Kategori: anarkism

Idag den 3 oktober firas den koreanska nationens ”grundandedag” som uppfanns av den koreanske anarkisten Shin Chae-ho så sent som år 1908

Idag den 3 oktober firar både nord- och sydkoreanerna ”kaech’onjol” eller ”den nationella grundandedagen” och vilket är ett s k skolexempel på hur en nation ”uppfinner” en grundandemyt (i avsaknad av en sådan) och det kanske märkligaste av allt är att det var en koreansk anarkist som ”uppfann” koreanernas ”nationella grundandedag”.
sin-chae-ho-all-people-photo-1.jpeg
1908 publicerade Shin Chae-ho (som dock enbart är hyllad och känd som nationalist i både Nord- och Sydkorea och i båda Korea finns idag statyer av och monument tillägnade ”nationalisten Shin”) boken ”Ett nytt sätt att läsa historien på” som bl a hävdade att just den 3 oktober år 2457 f Kr så öppnade sig himlen och himlens son Hwanung steg ned på jorden via Paekdu-berget i dagens Nordkorea (och därför hävdar Nordkorea f ö att Kim Jong-il föddes på Paekdu-berget) och efter att ha gjort en björnhona med barn så föddes sedermera den förste koreanen som fick namnet Tangun och som idag t o m är föremål för en religion i dagens Sydkorea medan Nordkorea t o m säger sig ha hittat Tanguns grav (d v s den grav där den förste koreanen vilar, som då var en halvbjörn).
tangun.jpg

Shins bok fick ett sådant genomslag i ett Korea som var på god väg att förlora sin självständighet och bli en japansk koloni (och vilket sedan skedde 1910) och som därmed var i desperat behov av en nationalistisk grundandemyt som inte minst föregick den japanska grundandemyten med åtskilliga århundraden (japanerna tror då att deras förste kejsare Jimmu besteg den s k krysantemumtronen den 11 februari år 660 f Kr och därför firar Japan än idag den 11 februari som sin ”nationella grundandedag”) och redan 1909 utsågs den 3 oktober därför till Koreas ”nationella grundandedag” (d v s ett helt och hållet påhittat datum och årtal förvandlades då till en helgdag och till den koreanska nationens ”grundandedag”).

220px-단재신채호.jpg
Efter att Korea blev en japansk koloni 1910 gick Shin Chae-ho i exil och engagerade sig helhjärtat åt den koreanska anarkiströrelsen som bekämpade japanerna med både gerillakrig, bomber, mord och bankrån (av alla de i det närmaste otaliga asiatiska s k folkslag som det Japanska imperiet en gång styrde över så heter det ibland att det just var koreanerna som lyckades ”ta kål på” och helt enkelt döda allra flest japaner i olika s k terroristattentat och det kan nog stämma) innan han tillfångatogs och slutligen avled 1936 i ett japanskt fängelse i Lüshun i nuvarande Kina efter att bl a ha författat de koreanska anarkisternas revolutionära manifest.

Museumbesök i Seoul

Besökte idag Koreas enda museum (i Seoul) för och om landets en gång både mycket aktiva och mångtaliga anarkister vilka bekämpade Japanska imperiet och organiserade antikoloniala gerillamilitärskolor och gerillaarméenheter och vilka låg bakom ett flertal bombattentat mot och mord på högt uppsatta japanska officerare och tjänstepersoner i både Korea, Japan och Kina samt även under en period (mellan 1929-31) styrde över en autonom frihetlig zon i Manchuriet som inbegrep 100 000-tals koreaner i exil och som på engelska ibland förkortas som KPAM (Korean People’s Association in Manchuria) innan några av de ledande anarkisterna tyvärr mördades av konkurrerande koreanska kommunister.
39050589_2053802178267449_640070180029857792_n
 
En av de koreanska anarkistgeneralernas son blev f ö den allra mäktigaste maffiabossen i Sydkorea medan en sonson till ytterligare en av de koreanska anarkistgeneralerna slutade som chef för den en gång så fruktade sydkoreanska underrättelsetjänsten KCIA.
39024261_2188981604715271_5887852799298895872_n
 
Idag är de koreanska anarkisterna vilka en gång i tiden publicerade flera dagstidningar symptomatiskt nog ihågkomna och hyllade som antiimperialistiska ”kommunister” i Nordkorea och som antikoloniala ”nationalister” i Sydkorea. Eftersom de var så många och satte så stora (och inte minst våldsamma) spår under kolonialtiden så kan de inte glömmas bort helt vare sig i Nord- eller Sydkorea men inte särskilt många vare sig i Nord eller i Syd vet idag var de egentligen stod politiskt – de var absolut emot imperialism och kolonialism och de var absolut pro-det koreanska folket och pro-de koreanska arbetarna och bönderna och därmed nationalister och socialister men de var också helt emot både de gamla konservativa adelsfamiljerna och klanledarna och de nya auktoritära elit- och avantgardetänkande kommunisterna.

Om anarkister och frihetliga socialister som blev högerradikala

Av alla de tusentals namn tillhörande den svenska extremhögern i bred mening som jag genom åren har sett ”skymta förbi” i bl a matriklar, namnlistor, tidningar och tidskrifter så finns det ett antal individer som har sin bakgrund i den frihetliga socialistiska rörelsen och inom ungsocialismen, anarkismen och syndikalismen och bland dem hittas ”klarabohemer” som poeten och Arbetaren-skribenten Helmer Grundström som lät publicera sig i extremhögerpress och Sveriges mest kände individualanarkist stirnerianen Richard Hejll som under många år gav ut tidskriften ”Den enskilde” från Helsingborg slutade också som s k ”nationell” liksom skådespelaren Charlie Almlöf från den kända skådespelarfamiljen Almlöf (Almlöfsgatan bakom Dramaten är uppkallad efter Charlie och dennes släktingar) som gick över från syndikalistiska Arbetaren till pro-nazityska tidningen Dagsposten.

 

20431437_10154921850190847_4847531079030993730_n20526166_10154921850195847_4337314544294252473_n

20429736_10154921850180847_8516457572718386871_n20476128_10154921850185847_6260230300906846649_n

Det finns minst ett dussintal namn till som jag har stött på och som en gång var frihetliga socialister och senare kom att bli högerradikala och högerextrema på olika sätt och flera av dem faktiskt först kring krigsslutet eller t o m efter kriget (såsom Ebbe Linde) och det är inte utan att en undrar om det handlade om personer som helt enkelt drogs till ”looser”-ideologier och politiska rörelser som hade sett bättre dagar under Kalla kriget och när efterkrigstiden satte in.

Ännu en koreansk film om anarkist

Koreanerna kan verkligen och uppenbarligen inte släppa och sluta att fascineras av alla sina (en gång mångtaliga och fr a mycket radikala och enligt japanerna rätt så våldsamma och nog t o m terroristiska) anarkister: Nu kommer ännu en spelfilm om en (ö)känd koreansk anarkist som bl a verkade i Japan under kolonialtiden – Park Yeol som f ö hade en relation med en japansk anarkist (som f ö sedermera kom att begå självmord).
 
 
Sedan är det väl kanske en annan sak att i Sydkorea är anarkisterna idag för- och omvandlade till fanatiska patriotiska nationalister medan de i Nordkorea betraktas som tidiga ”allmänsocialister” men båda Korea tvingas ändå samtidigt att förhålla sig till det faktum att anarkisterna en gång inte bara var många och ibland t o m hade sina egna brigader och miniarméer, sina egna aktions- och affinitetsgrupper och sina egna s k fria kommuner till sitt förfogande utan också slog något av rekord i att ha ihjäl japanska högre tjänstemän, adelsmän, direktörer och officerare och både i jämförelse med vad de kinesiska nationalisterna och de koreanska dito lyckades åstadkomma.
 
För rätt många år sedan hann jag f ö träffa några av de gamla (syd)koreanska anarkisterna som var med när det begav sig och innan de gick bort och flera av dem bar t o m vissa klädesplagg som påminde om ”storhetstiden” på 1920-40-talen och under det Japanska imperiets tid.
 
Och OBS: Naturligtvis är det helt fel att ha ihjäl människor och även japaner och representanter för den japanska imperieeliten under kolonialtiden.