Den gångna veckan har bjudit på flera ”tecken i tiden” för min del

Ibland kan en enda vecka bjuda på flera ”tecken i tiden” på en och samma gång (d v s under just samma vecka):

I veckan bad SVT för första gången någonsin åtminstone mer eller mindre om ursäkt för att återigen ha spridit rasstereotyper av asiater på bästa sändningstid (i samband med Idrottsgalan) efter att under årtionden både ha producerat och sänt närmast otaliga exempel på rasstereotyper av asiater och framför allt och inte minst ha hyllat och försvarat desamma. För mig innebär detta ett ”tecken i tiden” i den meningen att enskilda personer i Sverige med fr a asiatisk bakgrund inklusive mig själv under åratal har kritiserat just SVT för att massprida rasstereotyper av asiater och därigenom legitimera anti-asiatisk rasism. För något år sedan bad också DN om ursäkt för att ha tryckt och spridit en s k ”gulinghumor”-bild så nu är det bara att hoppas att denna nya syn på rasstereotyper av asiater håller i sig framöver. 

I veckan har både de svenskspråkiga historikerna vid finlandssvenska Åbo akademi och historikerna vid Stockholms universitet bjudit in mig oberoende av varandra och frågat om jag vill komma och presentera och berätta om min forskning om ras i ett svenskt sammanhang och då är jag ju inte ens någon historiker. I båda fallen handlar det om att forskare och fr a doktorander verkar ha önskat att de sagda institutionerna ska bjuda in just mig. För mig innebär detta ett ”tecken i tiden” i den meningen att jag sedan flera år tillbaka har hamnat utanför större delen av den antirasistiska forskarvärlden p g a alla konflikter med densamma och det känns därför lite speciellt att bli inbjuden till dessa båda lärosäten (och återigen oberoende av varandra) under en och samma vecka. För bara några år sedan hade det inte setts som särskilt ”politiskt” accepterat att göra det och nu är det bara att hoppas att denna nya syn på mig håller i sig framöver.

I veckan har jag haft möten med Ernst & Young och stiftelsen Allbright och i båda fallen angående jämlikhetsdatafrågan samt hållit en gästföreläsning på Karolinska institutet som också den handlade om jämlikhetsdata samt deltagit i Göteborgs-Postens och dess ledarredaktör Adam Cwejmans podcast där vi bl a diskuterade frågan om jämlikhetsdata med anledning av att det är 10 år sedan som rasfrågorna började debatteras i den svenska offentligheten (i form av den s k REVA-debatten 2013). För mig innebär detta ett ”tecken i tiden” i den meningen att de allra flesta antirasister i Sverige inklusive merparten av den antirasistiska forskarvärlden är emot jämlikhetsdata men samtidigt har intresset för frågan växt på senare tid trots det starka antirasistiska motståndet mot jämlikhetsdata. Det finns i skrivande stund kort och gott en skapligt god möjlighet att jämlikhetsfrågan snart får sitt stora genombrott i Sverige och återigen trots det starka antirasistiska motståndet och nu är det bara att hoppas att denna nya syn på jämlikhetsdata håller i sig framöver.