Påmindes idag om den nazistiske ”varulven” Åke J. Eks sista operation som riktade sig mot mig

Intervjuades idag av en dansk journalist angående min relation till framlidne Åke J. Ek som jag själv har utnämnt till Sveriges meste/värste varulv och denna term används här för att beteckna de nazister som fortsatte kampen efter 1945 och i Eks fall ända fram till sin död 2011.

Intervjun handlade fr a om att Ek och hans krets bestående av gamla krigsveteraner från Finlands olika krig, f d SS-soldater och allsköns högerextremister av det yngre slaget kontaktade en kriminell aktör i Storstockholm under senvåren 2007 och lovade denne 200 000 kr om han och hans gäng såg till att jag hamnade bakom ”lås och bom” under många års tid. 

Beställningen gick ut på att jag skulle dömas för ett antal anlagda bränder hemma hos bl a min före detta handledare och min före detta prefekt vid Stockholms universitet samt på den institution som jag hade studerat och doktorerat vid. Bränderna skulle den kriminelle aktören och dennes gäng stå för och de skulle sedan också se till att jag skulle åka dit för desamma genom att lämna spår och bevismaterial i direkt anslutning till brottsplatserna som kunde knytas till mig.

Det fanns flera orsaker till detta och bl a handlade det om att jag hade lyckats lura mig in på f d WACL:s (World Anti-Communist Leagues) högkvarter i Seoul i Sydkorea genom att offra X antal kronor och ta in på Seouls finaste hotell och därefter medelst lögner och en del teaterknep lyckats övertala den dåvarande generalsekreteraren för WACL att öppna WACL:s svenska avdelnings arkiv för mig som jag helt sonika kopierade av och därefter publicerade jag namnen på alla de svenskar som varit aktiva i WACL-sammanhang varav flera var moderata riksdagsledamöter. WACL:s svenska avdelning leddes under många år av just Ek och han förlät mig sannolikt aldrig för denna fräcka ”kupp”. Därtill hade jag på ett synnerligen fräckt sätt lurat mig in på middagar som Ek och hans krets avhöll och kartlagt Eks krets och likaså hade jag bevistat begravningar mm som Ek och hans krets närvarade vid.

Den kriminelle aktören, som på sin tid var något av en ”storspelare” i Storstockholms ”undre värld” och som jag tror möjligen kan ha dödats på senare år i någon av huvudstadsregionens närmast otaliga gängkonflikter (men det låter jag vara osagt), kontaktade dock mig i förväg och tillsammans gjorde vi upp bakom Eks rygg om att genomföra beställningen till vissa delar så att aktören skulle få sina pengar medan jag skulle slippa undan ett långt fängelsestraff.

Den kriminelle aktören var då enbart intresserad av pengarna och jag hade inte mycket att sätta emot gentemot denne annat än att gå med på dennes detaljerade instruktioner rörande hur Ek skulle luras att tro att beställningen hade realiserats medan jag visserligen skulle slippa att behöva ”sitta inne” men jag skulle ändå tvingas genomlida ett åtal och en rättegång och inte minst rejäla uthängningar i media om att vara en s k ”villain”.

Själv gick jag sedan i min tur bakom ryggen på den kriminelle aktören genom att dels gå till polisen och berätta om beställningen och om det ”upplägg” som aktören hade tvingat mig att gå med på och dels ta reda på vem den kriminelle aktören egentligen var (d v s hens riktiga identitet, bakgrund, företagsinnehav, domar o s v).

För att göra en lång historia kort så resulterade det hela i att en brand anlades på både min gamla institution vid Stockholms universitet, som Ek själv bevittnade när den anlades, liksom på min dåvarande arbetsplats Mångkulturellt centrum och att jag nödgades skriva ett argt meddelande på min hemsida/blogg riktat till min före detta handledare och före detta prefekt som kunde tolkas som ett förtäckt hot. Stockholms universitet uppfattade också till Eks glädje och fröjd att meddelandet var ”autentiskt” och universitetets dåvarande säkerhetschef hyrde t o m in vakter som patrullerade utanför min före detta handledares och före detta prefekts privatbostäder för att skydda dem och deras fruar och barn från mig.

Jag blev också tvungen att överlämna ett antal fotografier till den kriminelle aktören som Ek hade begärt från denne, som föreställde mig själv halvnaken och blodig och som skulle se ut som att jag helt enkelt hade blivit våldtagen – d v s en våldtäkt ingick också i beställningen.

Jag åtalades till slut för att ha hotat min före detta handledare och före detta prefekt vid Stockholms universitet och flera rättegångar följde därefter i både tingsrätten och hovrätten.

Under de olika rättegångsförhandlingarna berättade jag detaljerat och sanningsenligt om hela händelseförloppet och p g a att Ek och dennes krets närvarade som åhörare under förhandlingarna så kom Ek omedelbart att förstå att han hade blivit lurad av den kriminelle aktören. Innan hovrättsförhandlingen försökte Ek dessutom att stoppa mig från att närvara i hovrätten genom att hyra två s k torpeder som besökte Mångkulturellt centrum på morgonen innan rättegången för att kidnappa mig men jag hade innan dess sett till att befinna mig på annan plats.

Till slut frikändes jag från åtalet och den kriminelle aktören och jag skiljdes åt och vid det laget hade Ek sedan länge förstått att han hade blivit lurad samtidigt som att Eks 200 000 kronor hade förorsakat mig själv en massa lidande och skada då det utåt sett och i media såg ut som att jag var ”the bad guy” och ”den onde” under dessa år eftersom jag ju var den misstänkte och den åtalade även om jag till slut frikändes från anklagelserna.

Med all sannolikhet var detta Eks sista stora operation och denna typ av ”set up:s” ska han då ha varit något av en ”hejare” på att iscensätta.