Kategori: arbetarklass

Håller en ny TAN-vänster på att formera sig i detta nu?

SvD:s Maggie Strömberg intervjuar idag Nooshi Dadgostar som berättar om V:s nya strategi för att nå väljarna i det svenska ”hjärtlandet” – d v s arbetarna och den lägre medelklassen på landsbygden och i glesbygden och i bruksorterna och de mindre kommunerna runtom i landet.

Under sommaren 2021 lyckades V under en period med den närmast osannolika bedriften att både ”erövra” arbetarväljare från SD och S på en och samma gång, vilket antagligen har gett s k ”blodad tand” och liksom Andersson (under pandemin lyckades ju S återerövra 100 000-tals arbetarväljare från SD) väljer nu Dadgostar till synes en TAN-vänsterinriktning (och inte en GAL-vänsterdito) som betyder att tala mindre om klimatkatastrofen liksom om hbtq-frågor, feminism och antirasism och om att vara ”livsstilsvänster” av storstadssnitt (d v s inte äta kött, äta och även dricka ekologiskt, konsumera hållbart o s v) mer om motsättningen stad-land liksom om de mindre kommunernas problematik.

Kvar i GAL-fältet är därmed i huvudsak MP och C om TAN-vänsterinriktningen fortsätter hos både V och S. ”Under Nooshi Dadgostars ledning ska V sluta prata livsstil och klimat – för att nå SD-sympatisörer i bruksorten.

”Man kan ta en charter till Sunny beach och ändå vara vänsterpartist”, säger vice ordförande Ida Gabrielsson.”

https://www.svd.se/v-direktiv-undvik-ta-upp-kottkritik-och-bilskam

”I ett internt dokument finns en lista på ämnen som partiledningen vill att vänsterpartisterna ska undvika när de talar med väljare om klimatet: Minskad köttkonsumtion. Förändringar av privatkonsumtion. Förbud av försäljning av fossildrivna bilar efter 2025. Behovet av livsstilsförändringar ska helst inte nämnas alls. Allt det riskerar att skrämma bort partiets nya målgrupp, människor i bruksorten. Eller som det står i kommunikationsdokumentet om frågorna man inte ska prata om:

”De befäster klyftan mellan progressiv, urban medelklass, och mer konservativ rural arbetarklass.”

En torsdagskväll i slutet av januari sitter vice ordförande Ida Gabrielsson i ett konferensrum på riksdagskansliet och pratar in i en skärm.

– Jag tycker ibland att vänstern, inte vi som är med på det här mötet så klart, utan några andra i vänstern. De kan vara lite… Hon söker efter en formulering.

– …vi ska inte ha en elitistisk stämning. Vi måste hitta ett sätt att bli ett självklart val för folk som är från bruksorten. Jag kan själv uppleva en skillnad om jag är i Sandviken eller på en tillställning här i Stockholm. På några ställen jag har varit på har det känts som att man är lite udda när man inte har högskoleutbildning eller så. På andra sidan datorn finns 150 medlemmar som lyssnar på Ida Gabrielssons presentation av rapporten ”Ett nytt sätt att vara vänster tillsammans”. I den är bruksorten central.

Ida Gabrielsson är själv uppvuxen i Sandviken, alla manliga vänner jobbade på järnverket Sandvik, alla kvinnliga på kommunen. Föräldrarna var arbetarklass och Ida Gabrielsson fikade bort gymnasiet. Hon läste upp betygen långt senare på komvux och hade precis börjat en socionomutbildning när hon kom in i riksdagen 2018. I rapporten beskriver Ida Gabrielsson hur Vänsterpartiet framför allt har vuxit i storstäder och universitetsstäder. Nu är målet att få människor som har slutat rösta rött att komma tillbaka. Hemma i Sandviken hade Socialdemokraterna 48 procent och Vänsterpartiet 13 procent när Ida Gabrielsson satt i fullmäktige 2002. Nu har båda partierna krympt och Sverigedemokraterna vuxit.”

(…)

”I kompisgänget finns Jenny Lindahl, kommunikationschefen som ligger bakom den nya kommunikationsstrategin. Den som säger att vänsterpartisterna ska fokusera på några få frågor. Hon brukar säga att de ska prata om sådant som gör konkret materiell skillnad för människor och inte lägga energi på det som bara är åsikter, där det egentligen inte spelar någon roll vad man röstar på. Här finns Kalle Larsson, kanslichef och en av dem som deltog i förhandlingarna med regeringen om att släppa fram Magdalena Andersson i höstas. Han är gift med Ida Gabrielsson. Ali Esbati, ny ekonomisk-politisk talesperson, är med på ett hörn. Men viktigare för partiledaren är kanske Sandro Scocco, som väckte stor uppmärksamhet när han kom till partiet förra året eftersom han har bakgrund som LO-ekonom.”

(…)

”Som många andra pratar hon om att förutsättningarna förändrades när Nooshi fällde Löfvens regering i somras.

– Oj, vilken respons vi har fått det senaste året. På orten där jag bor älskar SD-sympatisörer det vi har gjort. Vi har stått upp för vanligt folk mot etablissemanget.”

Ett urval anmärkningsvärda siffror vad gäller stödet för SD hämtade ur SCB:s senaste partisympatiundersökning:

Ett urval anmärkningsvärda siffror vad gäller stödet för SD i november 2021 hämtade ur SCB:s senaste partisympatiundersökning:


män: 24,1%
män 25-34 år: 24% (j fr samtliga kvinnor 18-29 år: 2,8% – SIC!)

män 55-64 år: 30,1%

män 65-74 år: 24,5%
ogifta män: 29,1%

män utan barn: 25,3%
män som tillhör det mellersta inkomstskiktet: 26,7-27,2%
män med förgymnasial utbildning som högsta utbildningsnivå: 33,1%

män med gymnasieutbildning som högsta utbildningsnivå: 29,4%
män som bor i eget hem (villa och radhus): 24,9%
män som förvärvsarbetar: 28,5%

privatanställda män: 27,2%
arbetare: 25,4%

arbetarmän: 30,7%

arbetare som förvärvsarbetar: 27,2%

privatanställda arbetare: 32,6%
facklärda arbetare (övre arbetarklass): 28,3%

facklärda arbetarmän (övre arbetarklassmän): 33,6%
LO-medlemmar: 27,1%

manliga LO-medlemmar: 30,9%
män som arbetar inom yrkesområde 3 som kräver en gymnasieutbildning och ibland även högskolekompetens (yrken som rör transport, IT, teknik, kommunikation, inredning, dekoration, foto, film, inspektion, handläggning, värdering, navigering, mätning, kontrollering mm): 23,2%

män som arbetar inom lantbruk (lantbrukare), byggverksamhet och tillverkning (byggarbetare och fabriks- och verkstadsarbetare): 35,6%
företagare (inklusive lantbrukare): 24,7%

män som är företagare (inklusive lantbrukare): 32%
invånare i Sydsverige: 24,7%
manliga invånare i Sydsverige: 27,3%

manliga invånare i Småland, Gotland och Öland: 26,8%

manliga invånare i Västsverige: 25,4%

manliga invånare i Värmland, Dalarna och Gävleborg: 25,5%
inrikes födda: 25,7%

invånare med svensk bakgrund: 25,6%

SD står upp för en av sina kärnväljargrupper och vad passar väl bättre än att göra det i Värmland där raggarsubkulturen har ett starkt fäste

Säga vad en vill om SD som just nu samlas i Karlstad men partiet förstår i varje fall att det måste ”leverera” politik till sina olika kärnväljargrupper och vad passar väl bättre än att göra det på plats i Värmland där raggarsubkulturen och motorkulturen i allmänhet har ett mycket starkt fäste.

SD har idag stöd av närmare 30% av alla män och är exempelvis större än M i alla manliga åldersgrupper och bland unga vuxna män i åldrarna 18-29 år handlar det om runt 27% vilket ”översatt” motsvarar över 35% av alla unga majoritetssvenska män liksom kring 40% av alla unga majoritetssvenska arbetarmän.

Långt ifrån alla av dessa unga majoritetssvenska arbetarmän som sympatiserar med SD utgör den s k motorburna ungdomen men en hel del gör det och att raggarsubkulturen och motorkulturen i allmänhet både är kraftigt mansdominerad, kraftigt arbetarklassdominerad och kraftigt dominerad av SD-sympatisörer vet alla som har kommit i kontakt med densamma såsom i Värmland.

Kan danska S komma att bli en förebild för svenska S och den svenska arbetarrörelsen och vänstern vad gäller att ta tillbaka de högerpopulistiska arbetarväljarna?

Den danska journalisten och författaren Carsten Jensen skriver idag i DN om danska S som är det enda av de en gång så mäktiga, traditionella socialistiska arbetarpartierna i Europa (vilka under större delen av 1900-talet alltid erhöll mellan 35-50% av rösterna, och vilka fr a mobiliserade och samlade den allra största delen av de olika ländernas arbetarklass) som har lyckats med att ta tillbaka de arbetarväljare som tidigare röstade högerpopulistiskt (d v s på DF i Danmarks fall) och som därför numera ligger på närmast osannolika 30% i de danska opinionsundersökningarna.

De traditionella socialistiska arbetarpartierna runtom i Europa är då annars numera antingen i det närmaste utraderade eller så ”harvar” de på med runt 15-25% i opinionsundersökningarna och i de olika valen – d v s de är helt enkelt numera ”blott en skugga av sitt forna jag” (d v s i jämförelse med 1900-talet och även med 00-talet) då de högerpopulistiska och högerradikala partierna har tagit deras arbetarväljare.

Också i Sverige finns det röster och krafter inom svenska S liksom inom den svenska arbetarrörelsen och vänstern i allmänhet som ser danska S som en ideologisk förebild och som ser danska S väg och vänsterpopulismen som den enda vägen framåt för vänstern för att ta tillbaka alla de svenska arbetare som idag röstar på SD. 

En del av dem hittas i och runt tankesmedjan Tiden, d v s arbetarrörelsens gamla tankesmedja, medan andra som står till vänster om både S och V redan har ”bildat eget”, d v s det finns idag en mindre vänsterpopulistisk flora av lokalpartier och mindre partier till vänster om S och V som har anammat samma retorik som danska S står för varav flera valdes in i olika kommunfullmäktigeförsamlingar i 2018 års val.

Det ska dock sägas att den svenska vänstern i bred mening antagligen är mer antifascistisk och antirasistisk än i något annat europeiskt land och inte minst beror det på att både S och V har valt att stå emot SD på ett sätt som nog inga andra motsvarande partier har gjort runtom i Europa. Om detta mest bara beror på partiledarna och partiledningen eller inte är svårt att veta men det är ett faktum att både de före detta och nuvarande partiledarna för S och V har varit och är mycket tydligt emot SD. Inte minst har svenska S nuvarande ledare Stefan Löfven om och om igen upprepat utan att vare sig blinka eller rynka pannan att SD är ett rasistiskt parti med ett nazistiskt förflutet.

Det är dock tyvärr samtidigt ett faktum att SD har stulit 100 000-tals och åter 100 000-tals arbetarväljare (och även lägre medelklassväljare) från S under de senaste åren även om det på sistone mest verkar vara f d M-(medelklass)väljare som numera gör att SD fortsätter att växa och inte f d S-(arbetar)väljare (åtminstone inte i samma utsträckning som tidigare).

https://www.dn.se/kultur/carsten-jensen-danska-s-har-blivit-populisternas-arvtagare/

”En ny storhetstid tycks ha inletts för den danska socialdemokratin. Den bygger på en robust folklig tradition och hyllar välfärdsstaten, men har noll tolerans för invandring. Dogmen att integrationen har misslyckats härskar nu enväldigt i dansk politik, skriver Carsten Jensen.

Danmark har de senaste årtiondena varit ett politiskt laboratorium i Europa, där nya politiska idéer provats ut. Under 1990-talet berodde det på Dansk Folkeparti, det första högerpopulistiska partiet i Europa som kombinerade motstånd mot invandring med ett försvar för välfärdsstaten, den som gjort Danmark till internationell förebild.

Partiets framgångsrecept var inte bara Danmark åt danskarna utan också, vilket var långt mer slagkraftigt, att den danska välfärdsstaten skulle vara etnisk och förbehållen danskarna. Det var inte bara vid gränsen det skulle vara tillträde förbjudet för utlänningar. Det skulle det vara också i dörren till danska sjukhus.

Nu är Danmark åter igen ett politiskt laboratorium. Den danska socialdemokratin har blivit den mest livskraftiga i Europa, där socialismen annars överallt tycks vara i kris. Vore det val i morgon skulle socialdemokraterna efter två år vid makten vinna stort med över 30 procent av rösterna, siffror partiet inte har nått upp till sedan 1998. Vilket annat socialistparti i Europa har ett sådant stöd?

Har de danska socialdemokraterna hittat receptet på säker succé? Bör partiet vara en förebild för Europas krisdrabbade socialistpartier? Partiets eget svar är ett eftertryckligt ja: Och receptet är detsamma som Dansk Folkepartis: Noll flyktingar och en hård, konfrontativ linje mot invandrare.

Den danska välfärdsstaten har skapats av arbetarrörelsen. Under större delen av 1900-talet var den danska socialdemokratins dominans ojämförlig. Så började erosionen. Sedan millennieskiftet har partiet bara haft makten under sex år, men nu tycks en ny storhetstid ha inletts.

Ett bottenläge nåddes under socialdemokraternas förra regeringsperiod, från 2011 till 2015, fyra fatala år som resulterade i en dånande valförlust och en stormande framgång för Dansk Folkeparti. Det var inte invandringspolitiken som avgjorde valet, det var välfärdsstaten. 

Den politiskt oerfarna socialdemokratiska partiledaren Helle Thorning-Schmidt förklarade att välfärdsstaten avlösts av den så kallade konkurrensstaten, där anpassning till globaliseringen och världsmarknaden var det centrala. Resultatet blev att den yttersta högerflanken stärktes och plötsligt framstod som välfärdsstatens sista trovärdiga försvarare.

Socialdemokraterna nämnde aldrig mer konkurrensstaten. I stället återintroducerade de gamla socialdemokratiska värderingarna. Partiets nya ledare, Mette Frederiksen, inkarnerar bejakandet av en robust folklig tradition, som i hennes tolkning också rymmer mot¬vilja mot invandrare. För att återvinna arbetarröster som förlorats till den yttersta högern ska äkta socialdemokrater från och med nu tala och låta som den yttersta högern.”

(…)

”Socialdemokraterna samtyckte till att Danmark från 2017 och fram till 2020 inte tog emot en enda av FN:s kvotflyktingar, trots att FN rekommenderar Danmark att ta emot 500 per år. Under 2020 togs 30 kvotflyktingar emot. En lag har just antagits som gör det möjligt att skicka asylsökare till länder utanför Europa, där de i läger kan vänta på svaret på sina ansökningar. Med sikte på ett framtida avtal har socialdemokratiska ministrar under våren besökt Rwanda, som på 1990-talet var skådeplats för ett bestialiskt folkmord.

Sedan 2015 har det bara givits tillfälliga uppehållstillstånd till asylsökare. Det är också därför det nu finns planer på att skicka hem 500 syriska flyktingar till Damaskus-området, som Danmark som enda europeiskt land har förklarat vara säkert.”

(…)

”Dogmen att integrationen har misslyckats härskar nu enväldigt i dansk politik. Kritik utifrån kommer enligt partiet bara att öka dess popularitet bland de högerpopulistiska väljare som tidigare röstade på Dansk Folkeparti.

Och vilka är då de arbetarväljare som socialdemokraterna friar till? Väljarundersökningar visar att de framför allt är äldre outbildade arbetare från landsorten. Storstädernas unga och den utbildade medelklassen, grupper som historiskt sett också alltid varit en del av socialdemokratins bas, har lämpats åt sidan i en kortsiktig fokusering på makt, där mål och medel förväxlas.

Så om Danmark ännu en gång blir en förebild och ett modelland så kommer det att vara i en framtid när EU befinner sig i upplösning och ett isolationistiskt, splittrat Europa förlorar all politisk betydelse. Danmark först betyder Europa sist. Det är den danska socialdemokratins politik under kommande år: Nej till unga väljare som är engagerade i klimatet och framtiden. Ja till dem som vill sätta klackarna i marken och rösta för ett etniskt rent Danmark.”

Vad var det egentligen som Åkesson syftade på när han skrev på Twitter att SD inte ska ”lämna eller överge våra rötter” till skillnad från SAP: Om SD:s vänsternazistiska rötter och om hur de spökar än idag

Nu när alla nazism/fascism-forskare, extremhöger-kännare, SD-experter och Åkesson-uttolkare har hunnit säga sitt (och de är många numera) så är det väl dags för mig att också försöka gissa vad Åkesson egentligen menade när han nog blev alltför (upp)hetsad på Twitter igår och slängde ur sig att SD inte ska ”lämna eller överge våra rötter” till skillnad från SAP.

Eftersom det direkta och explicita sammanhanget handlade om SD:s och SAP:s stenhårda kamp och konkurrens om den svenska arbetarklassen (och lägre medelklassen) och dess röster så kan jag inte göra något annat än att tolka det hela som att Åkesson antydde att SD alltid har haft en ”vänsterådra” och alltid har velat attrahera arbetarna just till skillnad från andra delar av den svenska s k nationella rörelsen som traditionellt har varit (ärke)konservativa och aldrig har trott sig kunna attrahera några arbetare överhuvudtaget.

Det handlar konkret om den vänsternazistiska tradition som av hävd har haft en stark ställning just i Sverige och antagligen till stor del av tvång p g a att Sverige i många decennier härbärgade västvärldens största och mäktigaste arbetarrörelse, fackföreningsrörelse och socialistiska arbetarparti i ett demokratiskt land (d v s utanför den kommunistiska världen) som dessutom innehade makten obrutet i närmare ett halvt sekel.

Min kvalificerade gissning är därför att Åkesson i stundens hetta ”blinkade” åt den vänsternazistiska idétradition som genomsyrade SD under hela 90-talet och som bl a står att hitta i SD:s första partiprogram från 1989, som partiets dåvarande chefsideolog Johan Rinderheim författade, och som Mattias Karlsson hyllar än idag. 

Denna vänsternazism kom inte minst till uttryck i SD:s kampsång som gällde under 90-talet – nämligen SD:s dåvarande och idag återigen nuvarande ”husband” Ultima Thules sång ”Kring Sveriges fana” som är en ren s k ”rip off” på den gamle kommunisten och mångårige Ny Dag-redaktören Gustav Johanssons hyllningsdikt till Sverige från 1937. 

”Kring Sveriges fana” (se/hör sången på https://www.youtube.com/watch?v=MQGfr5UC5DE) innehåller strofer som ”svenskar vakna ur er dvala, länge nog vi sovit bort vår tid, länge nog vi litat på löften så hala” och ”enad front bland arbetets miljoner, bådar nya dagens morgonväkt, svenska folk, svenska land du ärvde traditioner, ifrån frihetshjälten Engelbrekt, nu så gäller det din frihet, svenska folk, svenska land, vi vill att du blir ett”.

Gustav Johanssons dikt från 1937 innehåller i sin tur bl a rader som ”enad front bland arbetets miljoner, bådar nya dagens morgonväkt, svenska folk, du ärvde traditioner ifrån frihetshjälten Engelbrekt” samt ”svenska folk, nu gäller det din frihet, svenska språk, vår fröjds och hjärtas tolk, svenska land, vi vill att du ska bli ett lyckans land för hela Sveriges folk”.

Åkesson menade kort och gott att just SD alltid har stått på folkets sida mot eliten, även om SD visserligen inte attraherade några arbetarmassor att tala om just på 90-talet såsom partiet ju tyvärr faktiskt gör idag, och inte har svikit detsamma och inte heller kommer att göra det såsom SD hävdar att SAP har gjort – SD försöker ju numera explicit att framställa sig som SAP:s enda rättmätiga och riktiga arvtagare.

Det var m a o helt enkelt SD:s egna historieskrivning, idéhistoriska ursprung, självförståelse och självbild som på en och samma gång spökade igår på Twitter i Åkessons tweet – d v s inte någon s k freudiansk felsägning som hans antifascistiska kritiker verkar tro (typ ”vad f-n, var dumme Jimpan kanske på lyran igår som hastigt och lustigt försade sig och i ett svagt ögonblick faktiskt out:ade att SD är ett gammalt unket naziparti”…?) – d v s det Åkesson ville säga och förmedla var inget än att SD alltid har varit de svenska massornas, det svenska folkets och den svenska arbetarklassens parti och till skillnad från SAP kommer SD aldrig att svika eller överge arbetarna i kampen mot eliten.

Stödet för SD fortsätter att vara högt bland manliga arbetare och särskilt inom byggbranschen och tillverkningsindustrin

Förra veckan framgick det att stödet för SD har ökat under sluttampen av pandemin i SCB:s partisympatiundersökning för maj 2021 och i den detaljredovisning av undersökningen som SCB publicerade idag framgår det att stödet just nu bl a ökar bland invånarna i ålderskategorin 30-49 år, bland utrikes födda samt bland de som har en gymnasieutbildning som sin högsta utbildningsnivå.

I övrigt är SD fortsatt som allra störst bland landets män och det enskilt största partiet bland både alla män i riket liksom i Sydsverige och partiet. Anmärkningsvärt är f ö att endast 2,6% av alla kvinnliga akademiker och kvinnliga högre tjänstepersoner skulle ha röstat på SD om det hade varit val i maj i år.

Ett urval demografiska subgrupper som sticker ut i SCB:s senaste partisympatiundersökning för maj 2021 vad gäller stödet för SD:

invånare i Stor-Malmö: 19,4%

invånare i Västsverige: 19,8% (män 25,2%)

invånare i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Örebro och Västmanlands län: 20% (män 28,2%)

invånare i Skåne och Blekinge: 27,4% (män 30,5%)

samtliga män 30-49 år: 25,1%

samtliga män 75 år och uppåt: 27,9%

samtliga män 55-64 år: 31%

samtliga kvinnor 55-64 år: 22,3%

inrikes födda män: 26%

män med en medelinkomst: 28,1%

män som bor i villa eller radhus: 25,3%

män som bor i hyresrätt: 27,1%

män med gymnasieutbildning som högsta utbildningsnivå: 30,3%

män med förgymnasial utbildning som högsta utbildningsnivå: 35,2%

män som förvärvsarbetar: 25,4%

arbetarmän som förvärvsarbetar: 35,5%

facklärda arbetarmän som förvärvsarbetar: 39,2%

manliga tjänstemän på mellannivå som förvärvsarbetar: 19,8%

män med chefsyrken: 24,1%

män inom områdena administration, omsorg och försäljning: 26,7%

män inom områdena lantbruk, byggverksamhet och tillverkning som förvärvsarbetar: 39,5%

privatanställda män: 25,9%

privatanställda arbetare oavsett kön: 30,9%

manliga TCO-medlemmar: 19,8%

LO-medlemmar oavsett kön: 25,8%

manliga LO-medlemmar: 30,7%

ensam/egenföretagare oavsett kön: 28,5%

manliga företagare i allmänhet inklusive lantbrukare: 32,5%

SD har ökat rejält i Stor-Stockholm under pandemin och är fortsatt störst respektive näst störst bland LO-medlemmar och unga män

SvD konstaterar idag att viruset blev SAP:s ”räddning” – i början av året var SD och SAP jämnstarka och kämpade om guldplatsen i opinionsundersökningarna men sedan pandemin har både SAP och M gått om SD (på ett liknande sätt blev viruset amerikanska Demokraternas ”räddning” i det amerikanska valet). Samtidigt har SD växt rejält i huvudstadsregionen och i Stor-Göteborg under pandemin. För bara något år sedan var SD nästan dubbelt så stora i landet i övrigt jämfört med i Stor-Stockholm och Stor-Göteborg men idag är då så inte fallet.

I dagarna har slutligen två special-Sifo-undersökningar publicerats som visar att SD tillsammans med M är fortsatt störst bland landets unga män liksom att SD är störst bland landets LO-medlemmar (d v s inte bland arbetare generellt utan bland fackanslutna arbetare) medan SD omvänt fortfarande är ett ”miniparti” bland SACO-medlemmarna (d v s inte bland akademiker generellt utan bland fackanslutna akademiker) och de unga kvinnorna.

SD är idag ungefär lika stora i Stor-Stockholm som i Sydsverige och SD dominerar numera den vita övre arbetarklassen medan SAP numera domineras av den icke-vita lägre arbetarklassen

SD är idag ungefär lika stora i Stor-Stockholm som i Sydsverige och SD dominerar nu den övre majoritetsinvånardominerade arbetarklassen medan SAP numera domineras av den minoritetsinvånardominerade arbetarklassen precis som situationen ser ut i USA vad gäller Republikanernas och Demokraternas respektive väljarbaser bland de amerikanska arbetarna:
I årets sista stora opinionsundersökning (Sifo) fortsätter SD tyvärr att befästa sin position i huvudstadsregionen (liksom i Västsverige):


SD är nu t om ungefär lika stora i Stor-Stockholm minus Stockholms stad (d v s Sveriges största kommun) som i Sydsverige och därmed fortsätter huvudstaden att vara den enda större ”valkrets” där SD endast kan uppvisa ett ensiffrigt procenttal (ca 8-9%) då SD numera också har lyckats ”erövra” hela Norrland.
Det är mycket anmärkningsvärt att SD har växt så kraftigt just i Stockholms län under innevarande pandemi och antagligen handlar det om de alltför många skotten och bomberna som har avlossats respektive sprängts just där och just under pandemin.


I övrigt konstaterar både Sifo liksom SCB tidigare i veckan att SD:s bas till överväldigande delen utgörs av arbetare och fr a specifikt facklärda, förvärvsarbetande arbetarmän med skapliga inkomster som är medlemmar i ett LO-förbund (läs: inrikes födda som inte bor i miljonprogramsområdena och som utgör den övre arbetarklassen) medan SAP numera har mest stöd bland specifikt ej facklärda som inte alltid förvärvsarbetar och som uppvisar låga inkomster och som inte alltid är fackanslutna – d v s utrikes födda och ”andrageneration:are” i miljonprogramsområdena som utgör den lägre arbetarklassen och som idag utgör SAP:s kärnväljare – d v s SAP domineras idag av minoritetsarbetare såsom exempelvis brittiska Arbetarpartiet och amerikanska Demokraterna och tyska SPD numera gör.

89% av alla kvinnliga städare i Stockholms län är utrikes födda

Stockholms läns nya Arbetshälsorapport 2020 ger verkligen ”syn för sägen” vad gäller den prekära situationen för den svenska huvudstadsregionens invandrare:

andel utrikes födda i Stockholms län: 25%

andel utrikes födda städare, hemservicepersonal m fl i Stockholms län: 94%

andel utrikes födda manliga städare, hemservicepersonal m fl: 93%
andel utrikes födda manliga köks- och restaurangbiträden, snabbmatspersonal m fl: 85%
andel utrikes födda manliga bil-, motorcykel- och cykelförare (d v s personer som levererar, transporterar och budar): 74%

andel utrikes födda kvinnliga städare, hemservicepersonal m fl: 89%
andel utrikes födda kvinnliga undersköterskor: 68%
andel utrikes födda kvinnliga köks- och restaurangbiträden, snabbmatspersonal m fl: 55%

De utrikes födda arbetar dessutom mer övertid (25% av männen) och mer deltid (26% av kvinnorna) än andra (och de är sannolikt också i mindre utsträckning fast heltidsanställda) samt uppvisar en nedsatt fysisk arbetsförmåga (20% av kvinnorna) och en nedsatt psykisk arbetsförmåga (27% av kvinnorna) mer än andra och de har oftare inte tillgång till företagshälsovård (44% av männen) samt har ett spänt arbete (27% av kvinnorna), ett tungt arbete (43% av kvinnorna och 40% av männen) och lyfter tungt i arbetet (25% av männen) mer än andra och slutligen utsätts de också för luftföroreningar (31% av männen) på jobbet mer än andra.

Därtill är de mer arbetslösa, mer bidragsberoende, mer sjukskrivna, mer fattiga, mer brottsutsatta och mer marginaliserade på livets alla områden än andra.

I Motala grundades Sveriges första kooperativa konsumförening och 1888 fick Motala besök av Östergötlands kanske första asiat

Här är Sveriges äldsta/första kooperativa konsumentförening/konsumförening som arbetarna på Motala verkstad grundade 1888 under namnet Sällskapet arbetarnas ring. Utanför denna historiska Konsumbutik höll dessutom August ”Mäster” Palm något år därefter Motalas första socialistiska tal ståendes på en tunna och introducerade och införde därmed socialismen och marxismen i Motala. Alldeles i närheten hittas landets kanske allra vackraste och fr a mest originella Folkets hus, som verkstadsarbetarna uppförde 1907 och som därmed blev en viktig mötesplats under den ödesdigra storstrejken 1909 som ledde till att flera av strejk- och arbetarledarna tvingades lämna landet och utvandra till fr a USA.
115812776_10157706385850847_4192869533706501599_n
116147162_10157706385900847_4507849272696041534_n.jpg
116349537_10157706386000847_1537021988123002467_n
I omgivningen hittas slutligen även Bolagshuset, som en gång i tiden var Motala verkstads representationshus, och som 1888 förärades ett på den tiden mycket långväga besök (i Bolagshuset ägde då den högtidliga middagen rum) av en kinesisk s k mandarin ”av femte knappen” (d v s en regeringstjänsteperson vid det kejserliga hovet i den Förbjudna staden i Beijing) som tillsammans med en sekreterare och en tolk besökte den svenska industrialismens vagga Motala för att studera den svenska verkstadsindustrins dåvarande flaggskeppsfabrik (d v s Motala verkstad) på plats. Denne kinesiske mandarin och hans två landsmän blev därmed med all sannolikhet den första (nordost/sydost)asiaten som någonsin besökte Motala och kanske också Östergötland.
116217094_10157706386180847_5797935461943660743_n.jpg