Fortfarande kvarstår frågan varför det skjuts och sprängs så mycket i justSverige

Inget tyder just nu på att Sverige kommer att detroniseras från sin inte särskilt smickrande förstaplats bland Europas alla länder (minus Ukraina och Ryssland) vad gäller antalet skjutningar och sprängningar per capita och debatten om varför just Sverige har kommit att inta denna ”guldposition” är fortsatt genompolariserad.

Vänsterargumenten är då följande: 

Att Sverige har kommit att bli det europeiska land där flest skjutningar och sprängningar äger rum per capita beror främst på klass, på (barn)fattigdom och på (strukturell) rasism då invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena är både marginaliserade och stigmatiserade men också på att det inte satsas i miljonprogramsområdena där skolorna är undermåliga och verksamheter för barn och unga har prioriterats bort inklusive fritidsgårdar och fältassistenter. Vidare heter det att den majoritetssvenska medel- och överklassen konsumerar knark och andra illegala droger i högre utsträckning just i Sverige och jämfört med hur det ser ut i andra europeiska länder och att det därigenom är den majoritetssvenska efterfrågan på droger som både har skapat och upprätthåller denna situation.

Och högerargumenten lyder som följer: 

Att Sverige är det land i Europa där flest skjutningar och sprängningar sker per capita beror främst på kultur och konkret på en alltför stor utomeuropeisk invandring av personer som genomsyras av ett liv-eller-död-hederstänkande, en ”jag-ska-ha-allt-här-och-nu”-mentalitet och en aggressiv hypermaskulinitet, på hiphop-musikens segertåg bland landets barn och unga samt på alltför få poliser, alltför låga straff och alltför få omhändertaganden av barn i miljonprogramsområdena vilket lastas den ”mjäkiga” vänstern som sägs vägra vilja ”ta i med hårdhandskarna”.

Andra argument som hörs i debatten som nog inte enkelt går att beteckna som vare sig vänster eller höger är massiva skolmisslyckanden bland barnen och ungdomarna i miljonprogramsområdena, den av olika anledningar höga frånvaron av fäder i miljonprogramsområdena samt den likaledes höga förekomsten av ensamstående mödrar i samma stadsdelar vilka dessutom generellt har påtagligt många barn och vilka nästan alltid bor mycket trångt.

Därtill hörs ibland också argumentet att många barn och unga i miljonprogramsområdena verkar ha diagnoser som de lever med utan att få någon hjälp p g a skammen över diagnoser bland invånarna med utomeuropeisk bakgrund som gör att de inte söker hjälp eller tackar nej till hjälp, p g a relativt många kusingiften eller p g a att de är icke-vita och har utvecklat exempelvis autistiska drag i det svenska klimatet (d v s kort och gott p g a vinterhalvårets mörker) och de som framför detta sistnämnda argument är fr a läkare, psykologer och barnexperter av olika slag. 

Någon enstaka gång hörs också argumentet att invånarna i Sverige har tillgång till fler vapen per capita än invånarna i de allra flesta andra europeiska länder och tillsammans med invånarna i Finland, Ryssland och något land till och allt oftare på senare tid argumentet att den svenska drogpolitiken tillhör den mest restriktiva (liksom också den svenska alkoholpolitiken) i världen, vilket har resulterat i en helt och hållet av kriminella kontrollerad narkotika- och drogmarknad just i Sverige.

Oavsett vilken sida i debatten som har rätt eller fel så verkar ingen ändå veta i slutänden varför just Sverige hamnade i denna situation: 

Antalet mord per år har ju samtidigt stadigt gått ned, andelen barn, ungdomar och unga vuxna som utövar våld verkar också ha minskat generellt, Sverige rankas regelmässigt som både ett av världens fredligaste, tryggaste, mest jämlika och mest jämställda samhällen på jorden och fr a är Sverige fortfarande ett extremt välmående och rikt land jämfört med i stort sett alla andra länder på jorden (bredvid Norge, Schweiz och några länder till) vilket bl a innebär att även fattiga människor i Sverige är mindre fattiga än fattiga i andra europeiska länder. 

Fortfarande kvarstår m a o den stora gåtan rörande varför just Sverige av alla länder i Europa (och återigen förutom Ukraina och Ryssland) har kommit att bli det land som präglas av flest skjutningar och sprängningar per capita och inte exempelvis något katolskt land i Sydeuropa med sin ökända patriarkala och även ofta våldsamma machokultur, något korrupt f d kommunistiskt central- eller östeuropeiskt land där inte bara demokratin sjunger på sista versen utan där en rad samhällsfunktioner har upphört att existera sedan länge eller något västeuropeiskt land där invånarna med utomeuropeisk bakgrund från de gamla kolonierna i många fall bor och lever i nedgångna ”getton” som majoritetssamhället har retirerat ifrån och i det närmaste övergivit sedan många år tillbaka.