Category: adopterade

Första publicerade dikten författad av en utlandsadopterad?

Har på sistone försökt att hitta de första textspåren efter landets 60 000 utlandsadopterade som började ankomma till Sverige fr o m 1950-talets slut och fr a och till att börja med från Sydkorea, Indien, Brasilien och Etiopien och tror nu att detta möjligen kan vara åtminstone en av de allra första publicerade texterna författade av en utlandsadopterad och min hypotes är vidare att ”Pablo” är en pseudonym men tyvärr har jag ännu inte lyckats hitta det exakta datumet när dikten trycktes i Svenska Dagbladet under en tid när Sverige var extremt vitt.
Pablo.jpg
 
1974 fanns det f ö inte fler än cirka 5500 invånare i landet som var födda i och hade invandrat från Afrika och varav möjligen en fjärdedel om inte fler än så var ”återvändande” vita svenskar som hade fötts och helt eller delvis växt upp in europeisk koloni på kontinenten medan de allra flesta andra som var ”riktiga” invandrare och som inte var svenskar var vita afrikaner (d v s vita europeiska bosättarättlingar) från fr a södra Afrika, asiatiska afrikaner (d v s s k kulierättlingar och fr a s k ugandaindier) från fr a östra Afrika vilka utgjorde knappt 1000 individer samt nordafrikaner vilka ofta utgjorde de största afrikanska ursprungsländerna (fr av Egypten, Algeriet och Marocko) en bra bit inpå 1980-talet medan de adopterade afrikanerna (fr a från Etiopien-Eritrea men också från bl a Liberia) var 100-tals redan vid 1970-talets mitt.

Även Alternativ för Sverige verkar anse att adopterade är svenskar

Icke-vita adopterade (och även blandade) har ända sedan kolonialtiden och numera för extremhögern varit något av ”lackmustestet” (d v s är det materialiteten/kroppsligheten och utseendet/”skalet” som avgör eller är det uppfostran/miljön och beteenden/värderingar som väger tyngre) för att avgöra vem som räknas till den vita, kristna, västerländska, europeiska och nationella gemenskapen och vi:et eller ej och som det verkar så anser tydligen även Alternativ för Sverige att de utlandsadopterade är svenskar och tillhör svenskheten, den svenska nationen och sina svenska adoptivföräldrar.

36413070_10155740675305847_5885775821834027008_n.jpg

 

Om Joel Mauricio Isabel Ortiz debutbok ”Sången om en son”

Rekommenderar varmt Joel Mauricio Isabel Ortiz debutbok ”Sången om en son” som är tillägnad alla adopterade och Joel är nu den fjärde av landets cirka 15 000 adopterade från Latinamerika som har publicerat sig i Sverige och på svenska:

33751475_10155670064455847_4425629293590085632_n

 

33745201_10155670064500847_3056231528775286784_n

Beckman, Lara. 2015. Hönsflickan. Från barnhemsbarn till slav. Min historia. Berättad för Kerstin Dahlin Hedenblad. Båstad: Lara Beckman.
Richardsson, Christina. 2016. Sluta aldrig gå. Från gatan i Sāo Paulo till Vindeln i Norrland. Stockholm: Forum.
Skyldberg, Carolina. 2016. Adoption. Låta själen läka. En verklig berättelse om förlåtelse, förståelse och försoning. Lerum: Visto förlag.
Stoopendaal, Andrés. 2006. Elegierna. Göteborg: Svenska Endymion.
Stoopendaal, Andrés. 2011. Maskerad. Stockholm: Norstedts.
Stoopendaal, Andrés. 2014. De federala distrikten. Stockholm: Norstedts.
Stoopendaal, Andrés. 2016. En borgerlig entropi. Stockholm: Norstedts.

 

33830457_10155670064595847_5072239205573197824_n

33788873_10155670064470847_7711352036071047168_n

Ny artikel visar att s k rasliga utseende- och kroppsaspekter har betydelse för majoritetssvenskars attityder till intimrelationer över de s k rasgränserna

Sayaka Osanami Törngrens artikel ”Playing the safe card or playing the race card? Comparison of attitudes towards interracial marriages with non-white migrants and transnational adoptees in Sweden” i tidskriften Comparative Migration Studies undersöker hur majoritetssvenskar relaterar till och upplever intimrelationer över de s k rasgränserna i ett Sverige präglat av färgblindhet och antirasism och där frågor om ras och s k rasliga utseende- och kroppsskillnader är i det närmaste tabubelagda att tala om och kanske t o m att tänka på.

 

Namnlöst.jpg

 

Osanami Törngren har i sin studie specifikt undersökt hur majoritetssvenskar ser på och betraktar intimrelationer över de s k rasgränserna när partnern är icke-vit invandrad respektive icke-vit adopterad (t ex de som har bakgrund i Afrika, Latinamerika, Asien och den s k MENA-regionen) utifrån vad som anses vara socialt accepterat eller ej och via både enkäter och intervjuer och hon finner att även om kultur (och i detta fall de adopterades svenskhet, europeiskhet och västerländskhet) verkar ha betydelse då det anses mer accepterat att ha en adopterad partner jämfört med att ha en invandrad partner så slår ras (och i detta fall de adopterades annorlunda utseenden och kroppar) ändå igenom: De flesta deltagarna i studien föredrar en majoritetssvensk partner, tendensen är ändå tydlig att både icke-vita invandrare och icke-vita adopterade anses vara mindre socialt accepterade att ha som intimrelationspartners och det finns också en tydlig (ras)hierarki vad gäller de adopterade – de som är mest socialt accepterade att ha som intimrelationspartners är de adopterade från Latinamerika och därefter de adopterade från Asien och slutligen de adopterade från Afrika:

 

”This study focused solely on the attitudes towards interracial marriages; and the results clearly demonstrate that race and visible differences do matter in Sweden. The survey and interview results clearly show that even though transnational adoptees are more socially Osanami Törngren Comparative Migration Studies (2018) 6:10 Page 12 of 17 accepted as marriage partners, because of their cultural and linguistic compatibility, they are not as preferable compared to Swedes, because of their racial and visible differences. Combining the survey and the interviews, the complex and intricate reasoning behind the attitudes toward interracial relationships came to the surface. The results open up a discussion, and they question the idea of colorblindness in Sweden. I would like to stress the importance of including adoptees in studies of international migration and ethnic relations in order to shed light on how race and visible differences matter in the Swedish context. The comparison of non-white adoptees and persons of migrant origin can contribute to a deeper understanding of racism and discrimination – something that the idea of culture and ethnic differences cannot explain.”

 

Ny avhandling visar att s k rasliga utseendeskillnader har betydelse även i Sverige vad gäller intimrelationer över de s k rasgränserna

Nu har Annika Elwerts avhandling ”Will you intermarry me? Determinants and consequences of immigrant-native intermarriage in contemporary Nordic settings” försvarats vid Ekonomisk-historiska institutionen vid Lunds universitet och som undersöker s k blandrelationer och s k blandäktenskap och intimrelationer över de s k rasgränserna i en svensk och nordisk kontext liksom vad som driver dessa relationer.
 
Bland annat konstaterar Elwert det som tidigare studier om intimrelationer över de s k rasgränserna har indikerat såsom att vissa invandrargrupper är extremt ”inriktade” på att ingå i intimrelationer med majoritetssvenskar (vissa latinamerikanska invandrargrupper, vissa asiatiska invandrargrupper samt vissa karibiska och nord- och västafrikanska invandrargrupper) men att det samtidigt föreligger extremt utpräglade könsskillnader mellan dessa invandrargrupper (t ex är över 90% av alla invandrare från Nordafrika som befinner sig i en intimrelation med en majoritetsinvånare män medan över 90% av alla invandrare från Östasien och Sydostasien som befinner sig i en intimrelation med en majoritetsinvånare är kvinnor).
 
Vidare konstaterar Elwert att till skillnad från s k monogama intimrelationer (och oavsett sexuell läggning), d v s när majoritetsinvånare är och blir tillsammans med varandra (och vare sig de är gifta, lever i partnerskap eller är s k sambos eller s k särbos) och vilket naturligtvis är det absolut vanligaste för merparten av alla majoritetsinvånare (d v s de allra allra flesta majoritetssvenskar blir s a s ”ihop med” andra majoritetssvenskar och får även barn med andra majoritetssvenskar), så är åldersskillnaden betydligt större när det gäller blandrelationer över de s k rasgränserna och den majoritetssvenska partnern är då i stort sett alltid äldre och ibland t o m betydligt äldre än minoritetspartnern.
 
Utgångspunkten i avhandlingen är att denna åldersskillnad handlar om ett slags statusutbyte: Majoritetspartnern, som då nästan alltid är äldre eller t o m betydligt äldre än minoritetspartnern, får högre status genom att kunna ”få” och ”ha” en yngre eller t o m betydligt yngre partner än andra majoritetssvenskar ”får” och ”har” medan minoritetspartnern ”byter bort” sitt stigma att inte vara vit, att vara invandrare och att på andra sätt vara annorlunda (språkligt, religiöst o s v) genom att ”få” och ”ha” en vit partner som kanske inte alltid garanterar men definitivt ökar chanserna många gånger om att få ett s k bra liv i Sverige och åtminstone mätt utifrån socioekonomiska utfallssiffror (att ha en s k god och s k bra ekonomi, att bo s k fint och s k stort, att leva längre än andra invandrare o s v) som så klart samtidigt inte säger någonting om de eventuella psykosociala ”förluster” och ”offer” som också kan tänkas finnas med i bilden (t ex att också majoritetspartnern och inte minst majoritetspartnerns blandade barn kan komma att utsättas för diskriminering och att minoritetspartnern kan komma att isoleras från sina s k landsmän och landsmaninnor och t o m stigmatiseras som en s k ”förrädare”).
 
Elwert har även i sin avhandling använt sig av icke-vita utlandsadopterade som jämförelsegrupp utifrån utgångspunkten att det enda som skiljer dem från majoritetssvenskarna är deras annorlunda kroppar och utseenden medan invandrarna och deras barn (d v s de s k ”andrageneration:arna”) inte bara skiljer sig kroppsligen och utseendemässigt gentemot majoritetssvenskarna utan också nästan alltid språkligt, religiöst och etniskt-kulturellt. Elwert finner att åldersskillnaden kvarstår även för icke-vita utlandsadopterade och särskilt gäller det de latinamerikanska utlandsadopterade och de sydasiatiska utlandsadopterade, d v s även de är generellt yngre eller t o m betydligt yngre än sina majoritetssvenska partners (OBS: uppemot 95% av samtliga icke-vita utlandsadopterade som har en partner har då en majoritetspartner). Åldersskillnaden gäller även bland utlandsadopterade från Östasien och Sydostasien men är inte lika utpräglad bland dessa jämfört med den åldersskillnad som gäller bland invandrare från Östasien och Sydostasien som är tillsammans med majoritetssvenskar (OBS: i detta fall gäller det i huvudsak adopterade respektive invandrade kvinnor från Östasien och Sydostasien som ingår i en intimrelation över de s k rasgränserna med majoritetssvenska män då långt färre invandrade och adopterade män från Östasien och Sydostasien lever i intimrelationer med majoritetssvenska kvinnor) men Elwert förklarar detta med att åldersskillnaden mellan just invandrade kvinnor från Östasien och Sydostasien som är tillsammans med majoritetsmän är så kraftig (den är t ex generellt större än den åldersskillnad som gäller när karibiska och västafrikanska män lever i intimrelationer med majoritetskvinnor) att den mindre åldersskillnaden som föreligger mellan adopterade kvinnor från Östasien och Sydostasien som är tillsammans med majoritetsmän därmed är förståelig.
 
Elwert menar därmed att hon har kunnat (be)visa att även i dagens Sverige så har s k rasliga kropps- och utseendeskillnader betydelse på den s k ”begärsmarknaden” även om många majoritetssvenskar nog skulle hävda att utseendet och det yttre (d v s kroppen eller skalet) inte spelar någon roll och särskilt just inte s k rasskillnader:
 
”This study is the first to address the difference between race-based status exchange and immigrant status exchange, and it is novel in that it uses international adoption to Sweden for examining the relative importance of these two types of exchange. A key contribution of this study is the finding that not only do perceived cultural differences lead to differential treatment but also that a purely physical difference leads to differential treatment in the marriage market.”

SVT:s dokumentärchef Ingemar Persson ger mig rätt i min konflikt med Osmond Karim och Malin Holmberg Karim som vägrade tacka mig i dokumentären om adopterade ”De ensamma” (2017) trots att den aldrig hade kommit till stånd utan min (gratis)hjälp

Med anledning av mina problem med att inte bli omnämnd i eftertexterna i olika film- och medieproduktioner som jag har hjälpt till med och oftast jobbat gratis för så har jag nu haft kontakt med SVT:s dokumentärchef Ingemar Persson som åtminstone indirekt antyder att Osmond Karim och Malin Holmberg Karim ljuger när de hävdar att jag inte kom med i deras uppmärksammade dokumentär ”De ensamma” (2017) som handlar om hur det är att vara vuxen utlandsadopterad p g a att SVT inte ville det (se https://tobiashubinette.wordpress.com/2017/04/16/svt-media-adoption-adopterade – Osmond och Malin har f ö också stått bakom den minst lika uppmärksammade dokumentären ”Raskortet” som SVT sände och visade 2014 och som handlar om hur det är att vara svart svensk i Sverige och naturligtvis har paret samtidigt gjort mycket gott för antirasismens sak i Sverige).
 
Så här skriver nu SVT:s chef Ingemar Persson i ett mejl på en direkt fråga om jag togs bort från produktionen bara för att jag råkar hysa kontroversiella ståndpunkter i adoptionsfrågorna:

”För det första är jag för egen del ingen specialist på ämnet och har inte koll på vem som är kontroversiell eller inte. Om vi nu bortser från de gränsfall som kan vara svåra, kring vilka som helt enkelt har gjort ett bra jobb som man vill tacka och när detta står att betrakta som en upphovsrättskyddad insats så är min inställning är att vi skall vara ärliga mot tittaren. Grovt uttryckt: Den som har gjort programmet skall stå i eftertexten! …ingemar”

 
Mycket tyder m a o på att Osmond och Malin själva valde att ta bort mitt namn från eftertexterna för att jag anses vara alltför ”extremistisk” och kontroversiell (d v s det anses se illa ut att ens kopplas samman med mig i offentligheten då det anses gå illa i karriären för den som offentligt kopplas samman med mig då jag anses vara en s k ”extremist” och inte minst vad gäller frågor om ras, minoriteter, svenskhet, adoption och adopterade o s v) trots att dokumentärfilmen inte ens hade blivit av utan mig: Jag formulerade och ”spökskrev” deras synopsis/ansökan som beviljades av SVT, jag stod för rekryteringen av de som intervjuades och jag stod för alla faktatexter i hela filmen och fick då inte ens betalt för något av detta.

Studie visar att transrasialt adopterade reagerar annorlunda än andra när de ser människor som ser ut som dem själva

Den alltmer avancerade hjärnforskningen har använt sig av utlandsadopterade som de ”perfekta” probanderna och informanterna för att undersöka betydelsen av ras (i relation till allt ifrån stress, empati och emotioner till ansiktsigenkänning, identifikation och attraktion) då utlandsadopterade är de enda människorna som ”byter” ras ”över-en-natt” (d v s abrupt för att inte säga brutalt), permanent (d v s för alltid) och oåterkalleligen (d v s det går inte att ”återvända”) i och med den internationella (och transrasiala) adoptionen då de allra flesta utlandsadopterade är icke-vita medan de allra flesta som adopterar är vita.
30742262_10155584864005847_1377649762790014976_n.jpg
 
En studie (ur Journal of Neuroscience 2013 33:33) som bl a refererar till tidigare studier på apor som har fått växa upp tillsammans med andra apraser än den de själva tillhör (d v s djurförsöksstudier) har exempelvis visat att utlandsadopterade från Östasien uppvisar svårigheter att känna igen och läsa av ansikten som ser ut som dem själva (d v s andra östasiater) samtidigt som deras amygdala producerar starka (och i huvudsak negativa) känslor när de ser ansikten som ser ut som dem själva och detta inträffar då inte hos exempelvis vuxna vita västerländska expats som bor och lever i Östasien och som inte har växt upp där men varje dag interagerar med människor som inte ser ut som dem själva (d v s med östasiater):
 
”Similar results have been found in monkeys deprived of faces, such that, during the first year of life, monkeys exposed to one species of faces (e.g. human or monkey) at the cost of the other species show a marked decline in the ability to recognize the non-exposed faces. Together, our findings suggest that the ability to perceive and recognize facial expressions at a level that allows for generalization across racial types develops during the first year of life, and deprivation to other-races (or species) results in a marked decline in the processing of out-group faces.”
 
(…)
 
Our findings provide strong evidence for the perceptual narrowing hypothesis of race perception, such that selective experience with own-race versus other-race faces early in life tunes the system toward the predominant category, leading to a decline in the ability to recognize emotional expressions in other-race faces.
 
Importantly, youths who had greater early deprivation (i.e. later age of adoption) showed the strongest differential bias to own- and other-race faces, suggesting that the amount of deprivation and the timing at which children are exposed to new faces can affect the tuning of the face perceptual system.
 
Such differential tuning of the face perceptual system leads to greater emotional arousal to other-race faces. Although youths in this study were exposed to other races by childhood, it is possible that the encoding of new faces is already limited by childhood, resulting in a deficit in recognizing emotional expressions in out-group faces.
 
Indeed, European adults who receive extensive interracial contact with Asian individuals (e.g. European individuals living in Singapore) do not show an improved ability to recognize the faces from the other race.
 
Together with our findings, this suggests that the age at which experience with other race faces begins is a crucial factor in face perception and emotional recognition of other-race faces.”