Under efterkrigstiden har minst tre svenska skolministrar haft en fascistisk och nazistisk bakgrund

Judisk Krönikas f d redaktör Roland Loefler berättar idag i DN om hur termen ”Förintelsen” kom till Sverige via den amerikanska tv-serien ”Holocaust” som fick heta just det på svenska och som SVT sände 1979 trots att det till en början fanns ett motstånd inom SVT att göra så. 

Loefler berättar också om hur han i samband med att tv-serien visades besökte gymnasieskolor runtom i landet och att det på i stort sett varenda skola kom fram lärare under pauserna som diskret berättade för denne att de en gång hade varit nazister. 

Loefler skriver vidare om hur han 1982, i samband med att tv-serien repriserades av SVT, blev uppkallad till den dåvarande moderata skolministern Britt Mogård som berättade för denne att hon hade varit nazist i sin ungdom, vilket är en uppgift som jag inte kände till sedan tidigare.

Av alla de 50-talet efterkrigstida svenska riksdagsledamöter som någon gång hade varit medlemmar i en nazistisk och högerextrem organisation innan och under kriget (varav 45 var moderater, 4 centerpartister, 3 folkpartister och 3 socialdemokrater och flera av dem blev också efterkrigstida ministrar) har mig veterligen nämligen bara någon enstaka av dem talat om det i efterhand. 

Britt Mogård verkade som skolminister 1976-78 och 1979-81 och därmed både föregick och efterträdde hon folkpartisten Birgit Rodhe på samma post. Rodhe var medlem i fascistiska Nysvenska rörelsen åtminstone mellan 1933-38, i högerextrema Sveriges nationella förbund åtminstone 1939 samt i högerradikala Riksförbundet kvinnlig samhällstjänst vid ungefär samma tid.

Det innebär konkret att de två skolministrar som företrädde den svenska borgerlighetens olika regeringar under 1970-talet – d v s Mogård och Rodhe – otroligt nog båda hade en nazistisk och högerextrem bakgrund och dessutom var de båda kvinnor. Jag har tidigare fått höra av en gammal folkpartist, som idag är avliden, att överläkaren och folkpartisten Nils Brage Nordlander var tilltänkt som minister i en av 70-talets borgerliga regeringar men att han aldrig fick bli det då det var känt redan på den tiden att han hade en nazistisk bakgrund och det kan ha varit Per Ahlmark som stoppade Nordlander från att bli minister. Att både Mogård och Rodhe fick bli ministrar vid samma tid tyder m a o på att det inte var känt att de hade en fascistisk och nazistisk bakgrund på den tiden för annars hade de troligen också stoppats från att bli ministrar såsom Nordlander blev.

Ytterligare en skolminister, som på sin tid bar titeln ecklesiastikminister, och som hade samma typ av bakgrund var socialdemokraten Ragnar Edenman som var verksam som det vi idag skulle kalla skolminister mellan 1957-67 och som i sin ungdom hade varit medlem i både Sveriges fascistiska kamporganisation och i Nysvenska rörelsen. Edenman hann naturligtvis uträtta mycket mer än Mogård och Rodhe, vilka båda var kortvariga som ministrar, och fr a kom Edenman att implementera världens första enhetsskola under sin tid som minister.

Därtill hade även Torsten Husén, Sveriges mest berömde pedagogikforskare genom tiderna som var själva hjärnan bakom den svenska enhetsskolan och därmed dagens svenska skolsystem, en pro-nazistisk bakgrund: År 1941, när Nazi-Tyskland stod på höjden av sin makt, var Husén knuten till ”överklassnazistiska” Riksföreningen Sverige-Tyskland och skribent i dess tidskrift Sverige-Tyskland.

Husén var (pedagogik- och psykologi-)professor John Landquists doktorand (d v s Elin Wägners man) som f ö även han var pro-nazist, och via sina FN-uppdrag (i UNESCO) och via sitt engagemang i IEA (International evaluation of Educational Acheivement) grundlade och utvecklade Husén under efterkrigstiden den internationella komparativa studie av olika länders skolresultat som numera skapar så stora rubriker och som idag är känd som Pisa-undersökningen.

Husén var även starkt engagerad i den svenska folkbildningen och vuxenutbildningen liksom en pionjär inom både den svenska ungdoms(subkultur)forskningen och den militära psykologin. Han grundlade i praktiken den svenska ungdomsforskningen samt populariserade bl a termen psykologisk krigföring liksom även termen begåvningsreserven och utöver att han är Sveriges mest internationellt kände pedagogikforskare som har fostrat mängder av doktorander och pedagoger vilka sedermera blev docenter och professorer så är han allra mest känd som motorn och ideologen bakom formulerandet och införandet av dagens svenska grundskola och den svenska enhetsskolan, som var det första helt och hållet enhetliga skolsystemet i världen när den började införas successivt redan från och med 1949 och slutgiltigt ersatte folkskolorna, privatskolorna (med tre undantag) och alla de s k parallellskolsystemen efter 1972.

https://www.dn.se/kultur/sa-gick-det-till-nar-forintelsen-kom-till-sverige

”En särskild omständighet vid skolbesöken, som vi därför ville förbereda de överlevande på under träningsdagarna, var att det ofta kom fram lärare i pauser eller under lunchmåltiden för att berätta (bekänna?) att de hade sympatiserat med – eller till och med varit medlemmar i – ungnazisterna under 1930- och 40-talet. ”Jag förstod inte bättre”, var förklaringen. 

Första gången jag fick höra det blev jag imponerad över uppriktigheten. Det var ju starkt att tillstå något sådant. Däremot blev jag beklämd över att få höra samma sak i så gott som varje skola under nästan ett år. Det hade jag inte förutsett. I dag är jag kanske inte lika förvånad längre. 

1982 visades tv-serien i repris i SVT. En ny grupp elever hade då börjat gymnasiet, så vi upprepade informationsarbetet från de judiska församlingarna. Det var då lättare på alla sätt. Begreppet Förintelsen var känt. Budget gick att uppbringa utan svårigheter. Regeringen var än en gång stödjande. Den dåvarande skolministern kallade upp mig för att tala om att även hon som barn hade låtit sig förledas av nazistpropagandan och vurmat för de svenska ungnazisterna.”