Kategori: asiater

En dag i den svenska ”gulinghumorns” tecken

Sannerligen märkliga tider och en märklig (arbets)dag:
 
Presenterade idag om svenska rasstereotyper av asiater och om den svenska s k ”gulinghumorn” på Kungl. Vitterhetsakademien i Stockholm (d v s i det s k Rettigska huset där Herbert Rettig en gång bodde som var medlem i pro-nazityska Riksföreningen Sverige-Tyskland under krigsåren) inför och i sällskap med en fantastisk samling forskare och andra som är engagerade i frågan om ras i både historisk och samtida svensk visuell, textuell, audiovisuell, materiell, performativ (d v s på scenen) och audiell (d v s inom musiken) kultur såsom Åsa Bharathi Larsson som stod som arrangör, Jeff Werner, Tomas Björk, Johanna Gondouin, Johan Höglund, Ulrika Kjellman, Ryan Skinner, Catrin Lundström, Moa Matthis, Joanna Rubin Dranger, Katarina Nitsch, Katarina Pirak Sikku, Therese Svensson, Maja Hagerman, Jason ”Timbuktu” Diakité m fl och blev bara några minuter innan symposiet inleddes uppringd av alternativhöger-nyhetssajten Nyheter idag som vissa dygn har fler läsare än flertalet papperstidningar och ”gammelmedier”.
42217491_10155924933645847_9179685918737432576_n.jpg
 
Reportern från Nyheter idag ville intervjua mig angående fredagens inslag om rasstereotyper av asiater i SVT-programmet ”Svenska nyheter” och frågade bl a om SVT hade vågat sig på ett inslag om stereotyper av judar, romer, afrosvenskar, samer eller muslimer och han ville få det till att jag stöttar Kinas ambassad som har kritiserat SVT för inslaget (se https://www.svt.se/kultur/kina-kraver-ursakt-av-svt) och att detta inte är okej som anställd vid en (statlig) svensk högskola (d v s i Karlstad) liksom indirekt som svensk medborgare då jag dels borde vara lojal mot Sverige och dels inte stötta en diktatur. Och precis efter att jag var tvungen att lämna symposiet i förtid så ringer SVT:s program ”Opinion live” och frågar hur jag ser på inslaget samt undrar om jag vill vara med i en planerad direktsänd debatt om svenska rasstereotyper av asiater nu på torsdag.
42452705_10155924934230847_5279946267844149248_n.jpg

Kinesiska ambassaden kritiserar SVT för ”gulinghumor”

Äntligen händer det – en asiatisk beskickning i Sverige (d v s kinesiska ambassaden) kritiserar och protesterar nu mot svenska rasstereotyper av asiater och mot den så älskade svenska s k ”gulinghumorn” (d v s detta har jag gått om väntat på i åratal då den asiatiska minoriteten i Sverige inte har en särskilt stark röst i den svenska offentligheten) som bl a SVT gärna både uppmuntrar till och (mass)sprider.
 
 
Visserligen har thailändska ambassaden tidigare protesterat mot den orientaliserande (hyper)sexualisering som thailändska och asiatiska kvinnor utsätts för särskilt i Sverige och visserligen styrs det s k fastlands-Kina eller den kinesiska folkrepubliken av en på alla sätt och vis problematisk regim men inte ens de syd- eller nordkoreanska, japanska eller vietnamesiska ambassaderna har tidigare vågat kritisera den svenska ”gulinghumorn” trots att jag själv titt som tätt har ”tjallat” och informerat desamma om den myckna förekomsten av rasstereotyper av asiater i Sverige (jag har t o m visat exempel på svenska rasstereotyper av asiater för sydkoreansk ambassadpersonal men då förgäves fram tills nu i varje fall).
Namnlöst.jpg
Jesper Rönndahl försökte sig på en slags postkolonial och antirasistisk metakritk av svenska rasstereotyper av asiater i ”Svenska nyheter” och visst var det vällovligt att försöka att få publiken att skratta åt sig själv men tyvärr så fick i alla fall jag känslan av att publiken ändå i första hand skrattade åt ”gulinghumorn”.

Den första Hollywood-filmen där asiater spelar alla huvudroller ligger etta på biotoppen i USA samtidigt som det sydkoreanska bandet BTS’ album ligger etta på amerikanska Billboard-listan

Kanske lite vulgärt (eftersom det handlar om populärkultur och ungdomskultur) och nog också en aning identitetspolitiskt (eftersom jag är en asiatisk man och då det handlar om asiater och inte minst om asiatiska män) att uppmärksamma detta men trots allt ännu ett tecken i tiden (d v s på att asiaters och Asiens status bara fortsätter att växa i Väst) och därför värt att informera om – den första Hollywood-filmen där asiater spelar alla huvudroller ”Crazy Rich Asians” (och som då av naturliga och rättmätiga skäl har jämförts med ”Black Panther”) ligger just nu etta på biotoppen i USA samtidigt som det sydkoreanska bandet BTS’ nya album ”Love Yourself: Answer” ligger etta på amerikanska Billboard-listan.
 
Fram tills idag har asiater och fr a asiatiska män (men absolut också asiatiska kvinnor) innehaft en mycket låg status i västvärlden då de inte minst har betraktats som feminina och därför både som ointressanta och oattraktiva men uppenbarligen är en förändring på gång nu även om det kommer att ta tid att förändra (koloniala ras)stereotyper som har åtskilliga år på nacken.
Namnlöst.jpg
 
 

Om varför landets över 200 000 (sydost- och nordost)asiater verkar stå till höger i politiken och i huvudsak rösta borgerligt och i flera fall även sympatisera med SD

En invandrar- och minoritetsgrupp som sannolikt hörs och syns allra minst i den svenska offentligheten och inte minst i den svenska politiken (om detta är ett tecken på att gruppen är mycket dåligt s k integrerad och s k assimilerad eller ej är en annan fråga) är landets invånare med någon form av bakgrund i Sydost- och Nordostasien och vilka idag utgör långt över 200 000 invånare inräknat samtliga invandrare, andrageneration:are, adopterade och blandade.
 
I de fall då representanter från denna grupp, som då är större än landets samtliga invånare med någon form av bakgrund i Latinamerika (vilka idag uppgår till 150 000 invånare inräknat invandrarna, andrageneration:arna, de adopterade och de blandade) och som i absoluta tal inte står särskilt långt efter landets afrosvenskar vilka idag uppgår till knappt 250 000 invånare (och återigen inräknat invandrarna, andrageneration:arna, de adopterade och de blandade) samtidigt som ingen av dessa grupper naturligtvis kan jämföras med antalet invånare i landet som har någon form av bakgrund i den s k MENA-regionen vilka idag sammantaget uppgår till hela 900 000 invånare (inräknat samtliga invandrare, andrageneration:are, adopterade och blandade), överhuvudtaget syns och hörs i offentligheten och i politiken så är de nästan alltid höger och tyvärr finns det en hel del som tyder på att alltför många av landets (sydost- och nordost)asiater sympatiserar med SD och det är nog inte bara jag som har noterat att flera av SD:s kandidater i detta val bär för- och/eller efternamn som kan kopplas till Sydost- och Nordostasien (s k sino-tibetanska namn, s k altaiska namn, s k malaj- eller tai–kadaispråknamn o s v) alternativt att de bebor kroppar som kan kopplas till Sydost- och Nordostasien (såsom de adopterade och de blandade vilka nästan alltid bär majoritetssvenska, nordiska, europeiska och västerländska för- och efternamn).
 
I 2014 års val var till exempel en adopterad kvinna från Sydkorea, Camilla Jonasson, ”affischnamn” för SD i och med att hon figurerade tillsammans med Jimmie Åkesson (och tillsammans med ännu en adopterad SD-medlem från Asien) i SD:s ”antirasistiska” valfilm som sändes på TV4 flera gånger varje dygn veckorna innan valet och i år är då Yasmine Eriksson, som är dotter till en adopterad kvinna från Sydkorea, ”affischnamn” för SD i och med att hon figurerar tillsammans med Jimmie Åkesson på en av SD:s valaffischer som just nu går att bese överallt ”på gator och torg” runtom i landet:
laao5k1s4kptsx5njw6d.jpg
 
 
Jag har dock aldrig någonsin sett någon svensk opinionsundersökning som specificerar landets (sydost- och nordost)asiatiska väljare och ej heller har jag sett någon sammanställning som visar att landets (sydost- och nordost)asiater skulle vara överrepresenterade inom högern och inom SD som politiker men mycket tyder dock på att så är fallet:
 
En hög andel av landets (sydost- och nordost)asiater är adopterade och då de allra flesta adoptivföräldrar tillhör SACO-kollektivet, socialgrupp ett och de övre skikten och röstar borgerligt så blir det ”naturligt” att deras (adoptiv)barn också gör det (t ex är både Kristersson och Björklund adoptivföräldrar till asiatiska adoptivbarn), en mycket hög andel av landets (sydost- och nordost)asiater utgörs av kvinnor som lever i intimrelationer med icke-asiatiska och i huvudsak vita män (majoritetssvenska män, sverigefinska män, män med bakgrund i olika europeiska länder, vita amerikanska män o s v) vilka verkar vara väl representerade inom SD (d v s påtagligt många av ”SD-killarna” och ”SD-karlarna” verkar leva i intimrelationer med asiatiska kvinnor) och deras gemensamma (blandade ”halvasiatiska”) barn ”ärver” därmed antagligen sina (vita) fäders politiska värderingar (d v s påtagligt många SD:are som är blandade är just blandade asiater även om det också finns en del blandade afrosvenskar och blandade latinamerikaner i SD) och bland de (sydost- och nordost)asiatiska invandrarna och deras (andragenerations)barn i miljonprogramsområdena hyser antagligen många traditionella ”(sydost- och nordost)asiatiska” värderingar som mer överensstämmer med högern än med vänstern (av de mycket få politiker i Sverige som är sydost- och nordostasiater och som inte är adopterade eller blandade så verkar nästan alla tillhöra ett borgerligt parti).

Om den sista finska rasforskningsstudien

I samband med Finlands 100-årsjubileum skadar det inte att ytterligare en gång påminna om hur den unga finska staten mellan 1920-60-talen lade ned inte helt obetydliga pekuniära och personella resuser för att bekämpa de (riks)svenska och finlandssvenska forskarnas olika teorier och hypoteser om de finsktalande finländarnas rasliga ursprung.
25399178_10155280662280847_1288834248802453300_n.jpg
 
I decennier kämpade den finska staten och de finska forskarna för att få räknas in i den nordiska vita raskategorin eller åtminstone slippa den s k mongolhypotesen som sade att de finsktalande finländarna var några slags ”halvasiater” (den s k ostbaltiska raskategorin som också den hade formulerats och ”uppfunnits” av de svenska forskarna och därefter exporterats till övriga världen med förödande konsekvenser under Andra världskriget var aningen mer acceptabel för Finland) och på 1960-talet genomfördes en sista större kroppsmätningsstudie i Finland för att en gång för alla vederlägga den s k mongolhypotesen som hade fortsatt att spöka och ”förnedra” och ”förolämpa” den stolta finska nationalstaten långt in i efterkrigstiden (och inte minst använde sig både rikssvenskarna och finlandssvenskarna av mongolhypotesen så fort de ville ”trycka till” och ”trycka ned” de finsktalande i både Sverige och Finland).
25446437_10155280662305847_6668479885829749892_n.jpg
 
Bland annat lyckades Finlands sista stora rasforskningsstudie som f ö genomfördes samtidigt som de sista svenska rasbiologiska kroppsmätningarna utfördes bevisa att extremt få invånare i Finland uppvisade det s k epikantiska ögonvecket och den s k mongolfläcken som barn (det gällde endast vissa samer) och hade (kol)svart hårfärg och en mörkare hudton under en tid när både näsans form, hårfärgen, höftmåttet, huvudets utforming och ögonfärgen liksom lemmarnas längd var politiserade bredvid den konkreta hudfärgen samt att 70-75% av Finlands totalbefolkning hade västligt ursprung och endast en minoritet något slags östligt dito. Därmed ansåg sig de finska forskarna ha begravt mongolhypotesen en gång för alla som därefter efter 1960-talet mer eller mindre nog kan sägas ha fallit i glömska.

Nygammal bok tar bl a upp svenska stereotyper av asiater

Nu är den äntligen ute – Ordfronts nytryck av Christian Catomeris sedan länge slutsålda bok ”Det ohyggliga arvet. Sverige och främlingen genom tiderna” från 2004 som innehåller ett nyskrivet kapitel om svenska (ras)stereotyper av (öst- och sydost)asiater (liksom ett nytt förord).
25139287_10155258570545847_1691918296_oinnehåll 1
gul Linnégulinghumor
Jag kom i kontakt med Christian redan 1994 när han var chefredaktör för tidskriften Creol (som bredvid Kurdo Baksis tidskrift Svartvitt var den första minoritetstidskriften på svenska som gjorde anspråk på att representera det nya minoritets-Sverige utan att kopplas till en specifik invandrargrupp/minoritetsgrupp såsom senare bl a Gringo och Rummet även gjorde) och när denne publicerade en (av mig författad) mening i tidskriften som jag har fått äta upp otaliga gånger om därefter (d v s att västerlandet ska gå under i blod och lidande o s v) med kommentaren ”Malcolm X” och som underförstått innebar att jag skulle vara någon slags svensk motsvarighet till denne (som ju då räknas som en s k omvänd rasist och en s k antivästerländsk extremist). Jag hade skickat in en längre artikel till Creol som handlade om att vara icke-vit svensk och adopterad men Christian valde att enbart publicera det vid det här laget närmast odödliggjorda citatet taget ur sitt sammanhang (även om det så klart är mycket grovt och nedsättande gentemot vita människor och gentemot den västerländska civilisationen).
Creol
 
Vi fortsatte sedan att ha sporadisk kontakt och år 2004 besökte Christian mig på min dåvarande arbetsplats vid Stockholms universitet när jag var doktorand där inför utgivningen av ”Det ohyggliga arvet”. Jag fick läsa boken i förväg då Christian visste att även jag (liksom han) var rätt rejält besatt och fixerad vid att samla på mig enorma mängder svenska texter, bilder, filmer, sånger o s v som handlade om olika minoriteter (och vilket jag fortfarande är – jag har därigenom i min ägo ett omfattande material som just handlar om svenska rasstereotyper i text, i bild, i musik, på scen o s v) och jag har för mig att jag också lånade ut en del material till Christian.
Osbeckasiatiska kvinnor
 
På den tiden var jag även mycket aktiv i offentligheten vad gäller att kritisera och debattera svenska rasstereotyper av asiater och jag minns mycket väl att i min läsning av och ”feedback” på Christians bok så ingick frågan – varför har du inte något kapitel om svenska stereotyper av asiater tillsammans med de andra kapitlen som tar upp svenska stereotyper av afrikaner och svarta, av ”orientaler” och muslimer, av samer, av romer, av finländare, av judar och av resande?
25189505_10155258571735847_2139993056_o25189530_10155258571575847_703114967_o
Christian svarade då att han inte hade undersökt stereotyper av asiater, det hade han s a s ”missat” och det beklagade han sig över, och jag har faktiskt för mig att han också sade att om en ny upplaga av boken blir aktuell någon gång i framtiden så skulle han även inkludera stereotyper av asiater. Oavsett om jag minns rätt eller ej så är jag oerhört glad och tacksam över att nytrycket av ”Det ohyggliga arvet” nu 13 år senare innehåller ett kapitel om asiater inklusive om adopterade asiater och inte minst då jag under många år har känt mig väldigt ensam vad gäller att studera och skriva om denna minoritet (d v s om svenska asiater och om adopterade asiater liksom också om asiatiska kvinnor) och om denna fråga (d v s om svenska attityder till och stereotyper av asiater).
källa 2.jpg

1972 var miljonprogramsområdet som figurerade i SVT:s Julkalendern helvitt

Nu när (SVT:s) Julkalendern har börjat sändas och nu när Julkalendern inte längre är en ”helvit affär” sedan några år tillbaka (d v s fram tills alldeles nyligen var SVT:s Julkalendern en av de mer homogena SVT-produktionerna) så skadar det inte att påminna om att den första skådespelaren och karaktären med utomeuropeisk bakgrund som fick vara med i Julkalendern (som tidigare hette Adventskalendern) var en liten flicka från Östasien som sannolikt skulle föreställa ett invandrarbarn i en förort och i ett miljonprogramsområde och som fick heta Su-san för att understryka hennes östasiatiska ursprung (med en viss japansk ”touch”) och som sannolikt spelades av en adopterad flicka från Sydkorea.
Su-san.jpg
 
Su-san 3.jpg
Det handlar om 1972 års utskällda julkalender ”Barnen i höjden” som just utspelade sig i ett (på den tiden nybyggt) miljonprogramsområde och som intressant nog också ”bjöd” på karaktärer som skulle föreställa invandrare från bl a Jugoslavien, Ungern och Finland. ”Barnen i höjden” tillhör dock en av de mer utställda julkalendrarna och beskrevs både som ”vänstervriden” och som ”diskbänksrealistisk” men det som är intressant att konstatera så här i efterhand är dels att den förort som skildras i ”Barnen i höjden” helt saknar utomeuropeiska invånare utöver den östasiatiska flickan samt att idén om miljonprogramsförorten som en plats präglad av misär och sociala problem var väletablerad redan innan utomeuropéerna flyttade in i och ”tog över” landets miljonprogramsområden.
MV5BN2UzMDNkOTgtZTJkZi00MjFiLTlkNDQtMGU0YjViMDQ5NGQwXkEyXkFqcGdeQXVyMTQzMjU1NjE@._V1_UY1200_CR90,0,630,1200_AL_