Category: antirasism

Patricia Lorenzoni som erhöll den fyraåriga forskartjänsten i rasismforskning vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (Cemfor) vid Uppsala universitet talar nu ut i Ergo och berättar om att en kampanj pågår som är riktad mot henne och mot landets antirasistiska forskare

Patricia Lorenzoni som erhöll den fyraåriga forskartjänsten i rasismforskning vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (Cemfor) vid Uppsala universitet talar idag ut i Ergo och berättar bl a om att en kampanj pågår som är riktad mot henne och mot landets antirasistiska forskare:
 
Patricia Lorenzoni som erhöll och innehar den fyraåriga forskartjänsten i rasismforskning vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (Cemfor) vid Uppsala universitet talar nu ut i Uppsala studentkårs tidning Ergo och berättar om hur den omfattande mediebevakningen av min överklagan har drabbat henne negativt efter att Överklagandenämndens för högskolan (ÖNH) beslut offentliggjordes för en tid sedan samt menar att det pågår en kampanj mot både henne själv, mot landets rasismforskare och mot Cemfor och Uppsala universitet (som jag orkestrerar eller åtminstone har initierat) och jag förväntar mig naturligtvis polisanmälningar för förtal och förolämpning från flera av de inblandade och deras anhöriga då jag idag kan erkänna att jag nog gick för långt vad gäller mitt sätt att överklaga på och idag även förstår att de inblandade och deras närstående vid Cemfor och Uppsala universitet och vid andra lärosäten runtom i landet har drabbats mycket negativt av mina skriverier:
 
 
 
Ergo.jpg
”I Patricias Lorenzonis yttrande till Överklagandenämnden frånsäger hon sig alla anklagelser från Tobias Hübinette och framhåller att hon inte har några personliga kopplingar till de sakkunniga. Hon menar att hon är utsatt för smutskastning.
 
– Jag mår givetvis väldigt dåligt av det som händer: det här är en kampanj för att skada mitt anseende, och den bygger på lösa påståenden om mitt privatliv. Det här är ingen som bara skriver arga statusuppdateringar på Facebook för att han inte fått en tjänst, säger hon och fortsätter:
 
– Men är man inte insatt vet man inte om det finns någon sanning i detta – jag har mött kollegor som skruvar på sig och inte vet hur de ska agera i frågan, och andra som har fått mail från honom där han skriver om saker om mig. Det är klart att det här åsamkar mig skada, fortsätter hon.
 
Länge var hennes ställningstagande att inte uttala sig om överklagandet offentligt – hon menar att det hade varit att godkänna premisserna för anklagelserna. Men när hon såg reaktionerna på nämndens beslut – och hur frågan tog sig ända in på dagspressens ledarsidor – kände hon sig tvungen att reagera. Hon skrev ett blogginlägg på sin hemsida där hon gav sin syn på rekryteringen och Hübinettes anklagelser.
 
– Det huvudsakliga skälet till att jag varit tyst är att jag inte ska behöva svara på påståendet att rekryteringen inte ens handlar om mig, utan att det skulle vara ett sätt att knyta min man till institutionen.”
 
(,,,)
 
”Att frågan om en rekryteringsprocess på ett universitet tar sig in i riksmedia tror Lorenzoni handlar om fältets natur: att allmänintresset för ett ämne som rasismforskning blir stort då det är ett fält som öppnar upp för kontroverser och har stor politisk tyngd.
 
– Detta ger en möjlighet att attackera rasismforskningen som är oerhört viktig men också kontroversiell så som det ser ut i det politiska klimatet idag. Det är väldigt sorgligt.
 
Ärendet om hennes tjänst har nu gått tillbaka till Uppsala universitet, där ett officiellt beslut om vad som händer med Patricia Lorenzonis tjänst ska fattas. Hon upplever att hon har fått bra stöd från universitetets sida, men vad framtiden bär med sig är just nu ovisst.”

‪En f d doktorand till Mattias Gardell berättar inifrån Teologen vid Uppsala universitet om hur Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (Cemfor) kom till samt att Cemfor är rektor Eva Åkessons personliga prestigesatsning, gunstling och skötebarn

‪En f d doktorand till Mattias Gardell ger sin syn på min överklagan angående tillsättningen av en forskartjänst vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (Cemfor) vid Teologen vid Uppsala universitet som Gardell leder tillsammans med Irene Molina och berättar inifrån om hur (både belönande och bestraffande) makt skapas, bibehålls och utövas inom den svenska högskolevärlden tack vare och via relationer av alla de slag liksom att Cemfor är rektor Eva Åkessons personliga prestigesatsning, gunstling och skötebarn:
 
 
”Jag fick tidigt ta del av Mattias Gardells drömmar om ett eget center för forskning om rasism eftersom jag var hans doktorand och jag lyssnade mycket uppmärksamt och med fascination på min erkänt framgångsrike mentor och handledare då jag inte ens skulle kunna drömma om, än mindre realisera något liknande. Enligt honom själv lunchade han med poliktiker och förankrade idén. Finansieringen och genomförandet skedde genom personliga relationer med människor i ledande ställningar, exempelvis rektor för Uppsala universitet Eva Åkesson. Eftersom Mattias Gardell är Mattias Gardell kan han göra så. Det är en del av hans privilegier.
 
Under mina år i akademin har jag flera gånger häpnat över att sådana saker kan ske men också över den bekvämlighet med vilken det sker. Hur är det möjligt? Personer med makt, inflytande och resurser etablerar och vidmakthåller ett system där den som kritiserar det bestraffas. Hur bestraffningen sker är något Tobias Hübinette är expert på av den anledning att han är mycket väl meriterad på området. Vill man veta mer om hur det går till uppmuntrar jag den intresserade att studera hans texter som är lätt tillgängliga och mycket välskrivna. Det är vad jag har gjort i flera år.
 
Och jag har följt med i händelseförloppet som ledde till den offentliga skandalen som handlar om när Tobias Hübinette sökte en forskarassistentjänst på Cemfor, Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, den skapelse som Mattias Gardells drömmar ledde till, och blev grundligt dissad genom att placeras längst ner i rankningen till förmån för personer med betydligt tunnare meritlista. Tobias Hübinette surnade till för om det bildligt talat stod Tobias Hübinettes namn på den tjänst som utlysts så stod det jäv som en neonskylt framför ögonen när han såg tillsättningsbeslutet. Tobias Hübinette som är väl insatt i såväl akademisk rekryteringspraxis som relationer inom den svenska antirasistiska rörelsens profiler anmälde saken till Överklagandemyndigheten för högskolan (ÖNH).
 
När ÖNH som under veckan meddelat att den undanröjer beslutet att anställa Patricia Lorenzoni som är sambo till Stefan Jonsson, en av deltagarna i Cemfors vetenskapliga råd och en av Mattias Gardells vänner (vilket jag vet eftersom han själv berättat det för mig flera gånger), kommer reaktionerna i media. Och Tobias Hübinette lägger generöst ut länkar till texter relaterade till saken på sociala medier. Även de som talar till hans nackdel.”
 
(…)
 
”Jag känner Mattias Gardell som handledare och professor på den institution där jag tog min utbildning, Teologiska institutionen vid Uppsala universitet, och Tobias Hübinette främst som debattör och forskare inom mina forskningsområden. Jag har genom åren lärt känna dem båda personligen och sett dem båda glada som sura och kan identifiera mig med båda dessa starka personligheter. En sak är säker: De har trots sina likheter mycket olika positioner som i hög grad påverkar deras förmåga att nå ut och bli lyssnad och trodd på.
 
Mattias Gardell och Tobias Hübinette tar till olika metoder för att göra sina röster hörda. Mattas Gardell för att han kan, Tobias Hübinette för att han måste. Medan Tobias Hübinette är väldigt öppen med dessa förutsättningar är Mattias Gardell tyst. Han har inget att vinna på att redogöra för sin socioekonomiska situation, sina familjeförhållanden, sina uppväxtförhållanden, sin klasstillhörighet eller sin personliga karriär tycks han tro.”
 
(…)
 
”Men Mattias Gardell försvarar snarare sig själv med patriarkala argument. Patrizia Lorenzoni är nämligen fullt kapabel att föra sin egen talan. Och hans slag mot Tobias kommer uppifrån och blir hårt när man beaktar Mattias Gardells position som vit professor mot Tobias Hübinettes som ratad sökande till en eftertraktad tjänst. Vi som känner till Tobias Hübinette vet också att det inte är första gången denne högproduktive docent befinner sig ute i kylan, ganska ensam. Mattias Gardells position är betydligt bättre även när han sitter på de anklagades bänk utanför sin comfortzon.”
 
(…)
 
”Min forne handledare skriver att Cemfors anställda inte tillhör samma familjer, vänkretsar och organisationer. Men den kurslitteratur som valdes ut av samme person byggde i hög grad på att studera historien bakom positionerna, diciplinerna, och forskningscentren och argumentet att institutioner och deras ledare slipar fram och premierar vissa människor. Kan någon missa det höga antalet forskare med bakgrund i, eller historia på, Teologiska fakulteten bland Cemfors forskare? Och av de som inte skolats inom dessa väggar har personer mötts, klickat och slagit sig ihop inom dem – jag har sett det ske mitt framför ögonen på mig inte bara en gång.
 
Det behöver inte vara fel – men att låta påskina att den aspekten av det hela inte gäller även för Cemfor är att bluffa. Förlorarna har också en historia som förtjänar uppmärksamhet. Det bevisar loosern Hübinette som inte stoltserar bland Cemfors forskare på hemsidan.”

Ny studie (be)visar att svenskarna bebor vår arts och vår planets och världshistoriens allra första antirasistiska kroppar p g a de svensktalandes rent kroppsliga reaktioner på och aversioner mot glosan ras

SvD:s Lena Lind Palicki skriver idag om glosan ”ras” som slår alla andra nutidssvenska ord med hästlängder vad gäller att förorsaka, framkalla och provocera fram rent kroppsliga reaktioner hos fr a enspråkiga svensktalande som har (riks)svenska som förstaspråk (för finlandssvenskarna kan jag inte uttala mig om) och vilket forskarna Erika Jönsson och Jenny Nilsson nu har be/visat:
 
Inte ens kristna och religiösa majoritetssvenskar eller pryda och prudentliga majoritetssvenskar reagerar numera lika starkt på s k svärord och s k könsord (d v s s k runda ord) såsom majoritetssvenskar oavsett kön, klass, ålder, trosuppfattning, sexuell läggning o s v reagerar när de ser ordet ras i skriftlig form, när de hör ordet ras uttalas av någon annan och framför allt när de själva ”tvingas” säga ordet ras (i st f noaordet etnicitet) och i samma ögonblick i det närmaste synkroniserat och koreograferat likt ett väl inövat manus rynkar pannan och näsan, darrar på läpparna (och till skillnad från engelsmännen så darrar nog svenskarna på både över- och underläpparna när de uttalar ordet ras), rodnar alternativt bleknar (beroende på kindernas konstruktion), vänder ned alternativt vänder bort blicken, grimaserar (i vrede alternativt i sorg), blinkar nervöst, snabbt och mycket, svettas, suckar eller pustar (eller t o m flinar nervöst och hysteriskt) samt iscensätter och härmar citattecken med fingrarna och får s k dålig (kropps)hållning då den hypermilitanta och ultraortodoxa svenska antirasismen och dess färgblinda hat mot ordet ras i det närmaste har inplanterats i och inopererats i majoritetssvenskarnas kroppar, blod och DNA (d v s de svensktalande majoritetssvenskarnas organiska, biologiska, materiella och fysiska kroppar är i sig antirasistiska, d v s svenskarna bebor empiriskt och vetenskapligt bevisligen i skrivande stund och just nu vår arts och vår planets och världshistoriens allra första antirasistiska kroppar och har därmed lämnat alla andra arter och livsformer på jorden bakom sig inklusive alla andra s k folkslag och uppnått ett högre närmast eteriskt stadium där antirasism ej längre bara är idealet utan själva normen):
 
 
”Begreppet ”ras” används inte längre om människor. Men hur gör vi när vi ändå ombes diskutera något som inte anses existera? En ny studie visar att vi garderar oss, väger orden, tar om och fyller meningarna med tvekande ljud.
 
Hur gör vi när vi pratar om ämnen som är känsliga? Det har forskarna Erika Jönsson och Jenny Nilsson undersökt genom att intervjua människor från vit svensk medelklass om hur de ser på begreppet ”ras” – ett begrepp som sedan länge rensats ut i svenska offentliga dokument och som därmed är svårt att tala om.”
 
(…)
 
”En strategi är att undvika att beskriva en människas hudfärg och i stället säga någonting annat om personen, som varifrån någon kommer. En deltagare exemplifierar: ”Jag skulle säga att det är en jättehäftig kille från Uganda”. Exemplet visar också att man gärna lägger till ett positivt omdöme, för att framställa sig som en fördomsfri person.
 
En annan strategi är att använda vad forskarna kallar trygga kategorier, vilket innebär att man i stället för att prata om det obekväma pratar om något närliggande som är mer bekvämt. En person kopplar ras till katter och hundar och undviker på så sätt att använda ras i relation till människor. Man jämför alltså med en ofarlig kategorisering.
 
Deltagarna är även noggranna med att förklara, både för sig själva och för intervjuaren, att de inte menar någonting negativt. Genom att lägga till att mörkare i huden ”bara är beskrivande” eller att de ”inte menar något illa” förklarar de hur och varför de svarar som de gör. Det blir ett sätt att ta ansvar för varför de talar om ett tabubelagt begrepp.
Deltagarna tar också till sådant som vi sedan tidigare vet är vanligt i samtal om känsliga ämnen. De skapar distans genom att använda man i stället för jag och fyller ut meningarna med tvekljud och utfyllnadsord som liksom, typ och så här. De använder suckar och skratt och tar längre pauser än vad man brukar i samtal. Allt för att mildra det som sägs.”

Om att bli avvännad och blockerad på Facebook efter att ha blivit stigmatiserad som en kvinnohatare och en antirasistisk förrädare

Kanske har kring 140-150 personer s k avvännat mig här på FB och varav flera har blockerat mig helt sedan Överklagandenämndens för högskolan beslut blev offentligt förra veckan (för den som inte känner till fallet – se http://www.unt.se/nyheter/uppsala/han-fick-ratt-om-riggad-forskarrekrytering-4974973.aspx) och varav de flesta är antirasister och feminister och varav en del är akademiker, disputerade eller forskare och kanske är det med rätta eller åtminstone förståeligt och förklarligt mot bakgrund av hur beslutet utföll och inte minst med tanke på receptionen av detsamma i ett post-#MeToo-Sverige.
 
Det naturligtvis inte alldeles enkelt att säga varför alla dessa personer har valt att s k avvänna mig och i vissa fall t o m blockera mig: Vissa har kanske bara passat på att rensa bland sina s k FB-vänner under de senaste dagarna såsom många gör titt som tätt medan andra kanske helt enkelt bara har tröttnat på att se alla länkar, uppdateringar och kommentarer som rör en för de flesta utomstående nog rätt så obskyr fråga inom den för många utomstående nog rätt så okända högskolesektorn och ytterligare andra kanske har känt sig tvingade att göra det av hänsyn till kollegor, chefer, partners, släktingar, kamrater eller vänner men en hel del har nog faktiskt gjort det av högst ideologiska och politiska skäl som nog i de allra flesta fall stavas antirasism och feminism.

Nu är ”Fallet Hübinette” avgjort: Överklagandenämnden för högskolan har beslutat att undanröja Patricia Lorenzonis 4-åriga anställning som rasismforskare vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CEMFOR) vid Uppsala universitet på grund av att de båda sakkunniga Diana Mulinari och Mekonnen Tesfahuney har befunnits ha fuskat med sina rankningar

Nu är ”Fallet Hübinette” avgjort: Överklagandenämnden för högskolan (ÖNH) har beslutat att undanröja och ogiltigförklara Patricia Lorenzonis fyraåriga anställning som rasismforskare vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CEMFOR) vid Uppsala universitet på grund av att de båda sakkunniga Diana Mulinari och Mekonnen Tesfahuney har beslagits med att ha manipulerat och fuskat med sina rankningar:
31899029_10155616634160847_993891849322102784_n.jpg
 
Sveriges antirasistiska och feministiska forskarelit som låter ideologi, intimrelationer, blodsband och vänskapsnepotism gå före bibliometri, meritokrati, kompetens och kapacitet har nu åtminstone rättsligt sett beslagits med jäv och befunnits vara nepotistisk och rätteligen så enligt min mening även om jag är väl medveten om att väldigt många och nog kanske t o m en majoritet kommer att tycka att detta är ett orätt(vist?) beslut då så mycket står på spel just nu och inför den närmaste framtiden med ”blödande” förorter och miljonprogramsområden, med ”andrageneration:are” och utomeuropéer som blir alltmer marginaliserade och inte minst med ett till synes ständigt växande SD och en alltmer radikal och våldsam extremhöger.
31882823_10155616634170847_1887992147861307392_n.jpg
 
Nu har Överklagandenämnden för högskolan (ÖNH) äntligen offentliggjort sitt beslut (som f ö ej kan överklagas) som fattades redan den 20 april i skuggan av den största jävs- och korruptionsskandalen av dem alla inom den svenska kultur- och forskarvärlden (d v s den som rör de korrupta och nepotistiska forskarna i Svenska Akademien) och som föranleddes av att jag överklagade hur processen bakom och tillsättningen av en fyraårig forskartjänst i rasismforskning vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CEMFOR) vid Uppsala universitet egentligen har gått till.
 
I min överklagan hävdade jag bl a att både den som fick tjänsten – Patricia Lorenzoni från Linköpings universitet – och de sakkunniga – Diana Mulinari vid Lunds universitet och Mekonnen Tesfahuney vid Karlstads universitet – står mycket nära Mattias Gardell och Irene Molina vid Uppsala universitet och ett flertal andra som är anställda vid och knutna till CEMFOR såsom exempelvis Stefan Jonsson som är Lorenzonis partner och som liksom Mulinari och Tesfahuney också sitter i CEMFORS råd. Mulinari är då Lunds universitets mest högprofilerade celebrity-forskare inom branschen, Tesfahuney är Karlstads universitets mest profilerade stjärnforskare inom sektorn och Gardell och Molina är Uppsala universitets och hela högskole-Sveriges mest upphöjda och hyllade kändisforskare inom fältet som tillsammans leder Uppsala universitets allra mest prestigefyllda och upphaussade (och även ekonomiskt kostsamma) storsatsning CEMFOR medan Stefan Jonsson är Linköpings universitets absoluta toppforskare i sammanhanget. Min överklagan har m a o handlat om en liten ”pissmyras” (d v s jag själv) kamp mot landets absoluta jättar, giganter, elefanter, alfahanar/alfahonor och silverryggar inom Sveriges antirasistiska och feministiska forskarvärld.
 
Bland forskarna och personalen vid CEMFOR i Uppsala hittas både Gardells partners vänner och hans vänners partners liksom hans vänners barn och hans egna både före detta och nuvarande studenter och doktorander och i rådet hittas både Gardells och Molinas nära vänner och bekanta inklusive Jonsson. Den antirasistiska och feministiska forskarvärlden är med andra ord en slags storfamilj och särskilt gäller det den inre kretsen och den yppersta eliten där en hel del har genetiska band med varandra (d v s de är barn eller föräldrar till varandra eller syskon eller kusiner o s v) och åtskilliga juridiska sådana (via äktenskap, partnerskap, delad vårdnad, delad postadress o s v) och ytterligare än fler yrkesmässiga, sociala och politiska sådana: De allra flesta är bekanta med varandra och ofta mycket nära vänner och de allra flesta är medlemmar i samma partier och organisationer och de allra flesta söker och innehar forskningsmedel tillsammans och samskriver och publicerar ihop samt hjälper fram och anställer varandra på ett synnerligen utstuderat biologiskt-juridiskt-socialt-politiskt sätt såsom i fallet med CEMFOR som nog faktiskt t o m slår Svenska Akademien vad gäller jävsförhållanden åt alla håll och kanter och både på tvären och höjden.
 
Academic Rights Watch (se http://academicrightswatch.se/?p=3184) har kort och koncist sammanfattat bakgrunden till min överklagan och där bl a följande framgår: ”Medan Lorenzoni och Sohl har en handfull publikationer har Paula Mählck ca 15 publikationer. Den överlägset mest meriterade sökanden är dock Tobias Hübinette med ca 50 publikationer, varav ett flertal i granskade internationella tidskrifter. Till skillnad från Lorenzoni och Sohl är såväl Mählck som Hübinette citerade forskare. Det betyder att deras skrifter av andra forskare uppmärksammats i ett internationellt perspektiv. Men dessa objektivt konstaterbara förtjänster var tydligen i Hübinettes fall snarare demeriterande då båda sakkunniga sätter honom först på fjärde plats. Hübinette tycks för övrigt kvantitativt och citeringsmässigt ha ett försteg även framför professor Mattias Gardell, vetenskaplig ledare för CEMFOR.”
 
Jag har då ojämförligt flest publikationer, presentationer, meriter, refereringar, citeringar o s v bakom mig inom rasismforskningsfältet bland alla de som sökte forskartjänsten (se https://tobiashubinette.wordpress.com/2017/12/12/uppsala-hogskolevarlden-antirasism-nepotism) men trots det så placerade Mulinari och Tesfahuney mig i den lägst rankade fjärde tätgruppen medan de tre som kallades till intervju och lyftes fram som toppnamn inom rasismforskningen – utöver Lorenzoni handlade det om Adrian Groglopo vid Göteborgs universitet och Lena Sohl vid Södertörns högskola – knappt har publicerat någonting alls i sammanhanget och inom fältet utan i stället så står de socialt, yrkesmässigt och politiskt mycket nära de sakkunniga och flera av de som är anställda vid och knutna till CEMFOR liksom Lorenzoni gör.
 
I samband med min överklagan framkom det vidare i mejl som skickats mellan de båda sakkunniga Mulinari och Tesfahuney bl a att de båda utgick ifrån (”rätt” och ”korrekt”) politisk inställning och (”rätt” och ”korrekt”) politisk aktivism när de bedömde alla oss som sökte tjänsten samt att de hade gjort upp sinsemellan om hur deras respektive topprankningar och tätgrupper skulle se ut så att de inte såg alltför misstänkta ut och därmed skulle avslöja att det egentligen handlade om en redan i förväg ”korad” kandidat som CEMFOR och Uppsala universitet ville ha (d v s Lorenzoni, Stefan Jonssons partner som bl a står mycket nära Gardells partner Edda Manga vid Mångkulturellt centrum –se https://tobiashubinette.wordpress.com/2018/04/02/uppsala-universitet-karlstad-hogskolevarlden-nepotism) medan mejl som skickats mellan Gardell, Molina och flera av Uppsala universitets chefer avslöjade att de bl a satt och räknade s k like:s eller s k gillningar på min Facebook-sida när jag skrev om min överklagan och antecknade vilka som stöttade mig samt gjorde ned både dem och mig själv på ett synnerligen arrogant, plumpt och nedsättande vis (se https://tobiashubinette.wordpress.com/2018/02/20/hogskolevarlden-antirasism-antifascism-vanstern).
 
Efter min överklagan har även Teologiska institutionens prefekt Anders Sjöborg och Teologiska fakultetens dekan Mattias Martinson som CEMFOR lyder under liksom Uppsala universitets rektor Eva Åkesson samt universitetsdirektören Katarina Bjelke, Uppsala studentkårs ordförande Max Stenberg, akademiombudsman Per Abrahamsson och universitetsjurist Magnus Hallberg samtliga ställt sig bakom att Lorenzoni är den överlägset bästa rasismforskaren vad gäller ”kompetens och skicklighet” (se https://tobiashubinette.wordpress.com/2018/03/07/uppsala-universitet-hogskolevarlden-antirasism) medan både Gardell och Lorenzoni har försäkrat på heder och samvete att de inte står nära varandra (trots att Lorenzoni bl a har undervisat på Gardells kurser och blivit avtackad i hans böcker samt står mycket nära dennes partner) och även Mulinari och Tesfahuney har på heder och samvete försäkrat att allt gick rätt till när de utförde sakkunniguppdraget (se https://tobiashubinette.wordpress.com/2018/03/05/uppsala-universitet-hogskolevarlden-3) samtidigt som Mulinari utan att blinka (d v s utan att skämmas) har undertecknat forskaruppropet mot de flagranta jävsförhållandena inom Svenska Akademien samt t o m fortsatt att tacka ja till andra s k hedersuppdrag som seniorforskare och som hon kanske inte borde ha tackat ja till om hon hade betraktat nepotism och korruption som ett problem.
 
Både Upsala Nya Tidning (se http://www.unt.se/nyheter/uppsala/anklagas-for-riggad-forskarrekrytering-4910359.aspx samt http://www.unt.se/nyheter/uppsala/handlar-om-akademins-trovardighet-4910380.aspx) och Nya Wermlands-Tidningen (https://nwt.se/karlstad/2018/04/05/forskare-anklagar-professor-for) har slutligen uppmärksammat min överklagan som bl a har fått till följd att jag numera är utkastad och ”avskedad” från den antirasistiska och feministiska forskarvärld som jag har befunnit mig inom i decennier samt att åtskilliga forskare och aktivister har sagt upp bekantskapen med mig både privat och professionellt och att jag även har hamnat i konflikt med min egen arbetsplats Karlstads universitet utöver alla andra ännu ej kända konsekvenser och förvecklingar som denna min överklagan har orsakat och kommer att orsaka i form av exempelvis eventuella polisanmälningar (för bl a förtal och förolämpning) och inte minst i form av en garanterat livslång stigmatiserande (dolkstötshuggande) Judas- och (backstab:ande) förrädarstämpel och sammantaget så innebär min överklagan att min yrkesbana som lärare och forskare inom den svenska högskole- och forskarvärlden nu är över såsom den har sett ut under många år och fram tills nu (se https://tobiashubinette.wordpress.com/2017/12/18/hogskolevarlden-nepotism-antirasism).
31919576_10155616641410847_7607810948773969920_n.jpg
31902134_10155616641430847_6481456479772606464_n.jpg
31880642_10155616641440847_4877526382172700672_n.jpg
31793386_10155616641510847_2204694420563951616_n.jpg

Svenska Dagbladet om FN:s rasdiskrimineringskommittés (CERD) förhör med Sverige i Genève idag och imorgon

SvD skriver om FN:s rasdiskrimineringskommittés (CERD) förhör med Sverige i Genève idag mellan kl. 15-18 och imorgon torsdag mellan kl. 10-13 och som kan ses via denna länk: http://webtv.un.org/meetings-events/human-rights-treaty-bodies/committee-on-the-elimination-of-racial-discrimination
 
Den sittande röd-gröna regeringen som representeras av Per Olsson Fridh är världens första och hittills enda regering som har förklarat sig vara en både feministisk och antirasistisk regering och vad gäller antirasism har Sverige både högst svansföring och bäst renommé i världen. Olsson Fridh leder den största svenska regeringsdelegationen någonsin som har skickats ned för att möta FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering i Genève då Sveriges antirasistiska heder och ära nu står på spel och då hela 9 alternativrapporter från bl a samerna, afrosvenskarna och muslimerna har överlämnats till CERD i samband med denna utfrågningsomgång och vilket också det är rekord för Sveriges del:
 
 
”Klockan 15 på onsdagen ställer sig statssekreteraren på Kulturdepartementet, Olsson Fridh, framför FN:s rasdiskrimineringskommitté. Sverige ska under två dagar få kritik för hur vi behandlar samer och för att vi inte skrivit under ILO 169 – en av världens viktigaste bindande FN-konventioner för urfolk.”
 
(…)
 
”Kritiken mot Sverige har ökat med åren. FN:s rasdiskrimineringskommitté granskar Sverige vart femte år och vid senaste rapporttillfället 2013 skrev man att ”kommittén är oroad över /…/ att staten skjuter fram ratificering av ILO 169. Kommittén upprepar sin tidigare uppmaning till svenska staten att /…/ att ratificera ILO 169. ”
 
Efter fyra år, i februari 2017, svarade Sveriges regering på kritiken med att man ”fortsätter att jobba mot en ratificering av ILO 169 men att det till sist är en fråga för riksdagen att besluta.”
 
Men när regering hade chansen i riksdagen i april 2015 att rösta för en ratificering av ILO 169 valde både Socialdemokraterna och Miljöpartiet att rösta nej.”
 
(…)
 
”– Det är en fråga om grundläggande principer om rättigheter till land och att ge samer inflytande. Där har vi lagstiftning som diskriminerar samer och kränker deras rättigheter. Det är ett av de allvarligaste människorättsproblem som Sverige har i dag. Och det sticker i ögonen när Sverige har så hög svansföring när det gäller mänskliga rättigheter och urfolks rättigheter på andra håll i världen.”

CemFors (Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism) och Uppsala universitets vetenskaplige ledare Mattias Gardell ska delta på en konferens i Turkiet tillsammans med extremnationalister, judehatare, kurdhatare och förintelseförnekare

Att låta sig bjudas till och tacka ja till att delta på en konferens i dagens Turkiet som har fängslat 10 000-tals oppositionella inklusive även åtskilliga forskare och som har slagit sönder det autonoma kurdiska självstyret i Rojava och i Afrin i Syrien och som är anordnad av och bemannad med extremnationalistiska forskare som både är judehatare, alevithatare och kurdhatare och som även har bjudit in Norges mest ö/kände antisemitiske forskare Johan Galtung som bl a att refererat till William Pierce (vars alster Gardell är väl bekant med) är aningen anmärkningsvärt om en leder Sveriges första centrumbildning för rasismforskning vid Uppsala universitet (d v s CemFor) och om en är landets kanske mest högprofilerade antirasistiska och antifascistiska vänsterforskare (d v s Mattias Gardell).

Och inga andra jämförelser i övrigt (olika regimer och ideologier, olika ledare och partier, olika karriärstrategier och maktkrypanden, olika förräderier och svek o s v) men detta påminner faktiskt om alla de svenska forskare som deltog på konferenser i Tyskland mellan 1933-45 och inte minst då Görmez av vissa anses ha varit lika viktig som ideolog för Erdoğan som Dugin har varit för Putin och Bannon för Trump.

 

Gardell-Görmöz-Galtung-2018-259x300.jpg

”Enligt konferensbeskrivningen kommer bland deltagarna att finnas några av de mest kända forskarna på området. En del är etablerade forskare, men inte alla kan betecknas så och de turkiska deltagarna är samtliga kända nationalister och AKP-anhängare. Med tanke på de senaste årens utveckling och den nuvarande situationen i Turkiet (och Syrien) stämmer det till eftertanke.
En av huvudtalarna är Mehmet Görmez, som fram tills nyligen ledde Diyanet, den turkiska myndigheten för religiösa angelägenheter. Görmez har bl.a. gjort sig känd för fientliga uttalanden mot judar och andra minoriteter. Han yttrade t.ex. nyligen att den judiska religionen har ”förvrängt” Guds ord och placerat människan ”i centrum för en världslig religion”, vars kärna är ”materiella ting, pengar och rikedom”.
En annan deltagare är den norske sociologen och fredsforskaren Johan Galtung, sedan flera år sysselsatt med att göra reklam för Sions Vises protokoll och annan grov antisemitisk propaganda.

Mot denna bakgrund är det uppseendeväckande att en av huvudtalarna enligt programmet är Mattias Gardell, professor i religionshistoria vid Uppsala universitet, i synnerhet eftersom Gardell leder samma universitets Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (CemFor). SKMA finner det djupt nedslående och stötande att CemFor genom sin vetenskaplige ledare är representerat och delar plattform med individer som agerat och uttalat sig fientligt och rasistiskt mot judar och andra.”