Kategori: arbetarklass

Kan danska S komma att bli en förebild för svenska S och den svenska arbetarrörelsen och vänstern vad gäller att ta tillbaka de högerpopulistiska arbetarväljarna?

Den danska journalisten och författaren Carsten Jensen skriver idag i DN om danska S som är det enda av de en gång så mäktiga, traditionella socialistiska arbetarpartierna i Europa (vilka under större delen av 1900-talet alltid erhöll mellan 35-50% av rösterna, och vilka fr a mobiliserade och samlade den allra största delen av de olika ländernas arbetarklass) som har lyckats med att ta tillbaka de arbetarväljare som tidigare röstade högerpopulistiskt (d v s på DF i Danmarks fall) och som därför numera ligger på närmast osannolika 30% i de danska opinionsundersökningarna.

De traditionella socialistiska arbetarpartierna runtom i Europa är då annars numera antingen i det närmaste utraderade eller så ”harvar” de på med runt 15-25% i opinionsundersökningarna och i de olika valen – d v s de är helt enkelt numera ”blott en skugga av sitt forna jag” (d v s i jämförelse med 1900-talet och även med 00-talet) då de högerpopulistiska och högerradikala partierna har tagit deras arbetarväljare.

Också i Sverige finns det röster och krafter inom svenska S liksom inom den svenska arbetarrörelsen och vänstern i allmänhet som ser danska S som en ideologisk förebild och som ser danska S väg och vänsterpopulismen som den enda vägen framåt för vänstern för att ta tillbaka alla de svenska arbetare som idag röstar på SD. 

En del av dem hittas i och runt tankesmedjan Tiden, d v s arbetarrörelsens gamla tankesmedja, medan andra som står till vänster om både S och V redan har ”bildat eget”, d v s det finns idag en mindre vänsterpopulistisk flora av lokalpartier och mindre partier till vänster om S och V som har anammat samma retorik som danska S står för varav flera valdes in i olika kommunfullmäktigeförsamlingar i 2018 års val.

Det ska dock sägas att den svenska vänstern i bred mening antagligen är mer antifascistisk och antirasistisk än i något annat europeiskt land och inte minst beror det på att både S och V har valt att stå emot SD på ett sätt som nog inga andra motsvarande partier har gjort runtom i Europa. Om detta mest bara beror på partiledarna och partiledningen eller inte är svårt att veta men det är ett faktum att både de före detta och nuvarande partiledarna för S och V har varit och är mycket tydligt emot SD. Inte minst har svenska S nuvarande ledare Stefan Löfven om och om igen upprepat utan att vare sig blinka eller rynka pannan att SD är ett rasistiskt parti med ett nazistiskt förflutet.

Det är dock tyvärr samtidigt ett faktum att SD har stulit 100 000-tals och åter 100 000-tals arbetarväljare (och även lägre medelklassväljare) från S under de senaste åren även om det på sistone mest verkar vara f d M-(medelklass)väljare som numera gör att SD fortsätter att växa och inte f d S-(arbetar)väljare (åtminstone inte i samma utsträckning som tidigare).

https://www.dn.se/kultur/carsten-jensen-danska-s-har-blivit-populisternas-arvtagare/

”En ny storhetstid tycks ha inletts för den danska socialdemokratin. Den bygger på en robust folklig tradition och hyllar välfärdsstaten, men har noll tolerans för invandring. Dogmen att integrationen har misslyckats härskar nu enväldigt i dansk politik, skriver Carsten Jensen.

Danmark har de senaste årtiondena varit ett politiskt laboratorium i Europa, där nya politiska idéer provats ut. Under 1990-talet berodde det på Dansk Folkeparti, det första högerpopulistiska partiet i Europa som kombinerade motstånd mot invandring med ett försvar för välfärdsstaten, den som gjort Danmark till internationell förebild.

Partiets framgångsrecept var inte bara Danmark åt danskarna utan också, vilket var långt mer slagkraftigt, att den danska välfärdsstaten skulle vara etnisk och förbehållen danskarna. Det var inte bara vid gränsen det skulle vara tillträde förbjudet för utlänningar. Det skulle det vara också i dörren till danska sjukhus.

Nu är Danmark åter igen ett politiskt laboratorium. Den danska socialdemokratin har blivit den mest livskraftiga i Europa, där socialismen annars överallt tycks vara i kris. Vore det val i morgon skulle socialdemokraterna efter två år vid makten vinna stort med över 30 procent av rösterna, siffror partiet inte har nått upp till sedan 1998. Vilket annat socialistparti i Europa har ett sådant stöd?

Har de danska socialdemokraterna hittat receptet på säker succé? Bör partiet vara en förebild för Europas krisdrabbade socialistpartier? Partiets eget svar är ett eftertryckligt ja: Och receptet är detsamma som Dansk Folkepartis: Noll flyktingar och en hård, konfrontativ linje mot invandrare.

Den danska välfärdsstaten har skapats av arbetarrörelsen. Under större delen av 1900-talet var den danska socialdemokratins dominans ojämförlig. Så började erosionen. Sedan millennieskiftet har partiet bara haft makten under sex år, men nu tycks en ny storhetstid ha inletts.

Ett bottenläge nåddes under socialdemokraternas förra regeringsperiod, från 2011 till 2015, fyra fatala år som resulterade i en dånande valförlust och en stormande framgång för Dansk Folkeparti. Det var inte invandringspolitiken som avgjorde valet, det var välfärdsstaten. 

Den politiskt oerfarna socialdemokratiska partiledaren Helle Thorning-Schmidt förklarade att välfärdsstaten avlösts av den så kallade konkurrensstaten, där anpassning till globaliseringen och världsmarknaden var det centrala. Resultatet blev att den yttersta högerflanken stärktes och plötsligt framstod som välfärdsstatens sista trovärdiga försvarare.

Socialdemokraterna nämnde aldrig mer konkurrensstaten. I stället återintroducerade de gamla socialdemokratiska värderingarna. Partiets nya ledare, Mette Frederiksen, inkarnerar bejakandet av en robust folklig tradition, som i hennes tolkning också rymmer mot¬vilja mot invandrare. För att återvinna arbetarröster som förlorats till den yttersta högern ska äkta socialdemokrater från och med nu tala och låta som den yttersta högern.”

(…)

”Socialdemokraterna samtyckte till att Danmark från 2017 och fram till 2020 inte tog emot en enda av FN:s kvotflyktingar, trots att FN rekommenderar Danmark att ta emot 500 per år. Under 2020 togs 30 kvotflyktingar emot. En lag har just antagits som gör det möjligt att skicka asylsökare till länder utanför Europa, där de i läger kan vänta på svaret på sina ansökningar. Med sikte på ett framtida avtal har socialdemokratiska ministrar under våren besökt Rwanda, som på 1990-talet var skådeplats för ett bestialiskt folkmord.

Sedan 2015 har det bara givits tillfälliga uppehållstillstånd till asylsökare. Det är också därför det nu finns planer på att skicka hem 500 syriska flyktingar till Damaskus-området, som Danmark som enda europeiskt land har förklarat vara säkert.”

(…)

”Dogmen att integrationen har misslyckats härskar nu enväldigt i dansk politik. Kritik utifrån kommer enligt partiet bara att öka dess popularitet bland de högerpopulistiska väljare som tidigare röstade på Dansk Folkeparti.

Och vilka är då de arbetarväljare som socialdemokraterna friar till? Väljarundersökningar visar att de framför allt är äldre outbildade arbetare från landsorten. Storstädernas unga och den utbildade medelklassen, grupper som historiskt sett också alltid varit en del av socialdemokratins bas, har lämpats åt sidan i en kortsiktig fokusering på makt, där mål och medel förväxlas.

Så om Danmark ännu en gång blir en förebild och ett modelland så kommer det att vara i en framtid när EU befinner sig i upplösning och ett isolationistiskt, splittrat Europa förlorar all politisk betydelse. Danmark först betyder Europa sist. Det är den danska socialdemokratins politik under kommande år: Nej till unga väljare som är engagerade i klimatet och framtiden. Ja till dem som vill sätta klackarna i marken och rösta för ett etniskt rent Danmark.”

Vad var det egentligen som Åkesson syftade på när han skrev på Twitter att SD inte ska ”lämna eller överge våra rötter” till skillnad från SAP: Om SD:s vänsternazistiska rötter och om hur de spökar än idag

Nu när alla nazism/fascism-forskare, extremhöger-kännare, SD-experter och Åkesson-uttolkare har hunnit säga sitt (och de är många numera) så är det väl dags för mig att också försöka gissa vad Åkesson egentligen menade när han nog blev alltför (upp)hetsad på Twitter igår och slängde ur sig att SD inte ska ”lämna eller överge våra rötter” till skillnad från SAP.

Eftersom det direkta och explicita sammanhanget handlade om SD:s och SAP:s stenhårda kamp och konkurrens om den svenska arbetarklassen (och lägre medelklassen) och dess röster så kan jag inte göra något annat än att tolka det hela som att Åkesson antydde att SD alltid har haft en ”vänsterådra” och alltid har velat attrahera arbetarna just till skillnad från andra delar av den svenska s k nationella rörelsen som traditionellt har varit (ärke)konservativa och aldrig har trott sig kunna attrahera några arbetare överhuvudtaget.

Det handlar konkret om den vänsternazistiska tradition som av hävd har haft en stark ställning just i Sverige och antagligen till stor del av tvång p g a att Sverige i många decennier härbärgade västvärldens största och mäktigaste arbetarrörelse, fackföreningsrörelse och socialistiska arbetarparti i ett demokratiskt land (d v s utanför den kommunistiska världen) som dessutom innehade makten obrutet i närmare ett halvt sekel.

Min kvalificerade gissning är därför att Åkesson i stundens hetta ”blinkade” åt den vänsternazistiska idétradition som genomsyrade SD under hela 90-talet och som bl a står att hitta i SD:s första partiprogram från 1989, som partiets dåvarande chefsideolog Johan Rinderheim författade, och som Mattias Karlsson hyllar än idag. 

Denna vänsternazism kom inte minst till uttryck i SD:s kampsång som gällde under 90-talet – nämligen SD:s dåvarande och idag återigen nuvarande ”husband” Ultima Thules sång ”Kring Sveriges fana” som är en ren s k ”rip off” på den gamle kommunisten och mångårige Ny Dag-redaktören Gustav Johanssons hyllningsdikt till Sverige från 1937. 

”Kring Sveriges fana” (se/hör sången på https://www.youtube.com/watch?v=MQGfr5UC5DE) innehåller strofer som ”svenskar vakna ur er dvala, länge nog vi sovit bort vår tid, länge nog vi litat på löften så hala” och ”enad front bland arbetets miljoner, bådar nya dagens morgonväkt, svenska folk, svenska land du ärvde traditioner, ifrån frihetshjälten Engelbrekt, nu så gäller det din frihet, svenska folk, svenska land, vi vill att du blir ett”.

Gustav Johanssons dikt från 1937 innehåller i sin tur bl a rader som ”enad front bland arbetets miljoner, bådar nya dagens morgonväkt, svenska folk, du ärvde traditioner ifrån frihetshjälten Engelbrekt” samt ”svenska folk, nu gäller det din frihet, svenska språk, vår fröjds och hjärtas tolk, svenska land, vi vill att du ska bli ett lyckans land för hela Sveriges folk”.

Åkesson menade kort och gott att just SD alltid har stått på folkets sida mot eliten, även om SD visserligen inte attraherade några arbetarmassor att tala om just på 90-talet såsom partiet ju tyvärr faktiskt gör idag, och inte har svikit detsamma och inte heller kommer att göra det såsom SD hävdar att SAP har gjort – SD försöker ju numera explicit att framställa sig som SAP:s enda rättmätiga och riktiga arvtagare.

Det var m a o helt enkelt SD:s egna historieskrivning, idéhistoriska ursprung, självförståelse och självbild som på en och samma gång spökade igår på Twitter i Åkessons tweet – d v s inte någon s k freudiansk felsägning som hans antifascistiska kritiker verkar tro (typ ”vad f-n, var dumme Jimpan kanske på lyran igår som hastigt och lustigt försade sig och i ett svagt ögonblick faktiskt out:ade att SD är ett gammalt unket naziparti”…?) – d v s det Åkesson ville säga och förmedla var inget än att SD alltid har varit de svenska massornas, det svenska folkets och den svenska arbetarklassens parti och till skillnad från SAP kommer SD aldrig att svika eller överge arbetarna i kampen mot eliten.

Stödet för SD fortsätter att vara högt bland manliga arbetare och särskilt inom byggbranschen och tillverkningsindustrin

Förra veckan framgick det att stödet för SD har ökat under sluttampen av pandemin i SCB:s partisympatiundersökning för maj 2021 och i den detaljredovisning av undersökningen som SCB publicerade idag framgår det att stödet just nu bl a ökar bland invånarna i ålderskategorin 30-49 år, bland utrikes födda samt bland de som har en gymnasieutbildning som sin högsta utbildningsnivå.

I övrigt är SD fortsatt som allra störst bland landets män och det enskilt största partiet bland både alla män i riket liksom i Sydsverige och partiet. Anmärkningsvärt är f ö att endast 2,6% av alla kvinnliga akademiker och kvinnliga högre tjänstepersoner skulle ha röstat på SD om det hade varit val i maj i år.

Ett urval demografiska subgrupper som sticker ut i SCB:s senaste partisympatiundersökning för maj 2021 vad gäller stödet för SD:

invånare i Stor-Malmö: 19,4%

invånare i Västsverige: 19,8% (män 25,2%)

invånare i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Västmanlands län: 20% (män 28,2%)

invånare i Skåne och Blekinge: 27,4% (män 30,5%)

samtliga män 30-49 år: 25,1%

samtliga män 75 år och uppåt: 27,9%

samtliga män 55-64 år: 31%

samtliga kvinnor 55-64 år: 22,3%

inrikes födda män: 26%

män med en medelinkomst: 28,1%

män som bor i villa eller radhus: 25,3%

män som bor i hyresrätt: 27,1%

män med gymnasieutbildning som högsta utbildningsnivå: 30,3%

män med förgymnasial utbildning som högsta utbildningsnivå: 35,2%

män som förvärvsarbetar: 25,4%

arbetarmän som förvärvsarbetar: 35,5%

facklärda arbetarmän som förvärvsarbetar: 39,2%

manliga tjänstemän på mellannivå som förvärvsarbetar: 19,8%

män med chefsyrken: 24,1%

män inom områdena administration, omsorg och försäljning: 26,7%

män inom områdena lantbruk, byggverksamhet och tillverkning som förvärvsarbetar: 39,5%

privatanställda män: 25,9%

privatanställda arbetare oavsett kön: 30,9%

manliga TCO-medlemmar: 19,8%

LO-medlemmar oavsett kön: 25,8%

manliga LO-medlemmar: 30,7%

ensam/egenföretagare oavsett kön: 28,5%

manliga företagare i allmänhet inklusive lantbrukare: 32,5%

SD har ökat rejält i Stor-Stockholm under pandemin och är fortsatt störst respektive näst störst bland LO-medlemmar och unga män

SvD konstaterar idag att viruset blev SAP:s ”räddning” – i början av året var SD och SAP jämnstarka och kämpade om guldplatsen i opinionsundersökningarna men sedan pandemin har både SAP och M gått om SD (på ett liknande sätt blev viruset amerikanska Demokraternas ”räddning” i det amerikanska valet). Samtidigt har SD växt rejält i huvudstadsregionen och i Stor-Göteborg under pandemin. För bara något år sedan var SD nästan dubbelt så stora i landet i övrigt jämfört med i Stor-Stockholm och Stor-Göteborg men idag är då så inte fallet.

I dagarna har slutligen två special-Sifo-undersökningar publicerats som visar att SD tillsammans med M är fortsatt störst bland landets unga män liksom att SD är störst bland landets LO-medlemmar (d v s inte bland arbetare generellt utan bland fackanslutna arbetare) medan SD omvänt fortfarande är ett ”miniparti” bland SACO-medlemmarna (d v s inte bland akademiker generellt utan bland fackanslutna akademiker) och de unga kvinnorna.

SD är idag ungefär lika stora i Stor-Stockholm som i Sydsverige och SD dominerar numera den vita övre arbetarklassen medan SAP numera domineras av den icke-vita lägre arbetarklassen

SD är idag ungefär lika stora i Stor-Stockholm som i Sydsverige och SD dominerar nu den övre majoritetsinvånardominerade arbetarklassen medan SAP numera domineras av den minoritetsinvånardominerade arbetarklassen precis som situationen ser ut i USA vad gäller Republikanernas och Demokraternas respektive väljarbaser bland de amerikanska arbetarna:
I årets sista stora opinionsundersökning (Sifo) fortsätter SD tyvärr att befästa sin position i huvudstadsregionen (liksom i Västsverige):


SD är nu t om ungefär lika stora i Stor-Stockholm minus Stockholms stad (d v s Sveriges största kommun) som i Sydsverige och därmed fortsätter huvudstaden att vara den enda större ”valkrets” där SD endast kan uppvisa ett ensiffrigt procenttal (ca 8-9%) då SD numera också har lyckats ”erövra” hela Norrland.
Det är mycket anmärkningsvärt att SD har växt så kraftigt just i Stockholms län under innevarande pandemi och antagligen handlar det om de alltför många skotten och bomberna som har avlossats respektive sprängts just där och just under pandemin.


I övrigt konstaterar både Sifo liksom SCB tidigare i veckan att SD:s bas till överväldigande delen utgörs av arbetare och fr a specifikt facklärda, förvärvsarbetande arbetarmän med skapliga inkomster som är medlemmar i ett LO-förbund (läs: inrikes födda som inte bor i miljonprogramsområdena och som utgör den övre arbetarklassen) medan SAP numera har mest stöd bland specifikt ej facklärda som inte alltid förvärvsarbetar och som uppvisar låga inkomster och som inte alltid är fackanslutna – d v s utrikes födda och ”andrageneration:are” i miljonprogramsområdena som utgör den lägre arbetarklassen och som idag utgör SAP:s kärnväljare – d v s SAP domineras idag av minoritetsarbetare såsom exempelvis brittiska Arbetarpartiet och amerikanska Demokraterna och tyska SPD numera gör.

89% av alla kvinnliga städare i Stockholms län är utrikes födda

Stockholms läns nya Arbetshälsorapport 2020 ger verkligen ”syn för sägen” vad gäller den prekära situationen för den svenska huvudstadsregionens invandrare:

andel utrikes födda i Stockholms län: 25%

andel utrikes födda städare, hemservicepersonal m fl i Stockholms län: 94%

andel utrikes födda manliga städare, hemservicepersonal m fl: 93%
andel utrikes födda manliga köks- och restaurangbiträden, snabbmatspersonal m fl: 85%
andel utrikes födda manliga bil-, motorcykel- och cykelförare (d v s personer som levererar, transporterar och budar): 74%

andel utrikes födda kvinnliga städare, hemservicepersonal m fl: 89%
andel utrikes födda kvinnliga undersköterskor: 68%
andel utrikes födda kvinnliga köks- och restaurangbiträden, snabbmatspersonal m fl: 55%

De utrikes födda arbetar dessutom mer övertid (25% av männen) och mer deltid (26% av kvinnorna) än andra (och de är sannolikt också i mindre utsträckning fast heltidsanställda) samt uppvisar en nedsatt fysisk arbetsförmåga (20% av kvinnorna) och en nedsatt psykisk arbetsförmåga (27% av kvinnorna) mer än andra och de har oftare inte tillgång till företagshälsovård (44% av männen) samt har ett spänt arbete (27% av kvinnorna), ett tungt arbete (43% av kvinnorna och 40% av männen) och lyfter tungt i arbetet (25% av männen) mer än andra och slutligen utsätts de också för luftföroreningar (31% av männen) på jobbet mer än andra.

Därtill är de mer arbetslösa, mer bidragsberoende, mer sjukskrivna, mer fattiga, mer brottsutsatta och mer marginaliserade på livets alla områden än andra.

I Motala grundades Sveriges första kooperativa konsumförening och 1888 fick Motala besök av Östergötlands kanske första asiat

Här är Sveriges äldsta/första kooperativa konsumentförening/konsumförening som arbetarna på Motala verkstad grundade 1888 under namnet Sällskapet arbetarnas ring. Utanför denna historiska Konsumbutik höll dessutom August ”Mäster” Palm något år därefter Motalas första socialistiska tal ståendes på en tunna och introducerade och införde därmed socialismen och marxismen i Motala. Alldeles i närheten hittas landets kanske allra vackraste och fr a mest originella Folkets hus, som verkstadsarbetarna uppförde 1907 och som därmed blev en viktig mötesplats under den ödesdigra storstrejken 1909 som ledde till att flera av strejk- och arbetarledarna tvingades lämna landet och utvandra till fr a USA.
115812776_10157706385850847_4192869533706501599_n
116147162_10157706385900847_4507849272696041534_n.jpg
116349537_10157706386000847_1537021988123002467_n
I omgivningen hittas slutligen även Bolagshuset, som en gång i tiden var Motala verkstads representationshus, och som 1888 förärades ett på den tiden mycket långväga besök (i Bolagshuset ägde då den högtidliga middagen rum) av en kinesisk s k mandarin ”av femte knappen” (d v s en regeringstjänsteperson vid det kejserliga hovet i den Förbjudna staden i Beijing) som tillsammans med en sekreterare och en tolk besökte den svenska industrialismens vagga Motala för att studera den svenska verkstadsindustrins dåvarande flaggskeppsfabrik (d v s Motala verkstad) på plats. Denne kinesiske mandarin och hans två landsmän blev därmed med all sannolikhet den första (nordost/sydost)asiaten som någonsin besökte Motala och kanske också Östergötland.
116217094_10157706386180847_5797935461943660743_n.jpg

Ny studie visar att utomeuropeiska invandrare är kraftigt underrepresenterade inom akademikeryrkena och kraftigt överrepresenterade inom kroppsarbetaryrkena

Ekonomerna Christopher F Baum, Hans Lööf, Andreas Stephan och Klaus F Zimmermann presenterar idag en/sin studie på DN Debatt som undersöker hur det har gått för 100 000 flyktingar födda mellan 1954–1980 som invandrade till Sverige innan 1997 på den svenska arbetsmarknaden under perioden 2003-13, vilka jämförs med 100 000 infödda majoritetsinvånare.
 
Studien visar bl a att mellan 60-65% av de utomeuropeiska invandrarna förvärvsarbetade under den undersökta perioden, att de utomeuropeiska invandrarna är kraftigt underrepresenterade inom SACO-kollektivet och TCO:s övre skikt och inom de högbetalda akademikeryrkena och omvänt kraftigt överrepresenterade inom LO-kollektivet och TCO:s lägre skikt och inom de lågbetalda kroppsarbetaryrkena.
YRKE
 
De utomeuropeiska invandrare som har lyckats ta sig in i SACO-kollektivet och TCO:s övre skikt och som har ett högbetalt akademikeryrke uppvisar samtidigt den största (negativt sett) löneskillnaden jämfört med motsvarande majoritetssvenska akademikers löner.
 
De utomeuropeiska invandrare som tillhör LO-kollektivet och TCO:s lägre skikt och som har ett lågbetalt kroppsarbetaryrke, vilket då är den absoluta majoriteten av utomeuropéerna som har ett arbete, erhåller i stället mer eller mindre samma lön som motsvarande majoritetssvenska kroppsarbetare åtnjuter.
 
LÖN.jpg
 
 
”Hur ser det ut i Sverige, som har Europas största andel av befolkningen med flyktingbakgrund?
 
För att få svar har vi mellan åren 2003 och 2013 studerat drygt 100.000 personer som kom till Sverige före 1997 och som etablerats på arbetsmarknaden. Som kontrollgrupp används 100.000 män och kvinnor födda i Sverige med statistiskt liknande egenskaper som immigranterna. Många tidigare studier kännetecknas av att de inte tar hänsyn till att flyktinginvandrare främst arbetar inom samhällssektorer med de lägsta lönerna. Vad vi känner till har det heller inte gjorts någon matchning liknande vår för att skapa en kontrollgrupp som är jämförbar med flyktinggruppen.
 
Med undantag för den globala finanskrisen 2007–2008 var svensk arbetsmarknad stark under den period vi undersökt. Hela 84 procent av kontrollgruppen hade sysselsättning, vilket är unikt högt inom västvärlden i modern tid. Motsvarande medeltal för perioden uppgick till 65 procent för de som anlände till Sverige som flyktingar före 1990 (många från Mellanöstern), 60 procent för icke-europeiska flyktingar som beviljades asyl mellan 1990 och 1996 (en stor grupp från Nordafrika) och 72 procent för europeiska flyktingar som fick Sverige som nytt hemland under samma period (huvudsakligen före detta Jugoslavien). Fram till 2013 hade dessa invandrares sysselsättning vuxit till strax under nivån för hela EU:s befolkning.
 
I vår studie delas arbetsmarknaden upp i fyra olika kategorier beroende på arbetsuppgifternas karaktär. Det framgår då att flyktinggruppen har en lägre sannolikhet än kontrollgruppen att hamna inom kategorin kognitiv och icke-rutin, med de mest välbetalda jobben. Personer som kommit till Sverige som flyktingar har även något sämre chanser än jämförbara svenskar att få arbete inom administration och försäljning (kognitiv rutin). Däremot har migranter med flyktingstatus en större sannolikhet att jobba med manuella arbetsuppgifter inom både service (icke rutin) och varuproduktion (rutin). Här finns också huvuddelen av låglönejobben i Sverige.
 
Skillnaden i lön mellan flykting¬invandrare och den inhemskt födda befolkningen är störst inom de mest välbetalda jobben. För området kognitiv icke rutin är gapet 25 procent. Förklaringar till invandrarnas lägre lön kan vara att de är mindre produktiva, lönediskriminering, att det är lättare för infödda svenskar att göra lönekarriär där ersättningarna är höga, samt olika lång arbetslivserfarenhet. Tar vi hänsyn till det sistnämnda halveras gapet. Inom kategorin administration och handel är skillnaden 4 procent högre för inhemskt födda, men i stort sett hela gapet kan förklaras av att svenskfödda har fler år på arbetsmarknaden. Med lika lång arbetslivserfarenhet finns ingen löneskillnad. Även inom området manuella rutinbaserade jobb försvinner lönegapet mellan de två grupperna när man kontrollerar för andra skillnader än födelseland. Motsvarande resultat för arbete som vård och omsorg är 4 procents högre lön för invandrare med asylbakgrund.”

Den ekonomiska pandemikrisen är här nu och kommer framför allt att drabba de utrikes födda och invånarna med utomeuropeisk bakgrund

Den ekonomiska kris som pandemin nu har utlöst kommer att bli mer extrem än tidigare ekonomiska kriser och slår nu allra hårdast mot de utrikes födda och mot invånarna med utomeuropeisk bakgrund samtidigt som kraftigt fallande födelsetal och mycket stora pensionsavgångar bland majoritetssvenskarna gör att de utrikes födda och invånarna med utomeuropeisk bakgrund numera står för i stort sett hela den svenska befolkningsökningen vad gäller nya invånare i arbetsför ålder (16-64 år):
XXX
 
Arbetsförmedlingen har idag publicerat en rapport som beskriver hur den rådande pandemin nu har utvecklat sig till en ekonomisk kris utan dess like som redan har resulterat i 83 000 varsel, 455 000 arbetslösa och hela 539 000 permitterade och allt tyder tyvärr på tvåsiffriga arbetslöshetssiffror när den ekonomiska krisen eskalerar än mer i pandemins spår med en förväntad arbetslöshet på åtminstone 11,4% (och över 600 000 arbetslösa varav över 200 000 långtidsarbetslösa) i början av 2021 att jämföra med en arbetslöshet på 6,9% innan pandemin utbröt (d v s det handlar i det närmaste om en fördubbling av arbetslösheten inom knappt ett års tid p g a pandemin).
 
Sysselsättningen väntas framför allt gå ned dramatiskt bland de utrikes födda och med all säkerhet också bland de inrikes födda s k ”andrageneration:arna” och i båda fallen handlar det i huvudsak om invånare med utomeuropeisk bakgrund. Sysselsättningsgraden för utrikes födda 16-64 år prognoseras falla från redan låga 66,6% innan pandemin till under 60% i början av 2021 vilket innebär ett svenskt bottenrekord – den lägsta sysselsättningsgraden för utrikes födda under hela 2000/10/20-talen och sannolikt någonsin med undantag av möjligen 1990-talets första tre år (d v s under den s k 90-talskrisen).
 
”Omvänt” kommer arbetslösheten bland de utrikes födda att stiga från redan höga 15,3% innan pandemin till över 20% i början av 2021 vilket i sin tur innebär att långt över 30% av alla invånare med bakgrund i Afrika och Asien kommer att vara arbetslösa om bara några månader. Därtill tillkommer 100 000-tals utomeuropéer som inte ens har kontakt med arbetslivet överhuvudtaget och inte ens är inskrivna hos Arbetsförmedlingen.
 
Samtidigt sitter Sverige fast i en slags demografisk ”rävsax”: På grund av de kraftigt fallande fruktsamhetstalen bland majoritetssvenskarna och de nordiska och europeiska invandrarna och deras barn och efterkommande och de mycket stora pensionsavgångarna bland desamma har den inrikes födda befolkningen i yrkesaktiv ålder (d v s 16-64 år) minskat kraftigt och kontinuerligt på senare år och denna minskning kommer bara att fortsätta att fortgå även i framtiden.
 
De utrikes födda och deras barn (d v s de s k ”andrageneration:arna”), och i huvudsak handlar det då om utomeuropéerna, står nämligen numera och sedan flera år tillbaka liksom framöver under de kommande åren för i praktiken nästan hela den svenska befolkningstillväxten vad gäller nya invånare i yrkesaktiv ålder (d v s 16-64 år).
 
Allt detta innebär att den svenska ekonomin, det svenska samhällsbygget och den svenska välfärdsstaten är helt och hållet beroende av framför allt invånarna med utomeuropeisk bakgrund under de kommande åren och för överskådlig framtid såvida inte födelsetalen bland majoritetssvenskarna och de nordiska och europeiska invandrarna och deras barn och efterkommande plötsligt exploderar i omfattning, vilket dock med all sannolikhet inte kommer att hända någonsin (d v s det är antagligen omöjligt att idag ”vända” den demografiska ”skutan” vad gäller majoritetsinvånarnas fruktsamhet).
 
Allt detta innebär i sin tur att minskningen av sysselsättningsgraden förstärks än mer för de utrikes födda nu när den ekonomiska krisen är här på allvar, d v s minskningen av sysselsättningsgraden bland de utrikes födda är än större proportionellt sett än vad ovanstående prognoserade siffror visar.
 
Slutligen betyder allt detta att de enda som kommer att kunna rädda ekonomin, samhällsbygget och välfärden framöver just är invånarna med utländsk och framför allt utomeuropeisk bakgrund och det är därför bara utomeuropéerna som i framtiden kommer att kunna ta landet ur den djupa ekonomiska kris som nu har dragit igång på allvar.
 
Kort och gott – kommer inte invånarna med utomeuropeisk bakgrund ut på den svenska arbetsmarknaden under de närmaste åren så är läget för hela landet riktigt illa för att inte säga katastrofalt för om så inte sker så kommer Sverige att utveckla ett alltmer latinamerikaniserat rassamhälle med en snabbt växande och snart jättelik icke-vit underklass och lägre arbetarklass som är kraftigt koncentrerad till miljonprogramsområdena medan den vita befolkningen både blir allt äldre och äldre och allt förmögnare och förmögnare på en och samma gång.

Den svenska arbetarklassen är idag kraftigt präglad av invånare med utländsk bakgrund medan både den svenska lägre medelklassen och övre medelklassen präglas av majoritetsinvånare och särskilt gäller det den övre medelklassen

Mycket oroande siffror för den svenska fackföreningsrörelsen och för de svenska fackförbunden i en ny Arena-rapport:
 
På grund av många år av kraftigt fallande födelsetal bland majoritetsinvånarna och många år av mycket stora pensionsavgångar bland majoritetsinvånarna kommer merparten av invånarna i s k arbetsför och s k produktiv ålder att snart utgöras av utrikes födda och minoritetsinvånare (och fr a gäller det de invånare i landet som har utomeuropeisk bakgrund och det är högst sannolikt att det är de som uppvisar den allra lägsta organisationsgraden) men om denna katastrofala trend håller i sig för den svenska modellen, det svenska arbetslivet och det svenska samhällsbygget så kommer Sverige mycket snart att uppvisa en mycket låg facklig organisationsgrad från att tidigare och under decennier ha uppvisat den högsta fackliga organisationsgraden i hela världen bortsett från de kommunistiska länderna.
 
”På 13 år har fackliga organiseringsgrad bland utrikesfödda sjunkit med dubbelt så mycket jämfört med inrikes födda, visar ny rapport från Arena idé. »Allvarligt för fackförbunden då nästan hela den framtida sysselsättningsökningen kommer ske bland utrikes födda« säger Anders Kjellberg.”
 
 
”Sett över åren 2006 till 2019 sjunker dock organiseringsgraden bland både tjänstemän och arbetare. Tappet är störst inom LO-förbunden. Mest dramatiskt är förändringarna av den fackliga anslutningsgraden bland utrikesfödda sett över tid. Från att ha legat på samma nivå, 77 procent, för både inrikes och utrikes födda år 2006 till att 2019 ligga på 51 procent för utrikesfödda.
 
– Sedan 2017 har organisationsgraden sjunkit fyra gånger mer för utrikes födda arbetare än för inrikes födda, säger Anders Kjellberg.
 
Det är allvarligt av flera skäl enligt Anders Kjellberg. Många utrikes födda har svag anknytning till och jämförelsevis mindre kunskaper om svensk arbetsmarknad. Många utrikes födda arbetar också inom sektorer som redan idag har låg organisationsgrad och dåliga villkor.
 
– Dessutom kommer så gott som hela den framtida sysselsättningsökningen ske bland utrikes födda. Om fackförbunden inte lyckas rekrytera dem kommer det bli mycket svårt att höja organisationsgraden. Om organisationsgraden för facken sjunker allt för mycket i vissa branscher så kan frågan resas om allmängiltigförklaring av kollektivavtalet i dessa branscher, säger Anders Kjellberg och tillägger att det egentligen bara kan bli en realitet om även arbetsgivarsidan är dåligt organiserade.
 
Allmängiltigförklaring innebär att staten bestämmer att kollektivavtal skall gälla för en hel bransch, även de företag och anställda som inte är organiserade. Det vore att frångå den svenska modellen.”

Mycket oroande siffror för den svenska fackföreningsrörelsen och för de svenska fackförbunden i en ny Arena-rapport:
 
På grund av många år av kraftigt fallande födelsetal bland majoritetsinvånarna och många år av mycket stora pensionsavgångar bland majoritetsinvånarna kommer merparten av invånarna i s k arbetsför och s k produktiv ålder att snart utgöras av utrikes födda och minoritetsinvånare (och fr a gäller det de invånare i landet som har utomeuropeisk bakgrund och det är högst sannolikt att det är de som uppvisar den allra lägsta organisationsgraden) men om denna katastrofala trend håller i sig för den svenska modellen, det svenska arbetslivet och det svenska samhällsbygget så kommer Sverige mycket snart att uppvisa en mycket låg facklig organisationsgrad från att tidigare och under decennier ha uppvisat den högsta fackliga organisationsgraden i hela världen bortsett från de kommunistiska länderna.
 
”På 13 år har fackliga organiseringsgrad bland utrikesfödda sjunkit med dubbelt så mycket jämfört med inrikes födda, visar ny rapport från Arena idé. »Allvarligt för fackförbunden då nästan hela den framtida sysselsättningsökningen kommer ske bland utrikes födda« säger Anders Kjellberg.”
 
 
”Sett över åren 2006 till 2019 sjunker dock organiseringsgraden bland både tjänstemän och arbetare. Tappet är störst inom LO-förbunden. Mest dramatiskt är förändringarna av den fackliga anslutningsgraden bland utrikesfödda sett över tid. Från att ha legat på samma nivå, 77 procent, för både inrikes och utrikes födda år 2006 till att 2019 ligga på 51 procent för utrikesfödda.
 
– Sedan 2017 har organisationsgraden sjunkit fyra gånger mer för utrikes födda arbetare än för inrikes födda, säger Anders Kjellberg.
 
Det är allvarligt av flera skäl enligt Anders Kjellberg. Många utrikes födda har svag anknytning till och jämförelsevis mindre kunskaper om svensk arbetsmarknad. Många utrikes födda arbetar också inom sektorer som redan idag har låg organisationsgrad och dåliga villkor.
 
– Dessutom kommer så gott som hela den framtida sysselsättningsökningen ske bland utrikes födda. Om fackförbunden inte lyckas rekrytera dem kommer det bli mycket svårt att höja organisationsgraden. Om organisationsgraden för facken sjunker allt för mycket i vissa branscher så kan frågan resas om allmängiltigförklaring av kollektivavtalet i dessa branscher, säger Anders Kjellberg och tillägger att det egentligen bara kan bli en realitet om även arbetsgivarsidan är dåligt organiserade.
 
Allmängiltigförklaring innebär att staten bestämmer att kollektivavtal skall gälla för en hel bransch, även de företag och anställda som inte är organiserade. Det vore att frångå den svenska modellen.”

 

ARENA
Uppemot en tredjedel av den svenska arbetarklassen (LO-kollektivet eller kroppsarbetarna) består idag av utrikes födda och inräknat de s k ”andrageneration:arna” har uppemot hälften av landets alla arbetare numera utländsk bakgrund och alltmer fr a utomeuropeisk bakgrund, visar en ny rapport från Arena som publicerades idag.

 

Andelen utrikes födda skiljer sig dock åt betydligt mellan olika branscher och sfärer – endast 17% av de anställda inom byggbranschen är exempelvis utrikes födda medan 24% är det inom (tillverknings)industrin och hela 52% inom hotell- och restaurangbranschen. Av alla arbetare som har en anställning inom den offentliga sektorn är vidare 33% utrikes födda att jämföra med 28% inom den privata sektorn. Vad gäller specifika fackförbund så har Hotell & Restaurang 47% utrikes födda bland sina medlemmar följt av Fastighetsanställdas förbund med 45% och Livsmedelsarbetareförbundet med 42%. För Kommunal gäller procentsiffran 32% och för Transport 21%.

 

Endast 16% av alla lägre tjänstepersoner (TCO-kollektivet eller den lägre medelklassen) är utrikes födda och samma siffra gäller även för alla högre tjänstepersoner (SACO-kollektivet eller den övre medelklassen). Endast 7% av alla högre tjänstepersoner (SACO-kollektivet eller den övre medelklassen) är dessutom födda utanför Norden. Vad gäller TCO-förbund är 16% av ST:s medlemmar utrikes födda att jämföra med 10% av Vårdförbundets medlemmar och vad gäller SACO-förbund är 29% av Läkarförbundets medlemmar utrikes födda att jämföra med 5% av DIK:s medlemmar.

 

Hela 32% av samtliga utomeuropeiskt födda som förvärvsarbetar är idag tidsbegränsat anställda att jämföra med 14,7% av samtliga inrikes födda som förvärvsarbetar. En hög andel och möjligen merparten av alla inrikes födda som är tidsbegränsat anställda är s k ”andrageneration:are”.

 

Vidare står 100 000-tals utrikes födda och 10 000-tals s k ”andrageneration:are” helt och hållet utanför den svenska arbetsmarknaden och ingår vare sig i arbetarklassen, den lägre medelklassen eller den övre medelklassen utan utgör i stället en mycket stor underklass och på sin höjd en slags lägre och flytande ”daglönar”-arbetarklass och de är ej medräknade i ovanstående siffror då de saknar reguljär anställning och dessutom i stort sett aldrig är fackanslutna trots att det är de som verkligen borde vara fackligt anslutna.

 

Samtliga ovanstående siffror gäller för 2019 och tyvärr har sedan dess och med all sannolikhet 10 000-tals och åter 10 000-tals utrikes födda, s k ”andrageneration:are”  och minoritetsinvånare blivit av med sin anställning under den rådande pandemin och/eller deklasserats ytterligare och knuffats ned till den lägre arbetarklassen eller t o m till underklassen.