Kategori: akademiker

Allt fler forskare deltar numera i SD:s tv-kanal Riks

SD:s tv-kanal Riksstudios eller Riks som har nästan 100 000 prenumeranter (SIC!) på Youtube och som har registrerat närmare 90 miljoner visningar (SIC!) sedan kanalen startade i januari 2020 för nästan exakt två år sedan har på sistone lyckats få allt fler svenska forskare att ställa upp och delta i dess olika program och senast gäller det statsvetaren docent Katarina Barrling som nyligen lät sig intervjuas av språkvetaren Richard Sörman som likaledes är docent. 

Tidigare har bl a sociologen docent Göran Adamson, historikern docent Johan Sundeen, fysikern professor Jan Blomgren, teknologen professor Per Fahlén, kemisten professor Christian Ekberg, meteorologen professor Lennart Bengtsson, medicinaren professor Germund Hesslow, teknologen professor Harry Frank, medievetaren Nils Funcke samt kriminologen docent Manne Gerell deltagit i Riks liksom ett flertal andra disputerade personer och jag hade själv kunnat finnas med på denna växande namnlista då jag vid åtminstone tre tillfällen har bjudits in att delta i olika Riks-program men varje gång valt att tacka nej.

Jag är rätt så övertygad om att de svenska forskare och disputerade som väljer att delta i något av Riks olika program vet att det är en kanal som ägs och drivs av SD med undantag för Manne Gerell som i efterhand ångrade sitt deltagande då han nog faktiskt inte visste vad Riks var men Barrling vet definitivt det. Det ska samtidigt sägas att detta med att delta i Riks inte betyder detsamma som att vara SD:are men det innebär åtminstone en legitimering av SD och det faktum att fler och fler forskare, disputerade och högutbildade generellt tillhörande vad som kan kallas SACO:s övre skikt numera deltar i Riks är nog antagligen något slags tecken i tiden.

Om landets högutbildade högerextremister och min (tidigare) besatthet vid desamma

Mot bakgrund av att allt fler högerextremister har genomgått och även avslutat en högskoleutbildning och tagit ut en högskoleexamen så aktualiseras frågan om desammas examensarbeten eller självständiga arbeten – d v s kort och gott deras studentuppsatser.

SD Nynäshamns Rebecca Ädel har då genomgått en lärarutbildning och tagit ut en lärarexamen och inte vid vilken högskola som helst utan vid den av extremhögern mest föraktade högskolan av dem alla – d v s Södertörns högskola där lärarutbildningen dessutom har en explicit interkulturell inriktning och profil och där jag själv tidigare undervisade inom ämnet interkulturell pedagogik.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/8JqBxd/sd-politiken-rebecca-adel-avgar?fbclid=IwAR0CtpB0TX190K9lHBomAMG5W_p5xy-yB8Ri1ogIaD_6Va0bhXZZGxni9iw

Ädel skrev sin uppsats vid Södertörns högskola om hur den fornnordiska religionen, d v s asatron, beskrivs och representeras i svenska läroböcker och läromedel och detta påminner mig om den tid när jag regelmässigt och systematiskt både tog fram s k LADOK-utdrag på högerextremister (d v s ett registerutdrag som visar en viss persons högskolepoäng, högskoleutbildning och högskoleexamen) och beställde fram uppsatser författade av högerextremister med en eftergymnasial utbildning. I vissa fall kunde jag, besatt som jag var på den tiden vid de högutbildade högerextremisterna, beställa fram gamla studentuppsatser från 1960-, 70- och 80-talen som hade författats av t o m ibland avlidna högerextremister.

Vid ett tillfälle minns jag att jag kände jag mig ganska så stolt över mig själv när jag lyckades gräva fram en gammal uppsats i historia vid Stockholms universitet författad av en ledande svensk högutbildad högerextremist som denne hade lagt fram under höstterminen 1954.

Likaså har jag åtminstone tidigare varit rejält besatt vid att beställa fram och läsa ”uppsatsernas uppsats” – d v s doktorsavhandlingar som författats av högerextremister och även i de sammanhangen brukar personerna ifråga ”avslöja” sig själva vad gäller ämnesval såsom en av SD Uppsalas tidigare ledande medlemmar som därtill var SD:s första disputerade partimedlem som ”kom ut” som SD:are genom att kandidera i kommunvalet. Personen ifråga, en språkvetare, disputerade nämligen på förekomsten av en viss typ av fornnordiska ortnamn i Sverige.

Ädels uppsatsämne får ju då sägas ha varit rätt förutsägbart i sammanhanget och så är det alltsom oftast vad gäller högskoleutbildade högerextremister – de skriver ofta om något ämne som ligger dem ”varmt om hjärtat” kort och gott vilket ju också ”avslöjar” dem när sådana som jag (d v s disputerade högskolelärare) handleder studenter som skriver uppsatser på olika nivåer.

Ibland skriver dock även högerextremister om ämnen som är aningen ”otippade” för deras del för att uttrycka det milt. För exempelvis några terminer sedan skrev en av NMR:s tidigare ledare i Värmland en uppsats i historia vid Karlstads universitet som handlade om den första vågens feminism – d v s kort och gott om de kvinnliga rösträttskämparna kring förra sekelskiftet och deras betydelse för det demokratiska genombrottet och uppsatsen erhöll t o m Karlstads kommuns pris (utöver hedern och äran i priset i sig så får uppsatsförfattaren ifråga också en summa pengar av kommunen) för den bästa studentuppsatsen under det år som uppsatsen lades fram.

Idag är jag dock väl medveten om att åtminstone 6-7% av SACO-kollektivet röstar SD och det finns också en hel del högutbildade i AfS och några enstaka även i NMR så det går helt enkelt inte längre att göra som jag gjorde tidigare och jag har faktiskt inte ens längre ”koll” på alla disputerade som är högerextremister (dock försöker jag än idag att ha åtminstone lite ”koll” på de seniora forskare i landet som är högerextremister – d v s docenterna och professorerna) men fortfarande kan jag trots det komma på mig själv med att leta efter gamla examensarbeten och uppsatser som är författade av ledande SD:are.

Idag för 83 år sedan den 6 februari 1939 marscherade 450 studenter genom Stockholm för att protestera mot ”judeimporten”

Idag för 83 år sedan den 6 februari 1939 marscherade runt 450 studenter från huvudstadens olika högskolor (motsvarande uppemot en tredjedel av Stockholms dåtida högskolestudenter) genom innerstaden för att protestera mot ett då aktuellt förslag om att Sverige skulle ge tio tysk-judiska läkare asyl efter Novemberpogromen eller den s k Rikskristallnatten i november 1938.

Stockholmsstudenterna, som främst bestod av läkar-, tandläkar- och farmaceutstudenter men också av studenter från Stockholms högskola (d v s dagens Stockholms universitet), KTH och Handels, samlades på Östermalms torg och marscherade sedan via Karlavägen och Tegnérgatan till Norra bantorget och därefter till den s k Viktoriasalen som var belägen på Tunnelgatan 19.

Stockholmspressen rapporterade om en disciplinerad marsch med banderoller som bar budskap som ”Sverige åt svenskarna”, ”Protest mot judeimporten” och ”Stöd svenska studenter” och i spetsen gick tre studenter som bar varsin svensk flagga samt en mindre musikkår.

Den framlidne kommunisten John Takman berättade en gång för mig (d v s innan han gick bort) att flera av studenterna var kvällen till ära inte bara iförda sina studentmössor utan även paramilitär uniformering – däribland den nazistiske studentledaren Nils Brage Nordlander som sedermera blev Folkpartiets/Liberalernas ”starke man” inom landstings/regionpolitiken i Uppsala stad/län efter kriget och dessutom var tilltänkt minister i en av 1970-talets borgerliga regeringar.

Nordlander ska enligt Takman ha varit uppklädd ”till tusen”, som han uttryckte det, iförd både läderkoppel och höga stövlar. Takman själv hade under kvällen tillsammans med en handfull andra antifascistiska vänsterstudenter som studerade till läkare vid KI försökt att protestera mot marschen genom att bl a förgäves försöka övertala andra KI-studenter att inte ansluta sig till samlingen på Östermalms torg.

Det efterföljande mötet i Viktoriasalen anordnades av det nazistiska s k Lindholmspartiets studentorganisation som drev anti-flyktingkampanjen ”Mota Moses i grind” och enligt tidningarna var mötet så välbesökt att inte alla studenter fick en sittplats utan många fick stå och trängas i gångarna och längs väggarna.

Bland talarna hittades tandläkarstudenternas studentkårs ordförande Carl-Erik Mörse som varnade för att ”driva humaniteten för långt” och krävde att den svenska ungdomen inte skulle ”offras för utlänningars intressen”, Sveriges yngre läkares förenings ordförande Åke Berglund, Medicinska föreningens ordförande Gunnar Biörck samt farmaceutstudenternas studentkårs ordförande Gunnar P. Embring som protesterade mot en ”import” av judar ”under alla förhållanden” för att undvika att ”skapa ett judeproblem också hos oss”.

På mötet antogs en resolution som tillsändes socialministern och som krävde att ”åtgärder omedelbart vidtas för att hindra invandringen” samt att läkar-, tandläkar- och farmaceutyrkena ”för all framtid” skulle förbehållas svenskarna.

Den 22 februari anordnade sedan Medicinska föreningen ett uppföljande stormöte i frågan som resulterade i att hela 93% av dåtidens läkarstudenter vid KI röstade nej till förslaget att ge asyl åt de tio judiska läkarna och en svensk-judisk läkarstudent förvägrades rätten att ens få yttra sig på mötet då hon anklagades för att ”tala i egen sak”.

Den 17 februari respektive den 6 mars valde även studenterna i Uppsala respektive i Lund att ställa sig på stockholmsstudenternas sida och protestera mot att ge de tio judiska läkarna från Tyskland asyl och regeringen gick till slut på studenternas linje och drog tillbaka förslaget.

Merparten av deltagarna gjorde sedan lysande karriärer efter kriget: Biörck slutade exempelvis som både riksdagsledamot (för M), livmedikus (d v s som kungens läkare) och professor medan Embring gjorde en framgångsrik karriär på Pharmacia där han bl a uppfann på sin tid banbrytande hudläkemedel som än idag säljs på apoteken (såsom L300, HTH och Locoid).

På dagen 49 år senare den 6 februari 1988 bildas sedan SD och idag finns det återigen en högerradikal rörelse bland både Stockholms och landets högskolestudenter i form av SD:s studentorganisation Konservativa förbundet som har avdelningar vid både Stockholms universitet, KI, KTH och Handels liksom vid Södertörns högskola och Försvarshögskolan.

Den högerradikala författaren Per Landin har gått bort

Den högerradikala författaren, germanisten, litteraturvetaren, kulturkritikern och översättaren Per Landin har gått bort i en ålder av 65 år. 

https://www.svt.se/kultur/forfattaren-och-oversattaren-per-landin-har-gatt-bort 

Landin var under 25 års tid anställd vid DN:s kulturredaktion och författade ett 15-tal böcker som handlade om den tysktalande världen. Landin doktorerade i tyska med litteraturvetenskaplig inriktning vid Stockholms universitet och översatte bl a verk av Günter Grass, Wolf Biermann och Thomas Mann från tyska till svenska. Han var länge känd som en av landets ledande Tysklandskännare och inte minst som en kännare av DDR eller Östtyskland, som Landin menade hade bevarat den förkrigstida tyskheten på ett annat sätt än det amerikaniserade BRD eller Västtyskland hade gjort.

Landin var samtidigt något så ovanligt som en 50-talist vars föräldrar hade varit högerextremister innan kriget, som inte gick till vänster på 70-talet utan i stället gick han i föräldrarnas ideologiska fotspår. 70-talsvänstern var ju annars ”proppfull” av akademikerbarn och socialgrupp ett-barn av Landins typ, vars föräldrar hade varit högerextremister innan eller under kriget. Landin föräldrar hade en gång varit medlemmar i högerradikala Sveriges nationella förbund i Kalmar och själv anslöt han sig till fascistiska Nysvenska rörelsen i Helsingborg. När Nysvenska rörelsens grundare och mångåriga ledare Per Engdahl gick bort 1994 skrev Landin därför inte oväntat en nekrolog som tog denne i försvar.

Landin var den som (bredvid den gamle 68-vänsterförläggaren Bo Cavefors) introducerade den tyska radikalkonservatismen i Sverige på 1990-talet och både den historiska radikalkonservatismen i form av bl a Ernst Jünger och Ernst Niekisch och den radikalkonservatism som växte fram runt den tyska tidskriften Junge Freiheit under detta årtionde med namn som Dieter Stein och Botho Strauss. Landin var dessutom även tidig med att introducera den italienska högerradikala filosofen Julius Evola för en svensk publik.

År 1998 utkom antologin ”Politisk korrekthet på svenska” (Brutus Östlings bokförlag/Symposion) med Pierre Kullbom och Per Landin som redaktörer, som Bulletins Per Gudmundson har hyllat som startskottet på den (radikal)konservativa vändningen inom den svenska högern. Bland skribenterna hittades bl a litteratur- och språkvetare som Anita Ankarcrona, Anders Piltz och Landin själv, idéhistoriker som Svante Nordin, teologer som Per Beskow och statsvetare som Svante Nycander. När sedan den radikalkonservativa tidskriften Salt började ges ut 1999 var Landin en av tidskriftens självskrivna skribenter.

Jag hade själv en hel del att göra med Landin på 1990-talet då han angrep Expo vid ett flertal tillfällen. Bland annat kartlade jag den radikalkonservativa miljö som växte fram i spåren av och runt Landin och jag gick också på några av de radikalkonservativa möten som Landin också bevistade. Jag minns bl a ett föredrag som Landin höll för Germanistföreningen vid Stockholms universitet om Junge Freiheit, som slutade med att flera i sällskapet började segerhälsa eller s k ”heil:a” på fyllan.

Sista gången jag hörde av Landin var för några år sedan då han ringde mig och bad mig att ta bort ett inlägg på min blogg som handlade om denne, vilket jag omedelbart gjorde.

Under de sista åren, och särskilt sedan han slutade på DN Kultur 2012, brydde sig Landin inte längre om att dölja sina högerradikala åsikter. Han deltog bl a på den tidigare årliga identitära konferensen och valde att distribuera och sälja några av sina böcker via det högerextrema bokförlaget Arktos.

Landin var länge en av landets mycket få högerextrema intellektuella men med tanke på allt som har hänt inom den svenska högern under de senaste åren går det inte att säga något annat än att han på alla sätt och vis var en pionjär och bebådare.

Skyhög arbetslöshet bland akademiker med bakgrund i Afrika och Asien

Arbetslösheten är just nu rekordhög inte bara bland arbetarna och (de lägre) tjänstepersonerna utan även bland landets akademiker (personer som har en minst 2-årig eftergymnasial utbildning/examen) p g a pandemin och den ekonomiska kris som viruset har utlöst och tyvärr tyder allt på att det är akademikerna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund som har ”sparkats” allra mest:

arbetslöshet bland akademiker med bakgrund i Afrika och Asien: 22%

arbetslöshet bland majoritetssvenska akademiker: ca 2,5%

Invånare som är födda utanför Europa utgör dessutom numera närmare 43% av samtliga arbetslösa i hela riket och nästan 80% av samtliga arbetslösa som är utrikes födda liksom 53% av de långtidsarbetslösa (d v s att ha varit utan arbete i minst tolv månader).

”Även bland akademiker har arbetslösheten ökat på bred front under coronapandemin. Utrikesfödda är kraftigt överrepresenterade… Bland yrkesverksamma akademiker är ungefär en femtedel utrikesfödda. Den gruppen utgör 55 procent av de arbetslösa akademikerna.”

https://www.svd.se/rekordstor-arbetsloshet-bland-akademiker

”Fler kvinnor än män är arbetslösa, 56 600 respektive 48 900 personer. Andelen arbetslösa kvinnliga akademiker är 5,4 procent, en ökning med 1,3 procentenheter, och andelen män är 6,4 procent, en ökning med 1,7 procentenheter sedan september i fjol.

35 000 av de arbetslösa akademikerna har utbildning inom samhällsvetenskap, juridik, handel och administration. Högst andel arbetslösa finns i gruppen som utbildat sig inom humaniora och konst: 12,2 procent, en ökning med 3,5 procentenheter sedan september förra året.”

Om att inte ha blivit professor

Träffade igår en svensk pensionerad professor i sociologi som ”rakt ut” sade till/om mig att ”med din CV” så ”var du ju professorskompetent redan för flera år sedan” (och då hade jag väl kunnat bli/vara Sveriges andra utlandsadopterade professor) samt att han ”nästan aldrig ser en sådan CV” hos åtminstone samhällsvetenskapliga svenska forskare (hur de kulturvetenskapligt inriktade svenska humanioraforskarnas CV:n brukar se ut kunde han då inte säga något om eftersom han är samhällsvetare) mot bakgrund av att han många gånger har agerat sakkunnig vid tjänstetillsättningar inom den svenska högskolevärlden och även genom decennierna varit bedömare av åtskilliga forskningsprojektansökningar.
 
Jag försökte förklara/försvara mig genom att säga att jag har spelat mina ”kort” (om jag nu någonsin har haft några bra kort att spela med utöver mina egna meriter men det är då inte de som primärt räknas som bra kort i det ”kortspel” som den svenska högskole- och forskarvärlden utgör) fullständigt fel karriärmässigt sett och aldrig haft någon som helst uppbackning av några seniorforskare, gamla handledare, lärare och professorer eller av något nätverk, läger, fraktion och ”gäng” eller av några föräldrar, släktingar, partners, vänner och (parti)kamrater.
 
Vidare har jag bytt jobb och arbetsplats liksom ämne, disciplin och inriktning i det närmaste otaliga gånger p g a att jag har blivit utkastad ifrån jobb efter jobb och utslängd ifrån forskningsfält efter forskningsfält p g a att jag anses ha betett mig oetiskt och ”outrageous” på ett eller annat sätt, vilket då inte anses befrämja en akademisk karriär i Sverige där den som stannar på sitt ”alma mater” omgiven av sina gamla studentkamrater och doktorandkollegor och sina gamla handledare och lärare klarar sig allra bäst.
 
Dessutom har jag ”slösat” bort enorma mängder tid och enormt mycket energi på att också engagera mig i andra sfärer och branscher utöver och utanför akademin såsom inom kultur- och medievärlden och inte minst i i det närmaste otaliga politiska frågor som har varit fullständigt karriärobefrämjande (adoption, asiater, Korea, invandrare, minoriteter, ras, vithet, extremhögern mm).
 
Slutligen har jag hamnat i i det närmaste otaliga konflikter genom åren inom den svenska högskolevärlden varav åtskilliga har slutat i både media, hos polisen och i domstol och sist men inte minst har jag nog saknat (och mer eller mindre fullständigt om sanningen ska fram) den typ av lojalitet gentemot ett visst ämne/fält och dess utövare, företrädare och föregångare och den typ av respekt för närmast feodala akademiska hierarkier och närmast ancien régime-liknande senioritetsprinciper som är själva grunden för akademin och forskarvärlden i sig och som gör att du alltid förväntas vara en underordnad och underdånig underhuggare till någon som står över dig själv ända tills det är din tur att ”sätta” dig på andra och antingen befrämja yngres och junioras karriärer eller förhindra och kanske t o m förstöra desamma.

Invandrade akademiker har svårt att hitta ett jobb då de saknar kontakter

En ny studie från JUSEK som bygger på enkätsvar från närmare 80 000 invandrare som har en genomförd och uttagen högskoleutbildning bakom sig visar att invandrade akademiker har svårt att hitta ett jobb då de saknar kontakter (med majoritetssvenskar).
imageattno.png
 
Totalt uppger 45% av de svarande att kontakter är ett hinder för dem att jämföra med språk, som drygt tre av tio upplever som en tröskel för dem. Trots att skälen till att ha invandrat skiljer sig åt är bristen på kontakter genomgående det största problemet för att hitta ett jobb för utrikes födda högskoleutbildade. De som har kommit till Sverige för att studera upplever i lika stor utsträckning som flyktinginvandrare att brist på kontakter är ett problem när de söker jobb.
 
I dag är var femte akademiker utrikes född men tyvärr är höga andelar av dem arbetslösa och bland de som har ett arbete så har en hög andel ett arbete som inte motsvarar deras utbildningsnivå.
 
I JUSEK:s enkätundersökning framgår det tyvärr också att alltför många utrikes födda akademiker uppger att deras namn och ursprung är ett hinder för att hitta ett jobb och bli anställd.
 
Samtidigt ”skriker” den svenska arbetsmarknaden och arbetslivet efter just akademiker och snart sagt varje enskilt SACO-yrke är idag ett bristyrke.

Stora skillnader föreligger mellan högutbildade inrikes respektive utrikes födda och sämst går det för de högskoleutbildade som är födda i Afrika och Asien

SCB meddelar idag att det tyvärr föreligger mycket stora skillnader mellan högutbildade med en högskoleexamen som är inrikes födda respektive utrikes födda som invandrade mellan 2006-17 på den svenska arbetsmarknaden trots att Sverige är det land i världen som uppvisar den allra starkaste antidiskrimineringslagstiftningen och den allra mest progressiva inkluderings- och mångfaldspolitiken.
Arbete.jpg
 
Högutbildade utrikes födda från övriga Norden klarar sig numera överlag lika bra som de inrikes födda medan de högutbildade utrikes födda från Afrika och Asien klarar sig dåligt och i alltför många fall nog riktigt illa att döma av de nedanstående siffrorna. Det är därför ingen slump att medan 90% av de utrikes födda från övriga Norden rapporterar att de anser sig rättvist behandlade på den svenska arbetsmarknaden och på sin arbetsplats och i sina arbetsliv vad gäller lönenivåer, arbetsuppgifter samt karriär- och kompetensutvecklingsmöjligheter så anser endast 60% av de utrikes födda från Afrika det.
 
förvärvsfrekvens bland högutbildade 2018
inrikes födda: 90%
utrikes födda: 70% (födda i Afrika och Asien: 60%)
 
arbetslöshet bland högutbildade 2018
inrikes födda: 2%
utrikes födda: 8% (födda i Afrika och Asien: ca 15%)
 
andel högutbildade som innehar ett yrke och en position som motsvarar deras (höga) utbildningsnivå 2018
inrikes födda: 80%
utrikes födda: 55% (födda i Afrika och Asien: ca 45%)
 
andel högutbildade som innehar ett yrke och en position som inte kräver någon högskoleutbildning alls 2018
inrikes födda: 6%
utrikes födda: 25% (födda i Afrika och Asien: ca 35%)
 
andel högutbildade som har en fast anställning 2018
inrikes födda: 90%
utrikes födda: 70% (födda i Afrika och Asien: ca 60%)
 
Vad gäller yrkets överensstämmelse med utbildningsnivån så föreligger mycket stora skillnader beroende på bransch, sfär och sektor. Bland de som har en högre utbildning inom hälso- och sjukvårdssektorn har hela 70% av de utrikes födda ett arbete som motsvarar deras utbildningsnivå. Inom naturvetenskaps- och teknikområdena är andelen något lägre – 65% – och än lägre är andelen bland de utrikes födda som har en högskoleutbildning inom områdena pedagogik, humaniora och samhällsvetenskap – endast 40% av dem har då ett yrke som motsvarar deras utbildningsnivå. Den fullständiga ”katastrofsektorn” är slutligen humaniora, d v s i praktiken kulturvärlden i bred mening – inom denna sfär hade endast 30% av de utrikes födda ett arbete som motsvarade deras utbildning.
 
SCB spekulerar i att de stora skillnaderna som föreligger bland högutbildade som är inrikes respektive utrikes födda sannolikt handlar om att de utrikes födda saknar kontakter i Sverige då uppemot 70-80% av alla arbeten inom det svenska arbetslivet mer eller mindre tillsätts genom eller är åtminstone beroende av kontakter av något slag. Dock gäller detta inte alla utrikes födda – t ex har under 10% av de utrikes födda från övriga Norden sökt men inte fått tio eller fler arbeten inom sitt utbildningsområde under de senaste tre åren jämfört med närmare 30% bland de utrikes födda från Afrika.
 
 
 
 

Situationen för de utrikes födda akademikerna är fortsatt prekär

En JUSEK-rapport behandlar de utrikes födda akademikernas situation, d v s alla de som har invandrat till Sverige och som har minst tre års högskoleutbildning bakom sig och vilka tillhör det s k SACO-kollektivet:
 
Rapporten utgår ifrån den kris- och katastrofartade arbetskraftsbrist som råder nu och inför de kommande åren i Sverige och där det just främst saknas akademiker i 10 000-tal för att ersätta de jättelika pensionsavgångarna vilka i huvudsak berör majoritetssvenskarna. Idag har över sju av tio företag svårt att hitta personal att nyanställa – för fyra år sedan var motsvarande siffra 50% – och de jättelika vård- och omsorgssektorerna och skolsektorn och utbildningsväsendet behöver nyrekrytera 10 000-tals nya medarbetare.
 
Tyvärr är alltför många av landets 300 000 utrikes födda akademiker (som utgör 20% av alla inom det s k SACO-kollektivet), och särskilt de som är födda i Afrika och Asien, antingen arbetslösa (hela 28% av gruppen är tyvärr arbetslösa) eller så arbetar de i ett yrke som de är överkvalificerade för (hela 20% av alla utrikes födda akademiker som har ett arbete arbetar inte i yrken som är i nivå med deras utbildning) och en alltför stor andel innehar s k ”enkla jobb”, d v s jobb som inte kräver någon gymnasieutbildning. Faktum är att antalet invandrade akademiker med enkla jobb har ökat med nästan 17% på två år.
 
De utrikes födda akademikerna är samtidigt både generellt yngre än de inrikes födda akademikerna och har även en längre utbildning än de sistnämnda – bland utrikes födda akademiker har 57% minst fyra års eftergymnasial utbildning jämfört med 43% bland de inrikes födda akademikerna. År 2012 var vidare 37% av de utrikes födda akademikerna i Sverige utbildade i Sverige. Sysselsättningen är också högst bland de utrikes födda akademiker som har utbildat sig i Sverige – nästan 80% av dem var sysselsatta 2012 jämfört med knappt 60% av de som har utbildat sig utomlands.
 
Ekvationen går m a o tyvärr inte ihop och det är mycket brådskande att få de utrikes födda akademikerna i arbete p g a den rådande och skriande bristen på just akademiker på den svenska arbetsmarknaden.

Om löneskillnader mellan majoritetssvenska akademiker och akademiker med utomeuropeisk bakgrund

För alla som undrar över och är nyfikna på hur mycket landets akademiker och SACO-människor tjänar (d v s det översta s k toppskiktet på den svenska arbetsmarknaden som utgör ca 15-20% av befolkningen) och hur stor löneskillnaden är mellan akademiker med utländsk bakgrund och akademiker med svensk bakgrund:
 
En ny rapport från SACO som undersöker lönerna för landets ca 75 000 akademiker (d v s enbart de som har en högskoleexamen) med utländsk bakgrund som har ett SACO-yrke (t ex lärare, läkare, ingenjörer, forskare, IT-tekniker, ekonomer, högre tjänstepersoner, utredare, planerare o s v) och som har ett arbete (d v s alla arbetslösa akademiker med utländsk bakgrund är ej med och ej heller alla akademiker med utländsk bakgrund som har ett LO- eller TCO-yrke) och inkluderande både de utrikes födda inklusive de adopterade (d v s de s k ”autentiska” och ”äkta” invandrarna), de s k ”andrageneration:arna” och de s k blandade visar att löneskillnaderna gentemot de infödda majoritetssvenskarna är mycket stor vid likvärdigt arbete (t ex om akademikerna utför exakt samma arbetsuppgifter och innehar exakt samma yrkestitel och tjänstebeskrivningar) och vid likvärdig position (t ex om akademikerna i fråga är mellanchefer eller chefer) och även för de som har en helt och hållet svensk högskoleexamen bakom sig och även för de som har bott mycket länge i Sverige och som dessutom har arbetat länge inom just ett SACO-yrke.
 
Samtidigt visar rapporten att akademiker som har bakgrund i övriga Norden, i EU och i Nordamerika (d v s i ”kärn-Väst”) tjänar mer eller i stort sett lika mycket som de infödda majoritetssvenskarna – d v s lönegapet gäller de akademiker som har utomvästerländsk bakgrund (d v s som har någon form av bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika). Det oförklarade lönegapet efter justering för ålder, klass, kön, region, sektor o s v uppgår till ca 8% och är därmed större än det oförklarade lönegapet mellan män och kvinnor ”rakt av” som ligger på ca 4-6%. Det oförklarade lönegapet är vidare och f ö större mellan SACO-män med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika och SACO-män med majoritetssvensk, nordisk, europeisk och nordamerikansk bakgrund än mellan SACO-kvinnor med bakgrund i Afrika, Asien och Latinamerika och SACO-kvinnor med majoritetssvensk, nordisk, europeisk och nordamerikansk bakgrund, d v s en slags ”omvänd” könshierarki (d v s att kvinnor tjänar mer än män) råder bland SACO-utomeuropéerna och SACO-utomvästerlänningarna medan den ”normala” könshierarkin (d v s att män tjänar mer än kvinnor) gäller bland majoritetssvenskarna.
 
Tyvärr är det också ”den gamla vanliga” ”tripp-trapp-trull”-hierarkin som även gäller bland akademikerna med utländsk bakgrund och oavsett sfär och bransch (här nedan redovisas som exempel på detta medlellönerna för ekonomer samt för lärare och forskare): Bäst går det som alltid för de s k blandade (d v s de som rent kroppsligen och biologiskt-genetiskt-medicinskt är ”halvsvenskar” och, om de har en utomvästerländsk förälder, för de som rent kroppsligen och biologiskt-genetiskt-medicinskt är ”halvvita”), därefter kommer de s k ”andrageneration:arna” (d v s de som helt och hållet är födda och uppvuxna i Sverige men samtidigt rent kroppsligen och biologiskt-genetiskt-medicinskt är ”hel-icke-svenskar” och om de har två utomvästerländska invandrarföräldrar så är de också rent kroppsligen och biologiskt-genetiskt-medicinskt ”hel-icke-vita”) och allra sämst går det ”som alltid” för de ”riktiga” invandrarna inkluderande även de utlandsadopterade vilka tyvärr också i tidigare undersökningar har visat sig uppvisa och ”åtnjuta” lägre medellöner än motsvarande majoritetssvenska jämförelsegrupper.
 
19905326_10154856523980847_8356656920362206079_n
årsmedellön för SACO-ekonomer
inrikes födda med två inrikes födda föräldrar (s k infödda majoritetssvenskar): 46 983 (OBS: notera att födda i övriga Norden tjänar något mer än de infödda majoritetssvenskarna och vilket möjligen kan bero på de ytterst framgångsrika invandrade finlandssvenskarna – 47 012)
inrikes födda med en utrikes född förälder (s k blandade): 46 406 (OBS: notera att bland s k blandade som har en förälder från Afrika, Asien eller Latinamerika så är medellönen lägre än så – denna siffra gäller för samtliga s k blandade ”rakt av”)
inrikes födda med två utrikes födda föräldrar (s k ”andrageneration:are”) 42 045 (OBS: notera att bland s k ”andrageneration:are” som har två föräldrar från Afrika, Asien eller Latinamerika så är medellönen lägre än så – denna siffra gäller för samtliga s k ”andrageneration:are” ”rakt av”)
utrikes födda i Afrika, Asien och Latinamerika inklusive adopterade: 36 403
 
årsmedellön för SACO-lärare och SACO-forskare
inrikes födda med två inrikes födda föräldrar (s k infödda majoritetssvenskar): 40 930 (OBS: notera att födda i övriga Norden tjänar något mer än de infödda majoritetssvenskarna och vilket möjligen kan bero på de ytterst framgångsrika invandrade finlandssvenskarna – 42 139)
inrikes födda med en utrikes född förälder (s k blandade): 39 769 (OBS: notera att bland s k blandade som har en förälder från Afrika, Asien eller Latinamerika så är medellönen lägre än så – denna siffra gäller för samtliga s k blandade ”rakt av”)
inrikes födda med två utrikes födda föräldrar (s k ”andrageneration:are”) 38 260 (OBS: notera att bland s k ”andrageneration:are” som har två föräldrar från Afrika, Asien eller Latinamerika så är medellönen lägre än så – denna siffra gäller för samtliga s k ”andrageneration:are” ”rakt av”)
utrikes födda i Afrika, Asien och Latinamerika inklusive adopterade: 36 241