”positivt” sätt).
Reflektioner kring de svenska asiaterna (än en gång)
Tobias Hübinette 