Kategori: arbete

En ny rapport om samtliga invånare i Stor-Stockholm som är födda 1985 visar att höga andelar av de som har utländsk bakgrund inte har klarat grundskolan eller gymnasiet och har stora svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden

En ny rapport från Länsstyrelsen i Stockholms län som undersöker hur det har gått för samtliga invånare i landets huvudstadsregion som är födda 1985 och som idag är 34 år gamla visar tyvärr med all önskvärd tydlighet att det går allra sämst för de som har utländsk bakgrund och som har växt upp i miljonprogramsområdena liksom för de utrikes födda som har invandrat från ett utomeuropeiskt land. Har invånarna med utländsk bakgrund därtill en funktionsnedsättning eller är ensamstående så ser det tyvärr än mörkare ut för dem vad gäller ett alltför stort antal olika statistiska utfall.
 
Exempelvis har hela 20% av storstockholmarna som är födda 1985 och som har utländsk bakgrund inte lyckats uppnå en grundskoleutbildning, d v s de har helt enkelt misslyckats med att gå ut högstadiet med fullständiga betyg.
 
4.jpg
Tyvärr resulterar detta i att av samtliga invånare i Stockholms län som är födda 1985 och som har utländsk bakgrund så har endast kring 50% en avslutad gymnasieutbildning vid det förväntade avgångsåret och idag är det tyvärr riktigt svårt att komma in på arbetsmarknaden och än mer att avancera inom ett yrke och en bransch för alla de som inte ens har klarat 9:an i grundskolan och som inte har genomgått en gymnasieutbildning.
 2.jpg
Då det ena leder till det andra, och inte minst gäller denna ”regel” tyvärr nog särskilt negativa utfall av olika slag, så innebär det bl a att medianinkomsten bland 85:orna i Stor-Stockholm med svensk bakgrund ligger på 310 000 kr medan den ligger på ynka 265 000 kr bland 85:orna i Stor-Stockholm med utländsk bakgrund.
 
1.jpg
Vidare så befinner sig hela 19% av samtliga kvinnor med utländsk bakgrund och 16% av samtliga män med utländsk bakgrund vare sig i utbildning, arbete eller i praktik bland de som är födda 1985, d v s de är s k ”UVAS:are” eller ”NEET:are” och vilket numera är mycket stigmatiserande förutom att det innebär ett rejält fattigt och utsatt liv.
3.jpg
 
Tyvärr gäller även alltför negativa utfall också bland de högutbildade med utländsk bakgrund. Invånarna med utländsk bakgrund som förvärvsarbetar arbetar t ex inom lägre kvalificerade yrken även när de uppvisar en hög utbildningsnivå. Städare är t ex det vanligaste yrket bland kvinnorna med utländsk bakgrund som har genomgått en 2-årig eftergymnasial utbildning. Och bland männen med utländsk bakgrund som har en 3-årig eftergymnasial utbildning är ”restaurang och köksbiträde” t ex det fjärde vanligaste förekommande yrket. De som är födda i Europa och som är högutbildade går det också betydligt bättre för på Stockholms läns arbetsmarknad jämfört med de som är födda utanför Europa och som är högutbildade.
 
Sedan betyder inte allt detta att alla stockholmare med utländsk bakgrund som är 34 år gamla har misslyckats med högstadiet eller gymnasiet, saknar arbete eller är låginkomsttagare men mycket höga procentandelar ingår tyvärr i denna kategori och vilket är rejält märkbart i en så mångfaldspräglad del av Sverige som Stor-Stockholm där uppemot 50% av samtliga invånare numera har utländsk bakgrund.
 
Det är slutligen inte heller något fel på att arbeta som städare, som diskare, som butiksbiträde eller som vårdbiträde som 34-årig stockholmare med utländsk bakgrund.

Sverige behöver uppemot en halv miljon invandrare för att täcka upp för den skriande arbetskraftsbristen

Sverige behöver ta emot uppemot en halv miljon invandrare under de närmaste tio åren för att täcka upp för den skriande arbetskrafts- och kompetensförsörjningsbristen som i det närmaste håller på att nå katastrofläge och som just nu håller på att knäcka hela den svenska högkonjunkturen:
 
 
Arbetsförmedlingens chef Mikael Sjöberg ”tar bladet från munnen” och säger som det faktiskt är i dagens SvD – Sverige måste helt enkelt ”massimportera” uppemot en halv miljon invandrare under de kommande 10 åren för att täcka upp för det demografiska faktumet att en mycket stor andel av befolkningen numera är över 65 år och denna andel blir dessutom bara större och större för varje år som går – samtidigt som Arbetsförmedlingen idag publicerar en ny rapport som just handlar om att detta:
 
 
1, Den svenska totalbefolkningen kommer att öka med hela 1 miljon invånare fram tills år 2030.
 
2, Den enda ”reservarbetskraften” som existerar i dagens Sverige är invånarna med utländsk bakgrund och fr a gäller det utomeuropéerna då nästan alla majoritetssvenskar i s k arbetsför ålder idag har ett arbete. Dock räcker inte ens utomeuropéerna till för att täcka upp för pensionsavgångarna och för den (blixt)snabbt åldrande svenska befolkningen.
 
3, På grund av att den svenska befolkningspyramiden blir alltmer ”obalanserad” för varje år som går och bl a på grund av kraftigt fallande födelsetal bland fr a majoritetssvenskarna och på grund av att fr a majoritetssvenskarna lever extremt länge numera, så krävs det uppemot en halv miljon nya unga vuxna invandrare fram tills år 2030 ”för att ekvationen ska gå ihop” (d v s de facto hela den svenska nationalekonomin) och för att den redan mycket stora andelen invånare i ålderskategorin 65-100 år ska kunna försörjas.

Reflektioner rörande SD och den kommande lågkonjunkturen

Läser just nu om Björn Elmbrants utmärkta bok ”Innan mörkret faller” som handlar om varför Sverige inte blev en högerextrem diktatur mellan 1929-34 samtidigt som Tyskland blev det trots att delar av både den svenska bonderörelsen (d v s dåtida C) och den svenska borgerligheten (d v s dåtida M och KD) högerradikaliserades under dessa år och det går verkligen kalla kårar längs ryggen när jag läser att den allra viktigaste statistisk-demografiska variabeln och faktorn som gjorde att NSDAP gick från att vara ett sydtyskt ”miniparti” med 2,6% av rösterna bakom sig till att bli Tysklands enskilt största parti med 37,3% var den massarbetslöshet som 1929 års börskrasch och efterföljande lågkonjunktur förorsakade p g a 1920-talets s k neoklassiska ekonomiska politik som förgäves försökte återvända till Brittiska imperiets s k Manchesterliberalism.
 
Idag har i praktiken samtliga s k arbetsföra majoritetssvenskar ett arbete och i huvudsak en heltidsanställning och åtskilliga av landets majoritetssvenska tonåringar och pensionärer förvärvsarbetar dessutom i större eller mindre utsträckning p g a den extrema arbetskraftsbrist som just nu råder på den svenska arbetsmarknaden men trots detta har SD ökat från att tidigare ha varit ett sydsvenskt 2,9%-”miniparti” till att erhålla 17,5% av rösterna i valet i september förra året och ända sedan årsskiftet har partiet stadigt varit Sveriges näst största parti och legat på 19-20% i samtliga opinionsundersökningar.
 
Med all sannolikhet så kommer det snart en lågkonjunktur eller åtminstone en gradvis och kanske t o m rejäl avmattning av den just nu rådande högkonjunkturen som i stort sett har inneburit full sysselsättning (och mer därtill då även majoritetssvenska tonåringar och pensionärer har ”massmobiliserats” för att hålla den svenska tillväxten uppe) för lejonparten av landets majoritetssvenskar i ålderskategorin 25-64 år och den dagen då den idag mycket välbetalda och mycket välmående majoritetssvenskdominerade övre arbetarklassen och majoritetssvenskdominerade medelklassen (och både den lägre och den övre medelklassen) börjar känna av en viss arbetslöshet så kan det nog tyvärr bara sluta riktigt illa för att inte säga i katastrof.
 
Elmbrant skriver då att massarbetslösheten och lågkonjunkturen på 1930-talet föregicks av den s k neoklassiska ekonomiska teorins s k ”brittsommar”, d v s även 1920-talet var en slags nyliberalismens ”guldålder” som både de dåtida socialdemokraterna och de dåtida liberalerna omfamnade och vilket slutligen ledde till både socialdemokraternas och liberalernas undergång (liksom den radikala vänsterns dito):
 
Ur Elmbrants bok ”Innan mörkret faller” från 2015:
 
”Allt ska inte läggas SPD till last. Partiets handfallenhet gäller definitivt också för de mer eller mindre liberala småpartierna i Tyskland. Även de underskattar nazismens genomslagskraft. Liberalerna i DDP krymper från 5,6 miljoner röster 1919 till 1,3 miljoner 1930. Ett skäl är förstås att de – liksom Rudolf Hilferdings socialdemokrater – har omfamnat de liberala ekonomiska teorier som i allas åsyn havererar.
 
Som Karl Polanyi skriver i boken ”Den stora omvandlingen” är det människornas fåfänga uppoffringar för ett bankrutt system som blir avgörande för utgången. När enskilda pressas till att upprätthålla den liberala fiktionen om ett självreglerande marknadssystem blir ”det mänskliga samhället till alla delar ett bihang till det ekonomiska systemet”, skriver han.”
 
(SPD = de dåtida tyska socialdemokraterna, DDP = de dåtida tyska vänster/socialliberalerna)

Stora skillnader föreligger mellan högutbildade inrikes respektive utrikes födda och sämst går det för de högskoleutbildade som är födda i Afrika och Asien

SCB meddelar idag att det tyvärr föreligger mycket stora skillnader mellan högutbildade med en högskoleexamen som är inrikes födda respektive utrikes födda som invandrade mellan 2006-17 på den svenska arbetsmarknaden trots att Sverige är det land i världen som uppvisar den allra starkaste antidiskrimineringslagstiftningen och den allra mest progressiva inkluderings- och mångfaldspolitiken.
Arbete.jpg
 
Högutbildade utrikes födda från övriga Norden klarar sig numera överlag lika bra som de inrikes födda medan de högutbildade utrikes födda från Afrika och Asien klarar sig dåligt och i alltför många fall nog riktigt illa att döma av de nedanstående siffrorna. Det är därför ingen slump att medan 90% av de utrikes födda från övriga Norden rapporterar att de anser sig rättvist behandlade på den svenska arbetsmarknaden och på sin arbetsplats och i sina arbetsliv vad gäller lönenivåer, arbetsuppgifter samt karriär- och kompetensutvecklingsmöjligheter så anser endast 60% av de utrikes födda från Afrika det.
 
förvärvsfrekvens bland högutbildade 2018
inrikes födda: 90%
utrikes födda: 70% (födda i Afrika och Asien: 60%)
 
arbetslöshet bland högutbildade 2018
inrikes födda: 2%
utrikes födda: 8% (födda i Afrika och Asien: ca 15%)
 
andel högutbildade som innehar ett yrke och en position som motsvarar deras (höga) utbildningsnivå 2018
inrikes födda: 80%
utrikes födda: 55% (födda i Afrika och Asien: ca 45%)
 
andel högutbildade som innehar ett yrke och en position som inte kräver någon högskoleutbildning alls 2018
inrikes födda: 6%
utrikes födda: 25% (födda i Afrika och Asien: ca 35%)
 
andel högutbildade som har en fast anställning 2018
inrikes födda: 90%
utrikes födda: 70% (födda i Afrika och Asien: ca 60%)
 
Vad gäller yrkets överensstämmelse med utbildningsnivån så föreligger mycket stora skillnader beroende på bransch, sfär och sektor. Bland de som har en högre utbildning inom hälso- och sjukvårdssektorn har hela 70% av de utrikes födda ett arbete som motsvarar deras utbildningsnivå. Inom naturvetenskaps- och teknikområdena är andelen något lägre – 65% – och än lägre är andelen bland de utrikes födda som har en högskoleutbildning inom områdena pedagogik, humaniora och samhällsvetenskap – endast 40% av dem har då ett yrke som motsvarar deras utbildningsnivå. Den fullständiga ”katastrofsektorn” är slutligen humaniora, d v s i praktiken kulturvärlden i bred mening – inom denna sfär hade endast 30% av de utrikes födda ett arbete som motsvarade deras utbildning.
 
SCB spekulerar i att de stora skillnaderna som föreligger bland högutbildade som är inrikes respektive utrikes födda sannolikt handlar om att de utrikes födda saknar kontakter i Sverige då uppemot 70-80% av alla arbeten inom det svenska arbetslivet mer eller mindre tillsätts genom eller är åtminstone beroende av kontakter av något slag. Dock gäller detta inte alla utrikes födda – t ex har under 10% av de utrikes födda från övriga Norden sökt men inte fått tio eller fler arbeten inom sitt utbildningsområde under de senaste tre åren jämfört med närmare 30% bland de utrikes födda från Afrika.
 
 
 
 

Det vanligaste yrket bland utrikes födda män är pizzabagare och bland utrikes födda kvinnor övrig hemservicepersonal och mellan 67-79% av alla som är födda i Afrika och Asien tillhör LO-kollektivet

SCB meddelar idag att den statistiskt sett absolut vanligaste (yrkes)titeln bland utrikes födda numera är pizzabagare och hela 79% av landets samtliga 1000-tals pizzabagare är då utrikes födda medan de resterande 21 procenten i mycket hög grad är s k ”andrageneration:are” (och en och annan pizzabagare är också s k blandad). Pizzabagare är dessutom också det vanligaste yrket för utrikes födda män och överhuvudtaget har de allra flesta pizzabagare därtill också utomeuropeisk bakgrund.
 
För utrikes födda kvinnor är det statistiskt vanligaste yrket numera övrig hemservicepersonal bland vilka hela 68% numera är utrikes födda och de resterande 32 procenten är då i mycket hög grad s k ”andrageneration:are” (och en och annan som ingår i yrkeskategorin övrig hemservicepersonal är också s k blandad) och därefter följer (yrkes)titeln städare eller rättare sagt städerska som det näst vanligaste yrket bland utrikes födda kvinnor.
 
andel arbetare (d v s tillhörande LO-kollektivet) bland samtliga sysselsatta som är:
födda i Afrika: 79%
födda i Asien: 67%
födda i Sydamerika: 64%
 
andel utrikes födda bland samtliga anställda:
officerare: 2% (sammanlagt endast 20 personer och varav de allra flesta är adopterade eller födda i övriga Norden)
fiskare: 2% (också sammanlagt endast 20 personer och varav de allra flesta är adopterade eller födda i övriga Norden)
brandmän: 3% (sammanlagt enbart 160 personer och varav de allra flesta är födda i övriga Norden)
flygledare: 3%
soldater: 4%
poliser: 4% (sammanlagt enbart 580 personer och varav de allra flesta är födda i övriga Norden)
domare: 4%
 
Tyvärr är dock extremt höga procentandelar av särskilt alla invånare i landet med utomeuropeisk bakgrund arbetslösa och mycket höga procentandelar av desamma står dessutom helt och hållet utanför arbetslivet och ingår inte ens i arbetslöshetsstatistiken (d v s de är i praktiken ”nolltaxerare” utöver att många av dem erhåller olika former av bidrag som inte kräver att de är arbetssökande). Ovanstående siffror om olika yrken inkluderar m a o enbart de som har ett yrke och som är anställd och är sysselsatt och har ett jobb. I praktiken är under 50% av samtliga invånare i landet som är födda i Afrika och Asien och som är i s k arbetsför ålder (20-64 år gamla) sysselsatta överhuvudtaget och mycket höga procentandelar av de som har en sysselsättning är dessutom projekt-, prov- och temporärt anställda samt deltids- och procentanställda. Bland kvinnor födda i Afrika och Asien är endast 34% respektive 41% överhuvudtaget sysselsatta.

Arbetslösheten bland invånarna som är födda i Afrika och Asien var 2018 tio gånger högre än bland majoritetsinvånarna

Sedan 2010 (och under 2018) minskade antalet (och därmed också andelen) invånare med majoritetssvensk bakgrund samt med bakgrund i övriga Norden och i Europa i ålderskategorin 20-64 år (d v s i s k arbetsför ålder) p g a pensionsavgångar.
 
Sedan 2010 har samtidigt antalet (och därmed också andelen) invånare med bakgrund i Afrika och Asien ökat med över 50% i ålderskategorin 20-64 år (d v s i s k arbetsför ålder) men tyvärr är arbetslösheten alltför hög inom dessa båda grupper och alltför höga procentandelar bland dem står dessutom helt utanför arbetsmarknaden:
 
arbetslöshet 2018:
 
majoritetssvenskar 20-64 år: ca 2,5-3%
 
invånare födda i Afrika 20-64 år: 29% (55,6% bland de som endast har en förgymnasial utbildning)
män födda i Afrika 20-64 år: 24,1%
kvinnor födda i Afrika 20-64 år: 37,6% (47,1% bland de som är mellan 20-34 år)
 
invånare födda i Asien 20-64 år: 29,7% (58,5% bland de som endast har en förgymnasial utbildning)
män födda i Asien 20-64 år: 27%
kvinnor födda i Asien 20-64 år: 32,5%
 
Höga procentandelar av invånarna som är födda i Afrika och Asien står dessutom helt utanför arbetslivet och de ingår därmed inte ens i arbetslöshetsstatistiken. År 2018 handlade det om exempelvis 22% bland alla kvinnor som är födda i Afrika och om 17,6% bland alla kvinnor som är födda i Asien.

Utomeuropéer har betydligt svårare att kallas till en jobbintervju även vid likvärdiga meriter och särskilt gäller det männen

En ny s k situation testing-studie från IFAU, Kåre Vernbys och Rafaela Dancygiers rapport ”Etniska hierarkier och diskriminering på arbetsmarknaden. Resultat från ett faktoriellt fältexperiment”, som vågar sig på att både sär/urskilja utomeuropéerna och att de facto försöka undersöka rasaspekten (genom att välja att inkludera personer med bakgrund i både Irak, Somalia och Polen) visar tyvärr det som studie efter studie av det här slaget har indikerat ända sedan de s k situation testing- eller praktikprövningsstudierna började genomföras i Sverige efter att under decennier ha betraktats som dels oetiska och som dels onödiga att utföra just i Sverige p g a att (majoritets)svenskarna ansågs vara immuniserade och vaccinerade från rastänkande, d v s att personer med utomeuropeisk bakgrund har betydligt svårare att bli kallade till intervju på den svenska arbetsmarknaden trots likvärdiga meriter och även vad gäller den s k servicesektorn varinom utomeuropéerna annars är överrepresenterade.
aa.jpg
 
I detta fall handlar det om en studie som med hjälp av 1500 fiktiva jobbansökningar som skickades till autentiska utannonserade tjänster vid ett stort antal restauranger och caféer i de sju största städerna i landet kan konstatera att personer med bakgrund i Somalia har hela fyra gånger lägre chans att kallas till intervju än majoritetssvenskar och även de som har bakgrund i Irak har en betydligt lägre chans att göra det. Samtidigt har de personer som har bakgrund i Polen i det närmaste samma chanser som majoritetssvenskarna. Dessutom föreligger mycket stora skillnader mellan män och kvinnor – enbart 2,5% av alla män med bakgrund i Somalia fick t ex en inbjudan att komma till intervju jämfört med (trots allt) 7,5% av alla kvinnor med bakgrund i Somalia.