Kategori: adopterade

Unga utlandsadopterade samtalar om att vara adopterad

Unga utlandsadopterade samtalar om hur det är att vara ung utlandsadopterad i dagens Sverige i UR:s program Tänk Till och det är slående hur vardagsrasismen och rasdiskrimineringen verkar ha blivit mer accentuerad i 2000- och 2010-talens genomheterogena Sverige än i 1970- och 80-talens långt mer homogena Sverige då mycket stora kullar av utlandsadopterade ankom till Sverige.
 

Om adoptionsindustrin än en gång

Generellt handlar nästan allt som rör Korea (och då menar jag båda Korea) och koreaner (och då menar jag koreaner som både befinner sig på Koreahalvön och i världen) om våld, övergrepp, förtryck, elände, tragik, ond bråd död och kanske t o m om ondska då det tyvärr gick riktigt illa för Koreahalvön och för koreanerna under hela 1900-talet.
 
Ett resultat av den synnerligen brutala kolonialtiden, den fortfarande gällande delningen, det permanentade inbördeskriget och alla postkoloniala militärregimer och genomkorrupta ledare är tyvärr att 200 000 sydkoreanska barn har adopterats bort till västvärlden och varav 10 000 har hamnat i Sverige och idag skriver DN:s Hans Arbman om två av dem – om de biologiska syskonen Henrik Erngren Othén och Maria Johansson som har funnit varandra tack vare DNA-tester och dessutom har de båda också hittat ett halvsyskon (de har alla tre samma biologiska mor) som blev bortadopterad till USA där hon idag bor och lever i den gamla svenska stadsdelen Andersonville i Chicago.
 
Tyvärr är den internationella adoptionsverksamheten en ren människohandelsliknande industri som genom åren har sysselsatt tusentals människor i de utomvästerländska ursprungsländerna och i de västerländska mottagarländerna och denna adoptionsindustri har då inte skytt några som helst medel för att kunna sälja så många barn som möjligt från de gamla kolonierna i Asien, Afrika och Latinamerika till Sverige, USA och övriga västvärlden och tyvärr är just de tre syskonen alla levande bevis på just det:
Syskon.jpg
 
Samtliga har då tyvärr adoptionsdokument och ”identitetshandlingar” som är genommanipulerade och helt igenom förfalskade och som är skapade för att de aldrig någonsin vare sig skulle kunna hitta varandra eller sina föräldrar i ursprungslandet (sedan visste så klart inte adoptionsindustrin att det i framtiden skulle komma att gå att göra DNA-tester).
 
Det finns tyvärr alltför mycket som tyder på att uppemot 80-90% av samtliga adopterade från just Sydkorea verkar ha försetts med just förfalskade adoptionsdokument och ”identitetshandlingar” för att sopa igen alla spår av kriminell och korrupt verksamhet som adoptionsindustrin har gjort sig skyldig till på en systemisk nivå och tyvärr ser det nog inte bättre ut för landets 10 000-tals och åter 10 000-tals adopterade från länder som Chile, Brasilien, Peru, Colombia, Bolivia, Etiopien, Iran, Indien, Sri Lanka, Pakistan, Bangladesh, Thailand, Kina, Vietnam och Indonesien, d v s de länderna är sannolikt tyvärr minst lika genomkorrupta som Sydkorea är.
 
OBS 1: Självklart är det glädjande att åtminstone tre bortadopterade koreaner med förfalskade identiteter nu äntligen har kunnat hitta varandra tack vare möjligheten att kunna göra DNA-tester (och därmed har de ju också ”överlistat” adoptionsindustrin som då aldrig har velat återförena vare sig barn och föräldrar eller syskon med varandra).
 
OBS 2: Självklart har antagligen 99% av alla utlandsadopterade fått det långt mycket materiellt bättre i Sverige och i Väst än vad de hade haft om de hade stannat kvar i ursprungsländerna.
 
OBS 3: Självklart finns det även andra som har kommit till Sverige och till Väst på människohandelsliknande sätt – 10 000-tals invandrare, om inte 100 000-tals, har t ex smugglats till Sverige från den utomeuropeiska världen och mängder av dem har också tvingats anta falska identiteter och alltför många flickor och unga kvinnor transporteras också till Sverige och till Väst för sexuella ändamål.
 
 
”Henrik kom till Sverige från sydöstra Sydkorea när han var ett år och åtta månader gammal. Han växte upp med sina adoptivföräldrar och en fem år äldre syster i Östervåla mellan Gävle och Uppsala.
 
Han visar pärmen med alla handlingar som hans adoptivföräldrar har sparat. Där finns ett dokument skrivet av en socialarbetare i Syd korea som berättar att Henrik kom till barnhemmet med en lapp med sitt födelsedatum. Av dokumentet framgår också att födelseort och föräldrar var okända.
 
Det framgår också att han gick bra och kunde säga ”mamma” och ”mat” på koreanska samt åt tre skålar med ris per dag.
 
– Jag bodde troligen med min mamma innan jag kom till barnhemmet, säger han.
 
För kanske tjugo år sedan började Henrik försöka ta reda på mer om sina biologiska rötter. Han kontaktade både Adoptionscentrum och organisationen Social welfare society i Sydkorea för att få veta mer. Men det gav inget resultat.”
 
(…)
 
”Maria kom till Sverige när hon var två år och sex månader. Hon har funderat länge på sin biologiska bakgrund. Hon är mycket tacksam mot sina adoptivföräldrar, men har också känt sig ganska olik dem och inte alla gånger upplevt sig förstådd fullt ut.
 
– Som tonåring funderade jag mycket över min identitet och varför jag är som jag är. Frågade mig varifrån jag fått min talang för att måla och var mitt diplomatiska drag kom ifrån. Nu har jag fått allt det bekräftat av Henrik.
 
Inte heller Marias adoptionshandlingar berättade några väsentliga detaljer om hennes biologiska bakgrund. Och inte heller hennes efterforskningar gav något svar om hennes biologiska rötter. Dna-testet blev det sista halmstrået för båda två.”

Ett urval sånger som adopterade har skrivit och framför och som direkt eller indirekt handlar om att vara adopterad

Dags för en adopterad att vinna Melodifestivalen i år?

Kommer månne en adopterad att ”ta hem” Melodifestivalen i år (som f ö och tyvärr också han har fått sin beskärda del av trakasserier och tråkningar för att han ser annorlunda ut liksom alltför många andra adopterade har fått – se bl a https://youtu.be/Mi-fVE4mRv0):
 
7eafcd98-31ac-4f2e-ad2b-8a343568f1d4.jpeg
 
Under de senaste 10 åren har ett dussintal adopterade ställt upp och tävlat i Melodifestivalen (och i Jon Henrik Fjällgrens fall t o m vid tre tillfällen inräknat i år) utan att någon av dem har vunnit och hittills har representanter alla demografiska subkategorier inom minoritets-Sverige vunnit (d v s invandrade, ”andrageneration:are” och blandade) så kanske är det faktiskt (statistiskt-demografiskt) dags för en adopterad att vinna just i år.
c9fc0c30-6583-4d05-b099-6b9d5a4bd650.jpg

Om att ha skrivit världens mest lästa bok eller i varje fall världens mest spridda bok som handlar om internationell adoption och utlandsadopterade

Har precis läst det senaste numret av den akademiska tidskriften Adoption & Culture (nummer 2 för 2018) som handlar om ”The ends of Korean adoption” mot bakgrund av att jordens och världshistoriens allra största barnmigration någonsin möjligen snart går mot sitt slut, d v s bortadopterandet av kring 200 000 sydkoreanska barn till Väst som har pågått sedan Koreakrigets slut 1953 och som antagligen snart avslutas under Sydkoreas nuvarande president Moon Jae-ins mandatperiod (i alla fall hoppas jag det för västvärlden behöver inte fler än de 200 000 adopterade från Sydkorea som redan befinner sig i ett 20-tal västländer och Sverige behöver inte fler än de 10 000 adopterade från Sydkorea som redan befinner sig här i landet och det säger jag inte för att jag är emot invandring i sig, adoption som reproduktionsmetod eller familjebildningar och intimrelationer över de s k rasgränserna).
 
I tidskriftstemanumret omtalas min avhandling ”Comforting an orphaned nation. Representations of international adoption and adopted Koreans in Korean popular culture” (http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A197367&dswid=-6302) som det antagligen mest citerade och refererade verket och monografin i världen inom både den kritiska adoptionsforskningen (d v s critical adoption studies) och inom den internationella forskningen om adoption från Korea (d v s Korean adoption studies).
 
Avhandlingen publicerades som en bok 2006 och hittills har ”Comforting an orphaned nation” laddats ned 45 582 gånger från det Digitala vetenskapliga arkivet (DiVA) och tillhör därmed en av Sveriges allra mest nedladdade monografi-avhandlingar och placerar sig exempelvis på plats nummer 5 vid Stockholms universitet och på plats nummer 18 vid samtliga högskolor i landet.
 
Min bok ”Comforting an orphaned nation” som visserligen anses vara mycket kontroversiell och inte minst ”extremistisk” (”omvänt rasistisk”, ”antivästerländsk”, ”biologistisk”, ”essentialistisk”, ”rasfixerad” o s v) och som inte minst har gjort att det har gått rätt så illa för mig själv (i karriären och yrkeslivet och i livet i övrigt – se http://www.tobiashubinette.se/antirasistisk_forskare.pdf – men ingen blir så klart profet i sitt eget land) är därmed idag världens mest lästa bok eller i varje fall världens mest spridda bok som handlar om internationell adoption och utlandsadopterade liksom världens mest lästa bok eller i varje fall världens mest spridda bok inom koreaforskningen eller Korean studies, som är det ämne som jag har en doktorsexamen i.
SU 2.jpg
 
Landet.jpg
 

När en statsministers familjehistoria ”spökar” i gårdagens regeringsdeklaration liksom i Åkessons reaktion på densamma

När en (bortadopterad och antifascistisk) statsministers familjehistoria ”spökar” i gårdagens regeringsdeklaration liksom i Åkessons reaktion på densamma (i alla fall enligt en biologist som mig som har en förkärlek för både genealogi och psykoanalytisk teori):

Igår deklarerade Löfven att hans andra rödgröna (”GAL-TAN”-)regering är en antifascistisk regering och antagligen världens enda antifascistiska regering på samma sätt som att hans första regering antagligen var världens enda antirasistiska regering (antirasism genomsyrade då delar av 2014 års regeringsdeklaration) och Löfvens nya regering är dessutom fortsatt världens enda feministiska regering:

”Runt om i Europa breder högerextrema rörelser ut sig. I flera länder har krafter med en antidemokratisk agenda nått ända fram till regeringsmakten. Men i Sverige står vi upp för människors lika värde. Vi väljer en annan väg”.

Löfven har nu explicit kallat SD för både ”fascister” (2014), ”nazister” (2016) och ”högerextremister” (2019) liksom flera gånger även för ”rasister” (2014-) och nästan varje gång har Åkesson kontrat med att svara att Löfven levererar ”en massa fula ord” (och SD har dessutom även anmält Löfven) och så även igår:

”Det står inte rakt ut, det är en massa fula ord, men det handlar om oss. Hela den här regeringen bygger på att man inte tycker om oss.”

Det är ett faktum att Löfven antagligen är den mest antifascistiska (och antirasistiska) av Sveriges toppolitiker liksom också att hatet mot Löfven är särskilt stort inom SD-sfären och inom den svenska s k nationella rörelsen (även om hatet också är stort mot Lööf inom sagda miljö).

När Löfven utsågs till SAP:s partiledare 2012 grävde två journalister upp (och tyvärr tack vare ”mina” matriklar) att hans båda biologiska föräldrar hade varit organiserade nazister och fascister liksom även hans biologiska morfar och den vetskapen tror jag har varit avgörande för Löfvens antifascism och antirasism vars andra regering nu ska inrätta ett nytt museum om Förintelsen.

Samtidigt har SD-sfären och de högerradikala alternativmedierna gjort en stor sak av Löfvens högerextrema biologiska familjebakgrund som ett led i att utmåla SAP som varande det f d ”rasistpartiet” (och då inte SD – se t ex https://www.metro.se/artikel/nej-det-här-är-inte-stefan-lofvens-pappa-som-går-bredvid-hitler). Inför 2018 års val spreds många ”nyheter” om Löfvens biologiska föräldrar och SD producerade även en film om SAP som just utmålar SAP som ett f d rasistiskt parti (se t ex https://www.facebook.com/politikfakta/posts/sd-är-ett-rasistisk-parti-med-nazistiska-rötter-stefan-löfven-sstefan-löfvenpart/1734267576664970).

Det högerextrema hatet mot Löfven påminner om det högerextrema hatet mot Palme:

Även Palme hade då gott om nära släktingar på både sin fars och sin mors sida som hade varit högerextremister, fascister och nazister och hans mor hade exempelvis varit ledare för de pro-nazistiska tyska invandrarkvinnorna i Sverige medan hans mors bror (d v s Palmes morbror) var de tyska nazisternas bankdirektör som deltog i att organisera massplundringen av 100 000-tals tavlor, konstverk, smycken, ädelstenar, guld och andra värdeföremål på kontinenten och därtill var hans mors kusin direktör för IG Farben som tillverkade den giftgas som dödade miljontals människor i lägren.

Det finns dock en skillnad mellan det högerradikala hatet mot Palme och mot Löfven:

Medan överklassbarnet Palme hatades för att han var en s k klassförrädare som hade förrått sina släktingars högerextrema ideal genom att stå upp för koloniernas frigörelse, för den s k Tredje världen och för de svarta amerikanernas och andra minoriteters rättigheter av en svensk extremhöger som på 1970- och 80-talen fortfarande utgjordes av eller åtminstone identifierade sig med en slags överklass och fortfarande stod upp för det som Palmes släktingar hade förestått och kämpat för så hatas arbetarbarnet Löfven egentligen bara för att han om och om igen attackerar SD och Löfvens högerextrema biologiska familjebakgrund används därför enbart som ett retoriskt verktyg för att framställa SAP som ett f d rasistiskt parti av en svensk extremhöger som idag inte vill kännas vid sin egen historia och inte vill stå upp för de åsikter som Löfvens biologiska föräldrar en gång stod för.

 

DSF 38 18:5 1946 (kopia).jpg

Löfvens biologiska morfar Ludvig Löfven kom för övrigt från Ekshärad i Värmland och tillhörde också den värmländska extremhögern och han var organiserad i det nazistiska s k Lindholmspartiet NSAP/SSS och en av landets ytterst få typografer (d v s tryckeriarbetare) som just var nazist. Under kriget arbetade Ludvig på Lindholmspartiets tryckeri och förlag i Stockholm och efter kriget går det med visst fog att säga att Ludvig faktiskt räddade den svenska s k nationella rörelsen från att gå under då det dåtida Svenska Typografförbundet var radikalvänsterinriktat och inte minst radikalt antifascistiskt.
27 13:7 1945 2 (kopia).jpg

 

Dåtidens medier, som utöver radion bestod av tryckt papperspress i form av papperstidningar och pappersmagasin, var lika beroende av dåtidens typografer och tryckeriarbetare som att vår tids medier är beroende av de s k ”IT-killarna” förutom så klart alla redaktörer, journalister och skribenter som fyllde dåtidens papperspress med text och som fyller dagens både analoga och digitala medier med text.

 

Omedelbart efter kriget försökte Svenska Typografförbundet att en gång för alla krossa den svenska extremhögern genom att sluta att trycka de tidningar som hade överlevt krigsslutet och bojkotta, blockera och straffa de tryckerier som fortsatte att göra det. Under några månader på sommaren och hösten 1945 stod den samlade svenska extremhögern därför utan några möjligheter att trycka Nysvenska rörelsens Vägen Framåt, Sveriges nationella förbunds Dagsposten och Lindholmspartiet Den Svenske vilka var dåtidens allra viktigaste högerradikala organ med en samlad upplaga på kanske 15-20 000 exemplar.

 

Ludvig valde då att göra en s k ”heroisk” insats och arbetade, som jag har förstått det, i stort sett dygnet runt för att så gott det gick på egen hand sätta och trycka den samlade svenska s k nationella rörelsens press. Framåt hösten avblåstes dock Typografförbundets bojkott och ”sabotage” mot den svenska extremhögern men utan den värmländska typografnazisten Ludvig så hade det kunnat sluta med att flera av de organisationer och partier som fortsatte att verka efter krigsslutet möjligen hade upplöst sig själva för vad är väl en politisk rörelse utan sina (propaganda)medier.

 

Det ”ironiska” i (den högerextrema) ”kråksången” är då att SD bildades 1988 av just f d medlemmar i Nysvenska rörelsen, Sveriges nationella förbund och NSAP/SSS liksom av f d medlemmar i Nordiska rikspartiet, d v s hade någon eller några av dessa organisationer ”kastat in handsken” och upplöst sig själva på sommaren 1945 så hade SD kanske aldrig existerat idag, d v s möjligen så bidrog Ludvig åtminstone indirekt till att SD kom att bildas 43 år senare. Sedan kan ju alla vi antifascister slutligen glädjas åt att Ludvigs barnbarn åtminstone hittills har lyckats förhindra att SD får något större inflytande över den svenska rikspolitiken.

 

Om att hitta en eventuell biogenetisk brylling (i USA)

De allra flesta människor i världen (kanske 96-97%) liksom i Sverige (kanske 98-99%) känner väl till vilka de är genetiskt-biologiskt-medicinskt släkt med och relaterade till och vare sig det handlar om en enda person (t ex den biologiska modern som de allra allra flesta känner till även om en hel del kanske inte känner till något om sin biologiska fader eller om sina eventuella biologiska syskon) eller om många eller t o m mängder av personer (de allra flesta känner exempelvis väl till vilka som ingår i den egna kärnfamiljen och i den närmaste släkten eller t o m i ”klanen” och som de är biogenetiskt relaterade till och de som har släktforskat känner ibland till 100-tals eller t o m 1000-tals personer som de är biogenetiskt släkt med) men några av oss är helt och hållet ”ensamma” i världen på en slags existentiell nivå (för vi är så klart inga utomjordingar utan vi är också levande organiska varelser som består av materia och grundämnen som härstammar från planeten Tellus) och lever därmed i en slags biogenetisk ”splendid isolation”-tillvaro och fr a gäller det alla de som liksom jag själv är bortlämnade och/eller bortadopterade (och vare sig inom ett visst land eller mellan två eller flera länder) och som samtidigt därtill är barnlösa – d v s sådana som oss känner då inte till någon överhuvudtaget som vi är biogenetiskt släkt med på denna planet och i detta nu.
 
Sedan kan en tycka vad en vill om TV-program som ”Spårlöst” (”de är vulgära”, ”de utnyttjar desperata och ensamma människor som inte känner till något om sina biologiska släktingar” o s v) och om den numera genomkommersialiserade DNA-testindustrin (”den är vulgär”, ”den utnyttjar desperata och ensamma människor som inte känner till något om sina biologiska släktingar”, ”den förstärker unkna essentialistiska och biologistiska idéer och inte minst ett gammaldags rastänkande” o s v) men för alla oss som inte har någon som helst ”koll” på och vetskap om någon genetisk-biologisk-medicinsk släkting överhuvudtaget inklusive våra biologiska föräldrar och eventuella biologiska syskon så har sådana TV-program och DN-testindustrin kommit att bli något av ”sista chansen” för oss att någonsin kunna hitta och komma i kontakt med åtminstone en enda genetisk-biologisk-medicinsk släkting innan vi själva går bort.
46844869_10156062823810847_4052561334678585344_n.jpg
 
För min egen del så ”upptäckte” jag nu i morse att jag möjligen har en tredjekusin eller en s k brylling i USA och som i så fall (d v s om det nu ens stämmer) skulle vara den person på jorden (åtminstone som jag för närvarande känner till och som jag då fick vetskap om precis nyss) som är min allra närmaste biogenetiska släkting och personen ifråga är till synes högst sannolikt ett ”resultat” av en s k intimblandrelation mellan en sydkoreansk kvinna och en svart amerikansk man.
46863422_10156062823845847_7020884430617051136_n.jpg
 
Tidigare kom jag i kontakt med en person i Norge som liksom jag själv är adopterad från Sydkorea men vi är då ”bara” fjärde- eller femtekusiner om nu DNA-testet ens stämmer. Jag var tidigare också i kontakt med en annan eventuell fjärde- eller femtekusin – en s k ”andrageneration:are” i Toronto vars föräldrar hade invandrat från Sydkorea till Kanada – och som t o m var generös nog att mejla mig utdrag ur sin klanbok (i stora delar av Asien har klantänkandet och ett mycket utpräglat blodstänkande som i praktiken motsvarar det blodstänkande som gäller bland de europeiska furstehusen och inom den europeiska aristokratin sedan 100-tals år tillbaka ”institutionaliserats” i form av bl a s k klanböcker som ibland kan ”dokumentera” 10 000-tals manliga klanmedlemmar ända tillbaks till sagornas tid) men då jag verkar vara 25% japan, och vilket tyder på att jag möjligen har en biologisk farfar eller en biologisk morfar som var en japansk s k bosättare på Koreahalvön under kolonialtiden (d v s under det Japanska imperiets ”glansdagar” under 1900-talets första hälft), så är det inte så troligt att mina eventuella biologiska släktingar finns registrerade i en klanbok mot bakgrund av hur de koreanska klanböckerna ställs samman och uppdateras (läs: utifrån ett strikt blodstänkande parat med extremnationalism och ett mycket utpräglat patriarkalt tänkande).
 
Med andra ord så är den person som jag ”upptäckte” nu i morse den människa på planeten som mig veterligen just nu står mig allra närmast på en genetisk-biologisk-medicinsk nivå.