Kategori: antisemitism

Om den anti-antisemitiska professorn Geo Widengren och dennes elev professor Jan Hjärpe som till skillnad från sin gamle handledare vittnade till förmån för en antisemit

”Sådan lärare och handledare, sådan student och doktorand”? Nja, i alla fall till synes inte när det gäller Geo Widengren och Jan Hjärpe:
 
”Upptäckte” nyss att professor Jan Hjärpes gamle lärare och handledare vid Uppsala universitet professor Geo Widengren tydligen vittnade i en rättegång mot en svensk antisemit 1947 och vilket ju Hjärpe själv gjorde 1989.
 
Jan Hjärpe är då en pionjär inom den svenska islamforskningen och har i mångt och mycket grundat den moderna svenska islamologin. 1989 vittnade Hjärpe och professor Jan Bergman vid Teologen vid Uppsala universitet till antisemiten Ahmed Ramis förmån när Rami stod åtalad för hets mot folkgrupp p g a dennes dåvarande antisemitiska radioprogram Radio Islam.
 
Den på sin tid uppmärksammade rättegången resulterade i den s k Bergman-affären samt i att ett flertal lärare och forskare vid Teologen i Uppsala sedermera kom att gå ut i offentligheten och försvara Hjärpe och Bergman. Hjärpe hade då själv låtit sig intervjuas av Rami i Radio Islam och han har även låtit publicera sig i den högerextrema tidskriften Fria Ord och idag är Hjärpe ett mycket aktat namn bland alla de i landet som intresserar sig för och studerar och undervisar om islam och om muslimer.
 
Hjärpes gamle lärare och handledare Geo Widengren vittnade 1947 i en rättegång mot Einar Åberg som efter kriget hade kommit att utvecklas och framstå som både Sveriges och Europas ledande antisemitiska propagandist och Rami har också flera gånger uttryckt att han uppskattar Åberg och indirekt ser sig som en en arvtagare till denne.
 
Widengren var professor i religionshistoria vid Uppsala universitet och Jan Bergmans företrädare samt expert på Iran och iranier, d v s han var en s k iranist och f d elev till Sveriges mest berömde iranist H.S. Nyberg. Widengren inkallades som expert under rättegången och sade då att Åberg använde sig av förfalskade Talmud-citat samt spred osanningar om judendomen och om judarna. Rättegången mot Åberg kom att gå till historien då den året därpå resulterade i att Sverige införde lagen om hets mot folkgrupp som ibland också följaktligen kallas Lex Åberg och den förste som dömdes för hets mot folkgrupp var då Åberg.
 
Och nu undrar en ju i sitt stilla (antirasistiska och antifascistiska) sinne vad som hade hänt om Widengren hade vittnat på samma sätt som hans doktorand Hjärpe kom att göra 42 år senare: Hade Åberg dömts då och hade lagen om hets mot folkgrupp kommit till då eller ej?

Den konservativa statsvetarprofessorn Emil Uddhammar jämför idag Centerpartiets förflutna med Sverigedemokraternas förflutna i en gästledare i Svenska Dagbladet

Att det finns en vrede mot C inom stora delar av högern efter det senaste valet kan jag förstå utan att själv vara höger liksom att jag också kan förstå att stora delar av högern sympatiserar med KD:s öppning mot SD då opinionsundersökning efter opinionsundersökning ju har visat att en absolut majoritet av moderatväljarna vill att M ska börja samarbeta med SD men när Svenska Dagbladet låter en professor i statsvetenskap likställa C:s förflutna med SD:s förflutna så är det inget annat än ren och skär historierevisionism som går i samma anda som när SD i det närmaste likställer SAP med tyska NSDAP eller åtminstone beskyller SAP för att vara ett parti med rasideologiska och antisemitiska rötter:
 
Den rätt så konservativt lagda statsvetarprofessorn Emil Uddhammar jämför och likställer idag C:s förflutna med SD:s förflutna i en ledare i SvD som syftar till att försvara KD:s öppning (och M:s förestående dito) mot att samarbeta med SD.
 
Under 1900-talets första hälft var det då riktigt gott om riksdagspolitiker som omhuldade det svenska rastänkandet, den svenska rasforskningen och den svenska raspolitiken och de enda som egentligen var explicit emot dåtidens hegemoniska idéer om ras och svenskhet (d v s föreställningen om att svenskarna var vitast av alla folk på jorden och därför skulle skyddas från s k rasfrämlingar och från s k rasblandning) var vissa kristna, vissa liberaler och vissa socialister i dåtidens svenska riksdag och tyvärr fanns det också alltför många antisemitiskt lagda riksdagsledamöter under samma tidsperiod men antisemitismen var dock aldrig inskriven i något av de stora partiernas partiprogram.
 
Visst var väl C tillsammans med dåvarande M antagligen allra mest anfrätt av rastänkandet och antagligen också av antisemitismen men det går inte att på något sätt jämföra C:s historia med SD:s historia och det säger jag utan att vare sig vara statsvetare (eller historiker) eller professor:
 
Dåvarande C:s partiprogram från 1933 var då en helt och hållet integrerad del av dåtidens allmänna svenska rastänkande och i praktiken alla dåtida partier utom dåvarande V hade skrivit in värnandet om den s k nordiska rasen (d v s om de infödda vita majoritetssvenskarna) i sina partiprogram på 1920- och 30-talen men dåvarande SD:s både rasideologiska och antisemitiska partiprogram som gällde i olika versioner mellan 1988-99 var då inte en integrerad del av 1980- och 90-talens Sverige utan tvärtom ett program som på alla sätt och vis stack ut som mycket extremt när 1900-talet gick mot sitt slut.
 
 
”Centerpartiet, eller Bondeförbundet som det då hette, hade vid den tiden en känd professor som riksdagsman, Sten Wahlund. Denne var statistiker vid institutet för rasbiologi i Uppsala och publicerade bland annat en studie av samernas rasegenskaper tillsammans med institutets chef Herman Lundborg. Otto Wallén, en annan riksdagsman för bondeförbundet, var uttalad antisemit.
 
För dagens centerledning kan en läsning av partiets grundprogram från 1933 också vara av intresse, inte minst om temat för dagen är partiers rötter och eventuella rasism. Där står under punkt IV:
 
”Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda främlingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling.
 
Ett energiskt arbete måste bedrivas för folkhälsans höjande och vårt folk skyddas mot degenererande inflytelser.”
 
Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess, men någon stor uppgörelse inom centern med sitt förflutna har inte skett, trots att forskningen konstaterat att partiet var det avgjort brunaste då. En ytligt hållen essä av en amatörforskare, är det mesta som presterats.
 
Några av de ledande mediepersoner som i dag ropar att vissa partier har ett förflutet som för evigt dömer dem till fredlöshet, tycks ha glömt att de själva bara för några år sedan påpekade ett lika klandervärt eller än värre förflutet just hos centerpartiet.
 
Kanske är det så att de flesta partier har något som kryper under stenarna, om man är villig att lyfta på dem. Kanske är det också så, att en deklaration att man är beredd att tala med alla partier i riksdagen innebär en något lägre grad av hyckleri, än att skenheligt utgå från att just man själv har en själ vit som snö och ett alldeles obefläckat förflutet.”

Mellan 1994-99 var SD ett rasideologiskt och antisemitiskt parti att döma av det dåtida partiprogrammet och det var just det partiet som SD:s nuvarande ledargarnityr attraherades av inklusive Jimmie Åkesson som idag hävdar att det var SD:s (antisemitiska) anti-EU-hållning som gjorde att han gick med i SD

Mellan 1994-99 var SD ett både rasideologiskt och antisemitiskt parti att döma av flera explicita formuleringar av rasideologiskt och antisemitiskt snitt i SD:s dåvarande partiprogram och det var det rasideologiska och antisemitiska partiet som SD:s nuvarande ledargarnityr attraherades av (d v s och bl a Jimmie Åkesson, Björn Söder, Mattias Karlsson, Oscar Sjöstedt och Richard Jomshof m fl m fl) och inte minst Åkesson själv som idag hävdar att det var SD:s (antisemitiska) anti-EU-hållning som gjorde att han gick med i SD:
 
Jag har på sistone haft anledning att fördjupa mig i SD:s partiprogram och en aspekt av SD:s visserligen vindlande ideologiska utveckling som jag inte tror att någon har uppmärksammat tidigare är det faktum att när partiet grundades 1988 ur spillrorna av Sverigepartiet och som en fortsättning på BSS så höll partiet till en början en rätt så låg profil i allt som kunde förknippas med s k rasfrågor.
 
Från och med 1988 och fram tills Ultima Thules och vit makt-musikens både plötsliga och formidabla genombrott och den därmed vidhängande skinheadungdomssubkulturexplosionen 1993-94 var SD i mycket hög grad ett s k ”gubbparti” bestående av s k gammelnazister som bl a hade varit medlemmar i SNF och NRP och av s k anti-68-rörelsen-aktivister som bl a hade tillhört Demokratisk allians.

D01lGn7X0AAph3F.jpg-large.jpeg

10152047_1494894990762303_5630525300296623980_n.jpg

fdhsfdhsfdhshjsdfhs.png

C3OmOmsW8AEVMu5.jpg

53668406_10156278757655847_7854100440999264256_n.jpg

 
I och med vit makt-musikens och skinnskallarnas (och därmed barnens och ungdomarnas) inträde på den högerextrema arenan 1993-94 verkar SD har radikaliserats rejält och 1994 antogs ett partiprogram som explicit talade om att avskaffa alla adoptioner av ”icke-västerländska” barn (som ju är en eufemism för icke-vita barn) – innan dess hade SD då varit mycket mer försiktiga och talat om att snarare begränsa antalet adoptioner av ”utomnordiska” barn (och då inte om att förbjuda desamma).
 
Det mest remarkabla med 1994 års partiprogram, som då intressant nog antogs när den f d nazisten Anders Klarström faktiskt ju var på utgång, är då de antisemitiska formuleringarna om ”internationalisterna” (d v s om judarna) som symptomatiskt nog stod att hitta under rubriken ”Befolkningspolitik” och i anslutning till behandlingen av den dåtida rasideologiska ”70-regeln” som sade att alla utomvästerländska (d v s icke-vita) invandrare som hade ankommit till landet efter 1970 skulle repatrieras förutom de adopterade och ”internationalisterna” (d v s de svenska judarna som SD enligt partiprogrammet ville sluta fred med och leva fridfullt tillsammans med) och mitt i alltihop tillade SD att ”idag kämpar vi nationella mot internationalisterna och deras unionsprojekt”. Detta stod då att läsa under ”Befolkningspolitik”-avsnittet och inte exempelvis under rubriken ”Utrikespolitik” och på 1990-talet kunde EU då omtalas som en ”judegrej” inom SD-sfären och det hör då till saken att Åkesson själv har sagt att det som gjorde att han specifikt attraherades av och till slut anslöt sig till SD just var SD:s (antisemitiska) EU-motstånd:
 
”Sedan repatrieringsprogrammet är verkställt kommer det inte att finnas kvar människor i landet som inte har ursprung i den västerländska kulturkretsen, emedan de invandrat t.o.m. 1970 eller adopterats. Sverigedemokraterna vill att svenskarna skall leva i fredlig samvaro med dessa såväl som med svenska internationalister… Vår bedömning är att Sverige kan behålla sin självständighet och svenskarna sin känsla av ett genuint svenskt ursprung med en fortsatt lugn migration inom den västerländska kulturkretsen. En fördel med etnisk homogenitet är att den disciplinerar och skapar empati på ett liknande sätt som sunda familjer gör. Idag kämpar vi nationella mot internationalisterna och deras unionsprojekt.”
 
Detta partiprogram, som då svalde den rasmystiska och antisemitiska myten om ett slags evigt raskrig mellan vita/arier/germaner och judar/internationalister/kosmopoliter med hull och hår (även Himmler kunde då ibland uttrycka att han ville ”sluta fred med internationalisterna” alternativt ”sluta fred med judarna”) kvarstod då ända fram tills 1999 men jag har faktiskt inte hittat att någon annan (antifascist) har noterat detta eller skrivit om detta.
 
Den s k ”70-regeln” hade f ö inneburit att endast 12 398 utomvästerländska invånare hade fått kvarstanna i riket om SD någonsin hade lyckats genomföra denna rasideologiska repatrieringsregel och varav kanske en fjärdedel hade varit adopterade och de resterande i huvudsak kristna invandrare från den s k MENA-regionen och några tusen turkiska och kurdiska arbetskraftsinvandrare samt endast 4149 afrikaner och 2300 latinamerikaner.
 
År 1970 utgjorde nämligen landets samtliga invånare med bakgrund i Afrika, Latinamerika, Karibien, Mellanöstern och Asien sammantaget ynka 0,15% av den dåtida svenska totalbefolkningen motsvarande just 12 398 invånare och åtskilliga av dem var f ö återvändande vita expatsvenskar liksom vita bosättarinvandrare från Afrika och Asien och därtill var åtskilliga av dem gäststudenter som egentligen inte bodde i Sverige permanent utan bara befann sig i landet temporärt och under en begränsad tid.

DO ska granska Karolinska universitetssjukhusets hantering av fallet med den antisemitiskt lagde chefskirurgen som råkar vara son till ”El Comandante” Ernesto ”Che” Guevaras närmaste man

DO ska nu (äntligen) granska hur (bedrövligt) illa Karolinska universitetssjukhuset (inte) har hanterat det uppmärksammade fallet med den antisemitiskt lagde överläkaren som för närvarande tar s k ”timeout” (och naturligtvis med bibehållen lön medan hans vän som tidigare skulle utreda denne nyligen avgick som avdelningschef) inklusive förhoppningsvis också alla smått bisarra inslag (från Karolinskas sida) av både jäv, korruption och antisemitiska gliringar.
 
Och eftersom ”SD-grabbarna” på Flashback redan har ”out:at” läkarens namn, även om flera SD:are samtidigt har påstått (eller kanske snarare önskat) att det handlar om en läkare med iransk bakgrund eller åtminstone om en läkare med någon slags bakgrund i den s k MENA-regionen medan flera antirasister och antifascister ”omvänt” har spekulerat i att läkaren bara måste vara en majoritetssvensk ”SD-läkare” eller t o m en s k ”överklassnazist” av den s k gamla skolan, så är det då numera inte längre någon hemlighet att överläkaren ifråga är chefskirurg på Karolinska, har bakgrund i Bolivia och är son till ”El Comandante” Ernesto ”Che” Guevaras närmaste man och s k ”högra hand” samt är aktiv i svenska vänstersammanhang såsom i Svensk-kubanska föreningen (för tyvärr så finns det ju en del inom den svenska vänstern som av olika anledningar har ”svårt för” och ”problem med” judar):
 
 
”Efter att SVT:s och andra medier rapporterat om misstänkt antisemitism på Karolinska väljer Diskrimineringsombudsmannen, DO, nu att granska sjukhusets agerande.
 
– Det finns skäl för oss att se hur Karolinska agerat i sin arbetsgivarroll och om de har fullgjort sina skyldigheter enligt diskrimineringslagen, säger Clas Lundstedt, pressansvarig på DO.
 
En arbetsgivare som får kännedom om trakasserier är skyldig att utreda anmälan och vidta eventuella åtgärder. Enligt läkaren som larmat om trakasserierna ska sjukhusets agerande inte ha varit tillräckligt.”

Nya turer i korruptionsskandalen med den antisemitiske överläkaren och (f d) avdelningschefen på Karolinska

Korruptionsskandalen med den antisemitiske överläkaren och (f d) avdelningschefen på Karolinska som då är en respekterad kirurg (och f ö inte en iranier som ”alla” verkar tro/tänka/tycka) fortsätter att rullas upp av Aftonbladets Helena Trus: Den antisemitiske läkaren (och numera f d chefen) på Karolinska närvarade själv på ett möte med alla läkare på den avdelning som han själv tidigare var chef över efter att Aftonbladet började skriva om denne då den nuvarande chefen är dennes (nära) vän som tidigare sattes att utreda denne.
Karolinska har nu anlitat en extern advokatbyrå (som tydligen ofta anlitas av Karolinska) på oklara grunder (och för dyra pengar) för att till synes rädda sitt anseende. En del tyder på att Karolinska, som bl a har ifrågasatt en av de utsattas juridiska ombud för att vara part i målet och jävig då denne har pekat ut överläkaren som antisemit och själv har judisk bakgrund, helt enkelt vill behålla den antisemitiske överläkaren som ska vara erkänt skicklig.
 
”Läkare på den utpekade avdelningen samlades för ett möte – efter Aftonbladets publiceringar om påstådda trakasserier, kränkningar och antisemitism. Flera i personalen reagerade starkt på att den utpekade överläkaren tilläts delta i mötet.
 
– Det kändes som om chefen valde sida, säger en i personalen.”
 
 
”Efter Aftonbladets publiceringar om påstådda trakasserier, kränkningar och antisemitism ska ett möte hållits med alla läkare på avdelningen i fredags. Enligt uppgifter deltog även den utpekade överläkaren på mötet, trots att personen stängts av under tiden en utredning pågår. Något som ska ha skapat starka reaktioner bland personalen.
 
– Vad sänder det ut för signaler att personen det rör sitter med på mötet? Det är som att cheferna väljer sida, säger en i sjukhuspersonalen. I dag arbetar bara en av de tre utsatta judiska läkarna kvar på sjukhuset, som enligt uppgift inte var med på mötet.
 
– Att den utpekade läkaren deltog är ett tecken på ett utomordentligt dåligt beslut av chefen, säger en annan person med insyn. Huvudansvarig chef för verksamheten menar att mötet inte var extrainkallat utan ett vanligt morgonmöte – och att överläkaren varit på arbetet, trots sin ”time out” på förmiddagen för att träffa några patienter som personen inte velat boka av.
 
Hur reagerar du på att det uppfattades som omdömeslöst?
 
– Jag får be om ursäkt i så fall, det var inget planerat.
 
I början av året fick sjukhusledningen på Karolinska universitetssjukhuset i Solna återigen kännedom om att flera judiska läkare på en av sjukhusets avdelningar känt sig kränkta och trakasserade av överläkaren under flera år. Trakasserierna ska bland annat bestått av antisemitiska glåpord, nekande att medverka i internationella läkarkonferenser samt hindrade att utföra vissa operationer och forskning. Överläkaren, som under perioder haft en chefsposition, har även lagt ut flera antisemitiska bilder på sociala medier.
 
Först några månader efter anmälan till ledningen i februari inleddes en intern utredning. Den sköttes av en av avdelningens professorer, som även pekas ut som god vän med den anklagade överläkaren. Samma person som höll i mötet i fredags.
 
Eftersom utredningen enligt uppgift varken ska ha dokumenterats eller protokollförts fick den svidande kritik.”

Robert Faurisson har gått bort

Den franske litteraturvetaren Robert Faurisson har i dagarna gått bort i den aktningsvärda åldern av 89 år och märkligt nog i den för fransmännen (och inte minst för de franska judarna) mycket historietyngda (och blodsbestänkta) staden Vichy i Auvergne-Rhône-Alpes och typiskt nog efter att ha deltagit på ännu ett revisionist- och förnekarmöte:
 
 
Faurisson var ända sedan 1970-talet och under många decennier en av de mest prominenta akademiska (och disputerade) Förintelseförnekarna a.k.a. historierevisionisterna i världen och en flitig skribent i bl a Journal of Historical Review och i Inconvenient History. Faurisson var på 1960-talet aktiv i den högerradikala Algérie française-rörelsen som stöttade de franska bosättarna i kolonierna i Nordafrika och på äldre dar sökte han sig till vissa icke-vita s k ”andrageneration:are” i Frankrike som har ”svårt för judar”.
 
Faurisson besökte Sverige vid ett flertal tillfällen och bl a 1992 då han höll föredrag på van der Nootska palatset på Södermalm i Stockholm och sov över hemma hos Werner Öhrn i Mälarhöjden samt tilldelades flera s k VAM:are som livvakter när han rörde sig ”på stan” i den svenska huvudstaden. I Sverige stod Faurisson bl a nära Ahmed Rami och Radio Islam, Stockholmsavdelningen av Sveriges nationella förbund, Svenska freds- och skiljedomsföreningens (SFSF) Tyresöavdelning (d v s Tyresö u-lands och fredsförening eller TUFF), FiB-juristerna med advokat Erik Göthe i spetsen och vissa inom Folket i Bild/Kulturfront, vissa forskare vid Teologiska institutionen vid Uppsala universitet samt Logik förlags Björn Björkqvist.

Den mycket populäre hiphop-artisten Dani M som förestår en antijudisk konspiracism i sina sånger och musikvideos ska nu agera förebild för unga artister i talangprojektet ”Nästa nivå”

Trist att notera att den visserligen mycket populäre hiphop-artisten Dani M nu ska agera förebild för unga artister i talangprojektet ”Nästa nivå”:
 
Dani M är visserligen (som sagt) oerhört älskad och uppemot en halv miljon gissningsvis barn, ungdomar och unga vuxna lyssnar på hans sånger varje månad medan miljontals har sett hans musikvideos och han har genom åren spelat för och kontrakterats av ett stort antal kommuner (t ex Botkyrka), medieföretag (t ex TV4 och SVT och bl a i programmen Lyckliga gatan och Melodifestivalen) och scener (t ex Liseberg) och i ett stort antal vänstersammanhang (t ex Ship To Gaza och Klassfesten) och därmed direkt eller indirekt fått uppträda inför 100 000-tals barn, ungdomar och unga vuxna men tyvärr är han samtidigt Sveriges idag störste och mest populäre artist (efter att ha detroniserat Ultima Thule på den posten) som i sina sånger torgför en politisk maktanalys som inte kan kallas något annat än konspiracistisk och med rätt så starka antijudiska inslag.
 
Sedan är det en helt annan sak att särskilt barn, ungdomar och unga vuxna med utomeuropeisk bakgrund och som bor och lever och växer upp i miljonprogramsområdena har ett stort behov av förebilder och inte minst av förebilder som just förestår radikala politiska analyser som kan hjälpa dem att förstå deras situation och därigenom stärka och bemyndiga dem så att de blir politiskt medvetna och i bästa fall politiskt engagerade och flera enkätundersökningar har indikerat att många barn, ungdomar och unga vuxna i miljonprogramsområdena redan bär på en stark känsla av att någon/några annan/andra styr över både deras egna liv och över Sverige och världen i övrigt.
 
”Talangprojektet ”Nästa nivå” är ett samarbete mellan Red Bull och managementbolaget TRANS49. Det är också en webbserie som publiceras på nätet. I år är det artisterna Erik Lundin, Lamix, Cherrie och Dani M som coachar unga hiphopartister. Deltagarna består av Niklas Jeng från Hallunda, Ramona Abbasi från Växjö, Benjamin Eriksson från Östersund och Anna Rällsjö från Spånga. Tillsammans med mentorerna och deras producenter ska deltagarna spela in en egen låt i en studio i London. Till årets upplaga av ”Nästa nivå” var det 700 sökande.”
Dani m.jpg