Category: Åke J. Ek

Material om högerextrema svenska Stay Behind-nätverket som även Ingvar Kamprad var med i samma år som första IKEA-katalogen publicerades

Fem kilo dokument och material om det högerextrema svenska Stay Behind-nätverket som jag har haft utlånat i flera år och nästan glömt bort att jag ”ägde” (och kanske fr a att jag en gång i tiden letade upp och samlade in) friskar sannerligen upp minnet:
21106009_10155002582595847_4284249521956151805_n.jpg
 
Här finns ”hemliga” listor med 100-tals namn på prominenta svenska högerextremister, ”överklassnazister” (direktörer, docenter, ingenjörer, jurister, officerare, grevar o s v) och krigsveteraner från bl a Finlands alla krig mellan 1918-44 och Spanien (i Francos rebellarmé) och naturligtvis ett stort antal SS-frivilliga liksom allas vår Ingvar Kamprad som var ”medlem” i svenska Stay Behind-nätverket samma år som den allra första IKEA-katalogen publicerades 1951 och resten är historia som det heter även om det skulle ta ytterligare flera år innan Kamprad helt lämnade den svenska extremhögern (om han nu någonsin har gjort det).
21192456_10155002587145847_1704084285921453063_n.jpg
 
Inte minst så innehåller samlingen en massa dokument som rör det högerextrema svenska Stay Behind-nätverkets siste ”ledare” spionen, ”varulven”, agenten, ”terroristen” och sannolikt även mördaren Åke J Ek som även kallade sig Leo eller Leon i ”hemliga” paramilitära underrättelseverksamhetssammanhang.
21106691_10155002582610847_5071510041962620593_n.jpg
21151762_10155002583270847_404889874695697275_n.jpg21231661_10155002583520847_1206248805306338920_n.jpg

Om Åke J. Ek och adoption – än en gång

Sent på kvällen måndagen den 22 januari 1945 och samma dag som sovjetryska Röda arméns styrkor befann sig endast 27 mil från Rikets huvudstad Berlin kastades en bomb mot brittiska legationen på Strandvägen 82 i Stockholm och attentatspersonen som hade tagit sig till och från platsen på cykel greps aldrig då den rådande snöyran gjorde att alla cykelhjulspår suddades ut. Säkerhetspolisen misstänkte dock med stort fog att bombkastaren var den 20-årige Åke J Ek som trots sin ungdom hade varit aktiv nazist i det s k lindholmspartiet SSS (Svensk socialistisk samling) ända sedan tonåren och som nyligen hade återvänt hem efter att ha varit krigsfrivillig på östfronten. För alla som undrar vad alla just nu överlevande och återvändande svenska krigsfrivilliga från Mellanöstern kan tänka sig att företa sig i framtiden när de nu är tillbaka i Sverige så kan ju detta vara en händelse som är värd att lägga på minnet och just Ek kom f ö att iscensätta och ligga bakom dylika attentat ända in på 2000-talet och som jag själv ”oförhappandes” kom att bli ”inblandad” i (men det är så klart en annan historia).
20706599_10154942542725847_1372156384_n.jpg
 
Ek kom sedermera att bli en av landets mest framgångsrika s k varulvar, d v s en person som gjorde en s k borgerlig karriär i ”mainstream-samhället” men som samtidigt fortsatte att vara aktiv högerextremist (Eks mapp och fil i Säkerhetspolisens arkiv är extremt omfattande), och han var även medlem i ”varulvsrörelsen” och i den s k Svenska motståndsrörelsen (d v s samma namn som dagens Nordiska motståndsrörelsen tidigare bar och vilket nog inte är en slump) som grundades och leddes av Eks gamle partikamrat Otto Hallberg på 1950-talet. Även den sedermera superrike och världsberömde Ingvar Kamprad var f ö medlem i ”varulvsrörelsen” och i Svenska motståndsrörelsen på 1950-talet som utgjorde ursprunget till den svenska s k Stay Behind-organisationen och som samlade ”gräddan” av de överlevande och återvändande svenska krigsfrivilliga från fronterna runtom i Europa och fr a från östfronten och vilka hade slagits på Tysklands, axelmakternas och deras allierades sida.
 
Ek kom även under efterkrigstiden att bli en av landets mest kända ”Koreaexperter” och ”Koreavänner” efter att ha deltagit i Koreakriget som fältväbel vid Svenska Röda korsets s k Svenska Koreaambulans och han var aktiv i svenska Koreasammanhang ända fram till sin död 2011. Ek kom vidare att grunda den allra första vänskapsföreningen i västvärlden och för västerlänningar (och i Eks fall naturligtvis för svenskar) som har ett intresse och engagemang för Korea och för koreaner, d v s den pro-sydkoreanska Svenska Koreaföreningen (OBS: ej att förväxla med den pro-nordkoreanska Svensk-koreanska föreningen som bildades 1969 som en del av den s k 68-rörelsen) som bildades redan 1951, och som var den största och viktigaste föreningen för alla svenskar som hade någon relation till Sydkorea ända in på 1970-talet när det konkurrerande Koreanska sällskapet slutligen övertog den rollen.
 
Eks allra viktigaste ”insats” som s k varulv handlar dock om att utan denne (som kvarstod som en av de allra sista och mest fanatiska partimedlemmarna när SSS upplöstes 1950 och även tidvis arbetade på SSS partihögkvarter på Markvardsgatan 5 i Stockholm) så hade Sverige kanske aldrig blivit det land i världen som har adopterat flest s k Tredje världen-barn per capita då Ek i egenskap av folkpartistisk politiker (d v s dagens Liberalerna som han gick med i på 1950-talet och helt i enlighet med den nazistiska varulvsstrategin) och offentlig opinionsbildare var en av dem som allra mest och allra tydligast kampanjade och ”lobbade” för utlandsadoptioner under den internationella adoptionens ”pionjärår” på 1960-talet och hans förening organiserade även den första generationen av svenska adoptivföräldrar som nästan uteslutande adopterade från just Sydkorea (adoptivbarn från Sydkorea, s k ”Koreabarn”, dominerade helt den internationella adoptionen till Sverige under 1960-talet och ända in mot mitten av 1970-talet).
 
Så outgrundliga kan Herrens vägar vara efter att en bombkastande 20-åring (som f ö avslutade sitt liv som en bombbeställande 80-åring) valde att bli en s k varulv och därefter kom att spela en avgörande roll för att göra Sverige till världens mest utlandsadopterande land (och f ö möjligen också gjorde att undertecknad överhuvudtaget hamnade här i Sverige).

Om när jag likt ett spöke från det förflutna sökte upp de som gjorde att jag blev adopterad till Sverige: Åke J Ek, Margareta Blomqvist och Young-Taek Tahk

En gång i tiden var jag fullständigt besatt av och fixerad vid att kartlägga, ”spana på” och personligen söka upp och lära känna alla de som bar huvudansvaret för att jag adopterades till och hamnade i Sverige (och vilket jag då är aningen ambivalent till, som det heter) och bl a så nästlade jag mig in hos den framlidne nazisten, varulven (nazister som gick under jorden 1945 och ”återuppstod” och gjorde karriär i det borgerliga samhället) och Stay Behind-ledaren (som bl a figurerar i Palmemordsutredningen) Åke J Ek som spelade en avgörande roll för att det idag finns 10 000 adopterade från Korea i Sverige och eftersom han under decennier ”lobbade” för all internationell adoption till Sverige som folkpartistisk politiker (samtidigt som han var aktiv nazist in i det sista) så har han också påverkat det faktum att det idag finns 60 000 utlandsadopterade i Sverige.
Åke J Ek kopia.jpg
 
Jag gick med i Eks föreningar, jag åt middag med Ek och dennes krets av krigsveteraner och gamla nazister och jag tömde fr a alla upptänkliga arkiv och bibliotek på alla spår av Ek både i Sverige och i andra länder liksom att jag ”spårade upp” hans illegitima utomäktenskapliga barn (alla socialgrupp 1-heteromän har älskarinnor), fraterniserade med hans sista koreanska fru och kontaktade hans överläkare till son och jag låg även en gång gömd i hans trädgård och spanade och fotade (och vilket naturligtvis inte är okej att göra, det inser jag idag så här i efterhand).
 
En annan person som jag lärde känna och ”nästlade” mig in hos var Adoptionscentrums (d v s världens andra största adoptionsbyrå) idag bortgångna grundare och ”urmoder” Margareta Blomqvist som öppet skröt över att hon mer eller mindre personligen (så lät det i varje fall) hade tagit hit 10 000-tals barn och att hon i det närmaste såg sig som Tredje världens (vita svenska) moder. ”Jag är allas er moder” kunde hon utbrista inför oss adopterade samtidigt som hon var en smått alkoholiserad överklasskvinna från Bromma av den gamla skolan (parant och elegant, som det heter, och självklart även arrogant) som hade en hemlig älskare i Korea och kanske inte var den bästa adoptivföräldern till sina egna adoptivbarn och på svenska UD:s (hemliga) uppdrag så räddade hon (tyvärr) den fortsatta adoptionen från Korea till Sverige efter en omfattande korruptionsskandal mot slutet av 1980-talet och vilket gör att adoptionerna av ”Koreabarn” till landet fortgår än idag (jag kom en gång i tiden över spår av denna smutsiga svenska räddningsaktion i UD-arkivet som handlade om att garantera en fortsatt tillförsel av ”Koreabarn” till Sverige).
Namnlös.jpg
 
Den tredje personen slutligen som jag ”spårade upp” och träffade och även hälsade på hemma hos denne var Youn-Taek Tahk som verkade som den koreanska adoptionsbyrån CPS/SWS direktör under flera decennier (fr a under militärjuntans brutala år då han stod nära diktatorn Park vars dotter just nu sitter häktad för omfattande korruption) och som rent juridiskt hade agerat fosterfar/vårdnadshavare åt 10 000-tals adopterade koreaner (inklusive åt mig själv) innan adoptionerna gick igenom (juridiskt) i de västerländska mottagarländerna.
Namnlöst tahk
 
Youn-Taek som tillhör den smått ”exotiska” (p g a att den är så liten) Tahk-klanen som bara har ca 10 000 medlemmar (om ens det) var liksom Blomqvist rejält megalomaniskt och grandiost stolt över att han var ”pappa” (som han uttryckte det) till 10 000-tals bortadopterade koreaner i hela västvärlden och ska fortfarande vara vid liv och verkar också som konstnär (jag har själv köpt en tavla av Mr. Tahk med ett lantligt motiv från min egen koreanska hemprovins Södra Cholla).
 
När jag var hemma hos denne fick jag en gåva av Mr. Tahk i form av en replika av en kungakrona från det gamla Kaya-riket (som nog egentligen var en stamfederation) och antagligen då denne kände dåligt samvete och jag tror faktiskt också att han märkte och förstod vad jag egentligen höll på med – d v s att jag likt en myternas och sagornas (och romanernas, dikternas, teaterpjäsernas och operaverkens liksom även filmernas, tv-seriernas och dataspelens) hämnare och (levande) spöke från det förflutna personligen sökte upp alla de som en gång i tiden bestämde över och avgjorde mitt livsöde.
 
Allt detta blev jag av förståeliga skäl (för även mäktiga människor och de övre skikten har naturligtvis ett känsloliv såsom alla vi andra har och är kapabla till att känna både kärlek och hat och kan därmed också känna sig förnedrade, lurade, ”avklädda” och djupt kränkta) sedermera hårt straffad för men det är en annan historia: Ek hyrde kriminella ”andragenerations”-grabbar från Norra Botkyrka som han ”satte” på mig som hämnd, Blomqvist gjorde allt för att förstöra min akademiska yrkeskarriär i Sverige (och lyckades rätt bra med det) och Tahk har sagt vad han tycker om min syn på adoption till alla och envar som vill höra om det i Korea och vilket bl a har förstört mina möjligheter till en akademisk karriär i Korea.

Licio Gelli avliden: Högerextrema Stay Behind-nätverkets siste ledare

Den mytomspunne italienske högerextremisten och finansmannen Licio Gelli har avlidit, ledare för den förbjudna frimurarlogen Propaganda Due (P2) och det som var kvar att det italienska Stay Behind-nätverket samt skyldig till ett flertal ouppklarade mord och en hel härva av korruptionsskandaler: Gelli är den siste av Västeuropas Stay Behind-ledare från Kalla krigets dagar som nu går bort och hans bortgång avslutar ett både bisarrt och blodigt kapitel i den europeiska extremhögerns historia.

Det av USA uppbyggda västeuropeiska Stay Behind-nätverket kom i flera länder att ”kapas” och domineras av extremhögern, och särskilt under Kalla krigets sista två decennier som en reaktion på 68-vänsterns framväxt.

Det svenska högerextrema Stay Behind-nätverket skapades och leddes från början av något av den svenska extremhögerns ”svar på James Bond” underbarnet och geniet Otto Hallberg och togs därefter över av en av dennes påläggskalvar Åke J Ek som ända fram till sin död 2011 likt en svensk Licio Gelli kom att stå bakom ett flertal kända och okända operationer i Sverige, varav flera mycket väl kan ha resulterat i dödsfall och mord.

I nätverket ingick både många Finlands- och SS-frivilliga krigsveteraner liksom yngre förmågor som särskilt kom att rekryteras inom den s k anti-68-rörelsen på 1960- och 70-talen. Det svenska högerextrema Stay Behind-nätverkets historia är ännu oskriven och mycket är därför höljt i dunkel – inte minst dess eventuella kopplingar till svenska staten och särskilt till polisen och militären men också till delar av näringslivet och borgerligheten.

Eks Stay Behind-nätverk kom bl a att ligga bakom den s k bordellhärvan på 1970-talet liksom enligt vad vissa tror även Palmemordet, d v s det s k högerextrema spåret, polisspåret eller Sydafrikaspåret, vilka alla pekar mot just Ek då denne inte bara var det högerextrema Stay Behind-nätverkets ledare utan också lektor vid Polishögskolan (och f ö vän med dess dåvarande rektor Göran ”Kapten Klänning” Lindberg) samt ordförande för Sverige-Sydafrikasällskapet som samlade företrädare för den del av det svenska näringslivet och den svenska borgerligheten som stöttade den sydafrikanska apartheidregimen.

Det svenska Stay Behind-nätverkets sista kända operation råkade jag själv ut för: Den resulterade i flera bränder och attentat mot min dåvarande arbetsplats Mångkulturellt centrum och min f d arbetsplats Stockholms universitet liksom i åtskilliga rättegångar samt i en härva av hot, förföljelser och trakasserier och även efterföljande medieuthängningar. Ett PM författades om mig av nätverket som sammantaget består 323 A4-sidor, och den antirasistiska och antifascistiska stjärn- och kändisadvokaten Percy Bratt som f ö senast idag i DN försvarar asylrätten tillsammans med Agneta Pleijel engagerades för att få mig dömd till rättspsykiatrisk vård. Själv hade jag bistånd av en advokat som s a s hade varit på den andra sidan på 1970-talet, d v s han hade varit aktiv inom vänster- och maoiströrelsen.

Under de sammanlagt fem rättegångar som jag hamnade i hade jag samtidigt förmånen att få möta några av de sista ”kärnmedlemmarna” i det svenska högerextrema Stay Behind-nätverket – en gammal kroatisk Ustasja-man som sedermera blev advokat i Sverige och som var dekorerad med brittiska SAS medalj för att ha genomfört ”agentoperationer” i Jugoslavien under Kalla kriget, flera då ännu levande SS- och Finlandsveteraner liksom gamla ärrade högeraktivister från anti-68-rörelsens tid varav flera har haft anställningar inom polisen och militären.

Med Licio Gellis bortgång träder därmed det västeuropeiska Stay Behind-nätverket nu för evigt in i historien.

Åke J. Ek igen

Välinformerad artikelserie om framlidne Åke J Ek, en av landets mest framträdande ”Koreasvenskar”/”Koreavänner” och som spelade en viktig roll i att få igång adoptionerna från Korea till Sverige på 1950- och 60-talen (han är därmed indirekt ”pappa” till 10 000 adopterade koreaner) liksom en av de viktigaste svenska ”varulvarna” (=nazister som spelar demokrater efter kriget och gör karriär i samhället):

http://www.proletaren.se/inrikes-ovrigt/en-av-hitlers-svenska-krigare

http://www.proletaren.se/inrikes-ovrigt/washingtons-svarta-international

http://www.proletaren.se/inrikes-ovrigt/hemlig-nazistarme-mitt-i-folkhemmet

Ek var en av dem som låg bakom alla mina ”besvär” med kriminella och högerextremister – se http://www.tobiashubinette.se/antirasistisk_forskare.pdf

Bordellhärvan och Åke J. Ek

Apropå diskussionen kring den nya spelfilmen Call Girl och den så kallade bordellhärvan, så var den som ursprungligen upptäckte/avslöjade att höga politiker och andra elitmän köpte sex, sannolikt högerextremisten Åke J Ek, Sveriges mest ö/kände varulv (varulv betyder i detta sammanhang en nazist som efter 1945 blev demokrat och gjorde karriär, Ek blev folkpartist och hans CV är mycket imponerande och inkluderar bl a anställningar inom den svenska underrättelsetjänsten liksom vid både Stockholms universitet och Polishögskolan) som under efterkrigstiden och under Kalla kriget ledde en grupp högerextrema ”agenter” (”Åkes pojkar”/”Åkes gubbar”/”Leongruppen” – Leon eller Leo var Åke J Eks ”kodnamn” redan under dennes medlemskap i nazistiska lindholmsrörelsen under krigsåren) som utgjorde fortsättningen på Otto Hallbergs Stay Behind/Operation Gladio-grupp (=en högerextrem ”agent”- och ”gerilla”-grupp som organiserades med amerikanernas/NATOs och svenska regeringens/näringslivets välsignelse under Koreakriget).

Det är mycket troligt att Palme inte var inblandad i bordellhärvan, men högst troligt spred Ek ut att han var det, så det är intressant att konstatera att Eks högerextrema och Palmehatande ryktesspridande s a s ”vann” i historiens ljus, åtminstone i form av denna spelfilm. Ek som också var bekant med ännu en av efterkrigstidens relativt okända svenska högerextremister, Carl Göran Borgenstierna som öppnade och drev Stockholms första strippklubb och som under kodnamnet ”Advokaten” var en legend inom Stockholms undre värld, stod även nära den famöse f d polischefen Göran Lindberg, så Ek var m a o knappast själv någon feminist, det var s a s inte av omtanke för kvinnorna som han spanade på svenska överklassmän som köpte sex.

Åke J Eks underrättelsegrupp som f ö är den som utgör det s k ”polisspåret” (=det högerextrema spåret) i Palmemordsutredningen (det spår jag själv tror på f ö, d v s det var kretsen kring Åke J Ek som mördade Palme), bestod delvis av riktiga poliser och underrättelseanställda och delvis just av högerextremister (Åke J Eks underrättelsegrupp är dessutom den som Stieg Larsson skriver om i sin Milleniumtriologi, Stieg kallar gruppen ”Sektionen”) och vilka främst spionerade på ledande socialdemokrater och vänstermänniskor. Åke J Ek och det som var kvar av hans underrättelsegrupp var den jag själv dessutom råkade ut för, för några år sedan då jag var nära att erhålla ett mycket långt fängelsestraff alternativt att låsas in på institution (http://www.tobiashubinette.se/antirasistisk_forskare.pdf). För mer läsning om Åke J Ek, efterkrigs-Sveriges mest okände men samtidigt kanske viktigaste högerextremist (i fråga om att ha kunnat utöva makt), se http://www.proletaren.se/inrikes-ovrigt/en-av-hitlers-svenska-krigare och

http://www.proletaren.se/inrikes-ovrigt/hemlig-nazistarme-mitt-i-folkhemmet och http://www.proletaren.se/inrikes-ovrigt/washingtons-svarta-international

Åke J. Ek avliden

Åke J. Ek (född 18 maj 1925) avled den 1 september 2011 – författare, hedersdoktor i juridik (vid Kyunghee-universitetet i Korea), journalist, asienforskare, lektor vid Polishögskolan och Stockholms universitet (Socialhögskolan) mm. Ek var en av dem som finansierade de kriminella som förföljde mig åren 2007-09 och utförde attentat mot Stockholms universitet och Mångkulturellt centrum p g a min tidigare antifascistiska verksamhet och min nuvarande antirasistiska forskning (se http://www.tobiashubinette.se/antirasistisk_forskare.pdf). Ek närvarade vid alla rättegångar, ofta i sällskap med ett entourage av högerextremister av den borgerliga typen i hans egen eller något yngre ålder.

Till graven följs Ek även av de kvarvarande medlemmarna i hans nätverk av f d krigsveteraner (Waffen-SS, Finland, FN, legosoldater och agenter från efterkrigstidens olika kolonialkrig och Kalla kriget-konflikter) som han byggde upp och samlade i Nordiska krigs- och FN-veteranförbundet, samt av enstaka invandrade högerextremister från olika diasporor som Ek hade god kontakt med under Kalla kriget såsom koreaner, taiwaneser, turkar, kroater, ungrare, finländare, ester och letter. Ek kan dock ej gravsättas av kungafamiljens och hovets mångårige pastor friherre Hans Åkerhielm, då ju denne gick bort för några år sedan: överhovpredikant Åkerhielm som skrivit en bönebok tillsammans med kronprinsessan, också han en gammal fascist, är annars den som officierat vid i stort sett samtliga gravsättningar när de gamla svenska SS- och Finlandsfrivilliga nazisterna gått bort från 1980-talet och framåt.

Ek föddes i Engelbrekts församling, Stockholms stad, och hans far var lantbrukare. I ungdomen gick Ek med i det svenska nazistpartiet SSS och dess ungdomsorganisation Nordisk ungdom, och 1943-44 var han krigsfrivillig i Svenska frivilligkompaniet (SFK) i Karelen under Finlands fortsättningskrig, där han också sårades (och p g a därav erhöll han krigspension från Finland fram till sin död).

Efter hemkomsten 1944 tillhörde han även en revolutionär antisemitisk fraktion inom partiet, Det antisemitiska kamputskottet. Efter krigsslutet deltog han i att smuggla in SS-män och krigsförbrytare i Sverige. Han dömdes i samband med detta för olaga vapeninnehav efter att ha gripits på Gotland beväpnad, där han väntade på ett fartyg med flyende nazister i sällskap med partikamraten Bo Wikström som påbörjade sina medicinstudier vid SS läkarskola i Wien och sedermera blev överläkare. Samtidigt värvades han av den svenska militära underrättelsetjänsten och deltog i att samordna trafiken av agenter och gerillasoldater mellan Sverige och Balticum under Kalla kriget, varav de flesta var högerextrema baltiska flyktingar som vägrade ge upp den väpnade kampen mot Sovjetryssland.

Under 1950-talet gick Ek in i Folkpartiet, och verkade som folkpartistisk politiker i Vällingby, där han var bosatt under 50 års tid, först på Nordingrågatan 2 och därefter på Astrakangatan 140 (samma postadress som en mängd organisationer, bl a de lettiska SS-veteranernas organisation Daugavas Vanagi, och svenska avdelningen av den antikommunistiska ”internationalen” WACL kom att använda sig av) och i Stockholms stad – han satt bl a som folkpartistisk representant i olika nämnder i stadshuset.

1950 tillhörde han den första kontingenten frivilliga svenskar i Koreakriget vid Svenska Röda Korsets krigssjukhus tillsammans med ett flertal andra högerextremister, den s k Svenska Koreaambulansen, och efter hemkomsten 1951 bildade han Svensk-koreanska föreningen (Swedish Korean Society) som under 1950-, 60- och 70-talen organiserade många av de adoptivföräldrar som adopterade barn från Korea under dessa decennier. Genom sitt engagemang i Folkpartiet ”lobb:ade” Ek aktivt och framgångsrikt för att olika lagar röstades igenom i riksdagen som jämställde adoptivföräldrar med biologiska föräldrar.

Samtidigt var föreningens styrelse besatt med högerextremister, medan många av adoptivföräldrarna vid denna tid ironiskt nog var vänsterradikala. I föreningens tidskrift Aktuellt om Korea sågs skäggprydda högerextremister utklädda till tomtar spelandes dragspel och sjungandes julsånger på föreningens populära och välbesökta fester omgivna av dansande koreanska adoptivbarn – ofta barn till kulturvänsterföräldrar som tillhörde 68-rörelsen. I Svensk-koreanska föreningens medlemsmatrikel hittades gamla SSS-medlemmar som Lennart Hansson, också han värvad av militära underrättelsetjänsten med amerikanska ambassadens goda minne: Hansson var aktiv i NATOs svenska Stay Behind-nätverk under Kalla kriget, och blev sedermera moderat politiker.

För sina avgörande insatser vad gäller att popularisera den internationella adoptionen i Sverige erhöll Ek både ett hedersdoktorat och flera utmärkelser och medaljer från Korea förutom att han ofta figurerade i svensk media som en förespråkare för just adoption från Korea till Sverige. Så sent som i maj i år var Ek huvudtalare tillsammans med den koreanske ambassadören när den koreanska barnkören Little Angels, som tillhör den internationella högerextrema koreanska Enighetskyrkan, uppträdde på Berwaldhallen inför 900 åskådare varav ett mycket stort antal var adoptivföräldrar, adoptivfamiljer och adopterade från Korea, medan andra var svenska politiker, näringslivsföreträdare, militärer och forskare.

Under Kalla kriget fortsatte Ek att vara frivillig i olika krig, och han tjänstgjorde bl a i Israel-Palestina och i Kongo i FN-uniform. Han var t ex medlem av hedersvakten när Dag Hammarskjöld gravlades på kyrkogården i Uppsala 1961. Han var också aktiv i flera militära sammanslutningar där han ofta agerade chefredaktör alt. ordförande för olika organisationer och avdelningar. Eks viktigaste högerextrema engagemang internationellt rörde det tidigare nämnda WACL vars svenska avdelnings ordförande han var från 1970- till 90-talen, och han företrädde Sverige på de internationella kongresserna under dessa år när Kalla kriget var som mest intensivast i Tredje världen (se http://www.tobiashubinette.se/antikommunister.pdf). Samtidigt hade han vid sidan av sin karriär kontakter med organisationer som fascistiska SNF och nazistiska Nordiska rikspartiet och på 1980-talet var han med och grundade Sverige-Sydafrika sällskapet tillsammans med representanter från näringslivet samt Tommy Hansson (idag Sverigedemokraternas chefredaktör), och som förespråkade fortsatt apartheidpolitik i Sydafrika (han var sällskapets förste ordförande innan en släkting till Pehr Gyllenhammar tog över rodret), samt figurerade även i Palmeutredningen p g a sina kontakter med de högerextrema poliser som var aktuella i det s k polisspåret.

Eks akt hos Säpo är omfattande i antal sidor, och omnämns i den statliga utredningen om säkerhetstjänsten och extremhögern (SOU 2002:94). Ek var även medlem i ett stort antal herrklubbar och exklusiva sammanslutningar såsom Traveller’s Club, Sällskapet och Odd Fellow. Ek är en av Sveriges sista ”varulvar” i den meningen att han efter kriget gick in i samhället och gjorde karriär där, samtidigt som han fortsatte sin högerextrema (och politiskt kriminella) aktivism. Han kommer att sörjas inte bara av sin familj och av nazister och högerextremister av både svensk och utländsk bakgrund, utan också av adoptivföräldrar, adopterade från Korea, svenska Koreaforskare och svenska Koreavänner.