Igår fick Kristersson kritik i EU-parlamentet i Strasbourg för att ha allierat sig med SD

Igår blev Kristersson hårt ansatt av både de röda och gröna partigrupperna i EU-parlamentet i Strasbourg vars företrädare använde sig av samma ord och liknelse som bl a jag har spridit i ett stort antal intervjuer i utländska medier – d v s kort och gott att den gamla, svenska högern och Kristerssons regering numera är gisslan hos SD. En fransk vänsterpolitiker sade bl a att ”man kan inte leka med extremhögern – när den tar makten lämnar den inte tillbaka den” med hänvisning till den aktuella stormningen av den brasilianska kongressen och på EU-nivå liksom på den internationella arenan i allmänhet är chocken som bekant stor att landet som under decennier har varit känt som världens mest progressiva land och bäst på bl a miljö- och klimatpolitik, jämställdhet och feminism och sist men inte minst migration och antirasism numera fjärrstyrs av världens just nu största parti med en nazistisk bakgrund.

Samtidigt hyllades Kristerssons nya regering inte oväntat av en samlad radikalhöger som numera blickar mot Sverige där ett syskonparti som under många år utgjorde ett av Europas allra minsta partier i sin klass (de sedan länge mycket stora högerpopulistiska partierna i bl a Frankrike, Belgien och Österrike brukade tidigare betrakta svenska SD som något av den bortkomna och töntiga ”kusinen från landet” som ingen trodde skulle kunna ta sig in i svenska riksdagen) plötsligt har kommit att bli kontinentens mäktigaste högerpopulistiska och högerradikala parti bredvid regeringspartierna i Italien, Polen och Ungern och partier som schweiziska SVP och franska RN.

Kristersson försvarade sig med att högern i Sveriges tre nordiska grannländer alla har samarbetat med högerpopulistiska partier när de har suttit i regeringsställning och dessutom sedan många år tillbaka. Därmed likställde Kristersson norska FrP, finska PS och danska DF med svenska SD, vilket är en jämförelse som haltar rejält då SD har en nazistisk bakgrund medan de övriga tre partierna har ett klassiskt högerpopulistiskt ursprung.

Kristersson vet naturligtvis att det inte går att likställa SD med norska FrP, finska PS och danska DF: Under Kristerssons tid som ordförande för Adoptionscentrum (AC) på 00-talet var det SD som ständigt var i skottgluggen när AC uttalade sig mot rasism, adoptivpappan och DN:s dåvarande chefredaktör Hans Bergström (som senare i livet skulle komma att bli en av världens just nu rikaste svenskar tillsammans med sin fru Barbara) vägrade vid samma tid att låta SD annonsera i DN med hänvisning till att SD var emot internationell adoption och det var också just på 00-talet som SD slutligen övergav sitt tidigare rasideologiska krav på att stoppa alla adoptioner av specifikt utomeuropeiska barn.

Ironiskt nog attackerade f ö SD:s Charlie Weimers Kristersson och svenska M, KD och L igår i EU-parlamentet för att de tre svenska regeringspartierna har ställt sig bakom EU:s linje vad gäller EU:s syn på migration, d v s att EU-medlemsstaterna ska ta ett gemensamt och solidariskt ansvar för flyktingarna som kommer till EU, så gårdagens besök i Strasbourg bjöd m a o också på ett som alltid lika ilsket SD för Kristerssons del. 

”Statsminister Ulf Kristersson kritiserades i EU-parlamentet för att gå extremhögerns ärenden när det gäller klimat, migration och brist på jämställdhetsfrågor under Sveriges ordförandeskap. Han fick samtidigt beröm för att sätta fokus på att stärka europeisk ekonomi och konkurrenskraft.”

http://www.europaportalen.se/2023/01/svenska-regeringens-sd-stod-ifragasatt-i-eu-parlamentet

”Flera ledamöter från rödgröna partier uttryckte tydlig oro för hur regeringen ska hantera frågor som migration och klimat med Sverigedemokraterna som stödparti.

– Din regering hålls nu som gisslan av Sverigedemokraterna, ett populistiskt och EU-skeptiskt extremhögerparti. Ditt avtal med dem ger dem ett direkt inflytande inte bara över nationell utan även EU-politik, sade belgaren Philippe Lamberts som leder parlamentets gröna partigrupp där Miljöpartiet ingår.

Han lyfte fram migrationsfrågan som det mest tydliga exemplet på detta. Lamberts menade även att det svenska ordförandeskapet inte har med några frågor som rör miljö och ekosystem i sin planering.

Även den socialdemokratiska partigruppens ledare, spanjorskan Iratxe García Pérez, varnade för regeringens möjligheter att driva på för klimatomställningen med Sverigedemokraterna som stödparti. Hon pekade på regeringens skrotande av stöd för elbilsinköp och försvåranden för att installera vindkraftverk.

– Era extremhögerpartner i denna kammare röstar ständigt mot EU:s klimatpaket, sade García Pérez.

Den finländske socialdemokraten Eero Heinäluoma oroades för att Sverige inte längre ska stå upp för grundläggande demokratiska rättigheter som rättsstatlighet i EU.

Ledamöter från partier på den yttersta högerkanten som franska Nationell samling, estniska EKRE och österrikiska FPÖ välkomnade däremot att Sverigedemokraterna nu har inflytande över den svenska regeringens migrationspolitik.

– Man kan alltid fråga Sverigedemokraterna, som länge varnat faror [med stor invandring], om råd i denna fråga. Därför hoppas jag innerligt att det under Sveriges ordförandeskap kommer läggas mer vikt vid behovet av att kontrollera Europas yttre gränser, förhindra illegal invandring och säkerheten och framtiden för Europas olika nationaliteter, sade Jaak Madison från estniska högerextrema EKRE.

Statsminister Kristersson besvarade kritiken med att alla svenska riksdagspartier är för EU-medlemskapet och att regeringssamarbeten med liknande partier fungerat tidigare i de nordiska grannländerna.”